Romarbrevet 6:1–23

6  Vad ska vi då säga om detta? Ska vi fortsätta synda för att den generösa* omtanken ska bli ännu större?  Absolut inte! När vi nu har dött med avseende på synden,+ hur skulle vi då kunna leva vidare i den?+  Eller vet ni inte att alla vi som döptes till Kristus Jesus+ döptes till hans död?+  Därför begravdes vi med honom genom vårt dop till hans död.+ Och precis som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, så ska vi också leva ett nytt liv.+  För om vi har blivit förenade med honom i en död som liknar hans,+ ska vi helt säkert också bli förenade med honom i en uppståndelse som liknar hans.+  Vi vet ju att vår gamla personlighet hängdes på pålen tillsammans med honom+ för att vår syndiga kropp* skulle förlora sin makt över oss,+ så att vi inte längre skulle vara slavar åt synden.+  För den som har dött har blivit frikänd från sin synd.  Dessutom, om vi har dött med Kristus är vi övertygade om att vi också ska leva med honom.  Vi vet ju att Kristus, nu när han har uppväckts från de döda,+ aldrig mer kommer att dö.+ Döden är inte längre herre över honom. 10  Den död han dog, dog han för synden en gång för alla,+ men det liv han lever, lever han för Gud. 11  På samma sätt ska ni betrakta er som döda med avseende på synden men levande med avseende på Gud genom Kristus Jesus.+ 12  Låt därför inte synden fortsätta härska som kung i era dödliga kroppar+ så att ni lyder kroppens begär. 13  Och låt inte kroppen vara i syndens tjänst, så att den blir orättfärdighetens vapen. Nej, ställ er till förfogande i Guds tjänst, så att Gud kan använda er kropp som rättfärdighetens vapen.+ Ni var ju döda, men nu lever ni. 14  Synden får inte* vara herre över er, för ni står inte under lag+ utan under generös* omtanke.+ 15  Så vad betyder detta? Att vi kan begå en synd bara för att vi inte står under lag utan under generös omtanke?+ Absolut inte! 16  Om ni erbjuder er att tjäna som lydiga slavar åt någon, så vet ni väl att ni blir slavar åt den ni lyder?+ Antingen är ni syndens slavar,+ vilket leder till död,+ eller också lydnadens slavar, vilket leder till rättfärdighet. 17  Men låt oss tacka Gud för att ni som en gång var syndens slavar nu helhjärtat lyder den lära som ni blev anförtrodda. 18  Ja, eftersom ni har blivit befriade från synden+ har ni blivit slavar åt rättfärdigheten.+ 19  Jag använder enkla bildspråk på grund av er mänskliga natur.* Förut lät ni era kroppar vara slavar åt orenheten och laglösheten, med laglöshet som följd. Låt i stället era kroppar vara slavar åt rättfärdigheten, med helighet som följd.+ 20  För när ni var syndens slavar var ni inte bundna av rättfärdighet. 21  Vad var det för frukt som ni brukade skörda på den tiden? Sådant ni skäms för nu, sådant som leder till död.+ 22  Men nu när ni har blivit befriade från synden och har blivit slavar åt Gud har ni skördat helighet som frukt,+ och det leder till evigt liv.+ 23  För den lön synden betalar ut är död,+ men den gåva Gud ger är evigt liv+ genom Kristus Jesus, vår Herre.+

Fotnoter

Eller ”oförtjänta”.
Eller ”vår kropp som tillhör synden”.
Eller ”kommer inte att”.
Eller ”oförtjänt”.
Eller ”er syndfulla (ofullkomliga) natur”. Ordagrant ”ert kötts svaghet”.

Studienoter

Det här är min son: Som andevarelse var Jesus Guds son. (Joh 3:16) När Jesus sedan föddes som människa blev han en ”son till Gud”, precis som Adam hade varit när han var fullkomlig. (Lu 1:35; 3:38) Men det verkar rimligt att Guds ord vid det här tillfället ska uppfattas som något mer än bara ett uttalande om vem Jesus var. Genom att Gud sa detta samtidigt som den heliga anden utgöts visade han uppenbarligen att människan Jesus var en av anden pånyttfödd son. Jesus blev född på nytt med hoppet om att få återvända till liv i himlen, och han blev smord till att vara Guds utvalde kung och överstepräst. (Joh 3:3–6; 6:51; jämför Lu 1:31–33; Heb 2:17; 5:1, 4–10; 7:1–3.)

döpas med det dop som jag döps med: Eller ”bli nedsänkt med den nedsänkning som jag nu genomgår”. Jesus använder uttrycken ”dop” och ”bägare” synonymt. (Se studienot till Mt 20:22.) Detta dop pågick redan under hans tjänst. Men han blev fullständigt döpt till döden, nedsänkt i döden, när han avrättades på tortyrpålen den 14 nisan år 33 v.t. När han uppväcktes, eller restes upp, från döden fullbordades detta dop. (Rom 6:3, 4) Jesus dop till döden är något helt annat än hans vattendop. Hans vattendop ägde rum i början av hans tjänst, men då hade hans dop till döden bara börjat.

