på det som är där ovan: Paulus uppmanar de smorda kristna i Kolossai att vara fokuserade på sitt hopp. I sitt brev till filipperna nämner han även ”segerpriset”, deras hopp om att få regera tillsammans med Kristus i himlen. (Flp 3:14; Kol 1:4, 5) Den verbform som Paulus använder i uppmaningen inrikta er anger en pågående handling. Om de fortsatte att ha rätt fokus skulle de inte låta det som är på jorden, till exempel filosofi och meningslösa traditioner, distrahera dem och försvaga deras tro, vilket skulle leda till att de förlorade sitt dyrbara framtidshopp. (Kol 2:8)

sexuell omoral: I Bibeln används det grekiska ordet porneia som ett övergripande begrepp som omfattar alla sexuella handlingar som är otillåtna enligt Guds normer. Ett lexikon definierar porneia som ”otukt”, ”prostitution”, och tillägger att ordet används om ”varje slag av otillåtet sexuellt umgänge”. (Walter Bauer, 1988: Griechisch-deutsches Wörterbuch zu den Schriften des Neuen Testaments und der frühchristlichen Literatur) Det som omfattas är inte bara prostitution, äktenskapsbrott och sex mellan ogifta personer utan också homosexuella handlingar och sex med djur, som allt fördöms i Bibeln. (3Mo 18:6, 22, 23; 20:15, 16; 1Kor 6:9; se Ordförklaringar.) Jesus visade att sexuell omoral är orätt genom att nämna det tillsammans med mord, stöld och hädelse. (Mt 15:19, 20; Mk 7:21–23)

orenhet: Eller ”smuts”, ”moraliskt fördärv”, ”oanständighet”. Av de tre första sakerna som räknas upp bland ”köttets gärningar” är ”orenhet” (grekiska: akatharsịa) det mest vittomfattande begreppet. Det här ordet förekommer tio gånger i de kristna grekiska skrifterna. I bokstavlig bemärkelse avser det något som är fysiskt orent, eller smutsigt. (Mt 23:27) I bildlig bemärkelse omfattar det alla typer av orenhet och kan till exempel gälla det sexuella, tal, handlingar och andliga relationer, som tillbedjan av falska gudar. (Rom 1:24; 6:19; 2Kor 6:17; 12:21; Ef 4:19; 5:3; Kol 3:5; 1Th 2:3; 4:7) ”Orenhet” kan därför avse olika typer av felaktiga handlingssätt och kan variera i allvarlighetsgrad. (Se studienot till Ef 4:19.) Det grekiska ordet betonar att det felaktiga handlingssättet eller tillståndet är moraliskt motbjudande. (Se Ordförklaringar under ”Oren”.)

all slags orenhet: Ordet ”orenhet” (grekiska: akatharsịa) har en bred betydelse. Här används det i bildlig bemärkelse och syftar på alla typer av orenhet och kan till exempel gälla det sexuella, tal, handlingar och andliga relationer. (Jämför 1Kor 7:14; 2Kor 6:17; 1Th 2:3.) Det grekiska ordet betonar att det felaktiga handlingssättet eller tillståndet är moraliskt motbjudande. (Se studienot till Gal 5:19.) Paulus talar om sådana som ägnade sig åt sådant utan att få nog. Det här är en återgivning av det grekiska ordet pleonexịa, som betyder ”girighet” och betecknar ett omättligt begär. När Paulus lägger till ”utan att få nog” visar han att graden av ”orenhet” kan variera. (Se studienot till Rom 1:29.)

förnedrande sexuella lustar: Det grekiska ordet pạthos syftar på starka begär eller okontrollerade lustar. Sammanhanget visar att det handlar om sexuella begär. Här beskrivs begären som ”förnedrande” (grekiska: atimịa, ”vanära”, ”skam”), eftersom de förnedrar, eller vanärar, en person.

giriga: Det grekiska ordet pleonexịa betyder ordagrant ”det att (vilja) ha mer” och betecknar ett omättligt begär. Det här grekiska ordet används också i Ef 4:19; 5:3. Efter att Paulus har nämnt ”girighet” i Kol 3:5 lägger han till ”som är avgudadyrkan”.

girig, med andra ord en avgudadyrkare: En girig människa gör sina begär till sin gud och låter dem komma före tillbedjan av Jehova. Hennes främsta mål i livet är att tillfredsställa sina begär. (Rom 1:24, 25; Kol 3:5) Även om girighet ofta handlar om en överdriven kärlek till pengar och materiella saker, kan det också innefatta ett osunt begär efter mat eller dryck, makt, otillåtet sex eller annat som inkräktar på en människas tillbedjan av Jehova. (Se studienot till Rom 1:29.)

Döda: Paulus använder ett starkt bildspråk för att betona att det krävs drastiska åtgärder för att bli av med orätta fysiska begär. (Gal 5:24; jämför Mt 5:29, 30; 18:8, 9; Mk 9:43, 45, 47.)

sexuell omoral: Det grekiska ordet porneia är ett övergripande begrepp som omfattar allt sexuellt umgänge som är otillåtet enligt Bibeln, bland annat otrohet, sex mellan ogifta personer, homosexuella handlingar och andra allvarliga sexuella synder. (Se Ordförklaringar och studienot till Gal 5:19.)

orenhet: Eller ”smuts”, ”moraliskt fördärv”, ”oanständighet”. I bildlig bemärkelse omfattar ordet för ”orenhet” (grekiska: akatharsịa) alla typer av orenhet och kan till exempel gälla det sexuella, tal, handlingar och andliga relationer. (Jämför 1Kor 7:14; 2Kor 6:17; 1Th 2:3.) ”Orenhet” kan därför avse olika typer av felaktiga handlingssätt och kan variera i allvarlighetsgrad. Det grekiska ordet betonar att det felaktiga handlingssättet eller tillståndet är moraliskt motbjudande. (Se Ordförklaringar under ”Oren” och studienoter till Gal 5:19; Ef 4:19.)

