Kolosserbrevet 2:1–23

2  Jag vill nämligen att ni ska förstå hur mycket jag kämpar för er skull och för dem i Laodikeia+ och för alla andra som inte har träffat mig personligen.  Jag gör det för att alla ska bli tröstade+ och harmoniskt sammanfogade i kärlek+ och få hela den skatt som kommer av att man är fullständigt övertygad i sin insikt. Syftet är att de ska få ingående kunskap om Guds heliga hemlighet, det vill säga Kristus.+  I honom är alla vishetens och kunskapens skatter omsorgsfullt dolda.+  Detta säger jag för att ingen ska kunna vilseleda* er med övertygande argument.  För även om jag inte är fysiskt närvarande, så är jag hos er i anden och gläder mig åt att ni är välorganiserade+ och fasta i tron på Kristus.+  På samma sätt som ni har tagit emot Kristus Jesus, Herren, ska ni därför fortsätta att vandra förenade med honom.+  Bli rotade och uppbyggda i honom+ och fasta i tron,+ precis som ni har fått lära er, och låt er tacksamhet överflöda.+  Se upp så att ingen fångar er med hjälp av den filosofi och det tomma bedrägeri+ som bygger på mänsklig tradition, på världens elementära idéer,+ och som inte stämmer med Kristus.  För i honom är den gudomliga naturen fullständigt förkroppsligad.+ 10  Och med hjälp av honom, som är huvudet för all regering och myndighet,+ har ni gjorts fullständiga. 11  På grund av er gemenskap med honom blev ni också omskurna, men inte av människor, utan genom att er syndiga natur* avlägsnades,+ eftersom det är så Kristus tjänare blir omskurna.+ 12  För ni blev begravda med honom i ett dop som liknar hans.+ Och eftersom ni är hans efterföljare och har tro på Guds stora kraft blev ni även uppväckta+ tillsammans med honom som Gud uppväckte från de döda.+ 13  Och fast ni var döda på grund av era synder och er oomskurna kropp, gjorde Gud er levande tillsammans med Kristus.+ I sin godhet förlät Gud oss alla våra synder+ 14  och utplånade det handskrivna dokumentet+ med förordningar+ som vittnade mot oss.+ Han avlägsnade det genom att spika fast det på tortyrpålen.+ 15  Med hjälp av den har han avväpnat regeringarna och myndigheterna och offentligt visat upp dem som besegrade+ genom att föra dem som fångar i ett triumftåg. 16  Låt därför ingen annan bestämma* vad ni ska äta eller dricka+ eller om ni ska fira en högtid, nymånefest+ eller sabbat.+ 17  Detta är en skugga av det som skulle komma,+ men verkligheten* tillhör Kristus.+ 18  Låt ingen som spelar ödmjuk och ägnar sig åt ängladyrkan ta ifrån er segerpriset.+ Sådana personer ”stöder sig på” det de har sett och är obefogat stolta på grund av sitt begränsade, mänskliga tänkesätt. 19  Och de håller inte fast vid honom som är huvudet,+ han som förser kroppen med det den behöver och gör den harmoniskt sammanfogad med leder och ledband, så att den växer med hjälp av Guds kraft.+ 20  Ni har ju dött tillsammans med Kristus i förhållande till världens elementära idéer,*+ så varför lever ni som om ni fortfarande var en del av världen genom att rätta er efter påbud som:+ 21  ”Ta inte i det, smaka inte på det och rör inte vid det”? 22  Detta gäller ju sådant som förbrukas och försvinner, och det är människors bud och läror.+ 23  Även om sådant har ett sken av vishet är det en självvald form av gudsdyrkan, med hycklad ödmjukhet och självplågeri,+ och det är inte till någon hjälp i kampen mot de fysiska begären.

Fotnoter

Eller ”bedra”.
Eller ”fysiska kropp”.
Eller ”döma er för”.
Eller ”det egentliga”. Ordagrant ”kroppen”.
Eller ”normer”, ”värderingar”.

Studienoter

ingen: Ordagrant ”inget kött”. Det grekiska ordet sarx används här för att beteckna en människa, en varelse av kött och blod. (Se studienoter till Joh 3:6; 17:2.)

Laodikeia: En rik stad i västra Mindre Asien (i närheten av det nutida Denizli i Turkiet), omkring 18 km från Kolossai och omkring 150 km från Efesos. (Se Tillägg B13.) Staden låg i den bördiga Lykosdalen, där viktiga handelsvägar korsade varandra. Den här versen visar att Paulus inte hade predikat de goda nyheterna i Laodikeia. Men budskapet om riket hade ändå nått området (Apg 19:10), och det hade bildats en församling både i Laodikeia och i grannstäderna Kolossai och Hierapolis (Kol 4:13, 15, 16). I Bibeln nämns Laodikeia bara i Kolosserna och i Uppenbarelseboken. (Upp 1:11; 3:14)

träffat mig personligen: Eller ”mött mig ansikte mot ansikte”. Ordagrant ”sett mitt ansikte i köttet”. (Se studienot till Rom 3:20.)