döptes till Kristus Jesus: När Jesus blev döpt i vatten smorde Gud honom med helig ande, vilket gjorde honom till Kristus, den Smorde. (Apg 10:38) Samtidigt som han blev smord blev han också pånyttfödd som son till Gud i andlig bemärkelse. (Se studienot till Mt 3:17.) Efter att Gud hade döpt Jesus med helig ande var vägen öppen för Jesus efterföljare att också bli döpta med helig ande. (Mt 3:11; Apg 1:5) De som likt Jesus blir pånyttfödda söner till Gud måste döpas till Kristus Jesus, dvs. den smorde Jesus. När Jehova smörjer efterföljare till Kristus med helig ande blir de förenade med Kristus och blir en del av församlingen, eller hans kropp, som han är huvud för. (1Kor 12:12, 13, 27; Kol 1:18) Dessa efterföljare till Kristus blir också döpta ”till hans död”. (Se studienot till döptes till hans död i den här versen.)

döptes till hans död: Eller ”nedsänktes i hans död”. Paulus använder här det grekiska ordet baptịzō (doppa; sänka ner). När Jesus blev döpt i vatten år 29 v.t. började han genomgå ett annat dop, den självuppoffrande livskurs som beskrivs i Mk 10:38. (Se studienot.) Det här dopet pågick under hela hans tjänst. Det fullbordades när han avrättades den 14 nisan år 33 v.t. och uppväcktes på tredje dagen. När Jesus nämnde det här dopet sa han att hans efterföljare också skulle döpas med det dopet. (Mk 10:39) De som är smorda med helig ande och som utgör Kristus kropp har döpts till Jesus död i den meningen att de precis som Jesus har slagit in på en självuppoffrande livskurs och har gett upp hoppet om evigt liv på jorden. Dopet pågår under hela deras liv när de fortsätter att bevara sig lojala trots prövningar. Dopet fullbordas när de dör och får liv som andevarelser. (Rom 6:4, 5)

blivit förenade med honom: Ordagrant ”blivit planterade tillsammans”. Det grekiska ordet sỵmfytos förmedlar här tanken på att dela samma eller en liknande upplevelse. En del menar att ordet målar upp en bild av en gren som har ympats in på ett träd och som växer tillsammans med trädet.

vår gamla personlighet: Eller ”vårt gamla jag”, ”den vi brukade vara”. Ordagrant ”vår gamla människa”. Det grekiska ordet ạnthrōpos har grundbetydelsen ”människa”, man eller kvinna.

hängdes på pålen tillsammans med honom: I evangelierna används verbet synstaurọō om dem som bokstavligen avrättades bredvid Jesus. (Mt 27:44; Mk 15:32; Joh 19:32) Paulus nämner flera gånger i sina brev att Jesus avrättades på en påle (1Kor 1:13, 23; 2:2; 2Kor 13:4), men här använder han begreppet bildligt. Han visar att kristna har dödat sin gamla personlighet genom att visa tro på den avrättade Kristus. Paulus använde det här grekiska ordet på ett liknande sätt i sitt brev till galaterna: ”Jag har hängts på pålen tillsammans med Kristus.” (Gal 2:20)

har blivit frikänd: Eller ”har blivit befriad”. Ordagrant ”har blivit rättfärdigad”. Det grekiska ord som används här, dikaiọō, återges ofta med ”förklara rättfärdig”. Av sammanhanget framgår det att Paulus talade om smorda kristna som var vid liv på den tiden. De hade döpts till Kristus Jesus och hade fått det välgrundade hoppet om himmelskt liv. För att kunna bli smorda med helig ande och bli godkända som Guds pånyttfödda söner var de tvungna att dö i förhållande till sitt tidigare levnadssätt som ofullkomliga människor och få sina synder förlåtna av Gud. Efter det kunde de tillräknas mänsklig fullkomlighet. Paulus utgick från en grundläggande sanning i det här resonemanget om smorda kristna. Han visste att straffet för Adams synd var död. (1Mo 2:17) Paulus resonemang gick alltså ut på att man blir frikänd från sin synd när man dör, eftersom straffet för synd då är betalt. I Rom 6:23 skriver Paulus: ”Den lön synden betalar ut är död.” Så när en människa har dött har hon inte längre sitt syndaregister emot sig. Och om det inte hade varit för Jesus offer och Guds avsikt att uppväcka den människan, skulle hon inte ha något hopp om att få liv igen. Men hon skulle fortfarande ha varit frikänd från synd, eftersom Gud aldrig skulle pröva hennes fall igen och döma henne till ytterligare straff.

