Romarbrevet 1:1–32

1  Från Paulus, en Kristus Jesus slav, kallad till att vara apostel, utvald till att förkunna Guds goda nyheter.+  Dessa goda nyheter har Gud utlovat på förhand genom sina profeter i de heliga skrifterna.+  De handlar om hans son, som fysiskt sett+ var en avkomling till David+  men som förklarades vara Guds son+ när han genom kraften i helighetens ande blev uppväckt från de döda:+ Jesus Kristus, vår Herre.  Genom honom har vi fått generös omtanke och ett apostlauppdrag+ för att hjälpa människor från alla nationer+ att visa tro och lydnad till ära för hans namn.  Ur dessa nationer har även ni fått kallelsen att tillhöra Jesus Kristus.  Till alla Guds älskade i Rom, kallade att vara heliga:+ Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.  Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad i hela världen.  Gud, som jag av hela mitt hjärta utför helig tjänst åt när jag förkunnar de goda nyheterna om hans son, är vittne på att jag ständigt nämner er i mina böner.+ 10  Och jag ber att jag äntligen ska få tillfälle att komma till er, om det är Guds vilja. 11  För jag längtar efter att få träffa er så att jag kan ge er en andlig gåva och styrka er, 12  eller rättare sagt, så att vi kan uppmuntra varandra+ med hjälp av vår tro, både er och min. 13  Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har tänkt komma till er, men hittills har jag alltid blivit förhindrad. Jag vill nämligen att mitt arbete ska bära frukt bland er också, precis som bland de andra nationerna. 14  Jag står i skuld+ till både greker och utlänningar, till både visa och oförståndiga. 15  Därför vill jag gärna förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.+ 16  Jag skäms ju inte för de goda nyheterna,+ för de är Guds kraft till räddning för alla som har tro,+ först för judarna+ och sedan för grekerna.+ 17  De som har tro förstår ju att Gud uppenbarar sin rättfärdighet genom de goda nyheterna, och det stärker deras tro,+ precis som det står skrivet: ”Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro.”+ 18  Guds vrede+ blir nämligen uppenbarad från himlen och drabbar all ogudaktighet och orättfärdighet hos de människor som motarbetar sanningen+ med orättfärdiga metoder. 19  Det man kan känna till om Gud är helt uppenbart för dem, för Gud har uppenbarat det för dem.+ 20  Ända sedan världens skapelse har man tydligt kunnat se hans osynliga egenskaper, både hans eviga kraft+ och hans gudomlighet,+ för de kan uppfattas genom det som är skapat.+ Därför är man utan ursäkt.+ 21  För trots att de kände till Gud ville de varken ära honom som Gud eller tacka honom. I stället resonerade de enfaldigt och tomt, och deras oförnuftiga hjärtan blev förmörkade.+ 22  De utgav sig för att vara visa, men de blev dåraktiga. 23  De bytte ut den odödlige* Gudens härlighet mot avgudar som liknade dödliga* människor, fåglar, fyrbenta djur och kräldjur.+ 24  Därför lät Gud dem följa sina inre begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar. 25  De bytte ut sanningen om Gud mot lögnen och vördade* och tjänade* det skapade i stället för Skaparen, han som ska lovprisas för evigt. Amen. 26  Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande sexuella lustar,+ för kvinnorna bytte ut det naturliga sexuella umgänget mot ett som är emot naturen,+ 27  och männen gjorde likadant. De övergav det naturliga sexuella umgänget med kvinnor och blev våldsamt upptända av begär till varandra.+ De gjorde det som var frånstötande med varandra och fick fullt ut ta konsekvenserna av sin synd.+ 28  Eftersom de inte brydde sig om att lära känna Gud* har han utlämnat dem åt ett tänkesätt som han inte godkänner, så att de gör sådant som är olämpligt.+ 29  De är helt igenom orättfärdiga,+ onda, giriga+ och usla, de är fulla av avund,+ blodtörst,+ stridslystnad, svek+ och hat.+ De skvallrar och 30  förtalar,+ de föraktar Gud, är fräcka, stolta och skrytsamma och smider onda planer.* De är olydiga mot föräldrar,+ 31  saknar förstånd+ och håller inte sitt ord. De är kärlekslösa och hjärtlösa. 32  De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, nämligen att de som beter sig så förtjänar döden,+ och ändå nöjer de sig inte med att själva handla så, utan njuter också när andra gör likadant.