heliga hemligheter: Det grekiska ordet mystẹ̄rion, som här står i plural, återges med ”helig hemlighet” 25 gånger i Nya världens översättning. Uttrycket avser aspekter av Guds avsikt som är hemliga tills Gud väljer att uppenbara dem. Han uppenbarar dem då helt och hållet, men bara för dem som han väljer att ge insikt. (Kol 1:25, 26) När Guds heliga hemligheter har uppenbarats ska de göras kända i så stor utsträckning som möjligt. Det framgår av att Bibeln använder ord som ”förkunna”, ”göra känd”, ”predika”, ”uppenbara” och ”uppenbarelse” i samband med ”den heliga hemligheten”. (1Kor 2:1; Ef 1:9; 3:3; Kol 1:25, 26; 4:3) Den viktigaste delen av ”Guds heliga hemlighet” kretsar kring identifieringen av Jesus Kristus som den utlovade avkomman, eller Messias. (Kol 2:2; 1Mo 3:15) Men den här heliga hemligheten har många aspekter, däribland vilken roll Jesus har i Guds avsikt. (Kol 4:3) Som Jesus visade vid det här tillfället är de heliga hemligheterna kopplade till himmelriket. Detta rike syftar på Guds rike, den himmelska regering som har Jesus som kung. (Mk 4:11; Lu 8:10; se studienot till Mt 3:2.) I de kristna grekiska skrifterna används ordet mystẹ̄rion inte på samma sätt som i de antika mysteriekulterna. Dessa kulter, som ofta var sprungna ur fruktbarhetskulter som blomstrade under det första århundradet v.t., lovade sina anhängare odödlighet, direkta uppenbarelser och tillträde till gudarna genom mystiska riter. Innehållet i sådana hemligheter var naturligtvis inte grundade på sanning. De som invigdes i dessa mysteriekulter svor ett tysthetslöfte, så att innehållet i hemligheterna skulle fortsätta vara höljt i dunkel. Detta stod i skarp kontrast till de heliga hemligheterna i Bibeln, som skulle förkunnas vitt och brett. När Bibeln använder det här ordet i samband med falsk tillbedjan återges det i Nya världens översättning med bara ”hemlighet”. (Läs om de tre ställen där ordet mystẹ̄rion har återgetts med bara ”hemlighet” i studienoter till 2Th 2:7; Upp 17:5, 7.)

Guds vishet ... i en helig hemlighet: Dvs. den visa anordning som Gud har för att göra slut på det uppror som började i Eden och för att införa fred och enhet i hela universum. (Se Ordförklaringar under ”Helig hemlighet”.) Förkunnandet av denna heliga hemlighet (grekiska: mystẹ̄rion; se studienot till Mt 13:11) började med Jehovas profetia i 1Mo 3:15. Jehovas heliga hemlighet kretsar kring Jesus Kristus. (Ef 1:9, 10; Kol 2:2) Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, och hans roll i Guds rike. (Mt 13:11) Den innefattar även utväljandet av de smorda, bland både judar och icke-judar, till att bli Kristus medarvingar som ska styra tillsammans med honom i riket (Lu 22:29, 30; Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27) och församlingens unika roll, den församling som består av 144 000 som är ”köpta från människorna som den första skörden åt Gud och åt lammet” (Upp 14:1, 4). Det är bara de som studerar Bibeln noggrant som kan förstå de här aspekterna.

den heliga hemligheten om sin vilja: Paulus nämner uttrycket ”helig hemlighet” flera gånger i sitt brev till efesierna. Jehovas heliga hemlighet kretsar i huvudsak kring Jesus Kristus. (Kol 2:2; 4:3) Men Guds heliga hemlighet har många aspekter. Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, hans uppgift i Guds avsikt (1Mo 3:15) och en himmelsk regering, Guds messianska rike (Mt 13:11; Mk 4:11). Den innefattar även församlingen av smorda kristna, som Kristus är huvudet för (Ef 5:32; Kol 1:18; Upp 1:20), den uppgift som de smorda som ska ärva riket tillsammans med Jesus har (Lu 22:29, 30) och att de väljs ut bland både judar och icke-judar (Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27). (Se studienoter till Mt 13:11; 1Kor 2:7.)

Guds heliga hemlighet, det vill säga Kristus: Guds heliga hemlighet handlar i första hand om det Paulus kallar ”den heliga hemligheten om Kristus”. (Kol 4:3) Men den här heliga hemligheten har många aspekter. (Se studienoter till Mt 13:11; 1Kor 2:7; Ef 1:9.)