okontrollerad sexuell lust: Se studienot till Rom 1:26; jämför 1Mo 39:7–12; 2Sa 13:10–14.

girighet, som är avgudadyrkan: Det grekiska ordet pleonexịa, som här har återgetts med ”girighet”, betecknar ett omättligt begär. (Se studienot till Rom 1:29.) Paulus förklarar att girighet är en form av avgudadyrkan eftersom en girig människa gör sina begär till sin gud och låter dem komma före tillbedjan av Jehova. Hennes främsta mål i livet är att tillfredsställa sina begär. (Se studienot till Ef 5:5.)

blir arga: Paulus citerar från Ps 4:4 och visar att det inte är fel av en kristen att bli arg och upprörd. Både Jehova och Jesus blir arga när de ser ondska och orättvisa, men deras vrede styrs alltid av rättfärdighet och ett fullkomligt omdöme. (Hes 38:18, 19; se studienot till Mk 3:5.) De kristna kan också känna rättfärdig vrede, men Paulus lägger till uppmaningen: synda inte. De får inte låta sådana känslor leda till att de får raseriutbrott, säger något kränkande eller tar till våld. (Ef 4:31) I Ps 4:4 uppmanas Guds tjänare att prata med Jehova i sina enskilda böner om sådant som gör dem upprörda.

Låt inte solen gå ner medan ni fortfarande är uppretade: För judarna markerade solnedgången slutet på en dag och början på nästa. Så Paulus säger alltså här att man inte ska fortsätta vara arg nästa dag. Jesus varnade också sina lärjungar för att fortsätta att vara arg på någon. (Mt 5:22) Om man fortsätter att vara arg så kan det leda till bitterhet, konflikter och splittringar i församlingen och mellan enskilda kristna. (3Mo 19:18; Ps 36:4; Gal 5:19–21) Paulus ger här ett praktiskt råd för att hjälpa de kristna att lösa problem snabbt, helst samma dag. (Rom 12:17–21; Ef 4:2, 3)

får inte ens nämnas bland er: I Efesos var det socialt accepterat att använda vulgärt språk och berätta grova skämt. (Ef 5:4) Man kunde höra vulgärt språk i föreställningar på stadens teatrar och till och med vid religiösa högtider, till exempel Thesmoforiefesten, som hölls till ära för den grekiska gudinnan Demeter. Det sades att vulgära skämt fick gudinnan att skratta. Paulus säger att de kristna aldrig skulle nämna eller tycka om att prata om sådana saker. Den grekiska ordalydelsen rymmer också tanken på att de kristna aldrig skulle göra något omoraliskt. (Ef 5:3–5)

nedbrytande ord: Det grekiska ordet för ”nedbrytande” betyder ordagrant ”ruttna” och kan användas om frukt, fisk eller kött som har ruttnat. (Mt 7:17, 18; 12:33; Lu 6:43) Det är en träffande beskrivning av det nedbrytande, sårande eller grova språk som en kristen inte ska använda. I stället ska en kristen bara säga ”sådant som är uppbyggande” och ”till nytta för dem som lyssnar” och krydda sina ord ”med salt”. (Kol 4:6 och studienoten)

göra er av med allt: Paulus använder här ett grekiskt verb som betyder ”göra sig av med något” eller ”lägga bort något”, till exempel gamla kläder. Han introducerar på det sättet ett bildspråk som han återkommer till i vers 9, 10, 12 och 14. Bilden är att man tar av sig oönskade kläder och tar på sig lämpliga kläder. Paulus vill att de kristna i Kolossai ska se på de fem saker som han sedan räknar upp som om det var smutsiga och äckliga kläder som en kristen är angelägen om att bli av med. (Se de följande studienoterna till den här versen.) Den här passagen (Kol 3:8–10, 12, 13) liknar det som står i Ef 4:20–25, 31, 32. Dessa likheter stöder tanken att Paulus skrev båda breven vid ungefär samma tid. (Ef 6:21; Kol 4:7–9)

vrede, ilska: De två ord som Paulus använder här har nästan samma betydelse. En del experter på grekiska menar att det första, orgẹ̄, ursprungligen syftade på en inre känsla av vrede och att det andra ordet, thymọs, hade mer att göra med hur den känslan kom till uttryck. På Paulus tid kan den här skillnaden mer eller mindre ha suddats ut. Men eftersom Paulus använder båda orden varnar han både för tendensen att låta vrede ligga och gro och för de vredesutbrott som det kan leda till. (Ef 4:31; se studienoter till Ef 4:26.)

ondska: Det grekiska ordet kakịa, som här återgetts med ”ondska”, kan förmedla tanken på utstuderad elakhet och en önskan att skada andra. I en liknande uppräkning i Ef 4:31 använder Paulus samma grekiska ord i uttrycket ”allt annat som skadar”. (Se också Rom 1:29; 1Kor 14:20.) Ett uppslagsverk definierar ordet ”ondska” så som det används i det här sammanhanget som ”en skadlig kraft som förstör gemenskapen”. (P.T. O’Brien, 1982: Word Biblical Commentary)

kränkande ord: Paulus använder här det grekiska ordet blasfēmịa, som ofta återges med ”hädelse” när det handlar om tal som är respektlöst mot Gud. (Upp 13:6) Men från början användes det inte bara om kränkande ord riktade mot Gud. Det kan även användas om illasinnade eller nedsättande ord riktade till andra människor, och sammanhanget tyder på att det är så Paulus använder det här. (Se också Ef 4:31.) Andra översättningar av den här versen använder sådana uttryck som ”oförskämdhet”, ”förtal”, ”smädelse” och ”att vilja människor ont”. Ett uppslagsverk säger om det här ordet: ”Det betecknar det att försöka förminska någon och ge den personen dåligt rykte.” (F. Rienecker, 1980: A Linguistic Key to the Greek New Testament)

vulgärt språk: Det här uttrycket är en översättning av ett grekiskt ord som inte förekommer någon annanstans i de kristna grekiska skrifterna. Det syftar på tal som är grovt, smaklöst och ibland kränkande. Det var vanligt med ett vulgärt språk i omoraliska pjäser och komedier, och en del såg det som en form av humor. Ett sådant språk kunde även förekomma vid raseriutbrott, något som Paulus också varnade för. (Se studienoten till vrede, ilska i den här versen.) Han kom utan tvivel med den här varningen för att hjälpa de kristna att stå emot det dåliga inflytandet från människor i deras omgivning. (Se studienot till Ef 5:3.) I ett liknande avsnitt i Ef 4:29 (se studienot) uppmanar Paulus de kristna: ”Låt inte några nedbrytande ord komma över era läppar.”

