Första Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. En papyruskodex som är känd som P⁴⁶ visar att avskrivare använde titlar på bibelböcker. Denna kodex innehåller nio av Paulus brev och dateras ofta till omkring 200 v.t., vilket gör den till den tidigaste tillgängliga samlingen av hans brev. I inledningen till Paulus första inspirerade brev till korinthierna i den här kodexen står titeln Pros Korịnthious A (”Till korinthierna 1”). (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., innehåller samma titel. I de handskrifterna förekommer titeln både i början och i slutet av brevet.

Efesierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. (Se studienot till 1Kor Titel och ”Paulus brev till efesierna” i Mediagalleriet.)

en apostel: Se studienot till Rom 1:1.

de heliga: Se studienot till Rom 1:7.

i Efesos: De här orden finns med i tidiga, väl ansedda grekiska handskrifter och i gamla översättningar, men de saknas i vissa gamla handskrifter. En del som inte tror att de här orden var med i den ursprungliga texten menar att Paulus skickade det här brevet till Laodikeia. (Kol 4:16) Men orden ”till [eller ”i”] Laodikeia” finns inte med i en enda handskrift. Och alla de tidiga handskrifter som inte har med ”i Efesos” i den här versen har med en överskrift till brevet där det står ”Till efesierna”. Även tidiga skribenter ansåg att det här brevet var riktat till efesierna. Dessutom är det ingen handskrift som nämner någon annan stad än Efesos här.

Efesos: På Bibelns tid var detta en rik handelsstad och ett viktigt religiöst centrum. Staden låg på Mindre Asiens västkust, mitt emot ön Samos. Efesos var huvudstad i den romerska provinsen Asia. (Se Ordförklaringar, Tillägg B13 och ”Efesos teater med omgivning” i Mediagalleriet.)

lärjungar till Kristus Jesus: Eller ”i gemenskap med Kristus Jesus”. Ordagrant ”i Kristus Jesus”. Tanken som förmedlas är gemenskap, harmoni och enhet. I Paulus brev till efesierna skriver han flera gånger att de smorda kristna är ”förenade med” Jesus eller ”i gemenskap med” honom. Det lyfter fram vilken viktig roll Jesus har när det gäller att skapa enhet. (Se till exempel Ef 1:4, 11; 2:13, 21.)

heliga: I de kristna grekiska skrifterna omtalas Kristus andliga bröder i församlingarna gång på gång som de ”heliga”. (Apg 9:13; 26:10; Rom 12:13; 2Kor 1:1; 13:13) Det här ordet används om dem som förts in i ett nytt förhållande till Gud genom det nya förbundet, som trätt i kraft genom ”blodet av ett evigt förbund”, Jesus utgjutna blod. (Heb 10:29; 13:20) På det sättet har de blivit helgade, renade och förklarade ”heliga” av Gud. Han tillskriver dem detta heliga tillstånd redan när de börjar sin helgade kurs på jorden, inte först när de dött. Bibeln ger därför ingen grund för att individer eller organisationer kan förklara människor ”heliga”, dvs. helgonförklara dem. I en del bibelöversättningar återges det här ordet med ”helgon”. Petrus säger att de ”ska vara heliga” därför att Gud är helig. (1Pe 1:15, 16; 3Mo 20:7, 26) Ordet ”heliga” syftar på alla som blir förenade med Kristus och blir hans medarvingar. Mer än 500 år innan Kristus efterföljare omtalades med detta ord avslöjade Gud att människor som kallades ”den Allrahögstes heliga” skulle få regera tillsammans med Kristus. (Dan 7:13, 14, 18, 27)

apostel: Det grekiska substantivet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”. Paulus var kallad till att vara apostel för nationerna, eller icke-judarna, och utvald direkt av den uppståndne Jesus. (Apg 9:1–22; 22:6–21; 26:12–23) Paulus bekräftade att han var en apostel genom att hänvisa till att han hade sett den uppståndne Herren Jesus Kristus (1Kor 9:1, 2) och att han hade utfört underverk (2Kor 12:12). Paulus hade också förmedlat helig ande till döpta troende, vilket var ytterligare ett bevis för att han verkligen var en apostel. (Apg 19:5, 6) Även om han ofta talar om sig själv som apostel räknar han sig aldrig som en av ”de tolv”. (1Kor 15:5, 8–10; Rom 11:13; Gal 2:6–9; 2Ti 1:1, 11)

