Han stannade kvar i hela två år: Under den här tvåårsperioden skrev Paulus breven till efesierna (Ef 4:1; 6:20), filipperna (Flp 1:7, 12–14), kolosserna (Kol 4:18), Filemon (Flm 9) och tydligtvis också hebréerna. Det verkar som att Paulus frigavs från sin husarrest år 61 v.t., när han troligen fick sitt fall prövat, kanske inför kejsar Nero eller en av hans representanter, och förklarades oskyldig. Som man kan förvänta av Paulus var han fullt upptagen i sin tjänst även efter detta. Han kan då ha genomfört sin planerade resa till Spanien. (Rom 15:28) Klemens av Rom skrev (ca 95 v.t.) att Paulus ”nådde västerns gräns”, dvs. den västligaste delen av romarriket. (De apostoliska fäderna, 1992, s. 35, ”Clemens [första] brev till korinthierna”, 5:7) De tre brev som Paulus skrev efter sin frigivning (1 och 2 Timoteus och Titus) visar att han troligtvis besökte Efesos, Kreta, Makedonien, Miletos, Nikopolis och Troas. (1Ti 1:3; 2Ti 4:13; Tit 1:5; 3:12) En del menar att det var i Nikopolis i Grekland som Paulus greps igen och att han omkring år 65 v.t. återigen satt fängslad i Rom. Men den gången visade Nero ingen nåd. Rom hade året innan härjats av en brand, och enligt den romerske historikern Tacitus hade Nero falskeligen anklagat de kristna för att ligga bakom branden. Nero hade sedan inlett en brutal förföljelsekampanj mot dem. I sitt andra och sista brev till Timoteus bad Paulus honom och Markus att komma snabbt, eftersom han trodde att han snart skulle avrättas. Under den tiden var Lukas och Onesiforos mycket modiga och riskerade sina liv för att besöka Paulus och uppmuntra honom. (2Ti 1:16, 17; 4:6–9, 11) Paulus blev troligen avrättad omkring år 65 v.t. Ända till sin död var Paulus ett enastående vittne om ”allt som Jesus gjorde och lärde”. (Apg 1:1)

jag, Paulus, som sitter fängslad för Kristus Jesus skull: Paulus gjorde judarna rasande eftersom han tjänade som en lärjunge till Jesus bland icke-judar. Det här gjorde att han blev fängslad, först i Judeen och så småningom i Rom. (Apg 21:33–36; 28:16, 17, 30, 31) Han kunde därför säga att han satt fängslad för Kristus Jesus skull och för er skull, ni från andra nationer. Under de två år Paulus satt fängslad i Rom första gången (ca 59–61 v.t.) skrev han flera brev. (Se studienot till Apg 28:30.) På ytterligare två ställen i brevet till efesierna nämner han att han satt fängslad eller var i bojor. (Ef 4:1; 6:20)

ni från andra nationer …: Det verkar som att tanken fortsätter i vers 14.

ansvar: Eller ”förvaltaruppdrag”. Som ”en apostel för nationerna” hade Paulus fått ett speciellt uppdrag – att hjälpa dem att dra nytta av Guds generösa omtanke. (Rom 11:13) Det grekiska ordet för ”ansvar” (oikonomịa) kan också återges med ”förvaltning”. (Ef 1:10; 3:9)

precis som jag redan i korthet har skrivit om: Paulus syftar tydligtvis inte på något han skrivit i ett annat brev, utan på vad han i korthet skrivit om tidigare i det här brevet, till exempel i Ef 1:9, 10 och 2:11–22.

folk från andra nationer: Dvs. icke-judar. I den här versen lyfter Paulus fram en aspekt av den heliga hemlighet som hade gjorts känd för honom, som han nämner i Ef 3:3. (Se studienoter till Mt 13:11; Ef 1:9.) Paulus är tydlig med att icke-judar blev kallade till att tillhöra samma kropp som han själv och andra troende judar. Den här kroppen är den kristna församlingen, som Jesus är huvudet för. (Ef 1:22, 23; Kol 1:18)

den heliga hemligheten om sin vilja: Paulus nämner uttrycket ”helig hemlighet” flera gånger i sitt brev till efesierna. Jehovas heliga hemlighet kretsar i huvudsak kring Jesus Kristus. (Kol 2:2; 4:3) Men Guds heliga hemlighet har många aspekter. Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, hans uppgift i Guds avsikt (1Mo 3:15) och en himmelsk regering, Guds messianska rike (Mt 13:11; Mk 4:11). Den innefattar även församlingen av smorda kristna, som Kristus är huvudet för (Ef 5:32; Kol 1:18; Upp 1:20), den uppgift som de smorda som ska ärva riket tillsammans med Jesus har (Lu 22:29, 30) och att de väljs ut bland både judar och icke-judar (Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27). (Se studienoter till Mt 13:11; 1Kor 2:7.)

