Filipperbrevet 1:1–30

1  Från Paulus och Timoteus, Kristus Jesus slavar. Till alla de heliga i Filippi+ som är lärjungar till Kristus Jesus, inbegripet tillsyningsmännen och församlingstjänarna:+  Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.  Jag tackar alltid min Gud när jag tänker på er  i alla mina innerliga böner. Varje gång jag ber för er gör jag det med glädje,+  med tanke på allt ni har gjort för de goda nyheterna, från första dagen ända till denna stund.  För jag är säker på att Gud ska fullborda det goda arbete som han påbörjade bland er,+ intill Kristus Jesus dag.+  Det är med all rätt som jag tänker så om er, för ni finns alla i mitt hjärta, och ni har stöttat mig, både när det gäller mina bojor+ och när det handlar om att försvara och juridiskt befästa de goda nyheterna.+ På så sätt har både ni och jag fått del av Guds generösa omtanke.  Gud är vittne på att jag längtar efter er alla med samma innerliga kärlek som Kristus Jesus har.  Och min ständiga bön är att er kärlek ska överflöda mer och mer,+ tillsammans med ingående kunskap+ och gott omdöme,+ 10  så att ni kan avgöra vad som är verkligt viktigt.+ Då kan ni vara rena fram till Kristus dag och undvika att bli orsak till att andra snavar,+ 11  och då kan ni bli fyllda av rättfärdig frukt, med hjälp av Jesus Kristus,+ till ära och pris för Gud. 12  Jag vill att ni ska veta, bröder, att min situation faktiskt har bidragit till att de goda nyheterna har haft framgång. 13  För det har blivit allmänt känt+ för hela den kejserliga livvakten och alla andra att jag är i bojor+ på grund av Kristus. 14  Min fångenskap har styrkt de flesta av bröderna i Herren, och de har blivit ännu modigare och förkunnar Guds ord utan fruktan.+ 15  Det är sant att några som predikar om Kristus drivs av avund och rivalitet, medan andra har goda motiv. 16  De sistnämnda förkunnar om Kristus av kärlek, eftersom de vet att jag har blivit utsedd att försvara de goda nyheterna.+ 17  Men de förstnämnda gör det av stridslystnad, med dåliga motiv, och de vill bara skapa problem för mig i min fångenskap. 18  Vad blir resultatet? Jo, under alla omständigheter, oavsett om motiven är goda eller dåliga, så blir Kristus förkunnad, och det är till stor glädje för mig. Och jag tänker fortsätta glädja mig, 19  för jag vet att era innerliga* böner+ och stödet från Jesus Kristus ande+ ska leda till min räddning. 20  Detta är i överensstämmelse med min spända förväntan och mitt hopp att jag inte ska behöva ha något att skämmas för, utan att mitt frimodiga förkunnande ska leda till att Kristus nu, som alltid, upphöjs genom min kropp, oavsett om det blir genom mitt liv eller genom min död.+ 21  För om jag lever gör jag det för Kristus,+ och om jag dör blir det till min fördel.+ 22  Om jag fortsätter leva som människa kan jag utföra mer i detta arbete. Men vad jag själv skulle välja tänker jag inte avslöja.* 23  Jag slits mellan dessa två alternativ, för jag längtar verkligen efter att få bryta upp och vara hos Kristus,+ det skulle ju vara långt bättre.+ 24  Men för er skull är det viktigare att jag fortsätter leva som människa. 25  Detta är jag övertygad om, och därför vet jag att jag kommer att förbli vid liv och stanna hos er alla, så att ni kan göra framsteg och känna glädje i tron.+ 26  Då kan ni vara jublande glada i förbindelse med Kristus Jesus på grund av mig när jag är tillsammans med er igen. 27  Uppför er nu bara på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus,+ oavsett om jag kommer och besöker er eller inte,* så att jag får höra om er att ni står fasta i en och samma ande och enat+ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna 28  och aldrig låter er skrämmas av era motståndare. Just detta är ett bevis på att de ska gå under+ men att ni ska räddas,+ och detta bevis kommer från Gud. 29  Ni har ju fått förmånen att inte bara tro på Kristus, utan också lida för hans skull.+ 30  För ni har samma kamp som ni såg att jag hade+ och som ni hör att jag fortfarande har.

Fotnoter

Eller ”ödmjuka”.
Eller möjligen ”vet jag inte”.
Ordagrant ”eller är frånvarande”.

Studienoter

Första Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. En papyruskodex som är känd som P46 visar att avskrivare använde titlar på bibelböcker. Denna kodex innehåller nio av Paulus brev och dateras ofta till omkring 200 v.t., vilket gör den till den tidigaste tillgängliga samlingen av hans brev. I inledningen till Paulus första inspirerade brev till korinthierna i den här kodexen står titeln Pros Korịnthious A (”Till korinthierna 1”). (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., innehåller samma titel. I de handskrifterna förekommer titeln både i början och i slutet av brevet.

Filipperbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. (Se studienot till 1Kor Titel och ”Paulus brev till filipperna” i Mediagalleriet.)

Från Paulus och Timoteus: Det är Paulus som har skrivit brevet till filipperna, men han tar med Timoteus i de inledande hälsningarna. Timoteus var med Paulus i Rom under Paulus första fångenskap där. Timoteus nämns också i två andra brev som Paulus skrev från Rom vid den här tiden, nämligen brevet till kolosserna och brevet till Filemon. (Kol 1:1, 2; Flm 1) Det verkar som att Timoteus själv var i fängelse i Rom någon gång mellan att Filipperbrevet och Hebréerbrevet skrevs. (Flp 2:19; Heb 13:23)

Kristus Jesus slavar: Se studienot till Rom 1:1.

de heliga: Se studienot till Rom 1:7.

Filippi: Se studienot till Apg 16:12.

tillsyningsmännen: Paulus använder här pluralformen av det grekiska ordet för ”tillsyningsman” (epịskopos) om dem som tog ledningen i församlingen i Filippi. (Jämför Apg 20:28.) På ett annat ställe skriver han att det var en äldstekrets som förordnade Timoteus till en speciell uppgift. (1Ti 4:14) Paulus omtalar inte en enskild individ som ”tillsyningsmannen” i någon av de här församlingarna, och det visar att det fanns mer än en tillsyningsman. Detta ger oss en inblick i hur församlingarna under det första århundradet var organiserade. Orden ”tillsyningsman” och ”äldste” används om vartannat i de kristna grekiska skrifterna, och det visar att de syftar på samma uppgift. (Apg 20:17, 28; Tit 1:5, 7; jämför 1Pe 5:1, 2.) Antalet tillsyningsmän i en församling berodde på hur många andligt mogna män som var kvalificerade att tjäna i den ställningen. (Apg 14:23; se studienoter till Apg 20:17, 28.)

församlingstjänarna: Eller ”medhjälparna”. Det grekiska ordet diạkonos betyder ordagrant ”tjänare”. Här används det om dem som var förordnade som ”församlingstjänare” i den kristna församlingen. Ordet används i samma betydelse i 1Ti 3:8, 12. Paulus använder det här ordet i plural, och det visar att församlingen hade flera församlingstjänare som hjälpte tillsyningsmännen med olika uppgifter. Vissa bibelöversättningar använder titlar som ”biskopar och diakoner” i den här versen. Kristenheten har använt sådana titlar för att ge intryck av att det fanns en hierarki bland de första kristna. Men återgivningar som förmedlar rätt betydelse av de här orden visar att ansvarsuppgifter i den kristna församlingen inte gör en person viktigare än en annan. Återgivningen ”församlingstjänare” framhäver den tjänst som de här hårt arbetande männen utför för att hjälpa församlingen.

en Kristus Jesus slav: Det grekiska ordet doulos, som har återgetts med ”slav”, syftar i allmänhet på någon som ägs av någon annan. Ofta handlar det om en köpt slav. (Mt 8:9; 10:24, 25; 13:27) Ordet används också bildligt och syftar då på hängivna tjänare till Gud och Jesus Kristus. (Apg 2:18; 4:29; Gal 1:10; Upp 19:10) Jesus köpte alla kristnas liv när han gav sitt liv som ett lösenoffer. Kristna tillhör därför inte sig själva, utan ser sig själva som ”Kristus slavar”. (Ef 6:6; 1Kor 6:19, 20; 7:23; Gal 3:13) Alla de som skrev de inspirerade breven i de kristna grekiska skrifterna och gav råd till församlingarna talade om sig själva som Kristus ”slavar” eller ”tjänare” minst en gång för att visa att de lydde under Kristus, sin Herre. (Rom 1:1; Gal 1:10; Jak 1:1; 2Pe 1:1; Jud 1; Upp 1:1)

heliga: I de kristna grekiska skrifterna omtalas Kristus andliga bröder i församlingarna gång på gång som de ”heliga”. (Apg 9:13; 26:10; Rom 12:13; 2Kor 1:1; 13:13) Det här ordet används om dem som förts in i ett nytt förhållande till Gud genom det nya förbundet, som trätt i kraft genom ”blodet av ett evigt förbund”, Jesus utgjutna blod. (Heb 10:29; 13:20) På det sättet har de blivit helgade, renade och förklarade ”heliga” av Gud. Han tillskriver dem detta heliga tillstånd redan när de börjar sin helgade kurs på jorden, inte först när de dött. Bibeln ger därför ingen grund för att individer eller organisationer kan förklara människor ”heliga”, dvs. helgonförklara dem. I en del bibelöversättningar återges det här ordet med ”helgon”. Petrus säger att de ”ska vara heliga” därför att Gud är helig. (1Pe 1:15, 16; 3Mo 20:7, 26) Ordet ”heliga” syftar på alla som blir förenade med Kristus och blir hans medarvingar. Mer än 500 år innan Kristus efterföljare omtalades med detta ord avslöjade Gud att människor som kallades ”den Allrahögstes heliga” skulle få regera tillsammans med Kristus. (Dan 7:13, 14, 18, 27)

