Johannesevangeliet 3:1–36

3  Bland fariséerna fanns det en man som hette Nikodemos,+ och han var en av judarnas styresmän.  Han kom till Jesus på natten+ och sa: ”Rabbi,+ vi vet att du har kommit som lärare från Gud, för ingen kan göra sådana underverk+ som du gör om inte Gud är med honom.”+  Jesus sa till honom: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte föds på nytt+ kan inte se Guds rike.”+  Nikodemos sa till honom: ”Hur kan en vuxen människa födas? Hon kan väl inte komma tillbaka in i sin mor och födas igen?”  Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte föds av vatten+ och ande+ kan inte komma in i Guds rike.  Det som föds av en människa är fysiskt, och det som föds av anden är andligt.  Var inte förvånad över att jag sa till dig att ni måste födas på nytt.+  Vinden blåser vart den vill och du hör ljudet av den, men du vet inte varifrån den kommer och vart den är på väg. Så är det med alla som är födda av anden.”+  Då sa Nikodemos: ”Hur är detta möjligt?” 10  Jesus svarade: ”Ska du vara lärare för Israel och vet inte det? 11  Jag säger dig sanningen: Vi berättar om det vi vet och vittnar om det vi har sett,+ men ni tar inte emot vårt vittnesbörd.+ 12  Om ni inte tror när jag talar med er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar med er om det himmelska?+ 13  Dessutom har ingen stigit upp till himlen+ utom den som steg ner från himlen,+ Människosonen. 14  Och precis som Mose höjde upp ormen i vildmarken,+ så måste Människosonen höjas upp,+ 15  för att alla som tror på honom ska få evigt liv.+ 16  För Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde son,+ för att den som tror på honom inte ska gå under utan få evigt liv.+ 17  Gud sände nämligen inte sin son till världen för att han skulle döma världen, utan för att världen skulle bli räddad genom honom.+ 18  Den som tror på honom ska inte bli dömd.+ Den som inte tror är redan dömd, därför att han inte tror på Guds enfödde sons namn.+ 19  Och detta är grunden för domen: att ljuset har kommit till världen.+ Men människorna har älskat mörkret i stället för ljuset, eftersom deras gärningar är onda.+ 20  Den som gör det som är ont hatar nämligen ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska bli avslöjade. 21  Men den som gör det som är rätt* kommer till ljuset+ för att det ska bli uppenbart att han gör det som är i harmoni med Guds vilja.” 22  Sedan gick Jesus och hans lärjungar till landsbygden i Judeen, och där stannade han en tid tillsammans med dem och döpte.+ 23  Men även Johannes döpte, i Enon nära Salim, eftersom det fanns gott om vatten där.+ Och folk kom dit och blev döpta,+ 24  för det här var innan Johannes hade kastats i fängelse.+ 25  Johannes lärjungar hade en diskussion med en jude om rening. 26  Och de gick till Johannes och sa: ”Rabbi, den man som var hos dig på andra sidan Jordan och som du har vittnat om+ – nu döper han, och alla går till honom.” 27  Johannes svarade: ”En människa kan inte få något om hon inte får det från himlen. 28  Ni kan själva vittna om att jag sa: ’Jag är inte Messias,*+ utan jag har sänts ut framför honom.’+ 29  Den som är brudens tilltänkte, han är brudgummen.+ Men brudgummens vän, som står bredvid honom, känner glädje när han hör brudgummens röst. På samma sätt är jag uppfylld av glädje nu. 30  Han ska fortsätta att växa, men jag ska fortsätta att minska.”+ 31  Den som kommer från ovan+ är över alla andra. Den som är från jorden, han är från jorden, och han talar om sådant som gäller jorden. Den som kommer från himlen är över alla andra.*+ 32  Han vittnar om det han har sett och hört,+ men ingen godtar hans vittnesbörd.+ 33  Den som har godtagit hans vittnesbörd har bekräftat att Gud talar sanning.+ 34  För den som Gud har sänt ut talar Guds ord.+ Gud är nämligen inte snål* när han ger av sin ande. 35  Fadern älskar Sonen+ och har lagt allt i hans hand.+ 36  Den som tror på Sonen ska få evigt liv.+ Den som inte lyder Sonen ska inte få leva,+ utan Guds vrede blir kvar över honom.+

Fotnoter

Ordagrant ”sant”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”allt”.
Ordagrant ”Han ger inte efter mått”.

