Lukasevangeliet 6:1–49
Fotnoter
Studienoter
genom några sädesfält: Förmodligen på stigar som avgränsade ett fält från ett annat.
sabbat: Se Ordförklaringar.
genom några sädesfält: Se studienot till Mt 12:1.
något som är förbjudet: Jehova hade förbjudit israeliterna att arbeta på sabbaten. (2Mo 20:8–10) Men judiska ledare hade tagit sig rätten att avgöra vad som skulle betraktas som arbete. Enligt dem gjorde Jesus lärjungar sig skyldiga till att skörda (rycka av) och tröska (gnugga sönder) säd. (Lu 6:1, 2) Men i Jehovas lag fanns det inget stöd för en sådan definition.
sådant som är förbjudet: Se studienot till Mt 12:2.
Guds hus: Här syftar det på tälthelgedomen. Den händelse som Jesus hänvisar till (1Sa 21:1–6) inträffade när tälthelgedomen var placerad i Nob, en stad som tydligtvis låg i Benjamins område i närheten av Jerusalem. (Se Tillägg B7, infälld karta.)
skådebröden: Eller ”framläggningsbröden”. Det hebreiska uttrycket betyder ordagrant ”ansiktets bröd”. Bildligt sett låg brödet inför Jehova som ett ständigt offer till honom. (2Mo 25:30; se Ordförklaringar och Tillägg B5.)
Guds hus: Se studienot till Mk 2:26.
skådebröden: Eller ”framläggningsbröden”. (Se studienot till Mt 12:4.)
herre över sabbaten: Jesus tillämpar det här uttrycket på sig själv (Mk 2:28; Lu 6:5) och visar därigenom att han hade fått myndighet att på sabbaten utföra det arbete som hans himmelske Far hade gett honom. (Jämför Joh 5:19; 10:37, 38.) Jesus utförde några av sina mest framträdande underverk på sabbaten, däribland att bota sjuka. (Lu 13:10–13; Joh 5:5–9; 9:1–14) Detta förebildade tydligtvis den befrielse han kommer att ge människor under sitt styre, vilket kommer att vara som en sabbatsvila. (Heb 10:1)
herre över sabbaten: Se studienot till Mt 12:8.
en förtvinad högerhand: Tre evangelieskribenter berättar om hur Jesus botade den här mannen på sabbaten, men det är bara Lukas som nämner att det var mannens högerhand som var förtvinad, eller förlamad. (Mt 12:10; Mk 3:1) Lukas tar ofta med medicinska detaljer som varken Matteus eller Markus nämner. Jämför till exempel Mt 26:51 och Mk 14:47 med Lu 22:50, 51. (Se ”Introduktion till Lukas”.)
visste vad de var ute efter: Lukas skriver att Jesus visste vad de skriftlärda och fariséerna tänkte, medan Matteus och Markus inte nämner den detaljen. (Jämför parallellskildringarna i Mt 12:10–13; Mk 3:1–3.)
ett liv: Eller ”en själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)
apostlarna: Eller ”utsända”. Det grekiska ordet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”.
apostlar: Se studienot till Mt 10:2.
den nitiske: Ett tillnamn som användes för att skilja aposteln Simon från aposteln Simon Petrus. (Lu 6:14) Det grekiska ord som används här och i Apg 1:13, zēlōtẹ̄s, betyder ”selot”, ”den ivrige”. I parallellskildringarna i Matteus och Markus (se studienoterna till Mt 10:4 och Mk 3:18) används på grekiska tillnamnet Kananaios, som man menar har hebreiskt eller arameiskt ursprung och som också betyder ”selot”, ”den ivrige”. Det är möjligt att Simon tidigare hade tillhört seloterna, ett judiskt parti som var emot det romerska styret, men det kan också vara så att han fick detta tillnamn för att han var så ivrig och entusiastisk.
som blev en förrädare: Denna formulering är intressant eftersom den antyder att Judas förändrades. Han var ingen förrädare när han blev en lärjunge, och han var inte heller en förrädare när Jesus utsåg honom till apostel. Det var inte förutbestämt att han skulle bli en förrädare. Men han missbrukade sin fria vilja och ”blev en förrädare” någon gång efter att han hade blivit en apostel. Jesus var medveten om den här utvecklingen från det den började, vilket antyds i Joh 6:64.