I honom är … omsorgsfullt dolda: Eftersom Jehova har gett sin son en så viktig roll när det gäller att förverkliga sina avsikter kan man säga att alla vishetens och kunskapens skatter är dolda i honom. Även om det står att de är ”dolda”, betyder inte det att det är omöjligt för människor att förstå den här dyrbara visheten och kunskapen. Men man måste visa att man tror på Jesus Kristus och att han är Guds son för att förstå den verkliga innebörden i Bibeln. (Mt 13:11) Jesus lärde sina efterföljare underbara sanningar som man tidigare inte kunde förstå, bland annat hur hans liv och tjänst uppfyllde bibliska profetior. (Lu 24:25–27, 32) Han uppenbarade också Jehova på ett sådant sätt att människor kunde lära känna honom bättre än någonsin tidigare. (Lu 10:22) Eftersom Jesus är Guds förstfödde son känner han sin Far bättre än någon annan. (Kol 1:15, 16, 18)

Bli rotade: I den här versen använder Paulus tre olika bildspråk för att beskriva hur de kristna ska ”fortsätta att vandra förenade med” Kristus. (Kol 2:6) Med det första bildspråket lyfter han fram att de kristna måste vara lika stabila som träd med djupa, starka rötter. (Se studienot till Ef 3:17.)

uppbyggda i honom: Dvs. i Jesus Kristus. Med det här bildspråket lyfter Paulus fram att de kristna måste vara lika stabila som en byggnad som står på en stadig grund. (Se studienot till Ef 3:17.)

fasta i tron: Det här är det tredje uttrycket Paulus använder för att beskriva hur de kristna måste ”fortsätta att vandra förenade med” Kristus. (Kol 2:6) Först hämtade han bildspråk från jordbruket (”bli rotade”) och från byggnadskonsten (”uppbyggda”), men här övergår han till att låna formuleringar från affärsvärlden och rättsväsendet. Det grekiska ordet för ”fasta” har juridiska kopplingar och kan också översättas med ”bekräfta”, ”göra stark”, ”garantera”. (Rom 15:8; 1Kor 1:8; 2Kor 1:21) En ordbok återger det här uttrycket med ”befästa i tron”. Paulus använder ett besläktat grekiskt ord i brevet till de kristna i Filippi när han talar om att ”juridiskt befästa” de goda nyheterna. (Flp 1:7) Vartefter som de kristna får ingående kunskap om Gud blir de mer och mer övertygade om att deras tro på honom är välgrundad.

bli rotade och stå på en fast grund: Precis som på andra ställen i Efesierbrevet använder Paulus här två bildspråk för att betona något. (Ef 2:20–22; 4:16) Han visar att de kristna ska vara lika orubbliga som ett träd med djupa rötter och lika stabila som ett hus som är byggt på en stadig grund. Paulus använder ett liknande uttryckssätt i Kol 2:7, där han talar om att ”bli rotade och uppbyggda i honom”, dvs. Kristus Jesus. (Kol 2:6) Och när Paulus i 1Kor 3:11 pratar om ett andligt byggnadsarbete liknar han Jesus vid en ”grund”. (Se studienot till 1Kor 3:10.) För att ”bli rotade och stå på en fast grund” behövde efesierna studera Guds ord flitigt, särskilt det Jesus hade gjort och lärt ut. (Ef 3:18; Heb 5:12) Det i sin tur skulle leda till att de fick ett starkt förhållande till Jehova. (Joh 14:9)

bli rotade och stå på en fast grund: Precis som på andra ställen i Efesierbrevet använder Paulus här två bildspråk för att betona något. (Ef 2:20–22; 4:16) Han visar att de kristna ska vara lika orubbliga som ett träd med djupa rötter och lika stabila som ett hus som är byggt på en stadig grund. Paulus använder ett liknande uttryckssätt i Kol 2:7, där han talar om att ”bli rotade och uppbyggda i honom”, dvs. Kristus Jesus. (Kol 2:6) Och när Paulus i 1Kor 3:11 pratar om ett andligt byggnadsarbete liknar han Jesus vid en ”grund”. (Se studienot till 1Kor 3:10.) För att ”bli rotade och stå på en fast grund” behövde efesierna studera Guds ord flitigt, särskilt det Jesus hade gjort och lärt ut. (Ef 3:18; Heb 5:12) Det i sin tur skulle leda till att de fick ett starkt förhållande till Jehova. (Joh 14:9)

fångar er: Eller ”för bort er som sitt byte”. En ordbok ger den här definitionen av det grekiska ordet: ”ta kontrollen genom att föra bort som byte; tillfångata”. Den tillägger: ”ett bildligt uttryck för att föra bort någon från sanningen och in i villfarelsens slaveri”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature)

filosofi: Det här är enda gången det grekiska ordet filosofịa förekommer i de kristna grekiska skrifterna, och det betyder ordagrant ”kärlek till vishet”. På Paulus tid hade ordet en bred betydelse. Det användes om många olika livsuppfattningar och ideologier, även religiösa. I den enda nedtecknade dialogen mellan Paulus och grekiska filosofer handlade resonemanget om religiösa frågor. (Apg 17:18–31) Det fanns olika filosofiska riktningar i östra delen av romarriket, där Kolossai låg. Både sammanhanget och den grammatiska konstruktionen i Kol 2:8 tyder på att Paulus var särskilt bekymrad över judaisterna. De förespråkade att man skulle hålla den mosaiska lagen, däribland att man skulle hålla fast vid omskärelsen, fira vissa högtider och avstå från vissa sorters mat. (Kol 2:11, 16, 17)

det tomma bedrägeri: Eller ”den tomma förförelse”. Det grekiska ordet för ”bedrägeri” återges även med ”förrädiska” (Mt 13:22), ”makt att förleda” (Heb 3:13) och ”vilseledande läror” (2Pe 2:13).

