Filipperbrevet 3:1–21

3  Mina bröder, fortsätt alltså att glädja er i Herren.+ Det är inte till besvär för mig att upprepa det jag redan har skrivit till er, och det är till skydd för er.  Se upp för hundarna, se upp för dem som gör det som är skadligt, se upp för dem som lemlästar kroppen.+  För det är vi som är de verkligt omskurna,+ vi som utför helig tjänst genom Guds ande och är stolta över Kristus Jesus+ i stället för att förlita oss på det fysiska.*  Om det är någon som har anledning att förlita sig på det fysiska så är det jag. Om någon annan menar att han har anledning att förlita sig på det fysiska, så har jag det ännu mer:  Jag blev omskuren på åttonde dagen+ och är av Israels nation, av Benjamins stam, en hebré född av hebréer.+ Beträffande lag var jag farisé,+  beträffande hängivenhet var jag en som förföljde församlingen,+ beträffande rättfärdighet grundad på lagen fanns det inget att klandra mig för.  Men det som jag förut tyckte var värdefullt betraktar jag nu som värdelöst* på grund av Kristus.+  Ja, jag betraktar faktiskt allt som värdelöst jämfört med kunskapen om Kristus Jesus, min Herre, för den har så oerhört mycket större värde. För hans skull har jag försakat allt och betraktar det som avfall, för att jag ska kunna vinna Kristus  och vara förenad med honom, men inte på grund av min egen rättfärdighet som kommer av att följa lagen, utan på grund av den rättfärdighet som kommer av tro+ på Kristus,+ den rättfärdighet som kommer från Gud och grundar sig på tro.+ 10  Mitt mål är att känna honom och kraften i hans uppståndelse+ och att få dela hans lidanden+ och vara redo att dö på ett liknande sätt som han,+ 11  för att jag, om det alls är möjligt, ska kunna få del i den tidiga uppståndelsen från de döda.+ 12  Det betyder inte att jag redan har fått det eller redan har blivit fullkomlig, utan jag gör allt för att kunna nå det+ som Kristus Jesus har utvalt* mig för.+ 13  Bröder, jag menar inte att jag redan har fått tag i det, men en sak är säker: Jag glömmer det som ligger bakom mig+ och sträcker mig mot det som ligger framför mig.+ 14  Jag kämpar mot målet för att få segerpriset,+ det himmelska liv+ som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. 15  Så låt dem av oss som är mogna+ ha denna inställning. Och om ni tänker annorlunda i något avseende ska Gud hjälpa er att få denna inställning. 16  Hur som helst, oavsett vilka framsteg vi har gjort, så låt oss fortsätta följa denna kurs. 17  Bröder, efterlikna mig allesammans.+ Och betrakta dem som följer det exempel som vi har gett er. 18  För det är många som uppför sig som fiender till Kristus tortyrpåle. Jag har ofta nämnt dem, men nu nämner jag dem också med tårar. 19  Slutet för dem blir undergång. Magen är deras gud,+ och de sätter en ära i att göra det som är skamligt. Deras tankar är inriktade på det jordiska.+ 20  Men vårt medborgarskap+ finns i himlen,+ och vi väntar ivrigt på en räddare därifrån, Herren Jesus Kristus.+ 21  Tack vare sin stora kraft, som gör det möjligt för honom att lägga allt under sig,+ ska han förvandla vår obetydliga kropp till att bli som* hans upphöjda kropp.+

Fotnoter

Eller ”kroppen”.
Eller möjligen ”har jag nu villigt försakat”.
Ordagrant ”gripit”.
Ordagrant ”till att formas efter”.

Studienoter

Gläd er alltid i Herren: Paulus uppmanar återigen filipperna att glädja sig ”i Herren”. (Se studienot till Flp 3:1.) Titeln ”Herren” skulle kunna syfta både på Jehova och på Jesus Kristus i det här sammanhanget, men Paulus tänkte antagligen på uppmaningar som finns i de hebreiska skrifterna och som syftar på Jehova. (Ps 32:11; 97:12)

fortsätt alltså att glädja er i Herren: I sitt brev till filipperna skriver Paulus flera gånger om sin egen glädje, och han uppmuntrar sina medtroende att också vara glada. (Flp 1:18; 2:17, 18, 28, 29; 4:1, 4, 10) Det är anmärkningsvärt att han skriver så mycket om glädje, eftersom han skrev brevet när han var i husarrest. Uttrycket ”i Herren” kan förmedla innebörden ”i samband med [eller ”i förening med”] Herren” eller ”på grund av Herren”. I det här sammanhanget kan titeln ”Herren” syfta antingen på Jehova Gud eller Jesus Kristus. Men Paulus kan ha tänkt på liknande uppmaningar i de hebreiska skrifterna, och de syftar på Jehova. (Ps 32:11; 97:12; se ”Introduktion till Filipperna” och studienot till Flp 4:4.)

