Gläd er alltid i Herren: Paulus uppmanar återigen filipperna att glädja sig ”i Herren”. (Se studienot till Flp 3:1.) Titeln ”Herren” skulle kunna syfta både på Jehova och på Jesus Kristus i det här sammanhanget, men Paulus tänkte antagligen på uppmaningar som finns i de hebreiska skrifterna och som syftar på Jehova. (Ps 32:11; 97:12)

Herren: Här finns ingen bestämd artikel framför det grekiska ordet för ”Herre”. I det här sammanhanget kan ”Herren” syfta på antingen Jehova Gud eller Jesus Kristus. Men ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk använder Guds namn här, vilket kan tala för att det är Jehova som avses. (Jämför studienot till Flp 4:4.)

kämpat sida vid sida: Eller ”ansträngt sig hårt”. Evodia och Syntyke verkar ha haft en konflikt som var allmänt känd i församlingen i Filippi. Men Paulus berömmer dem ändå för att de tidigare har samarbetat med honom i att predika och undervisa om de goda nyheterna. Han beskriver den insats de här kvinnorna gjorde med ett grekiskt verb som han har använt tidigare, i Flp 1:27. Även där förmedlar det tanken på att kämpa tillsammans, arbeta sida vid sida och samarbeta.

ett: Eller ”eniga”. Jesus bad att hans efterföljare skulle vara ”ett” i den bemärkelsen att de skulle arbeta mot samma mål, precis som han och hans Far är ”ett” i den bemärkelsen att de samarbetar och är likasinnade. (Joh 17:22) I 1Kor 3:6–9 talar Paulus om det här slaget av enhet bland de kristna när han beskriver hur de samarbetar med varandra och med Gud. (Se 1Kor 3:8 och studienoter till Joh 10:30; 17:11.)

att vara eniga när de tjänar Herren: Paulus brev till filipperna är fullt av beröm och uppmuntran, men här ger Paulus ett rakt råd. Evodia och Syntyke måste ha haft meningsskiljaktigheter som var så allvarliga att de hotade friden och enheten i församlingen. Något annat som visar allvaret var att ryktet hade nått Paulus, som satt fängslad ända borta i Rom. Paulus råd antyder inte att de två kvinnorna var andligt omogna. (Se studienot till Flp 4:3.) Han visste av egen erfarenhet att meningsskiljaktigheter kan uppstå även bland mogna kristna. (Apg 15:37–39) Han tar inte någons sida, utan uppmuntrar båda att arbeta för friden och enheten och tänka på att de båda tjänar Herren. (Se studienot till Joh 17:21.)

att vara eniga när de tjänar Herren: Paulus brev till filipperna är fullt av beröm och uppmuntran, men här ger Paulus ett rakt råd. Evodia och Syntyke måste ha haft meningsskiljaktigheter som var så allvarliga att de hotade friden och enheten i församlingen. Något annat som visar allvaret var att ryktet hade nått Paulus, som satt fängslad ända borta i Rom. Paulus råd antyder inte att de två kvinnorna var andligt omogna. (Se studienot till Flp 4:3.) Han visste av egen erfarenhet att meningsskiljaktigheter kan uppstå även bland mogna kristna. (Apg 15:37–39) Han tar inte någons sida, utan uppmuntrar båda att arbeta för friden och enheten och tänka på att de båda tjänar Herren. (Se studienot till Joh 17:21.)

Vi är inte herrar över er tro: Paulus var övertygad om att hans trogna bröder och systrar ville göra det som var rätt. Det var deras tro som gjorde att de stod fasta, inte Paulus eller någon annan människa. Det grekiska verb som har återgetts med ”är ... herrar över” (kyrieuō) kan ha betydelsenyansen att härska över andra eller vara förtryckande. Petrus använde faktiskt ett liknande ord när han uppmanade de äldste att ”inte härska över dem som är Guds egendom”. (1Pe 5:2, 3) Paulus förstod att den myndighet han hade fått som apostel inte gav honom rätt att förtrycka andra. Han säger i stället att vi är medarbetare till er glädje, vilket visar att han inte såg sig själv eller dem han samarbetade med som överordnade, utan som tjänare som gjorde allt de kunde för att hjälpa korinthierna att tjäna Jehova med glädje.

