Matteusevangeliet 28:1–20

28  Efter sabbaten, på första dagen i veckan när det började ljusna, kom Maria Magdalena och den andra Maria+ för att se på graven.+  En kraftig jordbävning hade inträffat, för Jehovas ängel hade kommit ner från himlen och rullat bort stenen och satt nu på den.+  Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.+  Vakterna blev så rädda för honom att de skakade av skräck och blev helt lamslagna.  Men ängeln sa till kvinnorna: ”Var inte rädda, för jag vet att ni letar efter Jesus, som avrättades på pålen.+  Han är inte här, för han har blivit uppväckt, precis som han sa.+ Kom och se var han låg.  Skynda er sedan till hans lärjungar och berätta att han har blivit uppväckt från de döda, för han går före er till Galileen.+ Där kommer ni att träffa honom. Kom ihåg vad jag har sagt.”+  Kvinnorna sprang genast i väg från graven* för att berätta det för lärjungarna, omskakade men mycket glada.+  Då kom Jesus emot dem och hälsade på dem. De gick fram och kastade sig ner för honom och tog tag i hans fötter. 10  Då sa Jesus till dem: ”Var inte rädda! Gå och berätta det här för mina bröder så att de går till Galileen. Där kommer de att få träffa mig.” 11  Medan de var på väg gick några av vakterna+ in i staden och underrättade de främsta prästerna om allt som hade hänt. 12  Och när de främsta prästerna hade träffat de äldste och diskuterat saken gav de en stor summa pengar* till soldaterna 13  och sa: ”Säg att hans lärjungar kom på natten och stal kroppen medan ni sov.+ 14  Och om ståthållaren får höra detta kommer vi att förklara saken för* honom så att ni inte råkar illa ut.” 15  Då tog de pengarna* och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är det ryktet vida spritt bland judarna. 16  Men de 11 lärjungarna gick till Galileen,+ till det berg där Jesus hade sagt att de skulle träffas.+ 17  När de fick se honom böjde de sig ner för honom, men det var några som tvivlade. 18  Jesus gick fram till dem och sa: ”Jag har fått all myndighet, både i himlen och på jorden.+ 19  Gå därför och gör människor från alla nationer till mina lärjungar,+ döp dem+ i Faderns och Sonens och den heliga andens namn 20  och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.+ Och kom ihåg att jag är med er alla dagar ända till slutet för världsordningen.”+

Fotnoter

Eller ”minnesgraven”.
Eller ”en stor mängd silvermynt”.
Ordagrant ”övertyga”.
Eller ”silvermynten”.

Studienoter

den andra Maria: Dvs. ”Maria, Jakobs och Joses mor”, som nämns i Mt 27:56. Hon nämns även i Mt 28:1; Mk 15:40, 47; 16:1; Lu 24:10; Joh 19:25. (Se studienoter till Mk 3:18; Joh 19:25.)

sabbaten: Ordagrant ”sabbaterna”. I den här versen förekommer pluralformen av det grekiska ordet sạbbaton två gånger. Den första gången syftar det på en enskild sabbatsdag, den sjunde dagen i veckan, och det återges med ”sabbaten”. Den andra gången syftar det på en period på sju dagar och återges med i veckan. Sabbatsdagen (15 nisan) slutade vid solnedgången. En del har förstått det som att Matteus syftar på en tidpunkt någon gång i skymningen ”efter sabbaten”, men de andra evangelierna visar tydligt att kvinnorna kom för att se på graven ”tidigt” på morgonen den 16 nisan, ”när solen just hade gått upp”. (Mk 16:1, 2; Lu 24:1; Joh 20:1; se också Ordförklaringar och Tillägg B12.)

första dagen i veckan: Dvs. den 16 nisan. Judarna räknade dagen efter sabbaten som den första dagen i veckan.

den andra Maria: Se studienot till Mt 27:61.

