Romarbrevet 4:1–25

4  Vad kan vi då säga att Abraham uppnådde, han som vårt folk härstammar från?*  Om Abraham hade förklarats rättfärdig till följd av gärningar hade han haft något att vara stolt över, men inte inför Gud.  För vad säger Skriften? ”Abraham trodde på Jehova, och därför betraktades han som rättfärdig.”+  Om någon utför ett arbete betraktas ju inte hans lön som generös omtanke, utan som något han har rätt till.  Men om någon tror på honom som kan förklara syndare rättfärdiga och inte stöder sig på sina egna gärningar, då betraktas han som rättfärdig på grund av sin tro.+  David säger på liknande sätt att den som Gud betraktar som rättfärdig oberoende av gärningar är lycklig:  ”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och sina synder övertäckta.  Lycklig är den som Jehova inte håller ansvarig* för de synder han begått.”+  Är det då bara omskurna som får del av denna lycka, eller är det även oomskurna?+ Vi säger ju: ”Abraham betraktades som rättfärdig på grund av sin tro.”+ 10  När betraktades han som rättfärdig? När han var omskuren eller oomskuren? Det var innan han blev omskuren, när han fortfarande var oomskuren. 11  Och han fick omskärelsen som ett tecken,+ ett sigill, som bekräftade att hans tro hade gjort honom rättfärdig när han fortfarande var oomskuren. På det sättet kunde han bli far både till alla oomskurna som har tro,+ så att de kan betraktas som rättfärdiga, 12  och till omskurna avkomlingar – inte bara till dem som håller fast vid omskärelsen utan också till dem som fortsätter vandra i vår far Abrahams+ fotspår genom att visa samma tro som han hade när han var oomskuren. 13  Det löfte som gavs åt Abraham och hans avkomlingar om att ärva en värld*+ gavs nämligen inte genom lag, utan genom rättfärdighet som kommer av tro.+ 14  För om det är de som håller sig till lagen som blir arvingar, då är tron meningslös och löftet utan kraft. 15  Lagen framkallar ju Guds vrede,+ men där det inte finns någon lag finns det inte heller någon överträdelse.+ 16  Löftet gavs alltså som en följd av tro, för att det skulle vila på generös omtanke+ och därigenom gälla alla Abrahams avkomlingar,+ inte bara dem som håller fast vid lagen utan också dem som har tro som Abraham, allas vår far.+ 17  (Det är som Skriften säger: ”Jag har gjort dig till far till många nationer.”)+ Guds löfte var säkert, och Abraham hade tro på Gud, han som uppväcker de döda+ och som talar om* det som inte finns som om det redan fanns. 18  Fastän det såg hopplöst ut höll Abraham hoppet levande, för han hade tro på att han skulle bli far till många nationer enligt det som hade blivit sagt: ”Så många ska dina avkomlingar bli.”+ 19  Hans tro sviktade inte, trots att han visste att hans egen kropp var så gott som död (han var ju omkring 100 år gammal)+ och att Sara var för gammal för att få barn.+ 20  Guds löfte gjorde att han inte vacklade och brast i tro. I stället fick han kraft av sin tro och gav ära åt Gud. 21  Han var helt övertygad om att det Gud hade lovat, det kunde han också genomföra.+ 22  Därför ”betraktades han som rättfärdig”.+ 23  Men orden ”han betraktades som rättfärdig” skrevs inte bara för hans skull,+ 24  utan också för vår skull. Vi kommer nämligen att betraktas som rättfärdiga eftersom vi tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda.+ 25  Han utlämnades för våra överträdelsers skull+ och uppväcktes för att vi skulle förklaras rättfärdiga.+

Fotnoter

Eller ”är vår fysiske förfader”.
Eller ”inte avkräver räkenskap”.
Eller ”om att han skulle ärva den nya världen”.
Eller ”kallar”, ”kallar på”.