göra er av med allt: Paulus använder här ett grekiskt verb som betyder ”göra sig av med något” eller ”lägga bort något”, till exempel gamla kläder. Han introducerar på det sättet ett bildspråk som han återkommer till i vers 9, 10, 12 och 14. Bilden är att man tar av sig oönskade kläder och tar på sig lämpliga kläder. Paulus vill att de kristna i Kolossai ska se på de fem saker som han sedan räknar upp som om det var smutsiga och äckliga kläder som en kristen är angelägen om att bli av med. (Se de följande studienoterna till den här versen.) Den här passagen (Kol 3:8–10, 12, 13) liknar det som står i Ef 4:20–25, 31, 32. Dessa likheter stöder tanken att Paulus skrev båda breven vid ungefär samma tid. (Ef 6:21; Kol 4:7–9)

vår gamla personlighet: Eller ”vårt gamla jag”, ”den vi brukade vara”. Ordagrant ”vår gamla människa”. Det grekiska ordet ạnthrōpos har grundbetydelsen ”människa”, man eller kvinna.

hängdes på pålen tillsammans med honom: I evangelierna används verbet synstaurọō om dem som bokstavligen avrättades bredvid Jesus. (Mt 27:44; Mk 15:32; Joh 19:32) Paulus nämner flera gånger i sina brev att Jesus avrättades på en påle (1Kor 1:13, 23; 2:2; 2Kor 13:4), men här använder han begreppet bildligt. Han visar att kristna har dödat sin gamla personlighet genom att visa tro på den avrättade Kristus. Paulus använde det här grekiska ordet på ett liknande sätt i sitt brev till galaterna: ”Jag har hängts på pålen tillsammans med Kristus.” (Gal 2:20)

Klä av er den gamla personligheten: Paulus fortsätter att använda illustrationen om att ta av och ta på kläder. (Se studienot till Kol 3:8.) Ordet som återgetts med ”personligheten” betyder ordagrant ”människa”, ”person”. Som ett uppslagsverk säger använder Paulus ordet ”människa” på ett bildligt sätt: ”Den ’gamla människan’ står här, precis som i Romarna 6:6 och Efesierna 4:22, för hela personligheten hos en människa som är underställd synden.” (P.T. O’Brien, 1982: Word Biblical Commentary) (Se studienot till Rom 6:6.) Det Paulus säger visar att de kristna med hjälp av Guds ande kan ”klä av” sig även djupt rotade karaktärsdrag och syndfulla vanor.

den nya personligheten: Ordagrant ”den nya människan”. En kristen måste inte bara ta av sig ”den gamla personligheten” (ordagrant ”den gamla människan”) och alla dåliga vanor som hör till den (Ef 4:22), utan också ta på sig ”den nya personligheten”. Det kräver att man gör en total förvandling. Den nya personligheten, ”som skapades enligt Guds vilja”, återspeglar Jehovas personlighet. (Kol 3:9, 10) Han vill att hans tjänare ska likna honom och återspegla hans vackra egenskaper, bland annat egenskaperna som nämns i Gal 5:22, 23. (Se studienoter till Gal 5:22; Ef 4:23.)

Klä av er den gamla personligheten: Paulus fortsätter att använda illustrationen om att ta av och ta på kläder. (Se studienot till Kol 3:8.) Ordet som återgetts med ”personligheten” betyder ordagrant ”människa”, ”person”. Som ett uppslagsverk säger använder Paulus ordet ”människa” på ett bildligt sätt: ”Den ’gamla människan’ står här, precis som i Romarna 6:6 och Efesierna 4:22, för hela personligheten hos en människa som är underställd synden.” (P.T. O’Brien, 1982: Word Biblical Commentary) (Se studienot till Rom 6:6.) Det Paulus säger visar att de kristna med hjälp av Guds ande kan ”klä av” sig även djupt rotade karaktärsdrag och syndfulla vanor.

Efterlikna därför Gud: Paulus har precis nämnt några av Guds egenskaper, som omtänksamhet, medkänsla och villighet att förlåta. (Ef 4:32) Jehova är det bästa exemplet på att visa sådana egenskaper. Så när Paulus använder ordet ”därför” antyder han att de kristna kan bli motiverade att efterlikna Gud när de tänker på hur han visar dessa egenskaper. (Ps 103:12, 13; Jes 49:15; Ef 1:3, 7) Att Paulus använder det grekiska ordet för ”efterlikna” betyder inte att de kristna behöver vara exakta kopior av Gud. Paulus säger att de kristna ska efterlikna Jehova ”som hans älskade barn”. Ett barn kan inte efterlikna en förälder helt och fullt, eftersom föräldern är vuxen. Men en förälder blir glad när barnet gör så gott det kan. (Jämför Ps 147:11.)

förnyas ju vår inre människa: Paulus framhåller att även när den yttre människan ”tynar bort” så förnyar Jehova sina tjänare dag för dag, vilket innebär att han hela tiden ger dem ny andlig styrka. (Ps 92:12–14) ”Vår inre människa” syftar på vår inre andliga karaktär och styrka. Det uttrycket har ett nära samband med ”den nya personligheten” som de kristna tar på sig. (Kol 3:9, 10) Paulus uppmanar de kristna att fokusera på ”det osynliga”, Guds storslagna löfte om en framtida belöning. (Se studienot till 2Kor 4:18.)