Må … visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Paulus använder den här hälsningen i 11 av sina brev. (1Kor 1:3; 2Kor 1:2; Gal 1:3; Ef 1:2; Flp 1:2; Kol 1:2; 1Th 1:1; 2Th 1:2; Tit 1:4; Flm 3) Han använder en liknande hälsning i sina brev till Timoteus, men då lägger han till egenskapen ”barmhärtighet”. (1Ti 1:2; 2Ti 1:2) Forskare har påpekat att Paulus, i stället för att använda det vanliga ordet för ”hälsningar”, chairein, ofta använder ett grekiskt ord som låter ungefär likadant, chạris, något som visar att han önskar att församlingarna ska få rikligt med ”generös omtanke”. (Se studienot till Apg 15:23.) Ordet ”frid” för tankarna till den vanliga hebreiska hälsningen shalọ̄m. (Se studienot till Mk 5:34.) När Paulus använder uttrycken ”generös omtanke” och ”frid” betonar han tydligtvis det goda förhållande som kristna har fått till Jehova Gud tack vare lösenoffret. Och när han beskriver var den generösa omtanken och friden kommer ifrån, så omtalar han Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus som två olika personer.

i himlen: Paulus uttrycker sig här som om de smorda redan hade fått ”varje andlig välsignelse i himlen”, fast de fortfarande var på jorden. Sammanhanget visar att Gud hade utvalt dem till att få ett himmelskt arv tillsammans med Jesus och att han hade gett dem en garanti på att de skulle få det arvet. (Ef 1:11, 13, 14) När de blir utvalda till arvingar lyfts de bildligt talat upp medan de fortfarande är på jorden. (Ef 1:18–20; 2:4–7)

världens grundläggning: Se studienot till Lu 11:50.

förenade med honom: Dvs. Kristus. (Ef 1:3; se studienot till Ef 1:1.)

lärjungar till Kristus Jesus: Eller ”i gemenskap med Kristus Jesus”. Ordagrant ”i Kristus Jesus”. Tanken som förmedlas är gemenskap, harmoni och enhet. I Paulus brev till efesierna skriver han flera gånger att de smorda kristna är ”förenade med” Jesus eller ”i gemenskap med” honom. Det lyfter fram vilken viktig roll Jesus har när det gäller att skapa enhet. (Se till exempel Ef 1:4, 11; 2:13, 21.)

världens grundläggning: Det grekiska ordet för ”grundläggning” återges med att ”bli gravid” i Heb 11:11. När det används i samband med ”världen”, som det gör här, syftar det tydligtvis på den tidpunkt då Adam och Evas barn kom till världen. Jesus förknippade detta uttryck med Abel, som av allt att döma var den första människa från ”världens grundläggning” som kunde återlösas och som har fått sitt namn inskrivet i livets bokrulle. (Lu 11:51; Upp 17:8; se studienot till Mt 25:34.)

