Första Korinthierbrevet 1:1–31

1  Från Paulus, som genom Guds vilja har kallats att vara en apostel+ för Kristus Jesus, och vår broder Sọsthenes.  Till Guds församling i Korinth,+ ni som har gjorts heliga i förening med Kristus Jesus+ och har kallats att vara heliga,+ och till dem som överallt anropar vår Herre Jesus Kristus namn,+ han som är deras och vår Herre:  Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.  Jag tackar alltid min Gud för er, eftersom han har visat er generös omtanke genom Kristus Jesus,  för genom Kristus har ni berikats med allt, både med god förmåga att tala och med fullständig kunskap,+  och det visar att budskapet* om Kristus+ har fått fäste bland er.  Därför saknar ni inte någon gåva alls medan ni ivrigt väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska bli uppenbarad.+  Gud ska också göra er starka ända till slutet, så att man inte kan anklaga er för något på vår Herre Jesus Kristus dag.+  Gud är pålitlig,+ och genom honom blev ni kallade att vara i gemenskap med hans son, Jesus Kristus, vår Herre. 10  Bröder, i vår Herre Jesus Kristus namn uppmanar jag er alla att vara överens i allt ni säger och inte låta det bli grupperingar bland er,+ utan ni ska vara förenade i samma tänkesätt och samma uppfattningar.+ 11  Några som hör till Kloes hushåll har nämligen berättat för mig att det finns konflikter bland er, mina bröder.+ 12  Det jag syftar på är att några av er säger ”jag hör till Paulus” medan andra säger ”men jag till Apollos”,+ ”men jag till Kefas”, ”men jag till Kristus”. 13  Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev avrättad på pålen för er? Eller blev ni döpta i Paulus namn? 14  Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus+ och Gajus,+ 15  så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn. 16  Jo, jag har också döpt Stẹfanas hushåll.+ Men i övrigt tror jag inte att jag har döpt någon. 17  Kristus har inte sänt mig för att döpa, utan för att förkunna de goda nyheterna,+ men inte med intellektuell vältalighet,*+ för då skulle Kristus tortyrpåle förlora sin kraft. 18  Budskapet om tortyrpålen är ju dårskap för dem som är på väg mot undergång,+ men det är Guds kraft för oss som är på väg mot räddning.+ 19  För det står skrivet: ”Jag ska få de visa att förlora sin vishet, och jag ska förkasta* de intellektuellas skarpsinne.”+ 20  Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? 21  För i sin vishet såg Gud till att världen inte kunde lära känna honom+ genom världens egen vishet.+ I stället valde Gud att låta dårskapen+ i det som predikas rädda dem som tror. 22  Judarna begär tecken+ och grekerna söker vishet,+ 23  men vi förkunnar att Kristus har blivit avrättad på pålen, vilket är en stötesten för judarna+ och dårskap för nationerna.+ 24  Men för dem som är kallade, både judar och greker, är Kristus Guds kraft och Guds vishet.+ 25  För det dåraktiga från Gud är visare än människor, och det svaga från Gud är starkare än människor.+ 26  Bröder, ni ser i ert eget fall att Gud inte kallade många som var visa i människors ögon,+ inte många som var mäktiga eller kom från fina familjer.+ 27  I stället valde han det dåraktiga i världen för att låta de visa stå där med skam. Och Gud valde det svaga i världen för att låta det starka stå där med skam.+ 28  Och Gud valde det som människor ser ner på och som är föraktat, det som inte är något, för att det som är något ska bli till ingenting,+ 29  så att ingen ska kunna vara stolt över sig själv inför Gud. 30  Det är tack vare honom som ni är förenade med Kristus Jesus, som har uppenbarat Guds vishet och rättfärdighet+ för oss, och tack vare Kristus kan vi bli heliga+ och befrias genom en lösen.+ 31  Då blir det som det står skrivet: ”Den som är stolt ska vara stolt på grund av Jehova.”+

Fotnoter

Ordagrant ”vittnesbördet”.
Eller ”visa utläggningar”.
Eller ”skjuta åt sidan”.

