Apostlagärningarna 3:1–26

3  En dag var Petrus och Johannes på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen.  En man som hade lidit av en missbildning sedan födseln bars dit. Varje dag brukade man sätta honom nära den tempelport som kallas Sköna porten, så att han kunde tigga* av dem som var på väg in i templet.  När han fick syn på Petrus och Johannes, som var på väg in i templet, bad han att de skulle ge honom något.  Då såg de rakt på honom, och Petrus sa: ”Se på oss.”  Förväntansfullt tittade han upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något.  Men Petrus sa: ”Silver och guld äger jag inte, men det jag har ger jag dig. I nasarén Jesus Kristus namn: Gå!”+  Sedan tog han tag i hans högra hand och reste honom upp.+ I samma ögonblick blev mannens fötter och vrister starka.+  Han hoppade upp+ och började gå, och han följde med dem in i templet. Han gick omkring och hoppade och lovprisade Gud.  Och alla där såg honom gå runt och lovprisa Gud. 10  Och när det gick upp för dem att det var samme man som brukade sitta och tigga vid Sköna porten i templet+ blev de häpna och helt exalterade över det som hade hänt honom. 11  Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och människor skyndade sig fram till dem i det som kallas Salomos pelarhall,+ och de var utom sig av förvåning. 12  När Petrus såg det sa han till dem: ”Israeliter, varför är ni så förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss? Tror ni att det var tack vare vår egen kraft eller gudhängivenhet som vi fick den här mannen att börja gå? 13  Abrahams och Isaks och Jakobs Gud,+ våra förfäders Gud, har upphöjt sin tjänare,+ Jesus,+ som ni utlämnade+ och förnekade inför Pilatus, trots att Pilatus hade beslutat sig för att frige honom. 14  Ni förnekade en helig och rättfärdig man och begärde att få en mördare frigiven i stället,+ 15  och ni dödade den främste förmedlaren av liv.+ Men Gud uppväckte honom från de döda, och vi vittnar om det.+ 16  Och genom Jesus namn, och genom vår tro på hans namn, har den här mannen som ni ser och som ni känner blivit frisk. Ja, tack vare tron på Jesus har den här mannen blivit helt återställd inför ögonen på er alla. 17  Men bröder, jag vet att ni handlade i okunnighet,+ precis som era styresmän gjorde.+ 18  Och på det här sättet har Gud uppfyllt det som han förutsade genom alla profeterna: att hans Messias* skulle lida.+ 19  Så ångra er+ och vänd om,+ så att era synder blir utplånade.+ Då ska Jehova ge er nya krafter, 20  och han ska sända den Messias* som är utvald åt er, Jesus. 21  Han ska vänta i himlen tills tiden är inne för att återställa allt som Gud har förkunnat förr i tiden genom sina heliga profeter. 22  Mose sa ju: ’Jehova, er Gud, ska ge er en profet som är lik mig, en av era egna bröder.+ Ni ska lyssna på allt han säger till er.+ 23  För den som inte lyssnar till den profeten ska bli utplånad från folket.’+ 24  Och alla profeter från Samuel och framåt har också tydligt profeterat om dessa dagar.+ 25  Ni är barn till profeterna och arvtagare till det förbund som Gud ingick med era förfäder,+ när han sa till Abraham: ’Genom din avkomma ska alla jordens släkter bli välsignade.’+ 26  När Gud hade utvalt sin tjänare sände han honom först till er+ för att välsigna er genom att hjälpa er att överge era onda gärningar.”

Fotnoter

Eller ”be om barmhärtighetsgåvor”.
Eller ”smorde”, ”Kristus”.
Eller ”Smorde”, ”Kristus”.

Studienoter

tredje timmen på dagen: Dvs. ca kl. 9. Under det första århundradet började dagen vid soluppgången, omkring kl. 6, och judarna delade sedan in dagen i 12 timmar. (Joh 11:9) Den tredje timmen motsvarade alltså omkring kl. 9, den sjätte omkring kl. 12 och den nionde omkring kl. 15. Eftersom man inte kunde mäta tiden exakt angav man ofta bara den ungefärliga tiden för en händelse. (Joh 1:39; 4:6; 19:14; Apg 10:3, 9)

