Johannesevangeliet 17:1–26

17  När Jesus hade sagt detta såg han upp mot himlen och bad: ”Far, stunden har kommit. Ära din son, så att din son kan ge dig ära.+  Du har gett honom myndighet över alla människor,+ så att han kan ge evigt liv+ till alla dem som du har gett honom.+  Detta leder till evigt liv:+ att de lär känna dig, den ende sanne Guden,+ och den som du har sänt, Jesus Kristus.+  Jag har ärat dig på jorden+ genom att ha slutfört uppdraget du har gett mig.+  Min Far, upphöj mig och ge mig den ärofyllda ställning jag hade vid din sida redan innan världen fanns till.+  Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har gett mig ur världen.+ De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord.  Nu förstår de att allt du har gett mig kommer från dig,  för jag har berättat för dem allt som du har berättat för mig,+ och de har tagit emot det och verkligen insett att jag har kommit som din representant.+ Och de tror på att du har sänt mig.+  Jag ber för dem. Jag ber inte för människor i världen, utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10  Jag har blivit ärad av* dem, och allt mitt är ditt och allt ditt är mitt.+ 11  Jag är inte längre i världen, men de är i världen,+ och jag kommer nu till dig. Helige Far, vaka över dem+ för ditt namns skull, det som du har gett mig,* för att de ska vara ett precis som vi är ett.+ 12  När jag var hos dem vakade jag över dem+ för ditt namns skull, det som du har gett mig.* Jag har skyddat dem, och ingen av dem kommer att bli tillintetgjord+ utom den som ska tillintetgöras, + för att Skriften ska uppfyllas.+ 13  Men nu kommer jag till dig, och jag säger detta medan jag är kvar här, så att de helt kan uppfyllas av min glädje.+ 14  Jag har gett dem ditt ord, men människor har hatat dem+ eftersom de inte är någon del av världen,+ precis som jag inte är någon del av världen. 15  Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, men jag ber att du ska vaka över dem och skydda dem från den onde.+ 16  De är inte någon del av världen,+ precis som jag inte är någon del av världen.+ 17  Gör dem heliga med hjälp av sanningen.+ Ditt ord är sanning.+ 18  På samma sätt som du har sänt ut mig i världen har jag sänt ut dem i världen.+ 19  Och för deras skull bevarar jag mig helig, så att de också kan vara heliga med hjälp av sanningen. 20  Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som börjar tro på mig när de hör deras undervisning. 21  Jag ber att de alla ska vara ett, + precis som du, Far, är förenad med mig och jag är förenad med dig.+ Låt dem vara förenade med oss, så att människor kan tro på att du har sänt mig. 22  Jag har upphöjt dem på samma sätt som du har upphöjt mig, så att de kan vara ett alldeles som vi är ett:+ 23  jag i förening med dem och du i förening med mig, så att de är fullkomligt förenade.+ Då kan människor förstå att du har sänt mig och att du älskar dem precis som du älskar mig. 24  Far, min önskan är att de som du har gett mig ska vara hos mig där jag är,+ så att de kan se den upphöjda ställning du har gett mig, eftersom du älskade mig redan före världens grundläggning.+ 25  Rättfärdige Far, världen känner dig verkligen inte,+ men jag känner dig,+ och de som du har gett mig förstår att du har sänt mig. 26  Jag har gjort ditt namn känt för dem och ska göra det känt,+ så att de kan visa samma kärlek som du har visat mig och jag kan vara förenad med dem.”+

Fotnoter

Eller ”bland”.
Eller ”som du har gett mig att bära”.
Eller ”som du har gett mig att bära”.