Studienoter

Första Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. En papyruskodex som är känd som P46 visar att avskrivare använde titlar på bibelböcker. Denna kodex innehåller nio av Paulus brev och dateras ofta till omkring 200 v.t., vilket gör den till den tidigaste tillgängliga samlingen av hans brev. I inledningen till Paulus första inspirerade brev till korinthierna i den här kodexen står titeln Pros Korịnthious A (”Till korinthierna 1”). (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., innehåller samma titel. I de handskrifterna förekommer titeln både i början och i slutet av brevet.

vår broder Sosthenes: Namnet Sosthenes var inte särskilt vanligt. I Bibeln förekommer det bara här och i Apg 18:17. Det är därför möjligt att den synagogföreståndare som blev misshandlad av folkmassan i Korinth senare blev kristen och var samma person som den Sosthenes som nämns här och som var tillsammans med Paulus i Efesos. I 1Kor 16:21 antyder Paulus att större delen av brevet hade skrivits ner med hjälp av en sekreterare, och det kan ha varit Sosthenes.

Guds församling i Korinth: Paulus bildade församlingen i Korinth omkring år 50 v.t. (Apg 18:1–11) När han var i Efesos skrev han det här första inspirerade brevet till korinthierna omkring år 55. (Jämför 1Kor 5:9.) Bröderna i Korinth hade nyligen skrivit till Paulus och ställt frågor om äktenskap och om mat som varit offrad åt avgudar. (1Kor 7:1; 8:1) Men Paulus kände till problem som var ännu viktigare att ta upp. Församlingen tolererade grov omoral. (1Kor 5:1–8) Dessutom fanns det oenighet i församlingen. (1Kor 1:11–13; 11:18; 15:12–14, 33, 34) Det kan även ha funnits en viss osäkerhet kring hur Herrens kvällsmåltid skulle firas. (1Kor 11:20–29) Paulus gav inspirerad vägledning i de här frågorna, och han betonade särskilt hur viktigt det är att visa kristen kärlek. (1Kor 13:1–13)

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Paulus använder den här hälsningen i 11 av sina brev. (1Kor 1:3; 2Kor 1:2; Gal 1:3; Ef 1:2; Flp 1:2; Kol 1:2; 1Th 1:1; 2Th 1:2; Tit 1:4; Flm 3) Han använder en liknande hälsning i sina brev till Timoteus, men då lägger han till egenskapen ”barmhärtighet”. (1Ti 1:2; 2Ti 1:2) Forskare har påpekat att Paulus, i stället för att använda det vanliga ordet för ”hälsningar”, chairein, ofta använder ett grekiskt ord som låter ungefär likadant, chạris, något som visar att han önskar att församlingarna ska få rikligt med ”generös omtanke”. (Se studienot till Apg 15:23.) Ordet ”frid” för tankarna till den vanliga hebreiska hälsningen shalọ̄m. (Se studienot till Mk 5:34.) När Paulus använder uttrycken ”generös omtanke” och ”frid” betonar han tydligtvis det goda förhållande som kristna har fått till Jehova Gud tack vare lösenoffret. Och när han beskriver var den generösa omtanken och friden kommer ifrån, så omtalar han Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus som två olika personer.

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.

att träffas: Eller ”att dela med varandra”. Det grekiska ordet koinōnịa betyder i grund och botten ”det att dela med andra”, ”det att ha något gemensamt”. Paulus använde detta ord flera gånger i sina brev. (1Kor 1:9; 10:16; 2Kor 6:14; 13:14) Sammanhanget visar här att detta inte syftar på flyktig bekantskap, utan på nära vänskap.

i gemenskap: Eller ”delaktiga”. Paulus använder det grekiska ordet koinōnịa flera gånger i sina brev. (1Kor 10:16; 2Kor 6:14; 13:14) I det här sammanhanget förmedlar ordet tanken att gemenskap med Guds son innebär enhet och nära vänskap. (Se studienot till Apg 2:42.)

Bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

grupperingar: Eller ”splittringar”, ”schismer”, ”söndringar”. Jesus bad till Gud om att hans efterföljare skulle vara eniga (Joh 17:20–23), och även Paulus var mycket mån om enheten i den kristna församlingen. När han skrev sitt första inspirerade brev till korinthierna (ca 55 v.t.) hade det bildats olika läger i församlingen. En del betraktade Apollos som sin ledare, medan andra föredrog Paulus eller Petrus, och några höll sig bara till Kristus. (1Kor 1:11, 12) Paulus varnade för att låta människor få för stor betydelse, eftersom de bara är Guds och Kristus tjänare. (1Kor 3:4–9, 21–23; 4:6, 7) Han använde det grekiska ordet schịsma, som i den här versen återgetts med ”grupperingar”, tre gånger i sitt första brev till korinthierna. (1Kor 1:10; 11:18, ”oeniga”; 12:25, ”splittring”)

Kloes hushåll: Det här är enda gången Bibeln nämner en kvinna som hette Kloe. Hon kan ha bott i Korinth eller i Efesos, där Första Korinthierbrevet skrevs. Paulus berättar inte om hon själv var kristen eller om hon bodde i någon av de här städerna. Men med tanke på att han nämner hennes hushåll måste åtminstone några i det hushållet, antingen familjemedlemmar eller slavar, ha varit kristna som korinthierna kände till.

Apollos: En kristen jude som tydligtvis hade växt upp i Alexandria, huvudstaden i den romerska provinsen Egypten. Alexandria var ett centrum för högre utbildning och känt för sitt stora bibliotek. Det var den största staden i romarriket efter Rom, och den hade en stor judisk befolkning. Det var ett viktigt kultur- och lärocentrum för både judar och greker. Där utarbetades Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna. Dessa upplysningar kan förklara varför det sägs att Apollos var mycket insatt [ordagrant ”kraftfull”] i Skrifterna, dvs. de inspirerade hebreiska skrifterna.

vår broder Apollos: Det verkar som att Apollos måste ha befunnit sig i eller i närheten av Efesos, där Paulus skrev Första Korinthierna. Apollos hade predikat i Korinth tidigare (Apg 18:24–19:1a), och korinthierna satte stort värde på honom. Paulus ville att Apollos skulle besöka församlingen i Korinth. Men Apollos hade inga planer på det just då, kanske för att han var rädd att provocera fram ytterligare splittring (1Kor 1:10–12) eller för att han hade arbete kvar att göra där han befann sig. I vilket fall som helst visar Paulus korta uttalande ”vår broder Apollos” att grupperingarna i församlingen i Korinth inte hade skapat någon klyfta mellan de två missionärerna, som en del bibelkommentatorer har menat. (1Kor 3:4–9, 21–23; 4:6, 7)

Simon, som kallas Petrus: Petrus omnämns på följande fem sätt i Bibeln: 1) ”Simeon”, ett hebreiskt namn skrivet med grekiska bokstäver, 2) ”Simon”, ett grekiskt namn (både Simeon och Simon kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”), 3) ”Petrus” (ett grekiskt namn som betyder ”ett klippstycke” och som ingen annan har i Bibeln), 4) ”Kefas”, den semitiska motsvarigheten till Petrus (möjligen besläktat med det hebreiska kefịm [klippor], som förekommer i Job 30:6; Jer 4:29), och 5) det sammansatta namnet ”Simon Petrus”. (Apg 15:14; Joh 1:42; Mt 16:16)

Du är Simon: Simon omnämns på fem olika sätt i Bibeln. (Se studienoter till Mt 4:18; 10:2.) Vid det här tillfället träffar Jesus tydligtvis Simon för första gången och ger honom det semitiska namnet Kefas (Kēfạs). Det namnet är möjligen besläktat med det hebreiska ordet kefịm (klippor), som förekommer i Job 30:6 och Jer 4:29. Evangelieskribenten Johannes ger även en förklaring: som översätts ”Petrus”. Petrus är ett grekiskt namn som har en liknande betydelse, nämligen ”ett klippstycke”. Det är bara Simon som har namnet Kefas och Petrus i Bibeln. Jesus, som kunde se att Natanael inte hade ”något falskt i sig” (Joh 1:47; 2:25), kunde även se vad för slags människa Petrus var. Petrus hade klipplika egenskaper som blev särskilt tydliga efter Jesus död och uppståndelse, när han hjälpte till att stärka och stabilisera församlingen. (Lu 22:32; Apg 1:15, 16; 15:6–11)

Apollos: En kristen jude från Alexandria som reste från Efesos till Korinth och hjälpte dem som hade blivit troende. (Apg 18:24–28; 19:1; se studienot till Apg 18:24.) Apollos ”vattnade” det som Paulus hade planterat i Korinth. (1Kor 3:5, 6; se studienot till 1Kor 16:12.)