Fotnoter

Ordagrant ”oförgänglige”.
Ordagrant ”förgängliga”.
Eller ”tillbad”.
Eller ”utförde helig tjänst åt”.
Eller ”inte ville hålla fast vid Gud i sann kunskap”.
Eller ”är uppfinningsrika i allt ont”.

Studienoter

Romarbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Titlar lades till senare, utan tvekan för att kunna identifiera böckerna. Några tillgängliga handskrifter där titlarna förekommer är Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t. och Codex Alexandrinus och Codex Ephraemi Syri rescriptus från 400-talet v.t. Den tidigaste tillgängliga samlingen av Paulus brev är en papyruskodex som är känd som P46 och som innehåller nio av hans brev. I den här samlingen saknas inledningen till Romarbrevet, men titlar förekommer i de andra åtta breven i den samlingen, och det tyder på att Romarbrevet också hade en titel. Den här papyrussamlingen, som ofta dateras till omkring 200 v.t., ger bevis för att avskrivare tidigt använde titlar för att identifiera bibelböcker. (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.)

Ta emot våra hälsningar!: Det grekiska ordet chai, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”, används här som en inledande hälsning och förmedlar tanken ”hoppas att allt är väl”. Inledningen till detta brev om omskärelse, som sändes till församlingarna, följer en standard som var vanlig i brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. (Se studienot till Apg 23:26.) Av alla brev i de kristna grekiska skrifterna är det bara i Jakobs brev som det grekiska ordet chaianvänds som hälsningsfras på samma sätt som i detta brev från den styrande kretsen. (Jak 1:1) Lärjungen Jakob var med och skrev detta brev, och det stöder slutsatsen att den Jakob som skrev Jakobs brev är samme man som hade en framträdande roll under det möte som omtalas i Apostlagärningarna, kapitel 15.

Claudius Lysias till den högt ärade ståthållaren Felix: Var hälsad!: Detta var ett vanligt sätt att inleda brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. Här används det grekiska ordet chaisom hälsning, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”. Det förmedlade tanken ”hoppas att allt är väl”. Uttrycket förekommer ofta i icke-bibliska papyrusbrev. I det här sammanhanget kan det grekiska ordet med rätta översättas ”Var hälsad!” En liknande inledning till ett brev finns i Apg 15:23 och Jak 1:1. (Se studienot till Apg 15:23.)

Saul: Betyder ”efterfrågad [av Gud]”, ”begärd [av Gud]”. Saul, som också är känd under sitt romerska namn Paulus, var ”av Benjamins stam, en hebré född av hebréer”. (Flp 3:5) Eftersom Paulus var född med romerskt medborgarskap (Apg 22:28) är det rimligt att anta att hans judiska föräldrar gav honom det romerska namnet Paulus, som betyder ”liten”. Han hade förmodligen båda namnen redan från barndomen. Det finns flera möjliga förklaringar till varför hans föräldrar gav honom namnet Saul. Saul var ett namn som hade lång tradition bland benjaminiterna, eftersom Israels förste kung hette Saul och kom från den stammen. (1Sa 9:2; 10:1; Apg 13:21) En annan möjlighet är att hans föräldrar gav honom namnet på grund av dess innebörd. Och en annan möjlighet är att hans far hette Saul och att han traditionsenligt uppkallades efter honom. (Jämför Lu 1:59.) Oavsett vad orsaken var använde han förmodligen sitt hebreiska namn, Saul, när han var tillsammans med andra judar – i synnerhet när han studerade för att bli farisé och levde som farisé. (Apg 22:3) I mer än tio år efter att han hade blivit kristen verkar det som att han var mest känd under sitt hebreiska namn. (Apg 11:25, 30; 12:25; 13:1, 2, 9)

Saul, som också kallades Paulus: Från och med denna vers kallas Saul för Paulus. Den här aposteln var en hebré som hade fötts med romerskt medborgarskap. (Apg 22:27, 28; Flp 3:5) Det är därför troligt att han redan som liten hade två namn: det hebreiska namnet Saul och det romerska namnet Paulus. Det var inte ovanligt att judar på den tiden hade två namn, särskilt inte om de bodde utanför Israel. (Apg 12:12; 13:1) En del av Paulus släktingar hade både romerska och grekiska namn. (Rom 16:7, 21) Som ”en apostel för nationerna” fick Paulus i uppdrag att predika de goda nyheterna för icke-judar. (Rom 11:13) Han valde tydligtvis nu att använda sitt romerska namn, kanske med tanke på dem han skulle predika för. (Apg 9:15; Gal 2:7, 8) En del menar att han tog det romerska namnet för att hedra Sergius Paulus. Men det verkar inte troligt, eftersom Paulus fortsatte att använda det namnet även efter att han hade lämnat Cypern. Andra menar att han kan ha använt namnet Paulus för att hans hebreiska namn på grekiska uttalas på ungefär samma sätt som ett grekiskt ord med en stötande bibetydelse. (Se studienot till Apg 7:58.)