en slätt: Som sammanhanget visar hade Jesus varit på ett berg och bett hela natten innan han utsåg sina 12 apostlar. (Lu 6:12, 13) När han kom ner från berget hittade han en slätt på bergssluttningen. Han befinner sig kanske inte långt från Kapernaum, som var utgångspunkten för hans tjänst. Det samlas mycket folk, och Jesus botar alla. Enligt parallellskildringen i Mt 5:1, 2 ”gick han upp på berget”, och sedan ”började han undervisa”. Detta kan syfta på en upphöjd plats på slätten. Om man jämför skildringarna i Matteus och Lukas verkar det som att Jesus stannade till på en slätt när han var på väg nedför berget, och så gick han till en liten upphöjd plats, och därifrån började han tala. En annan möjlighet är att Mt 5:1 är en sammanfattning som utelämnar detaljer som framkommer i Lukas evangelium.
Lyckliga: Det grekiska ord som används här, makạrios, syftar på mer än att bara vara glad. När det handlar om människor syftar det snarare på att vara välsignad av Gud och ha hans godkännande. Ordet används dessutom för att beskriva Gud och även Jesus i sin himmelska härlighet. (1Ti 1:11; 6:15)
Lyckliga: Det grekiska ordet makạrios förekommer 50 gånger i de kristna grekiska skrifterna. Paulus skriver här att ”den som Gud betraktar som rättfärdig oberoende av gärningar är lycklig”. (Rom 4:6) Det här grekiska ordet används för att beskriva Gud (1Ti 1:11) och för att beskriva Jesus i hans himmelska härlighet (1Ti 6:15). Det används också i de berömda uttalandena om lycka i bergspredikan. (Mt 5:3–11; Lu 6:20–22) Här i Rom 4:7, 8 är ordet citerat från Ps 32:1, 2. Sådana här uttalanden är vanliga i de hebreiska skrifterna. (5Mo 33:29; 1Ku 10:8; Job 5:17; Ps 1:1; 2:12; 33:12; 94:12; 128:1; 144:15; Dan 12:12) De hebreiska och grekiska ord som har översatts med ”lycklig” syftar på mer än att bara vara glad. Enligt Bibeln behöver en människa älska Gud, tjäna honom troget och få hans välsignelse och godkännande för att kunna vara verkligt lycklig.
de som längtar efter att fylla sitt andliga behov: Eller ”de som tigger om anden”, ”de som förstår att de behöver Gud”. Det grekiska uttryck som har översatts med ”de som längtar efter att fylla”, ordagrant ”de som är fattiga (behövande, utblottade, tiggare)”, syftar i det här sammanhanget på människor som är i behov av något och är intensivt medvetna om det. Samma uttryck används om tiggaren Lasarus i Lu 16:20, 22. Den grekiska fras som i en del översättningar återges med ”de som är fattiga i anden” förmedlar tanken på människor som är smärtsamt medvetna om sin andliga fattigdom och sitt behov av Gud. (Se studienot till Lu 6:20.)
en tiggare: Eller ”en fattig man”. Det grekiska ordet kan syfta på någon som är mycket fattig eller utblottad. Ordet används som stark kontrast till den rike mannen i Jesus liknelse. I Mt 5:3 används ordet på ett bildligt sätt i frasen ”de som längtar efter att fylla sitt andliga behov”, ordagrant ”de som är fattiga (behövande, utblottade, tiggare) med avseende på anden”. I det sammanhanget syftar det på människor som är smärtsamt medvetna om sin andliga fattigdom och sitt behov av Gud. (Se studienot till Mt 5:3.)
sina lärjungar: Det grekiska ordet för lärjunge, mathētẹ̄s, syftar på en elev eller på någon som blir undervisad, och det rymmer också tanken på ett personligt förhållande till läraren, ett förhållande som formar lärjungens hela tillvaro. Även om stora skaror samlades och lyssnade på Jesus verkar det som att han i första hand riktade sig till sina lärjungar, som satt närmast honom. (Mt 5:1, 2; 7:28, 29)
och sa: Bergspredikan finns nedtecknad i både Matteus (kapitel 5–7) och Lukas (6:20–49). Lukas skriver ner ett sammandrag av den här predikan, medan Matteus skildring är omkring fyra gånger så lång och innehåller allt som finns nedskrivet i Lukas skildring, bortsett från några verser. De två skildringarna börjar och slutar likadant, använder ofta samma uttryck och är i stort sett lika när det gäller innehåll och ämnenas ordningsföljd. Där de två skildringarna löper parallellt har de några gånger helt olika ordalydelser. Ändå stämmer skildringarna överens. En del längre avsnitt finns inte med i Lukas skildring av bergspredikan, men Jesus upprepar tankarna i dem vid andra tillfällen. I bergspredikan talade Jesus till exempel om bön (Mt 6:9–13) och om att ha rätt syn på det materiella (Mt 6:25–34). Det verkar som att Jesus upprepade dessa tankar omkring ett och ett halvt år senare, och Lukas skrev ner det som Jesus sa vid det tillfället. (Lu 11:2–4; 12:22–31) Lukas skrev till kristna med alla slags bakgrunder, och därför kan han ha utelämnat vissa delar av denna predikan som kan ha varit särskilt intressanta för judar. (Mt 5:17–27; 6:1–18)
Lyckliga: Se studienoter till Mt 5:3; Rom 4:7.