heliga hemligheter: Det grekiska ordet mystẹ̄rion, som här står i plural, återges med ”helig hemlighet” 25 gånger i Nya världens översättning. Uttrycket avser aspekter av Guds avsikt som är hemliga tills Gud väljer att uppenbara dem. Han uppenbarar dem då helt och hållet, men bara för dem som han väljer att ge insikt. (Kol 1:25, 26) När Guds heliga hemligheter har uppenbarats ska de göras kända i så stor utsträckning som möjligt. Det framgår av att Bibeln använder ord som ”förkunna”, ”göra känd”, ”predika”, ”uppenbara” och ”uppenbarelse” i samband med ”den heliga hemligheten”. (1Kor 2:1; Ef 1:9; 3:3; Kol 1:25, 26; 4:3) Den viktigaste delen av ”Guds heliga hemlighet” kretsar kring identifieringen av Jesus Kristus som den utlovade avkomman, eller Messias. (Kol 2:2; 1Mo 3:15) Men den här heliga hemligheten har många aspekter, däribland vilken roll Jesus har i Guds avsikt. (Kol 4:3) Som Jesus visade vid det här tillfället är de heliga hemligheterna kopplade till himmelriket. Detta rike syftar på Guds rike, den himmelska regering som har Jesus som kung. (Mk 4:11; Lu 8:10; se studienot till Mt 3:2.) I de kristna grekiska skrifterna används ordet mystẹ̄rion inte på samma sätt som i de antika mysteriekulterna. Dessa kulter, som ofta var sprungna ur fruktbarhetskulter som blomstrade under det första århundradet v.t., lovade sina anhängare odödlighet, direkta uppenbarelser och tillträde till gudarna genom mystiska riter. Innehållet i sådana hemligheter var naturligtvis inte grundade på sanning. De som invigdes i dessa mysteriekulter svor ett tysthetslöfte, så att innehållet i hemligheterna skulle fortsätta vara höljt i dunkel. Detta stod i skarp kontrast till de heliga hemligheterna i Bibeln, som skulle förkunnas vitt och brett. När Bibeln använder det här ordet i samband med falsk tillbedjan återges det i Nya världens översättning med bara ”hemlighet”. (Läs om de tre ställen där ordet mystẹ̄rion har återgetts med bara ”hemlighet” i studienoter till 2Th 2:7; Upp 17:5, 7.)

en tjänare åt denna hemlighet: Eller ”en tjänare åt denna (detta)”. Paulus menar tydligtvis att han blev en tjänare åt den heliga hemlighet som nämns i vers 3 och 4, men uttryckssättet ger även rum för att han kan ha menat att han blev en tjänare åt ”de goda nyheterna” (Ef 3:6), som är nära förknippade med den heliga hemligheten (Ef 6:19). I sina brev omtalar Paulus ofta sig själv och sina medarbetare som tjänare. (Se studienoter till 1Kor 3:5; 2Kor 6:4.)

Guds generösa omtanke: Se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.

visar vi att vi är Guds tjänare: I sina brev till de kristna i Korinth har Paulus redan omtalat sig själv och sina medarbetare som ”tjänare”. (Se studienoter till 1Kor 3:5; 2Kor 3:6.) Det grekiska verb som har återgetts med ”visar vi att vi är” kan också översättas med ”bevisar vi att vi är”. Några av de män som var knutna till församlingen i Korinth hade visat att de inte var värdiga Guds generösa omtanke. (2Kor 6:1, 3) Men Paulus och hans medarbetare visade ”på alla sätt” att de var Guds tjänare.

tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.) I Rom 15:8 används det här ordet om Jesus. (Se studienot.) I den här versen (1Kor 3:5) beskriver Paulus sig själv och Apollos som tjänare som hjälpte korinthierna att bli troende. I likhet med alla döpta kristna utförde de en tjänst som inbegrep att fylla andras andliga behov. (Lu 4:16–21)

hur Gud förvaltar den heliga hemligheten: Läs mer om det grekiska ordet oikonomịa (förvaltning), som används här, i studienoten till Ef 1:10.