för synden: Dvs. för att avlägsna synden.

kroppen: Eller ”någon del av kroppen”. Ordagrant ”era kroppsdelar”. Det grekiska ordet mẹlos (”en del av kroppen”) används här i plural för att beteckna hela kroppen. Paulus använder det här ordet på ett liknande sätt genom hela kapitel 6 och 7 i Romarbrevet. (Rom 6:19; 7:5, 23) I Rom 12:4 använder han samma ord i frasen ”en kropp har många kroppsdelar”.

slavar: Paulus använder det här ordet om sig själv i Rom 1:1, men här använder han det om en människa som antingen lyder under synd, med död som följd, eller under rättfärdighet, med helighet som följd. När Paulus använde det här bildspråket var slaveri något bekant för de kristna i Rom. En del av dem var säkert själva slavar. De förstod att en slav var tvungen att lyda sin herre. Med hjälp av Paulus enkla illustration, som påminde om Jesus ord i bergspredikan, förstod de att de var tvungna att bestämma sig för vilken herre de skulle tjäna. (Mt 6:24; Rom 6:17–20)

kroppen: Eller ”någon del av kroppen”. Ordagrant ”era kroppsdelar”. Det grekiska ordet mẹlos (”en del av kroppen”) används här i plural för att beteckna hela kroppen. Paulus använder det här ordet på ett liknande sätt genom hela kapitel 6 och 7 i Romarbrevet. (Rom 6:19; 7:5, 23) I Rom 12:4 använder han samma ord i frasen ”en kropp har många kroppsdelar”.

ondskan: Ordagrant ”laglösheten”. Det grekiska ordet rymmer tanken på överträdelse av och förakt för lagar och att människor beter sig som om det inte fanns några lagar. När det används i Bibeln syftar det ofta på förakt för Guds lagar. (Mt 7:23; 2Kor 6:14; 2Th 2:3–7; 1Jo 3:4)

kroppar: Ordagrant ”kroppsdelar”. (Se studienot till Rom 6:13.)

laglösheten, med laglöshet som följd: Det grekiska ordet anomịa rymmer tanken på överträdelse av och förakt för lagar och att människor beter sig som om det inte fanns några lagar. När det används i Bibeln syftar det ofta på förakt för Guds lagar. (Se studienot till Mt 24:12; Mt 7:23; 2Kor 6:14; 2Th 2:3–7; 1Jo 3:4.) I den här frasen förekommer ordet två gånger. Första gången syftar det på att vara benägen till laglöshet, och andra gången syftar det på resultatet av den benägenheten, nämligen en laglös handling. Pluralformen av substantivet återges med ”överträdelser” i Rom 4:7 och ”laglösa handlingar” i Heb 10:17.

ert underhåll: Eller ”er lön”, ”er sold”. Här används en militär term som syftar på en soldats lön, ranson eller ersättning. Ursprungligen kan mat och andra förnödenheter ha ingått i en soldats lön. De judiska soldater som kom till Johannes utförde möjligen ett slags polisarbete, som i synnerhet hade att göra med tullavgifter och andra former av skatt. Skälet till att Johannes gav detta råd kan ha varit att en soldats underhåll var lågt och att det fanns en tendens bland soldater att missbruka sin ställning för att dryga ut sin inkomst. Denna term ingår även i uttrycket ”står för sina egna omkostnader” i 1Kor 9:7, där Paulus syftar på den lön som en kristen ”soldat” har rätt till.

den lön synden betalar ut: Eller ”syndens lön”. Det grekiska ordet opsọ̄nion betyder ordagrant ”betalning”, ”lön”. I Lu 3:14 (se studienot) används ordet som en militär term och syftar då på en soldats lön eller ersättning. I det här sammanhanget personifieras synden som en herre som betalar ut en bildlig lön. Den som syndar får död i ”lön”, eller betalning. När en människa har dött och fått sin lön har hon inte längre sitt syndaregister emot sig. Om det inte hade varit för Jesus offer och Guds vilja att uppväcka den människan, skulle hon inte ha något hopp om att få liv igen.

gåva: Eller ”generösa gåva”, ”oförtjänta gåva”, ”nådegåva”. Det grekiska ordet chạrisma syftar i grund och botten på en fri och generös gåva, något man får utan att man har förtjänat det. Det är besläktat med ordet chạris, som ofta återges med ”generös omtanke”. (Se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.) Den omtanke Jehova visade när han gav sin son som ett lösenoffer är en ovärderlig gåva, och de som visar tro på Jesus offer kan få gåvan evigt liv. (Joh 3:16; se Rom 5:15, 16, där det grekiska ordet chạrisma har återgetts med ”gåva” två gånger.)

Media