Kefas: Ett av aposteln Simon Petrus namn. När Jesus träffade Simon första gången gav han honom det semitiska namnet Kefas (grekiska: Kēfạs). Namnet kan vara besläktat med det hebreiska substantivet kefịm (klippor), som används i Job 30:6 och Jer 4:29. I Joh 1:42 förklarar Johannes att namnet ”översätts ’Petrus’” (Pẹtros, ett grekiskt namn med liknande betydelse, ”ett klippstycke”). Namnet Kefas förekommer bara i Joh 1:42 och i två av Paulus brev, nämligen 1 Korinthierna och Galaterna. (1Kor 1:12; 3:22; 9:5; 15:5; Gal 1:18; 2:9, 11, 14; se studienoter till Mt 10:2; Joh 1:42.)

avrätta ... på en påle: Eller ”fästa ... vid en påle (stolpe)”. Det här är den första av över 40 förekomster av det grekiska verbet staurọō i de kristna grekiska skrifterna. Det här verbet är besläktat med substantivet staurọs, som återges med ”tortyrpåle”. (Se studienoter till Mt 10:38; 16:24; 27:32 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.) Verbet används i Septuaginta i Est 7:9, där man ger en befallning om att hänga upp Haman på en påle som var mer än 20 m hög. På klassisk grekiska betyder detta verb ”omge med pålar”, ”uppföra en palissad”.

avrättad på pålen: Eller ”fäst vid en påle (stolpe)”. (Se studienot till Mt 20:19 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.)

Kristus har inte sänt mig för att döpa: Paulus hade myndighet att döpa (Mt 28:19), och det hände att han gjorde det. Men i det här sammanhanget visar han att det viktigaste uppdrag han hade fått av Kristus inte var att döpa. (1Kor 1:14, 16) Han ville inte att dopet skulle bli en orsak till splittring, som om det skulle väga tyngre att bli döpt av en apostel än att bli döpt av någon annan.

Kristus tortyrpåle: Här används begreppet ”tortyrpåle” (grekiska: staurọs) för att beteckna Jesus död på pålen. Jesus dog på det sättet för att människor inte längre skulle vara förslavade under synden, utan kunna få ett gott förhållande till Gud.

Kristus tortyrpåle: Här används begreppet ”tortyrpåle” (grekiska: staurọs) för att beteckna Jesus död på pålen. Jesus dog på det sättet för att människor inte längre skulle vara förslavade under synden, utan kunna få ett gott förhållande till Gud.

tortyrpålen: Se studienot till 1Kor 1:17.

de skriftlärda: Dvs. experterna på Moses lag.

världens: Eller ”världsordningens”, ”tidsålderns”, ”erans”. Grundbetydelsen av det grekiska ordet aiọ̄n är ”tidsålder”. Det kan beteckna förhållanden eller särskilda drag som kännetecknar en viss tid, epok eller tidsålder. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) Här har ordet samma innebörd som i 2Ti 4:10 och syftar på de rådande förhållandena i världen i allmänhet.

grekerna: Under det första århundradet v.t. behövde det grekiska ord som används här, Hẹllēn, inte bara syfta på sådana som var födda i Grekland eller som hade grekisk härkomst. I det här sammanhanget används ordet som en parallell till ”nationerna” (1Kor 1:23), och ”grekerna” representerar därför alla icke-judiska folk (Rom 1:16; 2:9, 10; 3:9; 10:12; 1Kor 10:32; 12:13). Detta berodde utan tvivel på att det grekiska språket och den grekiska kulturen hade så stort inflytande i hela romarriket. (Se studienot till Rom 1:16.)