en förvaltning: Eller ”ett sätt att förvalta saker på”. Det grekiska ord som används här (oikonomịa) betyder ordagrant ”hushållning”, ”förvaltning av ett hus(håll)”. Det syftar inte på en regering, utan på ett sätt att förvalta saker på. Den förståelsen stämmer med hur ordet används i Ef 3:9. (Jämför Lu 16:2; Ef 3:2 och Kol 1:25, där samma grekiska ord används.) Den här förvaltningen är inte samma sak som Guds messianska rike. Den är i stället Jehovas sätt att ta hand om sin universella familj, eller sitt hushåll. Med hjälp av den här förvaltningen kommer medregenterna i Guds rike att samlas in och alla förnuftsbegåvade skapelser förenas, vilket resulterar i frid och enhet med Gud genom Jesus Kristus.

genom församlingen: Den kristna församlingen ingick i Guds heliga hemlighet eftersom Gud bestämde sig för att välja ut människor till att bli medarvingar till Jesus i himlen. (Ef 3:5–9) Det Gud gör för, med och genom den församlingen leder till att hans vishet blir känd ”för regeringarna och myndigheterna i himlen”. Änglarna är väldigt intresserade av och förundras över hur den heliga hemligheten uppenbaras steg för steg. Därför kan det sägas att änglarna ”genom församlingen” får se ”Guds mångskiftande vishet” på ett sätt de aldrig gjort tidigare. (Jämför 1Pe 1:10–12.)

kallat enligt sin vilja: Det grekiska ordet prọthesis, som har översatts med ”vilja”, betyder ordagrant ”det att sätta [något] framför”. Det ordet förekommer även i Rom 9:11; Ef 1:11; 3:11. Eftersom det är helt säkert att Guds vilja eller avsikt kommer att förverkligas kan han förutse och förutsäga vad som ska hända. (Jes 46:10) Jehova förutsåg till exempel att det skulle finnas en grupp av ”kallade”, men han förutbestämde inte vilka individer som skulle ingå i den gruppen. Han arbetar också aktivt för att hans vilja eller avsikt ska bli verklighet. (Jes 14:24–27)

hans eviga avsikt: I det här sammanhanget syftar ordet ”avsikt” på ett specifikt mål som kan uppnås på mer än ett sätt. Det syftar på Jehovas beslutsamhet att genomföra sin ursprungliga tanke med jorden och människan, trots upproret i Eden. (1Mo 1:28) Direkt efter upproret bestämde Jehova att hans avsikt skulle genomföras med hjälp av Kristus Jesus, vår Herre. Han förutsade att det skulle komma en ”avkomma” som skulle reparera den skada som upprorsmakarna hade åstadkommit. (1Mo 3:15; Heb 2:14–17; 1Jo 3:8) Det kallas hans ”eviga avsikt” (ordagrant ”tidsåldrarnas avsikt”) av åtminstone två anledningar: 1) Jehova, ”evighetens Kung” (ordagrant ”tidsåldrarnas Kung”) (1Ti 1:17), låter det gå många tidsåldrar innan hans avsikt blir fullständigt förverkligad. 2) Resultatet av att hans avsikt förverkligas kommer att finnas kvar för evigt. (Se studienot till Rom 8:28.)

frimodiga: Eller ”modiga”, ”orädda”. Det grekiska ordet parrēsịa har också återgetts med ”modigt”, ”fritt och öppet”. (Apg 28:31; 1Jo 5:14, fotnot) Det här substantivet och det besläktade verbet parrēsiạzomai, som ofta återges med ”tala modigt (med frimodighet)”, förekommer många gånger i Apostlagärningarna, och de beskriver väl de första kristnas predikoarbete. (Apg 4:29, 31; 9:27, 28; 13:46; 14:3; 18:26; 19:8; 26:26)

modigt: Eller ”frimodigt”. Det grekiska ordet parrēsịa har återgetts med ”frimodiga” i Apg 4:13. Det här substantivet och det besläktade verbet parrēsiạzomai, som ofta återges med ”tala modigt (med frimodighet)”, förekommer många gånger i Apostlagärningarna. Från början till slutet av Lukas skildring är det tydligt att mod var något som kännetecknade de första kristnas predikoarbete. (Apg 4:29, 31; 9:27, 28; 13:46; 14:3; 18:26; 19:8; 26:26)

talar mycket fritt och öppet: Eller ”talar med stor frimodighet”. Det grekiska ordet parrēsịa har grundbetydelsen ”frimodighet i tal”. (Se studienot till Apg 28:31.)