kallat enligt sin vilja: Det grekiska ordet prọthesis, som har översatts med ”vilja”, betyder ordagrant ”det att sätta [något] framför”. Det ordet förekommer även i Rom 9:11; Ef 1:11; 3:11. Eftersom det är helt säkert att Guds vilja eller avsikt kommer att förverkligas kan han förutse och förutsäga vad som ska hända. (Jes 46:10) Jehova förutsåg till exempel att det skulle finnas en grupp av ”kallade”, men han förutbestämde inte vilka individer som skulle ingå i den gruppen. Han arbetar också aktivt för att hans vilja eller avsikt ska bli verklighet. (Jes 14:24–27)

adopterade som söner: Grekiska: huiothesịa, ”soninsättande”. Adoption var en välkänd företeelse i den grekiska och romerska världen. De flesta som blev adopterade var inte barn, utan ungdomar eller unga vuxna. En del herrar var kända för att frige slavar för att kunna adoptera dem. Den romerske kejsaren Augustus var adoptivson till Julius Caesar. Paulus använde begreppet adoption för att beskriva den nya ställning som de som Gud utväljer och kallar får. Alla avkomlingar till den ofullkomlige Adam var syndens slavar, så de kunde inte betraktas som Guds söner. Men tack vare Jesus lösenoffer kan Jehova befria dem från syndens slaveri och adoptera dem som sina söner och göra dem till Kristus medarvingar. (Rom 8:14–17; Gal 4:1–7) Paulus betonade det här förändrade förhållandet genom att säga att sådana adoptivbarn ropar: ”Abba, Far!” En slav skulle aldrig tilltala sin herre med det här förtroliga uttrycket. (Se studienot till Abba i den här versen.) Det är Jehova som bestämmer vilka han vill adoptera som söner. (Ef 1:5) När han smörjer dem med helig ande erkänner han dem som sina barn. (Joh 1:12, 13; 1Jo 3:1) Men de måste bevara sig trogna under sitt liv på jorden innan de kan få privilegiet att bli uppväckta till himmelskt liv och bli Kristus medarvingar. (Upp 20:6; 21:7) Det är därför Paulus säger att de ”ivrigt väntar på att adopteras som söner, att befrias från ... [sina] kroppar med hjälp av lösen”. (Rom 8:23)

adopteras som söner: Paulus nämner adoption flera gånger i sina brev när han talar om den nya ställning som de som Gud utväljer och kallar får. De får möjligheten till ett odödligt liv i himlen. Eftersom de var avkomlingar till den ofullkomlige Adam föddes de som slavar under synden och var därför inte söner till Gud. Men tack vare Jesus försoningsoffer kan de adopteras som söner och bli ”Kristus medarvingar”. (Rom 8:14–17) Det är inte de själva som väljer att bli adopterade som Guds söner, utan det är Gud som väljer ut dem i enlighet med sin vilja. (Ef 1:5) Gud erkänner dem som sina barn, eller söner, från det att han smörjer dem med sin ande. (Joh 1:12, 13; 1Jo 3:1) Men de måste fortsätta att vara trogna ända till slutet av sitt jordiska liv för att fullt ut bli adopterade av Gud. Efter att ha dött som människor blir de uppväckta till liv i himlen och blir Guds andesöner. (Rom 8:17; Upp 21:7) Det är därför Paulus säger: ”Vi ... väntar [ivrigt] på att adopteras som söner, att befrias från våra kroppar med hjälp av lösen.” (Rom 8:23; se studienot till Rom 8:15.) Adoption var en välkänd företeelse på Paulus tid. I den grekisk-romerska världen var adoption i första hand till nytta för den som adopterade, inte den som blev adopterad. Men Paulus betonar att det Jehova har gjort blir till nytta för dem som adopteras. (Gal 4:3, 4)

Han bestämde på förhand: I den grekiska texten är det också möjligt att koppla det här till den föregående versen. I så fall skulle meningen börja med: ”I kärlek [v. 5] bestämde han på förhand.”

bestämde på förhand: Jehova bestämde på förhand att en grupp efterföljare till Kristus skulle bli adopterade som söner till Gud och få styra med Jesus i himlen. Det han bestämde på förhand var att det skulle finnas en sådan grupp, inte vilka individer som skulle ingå i den. Den här aspekten av Jehovas avsikt fanns med i den första profetian i 1Mo 3:15, som Jehova uttalade strax efter att Adam hade syndat. (Gal 3:16, 29; se studienot till Rom 8:28.)