ni som är fattiga: Det grekiska uttryck som återgetts med ”fattiga” avser att vara ”behövande”, ”utblottad”, ”tiggare”. Lukas återgivning av den första lyckligprisningen i Jesus bergspredikan skiljer sig en aning från vad som står i Mt 5:3. Matteus använder också det grekiska ordet för ”fattig” men lägger till ordet för ”ande”, så att hela frasen ordagrant blir ”de som är fattiga (tiggare) med avseende på anden”. (Se studienoter till Mt 5:3; Lu 16:20.) Den här frasen förmedlar tanken på att vara starkt medveten om sin andliga fattigdom och sitt beroende av Gud. Lukas skildring nämner bara de ”fattiga”, men det harmonierar med Matteus skildring på så sätt att de som är fattiga och förtryckta ofta är mer benägna att inse sitt andliga behov och vara fullt medvetna om sitt beroende av Gud. Jesus sa faktiskt att en viktig orsak till att han kom som Messias var att han skulle ”förkunna goda nyheter för de fattiga”. (Lu 4:18) De som följde Jesus och fick hoppet om att få del av välsignelserna av Guds rike var i huvudsak fattiga och vanliga människor. (1Kor 1:26–29; Jak 2:5) Men Matteus skildring visar att det inte räcker med att bara vara fattig för att få Guds godkännande. De båda inledningarna till bergspredikan kompletterar därför varandra.
De får hela sin lön nu: Det grekiska ordet apẹchō, som betyder ”få hela”, förekom ofta på kvitton i betydelsen ”hela beloppet är betalt”. Hycklare gav gåvor för att bli beundrade av människor, och andra såg och hyllade dem för deras generositet. I och med det hade de redan fått sin lön, och de kunde inte förvänta sig att få något från Gud.
redan fått er glädje fullt ut: Det grekiska ordet apẹchō, som betyder ”få hela”, förekom ofta på kvitton i betydelsen ”hela beloppet är betalt”. Jesus sa stackars er som är rika. Han sa så på grund av den smärta och sorg och de bittra konsekvenserna som de kan få uppleva. Han tyckte att det var synd om dem som var rika därför att de kunde gå miste om det som ger sann lycka. De som blir helt uppslukade av det materiella har kanske ett behagligt och bra liv, men det kan få dem att åsidosätta Gud. Den glädje de får av sin rikedom är all glädje de kommer att få. Gud kommer inte att ge dem något mer. (Se studienot till Mt 6:2.)
Älska era fiender: Jesus råd harmonierar med andan i de hebreiska skrifterna. (2Mo 23:4, 5; Job 31:29; Ord 24:17, 18; 25:21)
Älska era fiender: Se studienot till Mt 5:44.
lånar ut: Dvs. räntefritt. Lagen förbjöd israeliterna att kräva ränta när de lånade ut till behövande judiska landsmän (2Mo 22:25), och den uppmuntrade dem att vara generösa och låna ut till de fattiga (5Mo 15:7, 8; Mt 25:27).
Fortsätt förlåta, så ska ni bli förlåtna: Eller ”Fortsätt frikänna, så ska ni bli frikända”. Det grekiska ord som återges med ”förlåta” betyder ordagrant ”släppa fri”, ”sända i väg”, ”frige (till exempel en fånge)”. När det i det här sammanhanget används som en kontrast till att döma och fördöma förmedlar det tanken på att frikänna och förlåta, även när straff eller vedergällning kan verka berättigat.