världens elementära idéer: Eller ”världens elementära normer (värderingar)”. Paulus använder samma uttryck i sitt brev till galaterna. (Se studienot till Gal 4:3.)

som inte stämmer med Kristus: Den filosofi Paulus nämnde hade sitt ursprung hos människor. Han var inte emot sann kunskap, för han bad till Gud om att de kristna i Kolossai skulle ”fyllas av den sanna kunskapen om hans vilja”. Men som Paulus visade måste man förstå Jesus Kristus uppgift när det gäller Guds avsikt för att kunna få sann kunskap och sann vishet. (Kol 1:9, 10; 2:2, 3)

elementära idéer: Eller ”elementära normer (värderingar)”. Det här uttrycket avser i allmänhet ”de grundläggande beståndsdelarna i något”. Det användes till exempel om de olika ljuden och bokstäverna i det grekiska språket, de små komponenter som bildar ord. I det här sammanhanget och i Kol 2:8, 20 använder Paulus uttrycket på ett negativt sätt för att beskriva de grundläggande principer som styr den här världen, dvs. den människovärld som är avskild från Gud. De kan omfatta 1) filosofier som var grundade på ett mänskligt resonemang och mytologi (Kol 2:8), 2) oskriftenliga judiska läror som förespråkade asketism och ängladyrkan (Kol 2:18) och 3) läran att de kristna måste följa Moses lag för att bli räddade (Gal 4:4–5:4; Kol 2:16, 17). De kristna i Galatien behövde inte sådana ”elementära idéer” eftersom deras tro på Jesus Kristus gjorde att de hade ett mycket bättre sätt att tillbe Gud på. De kristna skulle inte vara som barn som var slavar under elementära idéer genom att välja att följa Moses lag, som Paulus liknade vid en övervakare. (Gal 3:23–26) I stället skulle de vara som vuxna söner i sitt förhållande till sin Far, Jehova. De skulle inte vända tillbaka till lagen eller till det som var ”tomt och torftigt”, till de ”elementära idéer” som förespråkades av dem som inte följde Kristus. (Gal 4:9)

i honom är den gudomliga naturen fullständigt förkroppsligad: Sammanhanget visar att Jesus gudomliga natur inte gör honom jämställd med den allsmäktige Guden, som en del menar. I det förra kapitlet säger Paulus: ”Gud ville att hela fullheten skulle bo i honom”, dvs. Kristus. (Kol 1:19) Det var alltså Gud som såg till att ”den gudomliga naturen” blev ”fullständigt förkroppsligad” i Jesus. I Kol 1:15 säger Paulus att Jesus är ”den osynlige Gudens avbild”, inte Gud själv. I Kol 1:19–22 sägs det att Gud åstadkom försoning genom Kristus, och Kol 2:12 visar att Gud uppväckte honom från döden. Dessutom säger Paulus längre fram att ”Kristus sitter på Guds högra sida”. (Kol 3:1) Dessa uttalanden visar att Jesus inte är identisk med den allsmäktige Guden, även om ”den gudomliga naturen” är ”fullständigt förkroppsligad” i honom.

den gudomliga naturen: Eller ”gudomligheten”, ”gudomen”. ”Den gudomliga naturen” inbegriper alla enastående egenskaper som Jesus himmelske Far och Gud har, och Jesus har samma egenskaper. Det här är enda gången det grekiska ordet (theọtēs) förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det kommer från det grekiska ordet för ”gud”, theọs, men har en annan betydelse. Många ordböcker definierar det som ”gudomlig karaktär”, ”gudomlig natur”, ”gudomlighet”. Forntida grekiska skribenter använde ordet för att beskriva en egenskap eller ett tillstånd som man kunde uppnå eller förlora på grund av hur man uppförde sig. Det är därför tydligt att det här ordet även användes om skapelser och inte bara om den allsmäktige och evige Guden, Jehova. Det finns alltså goda skäl att återge theọtēs så att det syftar på en gudomlig natur och inte på Gud själv.

med hjälp av honom … har ni gjorts fullständiga: Innebörden av det här uttalandet framgår av sammanhanget. Det står att ”alla vishetens och kunskapens skatter [är] omsorgsfullt dolda” i Kristus. Han gav sina efterföljare allt de behövde för att kunna vara ”uppbyggda i honom och fasta i tron”. (Kol 2:3, 6, 7) Dessutom förklarar Kol 2:13–15 att Kristus befriade de kristna från lagförbundet. De behöver inte lagen, och de behöver inte heller mänsklig filosofi och tradition. (Kol 2:8) De har allt de behöver, för de har gjorts ”fullständiga” med hjälp av Kristus. (Kol 2:10–12)

hjärtat ... omskuret: Begreppet ”omskärelse” används bildligt i både de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna. (Se Ordförklaringar under ”Omskärelse”.) Gud krävde att även israeliter som redan var omskurna i bokstavlig bemärkelse fick sitt symboliska hjärta omskuret. Enligt en ordagrann översättning av 5Mo 10:16 och 30:6 (se fotnoter) sa Mose till Israel: ”Ni ska omskära förhuden på era hjärtan”, och: ”Jehova, din Gud, ska omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärta.” Jeremia påminde de trotsiga israeliterna på sin tid om att de skulle göra detta. (Jer 4:4) Att ”omskära hjärtat” innebär att ”rena” det genom att avlägsna sådant som gör hjärtat oemottagligt, dvs. tankar, känslor eller motiv som Jehova inte godkänner och som är orena i hans ögon. På samma sätt sägs det att öron som inte är mottagliga eller lyhörda för vägledning från Jehova är oomskurna. (Jer 6:10, fotnot; se studienot till Apg 7:51.)