adopterade som hans barn: Eller ”adopterade som hans söner”. (Se studienoter till Rom 8:15; Gal 4:5.)

befriade genom en lösen: Se studienoter till Mt 20:28; Rom 3:24 och Ordförklaringar under ”Lösen, friköpande”.

hans blod: Dvs. Jesus Kristus blod. I en del översättningar används här ordet ”död”, men den ordagranna återgivningen ”blod” överensstämmer med Bibelns lära att blod kan sona synder. (Se Ordförklaringar under ”Försoning”.) På försoningsdagen offrades vissa bestämda djur. Översteprästen tog med sig något av deras blod in i det allra heligaste i tälthelgedomen eller templet och bar fram det inför Gud. (3Mo 16:2–19) Det som hände på försoningsdagen förebildade sådant som Jesus gjorde, som Paulus förklarar i sitt brev till hebréerna. (Heb 9:11–14, 24, 28; 10:11–14) Precis som översteprästen tog med sig offerblod in i det allra heligaste, så bar Jesus fram värdet av sitt blod inför Gud i himlen.

tack vare att Guds generösa omtanke är så stor: Eller ”tack vare hans generösa omtankes rikedom”. Efesos var en stad där många hade det bra ekonomiskt sett, men Paulus brev visar att verkliga rikedomar är andliga och har med Guds generösa omtanke att göra. (Ef 1:18; 2:7; 3:8) Paulus använder det grekiska uttryck som har återgetts med ”generös omtanke” 12 gånger i sitt brev till efesierna. När han träffade de äldste från Efesos vid ett tidigare tillfälle nämnde han också denna fina egenskap. (Apg 20:17, 24, 32; se studienot till Apg 13:43 och Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.)

Gud kunde visa dem sin generösa omtanke: Med tanke på att Paulus hade varit en motståndare till Jesus och hans efterföljare (Apg 9:3–5) hade han all anledning att framhålla Jehovas generösa omtanke. (Se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.) Paulus förstod att det bara var tack vare Guds generösa omtanke som han kunde utföra sin tjänst. (1Kor 15:10; 1Ti 1:13, 14) När han sammanträffade med de äldste från Efesos nämnde han denna egenskap två gånger. (Apg 20:24, 32) I de 14 brev som Paulus skrev nämner han ”generös omtanke” omkring 90 gånger – mycket oftare än någon annan bibelskribent. Han nämner till exempel Guds eller Jesus generösa omtanke i de inledande hälsningarna i alla sina brev med undantag av Hebréerbrevet. Och han använder uttrycket i de avslutande orden i alla sina brev.

för att Kristus Jesus har betalat en lösen som befriar oss: Eller ”med hjälp av friköpandet (återlösningen) som är i (genom) Kristus Jesus”. Det grekiska ordet apolỵtrōsis är besläktat med flera andra ord som är kopplade till lösenanordningen. (Se studienot till Mt 20:28.)

lösen: Det grekiska ordet lỵtron (avlett av verbet lỵō, som betyder ”lösa (upp)”, ”befria”) användes av icke-bibliska grekiska författare om det pris eller den lösensumma som betalades för att friköpa krigsfångar eller slavar. Det förekommer två gånger i de kristna grekiska skrifterna, här och i Mk 10:45. Det besläktade ordet antịlytron förekommer i 1Ti 2:6 och återges med ”motsvarande lösen”. Andra besläktade ord är lytrọomai, som betyder ”befria”, ”friköpa”, ”återlösa” (Tit 2:14; 1Pe 1:18; se också fotnoter) och apolỵtrōsis, som betyder ”befrielse (friköpande) genom en lösen” (Rom 3:24; 8:23; Ef 1:7; Kol 1:14; Heb 9:15; 11:35, fotnot). (Se Ordförklaringar under ”Lösen, friköpande”.)