Studienoter

Vad kan vi då säga att Abraham uppnådde: I några handskrifter står det: ”Vad ska vi då säga om Abraham”. Men lydelsen i huvudtexten har starkare stöd i handskrifterna.

Jehova: Det här citatet är hämtat från 1Mo 15:6, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.) I tillgängliga handskrifter förekommer här ordet Theọs (Gud), kanske för att det ordet står i 1Mo 15:6 i avskrifter av Septuaginta. Det kan förklara varför de flesta översättningar använder ordet ”Gud” här. Men i den hebreiska grundtext som detta citat är hämtat från förekommer tetragrammet, och därför används Guds namn i huvudtexten. Den här frasen från 1Mo 15:6 citeras även i Gal 3:6 och Jak 2:23.

betraktades: Eller ”räknades”. I Romarnas fjärde kapitel har det grekiska ordet logịzomai återgetts med olika former av ”betrakta” tio gånger (vers 3, 4, 5, 6, 9, 10, 11, 22, 23, 24) och en gång med ”håller ansvarig” (vers 8). Det här grekiska ordet användes förr i tiden om att göra beräkningar, till exempel vid bokföring. Det användes om poster både på debetsidan och på kreditsidan. Abrahams starka tro och hans gärningar gjorde att han ”betraktades [räknades] ... som rättfärdig”. (Rom 4:20–22) Det betyder inte att han och andra trogna män och kvinnor som levde före den kristna eran var fria från synd. Det betyder i stället att Gud tog med i beräkningen att de trodde på hans löften och ansträngde sig för att följa hans befallningar. (1Mo 3:15; Ps 119:2, 3) Gud betraktade dem därför som skuldfria i jämförelse med resten av mänskligheten, som inte hade något förhållande till honom. (Ps 32:1, 2; Ef 2:12) Självklart insåg dessa trogna män och kvinnor att de behövde friköpas från synd och väntade på Guds bestämda tid för det. (Ps 49:7–9; Heb 9:26) Tack vare deras tro kunde Jehova under tiden handla med sådana ofullkomliga människor och välsigna dem och ändå vara trogen sina egna fullkomliga normer för rättvisa. (Ps 36:10)

som generös omtanke: Eller ”som oförtjänt omtanke”, ”som en gåva”. En arbetare har rätt till sin lön. Han ser den inte som en gåva eller ett uttryck för särskild omtanke. I kontrast till detta är det oförtjänt omtanke att Gud befriar ofullkomliga människor från en dödsdom och förklarar dem rättfärdiga på grund av deras tro. Det här är en gåva som ges på grund av att givaren är generös, inte på grund av att mottagaren har gjort sig förtjänt av den. (Rom 3:23, 24; 5:17; 2Kor 6:1; Ef 1:7; se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.)

något han har rätt till: Eller ”något man är skyldig honom”, ”betalning för en skuld”. En arbetare har rätt till lönen han har arbetat ihop. Han ser lönen som en rättighet, som något man är skyldig honom. Lönen för hans arbete är inte en gåva eller ett uttryck för särskild omtanke.

Förlåt: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”sända bort” men kan också betyda ”avskriva en skuld”, som i Mt 18:27, 32.

synder: Ordagrant ”skulder”. Den som syndar mot någon står i skuld till den personen, eller har skyldigheter mot honom, och behöver därför hans förlåtelse. Vi kan få Guds förlåtelse när vi har förlåtit dem som har syndat mot oss. (Mt 6:14, 15; 18:35; Lu 11:4)