Studienoter

Nikodemos: Det är bara Johannes som nämner att Nikodemos hjälpte Josef från Arimatea att förbereda Jesus kropp för begravning. (Se studienot till Joh 3:1.)

Nikodemos: En farisé och en av judarnas styresmän, dvs. en medlem av Sanhedrin. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin”.) Namnet Nikodemos betyder ”folkbesegrare”. Det var ett vanligt grekiskt namn som även en del judar bar. Nikodemos nämns bara i Johannesevangeliet (Joh 3:4, 9; 7:50; 19:39), och Jesus kallar honom ”lärare för Israel” i Joh 3:10. (Se studienot till Joh 19:39.)

himmelriket: Eller ”himlarnas rike”. Första förekomsten av det grekiska ordet basileia, som översätts med ”rike” eller ”kungarike”. Ordet kan syfta på ett styre där en kung har den högsta makten, men även på det område och de människor som en kung härskar över. Detta ord förekommer 162 gånger i de kristna grekiska skrifterna. I Matteus skildring används ordet 55 gånger och syftar oftast på Guds himmelska styre. Matteus använder detta ord så ofta att hans evangelium skulle kunna kallas ”evangeliet om riket”. (Se Ordförklaringar under ”Guds rike”.) Uttrycket ”himmelriket” förekommer ca 30 gånger och bara i Matteus evangelium. Markus och Lukas använder det synonyma uttrycket ”Guds rike” i sina evangelier. Detta visar att Guds rike har sitt säte i den andliga himlen och styr därifrån. (Dan 2:44; Mt 21:43; Mk 1:15; Lu 4:43; 2Ti 4:18)

Guds rike: Eller ”Guds kungarike”. På grekiska förekommer det här uttrycket 14 gånger i Markusevangeliet. Matteus använder det endast fyra gånger (Mt 12:28; 19:24; 21:31; 21:43), men han använder det synonyma uttrycket ”himmelriket” omkring 30 gånger. (Jämför Mk 10:23 med Mt 19:23, 24.) Budskapet om riket var temat för Jesus predikande. (Lu 4:43) Riket omtalas mer än 100 gånger i de fyra evangelierna, och i de flesta av dessa fall är det Jesus som nämner det. (Se studienoter till Mt 3:2; 4:17; 25:34.)

föds på nytt: Jesus berättar för Nikodemos att en människa måste födas en andra gång för att kunna se Guds rike. Nikodemos svar i vers 4 visar att han uppfattade det Jesus sa bokstavligt, som att man måste födas som människa en andra gång. Jesus fortsätter med att förklara att den andra födseln innebär att man ”föds av ... ande”. (Joh 3:5) De som skulle ”bli Guds barn” ”föddes inte av kött och blod eller till följd av en mans vilja, utan av Gud”. (Joh 1:12, 13) I 1Pe 1:3, 23 använder Petrus ett synonymt uttryck och säger att smorda kristna blir ”födda på nytt”. Här i Johannes står det ”föds på nytt” i de flesta biblar, men det finns även en del där det står ”föds från ovan”. Detta är en möjlig översättning eftersom det grekiska ordet ạnōthen oftast har betydelsen ”från ovan”. (Joh 3:31; 19:11; Jak 1:17; 3:15, 17) Båda återgivningarna stämmer med tanken att de som kommer in i riket föds på nytt ”av Gud”, alltså ”från ovan”. (1Jo 3:9) Men med tanke på Nikodemos svar har det grekiska ordet i det här sammanhanget översatts med betydelsen ”igen”, ”på nytt”.

