jag, Paulus, som sitter fängslad för Kristus Jesus skull: Paulus gjorde judarna rasande eftersom han tjänade som en lärjunge till Jesus bland icke-judar. Det här gjorde att han blev fängslad, först i Judeen och så småningom i Rom. (Apg 21:33–36; 28:16, 17, 30, 31) Han kunde därför säga att han satt fängslad för Kristus Jesus skull och för er skull, ni från andra nationer. Under de två år Paulus satt fängslad i Rom första gången (ca 59–61 v.t.) skrev han flera brev. (Se studienot till Apg 28:30.) På ytterligare två ställen i brevet till efesierna nämner han att han satt fängslad eller var i bojor. (Ef 4:1; 6:20)

ni från andra nationer …: Det verkar som att tanken fortsätter i vers 14.

ansvar: Eller ”förvaltaruppdrag”. Som ”en apostel för nationerna” hade Paulus fått ett speciellt uppdrag – att hjälpa dem att dra nytta av Guds generösa omtanke. (Rom 11:13) Det grekiska ordet för ”ansvar” (oikonomịa) kan också återges med ”förvaltning”. (Ef 1:10; 3:9)

precis som jag redan i korthet har skrivit om: Paulus syftar tydligtvis inte på något han skrivit i ett annat brev, utan på vad han i korthet skrivit om tidigare i det här brevet, till exempel i Ef 1:9, 10 och 2:11–22.

folk från andra nationer: Dvs. icke-judar. I den här versen lyfter Paulus fram en aspekt av den heliga hemlighet som hade gjorts känd för honom, som han nämner i Ef 3:3. (Se studienoter till Mt 13:11; Ef 1:9.) Paulus är tydlig med att icke-judar blev kallade till att tillhöra samma kropp som han själv och andra troende judar. Den här kroppen är den kristna församlingen, som Jesus är huvudet för. (Ef 1:22, 23; Kol 1:18)

en tjänare åt denna hemlighet: Eller ”en tjänare åt denna (detta)”. Paulus menar tydligtvis att han blev en tjänare åt den heliga hemlighet som nämns i vers 3 och 4, men uttryckssättet ger även rum för att han kan ha menat att han blev en tjänare åt ”de goda nyheterna” (Ef 3:6), som är nära förknippade med den heliga hemligheten (Ef 6:19). I sina brev omtalar Paulus ofta sig själv och sina medarbetare som tjänare. (Se studienoter till 1Kor 3:5; 2Kor 6:4.)

Guds generösa omtanke: Se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.

hur Gud förvaltar den heliga hemligheten: Läs mer om det grekiska ordet oikonomịa (förvaltning), som används här, i studienoten till Ef 1:10.

genom församlingen: Den kristna församlingen ingick i Guds heliga hemlighet eftersom Gud bestämde sig för att välja ut människor till att bli medarvingar till Jesus i himlen. (Ef 3:5–9) Det Gud gör för, med och genom den församlingen leder till att hans vishet blir känd ”för regeringarna och myndigheterna i himlen”. Änglarna är väldigt intresserade av och förundras över hur den heliga hemligheten uppenbaras steg för steg. Därför kan det sägas att änglarna ”genom församlingen” får se ”Guds mångskiftande vishet” på ett sätt de aldrig gjort tidigare. (Jämför 1Pe 1:10–12.)

hans eviga avsikt: I det här sammanhanget syftar ordet ”avsikt” på ett specifikt mål som kan uppnås på mer än ett sätt. Det syftar på Jehovas beslutsamhet att genomföra sin ursprungliga tanke med jorden och människan, trots upproret i Eden. (1Mo 1:28) Direkt efter upproret bestämde Jehova att hans avsikt skulle genomföras med hjälp av Kristus Jesus, vår Herre. Han förutsade att det skulle komma en ”avkomma” som skulle reparera den skada som upprorsmakarna hade åstadkommit. (1Mo 3:15; Heb 2:14–17; 1Jo 3:8) Det kallas hans ”eviga avsikt” (ordagrant ”tidsåldrarnas avsikt”) av åtminstone två anledningar: 1) Jehova, ”evighetens Kung” (ordagrant ”tidsåldrarnas Kung”) (1Ti 1:17), låter det gå många tidsåldrar innan hans avsikt blir fullständigt förverkligad. 2) Resultatet av att hans avsikt förverkligas kommer att finnas kvar för evigt. (Se studienot till Rom 8:28.)

tala fritt och öppet: De kristna kan be till Gud fritt och tillitsfullt eftersom de visar tro på Guds son, Jesus Kristus, och lösenoffret. (Heb 4:16; 1Jo 5:14) De kan tala ”fritt och öppet” (eller ”frimodigt”, ”utan rädsla”) eftersom de har ett gott förhållande till Jehova. I vissa sammanhang kan det grekiska ordet för att ”tala fritt och öppet” också användas om att tala om den kristna tron. (Se studienoter till Apg 4:13; 28:31; 2Kor 7:4.)