tillsyningsmän: Det grekiska ordet för tillsyningsman, epịskopos, är besläktat med verbet episkopẹō, som betyder ”se till” (Heb 12:15), och substantivet episkopẹ̄, som betyder ”inspektion” (Lu 19:44, Kingdom Interlinear; 1Pe 2:12). Ordet episkopẹ̄ har översatts med ”bli tillsyningsman” i 1Ti 3:1 och ”uppgift att ha tillsyn” i Apg 1:20. Tillsyningsmannen var alltså någon som besökte, inspekterade och vägledde församlingsmedlemmar. Grundtanken i det grekiska uttrycket är ”en som utövar beskyddande tillsyn”. Tillsyningsmännen i den kristna församlingen har ansvaret att hjälpa sina medtroende andligt sett. Paulus använde ordet ”tillsyningsmän” när han här riktade sig till de ”äldste” från församlingen i Efesos. (Apg 20:17) Han använder dessutom ordet ”tillsyningsman” i sitt brev till Titus när han beskriver kvalifikationerna för de ”äldste” i den kristna församlingen. (Tit 1:5, 7) Ordet syftar alltså på samma ställning. Medan presbỵteros för tanken till de förordnade brödernas mogenhet, framhäver epịskopos de uppgifter som följer med förordnandet. Den här skildringen om Paulus möte med de äldste från Efesos visar tydligt att det fanns flera tillsyningsmän i den församlingen. Det fanns inget bestämt antal tillsyningsmän i varje församling, utan antalet berodde på hur många andligt mogna män i församlingen som var kvalificerade att tjäna som äldste. När Paulus skrev till de kristna i Filippi nämnde han ”tillsyningsmännen” (Flp 1:1), vilket tyder på att de fungerade som en krets och hade tillsyn över församlingens angelägenheter. (Se studienot till Apg 1:20.)

Filippi: Filippi hette ursprungligen Krenides. Filip II av Makedonien (Alexander den stores far) erövrade staden från thrakerna i mitten av 300-talet f.v.t. och uppkallade den efter sig själv. Det fanns gruvor rika på guld i området, och guldmynt gavs ut i Filips namn. Omkring 168 f.v.t. blev Perseus, den siste kungen i Makedonien, besegrad av den romerske konsuln Lucius Aemilius Paullus, som erövrade Filippi och det kringliggande området. År 146 f.v.t. gjordes hela Makedonien till en romersk provins. Det slag då Octavianus och Marcus Antonius besegrade Brutus och Gajus Cassius Longinus (som båda hade deltagit i mordet på Julius Caesar) ägde rum på slätten vid Filippi år 42 f.v.t. Till minne av sin stora seger gjorde Octavianus sedan Filippi till romersk koloni. När Octavianus några år senare fick hedersnamnet Augustus av den romerska senaten, kallade han staden Colonia Augusta Iulia Philippensis. (Se Tillägg B13.)

äldste: Ordagrant ”äldre män”. I Bibeln syftar det grekiska ordet presbỵteros först och främst på dem som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. I de olika städerna i den forntida nationen Israel var det andligt mogna män som skötte administrativa uppgifter och ledde folket. På samma sätt var det andligt mogna män som tog ledningen i de olika kristna församlingarna under det första århundradet v.t. Den här skildringen om Paulus möte med de äldste från Efesos visar tydligt att det fanns mer än en äldste i den församlingen. Antalet äldste i varje församling berodde på hur många andligt mogna män som uppfyllde kvalifikationerna. (1Ti 3:1–7; Tit 1:5–8) När Paulus skrev sitt första brev till Timoteus, som då förmodligen bodde i Efesos, nämnde han en äldstekrets. (1Ti 1:3; 4:14)