Guds rike: Detta uttryck förekommer bara två gånger i Johannes evangelium. (Joh 3:5; se studienoter till Mt 3:2; Mk 1:15.)

föds av vatten och ande: Nikodemos kände förmodligen till det dop som Johannes döparen utförde. (Mk 1:4–8; Lu 3:16; Joh 1:31–34) Så när Jesus talade om vatten är det rimligt att anta att Nikodemos förstod att Jesus talade om vatten som användes vid dop. Nikodemos kände förmodligen också till hur uttrycket ”Guds ande”, dvs. Guds verksamma kraft, användes i de hebreiska skrifterna. (1Mo 41:38; 2Mo 31:3; 4Mo 11:17; Dom 3:10; 1Sa 10:6; Jes 63:11) Så när Jesus talade om ”ande” förstod Nikodemos säkert att han talade om den heliga anden. Det Jesus själv upplevde i samband med sitt dop illustrerar poängen i det han sa till Nikodemos. När Jesus blev döpt i vatten och den heliga anden kom ner över honom blev han född av ”vatten och ande”. (Mt 3:16, 17; Lu 3:21, 22) Vid det tillfället kungjorde Gud själv att Jesus var hans son, vilket tydligen innebar att Jesus nu hade blivit hans andlige son och kunde se fram emot att återvända till himlen. En efterföljare till Jesus som ”föds av vatten” har vänt sig bort från sin tidigare livsstil, ångrat sina synder och blivit döpt i vatten. De som blir födda av både ”vatten och ande” är pånyttfödda, eller frambringade, av Gud och är hans söner. De kan se fram emot att få andligt liv i himlen och få regera i Guds rike. (Lu 22:30; Rom 8:14–17, 23; Tit 3:5; Heb 6:4, 5)

ande: Eller ”verksam kraft”. Här syftar det grekiska ordet pneuma på Guds verksamma kraft. (Se Ordförklaringar.)

alla människor: Eller ”allt kött”, ”hela mänskligheten”. Det grekiska uttrycket för ”alla människor” förekommer även i Lu 3:6, som är ett citat från Jes 40:5, och där används ett hebreiskt uttryck som betyder samma sak. (Jämför studienot till Joh 1:14.)

Det som föds av en människa är fysiskt: Ordagrant ”Det som har fötts av köttet är kött”. Det grekiska ordet för ”kött” (sarx) används här om en fysisk varelse, en människa, med de begränsningar det innebär. (Se studienot till Joh 17:2.)

är andligt: Eller ”är ande”. Detta syftar tydligtvis på en andlig son till Gud, någon som är smord med Guds ande.

ande: Eller ”verksam kraft”. Här syftar det grekiska ordet pneuma på Guds verksamma kraft. (Se Ordförklaringar.)

Vinden ... anden: Det grekiska ordet pneuma, som oftast översätts med ”ande”, förekommer två gånger i den här versen. Den första förekomsten är enda gången i de kristna grekiska skrifterna då det är översatt med ”vind”. Men det motsvarande hebreiska ordet, rụach, är översatt med ”vind” och liknande ord omkring 100 gånger. (1Mo 8:1; 2Mo 10:13; 1Ku 18:45; Job 21:18; Sak 2:6; se Ordförklaringar under ”Ande”.) Både pneuma och rụach syftar huvudsakligen på något som är osynligt för människoögat, och båda orden vittnar ofta om kraft i verksamhet. Jesus använder detta begrepp för att lära ut en djup andlig sanning. I slutet av versen förekommer pneuma i uttrycket alla som är födda av anden, dvs. alla som har blivit pånyttfödda av Guds heliga ande, eller verksamma kraft. (Se studienot till Joh 3:5.) Han säger till Nikodemos att det att bli född av anden kan liknas vid vinden som blåser. Nikodemos kunde höra, känna och se verkningarna av vinden, men han kunde inte förstå varifrån den kom eller vart den tog vägen. De som saknar andlig insikt skulle på samma sätt ha svårt att förstå hur Jehova med hjälp av sin heliga ande kan få en person att födas på nytt. De skulle inte heller kunna förstå vilken underbar framtid som ligger framför en sådan person.