Lyckliga: Det grekiska ordet makạrios förekommer 50 gånger i de kristna grekiska skrifterna. Paulus skriver här att ”den som Gud betraktar som rättfärdig oberoende av gärningar är lycklig”. (Rom 4:6) Det här grekiska ordet används för att beskriva Gud (1Ti 1:11) och för att beskriva Jesus i hans himmelska härlighet (1Ti 6:15). Det används också i de berömda uttalandena om lycka i bergspredikan. (Mt 5:3–11; Lu 6:20–22) Här i Rom 4:7, 8 är ordet citerat från Ps 32:1, 2. Sådana här uttalanden är vanliga i de hebreiska skrifterna. (5Mo 33:29; 1Ku 10:8; Job 5:17; Ps 1:1; 2:12; 33:12; 94:12; 128:1; 144:15; Dan 12:12) De hebreiska och grekiska ord som har översatts med ”lycklig” syftar på mer än att bara vara glad. Enligt Bibeln behöver en människa älska Gud, tjäna honom troget och få hans välsignelse och godkännande för att kunna vara verkligt lycklig.

förlåtna: Det grekiska ordet afịēmi har grundbetydelsen ”sända bort”, ”låta gå” (Joh 11:44; 18:8), men det kan också betyda ”avskriva en skuld” (Mt 18:27, 32). I bildlig bemärkelse kan det även betyda ”förlåta” synder. (Se studienot till Mt 6:12.) Det här ordet används även i Ps 32:1 i Septuaginta (31:1, LXX), som Paulus här citerar från.

övertäckta: Eller ”förlåtna”. Detta är enda gången det grekiska ordet epikalỵptō förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det betyder ordagrant ”täcka över” och används här bildligt som en synonym till ”förlåta”. Paulus citerar här från Ps 32:1, och i Septuaginta (Ps 31:1) används detta grekiska verb som en återgivning av ett hebreiskt verb som betyder ”täcka över” i betydelsen förlåta synder.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 32:2, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

har bekräftat: Ordagrant ”har satt sitt sigill”. Det grekiska ordet för ”besegla”, ”sätta sigill på”, används i bildlig bemärkelse och förmedlar tanken att ett uttalande är sant eller riktigt, precis som ett sigill bekräftar att ett dokument är äkta. Den som godtar Messias vittnesbörd erkänner att Gud talar sanning – i det här fallet i samband med profetiska uttalanden om Messias. (Jämför Rom 3:4.)

som talar om det som inte finns som om det redan fanns: Dvs. eftersom det är absolut säkert att Guds avsikter kommer att förverkligas. (Jes 55:10, 11) Paulus anspelar här på Guds löfte till Abram att han skulle ”bli far till många folk”, trots att Abram och Saraj vid den tiden fortfarande var barnlösa. (1Mo 17:4–6) Det var som att Abrahams söner och deras avkomlingar fanns till långt innan de föddes. Detta grekiska uttryck i slutet av vers 17 kan också återges med ”som ser till att det som inte existerar börjar existera”. Den lydelsen skulle betona Guds skaparkraft, som han utan tvekan använde för att Abraham skulle kunna bli ”far till många folk”.

ett sigill: Eller ”en garanti”, ”en bekräftelse”. Här används ordet ”sigill” som ett bildligt uttryck för ägarmärke eller äganderätt. Abrahams omskärelse var ”ett sigill” som bekräftade att han tack vare sin tro betraktades som rättfärdig. (Jämför studienot till Joh 3:33.)

far ... till alla ... som har tro: I andlig bemärkelse var Abraham inte bara far till sina fysiska avkomlingar som var trogna mot Gud, utan till alla Jesus Kristus lärjungar. Paulus framhåller att Abraham började visa tro innan han blev omskuren. (Rom 4:10) Det gjorde honom till ”far” till oomskurna icke-judar som visade tro på Jesus. Alla i den mångkulturella församlingen i Rom kunde därför, på grund av sin tro och lydnad, kalla Abraham sin far. (Se studienot till Rom 4:17.)