Paulus: Det grekiska namnet Paulos (kommer från det latinska Paulus) betyder ”liten”. I de kristna grekiska skrifterna används det i grundtexten 157 gånger om aposteln Paulus och en gång om Sergius Paulus, som var prokonsul på Cypern. (Apg 13:7)

Från Paulus: Paulus inledande ord, som fortsätter till och med vers 7, följer ett mönster som var vanligt i brev på den tiden. Man brukade först nämna namnet på avsändaren, sedan vem (eller vilka) brevet var riktat till och till sist en hälsning. (Rom 1:7) Paulus inledning, där han beskriver sin uppgift och sitt budskap, är ovanligt lång (på grekiska är vers 1 till 7 en enda lång mening). En del menar att det beror på att Paulus ännu inte hade besökt församlingen i Rom, även om många kristna där kände honom. (Jämför studienoter till Apg 15:23; 23:26.) Första gången han nämns i Bibeln är det under det hebreiska namnet Saul, men från Apg 13:9 och framåt benämns han med sitt romerska namn Paulus (Paulos, den grekiska formen av det vanliga latinska namnet Paulus). Han omtalar sig själv som Paulus i alla sina brev utom i brevet till hebréerna, där hans namn inte nämns. Hans uppdrag var att förkunna de goda nyheterna som ”en apostel för nationerna”, och han kan därför ha tänkt att det skulle vara lättare för icke-judar att acceptera hans romerska namn. (Rom 11:13; Apg 9:15; Gal 2:7, 8; se studienoter till Apg 7:58; 13:9.)

en Kristus Jesus slav: Det grekiska ordet doulos, som har återgetts med ”slav”, syftar i allmänhet på någon som ägs av någon annan. Ofta handlar det om en köpt slav. (Mt 8:9; 10:24, 25; 13:27) Ordet används också bildligt och syftar då på hängivna tjänare till Gud och Jesus Kristus. (Apg 2:18; 4:29; Gal 1:10; Upp 19:10) Jesus köpte alla kristnas liv när han gav sitt liv som ett lösenoffer. Kristna tillhör därför inte sig själva, utan ser sig själva som ”Kristus slavar”. (Ef 6:6; 1Kor 6:19, 20; 7:23; Gal 3:13) Alla de som skrev de inspirerade breven i de kristna grekiska skrifterna och gav råd till församlingarna talade om sig själva som Kristus ”slavar” eller ”tjänare” minst en gång för att visa att de lydde under Kristus, sin Herre. (Rom 1:1; Gal 1:10; Jak 1:1; 2Pe 1:1; Jud 4; Upp 1:1)

apostel: Det grekiska substantivet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”. Paulus var kallad till att vara apostel för nationerna, eller icke-judarna, och utvald direkt av den uppståndne Jesus. (Apg 9:1–22; 22:6–21; 26:12–23) Paulus bekräftade att han var en apostel genom att hänvisa till att han hade sett den uppståndne Herren Jesus Kristus (1Kor 9:1, 2) och att han hade utfört underverk (2Kor 12:12). Paulus hade också förmedlat helig ande till döpta troende, vilket var ytterligare ett bevis för att han verkligen var en apostel. (Apg 19:5, 6) Även om han ofta talar om sig själv som apostel räknar han sig aldrig som en av ”de tolv”. (1Kor 15:5, 8–10; Rom 11:13; Gal 2:6–9; 2Ti 1:1, 11)

utvald till: Ordagrant ”avskild för”. Det grekiska ordet aforịzō, ”avskilja”, används här i betydelsen att utvälja eller förordna någon för ett särskilt syfte. I det här fallet syftar Paulus på sin uppgift att förkunna Guds goda nyheter, dvs. budskapet om Guds rike och om räddning genom tro på Jesus Kristus. (Lu 4:18, 43; Apg 5:42; Upp 14:6) I Romarbrevet använder Paulus även uttrycken ”de goda nyheterna om hans [Guds] son” (Rom 1:9) och ”de goda nyheterna om Kristus” (Rom 15:19).