Studienoter

människa: Eller ”kött”. Det grekiska ordet sarx används här i betydelsen fysisk varelse, en levande varelse av kött. När Jesus föddes som människa var han inte längre en ande. Han tog sig alltså inte bara en fysisk kropp, som änglar hade gjort vid tidigare tillfällen. (1Mo 18:1–3; 19:1; Jos 5:13–15) Jesus kunde därför med rätta omtala sig själv som ”Människosonen”. (Joh 1:51; 3:14; se studienot till Mt 8:20.)

alla människor: Eller ”allt kött”, ”hela mänskligheten”. Det grekiska uttrycket för ”alla människor” förekommer även i Lu 3:6, som är ett citat från Jes 40:5, och där används ett hebreiskt uttryck som betyder samma sak. (Jämför studienot till Joh 1:14.)

lär känna dig: Eller ”skaffar sig kunskap om dig”, ”fortsätter att inhämta kunskap om dig”. Det grekiska verbet ginọ̄skō betyder i grund och botten ”känna”. Här används detta verb i presens, något som anger en pågående process. Det kan användas om att ”inhämta kunskap om någon”, ”lära känna någon”, ”lära känna någon bättre”. Det kan också innefatta tanken på att man går in för att lära sig mer om någon som man redan känner. I det här sammanhanget syftar det på att man stärker sitt personliga förhållande till Gud genom att man lär sig mer om Gud och Kristus och får större tillit till dem. Självklart innebär detta mer än att bara känna till en person eller veta vad han heter. Det inbegriper även att man vet vad den personen gillar och ogillar och vilka normer och värderingar han står för. (1Jo 2:3; 4:8)

världens grundläggning: Det grekiska ordet för ”grundläggning” återges med att ”bli gravid” i Heb 11:11. När det här används i uttrycket ”världens grundläggning” syftar det tydligtvis på den tidpunkt då Adam och Evas barn kom till världen. Jesus förknippade uttrycket ”världens grundläggning” med Abel, som av allt att döma var den första människa från ”världens grundläggning” som kunde återlösas och som har fått sitt namn inskrivet i livets bokrulle. (Lu 11:50, 51; Upp 17:8) Jesus ord i denna bön till sin Far visar också att Fadern älskade sin enfödde son långt innan Eva blev gravid.

världen: Det grekiska ordet kọsmos syftar tydligtvis här på människovärlden. (Jämför studienot till Joh 17:24.)

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribenten som citerar Jesus när han säger till sina efterföljare: nu är ni ingen del av världen, eller tillhör inte världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger i den sista bönen som Jesus ber tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 17:14, 16)

Jag har uppenbarat ditt namn: Eller ”Jag har gjort ditt namn känt”. Jesus efterföljare kände redan till och använde Guds namn. De såg och läste det i bokrullarna med de hebreiska skrifterna som fanns i synagogorna. De såg och läste det också i Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna som användes i undervisningen. (Se Tillägg A5 och C.) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Jesus hade varit ”vid Faderns sida” och kunde förklara vem Fadern var på ett sätt som ingen annan kunde. (Joh 1:18; Mt 11:27) På så sätt fick Guds namn en djupare innebörd för Jesus första lärjungar.

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos tydligtvis på den människovärld som är avskild från Gud och som Kristus sanna efterföljare, hans församling, inte är någon del av. (Se studienot till Joh 15:19.)

hållit: Eller ”lytt”, ”bevarat”. I det här sammanhanget kan det grekiska ordet tērẹō också betyda ”fortsätta hålla”, ”hålla fast vid”.

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribenten som citerar Jesus när han säger till sina efterföljare: nu är ni ingen del av världen, eller tillhör inte världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger i den sista bönen som Jesus ber tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 17:14, 16)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. (Jämför studienot till Joh 15:19.)