den heliga hemligheten om sin vilja: Paulus nämner uttrycket ”helig hemlighet” flera gånger i sitt brev till efesierna. Jehovas heliga hemlighet kretsar i huvudsak kring Jesus Kristus. (Kol 2:2; 4:3) Men Guds heliga hemlighet har många aspekter. Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, hans uppgift i Guds avsikt (1Mo 3:15) och en himmelsk regering, Guds messianska rike (Mt 13:11; Mk 4:11). Den innefattar även församlingen av smorda kristna, som Kristus är huvudet för (Ef 5:32; Kol 1:18; Upp 1:20), den uppgift som de smorda som ska ärva riket tillsammans med Jesus har (Lu 22:29, 30) och att de väljs ut bland både judar och icke-judar (Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27). (Se studienoter till Mt 13:11; 1Kor 2:7.)

Guds vishet ... i en helig hemlighet: Dvs. den visa anordning som Gud har för att göra slut på det uppror som började i Eden och för att införa fred och enhet i hela universum. (Se Ordförklaringar under ”Helig hemlighet”.) Förkunnandet av denna heliga hemlighet (grekiska: mystẹ̄rion; se studienot till Mt 13:11) började med Jehovas profetia i 1Mo 3:15. Jehovas heliga hemlighet kretsar kring Jesus Kristus. (Ef 1:9, 10; Kol 2:2) Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, och hans roll i Guds rike. (Mt 13:11) Den innefattar även utväljandet av de smorda, bland både judar och icke-judar, till att bli Kristus medarvingar som ska styra tillsammans med honom i riket (Lu 22:29, 30; Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27) och församlingens unika roll, den församling som består av 144 000 som är ”köpta från människorna som den första skörden åt Gud och åt lammet” (Upp 14:1, 4). Det är bara de som studerar Bibeln noggrant som kan förstå de här aspekterna.

heliga hemligheter: Det grekiska ordet mystẹ̄rion, som här står i plural, återges med ”helig hemlighet” 25 gånger i Nya världens översättning. Uttrycket avser aspekter av Guds avsikt som är hemliga tills Gud väljer att uppenbara dem. Han uppenbarar dem då helt och hållet, men bara för dem som han väljer att ge insikt. (Kol 1:25, 26) När Guds heliga hemligheter har uppenbarats ska de göras kända i så stor utsträckning som möjligt. Det framgår av att Bibeln använder ord som ”förkunna”, ”göra känd”, ”predika”, ”uppenbara” och ”uppenbarelse” i samband med ”den heliga hemligheten”. (1Kor 2:1; Ef 1:9; 3:3; Kol 1:25, 26; 4:3) Den viktigaste delen av ”Guds heliga hemlighet” kretsar kring identifieringen av Jesus Kristus som den utlovade avkomman, eller Messias. (Kol 2:2; 1Mo 3:15) Men den här heliga hemligheten har många aspekter, däribland vilken roll Jesus har i Guds avsikt. (Kol 4:3) Som Jesus visade vid det här tillfället är de heliga hemligheterna kopplade till himmelriket. Detta rike syftar på Guds rike, den himmelska regering som har Jesus som kung. (Mk 4:11; Lu 8:10; se studienot till Mt 3:2.) I de kristna grekiska skrifterna används ordet mystẹ̄rion inte på samma sätt som i de antika mysteriekulterna. Dessa kulter, som ofta var sprungna ur fruktbarhetskulter som blomstrade under det första århundradet v.t., lovade sina anhängare odödlighet, direkta uppenbarelser och tillträde till gudarna genom mystiska riter. Innehållet i sådana hemligheter var naturligtvis inte grundade på sanning. De som invigdes i dessa mysteriekulter svor ett tysthetslöfte, så att innehållet i hemligheterna skulle fortsätta vara höljt i dunkel. Detta stod i skarp kontrast till de heliga hemligheterna i Bibeln, som skulle förkunnas vitt och brett. När Bibeln använder det här ordet i samband med falsk tillbedjan återges det i Nya världens översättning med bara ”hemlighet”. (Läs om de tre ställen där ordet mystẹ̄rion har återgetts med bara ”hemlighet” i studienoter till 2Th 2:7; Upp 17:5, 7.)