vi som är de verkligt omskurna: Det här uttrycket kan ordagrant översättas med ”vi är omskärelsen”. Paulus säger här att de kristna är den enda gruppen som har den omskärelse som Gud nu kräver och godkänner, nämligen omskärelsen av hjärtat. (Se studienot till Rom 2:29.) Paulus kanske avslutade en ordlek här som han påbörjade i den föregående versen. (Se studienot till Flp 3:2.)

Se upp för: I den här versen använder Paulus det grekiska verb som har översatts med ”se upp för” tre gånger. Orden som kommer efter verbet börjar på samma konsonant på grekiska. (Se Kingdom Interlinear.) Den här litterära tekniken ger tyngd och allvar åt det han skriver. De tre beskrivningarna av gruppen som var ett hot mot filippernas tro står dessutom i kontrast till de tre beskrivningarna av de trogna i nästa vers.

hundarna: Paulus använder ordet ”hundarna” i bildlig bemärkelse för att varna filipperna för falska lärare, bland annat judaisterna. Hundar var orena enligt Moses lag, och i Bibeln används ordet ofta i nedsättande betydelse. (3Mo 11:27; se studienot till Mt 7:6.) I städerna levde hundarna av allt de kom över, så de åt ofta sådant som var frånstötande, särskilt för dem som följde Moses lag. (2Mo 22:31; 1Ku 14:11; 21:19; Ord 26:11) I de hebreiska skrifterna liknas fiender till Jehovas tjänare ibland vid hundar. (Ps 22:16; 59:5, 6) När Paulus liknade de falska lärarna vid hundar ville han visa att de var orena och olämpliga att förmedla kristna läror.

dem som lemlästar kroppen: Paulus syftar på dem som förespråkade omskärelse. Det är möjligt att han använde uttrycket ”dem som lemlästar kroppen” (ordagrant ”nedskärandet”) som en ordlek med uttrycket ”de verkligt omskurna” (ordagrant ”omskärelsen”) i nästa vers. (Se studienot till Flp 3:3.)

Ge inte det som är heligt åt hundar, och kasta inte era pärlor för svin: Enligt Moses lag var både svin och hundar orena djur. (3Mo 11:7, 27) Det var tillåtet att ge hundar kött från djur som hade blivit dödade av ett vilt djur. (2Mo 22:31) Men judisk tradition förbjöd att man gav ”heligt kött”, dvs. kött från offerdjur, till hundar. I Mt 7:6 används uttrycken ”hundar” och ”svin” bildligt om människor som inte värdesätter andliga skatter. Precis som pärlor inte har något värde för svin har andliga skatter inget värde för sådana människor, som i stället hånar dem som vill dela med sig av sina andliga rikedomar.

hjärtat ... omskuret: Begreppet ”omskärelse” används bildligt i både de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna. (Se Ordförklaringar under ”Omskärelse”.) Gud krävde att även israeliter som redan var omskurna i bokstavlig bemärkelse fick sitt symboliska hjärta omskuret. Enligt en ordagrann översättning av 5Mo 10:16 och 30:6 (se fotnoter) sa Mose till Israel: ”Ni ska omskära förhuden på era hjärtan”, och: ”Jehova, din Gud, ska omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärta.” Jeremia påminde de trotsiga israeliterna på sin tid om att de skulle göra detta. (Jer 4:4) Att ”omskära hjärtat” innebär att ”rena” det genom att avlägsna sådant som gör hjärtat oemottagligt, dvs. tankar, känslor eller motiv som Jehova inte godkänner och som är orena i hans ögon. På samma sätt sägs det att öron som inte är mottagliga eller lyhörda för vägledning från Jehova är oomskurna. (Jer 6:10, fotnot; se studienot till Apg 7:51.)

dem som lemlästar kroppen: Paulus syftar på dem som förespråkade omskärelse. Det är möjligt att han använde uttrycket ”dem som lemlästar kroppen” (ordagrant ”nedskärandet”) som en ordlek med uttrycket ”de verkligt omskurna” (ordagrant ”omskärelsen”) i nästa vers. (Se studienot till Flp 3:3.)