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)

Jag har uppenbarat ditt namn: Eller ”Jag har gjort ditt namn känt”. Jesus efterföljare kände redan till och använde Guds namn. De såg och läste det i bokrullarna med de hebreiska skrifterna som fanns i synagogorna. De såg och läste det också i Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna som användes i undervisningen. (Se Tillägg A5 och C.) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Jesus hade varit ”vid Faderns sida” och kunde förklara vem Fadern var på ett sätt som ingen annan kunde. (Joh 1:18; Mt 11:27) På så sätt fick Guds namn en djupare innebörd för Jesus första lärjungar.

ett: Eller ”eniga”. Det Jesus säger här visar att han och hans Far är fullständigt eniga om att de ska beskydda fårlika människor och leda dem till evigt liv. Den här herdeverksamheten är något som Fadern och Sonen utför gemensamt. Båda bryr sig lika mycket om fåren, och de kommer inte att låta någon ta fåren ifrån dem. (Joh 10:27–29; jämför Hes 34:23, 24.) Enheten mellan Fadern och Sonen nämns ofta i Johannesevangeliet. De har ett nära förhållande, de vill samma sak och de har samma avsikt. Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” står inte i maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”), utan i neutrum (som betecknar ”en sak”). Tanken är alltså att Jesus och hans Far är ”ett” när det gäller handlingssätt och samarbete, inte att de är en och samma person. (Joh 5:19; 14:9, 23) Att Jesus inte syftade på jämlikhet i gudomlighet, utan på enhet i uppsåt och handling, bekräftas när man jämför det han säger vid detta tillfälle med hans bön som finns nedtecknad i Joh kapitel 17. (Joh 10:25–29; 17:2, 9–11) Det blir särskilt tydligt när han ber att hans efterföljare ska ”vara ett precis som vi är ett”. (Joh 17:11) Enheten som beskrivs i kapitel 10 måste alltså vara av samma slag som den enhet det talas om i kapitel 17. (Se studienoter till Joh 17:11, 21; 1Kor 3:8.)

Helige Far: Det här är enda gången som detta uttryck förekommer i Bibeln. Det används som tilltalsord och syftar på Jehova. Det används aldrig om en människa. (Jämför Mt 23:9.)

ditt namns skull, det som du har gett mig: Namnet Jesus motsvarar det hebreiska namnet Jesua (fullständig form: Jehoshua), som betyder ”Jehova är räddning”. Två gånger i detta kapitel betonar Jesus att han har gjort Jehovas namn känt. (Joh 17:6, 26) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte, hans egenskaper och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienoter till Mt 6:9; Joh 17:6.) Förutom att Jesus namn innehöll Guds namn hade namnet Jehova tydligtvis getts till Jesus på fler sätt. Jesus återspeglade till exempel sin Fars personlighet in i minsta detalj. (Joh 14:9) Dessutom kom Jesus i sin Fars namn och utförde underverk i hans namn. (Joh 5:43; 10:25)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. Tankarna som kommer fram i den här bönen påminner om Jesus ord i Joh 10:30. Där säger han att han och Fadern ”är ett” när det gäller hur de tar hand om hans efterföljare, hans ”får”, som hans Far har gett honom. (Joh 10:25–30; 17:2, 9) Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” är neutrum (som betecknar ”en sak”), inte maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”). (Se studienot till Joh 10:30.)

förtjänt av Gehenna: Ordagrant ”en Gehennas son”. Dvs. någon som förtjänar evig tillintetgörelse. (Se Ordförklaringar under ”Gehenna”.)