trogne medarbetare: Frasen är en återgivning av ett grekiskt uttryck som ordagrant betyder ”äkta medarbetare under oket”. Paulus riktar sig här till en okänd broder i den kristna församlingen i Filippi och ber honom hjälpa Evodia och Syntyke att lösa sina konflikter och ”vara eniga när de tjänar Herren”. (Se studienot till Flp 4:2.) Det är värt att lägga märke till att Paulus, en apostel som utnämnts av Jesus Kristus, betraktar sig själv som en medarbetare till sina kristna bröder och systrar, inte som deras herre. (Apg 9:15; Rom 11:13) I stället för att härska över församlingen levde Paulus efter Kristus egna ord: ”Ni är alla bröder.” (Mt 23:8; 1Pe 5:3; se studienot till 2Kor 1:24.)

kämpat sida vid sida: Eller ”ansträngt sig hårt”. Evodia och Syntyke verkar ha haft en konflikt som var allmänt känd i församlingen i Filippi. Men Paulus berömmer dem ändå för att de tidigare har samarbetat med honom i att predika och undervisa om de goda nyheterna. Han beskriver den insats de här kvinnorna gjorde med ett grekiskt verb som han har använt tidigare, i Flp 1:27. Även där förmedlar det tanken på att kämpa tillsammans, arbeta sida vid sida och samarbeta.

som har sina namn i livets bok: Den här bildliga minnesboken är en underbar försäkran om att trogna människor finns bevarade i Jehovas fullkomliga minne och att han kommer att belöna dem med evigt liv, antingen i himlen eller på jorden. (Upp 3:5; 20:15) Den här boken nämns också i de hebreiska skrifterna, och där får man veta att man måste uppfylla vissa krav för att få ha kvar sitt namn i livets bok och få den utlovade belöningen: man måste fortsätta vara trogen och lojal. (2Mo 32:32, 33; Ps 69:28, fotnot; Mal 3:16) Paulus har precis nämnt två hårt arbetande kvinnor i församlingen i Filippi, Evodia och Syntyke, som hade någon slags konflikt. Men han räknar dem ändå som sina medarbetare som har sina namn i den här bildliga boken. Han drog inte slutsatsen att deras ofullkomligheter och misstag skulle göra att de gick miste om den utlovade belöningen, som de kunde vara säkra på att få så länge de var trogna ända till slutet. (Jämför 2Ti 2:11, 12.) Filippi var en romersk koloni. Så tanken på namn inskrivna i en bok kan ha påmint de kristna där om stadens offentliga register, där namnen på dem som hade medborgarskap fanns inskrivna.

fortsätt alltså att glädja er i Herren: I sitt brev till filipperna skriver Paulus flera gånger om sin egen glädje, och han uppmuntrar sina medtroende att också vara glada. (Flp 1:18; 2:17, 18, 28, 29; 4:1, 4, 10) Det är anmärkningsvärt att han skriver så mycket om glädje, eftersom han skrev brevet när han var i husarrest. Uttrycket ”i Herren” kan förmedla innebörden ”i samband med [eller ”i förening med”] Herren” eller ”på grund av Herren”. I det här sammanhanget kan titeln ”Herren” syfta antingen på Jehova Gud eller Jesus Kristus. Men Paulus kan ha tänkt på liknande uppmaningar i de hebreiska skrifterna, och de syftar på Jehova. (Ps 32:11; 97:12; se ”Introduktion till Filipperna” och studienot till Flp 4:4.)

Gläd er alltid i Herren: Paulus uppmanar återigen filipperna att glädja sig ”i Herren”. (Se studienot till Flp 3:1.) Titeln ”Herren” skulle kunna syfta både på Jehova och på Jesus Kristus i det här sammanhanget, men Paulus tänkte antagligen på uppmaningar som finns i de hebreiska skrifterna och som syftar på Jehova. (Ps 32:11; 97:12)

med samma ... välvilja som Kristus: Paulus uttryckte sig inte strängt när han skrev till de kristna i Korinth om deras brister. I stället efterliknade han Kristus och vädjade till dem på ett milt och vänligt sätt. Det grekiska ord som har återgetts med ”välvilja” betyder ordagrant ”foglighet” och kan också översättas med ”resonlighet”. Det här är en framträdande egenskap hos Jesus Kristus. När han var här på jorden återspeglade han på ett fullkomligt sätt Fadern, som är det främsta exemplet på resonlighet. (Joh 14:9) Så trots att de kristna i Korinth behövde kraftfulla råd försökte Paulus efterlikna Kristus genom att vädja till dem på ett vänligt sätt i stället för att bara ge dem befallningar.