den nya personligheten: Paulus syftar här på de bildliga kläder som skulle ersätta ”den gamla personligheten”. (Se studienoter till Ef 4:24; Kol 3:9.) Den ”nya personligheten” består av goda egenskaper, och den återspeglar, eller liknar, Jehovas personlighet. Det grekiska ordet för ”återspeglar” som Paulus använder här är samma ord som används i Septuaginta för ”avbild” i 1Mo 1:26. Paulus påminde alltså de kristna i Kolossai om att även ofullkomliga människor kan gå in för att återspegla Guds upphöjda egenskaper. (Se studienot till Ef 5:1.)

förnyas: Paulus använder ett grekiskt ord som inte förekommer i grekisk litteratur före hans tid. Verbformen här visar att det inte handlar om en engångsföreteelse, utan en pågående process. Om en kristen skulle sluta arbeta på sin nya personlighet skulle den gamla förmodligen komma upp till ytan igen. (1Mo 8:21; Rom 7:21–25) Paulus betonar alltså för de kristna hur viktigt det är att fortsätta leva efter den ingående kunskap de får om den kristna personligheten. De måste arbeta hårt för att utveckla sådana egenskaper som de han nämner i vers 12–15. (Se studienot till 2Kor 4:16.)

utlänningar: Eller ”icke-greker”. En del äldre bibelöversättningar återger det grekiska ordet bạrbaros med ”barbarer”. Upprepningen ”bar bar” förmedlade tanken på stamning, babbel eller obegripligt tal och var ursprungligen grekernas beteckning för utlänningar som talade ett annat språk. På den tiden betecknade inte ordet en obildad, rå, ociviliserad människa, och det uttryckte inte någon känsla av förakt. Ordet bạrbaros betecknade helt enkelt icke-greker till skillnad från greker. En del judiska skribenter, däribland Josefus, räknade sig själva bland dem som omfattades av begreppet. Romarna kallade sig själva barbarer tills de anammade den grekiska kulturen. Paulus använder alltså bạrbaros som ett neutralt ord i ett uttryck som inkluderar alla människor: ”Både greker och utlänningar.”

utlänning: Ordagrant ”barbar”. (Se studienot till Rom 1:14.)

skyt: På Paulus tid förmedlade ordet ”skyt” tanken på ett fientligt och ociviliserat folk. Skyterna var huvudsakligen ett nomadfolk, som forntidens skribenter vanligtvis förknippade med områdena norr och öster om Svarta havet. Det finns en del som tyder på att de kan ha vandrat så långt bort som till västra Sibirien, nära gränsen till Mongoliet. I den grekisk-romerska världen blev begreppet ”skyt” synonymt med något skrämmande. Paulus räknar här upp olika grupper. Han nämner greker tillsammans med judar, omskurna tillsammans med oomskurna, utlänningar tillsammans med skyter och slavar tillsammans med fria. När han säger att ingen av de här benämningarna har någon betydelse betonar han att de som tar på sig den nya personligheten inte får vara splittrade på grund av etnicitet, religion, kultur eller sociala skillnader.

göra er av med allt: Paulus använder här ett grekiskt verb som betyder ”göra sig av med något” eller ”lägga bort något”, till exempel gamla kläder. Han introducerar på det sättet ett bildspråk som han återkommer till i vers 9, 10, 12 och 14. Bilden är att man tar av sig oönskade kläder och tar på sig lämpliga kläder. Paulus vill att de kristna i Kolossai ska se på de fem saker som han sedan räknar upp som om det var smutsiga och äckliga kläder som en kristen är angelägen om att bli av med. (Se de följande studienoterna till den här versen.) Den här passagen (Kol 3:8–10, 12, 13) liknar det som står i Ef 4:20–25, 31, 32. Dessa likheter stöder tanken att Paulus skrev båda breven vid ungefär samma tid. (Ef 6:21; Kol 4:7–9)

ödmjukhet: Denna egenskap innebär att man är fri från stolthet och arrogans. Ödmjukhet kommer till uttryck i hur en människa ser på sig själv i förhållande till Gud och till andra. Det är ingen svaghet, utan något som Gud uppskattar. Kristna som verkligen är ödmjuka har lätt för att samarbeta. (Ef 4:2; Flp 2:3; Kol 3:12; 1Pe 5:5) Det ord som här är översatt med ”ödmjukhet”, tapeinofrosỵnē, är bildat av orden tapeinọō, ”göra låg (ringa)”, och frēn, ”sinne”. Det besläktade ordet tapeinọs har återgetts med ”ödmjuk” i Mt 11:29 och ”de ödmjuka” i Jak 4:6 och 1Pe 5:5. (Se studienot till Mt 11:29.)

klä er: Paulus fortsätter här använda illustrationen om kläder som han introducerade i Kol 3:8. (Se studienot.) Han går nu igenom specifika egenskaper som ingår i ”den nya personligheten”, som Kristus efterföljare måste ta på sig som man tar på sig kläder. (Kol 3:10) Sådana egenskaper utvecklas i hjärtat, men de liknar kläder på det sättet att de behöver vara synliga. Olika uppslagsverk kommenterar att Paulus sätt att formulera sin uppmaning kan förmedla tanken på både att det är bråttom att göra det och att det är något man måste fortsätta med. I så fall betonar han för kolosserna hur viktigt det är att de reagerar snabbt på vägledningen och att de ser till att de här egenskaperna blir en permanent del av deras kristna personlighet.

ödmjukhet: Se studienot till Apg 20:19.

förlåtna: Det grekiska ordet afịēmi har grundbetydelsen ”sända bort”, ”låta gå” (Joh 11:44; 18:8), men det kan också betyda ”avskriva en skuld” (Mt 18:27, 32). I bildlig bemärkelse kan det även betyda ”förlåta” synder. (Se studienot till Mt 6:12.) Det här ordet används även i Ps 32:1 i Septuaginta (31:1, LXX), som Paulus här citerar från.