omskurna, men inte av människor: Se studienot till Rom 2:29.

döda på grund av era synder: I Bibeln kan död och liv användas i en bildlig, eller andlig, betydelse. (Se studienot till Ef 2:1.) Paulus säger att de kristna i Kolossai tidigare hade levt på ett sätt som gjorde att de var ”döda på grund av … [sina] synder”. Men han visar att Jehova hade gjort dessa smorda kristna levande tillsammans med Kristus. Eftersom de hade ångrat sitt syndiga levnadssätt kunde Gud visa generös omtanke och förlåta alla deras synder med Jesus lösenoffer som grund. (Ef 2:5; jämför studienoter till Lu 9:60; Joh 5:24, 25.)

de döda: Jesus säger att den tid, eller timme, då de döda skulle höra hans röst redan är här, så han måste ha menat människor som levde men som var dödsdömda eftersom de hade ärvt synd från Adam. (Rom 5:12) I Guds ögon har mänskligheten som helhet ingen rätt till liv eftersom ”den lön synden betalar ut är död”. (Rom 6:23) Genom att höra Jesus ”ord” och rätta sig efter det kunde enskilda individer i bildlig bemärkelse gå över ”från döden till livet”. (Se studienot till Joh 5:24.) I Bibeln används orden ”höra” och ”lyssna” ofta i betydelsen ”ge akt på” och ”lyda”.

har övergått från döden till livet: Jesus talar tydligtvis om någon som har varit andligt död. När den personen hör Jesus ord sätter han tro till Jesus och överger sitt syndiga levnadssätt. (Ef 2:1, 2, 4–6) En sådan person går över ”från döden till livet” i den bemärkelsen att dödens fördömelse lyfts bort och han får hoppet om evigt liv på grund av sin tro på Gud. Ett annat tillfälle då Jesus tydligtvis talade om människor som var andligt döda var när han sa till den judiske sonen som ville gå hem för att begrava sin far: ”Låt de döda begrava sina döda.” (Lu 9:60; se studienoter till Lu 9:60; Joh 5:25.)

Låt de döda begrava sina döda: Som det framkommer i studienoten till Lu 9:59 så hade mannen som Jesus pratade med en far som kanske var sjuk eller gammal, men inte död. Det Jesus menar är tydligtvis: ”Låt dem som är andligt döda begrava sina döda.” Mannen skulle alltså inte vänta med beslutet att bli Jesus efterföljare, eftersom andra i familjen uppenbarligen kunde ta hand om hans far tills han dog. Om den här mannen valde att följa Jesus skulle han börja vandra på vägen mot evigt liv, i stället för att vara bland dem som Gud betraktar som andligt döda. Jesus svar visar att man behöver sätta Guds rike på första plats i livet och förkunna det vitt och brett för att kunna bevara sig vid liv andligt sett.

döda på grund av era överträdelser och synder: I Bibeln kan begreppen död och liv användas i en bildlig, eller andlig, betydelse. Paulus säger att de kristna i Efesos tidigare hade varit ”döda” på grund av sina ”överträdelser och synder”. Ett lexikon säger att den bildliga betydelsen av det grekiska ordet för ”död” som används i den här versen beskriver en person som ”har så stora moraliska eller andliga brister att personen kan betraktas som död”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Men Paulus visar att Jehova nu kunde betrakta dessa smorda kristna som levande, eftersom de hade ångrat sitt syndiga levnadssätt och visat tro på Jesus lösenoffer. (Ef 2:5; Kol 2:13; se studienoter till Lu 9:60; Joh 5:24, 25.)

utplånade: Eller ”drog ett streck över”. (Se studienot till Apg 3:19.)

det handskrivna dokumentet: Dvs. den mosaiska lagen. När Gud tog emot värdet av Jesus offerblod ”utplånade [han] det handskrivna dokumentet”. Han upphävde med andra ord lagförbundet med alla offer. Han spikade bildligt talat fast detta dokument, eller kontrakt, på den påle som Jesus dog på. I Kol 2:16 nämner Paulus några av de förordningar som utplånades. Han säger: ”Låt därför ingen annan bestämma vad ni ska äta eller dricka eller om ni ska fira en högtid, nymånefest eller sabbat.” I Ef 2:15 använder han en liknande formulering: ”Med hjälp av sin kropp utplånade han [dvs. Jesus] grunden till fiendskapen, han upphävde lagen med dess bud och föreskrifter.”

tortyrpålen: Eller ”avrättningspålen”. (Se Ordförklaringar.)

blir utplånade: Det grekiska verb som används här har definierats som ”att avlägsna genom att torka bort”. I Bibeln används det i samband med att torka tårar (Upp 7:17; 21:4) och att stryka namn ur livets bok (Upp 3:5). I den här versen är innebörden ”att avlägsna varje spår”. Enligt vissa forskare förmedlar bildspråket i det här sammanhanget att man suddar ut något som är skrivet för hand. (Jämför Kol 2:14, där samma grekiska ord har återgetts med ”utplånade”.)