resonliga: Det grekiska ord som återgetts med ”resonliga” har en bred betydelse och förmedlar tanken på att vara rimlig, tillmötesgående och tolerant. Den som är resonlig insisterar inte på att lagens bokstav ska följas och håller inte på sina rättigheter, utan en sådan person är i stället villig att anpassa sig efter omständigheterna. En resonlig människa försöker vara hänsynsfull och mild. De kristna vill vara kända bland alla för att vara resonliga, alltså även utanför den kristna församlingen. En bibelöversättning återger den första delen av versen: ”Ha rykte om er att vara resonliga.” (J.B. Phillips, 1972: The New Testament in Modern English) Alla kristna försöker vara resonliga, men det nämns uttryckligen som ett krav för tillsyningsmännen i församlingen. (1Ti 3:3; Tit 3:2; Jak 3:17; se studienot till 2Kor 10:1.)

Herren är nära: Titeln ”Herren” skulle i det här sammanhanget kunna syfta både på Jehova Gud och på Jesus Kristus. Men Paulus kan ha tänkt på uttalanden i de hebreiska skrifterna som syftar på Jehova. Han kan till exempel ha haft orden i Ps 145:18 i tankarna: ”Jehova är nära alla som vänder sig till honom.” (Se också Ps 34:18.) Gud närmar sig alla som närmar sig honom. Han är nära i den bemärkelsen att han lyssnar till sina tjänares böner och beskyddar dem. (Apg 17:27; Jak 4:8) När de kristna tänker på att Gud är nära kan det hjälpa dem att bevara glädjen, att vara resonliga och att inte vara överdrivet bekymrade, som det sägs i Flp 4:6. Gud är nära också i den bemärkelsen att han snart kommer att ersätta den här gamla världen med en ny värld som styrs av hans rike. (1Jo 2:17) En del översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk använder Guds namn i den här versen.

Sluta oroa er: Det grekiska verbet står i ett tempus som visar att man ska sluta göra något som man håller på med. Det grekiska ordet ”oroa” kan avse en oro som gör en människa splittrad och distraherad och berövar henne glädjen. Samma ord förekommer i Mt 6:27, 28, 31, 34.

vad ni än ber om i mitt namn: Jesus introducerade här ett nytt inslag i bönen. Aldrig tidigare hade Jehova begärt att folk skulle be i någons namn. Mose hade exempelvis varit medlare mellan nationen Israel och Gud, men Gud sa inte att israeliterna skulle använda Moses namn när de bad. Men nu, den sista kvällen med lärjungarna innan sin död, uppenbarade Jesus ett nytt sätt att be när han fyra gånger sa att de skulle be i hans namn. (Joh 14:13, 14; 15:16; 16:23, 24) Eftersom Jesus återköpte mänskligheten när han gav sitt fullkomliga människoliv som en lösen, är han den enda kanal Gud använder för att välsigna mänskligheten. (Rom 5:12, 18, 19; 1Kor 6:20; Gal 3:13) Jesus offer gör honom till den ende rättmätige medlaren mellan Gud och människor (1Ti 2:5, 6), och det är bara genom honom som en människa kan bli befriad från syndens och dödens förbannelse (Apg 4:12). Därför är Jesus lämpligt nog den enda kanalen för att kunna närma sig Gud. (Heb 4:14–16) De som ber i Jesus namn visar att de förstår hans viktiga roll.

Sluta oroa er: Det grekiska verbet merimnạō i denna befallning står i ett tempus som visar att man ska sluta göra något som man håller på med. Det grekiska verbet för ”oroa” kan avse oro och bekymmer som gör att man förlorar fokus och blir splittrad, något som förtar glädjen. Lukas använder samma grekiska ord i Lu 12:11, 25, 26, och Paulus använder det i 1Kor 7:32–34 och Flp 4:6. (Se studienot till Mt 6:25.)