vi som är de verkligt omskurna: Det här uttrycket kan ordagrant översättas med ”vi är omskärelsen”. Paulus säger här att de kristna är den enda gruppen som har den omskärelse som Gud nu kräver och godkänner, nämligen omskärelsen av hjärtat. (Se studienot till Rom 2:29.) Paulus kanske avslutade en ordlek här som han påbörjade i den föregående versen. (Se studienot till Flp 3:2.)

utför helig tjänst: Eller ”tjänar”, ”tillber”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”. Det används i Bibeln om att utföra tjänst för Gud eller att utföra en handling i samband med tillbedjan av honom. (Mt 4:10; Lu 2:37; Apg 7:7; Rom 1:9; 2Ti 1:3; Heb 9:14; Upp 22:3)

Om det är någon som har anledning att förlita sig på det fysiska så är det jag: Uttrycket ”fysiska” syftar på saker som hade gett Paulus fördelar ur ett mänskligt, eller fysiskt, perspektiv, till exempel det han nämner i Flp 3:5, 6.

avfall: Det här är enda gången det grekiska ord som översatts med ”avfall” förekommer i de grekiska skrifterna. Det kan också översättas med ”sopor”, ”skräp” eller till och med ”dynga”. På det här sättet beskriver Paulus hur han nu betraktar de möjligheter och fördelar han värderade så högt innan han blev kristen. (Se studienot till Flp 3:5.) Han visar hur beslutsam han är att aldrig ångra att han valde att ge upp det. Allt det som tidigare betydde så mycket för honom ser han nu som sopor jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”, som har ”så oerhört mycket större värde”.

hebréer ... israeliter ... avkomlingar till Abraham: Paulus redogör för sin bakgrund, möjligen för att några av hans kritiker i Korinth skröt över sitt judiska arv och sin judiska identitet. För det första nämner han att han är hebré, kanske för att betona sin koppling till judarnas förfäder, däribland Abraham och Mose. (1Mo 14:13; 2Mo 2:11; Flp 3:4, 5) Han kan också ha nämnt att han är hebré för att påpeka att han kan hebreiska. (Apg 21:40–22:2; 26:14, 15) För det andra säger han att han är israelit, en benämning som ibland användes om judar. (Apg 13:16; Rom 9:3, 4) För det tredje nämner han specifikt att han härstammar från Abraham. Han framhåller att han är bland dem som skulle ärva Guds löften till Abraham. (1Mo 22:17, 18) Men Paulus lade inte alltför stor vikt vid fysiska faktorer, som släktskap. (Flp 3:7, 8)

av Benjamins stam: I den här versen och i Rom 11:1 berättar Paulus att han är av Benjamins stam. Han gör det för att poängtera en sida av sitt judiska arv. Benjamin var en stam som hade högt anseende. I profetian som patriarken Jakob uttalade på sin dödsbädd sa han om Benjamins avkomlingar: ”Benjamin river som en varg. På morgonen äter han sitt rov, och på kvällen delar han bytet.” (1Mo 49:27) Det kom verkligen många modiga och skickliga krigare från Benjamins stam som stred som vargar för Jehovas folk. En del benjaminiter uppfyllde den här profetian ”på morgonen”, dvs. den första tiden efter att Jehova hade gjort Israel till ett kungadöme. Andra gjorde det ”på kvällen”, dvs. efter att solen hade gått ner över Israels kungadöme. (1Sa 9:15–17; 1Kr 12:2; Est 2:5–7) Paulus visade sig också vara en modig krigare. Han kämpade i ett andligt krig mot falska läror och orätta handlingar. Han lärde dessutom otaliga kristna hur man deltar i den kampen. (Ef 6:11–17)

en hebré född av hebréer: Paulus framhäver sitt judiska arv och nämner här en liknande poäng som i 2Kor 11:22. (Se studienot.) Paulus slår fast att han är en sann hebré, inte av icke-judisk härstamning. Anledningen till att Paulus sa detta kan ha varit att falska lärare ifrågasatte Paulus judiska bakgrund och skröt om sin egen. Men Paulus framhåller att sådana fysiska faktorer inte är viktiga för honom. (Se studienoter till Flp 3:7, 8.)

