Första Korinthierbrevet 4:1–21

4  Man bör alltså betrakta oss som Kristus tjänare och som förvaltare av Guds heliga hemligheter.+  Och det man förväntar av förvaltare är att de ska vara pålitliga.  För mig är det ingen stor sak att bli bedömd av er eller av en mänsklig domstol. Jag gör faktiskt inte ens en bedömning av mig själv.  Jag har nämligen ett rent samvete. Men det bevisar inte att jag är rättfärdig. Den som bedömer mig är Jehova.+  Därför ska ni inte döma+ någon före den bestämda tiden, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över mörkrets hemligheter och avslöja vad som finns i människors hjärtan, och sedan ska var och en få sitt beröm av Gud.+  Bröder, för er skull har jag tillämpat detta på mig själv och på Apollos,+ för att ni med hjälp av oss ska kunna lära er regeln: ”Gå inte utöver det som står skrivet.” Annars kan ni bli stolta+ och börja favorisera någon på bekostnad av en annan.  För vad gör dig bättre än någon annan? Vad har du som du inte har fått?+ Och om du har fått allt du har, varför skryter du då som om du inte hade fått det?  Är ni redan nöjda? Är ni redan rika? Har ni redan börjat regera som kungar+ utan oss? Jag önskar verkligen att ni hade börjat regera som kungar, så att vi skulle kunna regera som kungar tillsammans med er.+  För mig verkar det som om Gud har låtit oss apostlar föras in på scenen sist, som män dömda till döden,+ för vi har blivit ett skådespel för världen+ och för änglar och för människor. 10  Vi är dårar+ på grund av Kristus, men ni är kloka på grund av Kristus. Vi är svaga, men ni är starka. Ni blir ärade, men vi blir vanärade. 11  Ännu i denna stund går vi hungriga+ och törstiga,+ vi är dåligt klädda och blir misshandlade,*+ vi är hemlösa 12  och arbetar hårt med våra händer.+ När vi blir förolämpade välsignar vi,+ när vi blir förföljda härdar vi tålmodigt ut,+ 13  när vi blir förtalade svarar vi vänligt.*+ Hela tiden har vi betraktats som världens drägg,+ samhällets avskum. 14  Jag skriver inte detta för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. 15  Om ni så skulle ha 10 000 uppfostrare i Kristus har ni ändå inte många fäder, för genom Kristus Jesus och de goda nyheterna har jag blivit er far.+ 16  Därför uppmanar jag er: Efterlikna mig.+ 17  Det är av den anledningen jag skickar Timoteus till er,+ för han är mitt älskade och trogna barn i Herren.+ Han ska påminna er om hur jag utför min tjänst för Kristus Jesus,+ om min undervisning i alla församlingarna. 18  En del av er har gjort sig märkvärdiga, eftersom de inte räknar med att jag ska komma till er. 19  Men jag kommer snart till er, om Jehova vill. Och då är jag inte intresserad av vad dessa stolta människor har att säga, utan jag vill lära känna deras kraft. 20  För Guds rike handlar inte om ord, utan om kraft. 21  Vad föredrar ni? Ska jag komma till er med käppen+ eller med kärlek och mildhet?

Fotnoter

Eller ”slagna”.
Ordagrant ”bönfaller vi”.

Studienoter

förvaltaren: Eller ”husföreståndaren”. Det grekiska ordet oikonọmos avser någon som är satt över tjänstefolket men samtidigt själv är en tjänare. Förr i tiden var det oftast en trogen tjänare som hade denna ställning, som innebar att han hade hand om allt hans herre ägde. En herre hade alltså fullt förtroende för sin förvaltare. Abrahams tjänare ”som ansvarade för allt han [Abraham] ägde” var en sådan förvaltare. (1Mo 24:2) Josef hade en liknande ställning, vilket man förstår av 1Mo 39:4. ”Förvaltaren” i Jesus liknelse omnämns i singular, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att förvaltaren avser en enda person. Bibeln innehåller fler exempel på att ett substantiv som står i singular kan avse en grupp, till exempel när Jehova vände sig till hela Israels nation och sa till dem: ”Ni är mina vittnen [plural], ... ja min tjänare [singular] som jag har utvalt.” (Jes 43:10) På samma sätt syftar förvaltaren i den här liknelsen på en grupp. I den motsvarande liknelsen i Mt 24:45 kallas den här förvaltaren ”den trogne och förståndige tjänaren”.