Fortsätt att ha överseende med varandra: Paulus uppmanar här de kristna i Kolossai att vara tålmodiga och överse med andras fel och personlighetsdrag som de tycker är irriterande. I 1Kor 4:12 är samma grekiska verb återgivet med ”härdar … tålmodigt ut”. Eftersom alla kristna är ofullkomliga och begår misstag (Jak 3:2) måste man vara resonlig i sina förväntningar på andra (Flp 4:5).

även om era anklagelser är berättigade: Paulus erkänner att kolosserna emellanåt skulle kunna rikta ”berättigade” anklagelser mot varandra. Deras medtroende kanske misslyckades med att visa en kristen egenskap eller så gjorde de något som sårade andra. Även i sådana situationer försöker de kristna efterlikna Jehova och förlåta villigt. (Mt 5:23, 24; 18:21–35; Ef 4:32; 1Pe 4:8)

Precis som Jehova villigt har förlåtit er: Bibeln nämner ofta att Jehova förlåter människors synder (4Mo 14:19, 20; 2Sa 12:13; Ps 130:4; Dan 9:9) och att han gör det ”villigt” (Neh 9:17; Ps 86:5; Jes 55:7). Det grekiska verb som Paulus använder här är inte det ord som brukar översättas med ”förlåta”, till exempel i Mt 6:12, 14 eller Rom 4:7 (se studienot). Det är i stället ett verb som är besläktat med det grekiska ordet chạris, som ofta återges med ”generös omtanke”. När det här verbet används i betydelsen ”förlåta” förmedlar det tanken på att göra detta villigt och generöst, som när man ger en gåva. Paulus använder samma ord i Kol 2:13, när han säger att Gud ”i sin godhet förlät … oss alla våra synder”. (Ef 4:32; läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; Kol 3:13.)

klä er: Paulus fortsätter här använda illustrationen om kläder som han introducerade i Kol 3:8. (Se studienot.) Han går nu igenom specifika egenskaper som ingår i ”den nya personligheten”, som Kristus efterföljare måste ta på sig som man tar på sig kläder. (Kol 3:10) Sådana egenskaper utvecklas i hjärtat, men de liknar kläder på det sättet att de behöver vara synliga. Olika uppslagsverk kommenterar att Paulus sätt att formulera sin uppmaning kan förmedla tanken på både att det är bråttom att göra det och att det är något man måste fortsätta med. I så fall betonar han för kolosserna hur viktigt det är att de reagerar snabbt på vägledningen och att de ser till att de här egenskaperna blir en permanent del av deras kristna personlighet.

fridens sammanhållande band: Det grekiska ord som här är översatt med ”sammanhållande band” betyder ordagrant ”det som håller något samman”, ”fästanordning”. Ordet används i sin ordagranna betydelse i Kol 2:19, där det har återgetts med ”ledband”, som är det starka band av bindväv som binder samman olika ben med varandra. Frid är precis som ledband ett starkt band som förenar alla i församlingen. Sådan frid innebär mer än avsaknad av konflikter. Den är grundad på kärlek, och man behöver aktivt anstränga sig för att bevara den. (Ef 4:2) Paulus använder samma grekiska ord i Kol 3:14, där han säger att kärleken är ”ett fullkomligt föreningsband”.

fullkomligt förenade: Eller ”fullkomnade till ett”. I den här versen förknippar Jesus fullkomlig enhet med att vara älskad av Fadern. Detta stämmer med Kol 3:14, där det sägs: ”Kärleken ... är ett fullkomligt föreningsband.” Denna fullkomliga enhet är relativ. Det betyder inte att alla individuella skillnader när det gäller personlighet, förmågor, vanor, samvete osv. försvinner. Men det betyder att alla Jesus efterföljare är förenade i handlingssätt, trosuppfattningar och läror. (Rom 15:5, 6; 1Kor 1:10; Ef 4:3; Flp 1:27)

klä er i kärleken: Se studienot till Kol 3:12.

fullkomligt föreningsband: Ordagrant ”fullkomlighetens sammanhållande band”. I sitt brev till efesierna betonar Paulus hur viktigt det är att ha frid för att församlingen ska vara enad. (Se studienot till Ef 4:3.) I den här versen fokuserar Paulus på den enastående egenskapen kärlek och dess förmåga att skapa enhet. Det främsta exemplet på kärlekens enande kraft är det band som finns mellan Jehova och hans enfödde son. Det är det starkaste band som kärleken någonsin har knutit. (Joh 3:35) Kvällen innan Jesus dog bad han sin Far skapa lika starka band mellan hans efterföljare. (Joh 17:11, 22; se studienot till Joh 17:23.)

Kristus frid: Dvs. den frid och det inre lugn som man får när man blir en lärjunge till Guds son. Den känslan bottnar i att man vet att man är älskad och godkänd av Jehova och av hans son. (Ps 149:4; Joh 14:27; Rom 5:3, 4)

Kristus: I en del gamla handskrifter står det här ”Guds”. Några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8} i Tillägg C4) använder här Guds namn. Men lydelsen ”Kristus” har starkt stöd i handskrifterna.

styra era hjärtan: Eller ”råda i era hjärtan”. Paulus uppmanar de kristna att låta Kristus frid vara det dominerande inflytandet i deras hjärta. Det grekiska ord som är återgett med ”styra” är besläktat med ett ord för en särskild domare, den som granskade aktiviteterna i dåtidens idrottstävlingar och bestämde vem som skulle få segerpriset. När Kristus frid bildligt talat fungerar som en domare, eller som dominerande princip, i de kristnas hjärtan påverkar det de beslut de fattar. De väger då in hur de bäst kan bevara enheten och friden med andra kristna.