Människosonen: Detta uttryck förekommer omkring 80 gånger i evangelierna. Jesus använde det om sig själv, tydligen för att betona att han verkligen var en människa, född av en kvinna, samt att han motsvarade Adam och hade kraft att återköpa mänskligheten från synd och död. (Rom 5:12, 14, 15) Uttrycket identifierade också Jesus som Messias, eller Kristus. (Dan 7:13, 14; se Ordförklaringar.)

Människosonen: Se studienot till Mt 8:20.

så måste Människosonen höjas upp: Jesus skulle bli avrättad på en påle, och han jämför det med att ormen av koppar hängdes upp på en stång i vildmarken. För att överleva var de israeliter som blev bitna av giftiga ormar tvungna att se på kopparormen som Mose hängde upp. På liknande sätt måste syndiga människor som vill få evigt liv hålla blicken fäst på Jesus genom att visa tro på honom. (4Mo 21:4–9; Heb 12:2) När Jesus avrättades på en påle började många betrakta honom som en förbrytare och syndare, för enligt Moses lag betraktades en person som hängdes upp på en påle som förbannad. (5Mo 21:22, 23) Paulus citerade från det här avsnittet i lagen när han förklarade att det var nödvändigt att Jesus hängdes upp på en påle. Jesus köpte judarna ”fria från lagens förbannelse genom att ta på sig förbannelsen” i deras ställe. (Gal 3:13; 1Pe 2:24)

världen blev till genom honom: Det grekiska ordet kọsmos (”värld”) syftar här på människovärlden, något som framkommer av att det senare i versen står: världen kände honom inte. Detta ord användes ibland i icke-religiösa skrifter om universum och skapelsen i allmänhet, och aposteln Paulus kan ha använt ordet på det sättet när han vid ett tillfälle talade till några greker. (Apg 17:24) Men i de kristna grekiska skrifterna används ordet i första hand om människovärlden eller om en del av den. Det är sant att allt skapades med hjälp av Jesus, däribland himlen och jorden och allt på den. Men i den här versen ligger fokus på den roll han hade när mänskligheten kom till. (1Mo 1:26; Joh 1:3; Kol 1:15–17)

en enfödd son: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”den ende”, ”ensam i sitt slag”, ”enastående”, ”unik”. I Bibeln används ordet för att beskriva relationen mellan föräldrar och deras söner och döttrar. (Se studienoter till Lu 7:12; 8:42; 9:38.) Aposteln Johannes använder det här ordet endast om Jesus (Joh 3:16, 18; 1Jo 4:9), men aldrig om Jesus födelse som människa eller hans liv som människa. Johannes använder i stället detta ord om Jesus i hans föremänskliga tillvaro som Logos, eller Ordet, den som i begynnelsen ”var hos Gud” redan ”innan världen fanns till”. (Joh 1:1, 2; 17:5, 24) Jesus är den enfödde sonen eftersom han var Jehovas förstfödde och den ende som skapades direkt av Gud. Andra andevarelser kallas på liknande sätt ”den sanne Gudens söner” och ”Guds söner” (1Mo 6:2, 4; Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:4–7), men de sönerna skapades av Jehova genom hans förstfödde son (Kol 1:15, 16). Som en sammanfattning: Ordet monogenẹ̄s syftar både på att Jesus är ”ensam i sitt slag”, ”unik”, ”ojämförlig” och på att han är den ende sonen som Gud har skapat själv. (1Jo 5:18; se studienot till Heb 11:17.)