som Kristus tjänare: Eller ”som underordnade Kristus”. Det grekiska ord som används här för ”tjänare”, hypērẹtēs, betecknar en ”medhjälpare”. (Apg 13:5) De som är ”Kristus tjänare” utför villigt det han ber dem göra.

förvaltare: Eller ”husföreståndare”. Det grekiska ordet för ”förvaltare” (oikonọmos) syftar på någon som var satt över ett hushåll, bland annat sin herres affärsangelägenheter, egendomar och andra tjänare. En förvaltare hade stort ansvar och behövde vara pålitlig. (1Kor 4:2) Paulus insåg att han förväntades förvalta ”Guds heliga hemligheter” och vara pålitlig när det gällde att dela med sig av dem till andra, precis som hans herre, Jesus Kristus, hade befallt honom. (1Kor 9:16; se studienot till Lu 12:42.)

en mänsklig domstol: Ordagrant ”en mänsklig dag”. Det grekiska ordet för ”dag” används här i betydelsen en dag fastställd för ett särskilt syfte. I det här fallet betecknar det en dag som är fastställd av en mänsklig domare för att hålla rättegång eller avkunna dom. Som sammanhanget visar var Paulus inte särskilt bekymrad över hur människor bedömde honom, oavsett om det var korinthierna eller någon mänsklig domstol på en viss dag. Han bekymrade sig i stället för den framtida domens dag då han skulle bli bedömd av Gud genom Jesus. (1Kor 4:4, 5)

Den som bedömer mig är Jehova: Paulus bekymrade sig inte över en människas bedömning av honom. Han litade inte ens på sin egen bedömning av sig själv. (1Kor 4:1–3) Han var i stället intresserad av hur Jehova såg på honom. Utifrån de hebreiska skrifterna visste Paulus mycket väl att det är Jehova som granskar och bedömer sina tjänare. (Ps 26:2; Ord 21:2; Jer 20:12; läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; 1Kor 4:4.)

Gå inte utöver det som står skrivet: Detta är inte ett citat från de hebreiska skrifterna. Men det verkar som att det var en välkänd regel eller ett vanligt talesätt. Den här regeln visar att Guds tjänare inte ska lära ut något som går utöver lagarna och principerna i Guds inspirerade ord. De kristna ska till exempel inte gå utöver de gränser Bibeln sätter när det gäller hur man ska se på sig själv och på andra. De kristna i Korinth hade gått i fällan att skryta över sitt förhållande till vissa människor, däribland Apollos och Paulus. De favoriserade vissa och skapade splittring. Paulus hade citerat från de hebreiska skrifterna flera gånger tidigare i sitt brev, kanske för att visa korinthierna att han själv följde regeln han nu hänvisade till. Han gjorde det för att underbygga sina argument och använde då orden ”det står skrivet”. (1Kor 1:19, 31; 2:9; 3:19; se också 1Kor 9:9; 10:7; 14:21; 15:45.)

ett skådespel: Ordagrant ”en teater”. Det grekiska ordet thẹatron kan antingen syfta på platsen där en föreställning visas (Apg 19:29, 31) eller på själva föreställningen, vilket är fallet i den här versen. Paulus kan ha anspelat på hur de romerska gladiatorspelen på amfiteatrarna brukade avslutas. Några av deltagarna fördes in nakna och försvarslösa och dödades sedan brutalt. Nordväst om torget i Korinth fanns en teater med plats för 16 000 åskådare. På den tiden använde man troligtvis också en amfiteater som låg i stadens nordöstra del. De kristna i Korinth hade därför inte svårt att förstå vad Paulus menade när han sa att apostlarna var ”ett skådespel för världen”.

för världen och för änglar och för människor: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet för ”värld” (kọsmos) på hela mänskligheten. Paulus nämner inte ”änglar” för att utvidga betydelsen av ordet ”värld” till att även omfatta osynliga andevarelser. Han sa helt enkelt att det inte bara var människovärlden som såg detta skådespel, utan också änglarna. I 1Kor 1:20, 21, 27, 28; 2:12; 3:19, 22 använde Paulus ordet kọsmos om människovärlden, och ordet ska uppfattas på samma sätt här i 1Kor 4:9.

naken: Det grekiska ordet gymnọs kan betyda ”oklädd”, ”utan ytterkläder”. (Jak 2:15, fotnot)