Beträffande lag var jag farisé: Paulus skriver här om sin bakgrund inom judendomen. Han menar antagligen att hans föräldrar tillhörde den fariseiska riktningen inom judendomen. (Se studienot till Apg 23:6.) Det fanns också andra kristna som tidigare hade varit fariséer. I Apg 15:5 (se studienot) sägs det om dem att de var från ”fariséernas parti”.

några från fariséernas parti: Eller ”några från fariséernas sekt”. Även om dessa var kristna, fortsatte de tydligtvis att i vissa sammanhang förknippas med sin bakgrund som fariséer. (Jämför studienot till Apg 23:6.)

jag är farisé: Några av åhörarna kände Paulus. (Apg 22:5) När Paulus sa att han var son till fariséer uppfattade inte fariséerna i Sanhedrin det som att han försökte vilseleda dem, för de visste att han hade blivit en nitisk kristen. De måste ha tagit detta uttalande som en påminnelse om att de hade en gemensam bakgrund. I det här sammanhanget kan det här uttalandet också antyda att Paulus identifierade sig mer med fariséerna än med sadducéerna, därför att fariséerna trodde på en uppståndelse. På det sättet lade han en gemensam grund. När han tog upp den här kontroversiella frågan hoppades han tydligtvis på att några medlemmar av Sanhedrin skulle ställa sig på hans sida, och planen fungerade. (Apg 23:7–9) Det Paulus säger här i Apg 23:6 stämmer också med hur han senare beskriver sig själv när han försvarade sig inför kung Agrippa. (Apg 26:5) Och när Paulus var i Rom och skrev till sina medkristna i Filippi nämnde han återigen sin bakgrund som farisé. (Flp 3:5) Det är också värt att lägga märke till hur andra kristna som hade varit fariséer omtalas i Apg 15:5. (Se studienot till Apg 15:5.)

värdefullt … värdelöst: Eller ”vinst … förlust”. Paulus använder här vanliga handelsuttryck när han pratar om det som betraktades som fördelar i livet. Han växte upp som judisk farisé. (Flp 3:5, 6) Han föddes med alla de fördelar och rättigheter man hade som romersk medborgare. (Apg 22:28) Han hade haft Gamaliel som lärare, var högt utbildad och kunde både grekiska och hebreiska flytande. Han kunde ha gått långt inom judendomen. (Apg 21:37, 40; 22:3) Men Paulus tackade nej till de fördelar och möjligheter som det hade gett honom. Han betraktade det till och med som värdelöst i jämförelse med att vara en hängiven efterföljare till Kristus. Paulus levde enligt rådet Jesus gav sina efterföljare om att ha rätt prioriteringar när det gäller det man tycker är värdefullt och värdelöst. (Mt 16:26)

värdefullt … värdelöst: Eller ”vinst … förlust”. Paulus använder här vanliga handelsuttryck när han pratar om det som betraktades som fördelar i livet. Han växte upp som judisk farisé. (Flp 3:5, 6) Han föddes med alla de fördelar och rättigheter man hade som romersk medborgare. (Apg 22:28) Han hade haft Gamaliel som lärare, var högt utbildad och kunde både grekiska och hebreiska flytande. Han kunde ha gått långt inom judendomen. (Apg 21:37, 40; 22:3) Men Paulus tackade nej till de fördelar och möjligheter som det hade gett honom. Han betraktade det till och med som värdelöst i jämförelse med att vara en hängiven efterföljare till Kristus. Paulus levde enligt rådet Jesus gav sina efterföljare om att ha rätt prioriteringar när det gäller det man tycker är värdefullt och värdelöst. (Mt 16:26)

avfall: Det här är enda gången det grekiska ord som översatts med ”avfall” förekommer i de grekiska skrifterna. Det kan också översättas med ”sopor”, ”skräp” eller till och med ”dynga”. På det här sättet beskriver Paulus hur han nu betraktar de möjligheter och fördelar han värderade så högt innan han blev kristen. (Se studienot till Flp 3:5.) Han visar hur beslutsam han är att aldrig ångra att han valde att ge upp det. Allt det som tidigare betydde så mycket för honom ser han nu som sopor jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”, som har ”så oerhört mycket större värde”.

Beträffande lag var jag farisé: Paulus skriver här om sin bakgrund inom judendomen. Han menar antagligen att hans föräldrar tillhörde den fariseiska riktningen inom judendomen. (Se studienot till Apg 23:6.) Det fanns också andra kristna som tidigare hade varit fariséer. I Apg 15:5 (se studienot) sägs det om dem att de var från ”fariséernas parti”.

den rättfärdighet som kommer av tro på Kristus: Se studienot till Gal 2:16.