Jehovas ängel: Det här uttrycket förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7. När det förekommer i tidiga exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel, budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Det är så man har valt att göra i Sak 3:5, 6 i ett exemplar av Septuaginta som upptäcktes i Nahal Hever i Israel och som dateras till någon gång mellan 50 f.v.t. och 50 v.t. (Se Tillägg C.) I flera bibelöversättningar har man valt att ta med Guds namn i den här versen. (Se Tillägg A5 och Tillägg C3 introduktion; Mt 1:20.)

berätta att han har blivit uppväckt från de döda: Kvinnorna som fick den här uppmaningen var inte bara de första lärjungarna som fick reda på att Jesus hade uppstått, utan de fick också uppdraget att berätta för andra vad som hade hänt. (Mt 28:2, 5, 7) Enligt oskriftenlig judisk tradition var en kvinnas vittnesmål ogiltigt i en rättegång. Jehovas ängel däremot hedrade kvinnorna genom att ge dem förmånen att vittna om det de hade sett.

bugade sig för honom: Eller ”visade honom vördnad”. Även personer som nämns i de hebreiska skrifterna bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) Den här mannen förstod tydligen att han talade med en av Guds representanter som hade kraft att kunna bota människor. Det var lämpligt att buga sig för att visa respekt för den kung som Jehova hade utsett. (Mt 9:18; för mer information om det grekiska ord som används här, se studienot till Mt 2:2.)

gav ... honom ära: Eller ”böjde sig ... ner för honom”, ”visade ... honom vördnad”. Lärjungarna förstod att Jesus var Guds representant. De gav honom ära, inte för att han var en gud, utan för att han var ”Guds son”. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2; 18:26.)

föll på knä inför honom: Eller ”visade honom vördnad”. Kvinnan kallade Jesus ”Davids son” (Mt 15:22), vilket visar att hon tydligtvis förstod att han var den utlovade Messias. Hon föll på knä inför honom, inte för att han var en gud, utan för att han var Guds representant. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 18:26.)

kastade sig ner för honom: Eller ”böjde sig ner för honom”, ”visade honom vördnad”. (Se studienoter till Mt 8:2; 14:33; 15:25.)

mina bröder: Här kallar Jesus sina lärjungar för ”bröder” och lyfter fram att de alla är förenade som en andlig familj. (Se Mt 28:16; jämför Mt 25:40; Joh 20:17; Heb 2:10–12.)

äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mt 21:23; 26:3, 47, 57; 27:1, 41; 28:12; se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)

ståthållaren: Syftar på Pontius Pilatus.

höra detta: Dvs. lögnen att de hade sovit. Romerska soldater kunde bli avrättade om de somnade på sin post.

träffas: Det var tydligtvis mer än 500 närvarande vid detta speciella möte i Galileen. (1Kor 15:6)

några som tvivlade: I ljuset av 1Kor 15:6 var det troligtvis inte någon av apostlarna som tvivlade, utan lärjungar i Galileen som Jesus ännu inte hade visat sig för.

hans lärjungar: Första förekomsten av det grekiska ordet mathētẹ̄s, ett substantiv som brukar återges med ”lärjunge”. Ordet syftar på en elev eller på någon som blir undervisad, och det rymmer också tanken på ett personligt förhållande till läraren, ett förhållande som formar lärjungens hela tillvaro. Även om stora skaror samlades och lyssnade på Jesus verkar det som att han i första hand riktade sig till sina lärjungar, som satt närmast honom. (Mt 7:28, 29; Lu 6:20)

på hela jorden ... alla nationerna: Båda uttrycken betonar predikoarbetets omfattning. I en vidare bemärkelse betecknar det grekiska ordet som har översatts med ”jorden” (oikoumẹnē) den värld där vi människor bor, och det har även översatts med ”världen” och ”den bebodda jorden”. (Lu 4:5; Apg 17:31; Rom 10:18; Upp 12:9; 16:14) Under det första århundradet användes ordet även om det vidsträckta romarriket, där judarna var kringspridda. (Lu 2:1; Apg 24:5) Det grekiska ordet för ”nation” (ẹthnos) syftar generellt på en grupp människor som är mer eller mindre besläktade med varandra och som har ett gemensamt språk. En sådan grupp bor också vanligtvis i ett geografiskt avgränsat område.

därför att det är en profet: Ordagrant ”i en profets namn”. I det här sammanhanget betecknar det grekiska idiomet ”i någons namn” att man erkänner en profets ställning och uppdrag. (Jämför studienot till Mt 28:19.)

gör ... lärjungar: Det grekiska verbet mathēteuō har grundbetydelsen ”undervisa” i syfte att göra andra till lärjungar. I Mt 13:52 återges det med ”har fått kunskap”, och i Mt 27:57 återges det med ”hade blivit en lärjunge”. I Apg 14:21 används det för att beskriva hur Paulus och Barnabas ”hjälpte många att bli lärjungar” i Derbe. Verben ”döpa” och ”lära”, som förekommer i det här sammanhanget, visar vad befallningen om att göra lärjungar innebär. (Läs mer om det besläktade grekiska substantivet mathētẹ̄s i studienoten till Mt 5:1.)

