Apostlagärningarna 17:1–34

17  De tog vägen genom Amfịpolis och Apollọnia och kom till Thessalonịke,+ där det fanns en judisk synagoga.  Paulus gick in i synagogan som han brukade,+ och under tre sabbater resonerade han med dem och utgick från Skrifterna.+  Med hjälp av hänvisningar till Skrifterna förklarade och bevisade han att Messias* var tvungen att lida+ och uppstå från de döda.+ Han sa: ”Den här Jesus, som jag förkunnar om för er, han är Messias.”*  Det fick några av dem att bli troende och ansluta sig till Paulus och Silas.+ Det gjorde också många av grekerna som tillbad Gud, och dessutom flera av de framstående kvinnorna.  Men judarna blev avundsjuka.+ De såg till att några onda män som drev omkring på torget bildade en mobb och startade ett upplopp i staden. De trängde in i Jasons hus och letade efter Paulus och Silas för att kunna föra ut dem till mobben.+  När de inte hittade dem släpade de med sig Jason och några av bröderna till stadens styresmän och skrek: ”De där männen som skapar oroligheter överallt* har kommit hit också,+  och Jason har tagit emot dem som gäster. Alla de här männen går emot kejsarens påbud, för de säger att det finns en annan kung, nämligen Jesus.”+  När folket och styresmännen fick höra om allt detta blev de förskräckta.  Jason och de andra betalade borgen, och då blev de frisläppta. 10  Redan samma natt sände bröderna i väg både Paulus och Silas till Berẹa, och när de kom dit gick de in i judarnas synagoga. 11  Judarna där hade ett mer öppet sinne* än de i Thessalonịke. De tog emot budskapet med stor villighet, och varje dag undersökte de Skrifterna för att ta reda på om det som de fick höra verkligen stämde. 12  Därför blev många av dem troende, och det blev också en hel del framstående grekiska kvinnor och några grekiska män. 13  Men när judarna i Thessalonịke fick veta att Paulus förkunnade Guds ord även i Berẹa, kom de dit för att hetsa folket+ och skapa oro där också. 14  Då sände bröderna genast i väg Paulus ner till kusten,+ men både Silas och Timoteus stannade kvar. 15  De som följde med Paulus tog med honom ända till Aten. Sedan gav de sig av tillbaka med ett bud från Paulus om att Silas och Timoteus+ skulle komma till honom så fort som möjligt. 16  Medan Paulus gick och väntade på dem i Aten blev han upprörd när han såg alla avgudabilder som fanns överallt i staden. 17  Så han började resonera med judarna och de andra som tillbad Gud i synagogan, och varje dag samtalade han med dem som råkade vara på torget. 18  Men några av de epikureiska och de stoiska filosoferna började diskutera med honom, och en del sa: ”Vad vill den här pratmakaren ha sagt egentligen?” Andra sa: ”Det verkar som att han förkunnar om främmande gudar.” Det berodde på att han förkunnade de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen.+ 19  Så de tog med honom till Areopạgen och sa till honom: ”Förklara vad den här nya läran som du förkunnar går ut på. 20  Du tar upp sådant som vi aldrig har hört förut, och vi vill gärna få veta vad det betyder.” 21  Atenarna och utlänningarna som bodde där brukade faktiskt inte göra något annat på sin lediga tid än att lyssna på senaste nytt och prata om det. 22  Då ställde sig Paulus i mitten av Areopạgen+ och sa: ”Atenare, jag märker att ni i alla avseenden verkar vara mer religiösa* än andra.+ 23  När jag gick runt och betraktade det ni tillber* såg jag till exempel ett altare med inskriften: ’Åt en okänd Gud’. Så det ni tillber utan att känna till, det förkunnar jag nu för er. 24  Den Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är Herre över himmel och jord,+ han bor inte i tempel byggda av människor.+ 25  Han betjänas inte av människor som om han behövde något,+ eftersom det är han som ger alla människor liv och andedräkt+ och allt. 26  Och från en enda människa+ har han gjort alla folk och låtit dem bo på hela jorden,+ och han har fastställt bestämda tider och gränser för var de ska bo.+ 27  Detta har Gud gjort för att människor ska söka honom, ja leta efter* honom och verkligen finna honom,+ för han är inte långt borta från någon av oss. 28  Det är ju tack vare* honom som vi lever, rör oss och finns till,+ precis som några av era egna diktare har sagt: ’Vi är alla hans barn.’* 29  Så eftersom vi är Guds barn*+ ska vi inte föreställa oss att det Gudomliga liknar något som är gjort av guld eller silver eller sten, något som människor har skulpterat eller formgett.+ 30  Gud har visserligen haft överseende med sådan okunnighet,+ men nu upplyser han människor överallt om att de måste ändra sig.* 31  För han har bestämt en dag då han ska döma+ människorna på jorden med rättvisa* genom en man som han har utnämnt, och han har gett alla en garanti för detta genom att uppväcka honom från döden.”+ 32  När de hörde honom tala om en uppståndelse från döden började några hånskratta,+ men andra sa: ”Vi vill gärna att du berättar mer om det här en annan gång.” 33  Då gick Paulus därifrån, 34  men några män anslöt sig till honom och blev troende. Det var bland annat Dionỵsios, som var medlem av Areopạgens domstol, och en kvinna som hette Dạmaris och några till.