förklaras rättfärdig: Det grekiska verbet dikaiọō (”förklara rättfärdig”) och de besläktade substantiven dikaiōma och dikaiōsis (”rättfärdiggörelse”) förmedlar i de kristna grekiska skrifterna grundtanken att en person rentvås från anklagelse, betraktas som oskyldig och således ses som rättfärdig och behandlas därefter. (Se studienot till Rom 3:24.) Några i församlingarna i Galatien hade påverkats av judaister, som försökte bli rättfärdiga genom att hålla Moses lag. (Gal 5:4; se studienot till Gal 1:6.) Men Paulus betonade att det bara är genom tro på Jesus Kristus som det är möjligt att bli rättfärdig i Guds ögon. Jesus offrade sitt fullkomliga liv, och det gjorde det möjligt för Gud att förklara dem som visar tro på Jesus rättfärdiga. (Rom 3:19–24; 10:3, 4; Gal 3:10–12, 24)

vara redo att dö på ett liknande sätt som han: Smorda kristna är redo att dö på ett liknande sätt som Jesus i den bemärkelsen att de börjar leva ett självuppoffrande liv som bland annat innebär att de ger upp hoppet om att få leva för evigt på jorden. Hela livet måste de vara trogna trots att de utsätts för prövningar, och några av dem står ansikte mot ansikte med döden varje dag. Det här levnadssättet leder till att de dör trogna, precis som Kristus gjorde. Efter det får de liv som andevarelser. (Mk 10:38, 39; Rom 6:4, 5; se studienot till Rom 6:3.)

döptes till hans död: Eller ”nedsänktes i hans död”. Paulus använder här det grekiska ordet baptịzō (doppa; sänka ner). När Jesus blev döpt i vatten år 29 v.t. började han genomgå ett annat dop, den självuppoffrande livskurs som beskrivs i Mk 10:38. (Se studienot.) Det här dopet pågick under hela hans tjänst. Det fullbordades när han avrättades den 14 nisan år 33 v.t. och uppväcktes på tredje dagen. När Jesus nämnde det här dopet sa han att hans efterföljare också skulle döpas med det dopet. (Mk 10:39) De som är smorda med helig ande och som utgör Kristus kropp har döpts till Jesus död i den meningen att de precis som Jesus har slagit in på en självuppoffrande livskurs och har gett upp hoppet om evigt liv på jorden. Dopet pågår under hela deras liv när de fortsätter att bevara sig lojala trots prövningar. Dopet fullbordas när de dör och får liv som andevarelser. (Rom 6:4, 5)

den tidiga uppståndelsen: Många översättningar använder bara ordet ”uppståndelsen”. Men Paulus använder inte det vanliga ordet för uppståndelse (anạstasis), utan ett närbesläktat ord (exanạstasis; ordagrant ”ut-uppståndelsen”, Kingdom Interlinear). Det här är enda gången det ordet förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Flera forskare menar därför att det här ordet syftar på en särskild uppståndelse. I klassisk grekisk litteratur används det här ordet om att gå upp tidigt på morgonen. Så när Paulus använder det här ordet tyder det på att han tänker på en uppståndelse som sker tidigt (1Kor 15:23; 1Th 4:16), före uppståndelsen till liv på jorden (Joh 5:28, 29; Apg 24:15). Den här tidiga uppståndelsen kallas också ”den första uppståndelsen”, och den innebär att smorda kristna får liv i himlen. (Upp 20:4–6)

det: Dvs. segerpriset. Se vers 14.

Kristus Jesus: I vissa handskrifter finns ”Jesus” inte med, men det finns starkt stöd i handskrifterna för den längre lydelsen.

Beträffande lag var jag farisé: Paulus skriver här om sin bakgrund inom judendomen. Han menar antagligen att hans föräldrar tillhörde den fariseiska riktningen inom judendomen. (Se studienot till Apg 23:6.) Det fanns också andra kristna som tidigare hade varit fariséer. I Apg 15:5 (se studienot) sägs det om dem att de var från ”fariséernas parti”.

avfall: Det här är enda gången det grekiska ord som översatts med ”avfall” förekommer i de grekiska skrifterna. Det kan också översättas med ”sopor”, ”skräp” eller till och med ”dynga”. På det här sättet beskriver Paulus hur han nu betraktar de möjligheter och fördelar han värderade så högt innan han blev kristen. (Se studienot till Flp 3:5.) Han visar hur beslutsam han är att aldrig ångra att han valde att ge upp det. Allt det som tidigare betydde så mycket för honom ser han nu som sopor jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”, som har ”så oerhört mycket större värde”.

