har du låtit Satan ge dig mod: Ordagrant ”har Satan fyllt ditt hjärta”. I det här sammanhanget förmedlar det grekiska uttrycket tanken på att ”inge mod”, ”få [någon] att våga”. Det kan återspegla ett hebreiskt idiom med samma betydelse. I till exempel Est 7:5 och Pre 8:11 har det hebreiska uttrycket ”fylla sitt hjärta” återgetts med ”våga”.

Jehovas ande: Detta uttryck förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna. (Några exempel finns i Dom 3:10; 6:34; 11:29; 13:25; 14:6; 15:14; 1Sa 10:6; 16:13; 2Sa 23:2; 1Ku 18:12; 2Ku 2:16; 2Kr 20:14; Jes 11:2; 40:13; 63:14; Hes 11:5; Mik 2:7; 3:8.) Uttrycket ”Jehovas ande” finns i Lu 4:18 som en del av ett citat från Jes 61:1. Där och på andra ställen i de hebreiska skrifterna innehåller den hebreiska texten tetragrammet tillsammans med ordet för ”ande”. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ande” i huvudtexten till Apg 5:9, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herres ande”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 5:9.

församling: Detta är första förekomsten av det grekiska ordet ekklēsịa. Det bildas av två grekiska ord: ek, som betyder ”ut”, och kalẹō, som betyder ”kalla”. Det syftar på en grupp människor som har samlats i ett visst syfte eller för att utföra en viss verksamhet. (Se Ordförklaringar.) I det här sammanhanget förutsäger Jesus upprättandet av den kristna församlingen, som utgörs av smorda kristna, ”levande stenar”, som blir ”uppbyggda till ett andligt hus”. (1Pe 2:4, 5) I Septuaginta används det grekiska ordet ekklēsịa för att översätta det hebreiska ordet qahạl, som oftast återges med ”församling” och som många gånger syftar på hela Guds folk. (5Mo 23:3) I Apg 7:38 i den grekiska texten omtalas de israeliter som kallades ut ur Egypten ordagrant som en ”församling” (översatt med ”folk”). De kristna som Gud har ”utvalt ... ur världen” och ”kallat ... ut ur mörkret” omtalas på liknande sätt som ”Guds församling”. (Joh 15:19; 1Pe 2:9; 1Kor 1:2)

Israels folk i vildmarken: Ordagrant ”församlingen i vildmarken”. Här omtalas de israeliter som fördes ut ur Egypten ordagrant som en ”församling”. Det hebreiska ordet qahạl (församling) kommer från en ordrot som betyder ”kalla samman”. (4Mo 20:8; 5Mo 4:10) Ordet används ofta för att beskriva israeliterna som en organiserad grupp, och det förekommer i uttryck som ”Israels folk” (3Mo 16:17), ”Israels församling” (Jos 8:35; 1Ku 8:14), ”den sanne Gudens församling” (Neh 13:1) och ”Jehovas församling” (4Mo 20:4; 5Mo 23:2, 3; 1Kr 28:8; Mik 2:5). I Septuaginta återges det hebreiska ordet qahạl vanligtvis med det grekiska ordet ekklēsịa (till exempel i Ps 22:22 [21:23, LXX]), vilket är det ord som används för ”församling” i de kristna grekiska skrifterna. (Se studienoter till Mt 16:18; Apg 5:11.)

församlingen: Detta är första gången det grekiska ordet ekklēsịa förekommer i Apostlagärningarna. Det bildas av två grekiska ord: ek, som betyder ”ut”, och kalẹō, som betyder ”kalla”. Det syftar på en grupp människor som har samlats i ett visst syfte eller för att utföra en viss verksamhet, så ordet passar väl in på den nybildade kristna församlingen. (Se Ordförklaringar.) Ordet ekklēsịa förekommer i Mt 16:18 (se studienot), där Jesus förutsäger bildandet av den kristna församlingen av smorda kristna. De är levande stenar som blir ”uppbyggda till ett andligt hus”. (1Pe 2:4, 5) I de kristna grekiska skrifterna används ordet inte bara om de smorda kristna som grupp, utan också om alla kristna i ett visst geografiskt område eller om kristna som utgjorde en lokal församling. I Apg 5:11 syftar ordet på den kristna församlingen i Jerusalem. (Se studienot till Apg 7:38.)

underverk: Eller ”ge många förebud”. (Se studienot till Apg 2:19.)

göra underverk: Eller ”ge förebud”. I de kristna grekiska skrifterna används det grekiska ordet tẹras alltid tillsammans med sēmeion (”tecken”), och båda orden står i plural. (Mt 24:24; Joh 4:48; Apg 7:36; 14:3; 15:12; 2Kor 12:12) I sin grundbetydelse syftar ordet tẹras på vad som helst som väcker förundran eller vördnad. När ordet tydligt syftar på något som ska hända i framtiden förekommer den alternativa lydelsen ”förebud” i en studienot.