Sluta oroa er: Det grekiska verbet merimnạō i denna befallning står i ett tempus som visar att man ska sluta göra något som man håller på med. Det grekiska verbet för ”oroa” kan avse oro och bekymmer som gör att man förlorar fokus och blir splittrad, något som förtar glädjen. Lukas använder samma grekiska ord i Lu 12:11, 25, 26, och Paulus använder det i 1Kor 7:32–34 och Flp 4:6. (Se studienot till Mt 6:25.)

oron: Det grekiska ordet mẹrimna, som här har återgetts med ”oron”, kan också återges ”bekymren”, ”omsorgen”. Det är tydligt att Paulus oro för sina medkristna var stark med tanke på att han nämner den tillsammans med alla de faror och svårigheter som han talar om i de föregående verserna. (2Kor 11:23–27) Han hade kontakt med flera bröder som informerade honom om hur det stod till andligt sett med de kristna i olika församlingar. (2Kor 7:6, 7; Kol 4:7, 8; 2Ti 4:9–13) Han var mycket angelägen om att alla skulle bevara sig trogna mot Gud ända till slutet. (Se studienot till 1Kor 12:25, där det besläktade verbet merimnạō har en liknande innebörd.)

Var inte: Det grekiska uttryck som återgetts med ”Var inte bekymrade” kan också översättas med ”Sluta bekymra er” eller ”Sluta oroa er”. (Se studienot till Lu 12:22.)

Var inte bekymrade: Det grekiska verbet för ”vara bekymrad” (merimnạō) kan syfta på att oroa sig eller vara överdrivet bekymrad på ett sätt som gör att man förlorar fokus och blir splittrad, något som förtar glädjen. Jesus gav en liknande uppmaning vid flera tillfällen. (Se studienoter till Mt 6:25; Lu 12:22.) Paulus själv hade orsak att vara bekymrad, eftersom han skrev det här brevet under sin första fångenskap i Rom. (Flp 1:7, 13, 14) Han kunde också ha varit orolig för det materiella (Flp 4:12) och för hur hans medtroende hade det (2Kor 11:28 och studienot). Men Paulus uppmuntrar medtroende i sådana situationer att låta Gud få veta deras ”innersta önskningar”. (Se också Ps 55:2, 22; 1Pe 5:7.)

be innerligt och uttryck er tacksamhet: Bön syftar på att tala med Gud som en form av tillbedjan. Men att ”be innerligt” är ett mer specifikt uttryck som handlar om en intensiv begäran till Gud som ofta är förknippad med starka känslor och även tårar. (Heb 5:7) Ett uppslagsverk definierar det grekiska ord som används här som ”ett rop om att få ett personligt behov täckt”. (H. Balz och G. Schneider, 1990: Exegetical Dictionary of the New Testament) Att Paulus tillägger ”och uttryck er tacksamhet” visar att man även bör uttrycka sin uppskattning. Också i svåra situationer finns det orsak att känna tacksamhet, och det visste Paulus själv av egen erfarenhet. (Apg 16:22–25; Ef 5:19, 20) Paulus nämner även innersta önskningar och använder då ett ord som betyder ”begäran”. I det här sammanhanget syftar det på de saker som man ber till Gud om att få. Paulus har precis förklarat att vi kan be om att få vitt skilda behov täckta. (Se studienot till alla i den här versen.)

alla: Vi kan be till Gud om allt som påverkar vårt förhållande till honom eller vårt liv som hans tjänare. Så länge våra böner är i överensstämmelse med Guds vilja kan de beröra praktiskt taget vilken sida av livet som helst. Vi kan känna oss fria att berätta för Jehova om våra innersta känslor, behov, farhågor och bekymmer. (Mt 6:9–13; Joh 14:13; se studienot, 14; 16:23, 24; 1Pe 5:7; 1Jo 5:14.)