Fotnoter

Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”som har vänt upp och ner på den bebodda jorden”.
Eller ”hade ett ädlare sinne”, ”var mer läraktiga”.
Eller ”verkar frukta gudarna mer”.
Eller ”era helgedomar”.
Eller ”känna sig fram efter”.
Ordagrant ”i”.
Eller ”avkomma”, ”ättlingar”.
Eller ”avkomma”, ”ättlingar”.
Eller ”ändra sinne”, ”ångra sig”.
Eller ”med opartiskhet”, ”med rättfärdighet”.

Studienoter

resonerade: Paulus berättade inte bara om de goda nyheterna. Han förklarade dem och lade fram bevis från Skrifterna, dvs. de inspirerade hebreiska skrifterna. Han gjorde mer än att bara läsa från Skrifterna, för han resonerade utifrån dem och anpassade resonemanget efter åhörarna. Det grekiska ordet dialẹgomai har definierats som att ”delta i en dialog”, ”samtala”, ”diskutera” och förmedlar tanken på att människor interagerar med varandra. Det här grekiska ordet används också i Apg 17:17; 18:4, 19; 19:8, 9; 20:7, 9.

Med hjälp av hänvisningar till Skrifterna ... bevisade: Det här grekiska ordet betyder ordagrant ”ställa vid sidan av (bredvid)”. Det är möjligt att Paulus noggrant jämförde profetior om Messias i de hebreiska skrifterna med händelser i Jesus liv och visade hur Jesus hade uppfyllt de här profetiorna.

stadens styresmän: Ordagrant ”politarkerna”. Detta grekiska ord (politạrchēs) förekommer inte i klassisk grekisk litteratur. Men i området kring Thessalonike och på andra platser i provinsen Makedonien har man hittat inskrifter där denna titel förekommer, och några av dem är från första århundradet f.v.t. Detta bekräftar skildringen i Apostlagärningarna och ökar Lukas trovärdighet som historiker.

kejsaren: Det var Tiberius som var kejsare när Jesus utförde sin tjänst här på jorden, men uttrycket används inte bara om den regerande kejsaren. Det kunde också stå för den offentliga myndigheten eller staten och dess representanter, som Paulus kallade ”myndigheterna” och Petrus kallade ”kungen” och ”ståthållarna”. (Rom 13:1–7; 1Pe 2:13–17; Tit 3:1; se Ordförklaringar.)

kejsarens: Vid den här tiden var Claudius kejsare, och han regerade från 41 till 54 v.t. (Apg 11:28; 18:2; se studienot till Mt 22:17 och Ordförklaringar.)

undersökte de: Eller ”studerade de grundligt”. Det grekiska ordet anakrịnō har definierats som ”sålla”, ”dela upp”, ”sortera”. Ordet används ibland i rättsfall om att förhöra. (Lu 23:14; Apg 4:9; 28:18; 1Kor 4:3) I det här sammanhanget förmedlar det därför tanken på noggranna och grundliga efterforskningar som i en rättsprocess. Judarna i Berea undersökte inte Skrifterna lättvindigt, utan de var grundliga och ville få bekräftat att det som Paulus och Silas lärde ut från Skrifterna var sant, att Jesus var den utlovade Messias.