Jehovas ängel: Uttrycket ”Jehovas ängel” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7, och är en kombination av det hebreiska ordet för ”ängel” och tetragrammet. I Sak 3:5, 6 i ett tidigt exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel; budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Detta fragment upptäcktes i en grotta i Nahal Hever i Judeens öken i Israel och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ängel” i huvudtexten till Apg 5:19, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herres ängel”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 5:19.

Israels: Ordagrant ”Israels söners”. (Se Ordförklaringar.)

hela äldsteråd: Eller ”hela församling av äldste”. Det grekiska ordet gerousịa som används här är besläktat med ordet gẹrōn (ordagrant ”äldre man”) som förekommer i Joh 3:4. Båda orden förekommer bara en gång i de kristna grekiska skrifterna. En del menar att uttrycket ”äldsteråd” är synonymt med Sanhedrin, judarnas högsta domstol i Jerusalem. Sanhedrin bestod av de främsta prästerna, skriftlärda och äldste. (Se studienot till Lu 22:66.) Men i det här sammanhanget syftar tydligtvis de två uttrycken ”Sanhedrin” och ”äldsteråd” på två olika sammanslutningar som var nära förbundna med varandra. En del medlemmar av äldsterådet kan ha varit fullvärdiga medlemmar av Sanhedrin, och andra kan ha varit rådgivare till Sanhedrin.

äldsteråd: Eller ”församling (krets) av äldste”. Här används det grekiska ordet presbytẹrion. Det är besläktat med ordet presbỵteros (ordagrant ”äldre man”), som i Bibeln först och främst används om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25 och Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Uttrycket ”äldsteråd” syftar tydligtvis här på Sanhedrin, judarnas högsta domstol i Jerusalem. Sanhedrin bestod av de främsta prästerna, de skriftlärda och de äldste. Dessa tre grupper nämns ofta tillsammans. (Mt 16:21; 27:41; Mk 8:31; 11:27; 14:43, 53; 15:1; Lu 9:22; 20:1; se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man” och studienot till Sanhedrins sal i den här versen.)

befälhavaren för tempelvakterna: Nämns även i Apg 5:24, 26. Under det första århundradet v.t. var det den högste prästen efter översteprästen som innehade detta ämbete. Befälhavaren för tempelvakterna hade uppsikt över de tjänstgörande prästerna. Han upprätthöll ordningen i och omkring templet i Jerusalem med hjälp av tempelpolisen, en vaktstyrka som bestod av leviter. Under sig hade han tempelvakter som hade uppsikt över de leviter som öppnade tempelportarna på morgonen och stängde dem på kvällen. Dessa vakter vaktade templets skattkammare, upprätthöll ordningen och såg till att ingen gick in på områden som de inte hade tillträde till. Leviterna var indelade i 24 avdelningar, som i tur och ordning tjänstgjorde en vecka två gånger om året. Varje avdelning hade förmodligen sitt eget befäl som var underställt befälhavaren för tempelvakterna, och de befälen hade stort inflytande. De nämns tillsammans med de främsta prästerna, som konspirerade för att få Jesus dödad. Kvällen då Jesus blev förrådd kom de tillsammans med sina män för att gripa Jesus. (Lu 22:4, se studienot, 52.)

befälhavaren för tempelvakterna: Se studienot till Apg 4:1.