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Paulus använder den här hälsningen i 11 av sina brev. (1Kor 1:3; 2Kor 1:2; Gal 1:3; Ef 1:2; Flp 1:2; Kol 1:2; 1Th 1:1; 2Th 1:2; Tit 1:4; Flm 3) Han använder en liknande hälsning i sina brev till Timoteus, men då lägger han till egenskapen ”barmhärtighet”. (1Ti 1:2; 2Ti 1:2) Forskare har påpekat att Paulus, i stället för att använda det vanliga ordet för ”hälsningar”, chairein, ofta använder ett grekiskt ord som låter ungefär likadant, chạris, något som visar att han önskar att församlingarna ska få rikligt med ”generös omtanke”. (Se studienot till Apg 15:23.) Ordet ”frid” för tankarna till den vanliga hebreiska hälsningen shalọ̄m. (Se studienot till Mk 5:34.) När Paulus använder uttrycken ”generös omtanke” och ”frid” betonar han tydligtvis det goda förhållande som kristna har fått till Jehova Gud tack vare lösenoffret. Och när han beskriver var den generösa omtanken och friden kommer ifrån, så omtalar han Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus som två olika personer.

Må … visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.

bett denna innerliga bön: Eller ”framburit denna ödmjuka bön”. Det grekiska verbet dẹomai avser att be innerligt eller intensivt och med starka känslor. Det besläktade substantivet dẹēsis, som oftast återges med ”innerlig bön”, har beskrivits som en ”ödmjuk och innerlig vädjan”. I de kristna grekiska skrifterna används detta substantiv endast om böner riktade till Gud. ”Med förtvivlade rop och tårar” frambar Jesus ”innerliga böner och vädjanden till den som kunde rädda honom från döden”. (Heb 5:7) Uttrycket ”innerliga böner” står i plural, och det visar att Jesus bad till Jehova mer än en gång. I till exempel Getsemane bad Jesus flera innerliga böner. (Mt 26:36–44; Lu 22:32)

be innerligt och uttryck er tacksamhet: Bön syftar på att tala med Gud som en form av tillbedjan. Men att ”be innerligt” är ett mer specifikt uttryck som handlar om en intensiv begäran till Gud som ofta är förknippad med starka känslor och även tårar. (Heb 5:7) Ett uppslagsverk definierar det grekiska ord som används här som ”ett rop om att få ett personligt behov täckt”. (H. Balz och G. Schneider, 1990: Exegetical Dictionary of the New Testament) Att Paulus tillägger ”och uttryck er tacksamhet” visar att man även bör uttrycka sin uppskattning. Också i svåra situationer finns det orsak att känna tacksamhet, och det visste Paulus själv av egen erfarenhet. (Apg 16:22–25; Ef 5:19, 20) Paulus nämner även innersta önskningar och använder då ett ord som betyder ”begäran”. I det här sammanhanget syftar det på de saker som man ber till Gud om att få. Paulus har precis förklarat att vi kan be om att få vitt skilda behov täckta. (Se studienot till alla i den här versen.)

innerliga böner: Eller ”ödmjuka böner”. (Se studienoter till Apg 4:31; Flp 4:6.)

med tanke på allt ni har gjort för: Eller ”med tanke på ert bidrag för att främja”. Paulus kan bland annat ha tänkt på när Lydia och hennes hushåll blev döpta. Då var hon gästfri och insisterade på att Paulus och hans medarbetare skulle bo hemma hos henne. (Apg 16:14, 15)

mina bojor: Paulus kan ha suttit i fängelse fler gånger än de andra apostlarna. (Jämför 2Kor 11:23.) Omkring tio år tidigare, när han var i Filippi, hade han suttit i fängelse en kort period. (Apg 16:22–24) Och nu, när han skrev brevet till filipperna, satt han i husarrest i Rom. En soldat vaktade honom hela tiden medan han väntade på att få sin sak prövad inför kejsaren. (Apg 25:11, 12; 28:30, 31) Filipperna förstod att Paulus behövde hjälp när han var i fångenskap, så de skickade Epafroditos till honom med gåvor. Under tiden Epafroditos var tillsammans med Paulus hjälpte han honom på flera sätt, och vid något tillfälle riskerade han till och med livet för honom. (Flp 2:25, 30; 4:18)

försvara: Det grekiska ordet som har återgetts med ”försvara” (apologịa) används ofta om att försvara sig i en rättegång. (Apg 22:1; 25:16) Jesus hade förutsagt att hans efterföljare skulle bli utlämnade åt ”lokala domstolar” och ”ställas inför ståthållare och kungar” för hans skull och att de skulle ”vittna för dem och för folk från nationerna”. (Mt 10:17, 18) När motstånd från judarna i Jerusalem ledde till att Paulus greps fördes han inför den romerske ståthållaren i Caesarea. (Apg 23:23–35) Paulus vädjade till kejsaren när han var i Caesarea, och det gjorde att han kunde få försvara sin tro inför den högsta domstolen i romarriket. (Apg 25:11, 12) Det står inte i Bibeln om han ställdes inför kejsar Nero eller om det var inför en av hans representanter. När Paulus skrev sitt brev till filipperna väntade han på sin rättegång i Rom. (Apg 28:17–20)