bönetimmen: Man bad uppenbarligen böner i templet i samband med morgonoffren och kvällsoffren. (2Mo 29:38–42; 30:7, 8) Lukas förbinder ”den timme rökelseoffret frambars” med att ”folket ... bad”. (Lu 1:10, not) I samband med att kung David fick detaljerade upplysningar om de dagliga offren fick han även befallning om att prästerna och leviterna skulle organiseras för att ära, tacka och lovprisa Jehova, och i det ingick utan tvivel att man frambar böner. (1Kr 16:4; 23:30; 2Kr 29:25, 26) Rökelse och böner var alltså nära förknippade med varandra. (Ps 141:2; Upp 5:8; 8:3, 4) Vid bönetimmen brukade folk samlas på templets förgårdar. En del kom förmodligen dit för att bli renade av prästerna, men många andra kom helt enkelt dit för att be och tillbe. (Lu 2:22–38) Enligt rabbinsk tradition kastade man lott om vilken av prästerna som skulle få frambära rökelse på guldaltaret. Lotten kastades mellan de präster som inte hade gjort det tidigare, så detta var en ära som en präst förmodligen bara fick en gång i livet. När alla prästerna och leviterna var samlade skulle den präst som valdes ut ensam gå in i det heliga, medan prästerna och folket på förgårdarna bad. Folket bad i djup tystnad i ungefär en halvtimme medan väldoften från rökelsen steg upp. (Lu 1:9, 10) ”Bönetimmen” kulminerade sedan i en glädjerik avslutning när folket välsignades (4Mo 6:22–27) och en kör av leviter sjöng den psalm som skulle sjungas den veckodagen.

den nionde timmen: Dvs. ca kl. 15. (Se studienot till Apg 2:15.)

från Nasaret: Eller ”nasarén”. Benämningen ”nasaré” användes om Jesus och senare även om hans efterföljare. (Apg 24:5) Många judar hette Jesus, och därför var det vanligt att man lade till något för att veta vem man syftade på. På Bibelns tid var det vanligt att man associerade människor med platsen de kom ifrån. (2Sa 3:2, 3; 17:27; 23:25–39; Nah 1:1; Apg 13:1; 21:29) Jesus växte upp i Nasaret i Galileen och bodde där större delen av sitt liv, så det var naturligt att man identifierade honom med hjälp av namnet på denna stad. Jesus blev kallad ”Jesus från Nasaret” av flera olika personer och i olika situationer. (Mk 1:23, 24; 10:46, 47; 14:66–69; 16:5, 6; Lu 24:13–19; Joh 18:1–7) Jesus godtog och använde själv detta namn. (Joh 18:5–8; Apg 22:6–8) På skylten som Pilatus lät sätta upp på tortyrpålen stod det på hebreiska, latin och grekiska: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.” (Joh 19:19, 20) Från och med pingsten år 33 v.t. blev Jesus ofta omnämnd som ”nasarén” eller ”Jesus från Nasaret” av apostlarna och andra. (Apg 2:22; 3:6; 4:10; 6:14; 10:38; 26:9; se också studienot till Mt 2:23.)

upphöjt: Dvs. till himmelsk härlighet.

främste förmedlaren: Det grekiska ord som används här (archēgọs) har grundbetydelsen ”främste ledare”, ”anförare”, ”en som går först”. Det används fyra gånger i Bibeln och syftar varje gång på Jesus. (Apg 3:15; 5:31; Heb 2:10; 12:2) Det grekiska ordet kan också syfta på någon som går i spetsen och banar väg för andra, t.ex. en föregångsman eller pionjär. Genom att Jesus blev medlare mellan Gud och människor och öppnade vägen till evigt liv kunde Jesus med rätta kallas den främste förmedlaren av liv, eller ”en vägvisare till livet”. Det ord som har översatts med ”främste förmedlaren” innehåller på grekiska tanken att den som går främst har en officiell eller administrativ ställning som ledare eller furste. (Ett besläktat ord används i Apg 7:27, 35 om Mose som ”ledare” i Israel.) Som ordet används här inbegriper det tanken att Jesus är den som Gud använder för att genomföra sin avsikt. Jesus blev ”en motsvarande lösen” i utbyte mot många. (1Ti 2:5, 6; Mt 20:28; Apg 4:12) Sedan Jesus hade blivit uppväckt kunde han som överstepräst och domare förmedla värdet av sitt lösenoffer. Detta offer gör det möjligt för människor som tror på det att bli befriade från synd och död. Uppståndelsen från döden sker därför genom Jesus. (Joh 5:28, 29; 6:39, 40) Det är på det sättet han öppnar vägen till evigt liv. (Joh 11:25; 14:6; Heb 5:9; 10:19, 20) En del bibelöversättare återger archēgọs med livets ”upphovsman” eller ”källa”, men Bibeln visar tydligt att den beskrivningen inte passar in på Jesus. Han fick i stället sitt liv och sin myndighet från Gud, och han används av Gud. (Ps 36:9; Joh 6:57; Apg 17:26–28; Kol 1:15; Upp 3:14)

Ändra sinne: Det grekiska ord som används här syftar på att ändra tänkesätt, inställning eller inriktning. I det här sammanhanget handlar det om en persons förhållande till Gud. (Se studienoter till Mt 3:8, 11 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