löpare som deltar i ett lopp: Eftersom idrottstävlingar var ett viktigt inslag i den grekiska kulturen använde Paulus ibland illustrationer om just idrott. (1Kor 9:24–27; Flp 3:14; 2Ti 2:5; 4:7, 8; Heb 12:1, 2) De kristna i Korinth var bekanta med tävlingarna i de isthmiska spelen, som hölls i närheten av Korinth. De här spelen hölls vartannat år. Paulus måste ha varit i Korinth när spelen hölls år 51 v.t. Det här var det viktigaste idrottsevenemanget efter de olympiska spelen, som hölls i Olympia i Grekland. Löpare vid sådana tävlingar deltog i lopp med varierande längd. Genom att använda illustrationer om löpare och boxare betonade Paulus hur viktigt det var med självbehärskning, målmedvetenhet och uthållighet. (1Kor 9:26)

Jag glömmer det som ligger bakom mig: Det grekiska ordet för ”glömma” som Paulus använder här kan betyda ”vara likgiltig inför”. Det säger sig självt att ”det som ligger bakom” Paulus inte var raderat från hans minne, för han hade ju precis nämnt några av de sakerna. (Se studienot till Flp 3:5.) Men när Paulus hade blivit kristen fokuserade han på det som låg framför honom, precis som en löpare fokuserar på den del av loppet som ligger framför honom. (Se studienot till sträcker mig mot det som ligger framför mig i den här versen.) Det Paulus valde att fokusera på hjälpte honom att glömma, eller inte vara upptagen av, det som låg bakom honom, dvs. de fördelar och möjligheter som han tidigare hade haft som ivrig förespråkare av judendomen. Han ville inte tänka på de sakerna, eftersom de inte längre var viktiga för honom. (Se studienot till Flp 3:8.)

sträcker mig mot det som ligger framför mig: Sättet som Paulus uttrycker sig på tyder på att han liknar sig själv vid en löpare. Det är möjligt att han tänker på deltagarna i de grekiska idrottstävlingarna. (Se studienoter till 1Kor 9:24.) Det här sättet att uttrycka sig var inte obekant för dem som levde i den grekisk-romerska världen, och löpare var ofta ett motiv på vaser. I ett lopp skulle en löpare inte fokusera på det som låg bakom honom, för det skulle bara sinka honom. Lukianos, en grekisk skribent på 100-talet, använde en liknande bild när han skrev: ”Från det ögonblick avspärrningen faller tänker en god löpare enbart på att komma framåt, inriktar sitt sinne på slutmålet och räknar med att hans ben skall göra honom till segrare.” Löparen skulle anstränga sig maximalt för att nå sitt mål – att passera mållinjen. Paulus fokuserade på belöningen som låg framför honom, inte på de världsliga mål han hade lämnat bakom sig. (Se studienot till Flp 3:14.)

segerpriset, det himmelska liv som Gud har kallat oss till: Paulus förstod att det hopp som han och andra smorda kristna hade var att regera med Kristus i himlen och ingå i det messianska riket. (2Ti 2:12; Upp 20:6) ”Det himmelska liv som Gud har kallat” dem till innebär att de får vara en del av himmelriket. De ”som har fått den himmelska kallelsen [eller ”en inbjudan till himlen”, not]” (Heb 3:1, 2) får ”inte äventyra” sin ”ställning som kallade och utvalda” (2Pe 1:10), utan måste visa sig ”trogna” (Upp 17:14). Det är bara då de kan få ”segerpriset” som hör ihop med inbjudan. (Se studienot till Flp 3:20.)

ett lopp: Det grekiska ord som återgetts med ”lopp” är stạdion. Det grekiska ordet kan syfta på en anläggning där löpartävlingar eller andra evenemang hålls, på ett längdmått eller på själva löpartävlingen. I det här sammanhanget använder Paulus det om en löpartävling. Längden på ett grekiskt stadion varierade från plats till plats. I Korinth var det omkring 165 m. Ett romerskt stadion var omkring 185 m. (Se Tillägg B14.)

vårt medborgarskap: Filippi var en romersk koloni, och invånarna hade många privilegier. (Se studienoter till Apg 16:12, 21.) Några av dem som tillhörde församlingen i Filippi kan ha haft ett slags romerskt medborgarskap, som var högt värdesatt. Det var mycket fokus på skillnaden mellan dem som var romerska medborgare och dem som inte var det. Men Paulus talar här om ett medborgarskap i himlen, som var värt mycket mer. (Ef 2:19) Han uppmanade smorda kristna att inte fokusera på det jordiska (Flp 3:19), utan på sitt liv som medborgare i himlen i framtiden. (Se studienot till Flp 1:27.)

