Första Korinthierbrevet 2:1–16

2  Bröder, när jag kom till er för att förkunna Guds heliga hemlighet+ kom jag inte med imponerande retorik*+ eller vishet.  Jag bestämde mig nämligen för att inte prata om något annat än Jesus Kristus och hans död på pålen när jag var hos er.+  Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.  När jag talade och förkunnade var det inte med övertygande visdomsord. Det jag sa var ett uttryck för ande och kraft,+  för att er tro inte skulle grunda sig på människors vishet utan på Guds kraft.  Ändå talar vi om vishet med de mogna,*+ men inte den vishet som kommer från den här världsordningen eller den här världsordningens styresmän, som går mot sin undergång.+  Nej, vi talar om Guds vishet som är dold i en helig hemlighet,+ och innan världsordningarna blev till beslutade Gud att handla enligt denna vishet, så att vi kan bli förhärligade.  Denna vishet känner ingen av den här världsordningens styresmän till,+ för om de hade gjort det skulle de inte ha avrättat härlighetens Herre på pålen.+  Det är som det står skrivet: ”Vad inget öga har sett och inget öra har hört och inget hjärta har tänkt ut, det har Gud förberett åt dem som älskar honom.”+ 10  Det är ju för oss som Gud har uppenbarat detta+ genom sin ande,+ eftersom anden utforskar allt, till och med Guds djupheter.+ 11  Vem bland människorna vet vad som finns i en människa? Det gör bara människans egen ande. På samma sätt är det bara Guds ande som känner Guds tankar. 12  Vi har inte fått världens ande, utan den ande som kommer från Gud,+ för att vi ska kunna förstå det som Gud så omtänksamt har gett oss. 13  Och detta talar vi om, inte med ord hämtade ur mänsklig vishet,+ utan med ord som anden lärt oss,+ så att vi förklarar* andliga ämnen med andliga ord.* 14  Men en oandlig människa accepterar inte* det som kommer från Guds ande, utan tycker att det är dårskap. Hon kan inte förstå det, eftersom det ska bedömas på ett andligt sätt. 15  Den andliga människan däremot bedömer allt,+ men själv bedöms hon inte av någon. 16  För ”vem har lärt känna Jehovas sinne, så att han kan undervisa honom”?+ Men vi har Kristus sinne.+

Fotnoter

Eller ”överlägsenhet i tal”.
Eller ”fullvuxna”. Ordagrant ”fullkomliga”.
Eller ”förbinder”.
Eller möjligen ”förklarar andliga ämnen för andliga människor”.
Eller ”tar inte emot”.

Studienoter

världens: Eller ”världsordningens”, ”tidsålderns”, ”erans”. Grundbetydelsen av det grekiska ordet aiọ̄n är ”tidsålder”. Det kan beteckna förhållanden eller särskilda drag som kännetecknar en viss tid, epok eller tidsålder. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) Här har ordet samma innebörd som i 2Ti 4:10 och syftar på de rådande förhållandena i världen i allmänhet.

världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. (Se studienot till 1Kor 1:20.)

heliga hemligheter: Det grekiska ordet mystẹ̄rion, som här står i plural, återges med ”helig hemlighet” 25 gånger i Nya världens översättning. Uttrycket avser aspekter av Guds avsikt som är hemliga tills Gud väljer att uppenbara dem. Han uppenbarar dem då helt och hållet, men bara för dem som han väljer att ge insikt. (Kol 1:25, 26) När Guds heliga hemligheter har uppenbarats ska de göras kända i så stor utsträckning som möjligt. Det framgår av att Bibeln använder ord som ”förkunna”, ”göra känd”, ”predika”, ”uppenbara” och ”uppenbarelse” i samband med ”den heliga hemligheten”. (1Kor 2:1; Ef 1:9; 3:3; Kol 1:25, 26; 4:3) Den viktigaste delen av ”Guds heliga hemlighet” kretsar kring identifieringen av Jesus Kristus som den utlovade avkomman, eller Messias. (Kol 2:2; 1Mo 3:15) Men den här heliga hemligheten har många aspekter, däribland vilken roll Jesus har i Guds avsikt. (Kol 4:3) Som Jesus visade vid det här tillfället är de heliga hemligheterna kopplade till himmelriket. Detta rike syftar på Guds rike, den himmelska regering som har Jesus som kung. (Mk 4:11; Lu 8:10; se studienot till Mt 3:2.) I de kristna grekiska skrifterna används ordet mystẹ̄rion inte på samma sätt som i de antika mysteriekulterna. Dessa kulter, som ofta var sprungna ur fruktbarhetskulter som blomstrade under det första århundradet v.t., lovade sina anhängare odödlighet, direkta uppenbarelser och tillträde till gudarna genom mystiska riter. Innehållet i sådana hemligheter var naturligtvis inte grundade på sanning. De som invigdes i dessa mysteriekulter svor ett tysthetslöfte, så att innehållet i hemligheterna skulle fortsätta vara höljt i dunkel. Detta stod i skarp kontrast till de heliga hemligheterna i Bibeln, som skulle förkunnas vitt och brett. När Bibeln använder det här ordet i samband med falsk tillbedjan återges det i Nya världens översättning med bara ”hemlighet”. (Läs om de tre ställen där ordet mystẹ̄rion har återgetts med bara ”hemlighet” i studienoter till 2Th 2:7; Upp 17:5, 7.)