juridiskt befästa de goda nyheterna: Uttrycket Paulus använder här förekom i juridiska sammanhang. Det syftar på att aktivt använda juridiska medel för att sprida de goda nyheterna. När Paulus hade varit i Filippi tio år tidigare hade han hänvisat till det romerska rättssystemet för att befästa rätten att förkunna de goda nyheterna. (Apg 16:35–40) Han kämpade för rätten att förkunna de goda nyheterna om Guds rike överallt i romarriket. I ett uppslagsverk står det: ”Paulus var inte bara ett vittne i fängelsehålan, utan också i rättssalen.” (John Reumann, 2008: The Anchor Yale Bible: Philippians)

ingående kunskap: Paulus visar här att kärlek till Gud och till ens medmänniskor hör ihop med ingående kunskap om Gud och förmåga att uppfatta vad som är hans vilja. I Bibeln förmedlar ofta de grekiska orden för ”känna” och ”kunskap” betydelsen ”veta genom egen erfarenhet”. (Läs mer om det grekiska ord som här har återgetts med ”ingående kunskap” i studienoter till Rom 10:2; Ef 4:13.)

gott omdöme: Det grekiska ord som här återges med ”omdöme” (ordagrant ”varseblivning genom sinnena”, ”uppfattningsförmåga”) förekommer bara i den här versen. Ett besläktat ord används i Heb 5:14 i frasen ”dem som har använt sin tankeförmåga [eller ”sin uppfattningsförmåga”, ordagrant ”sina sinnesorgan”] och övat den så att de kan skilja mellan rätt och fel”. I Bibeln används de här orden om omdöme i moraliska och andliga frågor. Paulus bad om att filippernas kärlek skulle växa sig starkare tillsammans med gott omdöme. Det skulle leda till att de skulle kunna se skillnad på det som Gud tycker är verkligt viktigt och det som är mindre viktigt. (Flp 1:10) En kristens moraliska uppfattningsförmåga är välutvecklad. Det gör att han kan skilja mellan rätt och fel, inte bara i helt uppenbara situationer, utan också i svårare situationer där det inte är lika tydligt vad som är rätt att göra. Han kan ta beslut som gör att han bevarar sin vänskap med Jehova.

ingående kunskap: Det finns två ord i de kristna grekiska skrifterna som ofta översätts med ”kunskap”: gnọ̄sis och epịgnōsis. Båda orden är besläktade med verbet ginọ̄skō, som betyder ”veta”, ”förstå”, ”inse”. Här används epịgnōsis, som är en förstärkt form av gnọ̄sis (epị betyder ordagrant ”på” men förmedlar här tanken på ”ytterligare”). Det kan, som sammanhanget ofta visar, betyda ”sann (exakt; fullständig) kunskap”. Här använder Paulus ordet för att visa att hans landsmäns, judarnas, hängivenhet var missriktad. Den var inte grundad på en rätt förståelse av Guds vilja så som den hade uppenbarats genom Jesus, den utlovade Messias.

den sanna kunskapen: Eller ”den ingående kunskapen”. Det finns två ord i de kristna grekiska skrifterna som ofta översätts med ”kunskap”: gnọ̄sis och epịgnōsis. Här används epịgnōsis, som är en förstärkt form av gnọ̄sis (epị betyder ordagrant ”på” men förmedlar här tanken på ”ytterligare”). Beroende på sammanhanget kan det betyda ”ingående (exakt; fullständig) kunskap”. (Se studienot till Rom 10:2.) Här använder Paulus ordet för att visa att alla mogna kristna måste vara förenade med sina medtroende när det gäller att få sann kunskap om Guds son, Kristus Jesus. (1Kor 1:24, 30; Ef 3:18; Kol 2:2, 3; 2Pe 1:8; 2:20)

bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

den kejserliga livvakten: Eller ”pretoriangardet”. Under Paulus första fångenskap i Rom (ca 59–61 v.t.) fick han ”tillåtelse att bo i en egen bostad tillsammans med den soldat som höll vakt över honom”. (Apg 28:16) När han satt i husarrest skrev han: ”Det har blivit allmänt känt för hela den kejserliga livvakten och alla andra att jag är i bojor på grund av Kristus.” Den här styrkan var en grupp på flera tusen romerska elitsoldater. Det grekiska ord som används här kommer från det latinska ordet praetorium, som ursprungligen användes om det ställe (ett tält eller en byggnad) där en romersk härförare bodde. Från och med kejsar Augustus tid var soldaterna i den här styrkan kejsarens egna livvakter, något som har påverkat hur det grekiska ordet har återgetts i den här och andra biblar. Den arbetsuppgiften krävde att de var stationerade i närheten av kejsaren och hans hushåll.