är dåligt klädda: Det grekiska verbet betyder ordagrant ”är nakna”, men i det här sammanhanget syftar det på att inte ha tillräckligt med kläder. (Se studienot till Mt 25:36.) Paulus jämför tydligtvis sitt självuppoffrande liv med det liv som några av de kristna i Korinth levde. De skröt om sig själva samtidigt som de levde ett förhållandevis bekvämt liv. (1Kor 4:8–10; jämför 2Kor 11:5.)

drägg: Eller ”avfall”, ”skräp”. De grekiska ord som används i den här versen för ”drägg” (perikạtharma) och avskum (perịpsēma) är starka ord och betyder ungefär samma sak. Det här är enda gången de förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Båda betecknar avfallsprodukter, sådant som man slänger efter att man har städat eller sådant som man skrapar av och tvättar bort. Det var tydligtvis så några av Paulus kritiker betraktade honom och hans missionärstjänst.

fader: Här förbjuder Jesus att man kallar en människa för ”fader” och använder detta som en formalistisk eller religiös hederstitel.

uppfostrare: Ordagrant ”pedagoger”, ”barnledsagare”. På Bibelns tid hade många rika grekiska och romerska hushåll en uppfostrare, eller pedagog. Det var en betrodd tjänare eller en anställd arbetare som hade den här uppgiften. Han hade ansvaret att följa ett barn till och från skolan och skydda barnet från sådant som skulle kunna skada det fysiskt eller moraliskt. Han kunde också ha visst ansvar för att ge barnet moralisk vägledning och även tillrättavisning. (Gal 3:24, 25) Här använder Paulus ordet i bildlig bemärkelse för att beskriva män som hade fått ansvaret att ge de kristna i Korinth andlig omvårdnad. (1Kor 3:6, 10)

har jag blivit er far: Paulus liknade sig själv vid en far eftersom några av de kristna i Korinth var hans andliga barn. Han hade varit i Korinth i ett och ett halvt år, och under den tiden hade han förkunnat de goda nyheterna för många. (Apg 18:7–11) Han var med och bildade församlingen i Korinth och gav bröderna och systrarna andlig mat. (1Kor 3:5, 6, 10; jämför 3Jo 4.) Men han menade inte att andra skulle använda ordet ”far” som en titel när de riktade sig till honom, för det skulle strida mot Jesus tydliga anvisning. (Mt 23:8, 9; se studienot till Mt 23:9.)

hur jag utför min tjänst: Eller ”mina tillvägagångssätt (metoder)”. Ordagrant ”mina vägar”. En del översättningar återger detta som om Paulus syftar på sitt kristna levnadssätt, men sammanhanget visar att det handlar om något mer. Han fortsätter med att säga ”min undervisning i alla församlingarna”, vilket visar att han talar om sitt sätt att undervisa och de principer han följde när han utförde sin kristna tjänst.

om Jehova vill: Ett uttryck som understryker hur viktigt det är att ta Guds vilja med i beräkningen när man gör eller planerar något. Aposteln Paulus hade hela tiden den här principen i tankarna. (Apg 18:21; 1Kor 16:7; Heb 6:3) Lärjungen Jakob uppmanade sina läsare att säga: ”Om Jehova vill får vi leva och kan göra det här eller det där.” (Jak 4:15) Jakob menade inte att de kristna alltid måste säga det högt, och de skulle inte heller använda det som en vidskeplig eller tom fras. De skulle i stället försöka ta reda på vad som var Guds vilja och följa den.

lära känna deras kraft: Dvs. om de har Guds kraft.

Media

En övervakare
En övervakare

Det grekiska ordet paidagōgọs, som återgetts med ”övervakare” och ”uppfostrare”, används bildligt i Gal 3:24, 25. I den grekisk-romerska världen var det vanligt att välbärgade familjer lät en övervakare ta hand om deras söner. Övervakaren var ofta en slav, men han kunde även vara en anställd arbetare. Vissa familjer betalade stora summor för att köpa eller anställa en övervakare. Övervakaren tog vanligtvis hand om pojken från det att han var sex, sju år tills han blev vuxen. Övervakaren följde med pojken överallt utanför hemmet och skyddade honom från faror. Han höll också uppsikt över pojkens uppförande och gav honom moralisk vägledning och tillrättavisning. Det grekiska ordet för ”övervakare”, eller ”uppfostrare”, förekommer också i Paulus första inspirerade brev till korinthierna. (1Kor 4:15)