en förvaltning: Eller ”ett sätt att förvalta saker på”. Det grekiska ord som används här (oikonomịa) betyder ordagrant ”hushållning”, ”förvaltning av ett hus(håll)”. Det syftar inte på en regering, utan på ett sätt att förvalta saker på. Den förståelsen stämmer med hur ordet används i Ef 3:9. (Jämför Lu 16:2; Ef 3:2 och Kol 1:25, där samma grekiska ord används.) Den här förvaltningen är inte samma sak som Guds messianska rike. Den är i stället Jehovas sätt att ta hand om sin universella familj, eller sitt hushåll. Med hjälp av den här förvaltningen kommer medregenterna i Guds rike att samlas in och alla förnuftsbegåvade skapelser förenas, vilket resulterar i frid och enhet med Gud genom Jesus Kristus.

förena allt i Kristus: Eller ”samla in allt i Kristus”. Förvaltningen som Jehova har upprättat kommer att genomföras i två faser. Första fasen är att samla in det som är i himlen, dvs. de som ska regera tillsammans med Kristus i himlen. (Rom 8:16, 17; Ef 1:11; 1Pe 1:4) Den här fasen började vid pingsten år 33 v.t. (Apg 2:1–4) Den andra fasen är att samla in det som är på jorden, dvs. de som ska leva i ett paradis på jorden som undersåtar till den himmelska regeringen. (Joh 10:16; Upp 7:9, 10; 21:3, 4)

Vi blev ju på förhand utvalda: Se studienot till Ef 1:5.

bestämde på förhand: Jehova bestämde på förhand att en grupp efterföljare till Kristus skulle bli adopterade som söner till Gud och få styra med Jesus i himlen. Det han bestämde på förhand var att det skulle finnas en sådan grupp, inte vilka individer som skulle ingå i den. Den här aspekten av Jehovas avsikt fanns med i den första profetian i 1Mo 3:15, som Jehova uttalade strax efter att Adam hade syndat. (Gal 3:16, 29; se studienot till Rom 8:28.)

sitt sigill: På Bibelns tid använde man ett sigill som en underskrift eller en stämpel för att visa vem som ägde något, för att bestyrka att något var äkta eller för att bekräfta en överenskommelse. På ett bildligt sätt har Gud satt ett sigill på de smorda med sin heliga ande för att visa att de är hans egendom och har utsikten att få evigt liv i himlen. (Ef 1:13, 14)

märkta med ett sigill: På Bibelns tid använde man ett sigill som en underskrift eller en stämpel för att visa vem som ägde något, för att bestyrka att något var äkta eller för att bekräfta en överenskommelse. På ett bildligt sätt sätter Gud ett sigill på de smorda med sin heliga ande genom Kristus. Han gör det för att visa att de är hans egendom och har utsikten att få evigt liv i himlen. (Se studienot till 2Kor 1:22.)

den heliga andens: Eller ”den heliga verksamma kraftens”. Ordet ”ande” (neutrum på grekiska) syftar på en opersonlig kraft i verksamhet, en kraft som utgår från Gud. (Se Ordförklaringar under ”Helig ande” och ”Ande”.)

som: Syftar på Guds heliga ande, eller verksamma kraft, som nämns i den föregående versen. Även om några handskrifter använder ett grekiskt pronomen i maskulinum här, så har ett pronomen i neutrum starkt stöd i handskrifterna. Ett pronomen i neutrum stämmer överens med hur Guds ande omtalas i andra bibelverser. Några forskare menar att senare avskrivare använde ett pronomen i maskulinum för att få det att verka som att den heliga anden är en person. (Se studienoter till Mt 28:19; Joh 14:17.)