på grund av de prövningar jag går igenom för er skull: Paulus drabbades av prövningar för att han hade förkunnat för efesierna. Han visade att andliga välsignelser var värda att lida för. Hans fina exempel uppmuntrade dem att inte ge upp, och på så sätt gick han igenom prövningar för deras skull. (Jämför Kol 1:24.) Om Paulus i stället hade gett vika för förföljelsen skulle en del kristna i Efesos kanske ha gett upp och tänkt att den kristna tron inte var värd att lida för.

som varje familj ... har att tacka för sin existens: Eller ”som varje familj ... har att tacka för sitt namn”. Det grekiska ordet för ”familj” (patriạ), som kommer från ordet för ”far” (patẹ̄r), förekommer bara på tre ställen i de kristna grekiska skrifterna. (Lu 2:4; Apg 3:25) Det har en vid innebörd och avser inte bara den närmaste familjen eller släkten. Det används på flera ställen i Septuaginta som en översättning av ett hebreiskt ord som inte bara används om en familj, utan också utvidgat om en stam, ett folk eller en nation. (4Mo 1:4; 1Kr 16:28; Ps 22:27 [21:28 (27), LXX]) Så när Paulus säger att varje familj har Gud att tacka för sin existens visar han att alla människor, judar som icke-judar, har sitt ursprung hos Jehova Gud, Fadern.

varje familj i himlen: Jehova Gud, som är Far till sin himmelska familj, ser änglarna som sina söner. (Job 1:6, fotnot; 2:1, fotnot; 38:7) Precis som han har gett alla oräkneliga stjärnor ett namn (Ps 147:4), så har han helt säkert gett alla änglar ett namn. (Dom 13:18)

varje familj ... på jorden: Varje familj och släkt på jorden har Gud att tacka för ”sin existens [eller ”sitt namn”]” eftersom han skapade den första mänskliga familjen och lät Adam och Eva få barn. (1Mo 1:28; Mt 19:4, 5) Men Paulus menar inte att det är Jehova som har namngett varje familj eller släkt.

få Kristus att bo i era hjärtan samtidigt som ni visar kärlek: Här uppmuntrar Paulus de kristna i Efesos att verkligen lära känna Jesus och älska honom djupt genom att efterlikna hans levnadssätt och inställning. (1Kor 2:16; 1Pe 2:21) Om de kristna lät Jesus exempel och läror påverka deras tankar, känslor och handlingar skulle de på sätt och vis låta honom bo permanent i deras hjärtan, dvs. i deras inre. När de började älska Jesus mer skulle de också älska Jehova mer (Kol 1:15) och få en inre styrka (Ef 3:16) att klara av trosprov.

bli rotade och stå på en fast grund: Precis som på andra ställen i Efesierbrevet använder Paulus här två bildspråk för att betona något. (Ef 2:20–22; 4:16) Han visar att de kristna ska vara lika orubbliga som ett träd med djupa rötter och lika stabila som ett hus som är byggt på en stadig grund. Paulus använder ett liknande uttryckssätt i Kol 2:7, där han talar om att ”bli rotade och uppbyggda i honom”, dvs. Kristus Jesus. (Kol 2:6) Och när Paulus i 1Kor 3:11 pratar om ett andligt byggnadsarbete liknar han Jesus vid en ”grund”. (Se studienot till 1Kor 3:10.) För att ”bli rotade och stå på en fast grund” behövde efesierna studera Guds ord flitigt, särskilt det Jesus hade gjort och lärt ut. (Ef 3:18; Heb 5:12) Det i sin tur skulle leda till att de fick ett starkt förhållande till Jehova. (Joh 14:9)

lära känna Kristus kärlek: När uttrycket ”lära känna” används i Bibeln innefattar det ofta mer än att bara lära sig olika fakta om någon eller något. (Se studienoter till Joh 17:3; Gal 4:9.) I det här sammanhanget betyder ”lära känna” att man inser vilken betydelse ”Kristus kärlek” har och att man lär känna den här kärleken genom att efterlikna den och få erfarenhet av den. Att bara ha kunskapen om Kristus på ett intellektuellt plan gör inte att man verkligen förstår hans personlighet. Någon som bara har stor kunskap skulle till och med kunna börja känna sig överlägsen andra. (1Kor 8:1) Men någon som ”[lär] känna Kristus kärlek, som överträffar kunskapen”, försöker efterlikna hans kärleksfulla sätt att tänka och agera. Därigenom kan han använda sin kunskap på ett balanserat, kärleksfullt och uppbyggande sätt.

kan Gud göra oändligt mycket mer: I Ef 3:14 inleder Paulus en bön. I slutet av bönen, i vers 20 och 21, lovprisar han Jehova. Han för fram tanken att Gud inte är begränsad till att besvara böner på ett sätt som personen som ber tror är möjligt. En kristen kanske inte ser en lösning på ett visst problem, men Gud kan göra oändligt mycket mer ”än allt vi ber om eller kan tänka oss”. Han kan besvara böner och uppfylla sina löften på sätt som överträffar vad människor förväntar eller kan tänka ut.

Amen: Se studienot till Rom 1:25.