Med hjälp av den: Dvs. med hjälp av ”tortyrpålen” som nämns i förra versen. Kristus död på tortyrpålen utgjorde grunden för att utplåna ”det handskrivna dokumentet”, men det gjorde det också möjligt för de kristna att befrias från slaveriet under Satans mörka makter. (Kol 2:14) Det är också möjligt att återge uttrycket ”Med hjälp av honom”, dvs. Jesus Kristus.

har han avväpnat regeringarna och myndigheterna: Eller ”har han avklätt regeringarna och myndigheterna”. I det här bildspråket liknar Paulus regeringarna och myndigheterna under Satan vid dömda fångar som fördes fram i ett romerskt triumftåg. (Jämför Ef 6:12.) Fångarna blev fråntagna sina rustningar och vapen, och folkskarorna som följde efter hånade dem. Forntida källor säger att en del fångar, däribland kungar, hellre begick självmord än att förödmjukas i ett sådant triumftåg. I den här metaforen som Paulus använder är det Jehova som är segerherren och som avväpnar sina fiender och visar upp dem offentligt som besegrade. Paulus använder metaforen ”triumftåg” på ett annat sätt här än han gör i 2Kor 2:14–16. (Se studienot till 2Kor 2:14.)

för oss fram i triumftåg: Det grekiska ordet thriambeuō, som betyder ”föra i triumftåg”, förekommer bara två gånger i Bibeln, i två något olika bildliga sammanhang. (2Kor 2:14; Kol 2:15) Ett romerskt triumftåg var en offentlig procession som hölls för att tacka gudarna och för att ära en general som hade segrat. Triumftåg avbildades på skulpturer, målningar och mynt. De skildrades också i litteraturen och på teatern. En avbildning av triumftåget i juni 71 v.t. kan ses på Titusbågen i Rom. Den visar hur romerska soldater bär heliga föremål som de tagit från det förstörda templet i Jerusalem.

fira en högtid, nymånefest eller sabbat: Under den tid Moses lag gällde behövde Guds folk hålla de här särskilda högtiderna. (Se studienot till Gal 4:10 och Ordförklaringar under ”Invigningshögtiden”, ”Lövhyddohögtiden”, ”Nymåne, nymånedag”, ”Osyrade brödets högtid”, ”Pingsten” och ”Sabbat”.) Somliga hävdade att alla kristna måste fortsätta fira de här högtiderna, men Paulus uppmanade sina medkristna att inte bry sig om sådana påståenden. De skulle inte låta någon döma dem för att de inte firade högtider som var påbjudna i Moses lag, eftersom den lagen då var föråldrad.

dagar och månader och tider och år: Här syftar Paulus på särskilda högtider som Guds folk hade behövt hålla enligt Moses lag. Några exempel är sabbatsdagen och sabbatsåret (2Mo 20:8–10; 3Mo 25:4, 8, 11), nymånehögtiden (4Mo 10:10; 2Kr 2:4), försoningsdagen (3Mo 16:29–31), påsken (2Mo 12:24–27), det osyrade brödets högtid (3Mo 23:6), veckohögtiden (2Mo 34:22) och lövhyddohögtiden (3Mo 23:34). Alla de här högtiderna firades vid bestämda tider. En del kristna i Galatien hade tidigare stått under Moses lag och troget hållit den under många år. Men när de fick lära sig om Kristus lösenoffer gladde de sig över välsignelserna med det och att de blev befriade från slaveriet under lagen. (Apg 13:38, 39) Paulus var med rätta bekymrad för dem som återigen blev slavar under lagen och som var noggranna med att fira dessa speciella högtider. (Gal 4:11) Och när det gällde kristna icke-judar så skulle de visa brist på tro på Jesus lösenoffer om de återvände till någon av sina tidigare hedniska högtider.

en skugga av det som skulle komma: Den skugga som ett föremål kastar kan ge en viss bild av föremålets form och utseende. Men skuggan är kortvarig och flyktig i jämförelse med själva föremålet eller den verklighet som den representerar. I det här sammanhanget förklarar Paulus att lagen med dess högtider, tälthelgedom och offer var en skugga som representerade något större som skulle komma. (Heb 8:5; 9:23–28; 10:1)

som spelar ödmjuk: Paulus varnar här för falska lärare som tyckte om att ge intryck av att vara ödmjuka. En del av dem menade tydligen att man måste ägna sig åt självpåtagna former av avhållsamhet för att bli godkänd av Gud. De menade att man bland annat måste avstå från materiella saker och viss typ av mat och hålla vissa högtider, men inget av det här var något krav för de kristna. Även om sådana saker kan ha fått dessa män att verka ödmjuka var de ”stolta på grund av sitt begränsade, mänskliga tänkesätt”. De försökte framstå som gudfruktiga för att imponera på andra. (Mt 6:1)

ödmjuk: Senare i versen kallar Paulus de här falska lärarna ”stolta”, vilket tydligt visar att deras ödmjukhet bara var spelad. (Läs om vad äkta ödmjukhet innebär i studienoten till Apg 20:19.)