en garanti på att vi ska få: Eller ”ett förskott på”, ”en handpenning på”. Paulus använder här en juridisk term (arrabọ̄n) som ofta syftar på en liten del av ett belopp som betalas i förväg. Det här ordet förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna, och varje gång syftar det på att Gud smörjer kristna med ”den utlovade heliga anden”, hans verksamma kraft. (Ef 1:13, 14; 2Kor 1:22; 5:5) Den heliga anden verkar på ett speciellt sätt på de smorda och är som ett förskott, eller en garanti, på det de ska få i framtiden. Kristna som har blivit smorda med helig ande är övertygade om att de har hoppet om att få komma till himlen eftersom de har fått denna garanti. De får den fulla betalningen när de får en oförgänglig kropp i himlen. (2Kor 5:1–5)

vårt arv: Dvs. det himmelska arv som väntar de kristna som är smorda med helig ande. Anden är ”en garanti” på att de ska få sitt arv. (1Pe 1:4, 5) För smorda kristna innebär detta arv mer än bara ett liv i himlen. De utgör ”det som är i himlen” som ska samlas in under Jesus för att bli ”Guds arvingar och Kristus medarvingar”. (Ef 1:10; Rom 8:16, 17) Grundbetydelsen av det grekiska verbet för ”ärva” är att en arvinge får något som han är berättigad till. Ofta är han det på grund av släktskap, som när en son ärver sin far. (Gal 4:30) Men här och i de flesta andra fall som detta ord förekommer i de kristna grekiska skrifterna används det i en bredare betydelse om att få något som en gåva från Gud. (Mt 19:29; 1Kor 6:9)

Guds folk: Ordagrant ”egendomen”. Den här egendomen är församlingen av smorda kristna. (Apg 20:28) I 1Pe 2:9 beskrivs den här gruppen av kristna som ”Guds särskilda egendom”.

ande: Eller ”verksamma kraft”. Det grekiska ordet pneuma är neutrum, och därför används pronomen som står i neutrum när det hänvisas till den. Det grekiska ordet har en rad betydelser, men det avser alltid något som är osynligt för människoögat och som vittnar om kraft i rörelse. (Se Ordförklaringar.) I det här sammanhanget syftar ”ande” på Guds heliga ande, som här kallas sanningens ande. Detta uttryck förekommer även i Joh 15:26 och 16:13, där Jesus förklarar att ”hjälparen” (Joh 16:7), dvs. ”sanningens ande”, kommer att ”vägleda” hans lärjungar så att de ”förstår hela sanningen”.

uppenbarandet: Ordagrant ”avtäckandet”, ”avslöjandet”. Det grekiska ordet apokạlypsis används ofta i förbindelse med uppenbarelser av Guds vilja och avsikter eller andra andliga ting, och så används det även här. (Ef 3:3; Upp 1:1) Ytterst är det Gud som är källan till sådana uppenbarelser. (Jämför studienot till Lu 2:32.)

uppenbarar: Se studienot till Rom 16:25.

era sinnen: Ordagrant ”ert hjärtas ögon”. Det här uttrycket syftar på en människas bildliga syn eller uppfattningsförmåga. (Jes 44:18; Jer 5:21; Hes 12:2, 3; Mt 13:13–16) Paulus säger till de smorda kristna att Gud har upplyst dem så att de kan ”förstå vilket hopp han har kallat … [dem] till”. Den här andliga insikten övertygar dem om att de ska få en underbar belöning – ett hopp som blev säkert när Gud visade sin mäktiga kraft genom att uppväcka Jesus från döden.

världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet aiọ̄n på den nuvarande orättfärdiga världsordningen. (Gal 1:4) Paulus visar även att det ska komma en ny världsordning med en regering där Jesus är kung. (Se Ordförklaringar.)