den som ska tillintetgöras: Eller ”tillintetgörelsens son”. I det här sammanhanget syftar detta uttryck på Judas Iskariot. När han medvetet förrådde Guds son gjorde han sig förtjänt av tillintetgörelse och gjorde sig ovärdig en uppståndelse. Samma grekiska uttryck används i 2Th 2:3 om ”laglöshetens människa”. På Bibelns grundspråk användes uttrycken ”son” eller ”söner” ibland i bildlig bemärkelse om någon som hade slagit in på en viss kurs eller visar vissa egenskaper. Några exempel på detta är ”den Högstes barn”, ”ljusets söner och dagens söner”, ”himmelrikets söner”, ”den ondes söner” och ”djävulens son”. (Lu 6:35; 1Th 5:5; Mt 13:38; Apg 13:10) Ordet ”son” kan också användas om den dom eller det resultat som ett visst handlingssätt eller vissa egenskaper leder till. Det uttryck som i 2Sa 12:5 har återgetts med ”förtjänar att dö” betyder ordagrant ”är en dödens son”. I Mt 23:15 har ett uttryck som ordagrant betyder ”en Gehennas son” översatts med ”förtjänt av Gehenna”. Det var tydligen det Jesus menade när han kallade Judas Iskariot för ”tillintetgörelsens son”. (Se studienot till Mt 23:15 och Ordförklaringar under ”Gehenna”.)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribent som citerar Jesus när han säger att hans efterföljare inte är någon del av världen, eller inte tillhör världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger under Jesus sista kväll tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 15:19; 17:16)

Gör dem heliga: Eller ”Avskilj dem”, dvs. för helig tjänst åt Gud. När Jesus efterföljare är lydiga mot sanningen i Guds ord blir de heliga, eller rena. (1Pe 1:22) Då är de inte ”någon del av världen”, som ignorerar Guds sanning. (Joh 17:16)

Ditt ord är sanning: Jehovas ord beskriver saker och ting som de verkligen är. Det uppenbarar hans egenskaper, avsikter och befallningar och berättar om mänsklighetens sanna tillstånd. I enlighet med Jesus bön visar Guds sanningsord vad som krävs för att en människa ska bli helig, eller avskild för tjänst åt Jehova, och förbli helig.

bevarar jag mig helig: Eller ”håller jag mig avskild”, ”håller jag mig själv helig”. Jesus var helig när han föddes som människa (Lu 1:35), och han bevarade sig helig under hela sitt liv på jorden (Apg 4:27; Heb 7:26). Jesus lojala livskurs, som innefattade att han offrade sitt liv, gjorde det möjligt för hans efterföljare att vara heliga, eller att bli avskilda för tjänst åt Gud. Jesus kunde därför i bön till sin Far säga att han bevarade sig helig för deras skull. Jesus efterföljare kan vara heliga med hjälp av sanningen om de följer i hans fotspår och lever i enlighet med den sanning han lärde ut och sanningarna i Guds ord, Bibeln. (Joh 17:17; 2Ti 2:20, 21; Heb 12:14) Men det är inte deras egen förtjänst att de blir heliga, utan de blir heliga genom Jesus Kristus. (Rom 3:23–26; Heb 10:10)

ett: Eller ”eniga”. Det Jesus säger här visar att han och hans Far är fullständigt eniga om att de ska beskydda fårlika människor och leda dem till evigt liv. Den här herdeverksamheten är något som Fadern och Sonen utför gemensamt. Båda bryr sig lika mycket om fåren, och de kommer inte att låta någon ta fåren ifrån dem. (Joh 10:27–29; jämför Hes 34:23, 24.) Enheten mellan Fadern och Sonen nämns ofta i Johannesevangeliet. De har ett nära förhållande, de vill samma sak och de har samma avsikt. Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” står inte i maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”), utan i neutrum (som betecknar ”en sak”). Tanken är alltså att Jesus och hans Far är ”ett” när det gäller handlingssätt och samarbete, inte att de är en och samma person. (Joh 5:19; 14:9, 23) Att Jesus inte syftade på jämlikhet i gudomlighet, utan på enhet i uppsåt och handling, bekräftas när man jämför det han säger vid detta tillfälle med hans bön som finns nedtecknad i Joh kapitel 17. (Joh 10:25–29; 17:2, 9–11) Det blir särskilt tydligt när han ber att hans efterföljare ska ”vara ett precis som vi är ett”. (Joh 17:11) Enheten som beskrivs i kapitel 10 måste alltså vara av samma slag som den enhet det talas om i kapitel 17. (Se studienoter till Joh 17:11, 21; 1Kor 3:8.)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. Tankarna som kommer fram i den här bönen påminner om Jesus ord i Joh 10:30. Där säger han att han och Fadern ”är ett” när det gäller hur de tar hand om hans efterföljare, hans ”får”, som hans Far har gett honom. (Joh 10:25–30; 17:2, 9) Det grekiska ord som har återgetts med ”ett” är neutrum (som betecknar ”en sak”), inte maskulinum (som skulle ha betecknat ”en person”). (Se studienot till Joh 10:30.)