segerpriset, det himmelska liv som Gud har kallat oss till: Paulus förstod att det hopp som han och andra smorda kristna hade var att regera med Kristus i himlen och ingå i det messianska riket. (2Ti 2:12; Upp 20:6) ”Det himmelska liv som Gud har kallat” dem till innebär att de får vara en del av himmelriket. De ”som har fått den himmelska kallelsen [eller ”en inbjudan till himlen”, not]” (Heb 3:1, 2) får ”inte äventyra” sin ”ställning som kallade och utvalda” (2Pe 1:10), utan måste visa sig ”trogna” (Upp 17:14). Det är bara då de kan få ”segerpriset” som hör ihop med inbjudan. (Se studienot till Flp 3:20.)

så låt oss fortsätta följa denna kurs: Det grekiska verb som har återgetts med ”följa denna kurs” har grundbetydelsen ”gå i rad (på led)”. Det användes i militära sammanhang för att beskriva det ordningsamma och enade sätt som soldater förr i tiden marscherade på. Det kom sedan att användas i bildlig bemärkelse om att ”följa”, ”vara i linje med”, ”hålla fast vid” ett visst handlingssätt eller en viss norm. Paulus tänkte tydligtvis på att man följer en bestämd kurs framåt. De kristna i Filippi behövde fortsätta på sin kristna kurs, de behövde hålla fast vid sanningarna och normerna för uppförande som de hade lärt sig. På andra ställen som det här grekiska ordet förekommer har det återgetts med ”följer” och ”fortsätter vandra”. (Apg 21:24; Rom 4:12; Gal 5:25; 6:16)

fiender till Kristus tortyrpåle: Uttrycket syftar på dem som hade blivit kristna men som sedan hade lämnat kristendomen och börjat leva på ett syndfullt och själviskt sätt. Det gjorde dem i själva verket till fiender till sann tillbedjan. (Flp 3:19) Här används ordet ”tortyrpåle” (grekiska: staurọs) för att beteckna Jesus offerdöd på pålen. (Se Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.) Jesus dog på det sättet för att människor inte längre skulle vara slavar under synden, utan skulle få möjlighet att försonas med Gud och få ett bra förhållande till honom. Men dessa ”fiender till Kristus tortyrpåle” uppförde sig på ett sätt som visade att de inte uppskattade nyttan med Jesus död. (Heb 10:29)

Slutet: Eller ”Det fullbordade (definitiva) slutet”. Slutet för dem som är ”fiender till Kristus tortyrpåle” är ”undergång”. (Flp 3:18)

Magen är deras gud: Det grekiska ordet koilịa används bokstavligen om en människas mage eller inre organ. Men här används det bildligt om fysiska begär. (Se studienot till Rom 16:18.) Några grekiska teaterstycken på Paulus tid nämnde en ”maggud”, och skådespelarna i sådana stycken sa att deras mage var ”den största av gudar”. Den latinske filosofen Seneca, som levde samtidigt som Paulus, kritiserade en person som var ”slav åt sin mage”. De som Paulus syftar på i Flp 3:18 verkar ha tyckt att det var viktigare att följa sina fysiska begär än att tjäna Jehova. Några kan ha ätit eller druckit så mycket att det räknades som frosseri eller dryckenskap. (Ord 23:20, 21; jämför 5Mo 21:18–21.) Andra kan ha valt att utnyttja möjligheterna som fanns i världen på den tiden och satt tjänsten för Jehova på andra plats. Några forskare menar att Paulus här syftade på dem som var väldigt noga med att följa judiska kostföreskrifter. De kan ha varit så upptagna av att hålla sådana lagar att det de åt blev det viktigaste för dem, det blev deras gud.

sina egna begär: Eller ”sin egen buk”. Det grekiska ordet koilịa används bokstavligen om en människas mage eller inre organ. Men här och i Flp 3:19 används det bildligt om fysiska begär. Paulus förklarar att den som blir slav åt sina egna begär inte kan vara slav åt ”vår Herre Kristus”. I Flp 3:19 talas det om människor som hade ”magen”, dvs. de fysiska begären, som sin gud.

vårt medborgarskap: Filippi var en romersk koloni, och invånarna hade många privilegier. (Se studienoter till Apg 16:12, 21.) Några av dem som tillhörde församlingen i Filippi kan ha haft ett slags romerskt medborgarskap, som var högt värdesatt. Det var mycket fokus på skillnaden mellan dem som var romerska medborgare och dem som inte var det. Men Paulus talar här om ett medborgarskap i himlen, som var värt mycket mer. (Ef 2:19) Han uppmanade smorda kristna att inte fokusera på det jordiska (Flp 3:19), utan på sitt liv som medborgare i himlen i framtiden. (Se studienot till Flp 1:27.)