älskade: Det här är första förekomsten av det grekiska verbet agapạō (”att älska”) i Johannes evangelium. Johannes använder detta verb och det besläktade substantivet agạpē (”kärlek”) 44 gånger i sitt evangelium – de förekommer fler gånger än i de andra tre evangelierna tillsammans. I Bibeln syftar agapạō och agạpē ofta på osjälvisk kärlek som bygger på eller vägleds av principer. Det framgår av hur verbet används i den här versen, där det sägs att Gud älskade världen, dvs. människovärlden som behövde friköpas från synd. (Joh 1:29) Substantivet används i 1Jo 4:8 när Johannes säger att ”Gud är kärlek”. Kärlek (agạpē) är den första egenskap som nämns i uppräkningen av ”andens frukt” (Gal 5:22), och den beskrivs utförligt i 1Kor 13:4–7. Med tanke på hur ordet används i Bibeln kan man förstå att kärlek ofta är något mer än en känslomässig reaktion på vad någon säger eller gör. I många fall är det här slaget av kärlek mer omfattande, och det kommer ofta till uttryck på ett hänsynsfullt och genomtänkt sätt. (Mt 5:44; Ef 5:25) Den kärlek som de kristna uppodlar bör därför innefatta en moralisk känsla som tar hänsyn till principer, plikt och anständighet. Men ofta inbegriper den även varma känslor och tillgivenhet. (1Pe 1:22) Man kan se det av hur Johannes använder ordet i sitt evangelium. När han skrev att ”Fadern älskar Sonen” (Joh 3:35) använde han en form av ordet agapạō, men när han skrev ner vad Jesus sa om samma relation (Joh 5:20) använde han en form av det grekiska verbet filẹō (”ha tillgivenhet för”, ”tycka om”).

världen: I grekiska icke-religiösa skrifter i allmänhet och i Bibeln i synnerhet är det grekiska ordet kọsmos nära förknippat med mänskligheten. (Se studienot till Joh 1:10.) I det här sammanhanget syftar kọsmos på hela den värld av människor som kan återlösas. Dessa människor beskrivs också i Joh 1:29, och där sägs det att de är behäftade med synd, dvs. den synd som de ärvt från Adam.

enfödde son: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”ensam i sitt slag”, ”den ende”, ”unik”. I aposteln Johannes skrifter används ordet uteslutande om Jesus. (Joh 1:14; 3:18; 1Jo 4:9; se studienot till Joh 1:14.) Även om andra andevarelser som Gud skapat kallas söner är det bara Jesus som kallas Guds ”enfödde son”. (1Mo 6:2, 4; Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:4–7) Jesus, den förstfödde Sonen, var den ende som skapades direkt av sin Far, så han var unik och skilde sig från alla andra av Guds söner. De skapades av Jehova genom hans förstfödde son. Det grekiska ordet monogenẹ̄s används på liknande sätt när Paulus säger att Isak var Abrahams ”enfödde son”. (Heb 11:17, fotnot) Även om Abraham blev far även till Ismael tillsammans med Hagar och fick flera söner med Ketura (1Mo 16:15; 25:1, 2; 1Kr 1:28, 32), så var Isak speciell. Han var den ende son som han fick genom ett löfte av Gud och den ende son som han fick med Sara. (1Mo 17:16–19)

som tror på honom: Det grekiska verbet pisteuō (besläktat med substantivet pịstis, som oftast översätts med ”tro”) har grundbetydelsen ”att tro”, men det kan ha olika betydelsenyanser beroende på sammanhanget och den grammatiska konstruktionen. Ofta ligger det mer i ordet än att bara tro eller erkänna att någon existerar. (Jak 2:19) Det innefattar tanken på att lita på någon så mycket att det påverkar ens handlingar. I Joh 3:16 används verbet pisteuō tillsammans med prepositionen eis (”till”). En bibelkommentator säger så här om denna grekiska konstruktion: ”Tron uppfattas som en aktiv handling, som något människor gör, dvs. sätter tro till någon.” (An Introductory Grammar of New Testament Greek, Paul L. Kaufman, 1982, s. 46) Det är uppenbart att Jesus talar om ett liv som präglas av tro, inte bara en enstaka handling av tro. I Joh 3:36 ställs ett liknande uttryck, ”den som tror på Sonen”, i kontrast till ”den som inte lyder Sonen”. I det sammanhanget handlar det om en stark tro som visar sig i handlingar.