överträdelse: Det grekiska ordet parạbasis har grundbetydelsen ”det att överskrida”, dvs. att överskrida vissa gränser, särskilt i betydelsen att överskrida en lag.

som Skriften säger: Dvs. i 1Mo 17:5, där Jehova sa till Abram: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.” Det här löftet låg till grund för att Jehova ändrade Abrams namn till Abraham, som betyder ”far till en mängd (hop)”, ”far till många”. Det här löftet uppfylldes på följande sätt: Abrahams son Ismael blev far till ”12 hövdingar” och ”deras klaner”. (1Mo 25:13–16; 17:20; 21:13, 18) Abrahams sex söner med Ketura ledde till att ännu fler nationer härstammade från Abraham. (1Mo 25:1–4; 1Kr 1:28–33; Rom 4:16–18) Och från Abrahams son Isak härstammade israeliterna och edoméerna. (1Mo 25:21–26) Abraham blev dessutom far till människor från många nationer i bildlig bemärkelse, bland annat till dem i den kristna församlingen i Rom, som hade ”tro som Abraham”. (Rom 4:16)

som talar om det som inte finns som om det redan fanns: Dvs. eftersom det är absolut säkert att Guds avsikter kommer att förverkligas. (Jes 55:10, 11) Paulus anspelar här på Guds löfte till Abram att han skulle ”bli far till många folk”, trots att Abram och Saraj vid den tiden fortfarande var barnlösa. (1Mo 17:4–6) Det var som att Abrahams söner och deras avkomlingar fanns till långt innan de föddes. Detta grekiska uttryck i slutet av vers 17 kan också återges med ”som ser till att det som inte existerar börjar existera”. Den lydelsen skulle betona Guds skaparkraft, som han utan tvekan använde för att Abraham skulle kunna bli ”far till många folk”.

Sara var för gammal för att få barn: Ordagrant ”Saras livmoder var död”. Det grekiska ordet för ”död”, nẹkrōsis, är besläktat med verbet nekrọō, som förekommer tidigare i samma mening och återges med så gott som död. Sara (Saraj) var barnlös, men när hon var för gammal för att få barn blev hennes fortplantningsförmåga mirakulöst återupplivad. (1Mo 11:30; 18:11) Paulus skrev även att Abraham ”var så gott som död” i Heb 11:11, 12. Så på ett sätt fick både Abraham och Sara uppleva något som kan jämföras med en uppståndelse när de fick tillbaka sina fortplantningsförmågor och kunde få ett barn. (1Mo 18:9–11; 21:1, 2, 12; Rom 4:20, 21)

vacklade: Det grekiska ordet diakrịnō förmedlar tanken på att vara osäker, delad och obeslutsam. Det här grekiska ordet har också återgetts med ”tvivla” och ”tveka”. (Mt 21:21; Mk 11:23; Apg 10:20; 11:12; Jak 1:6)

betraktades: Eller ”räknades”. I Romarnas fjärde kapitel har det grekiska ordet logịzomai återgetts med olika former av ”betrakta” tio gånger (vers 3, 4, 5, 6, 9, 10, 11, 22, 23, 24) och en gång med ”håller ansvarig” (vers 8). Det här grekiska ordet användes förr i tiden om att göra beräkningar, till exempel vid bokföring. Det användes om poster både på debetsidan och på kreditsidan. Abrahams starka tro och hans gärningar gjorde att han ”betraktades [räknades] ... som rättfärdig”. (Rom 4:20–22) Det betyder inte att han och andra trogna män och kvinnor som levde före den kristna eran var fria från synd. Det betyder i stället att Gud tog med i beräkningen att de trodde på hans löften och ansträngde sig för att följa hans befallningar. (1Mo 3:15; Ps 119:2, 3) Gud betraktade dem därför som skuldfria i jämförelse med resten av mänskligheten, som inte hade något förhållande till honom. (Ps 32:1, 2; Ef 2:12) Självklart insåg dessa trogna män och kvinnor att de behövde friköpas från synd och väntade på Guds bestämda tid för det. (Ps 49:7–9; Heb 9:26) Tack vare deras tro kunde Jehova under tiden handla med sådana ofullkomliga människor och välsigna dem och ändå vara trogen sina egna fullkomliga normer för rättvisa. (Ps 36:10)

betraktades: Se studienot till Rom 4:3.

Media