Uppför er nu bara: Eller ”Fortsätt nu bara att uppföra er som medborgare”. Det grekiska verb som Paulus använder här är besläktat med de grekiska orden för ”medborgarskap” (Flp 3:20) och ”medborgare” (Apg 21:39). Romerska medborgare var i allmänhet aktivt engagerade i statens verksamhet eftersom romerskt medborgarskap värderades högt och innebar både plikter och privilegier. (Apg 22:25–30) Så när Paulus använder en form av det här verbet i samband med att uppföra sig på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus förmedlar han tanken på att vara engagerad i kristen verksamhet, särskilt i att förkunna de goda nyheterna. Eftersom invånarna i Filippi hade fått ett slags romerskt medborgarskap, kände de till att ett medborgarskap innebar ett aktivt engagemang. (Se studienoter till Apg 23:1; Flp 3:20.)

romerska medborgare: Filippi var en romersk koloni, och invånarna fick många privilegier. Möjligen fick invånarna en form av romerskt medborgarskap som gav dem i stort sett samma rättigheter som romarna själva hade. Invånarna hade därför ett starkare band till Rom än de annars skulle ha haft. (Se studienot till Apg 16:12.)

Filippi: Filippi hette ursprungligen Krenides. Filip II av Makedonien (Alexander den stores far) erövrade staden från thrakerna i mitten av 300-talet f.v.t. och uppkallade den efter sig själv. Det fanns gruvor rika på guld i området, och guldmynt gavs ut i Filips namn. Omkring 168 f.v.t. blev Perseus, den siste kungen i Makedonien, besegrad av den romerske konsuln Lucius Aemilius Paullus, som erövrade Filippi och det kringliggande området. År 146 f.v.t. gjordes hela Makedonien till en romersk provins. Det slag då Octavianus och Marcus Antonius besegrade Brutus och Gajus Cassius Longinus (som båda hade deltagit i mordet på Julius Caesar) ägde rum på slätten vid Filippi år 42 f.v.t. Till minne av sin stora seger gjorde Octavianus sedan Filippi till romersk koloni. När Octavianus några år senare fick hedersnamnet Augustus av den romerska senaten, kallade han staden Colonia Augusta Iulia Philippensis. (Se Tillägg B13.)

förvandla vår obetydliga kropp till att bli som hans upphöjda kropp: Paulus talar här om den förvandling smorda kristna måste genomgå för att få leva i andevärlden som medarvingar till sin Herre, Jesus Kristus. De måste först dö som människor. Sedan kommer Gud vid den tid han har bestämt att ge dem livet tillbaka i helt nya kroppar. (2Kor 5:1, 2) De kommer att få andliga kroppar som är oförgängliga, och de får odödlighet. (1Kor 15:42–44, 53; se studienot till 1Kor 15:38.) På det sättet blir deras obetydliga och ofullkomliga mänskliga kropp ersatt med en som är lik Kristus upphöjda andliga kropp. (Rom 8:14–18; 1Jo 3:2)

Gud ger det den form han önskar: Det ord som här återgetts med ”form” betyder ordagrant ”kropp”. Paulus fortsätter att jämföra de smorda kristnas uppståndelse med ett frö som gror. (Se studienot till 1Kor 15:36.) Han tar exemplet med ett litet vetekorn, som inte alls liknar den växt som skjuter upp från det. Det ”dör” som korn och blir en spirande växt. (1Kor 15:36, 37) På liknande sätt måste smorda kristna först dö som människor. Sedan, vid den tid Gud har bestämt, ger han dem livet tillbaka i helt nya kroppar. (2Kor 5:1, 2; Flp 3:20, 21) De uppväcks och får andliga kroppar för att leva i andevärlden. (1Kor 15:44; 1Jo 3:2)

Media

Romerskt medborgarskap
Romerskt medborgarskap

På bilden ser man en av två delar av ett dokument i brons som är utfärdat 79 v.t. Dokumentet gav romerskt medborgarskap till en sjöman som snart skulle gå i pension, hans fru och hans son. De två delarna var ihopbundna och förseglade. En del föddes med romerskt medborgarskap, medan andra blev romerska medborgare senare i livet. (Se studienot till Apg 22:28.) Oavsett hur man fick det var dokumenten som visade medborgarskap väldigt värdefulla eftersom ägaren kunde bli tvungen att bevisa sitt medborgarskap för att få del av privilegierna. Men Paulus skrev om ett mycket mer värdefullt medborgarskap som fanns ”i himlen”. (Flp 3:20)