sjöng lovsånger: Eller ”sjöng hymner (psalmer)”. Enligt en judisk tradition sjöngs eller reciterades de första Hallelpsalmerna (113, 114) under själva påskmåltiden och de sista fyra (115–118) vid slutet av den. De sistnämnda innehöll några av de profetior som tillämpas på Messias. Ps 118 börjar och slutar med orden: ”Tacka Jehova, för han är god, hans lojala kärlek varar för evigt.” (Ps 118:1, 29) Det här kan mycket väl ha varit de sista orden som Jesus sjöng med sina trogna apostlar kvällen före sin död.

vägleda dem: Eller ”tillrättavisa dem”, ”forma deras sinne”, ”öva dem”. Det grekiska ord som används här (nouthesịa) är sammansatt av ordet för ”sinne” (nous) och ”lägga” (tịthēmi). I det här sammanhanget visar ordet att kristna fäder behöver hjälpa sina barn att förstå hur Jehova ser på saker och ting. De ska så att säga lägga in Jehovas sinne i sina barn.

psalmer, lovsånger till Gud och andliga sånger: De kristna under det första århundradet fortsatte att använda de inspirerade psalmerna för att lovprisa Jehova. Det grekiska ordet för ”psalm” (psalmọs), som även förekommer i Lu 20:42; 24:44 och Apg 13:33, syftar på psalmerna i de hebreiska skrifterna. Dessutom fanns det tydligtvis kristna sånger – ”lovsånger till Gud” och ”andliga sånger”, dvs. sånger med andligt innehåll. I sitt brev till kolosserna skriver Paulus att de kristna undervisar och uppmuntrar varandra ”genom att sjunga psalmer, lovsånger till Gud och andliga sånger”. (Kol 3:16)

Sjung … för Jehova: Detta och liknande uttryck förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, och det syftar på att lovprisa Jehova med sång. (2Mo 15:1; 1Kr 16:23; Ps 13:6; 96:1; 104:33; 149:1; Jer 20:13) Omkring en tiondel av Bibeln består av sånger som hör ihop med tillbedjan av Jehova. De flesta av dem finns i Psalmerna, Höga visan och Klagovisorna. Det verkar även som att Guds tjänare på Jesus tid brukade sjunga lovsånger. (Se studienot till Mt 26:30.) Det Paulus skriver i 1Kor 14:15 tyder på att sång var ett stående inslag i den kristna tillbedjan. (Apg 16:25; Kol 3:16; läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; Ef 5:19.)

av hela ert hjärta: Eller ”i era hjärtan”. När ordet ”hjärta” används i bildlig bemärkelse i Bibeln står det generellt för hela den inre människan – en persons alla tankar, mål, egenskaper och känslor. (Jämför Ps 103:1, 2, 22.) Det grekiska uttryck som används här och i Kol 3:16 har en bred betydelse och kan betyda att man sjunger uppriktigt och hjärtligt med rätt hjärteinställning. Men det kan även betyda att man sjunger tyst inom sig. Hjärtat och sinnet är alltså fyllt av andliga tankar som man uttrycker i lovsång till Gud, med de melodier som hör till.

Kristus ord: Det här är enda gången det här uttrycket förekommer i de kristna grekiska skrifterna, och det syftar på det budskap som kommer från Jesus Kristus och som handlar om honom. Det inbegriper det exempel han själv satte i sitt liv och sin tjänst. Paulus uppmanade de kristna att låta allt det Jesus lärde ut bo i dem, alltså bli en del av dem. Det kunde de göra genom att noga tänka över det kristna sanningsbudskapet och bli fullständigt uppslukade av det. Ett uppslagsverk kommenterar Paulus uttalande så här: ”Det kristna budskapet måste vara en viktig och bestående kraft i dem, inte något som de bara följer för syns skull eller av ren rutin.” (R.G. Bratcher och E.A. Nida, 1977: A Translator’s Handbook on Paul’s Letter to the Colossians)

Fortsätt att undervisa och uppmuntra varandra: Här uppmanar Paulus de kristna att undervisa, uppmuntra och förmana varandra genom att sjunga sånger med texter baserade på de inspirerade skrifterna. En del av de sånger som de kristna i det första århundradet använde i sin tillbedjan var psalmer från de hebreiska skrifterna. Många av psalmerna innehöll uppmaningar att lovprisa Gud, tacka honom och glädja sig över honom. (Ps 32:11; 106:1; 107:1; se studienot till Mt 26:30.)

uppmuntra: Eller ”förmana”. Det grekiska ord som används här (nouthetẹō) är sammansatt av ordet för ”sinne” (nous) och ”lägga” (tịthēmi). Det kan ordagrant återges med ”lägga sinne i”. I det här sammanhanget kan uppmuntran bland annat bestå av att man påminner varandra om tröstande tankar och råd från Skrifterna. Det besläktade substantivet används i Ef 6:4 (se studienot) och har återgetts med ”vägleda”.

psalmer, lovsånger till Gud och andliga sånger: Se studienot till Ef 5:19.

Sjung för Jehova: Se studienot till Ef 5:19; se också Tillägg C3 introduktion; Kol 3:16.

av hela ert hjärta: Eller ”i era hjärtan”. (Se studienot till Ef 5:19.)

namn: I Bibeln används ordet ”namn” inte bara som en identifikation. (Se studienot till Mt 24:9.) Här står det ”namn” som Gud gav Jesus för den myndighet och den ställning som Jesus får av sin Far. Sammanhanget i Filipperna, kapitel 2, visar att Jesus fick det här upphöjda namnet efter sin uppståndelse. (Mt 28:18; Flp 2:8, 10, 11; Heb 1:3, 4)

i Herren Jesus namn: I Bibeln står begreppet ”namn” ibland för personen som bär namnet, hans rykte och allt han står för. ”Herren Jesus namn” har att göra med hans ställning som kung i Guds rike och med hans myndighet som den som gav sitt liv som en lösen för att befria mänskligheten från synd. (Mt 28:18; Apg 4:12; 1Kor 7:22, 23; Heb 1:3, 4; se studienot till Flp 2:9.) På alla områden i livet ska de kristna tala och handla ”i Herren Jesus namn”, dvs. som representanter för honom.