som lever i slutet för världsordningarna: Eller ”som lever i slutet för tidsåldrarna (erorna)”. Aposteln Paulus berättade om flera händelser i Israels historia (1Kor 10:1–10) som ledde fram till slutet för världsordningarna på hans tid, dvs. slutet för den judiska epoken. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) De judiska världsordningarna hade ett nära samband med lagförbundet och inbegrep bland annat följande: ett prästerskap, en anordning med offer och kostföreskrifter, en tälthelgedom och senare ett tempel för tillbedjan med högtider och sabbater samt ett nationellt styrelsesystem, som med tiden kom att innefatta jordiska kungar. Många av de särskilda drag som kännetecknade den israelitiska eller judiska epoken upphörde inte helt förrän år 70 v.t. Då förstördes Jerusalem och templet, vilket innebar slutet för det judiska prästerskapet, offren och tillbedjan i templet enligt lagens föreskrifter. Det judiska folket, som en gång hade varit Guds utvalda folk, blev dessutom skingrat bland andra nationer. Det uppfyllde Jesus profetia i Lu 21:24 och Paulus ord här om ”slutet för [de judiska] världsordningarna”.

Guds vishet ... i en helig hemlighet: Dvs. den visa anordning som Gud har för att göra slut på det uppror som började i Eden och för att införa fred och enhet i hela universum. (Se Ordförklaringar under ”Helig hemlighet”.) Förkunnandet av denna heliga hemlighet (grekiska: mystẹ̄rion; se studienot till Mt 13:11) började med Jehovas profetia i 1Mo 3:15. Jehovas heliga hemlighet kretsar kring Jesus Kristus. (Ef 1:9, 10; Kol 2:2) Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, och hans roll i Guds rike. (Mt 13:11) Den innefattar även utväljandet av de smorda, bland både judar och icke-judar, till att bli Kristus medarvingar som ska styra tillsammans med honom i riket (Lu 22:29, 30; Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27) och församlingens unika roll, den församling som består av 144 000 som är ”köpta från människorna som den första skörden åt Gud och åt lammet” (Upp 14:1, 4). Det är bara de som studerar Bibeln noggrant som kan förstå de här aspekterna.

vishet som är dold: Paulus kallar den heliga hemligheten för ”vishet som är dold”, dvs. dold för ”den här världsordningens styresmän”. (1Kor 2:8) Gud uppenbarar denna hemlighet genom sin ande för sina kristna tjänare, så att de kan göra den offentligt känd.

världsordningarna: Det grekiska ord som används här, aiọ̄n, har grundbetydelsen ”tidsålder”. Det kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsperiod. I det här sammanhanget syftar ordet på de världsordningar som har uppstått under människans historia efter upproret i Eden. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning” och studienot till 1Kor 10:11.)

avrätta ... på en påle: Eller ”fästa ... vid en påle (stolpe)”. Det här är den första av över 40 förekomster av det grekiska verbet staurọō i de kristna grekiska skrifterna. Det här verbet är besläktat med substantivet staurọs, som återges med ”tortyrpåle”. (Se studienoter till Mt 10:38; 16:24; 27:32 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.) Verbet används i Septuaginta i Est 7:9, där man ger en befallning om att hänga upp Haman på en påle som var mer än 20 m hög. På klassisk grekiska betyder detta verb ”omge med pålar”, ”uppföra en palissad”.

avrättat ... på pålen: Eller ”fäst ... vid en påle”. (Se studienot till Mt 20:19 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.)

Vad inget öga har sett och inget öra har hört: Det finns inget ställe i de hebreiska skrifterna som har samma ordalydelse som Paulus citat. Det verkar som att han kombinerar tankarna i Jes 52:15 och 64:4. Varken Paulus eller Jesaja talar här om de framtida välsignelser som Jehova ska ge sitt folk. Paulus tillämpar i stället Jesajas ord på de välsignelser som de första kristna redan kunde glädja sig åt, däribland det andliga ljus de hade fått och den förståelse de hade av ”Guds djupheter”. (1Kor 2:10) Människor som saknar andlighet sätter inte värde på sådana välsignelser. Deras ögon kan inte se eller urskilja andliga sanningar, och deras öron kan inte höra eller förstå sådant. Även om sådana människor har kunskap om det som ”Gud förberett åt dem som älskar honom” så når det inte deras hjärta. Men Gud har uppenbarat dessa dyrbara sanningar genom sin ande för män och kvinnor som i likhet med Paulus är hängivna honom.

världens ande: Paulus syftar här på den inställning och de tendenser som är dominerande i den värld som har vänt sig bort från Gud. På grund av Satans omfattande inflytande kännetecknas världens ande av själviskhet, omoral och brist på respekt för Jehova och hans rättfärdiga normer. (Ef 2:1–3; 1Jo 5:19) Världens ande verkar i motsatt riktning som den ande som kommer från Gud, hans heliga ande. (Läs mer om hur ordet ”ande” används i Bibeln i Ordförklaringar under ”Ande”.)