en påle: Eller ”ett träd”, ”en stock”. Det grekiska ordet xỵlon (ordagrant ”trä”) används här synonymt med det grekiska ordet staurọs (återges med ”tortyrpåle”) och beskriver det avrättningsredskap som Jesus spikades fast vid. I de kristna grekiska skrifterna använder Lukas, Paulus och Petrus ordet xỵlon i den här betydelsen sammanlagt fem gånger. (Apg 5:30; 10:39; 13:29; Gal 3:13; 1Pe 2:24) Ordet xỵlon används i Septuaginta i 5Mo 21:22, 23 som en återgivning av det motsvarande ordet ‛ets (som betyder ”trä”, ”träd”, ”träbit”) i frasen ”och hängs upp på en påle”. När Paulus citerar från 5Mo 21:22, 23 i Gal 3:13 används xỵlon i meningen: ”Förbannad är den som är upphängd på en påle.” Detta grekiska ord används också i Septuaginta i Esr 6:11 (1 Esraboken 6:31, LXX) som en översättning av det arameiska ordet ’aʽ, som motsvarar det hebreiska ordet ‛ets. Där beskrivs vad som hände om någon överträdde den persiske kungens befallning: ”Om någon bryter mot detta ska man riva loss en bjälke ur hans hus och hänga upp honom på den.” Att bibelskribenterna använde xỵlon synonymt med staurọs bekräftar uppfattningen att Jesus avrättades på en upprättstående träpåle utan tvärstycke, för det är vad xỵlon betyder i det här sammanhanget.

främste förmedlare: Det grekiska ord som används här (archēgọs) har grundbetydelsen ”främste ledare”, ”anförare”, ”en som går först”. Det används fyra gånger i Bibeln och syftar varje gång på Jesus. (Apg 3:15; 5:31; Heb 2:10; 12:2) Här används det tillsammans med titeln ”räddare”. (Se studienot till Apg 3:15.)

främste förmedlaren: Det grekiska ord som används här (archēgọs) har grundbetydelsen ”främste ledare”, ”anförare”, ”en som går först”. Det används fyra gånger i Bibeln och syftar varje gång på Jesus. (Apg 3:15; 5:31; Heb 2:10; 12:2) Det grekiska ordet kan också syfta på någon som går i spetsen och banar väg för andra, t.ex. en föregångsman eller pionjär. Genom att Jesus blev medlare mellan Gud och människor och öppnade vägen till evigt liv kunde Jesus med rätta kallas den främste förmedlaren av liv, eller ”en vägvisare till livet”. Det ord som har översatts med ”främste förmedlaren” innehåller på grekiska tanken att den som går främst har en officiell eller administrativ ställning som ledare eller furste. (Ett besläktat ord används i Apg 7:27, 35 om Mose som ”ledare” i Israel.) Som ordet används här inbegriper det tanken att Jesus är den som Gud använder för att genomföra sin avsikt. Jesus blev ”en motsvarande lösen” i utbyte mot många. (1Ti 2:5, 6; Mt 20:28; Apg 4:12) Sedan Jesus hade blivit uppväckt kunde han som överstepräst och domare förmedla värdet av sitt lösenoffer. Detta offer gör det möjligt för människor som tror på det att bli befriade från synd och död. Uppståndelsen från döden sker därför genom Jesus. (Joh 5:28, 29; 6:39, 40) Det är på det sättet han öppnar vägen till evigt liv. (Joh 11:25; 14:6; Heb 5:9; 10:19, 20) En del bibelöversättare återger archēgọs med livets ”upphovsman” eller ”källa”, men Bibeln visar tydligt att den beskrivningen inte passar in på Jesus. Han fick i stället sitt liv och sin myndighet från Gud, och han används av Gud. (Ps 36:9; Joh 6:57; Apg 17:26–28; Kol 1:15; Upp 3:14)

blev de rasande: Eller ”skar det dem i deras innersta, och de”. Detta grekiska uttryck förekommer bara här och i Apg 7:54. Det betyder ordagrant ”sågas itu”, men både här och i Apg 7:54 används det bildligt för att beteckna en stark känslomässig reaktion.