några som predikar om Kristus drivs av avund och rivalitet: En del tjänade Gud av fel motiv. Några av dem var antagligen judar som hade blivit kristna men som hade avvikit från den sanna lära som aposteln Paulus hade förmedlat. De var mer intresserade av att framhäva sig själva och sina idéer än att upphöja Gud. (Gal 6:12, 13) De var avundsjuka på Paulus myndighet, inflytande och rykte, och därför försökte de undergräva tilliten till honom. (Flp 1:17) Men Paulus kunde bevara glädjen därför att han såg att Kristus blev förkunnad. (Flp 1:18)

medan andra har goda motiv: Uppriktiga kristna predikade budskapet om Kristus av goda motiv. De visade godhet (eller välvilja) mot Kristus representanter, bland annat Paulus. Det ledde till att de blev godkända av Gud och fick uppleva hans godhet. (Ps 106:4; Ord 8:35)

Jesus ande: Syftar tydligtvis på den heliga ande, eller verksamma kraft, som Jesus använde och hade ”tagit emot ... från Fadern”. (Apg 2:33) Som huvud för den kristna församlingen använde Jesus anden för att leda de första kristnas predikoarbete och visa var de skulle lägga sina krafter. I det här fallet använde Jesus ”den heliga anden” för att hindra Paulus och hans reskamrater från att predika i provinserna Asia och Bithynien. (Apg 16:6–10) De här områdena fick höra de goda nyheterna längre fram. (Apg 18:18–21; 1Pe 1:1, 2)

Jesus Kristus ande: Detta syftar tydligtvis på att Jesus använde Guds heliga ande, eller verksamma kraft. I Apg 2:33 sägs det att Jesus har ”tagit emot den utlovade heliga anden från Fadern”. I Flp 1:11 bad Paulus om att de kristna skulle ”bli fyllda av rättfärdig frukt, med hjälp av Jesus Kristus, till ära och pris för Gud”. Ända sedan Jesus uppstod och steg upp till himlen har Gud använt honom för att ge de kristna här på jorden det de behöver. I Joh 14:26 sa Jesus: ”Fadern ska sända [den heliga anden] i mitt namn.” Och i Joh 15:26 sa han: ”När hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens ande …, ska den vittna om mig.” (Se studienot till Apg 16:7.)

min räddning: Eller ”min frigivning”. Paulus skrev sitt brev till filipperna under sin första fångenskap i Rom (ca 59–61 v.t.). Det ord Paulus använder här kan förmedla tanken på att han var övertygad om att han skulle bli frisläppt från fångenskapen på grund av de innerliga böner som de kristna i Filippi bad för honom. Det skulle stämma med att han säger att han var säker på att han skulle komma till Filippi igen, och det kunde bara bli möjligt om han släpptes från fångenskapen. (Flp 2:24; se ”Paulus resor efter ca 61 v.t.” i Mediagalleriet.) Men det grekiska ord som Paulus använder här (sōtērịa, som ofta återges med ”räddning”) kan i det här sammanhanget också syfta på Paulus eviga räddning.

talar mycket fritt och öppet: Eller ”talar med stor frimodighet”. Det grekiska ordet parrēsịa har grundbetydelsen ”frimodighet i tal”. (Se studienot till Apg 28:31.)

frimodiga förkunnande: Se studienot till 2Kor 7:4.

om jag lever gör jag det för Kristus, och om jag dör blir det till min fördel: Eller ”att leva är Kristus och att dö är en vinst”. Paulus framhäver tydligtvis kontrasten mellan vad liv eller död skulle innebära för honom. Så länge han levde kunde han ha glädjen att tjäna Gud och sina medtroende. Men om han dog lojal skulle han få odödligt liv i himlen. (2Ti 4:6–8)

detta arbete: Syftar tydligtvis på arbetet med att upphöja Kristus.

Jag slits mellan dessa två alternativ: När Paulus var i husarrest och väntade på sin rättegång inför kejsaren slets han mellan två alternativ. Det ena var att fortsätta leva och tjäna sina bröder. Det andra var att dö som en lojal tjänare åt Gud. (2Ti 4:7, 8) Paulus sa inte vad han skulle ha föredragit. (Flp 1:22) Men han sa att det skulle vara långt bättre att ”få bryta upp och vara hos Kristus”. Han visste att han behövde vara lojal till sin död för att vara helt säker på att få sin himmelska belöning under Kristus närvaro. (Upp 2:10)