Handla i så fall på ett sätt som visar att ni har ändrat er: Eller ”Frambringa i så fall frukt som motsvarar sinnesändringen”. Detta syftar på handlingar och andra synliga bevis som gjorde det uppenbart att de som lyssnade på Johannes hade ändrat tänkesätt och inställning. (Lu 3:8; Apg 26:20; se studienoter till Mt 3:2, 11 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

hade blivit omvända: Det grekiska substantiv som används här, epistrofẹ̄, kommer från ett verb som betyder ”vända [sig] om”, ”återvända”. (Joh 21:20; 2Pe 2:22) När det används i andlig bemärkelse handlar det om att vända sig till eller återvända till den sanne Guden och att vända sig bort från avgudar och falska gudar. (Detta verb förekommer exempelvis i Apg 3:19; 14:15; 15:19; 26:18, 20; 2Kor 3:16.) I 1Th 1:9 används verbet i frasen ”vände er till en levande och sann Gud”. En person visar ånger innan han vänder om. (Se studienoter till Mt 3:2, 8; Apg 3:19; 26:20.)

ångra sig: Det grekiska ord som används här kan ordagrant återges med ”ändra sinne”. Det syftar på en förändring av tänkesätt, inställning eller inriktning. I det här sammanhanget är uppmaningen att ”ångra sig” förknippad med uttrycket och vända om till Gud och har alltså att göra med en människas förhållande till Gud. De som verkligen ångrar sig måste göra gärningar som motsvarar ångern. De visar alltså genom sitt sätt att leva och uppföra sig att de verkligen har ångrat sig och ändrat inställning. (Se studienoter till Mt 3:2, 8; Lu 3:8 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 18:15, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Det är värt att lägga märke till att när det här citatet förekommer i ett tidigt papyrusfragment av Septuaginta (i samlingen Papyrus Fouad Inv. 266), förekommer Guds namn skrivet med hebreisk kvadratskrift () i den grekiska texten. Detta fragment dateras till det första århundradet f.v.t. (Se Tillägg A5.) Tetragrammet används även i ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7, 8, 10–12, 14–18, 20, 22–24, 28 i Tillägg C4). Så även om tillgängliga grekiska handskrifter till de kristna grekiska skrifterna använder Kỵrios (Herre) här, så finns det goda skäl att använda Guds namn i huvudtexten. (Se Tillägg C.)

ångra er och vänd om: Det grekiska ordet metanoẹō, ”ångra”, betyder ordagrant ”ändra sinne” och syftar på en förändring av tänkesätt, inställning eller inriktning. I det här sammanhanget innefattade ångern att en person ville reparera eller återställa sitt förhållande till Gud. En syndare som verkligen ändrar sinne känner djup ånger över sitt felaktiga handlingssätt och är besluten att inte upprepa sin synd. (2Kor 7:10, 11; se studienoter till Mt 3:2, 8.) Verklig sinnesändring får dessutom en syndare att ”vända om”, dvs. att överge sitt felaktiga handlingssätt och slå in på en väg som Jehova tycker om. På både hebreiska och grekiska betyder verben för ”vända om” (hebreiska: shuv; grekiska: strẹfō; epistrẹfō) bokstavligen ”komma tillbaka”, ”återvända”, ”gå hem”. (1Mo 18:10; 50:14; Rut 1:6; Lu 17:31) Men när de används i en positiv, andlig bemärkelse kan de syfta på att man vänder tillbaka till Gud från att ha varit inne på fel väg. (1Ku 8:33; Hes 33:11; se studienoter till Apg 15:3; 26:20.)

blir utplånade: Det grekiska verb som används här har definierats som ”att avlägsna genom att torka bort”. I Bibeln används det i samband med att torka tårar (Upp 7:17; 21:4) och att stryka namn ur livets bok (Upp 3:5). I den här versen är innebörden ”att avlägsna varje spår”. Enligt vissa forskare förmedlar bildspråket i det här sammanhanget att man suddar ut något som är skrivet för hand. (Jämför Kol 2:14, där samma grekiska ord har återgetts med ”utplånade”.)

Då ska Jehova ge: Eller ”Då ska det komma tider då Jehova ger”. Det grekiska ordet kairọs (här står ordet i plural och kan återges med ”tider”) kan avse en viss tidpunkt, en bestämd eller fastställd tidsperiod eller en tidsperiod som kännetecknas av vissa utmärkande drag. (Mt 13:30; 21:34; Mk 11:13) Det här grekiska ordet används om den fastställda tiden för när Jesus skulle börja sin tjänst (Mk 1:15) och den fastställda tiden för när han skulle dö (Mt 26:18). Det används också om framtida tidpunkter eller tidsperioder i Guds anordning eller tidsschema, särskilt i samband med Kristus närvaro och hans rike. (Apg 1:7; 1Th 5:1)