Gamaliel: En laglärare som nämns två gånger i Apostlagärningarna, här och i Apg 22:3. Han anses vara identisk med Gamaliel den äldre, som han är känd som i utombibliska texter. Han var sonson, eller möjligtvis son, till Hillel den äldre, som hade grundat den mer liberala skolan inom den fariseiska judendomen. Folket hade stor respekt för Gamaliel, och det sägs att han var den förste som fick den ärofulla titeln ”rabban”. Han formade det judiska samhället på sin tid genom att undervisa söner till fariséer, t.ex. Saul från Tarsos. (Apg 22:3; 23:6; 26:4, 5; Gal 1:13, 14) Han tolkade ofta lagen och traditionerna på ett relativt vidsynt sätt. Det sägs till exempel att han stiftade lagar som skyddade hustrur mot hänsynslösa män och änkor mot hänsynslösa barn. Han ska tydligtvis också ha förordat att fattiga icke-judar skulle ha samma rättigheter att plocka ax som fattiga judar. Hans toleranta inställning märks också i hur han behandlade Petrus och de andra apostlarna. (Apg 5:35–39) Men rabbinska källor visar att Gamaliel värderade rabbinska traditioner högre än de heliga skrifterna. På det stora hela liknade hans undervisning den som gavs av de flesta av hans rabbinska förfäder och de religiösa ledarna på hans tid. (Mt 15:3–9; 2Ti 3:16, 17; se Ordförklaringar under ”Fariséer” och ”Sanhedrin”.)

piskade: Eller ”pryglade”, ”slog”. Detta syftar antagligen på det judiska straffet på ”39 slag”. (2Kor 11:24; 5Mo 25:2, 3)

de goda nyheterna: Det grekiska ordet euaggẹlion är bildat av orden eu, som betyder ”god”, ”bra”, och ạggelos, som betyder ”en som kommer med nyheter”, ”en som förkunnar (kungör)”. (Se Ordförklaringar under ”Goda nyheter”.) Det återges med ”evangelium” i vissa svenska biblar. Det besläktade uttrycket som återges med ”evangelieförkunnare” (grekiska: euaggelistẹ̄s) betyder ”en förkunnare av goda nyheter”. (Apg 21:8; Ef 4:11, fotnot; 2Ti 4:5, fotnot)

de goda nyheterna: Första förekomsten av det grekiska ordet euaggẹlion, som återges med ”evangelium” i en del svenska biblar. Det besläktade grekiska uttrycket euaggelistẹ̄s återges med ”evangelieförkunnare” och betyder ”en förkunnare av goda nyheter”. (Apg 21:8; Ef 4:11, fotnot; 2Ti 4:5)

förkunna de goda nyheterna: Det grekiska verb som används här, euaggelịzomai, är besläktat med substantivet euaggẹlion, ”goda nyheter”. I de kristna grekiska skrifterna är de goda nyheterna nära förknippade med Guds rike, som var temat för Jesus prediko- och undervisningsarbete, samt med räddning genom tro på Jesus Kristus. I Apostlagärningarna förekommer det grekiska verbet euaggelịzomai många gånger, något som visar att predikoarbetet är ett centralt tema i boken. (Apg 8:4, 12, 25, 35, 40; 10:36; 11:20; 13:32; 14:7, 15, 21; 15:35; 16:10; 17:18; se studienoter till Mt 4:23; 24:14.)

från hus till hus: Detta är en återgivning av det grekiska uttrycket kat’ oikon, som ordagrant betyder ”[hus] efter hus (husvis)”. Flera lexikon och kommentatorer säger att den grekiska prepositionen katạ kan användas distributivt. I ett lexikon står det till exempel att detta uttryck syftar på ”ställen betraktade serievis, i distributiv användning ... från hus till hus”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) I ett annat uppslagsverk sägs det att prepositionen katạ används ”distributivt (Apg 2:46; 5:42: ... hus till hus/i [de enskilda] hemmen”. (Exegetical Dictionary of the New Testament, utgiven av Horst Balz och Gerhard Schneider) Bibelkännaren R.C.H. Lenski gav följande förklaring: ”Inte för ett ögonblick upphörde apostlarna med sitt heliga arbete. ’Varje dag’ fortsatte de, och de gjorde det öppet ’i templet’, där Sanhedrin och tempelpolisen kunde se och höra dem, och naturligtvis också κατ’ οἴκον, som ska förstås distributivt, ’från hus till hus’, och inte bara adverbiellt, ’hemma’, ’i huset’.” (The Interpretation of the Acts of the Apostles, 1961) Dessa källor stöder uppfattningen att lärjungarna predikade i det ena huset efter det andra. Prepositionen katạ används på ett liknande sätt i Lu 8:1, där det sägs att Jesus predikade ”från stad till stad och från by till by”. Denna metod, att försöka nå människor genom att gå direkt till deras hem, fick fantastiska resultat. (Apg 6:7; jämför Apg 4:16, 17; 5:28.)