att få bryta upp: Paulus syftar tydligtvis på sin död. I sitt andra brev till Timoteus, som skrevs omkring år 65 v.t., använde han ett besläktat grekiskt ord när han sa om sin död: ”Tiden då jag ska bryta upp är nära.” (2Ti 4:6) Uttrycket ”få bryta upp och vara hos Kristus” är tydligtvis en motsvarighet till det han säger i 2Kor 5:8: ”Vi … skulle föredra att vara borta från kroppen och få vårt hem hos Herren.” Att dö som en trogen tjänare åt Gud var som ”att få bryta upp” för Paulus, för det skulle öppna vägen för honom att få liv i Kristus ”himmelska rike”. (2Ti 4:18) Som han förklarar i 1Kor 15:23 skulle ”de som tillhör” Kristus få liv i himlen ”under Kristus närvaro”. Så Paulus säger här att han ville vara trogen till sin död så att han senare kunde få liv i himlen. Det är inte bara Paulus som använder uttrycket ”bryta upp” på det här sättet. Även andra grekiska skribenter använde det här ordet som en omskrivning för att dö.

när jag är tillsammans med er igen: Eller ”när jag är närvarande hos er igen”. Den här frasen innehåller på grekiska substantivet parousịa, som ordagrant betyder ”det att vara bredvid”. Det återges ofta med ”närvaro”, särskilt i samband med Jesus Kristus osynliga närvaro. (Mt 24:37; 1Kor 15:23) Här använder Paulus ordet när han skriver att han hoppas kunna besöka de kristna i Filippi igen. Han använder också ordet parousịa i Flp 2:12 (se studienot) i frasen ”när jag var hos er”, och det ställs i kontrast till hans ”frånvaro”. Detta stöder att man återger parousịa med ”närvaro” eller ”är tillsammans med” i stället för ”komma” eller ”ankomst”. (Se studienoter till Mt 24:3; 1Kor 16:17.)

är här hos mig: Eller ”är närvarande här”. Här använder Paulus det grekiska ordet parousịa när han talar om tre av sina medarbetare som var tillsammans med honom. Det här ordet förekommer i en liknande betydelse på fem andra ställen i de kristna grekiska skrifterna. (2Kor 7:6, 7; 10:10; Flp 1:26; 2:12) Detta ord används även i förbindelse med Jesus Kristus osynliga närvaro. (Mt 24:3; 1Kor 15:23) Att ordet parousịa, ”närvaro”, kan syfta på en osynlig närvaro framgår av hur den judiske historikern Josefus, som skrev på grekiska, använde det. Han nämner Guds parousịa på berget Sinai, då Guds osynliga närvaro blev tydlig genom åskdunder och blixtar. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 80 [v, 2]) Paulus använder det besläktade verbet pạreimi (”vara närvarande”) när han talar om att han var ”närvarande i anden” fastän han rent fysiskt var frånvarande. (1Kor 5:3) Många översättningar återger detta ord med ”tillkommelse” eller ”återkomst”, men tanken på en närvaro stöds av hur Paulus använder ordet i Flp 2:12, där han använder ordet ”frånvaro” som motsatsord. (Se studienot till 1Kor 15:23.)

närvaro: Det grekiska ordet parousịa (som i många översättningar återges med ”återkomst”) betyder ordagrant ”det att vara bredvid”. Det syftar på en närvaro som sträcker sig över en period, inte bara på en ankomst eller återkomst. Denna innebörd i ordet parousịa framgår av Mt 24:37–39, där ”Noas dagar ... före översvämningen” jämförs med ”Människosonens närvaro”. I Flp 2:12 används detta grekiska ord i frasen ”när jag var hos er” och ställs i kontrast till Paulus ”frånvaro”.

när jag var hos er … under min frånvaro: Paulus använder här det grekiska ordet parousịa för att beskriva en period då han var hos de kristna i Filippi. Innebörden i det grekiska ordet blir tydlig när han sätter det i kontrast till hans ”frånvaro” (grekiska: apousịa), dvs. en period då han inte var hos dem. Det grekiska ordet parousịa används i en särskild betydelse i samband med Jesus osynliga närvaro, som började då han blev insatt som messiansk kung i himlen i början av de sista dagarna för den här världsordningen. (Se studienoter till Mt 24:3; 1Kor 15:23; Flp 1:26.)

vårt medborgarskap: Filippi var en romersk koloni, och invånarna hade många privilegier. (Se studienoter till Apg 16:12, 21.) Några av dem som tillhörde församlingen i Filippi kan ha haft ett slags romerskt medborgarskap, som var högt värdesatt. Det var mycket fokus på skillnaden mellan dem som var romerska medborgare och dem som inte var det. Men Paulus talar här om ett medborgarskap i himlen, som var värt mycket mer. (Ef 2:19) Han uppmanade smorda kristna att inte fokusera på det jordiska (Flp 3:19), utan på sitt liv som medborgare i himlen i framtiden. (Se studienot till Flp 1:27.)