Jehova: I tillgängliga grekiska handskrifter står det ordagrant ”Herrens ansikte”. (Se Tillägg C.) Sammanhanget i Apg 3:17–22 tyder på att ”Herren” inte syftar på Jesus utan på Jehova Gud, den som skulle ”sända ... Messias”. (Apg 3:20) Det grekiska ordet för ”Herre” (Kỵrios) används även i Apg 3:22 i ett citat från 5Mo 18:15, och där förekommer tetragrammet i den hebreiska grundtexten. (Se studienot till Apg 3:22.) I de hebreiska skrifterna är frasen ”Jehovas ansikte” en kombination av det hebreiska ordet för ”ansikte” och tetragrammet. Ofta återges denna kombination med endast ”Jehova”. (Dom 5:5; 1Mo 3:8; 2Mo 34:24; Ps 34:16; Klag 4:16; se Tillägg C3 introduktion; Apg 3:19.)

Han ska vänta i himlen: Eller ”Himlen ska behålla (ta emot) honom”. Detta syftar tydligen på den period då Jesus skulle vänta vid Guds högra sida i himlen tills återställelsen skulle börja. (Ps 110:1, 2; Lu 21:24; Heb 10:12, 13)

tiden ... för att återställa: På grekiska är det ord som återgetts med ”återställa” (apokatạstasis) ett substantiv, och i vissa biblar har det översatts med ”återupprätta”. Det kommer av apọ, som betyder ”igen” eller ”tillbaka”, och kathịstēmi, som ordagrant betyder ”sätta ner”. I Apg 1:6 används det motsvarande verbet, och det har översatts med ”återupprätta”. Josefus använde det grekiska ordet för ”återställande” när han skrev om judarnas återkomst från landsflykten i Babylon. I papyrusskrifter har det använts om att reparera vissa byggnader, om att återlämna egendom till de rätta ägarna och om att göra upp räkenskaper. I Apg 3:21 anges det inte vad som skulle återställas, så när det talas om att återställa allt måste innebörden avgöras utifrån vad Gud har sagt förr i tiden genom sina heliga profeter. I de hebreiska profeternas skrifter är återställelse ett återkommande tema. Genom profeterna lovade Jehova att landet skulle byggas upp och befolkas igen. Han lovade att de skulle få rika skördar och skyddas från vilda djur och från fiender. Han beskrev deras återställda land som ett paradis. (Jes 65:25; Hes 34:25; 36:35) Framför allt skulle templet återuppbyggas och den rena tillbedjan skulle återupptas. (Jes 2:1–5; Mik 4:1–5) Den förutsagda återställelsen skulle vara både andlig och fysisk.

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 18:15, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Det är värt att lägga märke till att när det här citatet förekommer i ett tidigt papyrusfragment av Septuaginta (i samlingen Papyrus Fouad Inv. 266), förekommer Guds namn skrivet med hebreisk kvadratskrift () i den grekiska texten. Detta fragment dateras till det första århundradet f.v.t. (Se Tillägg A5.) Tetragrammet används även i ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7, 8, 10–12, 14–18, 20, 22–24, 28 i Tillägg C4). Så även om tillgängliga grekiska handskrifter till de kristna grekiska skrifterna använder Kỵrios (Herre) här, så finns det goda skäl att använda Guds namn i huvudtexten. (Se Tillägg C.)

barnet: Eller ”barnets själ”. Det här är första förekomsten av det grekiska ordet psychẹ̄, som återges med ”själ” i vissa översättningar. Här syftar det på en persons liv. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

rädda ett liv eller ta ett liv: Eller ”rädda eller döda en själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

ett liv: Eller ”en själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

den: Eller ”den själ”. Sammanhanget avgör innebörden i det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”. Här avser det en individ eller en person. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.) Det här är en av flera verser i de kristna grekiska skrifterna som talar om själen (psychẹ̄) som något som är dödligt och kan tillintetgöras. (Se studienoter till Mt 2:20; Mk 3:4; Lu 6:9; se också Jak 5:20.)

Media

Salomos pelarhall
Salomos pelarhall

Den här 3D-animationen visar hur Salomos pelarhall kan ha sett ut under det första århundradet. Salomos pelarhall var en stor, täckt pelargång längs den östra sidan av den yttre förgården i templet i Jerusalem. Bibeln nämner Salomos pelarhall tre gånger. Johannes skriver om ett tillfälle då Jesus var i den här pelarhallen och några judar omringade honom och krävde att han skulle säga om han var Messias eller inte. (Joh 10:22–24) Vid ett annat tillfälle samlades en grupp förvånade människor där för att höra Petrus förklara hur han hade kunnat bota en man som hade lidit av en missbildning sedan födseln. (Apg 3:1–7, 11) Och de första kristna brukade samlas i Salomos pelarhall, fullt synliga för alla som var där. (Apg 5:12, 13; se Ordförklaringar under ”Salomos pelarhall”.)