torget: Torget (grekiska: agorạ) i Aten låg nordväst om Akropolis och täckte en yta på ca fem hektar. Torget var mer än en plats där man köpte och sålde. Det var stadens ekonomiska, politiska och kulturella centrum. Atenarna tyckte om att träffas där och delta i intellektuella debatter.

de epikureiska ... filosoferna: Anhängare till den grekiske filosofen Epikuros (341–270 f.v.t.). De lärde att njutning var livets mål. Epikuréerna trodde att det fanns gudar men att de inte brydde sig om människor och varken skulle belöna eller straffa dem, så det var meningslöst att be eller offra till dem. Epikuréernas tänkesätt och handlingssätt styrdes inte av moralnormer. Men de betonade att man skulle vara måttfull, fast bara för att man då slapp de negativa följderna av frosseri. De menade att det enda skälet till att man borde skaffa sig kunskap var att man kunde bli fri från religiös fruktan och vidskepelse. Varken stoikerna eller epikuréerna trodde på en uppståndelse. (Se studienot till de stoiska filosoferna i den här versen.)

de stoiska filosoferna: En grekisk filosofisk skola som hävdade att lyckan bestod i att leva i harmoni med förnuftet och naturen. Den verkligt vise, enligt deras uppfattning, påverkades varken av smärta eller njutning. Stoikerna trodde att allting var en del av en opersonlig gudom och att människosjälen hade sitt ursprung i den. Vissa stoiker trodde att själen till slut skulle förintas tillsammans med universum, medan andra trodde att den till slut åter skulle uppgå i gudomen. Varken stoikerna eller epikuréerna trodde på en uppståndelse. (Se studienot till de epikureiska ... filosoferna i den här versen.)

pratmakaren: Ordagrant ”den som plockar upp sädeskorn”. Det grekiska ord som används här, spermolọgos, betecknar en fågel som plockar upp sädeskorn eller frön. I bildlig bemärkelse användes ordet nedsättande om en person som får tag i en matbit här och där genom att tigga eller stjäla eller om en inkompetent, osofistikerad person som upprepar lösryckta upplysningar som han har snappat upp, en pratmakare som kommer med tomma ord. Dessa filosofer menade med andra ord att Paulus var okunnig och talade om sådant som han inte förstod sig på.

Areopagen: Eller ”Areskullen”. Ares var den grekiska krigsguden och motsvarades av den romerske guden Mars. Areopagen låg nordväst om Akropolis och var den traditionella mötesplatsen för Atens högsta råd. Benämningen ”Areopagen” kan syfta antingen på rådet eller på själva höjden. (Apg 17:34) En del forskare menar därför att Paulus fördes till den här höjden eller dess närhet för att förhöras, medan andra menar att han fördes till ett möte som rådet höll någon annanstans, kanske på torget.

bodde där: Eller ”var på besök”. Det grekiska ord som används här, epidēmẹō, har definierats som att ”uppehålla sig på en plats som främling eller besökare”.

Åt en okänd Gud: De grekiska orden Agnọ̄stōi theōi var en del av en inskrift på ett altare i Aten. Atenarna visade sin gudsfruktan genom att bygga många tempel och altaren. De gjorde till och med altaren åt abstrakta gudar som Berömmelse, Blygsamhet, Kraft, Övertalning och Medlidande. Atenarna hade också ett altare med inskriften ”Åt en okänd Gud”, kanske för att de var rädda att de hade glömt någon gud och därför skulle falla i onåd hos den guden. Genom att ha ett sådant altare erkände atenarna att det fanns en Gud som var okänd för dem. Paulus använde skickligt altaret som utgångspunkt då han berättade för dem om den sanne Guden – den Gud som fram till dess hade varit okänd för dem.

världen blev till genom honom: Det grekiska ordet kọsmos (”värld”) syftar här på människovärlden, något som framkommer av att det senare i versen står: världen kände honom inte. Detta ord användes ibland i icke-religiösa skrifter om universum och skapelsen i allmänhet, och aposteln Paulus kan ha använt ordet på det sättet när han vid ett tillfälle talade till några greker. (Apg 17:24) Men i de kristna grekiska skrifterna används ordet i första hand om människovärlden eller om en del av den. Det är sant att allt skapades med hjälp av Jesus, däribland himlen och jorden och allt på den. Men i den här versen ligger fokus på den roll han hade när mänskligheten kom till. (1Mo 1:26; Joh 1:3; Kol 1:15–17)

världen: I de flesta fall i Bibeln, men även ibland i grekisk icke-religiös litteratur, är det grekiska ordet kọsmos nära förknippat med mänskligheten. (Se studienot till Joh 1:10.) Men i icke-religiösa skrifter användes ordet ibland även om universum och skapelsen i allmänhet. Paulus kan ha använt ordet på det sättet vid det här tillfället, eftersom han riktade sig till greker och ville skapa en gemensam grund.