frid: Det grekiska ordet för ”frid” har en bred betydelse. I det här sammanhanget avser det ett inre lugn som kommer av att man har ett nära förhållande till Jehova, ”fridens Gud”. (Flp 4:9; 1Th 5:23; Heb 13:20; se studienot till 1Kor 14:33.) Guds heliga ande nämns ofta tillsammans med frid. (Apg 9:31; Rom 8:6; 15:13) Med Guds andes hjälp kan de som har ett fridsamt förhållande till Gud ha goda relationer till andra och bidra till enhet och harmoni. (Mt 5:9; 2Kor 13:11; Jak 3:18)

hjärta: När det här ordet används i bildlig bemärkelse syftar det i allmänhet på hela den inre människan. Men när det nämns tillsammans med ”själ” och ”sinne” får det tydligtvis en mer specifik innebörd. Det syftar då i huvudsak på en människas önskningar och känslor. De tre orden som används här (hjärta, själ och sinne) syftar inte på helt skilda saker, utan överlappar varandra och framhåller på starkast möjliga sätt att vi måste älska Jehova helt och fullt.

Guds frid: Detta avser det inre lugn och den sinnesfrid som kommer av vårt nära förhållande till Jehova. Vi kan känna ”Guds frid” trots att omständigheterna är oroliga och prövande. Det är inget vi uppnår genom meditation eller egen ansträngning, utan det är i stället något vi får av Jehova, ”fridens Gud”. (Flp 4:9; 4Mo 6:26; Ps 4:8; 29:11; Rom 15:33; se studienot till Gal 5:22.) För att kunna ha ”Guds frid” måste man ha ett nära förhållande till Jehova och göra det som han tycker är rätt. (Ord 3:32) Han ger sina tjänare en övertygelse om att han är medveten om deras behov och situation och att han svarar på deras böner. Den övertygelsen lugnar deras tankar och känslor. (Ps 34:18; 94:14; 2Pe 2:9; se studienot till skydda i den här versen.)

som övergår allt förstånd: Guds frid är inget man kan uppnå genom att styra sina tankar eller planera bra. Tvärtom kan känslan av oro och hopplöshet bli värre ju större kunskap man får om en situation. (Pre 1:18) Guds frid ”övergår” allt som människor kan föreställa sig. En som tjänar Jehova kanske inte ser någon lösning på sina problem. Även om Jehova kan göra något oväntat och rädda sin tjänare ur prövningen (Mk 10:27; 2Pe 2:9), så är lösningen ibland helt enkelt att ha tålamod och uthärda (Jak 5:11). I sådana situationer kommer Jehova alltid att ge frid till dem som litar helt på honom. (Jes 26:3) De som inte känner Jehova kan inte helt förstå det lugn och den sinnesfrid som Guds tjänare känner trots att de ställs inför allvarliga problem, blir misshandlade eller till och med riskerar att mista livet.

skydda: Det grekiska verbet för ”skydda” är en militär term. I sin bokstavliga betydelse avsåg det att en vaktpost eller en militärstyrka som var förlagd i en befäst stad skyddade den. (2Kor 11:32) Här och på andra ställen i de kristna grekiska skrifterna används det bildligt. (Gal 3:23; 1Pe 1:5) Filippi var en militärstad. Invånarna kunde sova gott om natten eftersom de visste att soldater höll vakt vid stadsportarna. På liknande sätt känner trogna kristna att ”Guds frid” skyddar deras hjärtan och sinnen, så att de känner inre frid och andlig trygghet. De vet att Jehova tar hand om dem och vill att det ska gå bra för dem. (Ps 4:8; 145:18; 1Kor 10:13; 1Pe 5:10) Den vetskapen skyddar dem från att bli överväldigade av oro eller missmod. (Se studienot till Guds frid i den här versen.)

era hjärtan: När ordet ”hjärta” används i bildlig bemärkelse i Bibeln syftar det ofta på hela den inre människan. Men när det nämns tillsammans med ”sinnet” får det tydligtvis en mer specifik innebörd. Det syftar då i huvudsak på en människas önskningar, känslor och motiv. (Se studienot till Mt 22:37.)