Den andliga människan: Ordagrant ”Den andlige”. Paulus ställer här den andliga människan i kontrast till den oandliga, som nämns i föregående vers. (Se studienot till 1Kor 2:14.) En andlig människa sätter värde på det som är andligt och låter sig ledas av Guds ande. Gud är högst verklig för människor som är andligt sinnade, och de anstränger sig för att efterlikna honom. (Ef 5:1) De försöker få Guds syn på saker och ting och försöker leva efter hans normer. En andlig människa bedömer, eller kan klart se, det orätta i en oandlig människas handlingssätt.

oandlig människa: Eller ”fysisk (själisk) människa”. Det grekiska ordet psychikọs används i det här sammanhanget som kontrast till den ”andliga” människan i vers 15 och syftar därför inte bara på en fysisk människa av kött och blod. Det avser en människa som inte bryr sig om eller sätter värde på andliga intressen. Det grekiska ordet kommer från ordet psychẹ̄, som några gånger återgetts med ”själ” i den här översättningen. När ordet psychẹ̄ används i Bibeln syftar det i allmänhet på något som är fysiskt, konkret, synligt och dödligt. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.) En ”oandlig människa” är alltså helt upptagen av de begär och önskningar som har med det fysiska eller materiella livet att göra på bekostnad av andliga intressen. (Se studienot till 1Kor 2:15.)

oandlig människa: Eller ”fysisk (själisk) människa”. Det grekiska ordet psychikọs används i det här sammanhanget som kontrast till den ”andliga” människan i vers 15 och syftar därför inte bara på en fysisk människa av kött och blod. Det avser en människa som inte bryr sig om eller sätter värde på andliga intressen. Det grekiska ordet kommer från ordet psychẹ̄, som några gånger återgetts med ”själ” i den här översättningen. När ordet psychẹ̄ används i Bibeln syftar det i allmänhet på något som är fysiskt, konkret, synligt och dödligt. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.) En ”oandlig människa” är alltså helt upptagen av de begär och önskningar som har med det fysiska eller materiella livet att göra på bekostnad av andliga intressen. (Se studienot till 1Kor 2:15.)

Den andliga människan: Ordagrant ”Den andlige”. Paulus ställer här den andliga människan i kontrast till den oandliga, som nämns i föregående vers. (Se studienot till 1Kor 2:14.) En andlig människa sätter värde på det som är andligt och låter sig ledas av Guds ande. Gud är högst verklig för människor som är andligt sinnade, och de anstränger sig för att efterlikna honom. (Ef 5:1) De försöker få Guds syn på saker och ting och försöker leva efter hans normer. En andlig människa bedömer, eller kan klart se, det orätta i en oandlig människas handlingssätt.

vem har lärt känna Jehovas sinne ...?: Svaret på den retoriska frågan är naturligtvis: Ingen. (Jämför Rom 11:33, 34, där Paulus citerar från samma bibelställe, Jes 40:13.) Paulus säger sedan: ”Men vi har Kristus sinne.” Människor kan aldrig helt förstå Jehovas tankar. Men de kristna kan lära känna Gud bättre genom att studera ”Kristus sinne” och försöka efterlikna hans sätt att tänka, eftersom Kristus är ”den osynlige Gudens avbild”. (Kol 1:15; se studienot till vi har Kristus sinne i den här versen.) Ju bättre en kristen förstår Kristus sinne, desto bättre kommer han att förstå Guds sinne.

Jehovas sinne: Paulus citerar här från Jes 40:13, där den hebreiska texten lyder ”Jehovas ande”. Men Paulus citerar tydligtvis från Septuaginta, där det står ”sinne” (grekiska: nous) i stället för ”ande”. I tillgängliga handskrifter till både Septuaginta och de kristna grekiska skrifterna står det ”Herres sinne”, men det finns goda skäl att tro att Guds namn förekom i de handskrifter som användes under det första århundradet. (Se Tillägg A5, C1 och C2.)

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Jes 40:13, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.)

vi har Kristus sinne: En kristen kan få ”Kristus sinne” genom att sätta sig in i hans sätt att tänka. En sådan person begrundar alla sidor av Kristus personlighet och försöker sedan efterlikna hans tänkesätt och hans ödmjukhet och lydnad. (1Pe 2:21) Den kristnes inställning kommer då att återspegla Kristus tänkesätt, som i sin tur återspeglar Jehovas tänkesätt. (Joh 14:9; Ef 4:23)

Media