dårskapen i det som predikas: Paulus kallade budskapet om Kristus för dårskap eftersom det uppfattades så av nationerna. Grekerna kunde inte förstå varför en jude behövde dö som en föraktad brottsling för att de skulle kunna bli räddade. (1Kor 1:18, 25; se studienot till 1Kor 1:22.) Och judarna trodde att de skulle bli räddade genom sina laggärningar, sina gåvor till de fattiga och sitt släktskap med sina förfäder, särskilt Abraham. De ville inte ha en messias som de betraktade som svag, en man som lät sig avrättas på en påle. (1Kor 1:23)

grekerna: Under det första århundradet v.t. behövde det grekiska ordet Hẹllēn (som betyder ”grek”) inte bara syfta på sådana som var födda i Grekland eller som hade grekisk härkomst. När Paulus här talar om alla som har tro och nämner ”grekerna” tillsammans med ”judarna” använder han tydligtvis ordet ”greker” i en bredare betydelse om alla icke-judiska folk. (Rom 2:9, 10; 3:9; 10:12; 1Kor 10:32; 12:13) Detta berodde utan tvekan på att det grekiska språket och den grekiska kulturen hade så stort inflytande i hela romarriket.

grekerna: Under det första århundradet v.t. behövde det grekiska ord som används här, Hẹllēn, inte bara syfta på sådana som var födda i Grekland eller som hade grekisk härkomst. I det här sammanhanget används ordet som en parallell till ”nationerna” (1Kor 1:23), och ”grekerna” representerar därför alla icke-judiska folk (Rom 1:16; 2:9, 10; 3:9; 10:12; 1Kor 10:32; 12:13). Detta berodde utan tvivel på att det grekiska språket och den grekiska kulturen hade så stort inflytande i hela romarriket. (Se studienot till Rom 1:16.)

en stötesten för judarna: Lagen sa att den som hängdes upp på en påle var ”förbannad av Gud”. (5Mo 21:22, 23; Gal 3:13) Så judarna tyckte att Jesus dog på ett vanärande sätt som inte var passande för Messias. Det blev därför en ”stötesten” för dem.

i människors ögon: Ordagrant ”efter köttet”.

kom från fina familjer: Eller ”var av ädel börd”. En del bibelkommentatorer menar att det grekiska ordet för ”fina familjer” syftar på dem som kom från stadens framstående släkter med gamla anor. I den grekisk-romerska världen tillhörde man eliten om man hade en sådan bakgrund. Med tanke på att Paulus använder det här ordet kan några av de kristna i Korinth ha kommit från överklassen och ha tillhört de privilegierade i samhället.

alla människor: Eller ”allt kött”, ”hela mänskligheten”. Det grekiska uttrycket för ”alla människor” förekommer även i Lu 3:6, som är ett citat från Jes 40:5, och där används ett hebreiskt uttryck som betyder samma sak. (Jämför studienot till Joh 1:14.)

ingen: Ordagrant ”inget kött”. Det grekiska ordet sarx används här för att beteckna en människa, en varelse av kött och blod. (Se studienoter till Joh 3:6; 17:2.)

i människors ögon: Ordagrant ”efter köttet”.

ingen: Ordagrant ”inget kött”. Det grekiska ordet sarx används här för att beteckna en människa, en varelse av kött och blod. (Se studienoter till Joh 17:2; Rom 3:20; 1Kor 1:26.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jer 9:24, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.)

Media

Introduktionsvideo till 1 Korinthierna
Introduktionsvideo till 1 Korinthierna
Paulus första brev till korinthierna
Paulus första brev till korinthierna

Bilden visar en sida från en papyruskodex som är känd som P46. Några delar av den (Papyrus Chester Beatty II) finns i Dublin på Irland, och andra delar (Papyrus Michigan Inv. 6238) finns i Ann Arbor i Michigan i USA. Det här bladet förvaras vid Chester Beatty-biblioteket i Dublin. Kodexen antas vara från omkring år 200 v.t. Den består av 86 delvis skadade blad, men ursprungligen hade den troligen 104 blad. Den innehåller nio av Paulus inspirerade brev. På bilden markeras titeln, som lyder ”Till korinthierna 1”. Den här papyrussamlingen ger bevis för att avskrivare tidigt använde titlar för att identifiera bibelböcker.