döma: Eller ”fördöma”. Jehova sände inte sin son för att avkunna en hård dom över världen, dvs. människovärlden. Han sände Jesus på ett kärleksfullt uppdrag för att rädda dem som visade tro. (Joh 3:16; 2Pe 3:9)

döma: Eller ”fördöma”. Jehova sände inte sin son för att avkunna en hård dom över världen, dvs. människovärlden. Han sände Jesus på ett kärleksfullt uppdrag för att rädda dem som visade tro. (Joh 3:16; 2Pe 3:9)

dömd: Eller ”fördömd”. (Se studienot till Joh 3:17.)

världen: Det grekiska ordet kọsmos syftar här på människovärlden. I det här sammanhanget verkar det som att uttrycket komma in i världen i första hand avser att Jesus gav sig ut bland människorna efter att han blivit döpt, och inte att han blev född som människa. Efter sitt dop utförde han sitt tjänsteuppdrag som ljusbärare för människovärlden. (Joh 3:17, 19; 6:14; 9:39; 10:36; 11:27; 12:46; 1Jo 4:9)

ljuset: Den första förekomsten av ordet ”ljuset” i den här versen visar att Jesus personifierade ljuset i sitt liv och i sin undervisning och att han återspeglade insikt och upplysning som kom från Jehova Gud. Jesus omtalas bildligt som ”ljuset” även i Joh 1:7–9. (Information om uttrycket kommit till världen finns i studienoten till Joh 1:9.)

han ... döpte: Tydligtvis skedde detta under Jesus ledning, eftersom Joh 4:2 säger att ”det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar”.

döpte: Eller ”sänkte ner”. Det grekiska ordet baptịzō betyder ”doppa”. Bibeln visar att dop innebär fullständig nedsänkning. Det här avsnittet visar att Johannes döpte på den här platsen ”eftersom det fanns gott om vatten där”. (Se studienot till Enon i den här versen.) När Filippus döpte den etiopiske hovmannen sägs det att båda två ”steg ner i vattnet”. (Apg 8:38) Samma grekiska ord används i Septuaginta i 2Ku 5:14, där det sägs att Naaman ”doppade sig sju gånger” i Jordan.

Enon: En plats där det fanns gott om vatten. Enon låg nära Salim, en plats som tydligen var mer välkänd. Man vet inte exakt var dessa platser låg, men Eusebios antyder att de låg i Jordandalen, omkring 8 romerska mil (12 km) söder om Skytopolis (Bet-Sean). En del menar att Tall Ridgha (Tel Shalem) i detta område kan vara identiskt med Salim. Det finns flera vattenkällor i närheten, vilket kan stämma med Eusebios beskrivning av Enon. Detta är enda gången som dessa två platser, Enon och Salim, nämns i Bibeln.

Betania på andra sidan Jordan: Dvs. öster om Jordan. Denna stad nämns bara en gång i de kristna grekiska skrifterna. Staden är inte identisk med det Betania som låg i närheten av Jerusalem. (Mt 21:17; Mk 11:1; Lu 19:29; Joh 11:1) Man vet inte var denna stad låg. En del, som stöder den traditionella uppfattningen om platsen för Jesus dop, menar att Betania låg på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko. Men skildringen i Joh 1:29, 35, 43; 2:1 tycks peka på en plats som låg närmare Kana i Galileen, inte en plats i närheten av Jeriko. Det mest troliga verkar vara att platsen låg lite söder om Galileiska sjön, men det är inte möjligt att säga det med bestämdhet. (Se Tillägg B10.)

