Hebréerbrevet 9:1–28
Fotnoter
Studienoter
Media

I tälthelgedomens första avdelning, det heliga, fanns ”ett lampställ av rent guld” med sju lampor. Jehova hade gett Mose en syn på berget Sinai med detaljerade anvisningar om hur det skulle tillverkas. (2Mo 25:31–40; 4Mo 8:4) Mose fick bland annat veta: ”Foten, stammen, armarna, blomkalkarna, knopparna och blommorna ska göras i ett stycke.” Lampstället skulle tillsammans med lamporna och redskapen väga en talent, vilket motsvarar 34,2 kg. Varje morgon var det en av prästerna som skötte om lamporna. Han bytte ut gamla vekar och fyllde på olja. Varje kväll tände han lamporna, så att det blev ljust i det heliga. (2Mo 27:20, 21; 30:7, 8) Paulus nämnde lampstället när han jämförde det gamla förbundet och tälthelgedomen med det överlägsna nya förbundet och ”det sanna tält” som finns i himlen. (Heb 8:2, 5)

I den första avdelningen av tälthelgedomen, det heliga, fanns ett bord av akacieträ som var överdraget med rent guld. På det brukade man lägga ”skådebröd”, eller ”framläggningsbröd” som de kallas i de kristna grekiska skrifterna. (2Mo 25:30; Heb 9:2) Jehova hade gett Mose en syn på berget Sinai med detaljerade anvisningar om hur det här bordet skulle tillverkas. (2Mo 25:9, 23–29; 4Mo 8:4) Det skulle vara två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. (Se Tillägg B14.) Det hebreiska uttryck som återgetts med ”skådebröd” betyder ordagrant ”ansiktets bröd”. Ordet för ”ansikte” kan också beteckna ”närvaro”. (Ord 17:18) Skådebröden låg hela tiden inför Jehovas ansikte som ett offer. Varje sabbat lade en präst fram 12 färska bröd på bordet. Bröden lades i två staplar med sex bröd i varje. (3Mo 24:4–8) Paulus nämner skådebrödsbordet när han skriver om det gamla förbundet och tälthelgedomen och jämför fysiska saker med de större motsvarigheterna som finns i himlen. (Heb 8:5)

”Förbundsarken” som nämns i Heb 9:4 innehöll två tavlor av sten där de tio buden stod skrivna. De här buden var de tio lagar som utgjorde grunden för lagförbundet mellan Gud och nationen Israel. Jehova hade själv skrivit de tio buden på framsidan och på baksidan av tavlorna innan han gav dem till Mose på berget Sinai. (2Mo 31:18; 32:15) När Mose kom tillbaka till Israels läger och såg att folket höll på med kalvdyrkan blev han rasande och kastade de två stentavlorna i marken så att de gick sönder. (2Mo 32:19) Därför sa Jehova att Mose skulle hugga ut två nya stentavlor, och så skrev Jehova de tio buden en gång till. (5Mo 10:1, 2) De tio buden och resten av lagförbundet ersattes år 33 v.t. av det nya förbundet, som ingicks mellan Jehova och det andliga Israel. Jehova skriver bildligt talat sina lagar i hjärtat på dem som ingår i det nya förbundet. (Heb 8:10, 13) Men principerna som ligger till grund för de tio buden gäller fortfarande för Jehovas folk. (Rom 13:8–10)

Den tillbedjan som utfördes vid det heliga tältet, eller tälthelgedomen, i det forntida Israel var ”en bild”, eller en förebild, som visade att Jehova skulle förlåta mänsklighetens synder med Jesus lösenoffer som grund. (Heb 9:9) På försoningsdagen skulle översteprästen till exempel utföra en ceremoni med symbolisk innebörd. (Heb 9:6, 7) I den här videon får vi lära oss hur en del saker som gjordes på försoningsdagen pekade fram emot sådant som Jesus skulle göra i egenskap av ”stor överstepräst”. (Heb 4:14)