ängladyrkan: Det grekiska ordet för ”dyrkan” (thrēskeia) kan syfta på en ”religion”, ”form av gudsdyrkan”, oavsett om den är sann eller falsk. (Apg 26:5) Samma ord förekommer i Jak 1:26, 27, där det har återgetts med ”tillbedjan” och där vers 27 har en fotnot med den alternativa lydelsen ”religion”. Paulus går inte närmare in på vad han menar med ”ängladyrkan”. Det grekiska uttrycket ger rum för flera möjligheter, till exempel: Några av de kristna i Kolossai kan ha haft en önskan att efterlikna den tillbedjan som änglarna utövade. De menade kanske att de hade samma vördnadsfulla inställning som änglarna. Eller också kan de ha tillbett änglarna direkt och kanske vädjat till dem för att få hjälp eller beskydd. Historien visar att det längre fram utövades ängladyrkan i det område som Kolossai låg, både inom så kallade kristna och hedniska religioner. På 300-talet fördömde kyrkoledare i Laodikeia sådan dyrkan, men den pågick ändå i åtminstone hundra år till. Oavsett hur det förhöll sig så vill Jehovas lojala änglar inte bli tillbedda. (Upp 19:10; 22:8, 9) Paulus förknippar här ängladyrkan med en spelad ödmjukhet. (Se studienoten till ödmjuk i den här versen.) Om de kristna skulle tillbe det som är skapat skulle de bli fråntagna ”segerpriset” evigt liv. (Jämför Mt 4:10; Rom 1:25.)

”stöder sig på” det de har sett: Här beskriver Paulus tydligtvis den åsikt som vissa falska lärare hade. Uttrycket ”stöder sig på [ordagrant ”stiger in i”, Kingdom Interlinear]” kan betyda att de här lärarna gick helt upp i detaljerade beskrivningar av sådant som de påstod att de hade sett. Paulus kan ha syftat på mysteriereligioners invigningsriter eller på syner som dessa falska lärare menade att de hade fått. I vilket fall som helst verkar det som att dessa falska lärare tyckte att de hade större vishet än sina kristna bröder och systrar. Det var detta de grundade sin myndighet på. De ansåg att församlingen borde söka vägledning hos andra källor till kunskap och vishet än hos Guds son. Det är därför som Paulus förmanar dem. (Se studienot till Kol 2:3.)

ödmjukhet: Denna egenskap innebär att man är fri från stolthet och arrogans. Ödmjukhet kommer till uttryck i hur en människa ser på sig själv i förhållande till Gud och till andra. Det är ingen svaghet, utan något som Gud uppskattar. Kristna som verkligen är ödmjuka har lätt för att samarbeta. (Ef 4:2; Flp 2:3; Kol 3:12; 1Pe 5:5) Det ord som här är översatt med ”ödmjukhet”, tapeinofrosỵnē, är bildat av orden tapeinọō, ”göra låg (ringa)”, och frēn, ”sinne”. Det besläktade ordet tapeinọs har återgetts med ”ödmjuk” i Mt 11:29 och ”de ödmjuka” i Jak 4:6 och 1Pe 5:5. (Se studienot till Mt 11:29.)

I honom är … omsorgsfullt dolda: Eftersom Jehova har gett sin son en så viktig roll när det gäller att förverkliga sina avsikter kan man säga att alla vishetens och kunskapens skatter är dolda i honom. Även om det står att de är ”dolda”, betyder inte det att det är omöjligt för människor att förstå den här dyrbara visheten och kunskapen. Men man måste visa att man tror på Jesus Kristus och att han är Guds son för att förstå den verkliga innebörden i Bibeln. (Mt 13:11) Jesus lärde sina efterföljare underbara sanningar som man tidigare inte kunde förstå, bland annat hur hans liv och tjänst uppfyllde bibliska profetior. (Lu 24:25–27, 32) Han uppenbarade också Jehova på ett sådant sätt att människor kunde lära känna honom bättre än någonsin tidigare. (Lu 10:22) Eftersom Jesus är Guds förstfödde son känner han sin Far bättre än någon annan. (Kol 1:15, 16, 18)

harmoniskt sammanfogad: Paulus använder ett grekiskt verb som i det här sammanhanget beskriver samspelet i en människokropp, som består av många olika kroppsdelar. Varje del bidrar till att kroppen fungerar som den ska. På samma sätt samarbetar de kristna i församlingen under Kristus, som är huvudet. (Ef 1:22, 23; 4:4, 15) När alla samarbetar enigt och villigt följer Kristus ledning blir församlingen mer mogen, och det blir en kärleksfull atmosfär. (1Kor 12:14–27; Kol 2:19; 3:14) Paulus använder samma grekiska ord i Ef 2:21 (se studienot), där han säger att församlingen är som en byggnad som är ”harmoniskt sammanfogad”.