tempel byggda av människor: Eller ”tempel gjorda med människohänder”. Det grekiska ordet cheiropoiētos förekommer även i Apg 7:48 (”som människor byggt”) och Heb 9:11, 24 (”gjort med människohänder”). Till skillnad från Athena och de andra gudomligheterna, som var beroende av tempel, helgedomar och altaren för att få ära, kan den suveräne Herren över himmel och jord inte rymmas i bokstavliga tempel. (1Ku 8:27) Den sanne Guden är större än alla avgudar som finns i människogjorda tempel. (Jes 40:18–26) Paulus kan ha sagt detta på grund av att han såg så många tempel, altaren och helgedomar tillägnade olika gudomligheter.

vi lever, rör oss och finns till: En del menar att detta uttalande återspeglar en grekisk stilfigur inom retoriken som kallas trikolon. Den känns igen på att man använder tre parallella ord för att uttrycka en tanke. Filosoferna Platon, Sofokles och Aristoteles använde sig av den här tekniken. Andra menar att Paulus anspelade på en dikt av Epimenides, en diktare från Kreta som levde på 500-talet f.v.t.

era egna diktare: Paulus citerade tydligtvis frasen ”vi är alla hans barn” från dikten Phainomena, skriven av den stoiske diktaren Aratos. Liknande ordalydelser finns i andra grekiska skrifter, till exempel i en hymn till Zeus av den stoiske författaren Kleanthes. Paulus kan ha citerat grekiska diktare eftersom utbildade talare förväntades använda klassiska citat i sin bevisföring.

jorden: Eller ”den bebodda jorden”. Här används det grekiska ordet för ”jorden” (oikoumẹnē) i en bred betydelse och syftar på hela jorden som människornas hem. (Lu 4:5; Rom 10:18; Upp 12:9; 16:14) Under det första århundradet användes det här ordet också om det vidsträckta romerska riket, där judarna var kringspridda. (Apg 24:5)

en garanti: Eller ”ett bevis”. Ordagrant ”tro”. Det grekiska ordet pịstis, som oftast återges med ”tro”, används tydligtvis i det här sammanhanget för att förmedla tanken på ett bevis som ger grund för att ha fullständig tillit till något som är utlovat.

Areopagen: Eller ”Areskullen”. Ares var den grekiska krigsguden och motsvarades av den romerske guden Mars. Areopagen låg nordväst om Akropolis och var den traditionella mötesplatsen för Atens högsta råd. Benämningen ”Areopagen” kan syfta antingen på rådet eller på själva höjden. (Apg 17:34) En del forskare menar därför att Paulus fördes till den här höjden eller dess närhet för att förhöras, medan andra menar att han fördes till ett möte som rådet höll någon annanstans, kanske på torget.

som var medlem av Areopagens domstol: Eller ”en areopagit”, dvs. en domare i Areopagens domstol eller råd. (Se studienot till Apg 17:19.)

Media

Altaren åt okända gudar
Altaren åt okända gudar

I sitt tal på Areopagen i Aten nämnde Paulus ”ett altare med inskriften: ’Åt en okänd Gud’”. (Apg 17:23) Det finns både litterära och arkeologiska belägg för att det fanns sådana altaren i romarriket. Geografen Pausanias, som levde på 100-talet v.t., skrev om altaren tillägnade okända gudar i Grekland, och Filostratos, som levde på 100- och 200-talet v.t., nämner specifikt sådana altaren i Aten. På bild 1 ses lämningar av ett altare från 100-talet v.t. i Pergamon (i nuvarande Turkiet). Inskriften är ofullständig, men en möjlig rekonstruktion av den första raden lyder: ”Åt okända gudar”. På bild 2 ses ett altare från Palatinen i Rom. Det dateras till omkring 100 f.v.t. och är tillägnat en namnlös gudom. Dessa exempel stöder det bibliska omnämnandet av sådana altaren.