Underordna er: Det grekiska uttrycket innebär att man underordnar sig frivilligt, inte att man tvingas till det. Paulus inleder sitt efterföljande resonemang om underordnande i äktenskapet (Ef 5:22–33) med att påpeka att samma princip gäller i flera sammanhang i den kristna församlingen. (Jämför Heb 13:17; 1Pe 5:5.) Det är därför inte konstigt att fridens Gud vill att den här principen också ska gälla i familjen. (1Kor 11:3; 14:33; Ef 5:22–24)

hade han inte en tanke på att försöka bli Guds jämlike: Paulus uppmuntrar här filipperna att utveckla den enastående inställning som Jesus hade. I Flp 2:3 uppmanar Paulus dem: ”Var ödmjuka och tänk högre om andra än om er själva.” I vers 5 fortsätter han: ”Bevara samma inställning som Kristus Jesus hade.” Jesus betraktade Gud som överordnad och försökte aldrig bli jämlik honom. I stället ”ödmjukade han sig och var lydig ända till döden”. (Flp 2:8; Joh 5:30; 14:28; 1Kor 15:24–28) Jesus hade inte samma inställning som djävulen, som uppmanade Eva att försöka bli som Gud och vara jämlik honom. (1Mo 3:5) Paulus betonade här hur viktigt det är att vara ödmjuk och att lyda den som har skapat oss, Jehova, och Jesus är det främsta exemplet på en som gjorde detta. (Se studienot till försöka bli i den här versen.)

underordna er: Paulus talar här om att den kristna hustrun frivilligt underordnar sig den myndighet som hennes man fått av Gud. En gift kristen man har Kristus som föredöme när han utövar sitt ledarskap och underordnar sig frivilligt hans myndighet. (1Kor 11:3; Ef 5:22, 23; se studienot till Ef 5:21.)

som kristna kvinnor bör göra: Eller ”som det passar sig i Herren”. Paulus påminner här gifta kvinnor om att de som kristna bör underordna sig sina män. Det är något som gläder Kristus, som själv var ett fullkomligt exempel på att ödmjukt underordna sig sin Far. (Ef 5:22; se studienot till Flp 2:6.)

fortsatte att underordna sig: Eller ”fortsatte att lyda”. Det grekiska verbet står i pågående form, vilket visar att Jesus, efter händelsen i templet då han imponerade på lärarna med sin kunskap i Guds ord, följde med sina föräldrar hem och fortsatte att ödmjukt lyda dem. Det var viktigare att Jesus underordnade sig och lydde än att något annat barn gjorde det, eftersom det var ett krav för att han skulle kunna uppfylla den mosaiska lagen. (2Mo 20:12; Gal 4:4)

var … lydiga: Det grekiska ordet har grundbetydelsen ”lyssna”. Här används det i betydelsen att lyssna på föräldrarnas vägledning och att alltid följa den. När Paulus skrev att barn ”alltid” skulle lyda handlade det naturligtvis om att lyda så länge det inte gick emot Guds vilja. De som Paulus skrev till förstod att de här orden inte kunde användas som försvar för att vara olydig mot Gud, för det skulle inte vara ”vad Herren vill”. (Jämför Lu 2:51 och studienot; Apg 5:28, 29; Ef 6:1, 2.)

irritera inte: Det grekiska ordet för ”irritera” kan också återges med ”provocera” eller ”reta upp”. Paulus syftar inte på verkningarna av den tillrättavisning en kärleksfull förälder ger. (Jämför Ord 13:24.) Han tänker i stället på den skada föräldrar skulle orsaka sina barn om de behandlade dem på ett orimligt eller strängt sätt. Då skulle de inte efterlikna Jehova, som behandlade sitt folk på ett balanserat sätt (Ps 103:13; Jak 5:11) och som uppmuntrade och bekräftade sin son (Mt 3:17; 17:5).

uppgivna: Paulus använder här ett ord som bara förekommer här i de kristna grekiska skrifterna och som också kan återges ”nedslagna”, ”modfällda”. Det förmedlar tanken på att få en negativ känsla som kan sätta sig djupt och vara skadlig för ett barn. Som sammanhanget visar kan en sådan uppgivenhet bli följden av att föräldrarna behandlar sina barn illa. Flera uppslagsverk säger att om en förälder irriterar sina barn på det här sättet skulle det kunna göra att barnen tror att det är omöjligt att göra föräldern nöjd. Det skulle kunna leda till att barnen blir modfällda och ger upp. (Se studienot till irritera inte i den här versen.)

era jordiska herrar: Paulus uppmanar här kristna slavar att lyda sina ”jordiska [ordagrant ”köttsliga”] herrar”. Både kristna slavar och deras jordiska herrar behövde tänka på att de hade en högre Herre över sig i himlen. (Ef 6:9)

Var inte ögontjänare: En slav som var kristen skulle inte försöka ge intryck av att han var lydig genom att arbeta hårt bara när hans herre var i närheten. I stället för att försöka ställa sig in hos människor skulle han arbeta av hela sin själ och i djup respekt för Jehova. (Ef 6:5–8; Kol 3:22–25)

respekt för Jehova: Uttrycket ”respekt för Jehova” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna och är en kombination av det hebreiska ord som har översatts med ”respekt” och tetragrammet. (Några exempel finns i 2Kr 19:7, 9; Ps 19:9; 111:10; Ord 2:5; 8:13; 9:10; 10:27; 19:23; Jes 11:2, 3.) Däremot förekommer uttrycket ”respekt för Herren” inte en enda gång i de hebreiska skrifterna. Skälen till att Nya världens översättning använder ”respekt för Jehova” i huvudtexten till Apg 9:31, trots att det i de flesta grekiska handskrifter står ”respekt för Herren”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 9:31.