andra sidan Jordan: Dvs. öster om Jordan. De platser som nämns i Joh 3:23, Enon och Salim, låg väster om Jordan, medan Johannes döpte Jesus i ”Betania på andra sidan Jordan”, dvs. på östra sidan. (Se studienot till Joh 1:28 och Tillägg B10.)

brudgummens vän: På Bibelns tid fungerade en nära vän till brudgummen som hans juridiska representant och hade en viktig roll i samband med det äktenskap som skulle ingås. Han betraktades som den som sammanförde bruden och brudgummen. På bröllopsdagen gick bröllopsföljet antingen till brudgummens hus eller till hans fars hus, och där hölls festen. Under festen gladde sig brudgummens vän när han hörde brudgummens röst när denne talade med bruden, för då kunde han känna att han hade utfört sin uppgift framgångsrikt. Johannes döparen liknade sig själv vid ”brudgummens vän”. I det här fallet var Jesus brudgummen och lärjungarna var som grupp betraktade hans symboliska brud. Johannes döparen banade väg för Messias och förde de första medlemmarna av ”bruden” till Jesus Kristus. (Joh 1:29, 35; 2Kor 11:2; Ef 5:22–27; Upp 21:2, 9) ”Brudgummens vän” hade fullgjort sin uppgift när han hade sammanfört parterna, och då var han inte längre en huvudperson. Detta stämmer väl med det Johannes själv sa: ”Han ska fortsätta att växa, men jag ska fortsätta att minska.” (Joh 3:30)

Den som kommer från ovan: Det verkar som att det som står i Joh 3:31–36 är något som evangelieskribenten, aposteln Johannes, själv tillägger. Det är alltså inte en fortsättning på det Johannes döparen sa eller ett direkt citat av något Jesus sa. Sammanhanget tyder på att Jesus samtal med Nikodemos slutar i Joh 3:21 och att det som följer fram till Joh 3:25 är aposteln Johannes redogörelse för vad som hände. Från och med Joh 3:26 återges ett samtal mellan Johannes döparen och hans lärjungar, och det slutar i Joh 3:30. Även om det inte sägs att sanningarna i Joh 3:31–36 kommer från Jesus, så är det utan tvivel sådant som Jesus hade lärt aposteln Johannes.

har bekräftat: Ordagrant ”har satt sitt sigill”. Det grekiska ordet för ”besegla”, ”sätta sigill på”, används i bildlig bemärkelse och förmedlar tanken att ett uttalande är sant eller riktigt, precis som ett sigill bekräftar att ett dokument är äkta. Den som godtar Messias vittnesbörd erkänner att Gud talar sanning – i det här fallet i samband med profetiska uttalanden om Messias. (Jämför Rom 3:4.)

som tror på honom: Det grekiska verbet pisteuō (besläktat med substantivet pịstis, som oftast översätts med ”tro”) har grundbetydelsen ”att tro”, men det kan ha olika betydelsenyanser beroende på sammanhanget och den grammatiska konstruktionen. Ofta ligger det mer i ordet än att bara tro eller erkänna att någon existerar. (Jak 2:19) Det innefattar tanken på att lita på någon så mycket att det påverkar ens handlingar. I Joh 3:16 används verbet pisteuō tillsammans med prepositionen eis (”till”). En bibelkommentator säger så här om denna grekiska konstruktion: ”Tron uppfattas som en aktiv handling, som något människor gör, dvs. sätter tro till någon.” (An Introductory Grammar of New Testament Greek, Paul L. Kaufman, 1982, s. 46) Det är uppenbart att Jesus talar om ett liv som präglas av tro, inte bara en enstaka handling av tro. I Joh 3:36 ställs ett liknande uttryck, ”den som tror på Sonen”, i kontrast till ”den som inte lyder Sonen”. I det sammanhanget handlar det om en stark tro som visar sig i handlingar.

tror ... inte lyder: Se studienot till Joh 3:16.

Media