varje led: Benen i en kropp binds samman av leder. Kroppen, dvs. församlingen av smorda kristna, kan samarbeta därför att Jesus Kristus ser till att ”varje led bidrar med det som behövs”. Han gör det genom anordningarna för utdelning av andlig mat, kommunikation inom församlingen och samordning av församlingens verksamhet. Detta leder till att kroppen är andligt välnärd och till att alla kroppsdelarna, dvs. alla i församlingen, vet hur de ska utföra sina uppgifter. (Ef 4:7–16; se studienot till Kol 2:19.) Ordet för ”led” som Paulus använder var ett ord som läkare brukade använda. Arkeologiska fynd visar att det fanns en skola för medicinska studier i Efesos. Det kan vara anledningen till att Paulus använder liknelsen med en människokropp.

kroppen: Dvs. församlingen av smorda kristna. Jesus Kristus förser kroppen med det den behöver med hjälp av ”leder och ledband”, dvs. de anordningar som finns för att dela ut andlig mat, kommunicera inom församlingen och samordna församlingens verksamhet. Detta leder till att församlingen är andligt välnärd och att alla kroppsdelar, dvs. alla som tillhör församlingen, vet hur de ska utföra sin uppgift. (Ef 4:7–16; se studienot till Ef 4:16.)

harmoniskt sammanfogad: Se studienot till Ef 4:16.

leder och ledband: Benen i människokroppen kopplas ihop med leder. Det finns även ”ledband”, starka strukturer av bindväv, som binder samman benen och ger stöd åt organen. Paulus använder alltså medicinska termer, och en del bibelkommentatorer menar att det bland annat kan bero på att han var tillsammans med Lukas, som var läkare, då han skrev brevet. (Kol 4:14) Det grekiska ordet sỵndesmos, som här har återgetts med ”ledband”, används även i en bredare betydelse i Ef 4:3 (”sammanhållande band”) och Kol 3:14 (”föreningsband”).

en självvald form av gudsdyrkan: Eller ”en självpåtagen form av gudsdyrkan”. Det här uttrycket är en återgivning av ett grekiskt ord som en ordbok definierar som ”en hemgjord religion”, ”en religion man själv hittat på”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature)

de fysiska begären: Paulus visar här att fasta och andra självpålagda regler (Kol 2:16, 20, 21) inte hjälper de kristna att kämpa mot orätta fysiska begär. Extrem självförsakelse kommer inte heller att göra en person mer andlig. Det är sant att Guds tjänare på Bibelns tid var villiga att lida hellre än att gå emot det Jehova säger är rätt. (Heb 11:35–38) Men Bibeln säger inte att man ska lida för lidandets skull eller bara för att försöka bli mer andligt mogen. Man blir en mer andlig människa genom att studera och leva enligt Bibeln och visa tro på Kristus lösenoffer. (Rom 3:23, 24; 2Ti 3:16, 17)

Media

Titusbågen i Rom
Titusbågen i Rom

Fotot till vänster visar en triumfbåge som finns på Forum Romanum i Italien. Triumfbågen uppfördes till minne av den romerske fältherren Titus erövring av Jerusalem och Judeen 70 v.t. I juni 71 v.t. firade Titus och hans far, kejsar Vespasianus, den här segern i romarrikets huvudstad. Titus blev kejsare efter Vespasianus år 79 v.t. Två år senare dog han plötsligt, och kort därefter byggdes Titusbågen till hans ära. På reliefer på insidan av Titusbågen avbildas Titus triumftåg. Från början var dessa reliefer målade i klara färger. På ena sidan (1) ser man romerska soldater som bär bort heliga föremål från templet i Jerusalem. Man ser tydligt den sjuarmade ljusstaken och bordet med skådebröden, och ovanpå det ligger de heliga trumpeterna. På andra sidan (2) ser man segerherren Titus som står i en vagn som dras av fyra hästar. Relieferna är exempel på illustrationer som aposteln Paulus använde i två av sina brev. (2Kor 2:14; Kol 2:15) De som fick breven av Paulus kände utan tvivel till de romerska triumftågen. På den tiden var det den romerske kejsaren eller hans familj som gav tillåtelse till sådana offentliga firanden. Jesus hade förutsagt att Jerusalem skulle erövras och att invånarna skulle föras i fångenskap, och Titusbågen bekräftar att den förutsägelsen gick i uppfyllelse. (Lu 21:24)

Triumftåg
Triumftåg

Under republikens tid i romerska riket kunde senaten ära en segrande fältherre genom att låta honom fira segern med ett triumftåg. I triumftåget ingick vanligtvis musiker som följdes av män som ledde de offerdjur som skulle slaktas. Därefter kom krigsbytet. Sedan följde de kungar, furstar och härförare som tagits som fångar tillsammans med sina familjer. Därpå fördes fler fångar fram i kedjor. Bakom dem gick männen som skulle avrätta dem. Sedan kom fältherrens storslagna vagn. Triumftågen avbildades på skulpturer och på målningar och mynt, och de skildrades även i litteraturen och i teaterstycken. Aposteln Paulus nämnde ”triumftåg” i två olika sammanhang. (2Kor 2:14; Kol 2:15) Det är bara på dessa två ställen som det grekiska verbet thriambeuō, ”föra i triumftåg”, förekommer i Bibeln.