lagen och profeterna: ”Lagen” syftar på de fem Moseböckerna. ”Profeterna” syftar på de profetiska böckerna i de hebreiska skrifterna. Men när de här uttrycken används tillsammans kan det beteckna alla böcker i de hebreiska skrifterna. (Mt 7:12; 22:40; Lu 16:16)

i er lag: Detta syftar på de hebreiska skrifterna som helhet, inte bara på Moses lag. Citatet som följer är hämtat från Ps 82:6. Ordet ”lag” används i samma betydelse i Joh 12:34; 15:25.

de heliga skrifterna: Här syftar det på de inspirerade hebreiska skrifterna. Andra uttryck i de kristna grekiska skrifterna som används om den delen av Bibeln är ”Skrifterna” och ”Skriften”. (Mt 21:42; Mk 14:49; Lu 24:32; Joh 5:39; Apg 18:24; Rom 15:4; 2Ti 3:15, 16) Ibland används även uttrycken ”lagen” (Joh 10:34; 12:34; 15:25; 1Kor 14:21) och ”lagen och profeterna” (Mt 7:12; Lu 16:16) i en bredare betydelse om alla böcker i de hebreiska skrifterna. (Mt 22:40; se studienoter till Mt 5:17; Joh 10:34.)

fysiskt sett: Ordagrant ”efter köttet”. Det grekiska ordet för ”kött” (sarx) syftar här på mänskligt släktskap, fysisk (jordisk) härstamning, dvs. Jesus härstamning som människa. Maria var av Judas stam och avkomling till David, så man kan säga att hennes son Jesus fysiskt sett var en avkomling till David. Jesus var ”Davids rot och ättling” genom sin mor, och därför hade han biologisk arvsrätt till sin ”förfader Davids tron”. (Upp 22:16; Lu 1:32) Genom sin adoptivfar, Josef, som också var en avkomling till David, hade Jesus juridisk arvsrätt till Davids tron. (Mt 1:1–16; Apg 13:22, 23; 2Ti 2:8; Upp 5:5)

Det här är min son: Som andevarelse var Jesus Guds son. (Joh 3:16) När Jesus sedan föddes som människa blev han en ”son till Gud”, precis som Adam hade varit när han var fullkomlig. (Lu 1:35; 3:38) Men det verkar rimligt att Guds ord vid det här tillfället ska uppfattas som något mer än bara ett uttalande om vem Jesus var. Genom att Gud sa detta samtidigt som den heliga anden utgöts visade han uppenbarligen att människan Jesus var en av anden pånyttfödd son. Jesus blev född på nytt med hoppet om att få återvända till liv i himlen, och han blev smord till att vara Guds utvalde kung och överstepräst. (Joh 3:3–6; 6:51; jämför Lu 1:31–33; Heb 2:17; 5:1, 4–10; 7:1–3.)

förklarades: Eller ”visade sig”, ”fastställdes”. Paulus säger här att Jesus förklarades vara Guds son när han blev uppväckt från de döda. I Apg 13:33 förklarade Paulus att Jesus uppståndelse uppfyllde det som står i Ps 2:7. Den versen uppfylldes också vid Jesus dop när hans Far sa: ”Det här är min son.” (Se studienot till Mt 3:17.)

helighetens ande: Dvs. Guds heliga ande. Det grekiska uttryck som har återgetts med ”helighetens ande” liknar det hebreiska uttryck som har återgetts med ”heliga ande” i Ps 51:11 och Jes 63:10 (ordagrant ”[din eller hans] helighets ande”). Jehovas ande, eller verksamma kraft, står under hans kontroll och utför alltid hans avsikt. Den är ren, helig och avskild för Guds användning.

vi: Eller ”jag”. Det verkar som att Paulus här talar om sig själv i plural. När han nämner sitt apostlauppdrag syftar han på sitt unika uppdrag som en apostel för nationerna. Dessutom nämner Paulus bara sig själv som avsändare (Rom 1:1), och han använder första person singular i Rom 1:8–16. Även om ”vi” rent grammatiskt kan inkludera fler, verkar det mest troligt att han syftar på sig själv och inte på de andra apostlarna.