era sinnen: Eller ”era tankar”. Det grekiska ord som Paulus använder här syftar på en persons intellekt. Det återges med ”sinnet (sinnen)” i 2Kor 3:14; 4:4; ”tänkesätt” i 2Kor 11:3 och ”tanke” i 2Kor 10:5. När Paulus nämner både hjärta och sinne betonar han att ”Guds frid” skyddar hela den inre människan.

med hjälp av Kristus Jesus: För att de kristna ska få Guds frid måste de tro på Jesus och inse vilken uppgift han har när det gäller att förverkliga Guds avsikter. Det beror på att det är Jesus lösenoffer som gör det möjligt att få förlåtelse för synder och kunna ha ett nära, personligt förhållande till Jehova. Vårt förhållande till Jehova utgör själva grunden till att vi kan ha äkta frid i sinne och hjärta. (Apg 3:19; Gal 1:3–5; 1Jo 2:12) De kristna får också tröst av att tänka på att Jesus som kung i Guds rike kommer att ta bort all den skada som Satan och hans värld kan ha orsakat. (Jes 65:17; 1Jo 3:8; Upp 21:3, 4) Dessutom har Jesus lovat att vara med oss och aktivt stötta oss ända fram till slutet för den här världsordningen. Allt detta bidrar till att vi får sinnesfrid. (Mt 28:19, 20; Flp 1:18, 19)

bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

rätt: Se Ordförklaringar under ”Rättfärdighet”.

rent: Det grekiska ord som används här betyder att vara ren och helig, inte bara när det gäller uppförande (på det sexuella området eller på andra områden), utan också tankar och motiv. (Ps 24:3, 4; Ef 5:3; 1Ti 4:12; 5:2; Jak 3:17; 1Pe 3:2)

fortsätt att tänka på: Det grekiska ord som Paulus använder här förmedlar tanken på att ”begrunda”, ”meditera över”. Verbformen betecknar en pågående handling. Andra översättningar använder därför sådana uttryck som ”fyll era tankar med” eller ”sluta aldrig tänka på”. När någon tänker på de uppbyggande saker som Paulus räknar upp leder det till handling och påverkar hela personens liv. (Flp 4:9)

Gläd er alltid i Herren: Paulus uppmanar återigen filipperna att glädja sig ”i Herren”. (Se studienot till Flp 3:1.) Titeln ”Herren” skulle kunna syfta både på Jehova och på Jesus Kristus i det här sammanhanget, men Paulus tänkte antagligen på uppmaningar som finns i de hebreiska skrifterna och som syftar på Jehova. (Ps 32:11; 97:12)

Herren: Här finns ingen bestämd artikel framför det grekiska ordet för ”Herre”. I det här sammanhanget kan titeln ”Herre” avse antingen Jehova Gud eller Jesus Kristus. Ett antal bibelöversättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och engelska använder Guds namn här, vilket kan tala för att det är Jehova som avses i det här sammanhanget. (Se studienot till Flp 4:4.)

klara mig med det jag har: De grekiska ord som här återgetts med ”klara mig med det jag har” återges på andra ställen med ”har det ni själva behöver” (2Kor 9:8) och ”är förnöjsam” (1Ti 6:6). Uttrycket förmedlar tanken på att vara nöjd och att inte vara beroende av andra. Paulus hade lärt sig att anpassa sig efter olika omständigheter under sina resor. Han var glad och nöjd i alla de olika uppdrag Jehova gav honom. (Flp 4:12, 13) Paulus efterliknade Jesus, som inte samlade på sig mycket materiellt sett eller bosatte sig någonstans permanent. (Mt 8:20) Paulus följde hans exempel och koncentrerade sig på att göra Guds vilja, och han litade helt på att Jehova skulle fylla hans grundläggande behov. (Heb 13:5)

Makedonien: Se Ordförklaringar.