människor från alla nationer: Ordagrant kan detta återges med ”alla nationer”, men sammanhanget visar att det här uttrycket syftar på individer från alla nationer. Det grekiska pronomenet som motsvarar ”dem” i döp dem står nämligen i maskulinum och syftar på människor, inte på nationer, som är neutrum på grekiska. Befallningen att nå ”människor från alla nationer” var ny. Före Jesus tid fick icke-judar enligt skrifterna ta sig till Israel om de ville tjäna Jehova. (1Ku 8:41–43) Men i och med den här befallningen ger Jesus sina lärjungar i uppdrag att utvidga predikoarbetet så att det omfattade fler än bara judar. Jesus framhöll att de kristna skulle göra människor över hela jorden till lärjungar. (Mt 10:1, 5–7; Upp 7:9; se studienot till Mt 24:14.)

Faderns ... Sonens ... den heliga andens: Det är självklart att erkänna den ställning och myndighet som Fadern, Jehova Gud, har. Han är ju vår skapare och livgivare. (Ps 36:7, 9; Upp 4:11) Men Bibeln visar att ingen kan bli räddad om han inte också erkänner den roll Jesus har för att Guds avsikter ska förverkligas. (Joh 14:6; Apg 4:12) Det är också viktigt att erkänna den roll som Guds heliga ande har, eftersom Gud använder sin heliga ande för att bland annat ge liv (Job 33:4), förmedla budskap till människor (2Pe 1:21) och ge dem kraft att göra hans vilja (Rom 15:19). En del menar att detta avsnitt ger stöd åt treenighetsläran, men Bibeln förmedlar inte tanken på att dessa tre är lika eviga, är lika mäktiga eller har lika hög ställning. Det faktum att de nämns i samma vers är inte ett bevis för att de alla är Gud, att de är lika eviga eller att de är jämställda. (Mk 13:32; Kol 1:15; 1Ti 5:21)

den heliga andens: Eller ”den heliga verksamma kraftens”. Ordet ”ande” (neutrum på grekiska) syftar på en opersonlig kraft i verksamhet, en kraft som utgår från Gud. (Se Ordförklaringar under ”Helig ande” och ”Ande”.)

namn: Det grekiska ordet för namn (ọnoma) kan syfta på mer än ett egennamn. I det här sammanhanget handlar det om att erkänna Faderns och Sonens myndighet och ställning såväl som den heliga andens roll. Detta leder till att man får ett nytt förhållande till Gud. (Jämför studienot till Mt 10:41.)

predika: Det grekiska ordet har grundbetydelsen ”förkunna som offentlig budbärare”. Det betonar sättet att förkunna: vanligen ett öppet, offentligt tillkännagivande, inte en predikan till en grupp.

undervisade ... predikade: Det är skillnad på att undervisa och att predika. Den som undervisar förmedlar kunskap, förklarar, använder övertygande argument och tillhandahåller bevis. (Se studienoter till Mt 3:1; 28:20.)

avslutningen: En återgivning av det grekiska ordet syntẹleia, som betyder ”slutskede”, ”gemensamt (kombinerat) slut”. (Mt 13:39, 40, 49; 28:20; Heb 9:26) Det här avser en tidsperiod då en serie händelser leder fram till det definitiva ”slutet” som nämns i Mt 24:6, 14, där ett annat grekiskt ord används, nämligen tẹlos. (Se studienoter till Mt 24:6, 14 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

lär dem: Det grekiska ord som återges med ”lära” inbegriper att undervisa, förklara, argumentera och bevisa. (Se studienoter till Mt 3:1; 4:23.) Att lära dem att hålla allt som Jesus hade befallt är en pågående process. Det innebär att man hjälper nya att i sin tur undervisa andra, tillämpa Jesus undervisning och följa hans exempel. (Joh 13:17; Ef 4:21; 1Pe 2:21)

slutet: Se studienot till Mt 24:3 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.

världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. (Se Ordförklaringar.)

Media

Gravkammare
Gravkammare

Judarna brukade begrava de döda i grottor eller i gravkammare som huggits ut i klippor. Förutom kungagravar brukade gravarna ligga utanför städerna. De judiska gravar som man har funnit är anmärkningsvärt enkla. En anledning kan vara att judarnas tillbedjan inte tillät dem att vörda de döda, och judarna trodde inte heller att de döda var medvetna och levde vidare i en andevärld.