Ta emot våra hälsningar!: Det grekiska ordet chai, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”, används här som en inledande hälsning och förmedlar tanken ”hoppas att allt är väl”. Inledningen till detta brev om omskärelse, som sändes till församlingarna, följer en standard som var vanlig i brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. (Se studienot till Apg 23:26.) Av alla brev i de kristna grekiska skrifterna är det bara i Jakobs brev som det grekiska ordet chaianvänds som hälsningsfras på samma sätt som i detta brev från den styrande kretsen. (Jak 1:1) Lärjungen Jakob var med och skrev detta brev, och det stöder slutsatsen att den Jakob som skrev Jakobs brev är samme man som hade en framträdande roll under det möte som omtalas i Apostlagärningarna, kapitel 15.

Gå i frid: Detta idiomatiska uttryck används ofta i både de grekiska och hebreiska skrifterna och betyder ”må det gå dig väl”. (Lu 7:50; 8:48; Jak 2:16; jämför 1Sa 1:17; 20:42; 25:35; 29:7; 2Sa 15:9; 2Ku 5:19.) Det hebreiska ord som återges med ”frid” eller ”fred” (shalọ̄m) har en bred betydelse. Det betecknar ett tillstånd utan krig eller oroligheter (Dom 4:17; 1Sa 7:14; Pre 3:8) men kan också förmedla tanken på hälsa, trygghet, välbefinnande (1Sa 25:6; 2Kr 15:5; Job 5:24; Est 10:3) och vänskap (Ps 41:9). Det grekiska ordet för fred (eirẹ̄nē) hade samma breda betydelse som det hebreiska ordet och kan förutom frånvaro av konflikt uttrycka tanken på välbefinnande, räddning och harmoni.

Gud kunde visa dem sin generösa omtanke: Med tanke på att Paulus hade varit en motståndare till Jesus och hans efterföljare (Apg 9:3–5) hade han all anledning att framhålla Jehovas generösa omtanke. (Se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.) Paulus förstod att det bara var tack vare Guds generösa omtanke som han kunde utföra sin tjänst. (1Kor 15:10; 1Ti 1:13, 14) När han sammanträffade med de äldste från Efesos nämnde han denna egenskap två gånger. (Apg 20:24, 32) I de 14 brev som Paulus skrev nämner han ”generös omtanke” omkring 90 gånger – mycket oftare än någon annan bibelskribent. Han nämner till exempel Guds eller Jesus generösa omtanke i de inledande hälsningarna i alla sina brev med undantag av Hebréerbrevet. Och han använder uttrycket i de avslutande orden i alla sina brev.

alla ... i Rom: Dvs. alla kristna i staden Rom. På pingstdagen år 33 v.t. hade det kommit besökare ”från Rom, både judar och proselyter”, som fick se resultatet av att den heliga anden utgöts. Några av dem var utan tvekan bland de 3 000 som blev döpta vid det tillfället. (Apg 2:1, 10, 41) När de återvände till Rom bildade de antagligen en kristen församling, och Paulus skriver att brödernas och systrarnas tro där var ”omtalad i hela världen”. (Rom 1:8) De romerska historikerna Tacitus (Annaler, 1968, s. 151 [XV, 44]) och Suetonius (Kejsarbiografier, 2001, s. 273 [Nero, 16]), båda födda under det första århundradet v.t., nämner de kristna i Rom.

heliga: I de kristna grekiska skrifterna omtalas Kristus andliga bröder i församlingarna gång på gång som de ”heliga”. (Apg 9:13; 26:10; Rom 12:13; 2Kor 1:1; 13:13) Det här ordet används om dem som förts in i ett nytt förhållande till Gud genom det nya förbundet, som trätt i kraft genom ”blodet av ett evigt förbund”, Jesus utgjutna blod. (Heb 10:29; 13:20) På det sättet har de blivit helgade, renade och förklarade ”heliga” av Gud. Han tillskriver dem detta heliga tillstånd redan när de börjar sin helgade kurs på jorden, inte först när de dött. Bibeln ger därför ingen grund för att individer eller organisationer kan förklara människor ”heliga”, dvs. helgonförklara dem. I en del bibelöversättningar återges det här ordet med ”helgon”. Petrus säger att de ”ska vara heliga” därför att Gud är helig. (1Pe 1:15, 16; 3Mo 20:7, 26) Ordet ”heliga” syftar på alla som blir förenade med Kristus och blir hans medarvingar. Mer än 500 år innan Kristus efterföljare omtalades med detta ord avslöjade Gud att människor som kallades ”den Allrahögstes heliga” skulle få regera tillsammans med Kristus. (Dan 7:13, 14, 18, 27)