Gör det till en vana att ge: Eller ”Fortsätt ge”. Det grekiska verbet står här i en form som betecknar pågående handling.
hälla upp åt er: Eller ”tömma i ert knä”. Det grekiska ord som motsvarar ”ert knä” betyder ordagrant ”er famn (barm)”, men i det här sammanhanget syftar det tydligtvis på vecket som hängde ner över bältet på ett löst sittande ytterplagg. Uttrycket att ”tömma i ert knä” kan syfta på att vissa försäljare brukade ”tömma” varorna som någon köpte i detta veck.
liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.
en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)
flisan ... bjälken: Jesus använder här en effektfull hyperbol för att beskriva en person som är kritisk mot sin broder. Han jämför ett litet felsteg med en flisa. Det grekiska ordet kạrfos kan betyda både ”flisa” och ”strå”. Den som är kritisk menar att hans broder har något fel på sin andliga syn, där uppfattningsförmåga och omdöme i moraliskt avseende ingår. Genom att erbjuda sig att ”ta bort flisan” påstår han stolt att han har bättre omdöme och är kvalificerad att hjälpa sin broder att se saker och ting tydligare. Men Jesus säger att det är den kritiske mannens andliga syn och omdömesförmåga som är skadad på grund av en bildlig ”bjälke”, en grov stock som kan användas för att hålla uppe ett hustak. (Mt 7:4, 5) Vissa menar att den här slående och humoristiska jämförelsen visar att Jesus var väl förtrogen med det arbete en snickare utförde i sin verkstad.
flisan ... bjälken: Se studienot till Mt 7:3.
Hycklare!: Det grekiska ordet hypokritẹ̄s avsåg ursprungligen grekiska (och senare romerska) skådespelare som bar stora masker som förklädnad och som var konstruerade för att förstärka rösten. Ordet användes senare i överförd bemärkelse om någon som döljer sin sanna natur och sina verkliga avsikter genom att förställa sig. I Mt 6:5, 16 kallar Jesus de judiska religiösa ledarna för hycklare. Här i Lu 6:42 använder han uttrycket om lärjungar som fokuserar på andras brister men ignorerar sina egna.
floden: Plötsliga vinterstormar med kraftiga vindar, skyfall och störtfloder är inte ovanliga i Israel, särskilt inte under månaden tebet, dvs. december/januari. (Se Tillägg B15.)
Media

1. Gennesaretslätten. Detta var ett bördigt, triangelformat område som var ca 5 km långt och 2,5 km brett. Det var någonstans utmed sjön i det här området som Jesus uppmanade fiskarna Petrus, Andreas, Jakob och Johannes att bli hans efterföljare. (Mt 4:18–22)
2. Enligt traditionen var det här Jesus höll sin bergspredikan. (Mt 5:1; Lu 6:17, 20)
3. Kapernaum. Här bodde Jesus, och det var i Kapernaum eller i närheten av den här staden som han träffade Matteus. (Mt 4:13; 9:1, 9)

Israeliterna på Bibelns tid bar ett plagg med stor vidd. Tyget kunde dras ihop till ett löst veck eller hängas över bältet så att det bildades en ficka. På det sättet kunde man förvara pengar och annat och till och med bära en bebis eller ett litet lamm. (2Mo 4:6, 7; 4Mo 11:12; 2Ku 4:39; Job 31:33; Jes 40:11) Det grekiska ord som kan översättas med ”knä” i Lu 6:38 (se not) betyder ordagrant ”famn” eller ”bröst”, men i det här sammanhanget syftar det på det lösa vecket eller fickan. Så när det sägs att ett mått ska hällas upp åt någon, eller tömmas i någons knä, kan det syfta på hur handelsmän brukade göra när de fyllde fickan i någons kläder med varor som han eller hon hade köpt, till exempel säd.

Jesus val av växter i sina liknelser var utan tvekan genomtänkt. Fikonträd (1) och vinrankor (2) nämns ofta tillsammans, och Jesus ord i Lu 13:6 visar att man brukade plantera fikonträd i vingårdar. (2Ku 18:31; Joel 2:22) Uttrycket att sitta ”var och en under sin egen vinstock och sitt eget fikonträd” symboliserade fridfulla, goda och trygga förhållanden. (1Ku 4:25; Mik 4:4; Sak 3:10) I kontrast till det nämns törnen och tistlar i samband med att Jehova förbannade marken när Adam hade syndat. (1Mo 3:17, 18) Man vet inte exakt vilken typ av törnbuske som Jesus syftar på i Mt 7:16. Tisteln som visas på bilden (Centaurea iberica) (3) är vanlig i Israel och tillhör klintsläktet.