tala fritt och öppet: De kristna kan be till Gud fritt och tillitsfullt eftersom de visar tro på Guds son, Jesus Kristus, och lösenoffret. (Heb 4:16; 1Jo 5:14) De kan tala ”fritt och öppet” (eller ”frimodigt”, ”utan rädsla”) eftersom de har ett gott förhållande till Jehova. I vissa sammanhang kan det grekiska ordet för att ”tala fritt och öppet” också användas om att tala om den kristna tron. (Se studienoter till Apg 4:13; 28:31; 2Kor 7:4.)

på grund av de prövningar jag går igenom för er skull: Paulus drabbades av prövningar för att han hade förkunnat för efesierna. Han visade att andliga välsignelser var värda att lida för. Hans fina exempel uppmuntrade dem att inte ge upp, och på så sätt gick han igenom prövningar för deras skull. (Jämför Kol 1:24.) Om Paulus i stället hade gett vika för förföljelsen skulle en del kristna i Efesos kanske ha gett upp och tänkt att den kristna tron inte var värd att lida för.

som varje familj ... har att tacka för sin existens: Eller ”som varje familj ... har att tacka för sitt namn”. Det grekiska ordet för ”familj” (patriạ), som kommer från ordet för ”far” (patẹ̄r), förekommer bara på tre ställen i de kristna grekiska skrifterna. (Lu 2:4; Apg 3:25) Det har en vid innebörd och avser inte bara den närmaste familjen eller släkten. Det används på flera ställen i Septuaginta som en översättning av ett hebreiskt ord som inte bara används om en familj, utan också utvidgat om en stam, ett folk eller en nation. (4Mo 1:4; 1Kr 16:28; Ps 22:27 [21:28 (27), LXX]) Så när Paulus säger att varje familj har Gud att tacka för sin existens visar han att alla människor, judar som icke-judar, har sitt ursprung hos Jehova Gud, Fadern.

varje familj i himlen: Jehova Gud, som är Far till sin himmelska familj, ser änglarna som sina söner. (Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:7) Precis som han har gett alla oräkneliga stjärnor ett namn (Ps 147:4), så har han helt säkert gett alla änglar ett namn. (Dom 13:18)

varje familj ... på jorden: Varje familj och släkt på jorden har Gud att tacka för ”sin existens [eller ”sitt namn”]” eftersom han skapade den första mänskliga familjen och lät Adam och Eva få barn. (1Mo 1:28; Mt 19:4, 5) Men Paulus menar inte att det är Jehova som har namngett varje familj eller släkt.

få Kristus att bo i era hjärtan samtidigt som ni visar kärlek: Här uppmuntrar Paulus de kristna i Efesos att verkligen lära känna Jesus och älska honom djupt genom att efterlikna hans levnadssätt och inställning. (1Kor 2:16; 1Pe 2:21) Om de kristna lät Jesus exempel och läror påverka deras tankar, känslor och handlingar skulle de på sätt och vis låta honom bo permanent i deras hjärtan, dvs. i deras inre. När de började älska Jesus mer skulle de också älska Jehova mer (Kol 1:15) och få en inre styrka (Ef 3:16) att klara av trosprov.

bli rotade och stå på en fast grund: Precis som på andra ställen i Efesierbrevet använder Paulus här två bildspråk för att betona något. (Ef 2:20–22; 4:16) Han visar att de kristna ska vara lika orubbliga som ett träd med djupa rötter och lika stabila som ett hus som är byggt på en stadig grund. Paulus använder ett liknande uttryckssätt i Kol 2:7, där han talar om att ”bli rotade och uppbyggda i honom”, dvs. Kristus Jesus. (Kol 2:6) Och när Paulus i 1Kor 3:11 pratar om ett andligt byggnadsarbete liknar han Jesus vid en ”grund”. (Se studienot till 1Kor 3:10.) För att ”bli rotade och stå på en fast grund” behövde efesierna studera Guds ord flitigt, särskilt det Jesus hade gjort och lärt ut. (Ef 3:18; Heb 5:12) Det i sin tur skulle leda till att de fick ett starkt förhållande till Jehova. (Joh 14:9)