hjälpte mig och tog emot min hjälp: Paulus använder här ett grekiskt uttryck som ofta användes i affärssammanhang i betydelsen ”debet och kredit”. Han avser tydligen den ekonomiska hjälp som de kristna i Filippi hade gett honom. De hade gett honom materiella gåvor för att visa sin uppskattning av de andliga gåvor han hade gett dem. (Jämför 1Kor 9:11.) Ända från den dag då Lydia gästfritt tog emot Paulus och hans reskamrater hade filipperna gjort sig kända för att vara generösa. (Apg 16:14, 15) Vid minst fyra tillfällen skickade församlingen bidrag till Paulus för att understödja hans tjänst. Senast hade Epafroditos haft med sig en gåva till Paulus, som satt fängslad i Rom, och det var bland annat därför som Paulus skrev det här brevet. (2Kor 11:9; Flp 4:14, 16, 18) I sina brev berömmer Paulus flera församlingar för att de hade varit generösa, något som uppmuntrade alla kristna att bli mer generösa. (Rom 15:26; 2Kor 8:1–6)

Gud: En del översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk använder Guds namn här.

Amen: Se studienot till Rom 1:25.

Amen: Eller ”Må det bli så”. Det grekiska ordet amẹ̄n är en translitterering av ett hebreiskt ord som kommer från ordroten ’amạn, som betyder ”vara trofast (pålitlig)”. (Se Ordförklaringar.) Man använde ordet ”amen” för att bekräfta en ed eller instämma i en bön eller ett uttalande. De kristna bibelskribenterna använder det ofta för att instämma i någon form av lovprisning till Gud, precis som Paulus gör här. (Rom 16:27; Ef 3:21; 1Pe 4:11) I andra sammanhang använder skribenten det för att ge eftertryck åt sin önskan att mottagaren av brevet ska få Guds välsignelse. (Rom 15:33; Heb 13:20, 21) Det används också för att visa att skribenten verkligen håller med om det som sagts. (Upp 1:7; 22:20)

arbetar i kejsarens palats: Eller ”tillhör kejsarens hus”. Vid den här tiden (ca 61 v.t.) var det Nero som var kejsare. (Se Ordförklaringar under ”Kejsare”.) Det grekiska uttryck som kan återges med ”kejsarens hus” avser inte nödvändigtvis kejsarens närmaste familj, utan det kan ha omfattat många olika slags tjänare – som kanske uppgick till flera tusen. Där ingick slavar och frigivna som hade olika befattningar i Rom och de olika provinserna, tillsammans med deras hustrur och barn. Den judiske historikern Filon av Alexandria använde samma grekiska uttryck när han syftade på den här stora gruppen människor. (Flaccus, 35) Paulus nämner inte vilken relation han hade till de kristna i kejsarens palats medan han satt fängslad i Rom, och han säger inte om han hade hjälpt dem att bli kristna. Det är inte heller känt vilken koppling det fanns mellan de kristna i Filippi och dem som arbetade för kejsaren. Det är möjligt att några i församlingen i Filippi hade släktingar eller vänner som arbetade för kejsaren. Några av de trogna vänner som Paulus hälsade till i slutet av sitt brev till församlingen i Rom kan ha arbetat för kejsaren. (Rom 16:3–16)

välsigna den anda ni visar: Ordagrant ”vara med er ande”. Det grekiska ord som här återgetts med ”anda” (pneuma) syftar i detta sammanhang på den inre drivkraft eller dominerande sinnesinställning som får en person att säga eller göra saker på ett visst sätt. Bibeln använder samma ord när den talar om att man bör ha ”ett milt och behagligt sätt” (1Pe 3:4) och ”en ande av mildhet” (Gal 6:1, fotnot). I 2Ti 1:7 nämner Paulus ”en ande som ger oss kraft, kärlek och gott omdöme” som kontrast till ”en ande som gör oss fega”. Han avslutar sedan brevet till Timoteus med orden: ”Jag ber att Herren ska välsigna den anda du visar.” (2Ti 4:22) Precis som en enskild individ kan ha en viss anda, kan en grupp människor också ha det. Här i de avslutande orden till galaterna, och även i brevet till filipperna, använder Paulus ett pronomen i plural (”ni”, eller ”er”) för att uttrycka att han vill att alla i de här församlingarna ska ha en anda som är i harmoni med Guds vilja och Kristus exempel. (Flp 4:23)

välsigna den anda ni visar: Se studienot till Gal 6:18.

visar: En del äldre handskrifter lägger till ”Amen” i slutet, men den kortare lydelsen har starkt stöd i handskrifterna, och många forskare menar att det stod så i den ursprungliga texten.