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. (Joh 17:22) I 1Kor 3:6–9 talar Paulus om det här slaget av enhet bland de kristna när han beskriver hur de samarbetar med varandra och med Gud. (Se 1Kor 3:8 och studienoter till Joh 10:30; 17:11.)

fullkomligt förenade: Eller ”fullkomnade till ett”. I den här versen förknippar Jesus fullkomlig enhet med att vara älskad av Fadern. Detta stämmer med Kol 3:14, där det sägs: ”Kärleken ... är ett fullkomligt föreningsband.” Denna fullkomliga enhet är relativ. Det betyder inte att alla individuella skillnader när det gäller personlighet, förmågor, vanor, samvete osv. försvinner. Men det betyder att alla Jesus efterföljare är förenade i handlingssätt, trosuppfattningar och läror. (Rom 15:5, 6; 1Kor 1:10; Ef 4:3; Flp 1:27)

världens grundläggning: Det grekiska ordet för ”grundläggning” återges med att ”bli gravid” i Heb 11:11. När det här används i uttrycket ”världens grundläggning” syftar det tydligtvis på den tidpunkt då Adam och Evas barn kom till världen. Jesus förknippade uttrycket ”världens grundläggning” med Abel, som av allt att döma var den första människa från ”världens grundläggning” som kunde återlösas och som har fått sitt namn inskrivet i livets bokrulle. (Lu 11:50, 51; Upp 17:8) Jesus ord i denna bön till sin Far visar också att Fadern älskade sin enfödde son långt innan Eva blev gravid.

Jag har uppenbarat ditt namn: Eller ”Jag har gjort ditt namn känt”. Jesus efterföljare kände redan till och använde Guds namn. De såg och läste det i bokrullarna med de hebreiska skrifterna som fanns i synagogorna. De såg och läste det också i Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna som användes i undervisningen. (Se Tillägg A5 och C.) I Bibeln används begreppet ”namn” också om personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Jesus hade varit ”vid Faderns sida” och kunde förklara vem Fadern var på ett sätt som ingen annan kunde. (Joh 1:18; Mt 11:27) På så sätt fick Guds namn en djupare innebörd för Jesus första lärjungar.

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)

Jag har gjort ditt namn känt: Eller ”Jag har uppenbarat ditt namn”. I slutet av sin bön upprepar Jesus tanken han uttryckte i Joh 17:6. (Se studienot till Joh 17:6.) Men i Joh 17:26 används ett annat grekiskt verb, gnōrịzō (”göra känt”, ”tillkännage”). Men det förmedlar samma tanke som verbet som används i Joh 17:6 (fanerọō, ”uppenbara”, ”avslöja”), som också kan återges med ”göra känt”. När Bibeln talar om att uppenbara någons namn kan det innebära mer än att man berättar vad någon heter. Det kan också inbegripa att man berättar om personen bakom namnet, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Se studienot till Mt 6:9; jämför Upp 3:4, fotnot.) Jesus uppenbarade inte bara Guds namn genom att använda det, utan också genom att berätta om personen bakom namnet – hans avsikter, handlingssätt och egenskaper. Här lägger Jesus även till och ska göra det känt, som också skulle kunna återges med ”och kommer att fortsätta göra det känt”. Guds namn skulle alltså fortsätta att få en djupare innebörd för hans efterföljare.

Media