en erfaren byggmästare: Eller ”en klok arbetsledare”. Byggmästaren (grekiska: architẹktōn) var i allmänhet ansvarig för bygget och arbetade på byggplatsen. Han anställde hantverkare och hade tillsyn över arbetet. I den här versen liknar Paulus sig själv vid en byggmästare som samarbetar med Gud i ett andligt byggnadsarbete som handlar om att få fram kristna lärjungar som har beständiga egenskaper. (1Kor 3:9–16) Det här är enda gången som detta ord förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det besläktade grekiska ordet tẹktōn, som återges med ”snickare”, används om Jesus och hans adoptivfar, Josef. (Se studienoter till Mt 13:55; Mk 6:3.)

lära känna Kristus kärlek: När uttrycket ”lära känna” används i Bibeln innefattar det ofta mer än att bara lära sig olika fakta om någon eller något. (Se studienoter till Joh 17:3; Gal 4:9.) I det här sammanhanget betyder ”lära känna” att man inser vilken betydelse ”Kristus kärlek” har och att man lär känna den här kärleken genom att efterlikna den och få erfarenhet av den. Att bara ha kunskapen om Kristus på ett intellektuellt plan gör inte att man verkligen förstår hans personlighet. Någon som bara har stor kunskap skulle till och med kunna börja känna sig överlägsen andra. (1Kor 8:1) Men någon som ”[lär] känna Kristus kärlek, som överträffar kunskapen”, försöker efterlikna hans kärleksfulla sätt att tänka och agera. Därigenom kan han använda sin kunskap på ett balanserat, kärleksfullt och uppbyggande sätt.

ni känner Gud: Många av de kristna i Galatien hade lärt känna Gud tack vare att Paulus hade predikat för dem. Det verb som återgetts med ”känner” på två ställen i den här versen kan visa att personen i fråga har ett gott förhållande till den han känner. (1Kor 8:3; 2Ti 2:19) Att känna Gud innebär alltså mer än att bara ha grundläggande kunskap om honom; det innebär att man har ett personligt förhållande till honom. (Se studienot till Joh 17:3.)

lär känna dig: Eller ”skaffar sig kunskap om dig”, ”fortsätter att inhämta kunskap om dig”. Det grekiska verbet ginọ̄skō betyder i grund och botten ”känna”. Här används detta verb i presens, något som anger en pågående process. Det kan användas om att ”inhämta kunskap om någon”, ”lära känna någon”, ”lära känna någon bättre”. Det kan också innefatta tanken på att man går in för att lära sig mer om någon som man redan känner. I det här sammanhanget syftar det på att man stärker sitt personliga förhållande till Gud genom att man lär sig mer om Gud och Kristus och får större tillit till dem. Självklart innebär detta mer än att bara känna till en person eller veta vad han heter. Det inbegriper även att man vet vad den personen gillar och ogillar och vilka normer och värderingar han står för. (1Jo 2:3; 4:8)

kan Gud göra oändligt mycket mer: I Ef 3:14 inleder Paulus en bön. I slutet av bönen, i vers 20 och 21, lovprisar han Jehova. Han för fram tanken att Gud inte är begränsad till att besvara böner på ett sätt som personen som ber tror är möjligt. En kristen kanske inte ser en lösning på ett visst problem, men Gud kan göra oändligt mycket mer ”än allt vi ber om eller kan tänka oss”. Han kan besvara böner och uppfylla sina löften på sätt som överträffar vad människor förväntar eller kan tänka ut.

Amen: Se studienot till Rom 1:25.

Amen: Eller ”Må det bli så”. Det grekiska ordet amẹ̄n är en translitterering av ett hebreiskt ord som kommer från ordroten ’amạn, som betyder ”vara trofast (pålitlig)”. (Se Ordförklaringar.) Man använde ordet ”amen” för att bekräfta en ed eller instämma i en bön eller ett uttalande. De kristna bibelskribenterna använder det ofta för att instämma i någon form av lovprisning till Gud, precis som Paulus gör här. (Rom 16:27; Ef 3:21; 1Pe 4:11) I andra sammanhang använder skribenten det för att ge eftertryck åt sin önskan att mottagaren av brevet ska få Guds välsignelse. (Rom 15:33; Heb 13:20, 21) Det används också för att visa att skribenten verkligen håller med om det som sagts. (Upp 1:7; 22:20)