jag har levt mitt liv: Den form av det grekiska verbet politeuomai som används här skulle kunna återges med ”uppföra sig som en medborgare”. (Kingdom Interlinear) Paulus säger här att han var en god medborgare och följde landets lagar. Romerska medborgare tog i allmänhet aktivt del i politiska angelägenheter, eftersom romerskt medborgarskap var högt värderat och medförde vissa förpliktelser och privilegier. (Apg 22:25–30) När Paulus här beskriver hur han har levt sitt liv inför Gud, kan det ha antytt att han först och främst var en medborgare i Guds rike. (Flp 3:20; jämför användningen av samma verbform i Flp 1:27; fotnot.)

hade stark sammanhållning: Ordagrant ”var ett hjärta och en själ”. Detta grekiska uttryck visar vilken sammanhållning och enhet som fanns bland de många troende. I Flp 1:27 har ett liknande grekiskt uttryck översatts med ”enat” (ordagrant ”med en själ”). I de hebreiska skrifterna används uttrycket ”ett hjärta” i 1Kr 12:38, fotnot, och i 2Kr 30:12, fotnot, för att beskriva en gemensam önskan och en gemensam ansträngning. Dessutom används uttrycket ”hjärta” och ”själ” ofta tillsammans för att beskriva hela den inre människan. (5Mo 4:29; 6:5; 10:12; 11:13; 26:16; 30:2, 6, 10) Det grekiska uttrycket används här på ett liknande sätt och skulle kunna återges ”de var helt förenade i tanke och avsikt”. Detta var i linje med Jesus bön att hans efterföljare skulle vara förenade trots att de hade olika bakgrund. (Joh 17:21)

Uppför er nu bara: Eller ”Fortsätt nu bara att uppföra er som medborgare”. Det grekiska verb som Paulus använder här är besläktat med de grekiska orden för ”medborgarskap” (Flp 3:20) och ”medborgare” (Apg 21:39). Romerska medborgare var i allmänhet aktivt engagerade i statens verksamhet eftersom romerskt medborgarskap värderades högt och innebar både plikter och privilegier. (Apg 22:25–30) Så när Paulus använder en form av det här verbet i samband med att uppföra sig på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus förmedlar han tanken på att vara engagerad i kristen verksamhet, särskilt i att förkunna de goda nyheterna. Eftersom invånarna i Filippi hade fått ett slags romerskt medborgarskap, kände de till att ett medborgarskap innebar ett aktivt engagemang. (Se studienoter till Apg 23:1; Flp 3:20.)

enat: Ordagrant ”med en själ”. (Se studienot till Apg 4:32.)

Media

Paulus brev till filipperna
Paulus brev till filipperna

Bilden visar en sida från en papyruskodex som är känd som P46 och som antas vara från omkring år 200 v.t. Den innehåller nio av Paulus inspirerade brev, men breven kommer inte i samma ordning som i dagens biblar. (Se ”Paulus första brev till korinthierna” och ”Paulus andra brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Den här sidan innehåller slutet av Paulus brev till galaterna och början på hans brev till de kristna i Filippi. Den är en del av Papyrus Chester Beatty 2 och förvaras vid Chester Beatty-biblioteket i Dublin. På bilden markeras titeln, som lyder ”Till filipperna”. Den här papyrussamlingen visar att avskrivare tidigt använde titlar på bibelböckerna för att identifiera dem.

Introduktionsvideo till Filipperna
Introduktionsvideo till Filipperna
En kejserlig livvakt i tjänst
En kejserlig livvakt i tjänst

Medlemmar i den kejserliga livvakten (också kallad pretoriangardet) hade vanligtvis på sig en tunika (1) och ibland en mantel (2). Den här klädseln gjorde att de kunde röra sig fritt. Romare, icke-romare och slavar bar också ofta tunika, men soldaterna var lätta att identifiera på att de även hade vapen, bälte och sandaler. Men när de här soldaterna var inom Roms stadsgränser och när de vaktade kejsaren bar de ett annat plagg, som kallades toga (3). Togan var en formell klädsel för män som var romerska medborgare.

Paulus bojor när han var i husarrest
Paulus bojor när han var i husarrest

Första gången aposteln Paulus satt fängslad i Rom fick han bo i en hyrd bostad där en soldat höll vakt över honom. (Apg 28:16, 30) Romerska fångvaktare brukade kedja fast sina fångar. Vanligtvis satte man fast fångens högra handled i vaktens vänstra handled med en kedja mellan dem. På det sättet var fångvaktarens högra hand fri. Paulus nämnde att han satt kedjad, fastbojad och fängslad i de flesta inspirerade brev som han skrev under sin tid i husarrest i Rom. (Ef 3:1; 4:1; 6:20; Flp 1:7, 13, 14, 17; Kol 4:3, 18; Flm 1, 9, 10, 13)