jordiska: Se studienot till Ef 6:5.

herrar: Det grekiska ordet kỵrios (”herre”) syftar här på människor som har myndighet över andra.

inte bara när de ser på: Ordagrant ”inte som ögontjänare gör”. (Se studienot till Ef 6:6.)

djup respekt för Jehova: Det här uttrycket handlar om en djup respekt och vördnad för Gud och en önskan att inte såra honom. En sådan vördnad är motiverad av tro på Gud och kärlek till honom, och den leder till en önskan att tillbe och lyda honom. Tanken att ha djup respekt för Gud nämns ofta i de hebreiska skrifterna. Som exempel kan nämnas 5Mo 6:13; 10:12, 20; 13:4; Ps 19:9; Ord 1:7; 8:13; 22:4. I de kristna grekiska skrifterna används det grekiska verbet för ”ha djup respekt”, ”vörda” ofta i betydelsen visa vördnad för Gud. (Lu 1:50; Apg 10:2, 35; Upp 14:7; se studienot till Apg 9:31; läs mer om varför Guds namn används här i Kol 3:22 i Tillägg C3 introduktion; Kol 3:22.)

av hela er själ: Det grekiska uttryck som återgetts med ”av hela er själ” förekommer två gånger i de kristna grekiska skrifterna, här och i Kol 3:23. I det här uttrycket syftar ”själ” på hela människan, med alla hennes fysiska och mentala förmågor. En del bibelöversättningar återger det därför med ”helhjärtat”. Att tjäna av hela sin själ innebär alltså att man tjänar med hela sitt väsen eller hela sitt liv, att man använder sina förmågor och krafter fullt ut. (5Mo 6:5; Mt 22:37; Mk 12:29, 30; se Ordförklaringar under ”Själ”.)

av hela er själ: Se studienot till Ef 6:6.

som för Jehova och inte för människor: Paulus betonar här att slavar måste tänka på sitt förhållande till Jehova oavsett vilket arbete de utför. Det betydde att de skulle vara lydiga mot sina ”jordiska herrar” och tjäna dem ”i uppriktighet”, så att de inte smutskastade ”Guds namn”. (Kol 3:22; 1Ti 6:1) Paulus ger slavar liknande vägledning i brevet till efesierna, som skrevs vid ungefär samma tid som brevet till kolosserna. (Ef 6:6, 7; se ”Introduktion till Kolosserna”; läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; Kol 3:23.)

en Kristus Jesus slav: Det grekiska ordet doulos, som har återgetts med ”slav”, syftar i allmänhet på någon som ägs av någon annan. Ofta handlar det om en köpt slav. (Mt 8:9; 10:24, 25; 13:27) Ordet används också bildligt och syftar då på hängivna tjänare till Gud och Jesus Kristus. (Apg 2:18; 4:29; Gal 1:10; Upp 19:10) Jesus köpte alla kristnas liv när han gav sitt liv som ett lösenoffer. Kristna tillhör därför inte sig själva, utan ser sig själva som ”Kristus slavar”. (Ef 6:6; 1Kor 6:19, 20; 7:23; Gal 3:13) Alla de som skrev de inspirerade breven i de kristna grekiska skrifterna och gav råd till församlingarna talade om sig själva som Kristus ”slavar” eller ”tjänare” minst en gång för att visa att de lydde under Kristus, sin Herre. (Rom 1:1; Gal 1:10; Jak 1:1; 2Pe 1:1; Jud 1; Upp 1:1)

det är Jehova som ska ge er arvet som lön: Genom hela Bibeln beskrivs Jehova som den som belönar sina trogna tjänare för det goda de gör. Man hittar exempel på det i Rut 2:12; Ps 24:1–5 och Jer 31:16. Jesus beskriver sin Far på samma sätt. (Mt 6:4; Lu 6:35; läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; Kol 3:24.)

Var slavar åt Herren, Kristus: Paulus påminner här kristna som var bokstavliga slavar om att det var Kristus som var deras egentlige Herre. I en liknande vägledning i Ef 6:5, 6 ger Paulus den här påminnelsen: ”Lyd era jordiska herrar … Gör Guds vilja av hela er själ, som Kristus slavar.” De som väljer att bli Kristus slavar får en lättare börda än de hade tidigare. (Mt 11:28–30; jämför studienot till Rom 1:1.)

Gud är inte partisk: Eller ”Gud gör inte skillnad på människor”. Det grekiska ordet för ”partisk” (prosōpolēmpsịa) kan ordagrant återges med ”det att ta emot ansikten”. (Läs mer om ett besläktat ord i studienoten till Apg 10:34.) Det här ordet kan härledas från det hebreiska uttrycket nasạ’ panịm, som ordagrant betyder ”lyfta upp ansiktet” och som i 3Mo 19:15 har återgetts med ”ta parti”. Ett österländskt sätt att hälsa på en överordnad var att böja sig ner och vända ansiktet mot marken. Den andre visade då att han erkände och tog emot den som böjde sig ner genom att lyfta upp ansiktet på honom. Uttrycket kom med tiden att användas i nedsättande betydelse om partiskhet, därför att korrumperade människor missbrukade det här sättet att hälsa för att särbehandla vissa. Det Paulus vill säga är att Gud inte favoriserar, att han inte lyfter upp ansiktet på vissa men inte på andra. Han gör ingen skillnad på judar och greker. Det här är ett återkommande tema i de brev Paulus skrev. (Ef 6:9)

domen är opartisk: Den här versen visar att de som handlar orätt, till exempel de herrar som behandlar sina slavar illa, inte kommer att slippa undan straff. Liknande uttalanden i Rom 2:11 och Ef 6:9 visar att det är Gud som dömer sådana personer och att han inte är partisk. (Läs mer om det grekiska ordet för ”partisk” i studienoten till Rom 2:11.)