Den tidigaste översättningen av de hebreiska skrifterna till grekiska. Den utarbetades med tanke på de grekisktalande judarna. Arbetet med översättningen började i Egypten på 200-talet f.v.t. och blev färdigt på 100-talet f.v.t.

Enligt traditionen var det omkring 70 judiska lärda som satte i gång projektet, och därför fick översättningen namnet Septuaginta, som betyder ”70” på latin. Den har ofta beteckningen LXX (70 med romerska siffror). Tidiga Septuaginta-handskrifter återger Guds namn med antingen grekiska bokstäver eller de fyra hebreiska bokstäver som utgör tetragrammet (JHWH på svenska). Efter att man hade översatt de böcker som ingick i den hebreiska kanon tillfogade man även apokryfiska böcker till Septuaginta. Men det finns inget som visar att de kristna bibelskribenterna erkände apokryferna som äkta. De citerade inte från dem, även om de ofta citerade från de kanoniska böckerna i Septuaginta. Dessutom hade några kristna under det första århundradet en mirakulös gåva som gjorde att de kunde bedöma vilka bibelböcker som var inspirerade av Gud. (1Kor 12:4, 10)

I dag är Septuaginta ett viktigt redskap när det gäller att studera och förstå de hebreiska skrifterna, och den kastar ljus över innebörden i en del mindre kända hebreiska och arameiska ord.