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Paulus använder den här hälsningen i 11 av sina brev. (1Kor 1:3; 2Kor 1:2; Gal 1:3; Ef 1:2; Flp 1:2; Kol 1:2; 1Th 1:1; 2Th 1:2; Tit 1:4; Flm 3) Han använder en liknande hälsning i sina brev till Timoteus, men då lägger han till egenskapen ”barmhärtighet”. (1Ti 1:2; 2Ti 1:2) Forskare har påpekat att Paulus, i stället för att använda det vanliga ordet för ”hälsningar”, chairein, ofta använder ett grekiskt ord som låter ungefär likadant, chạris, något som visar att han önskar att församlingarna ska få rikligt med ”generös omtanke”. (Se studienot till Apg 15:23.) Ordet ”frid” för tankarna till den vanliga hebreiska hälsningen shalọ̄m. (Se studienot till Mk 5:34.) När Paulus använder uttrycken ”generös omtanke” och ”frid” betonar han tydligtvis det goda förhållande som kristna har fått till Jehova Gud tack vare lösenoffret. Och när han beskriver var den generösa omtanken och friden kommer ifrån, så omtalar han Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus som två olika personer.

generös omtanke: Eller ”oförtjänt omtanke”. (Se Ordförklaringar.) I de 14 brev som Paulus skrev nämner han ”generös omtanke” (grekiska: chạris) omkring 90 gånger – många fler gånger än någon annan bibelskribent. Han nämner till exempel Guds eller Jesus generösa omtanke i de inledande hälsningarna i alla sina brev med undantag av Hebréerbrevet. Och han använder uttrycket i de avslutande orden i alla sina brev. Andra bibelskribenter använder också ”generös omtanke” i de inledande eller avslutande orden i sina skrifter. (1Pe 1:2; 2Pe 1:2; 3:18; 2Jo 3; Upp 1:4; 22:21; se studienot till Apg 13:43.)

av hela mitt hjärta: Ordagrant ”med min ande”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet för ”ande” (pneuma) tydligtvis på drivkraften som kommer från en människas bildliga hjärta och som får henne att säga och göra saker på ett särskilt sätt. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Här använder Paulus uttrycket för att förmedla tanken på att tjäna av hela sitt jag, av hela sitt hjärta.

utför helig tjänst åt: Eller ”tjänar”, ”tillber”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”. Det används i Bibeln om att utföra tjänst för Gud eller att utföra en handling i samband med tillbedjan av honom. (Mt 4:10; Lu 2:37; 4:8; Apg 7:7; Flp 3:3; 2Ti 1:3; Heb 9:14; 12:28; Upp 7:15; 22:3) Paulus kopplar här samman sin heliga tjänst med de goda nyheterna om hans [Guds] son. När Jesus lärjungar predikar dessa goda nyheter är det alltså helig tjänst, dvs. tillbedjan av Jehova Gud.

andlig gåva: Det grekiska ordet för ”gåva” här är chạrisma, som är besläktat med ordet chạris, som ofta återges med ”generös omtanke”. Ordet chạrisma förekommer 17 gånger i de kristna grekiska skrifterna och syftar på en gåva, ett ynnestbevis eller en välsignelse som man får tack vare Guds generösa, eller oförtjänta, omtanke, inte för att man har gjort sig förtjänt av det. Även om chạrisma kan användas om övernaturliga andegåvor (1Kor 12:4, 9, 28–31) tyder sammanhanget och Paulus användning av adjektivet ”andlig” (grekiska: pneumatikọs) på att han talar om att hjälpa sina bröder och systrar andligt sett. Paulus ville styrka dem genom att hjälpa dem att få en starkare tro och ett närmare förhållande till Gud. De kristna kan alltså stärka varandras tro genom att uppmuntra varandra, och det kan ses som en andlig gåva från Gud. (Jämför 1Pe 4:10, 11.)

så att vi kan uppmuntra varandra: Ordagrant ”för att tillsammans (ömsesidigt) uppmuntras (tröstas)”. Det här är enda gången som det grekiska verbet synparakalẹomai förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Men Paulus använder ofta det besläktade verbet parakalẹō, som ordagrant betyder ”kalla till sin sida” och har betydelsen ”uppmuntra”, ”trösta”. (Rom 12:8; 2Kor 1:4; 2:7; 7:6; 1Th 3:2, 7; 4:18; 5:11; Heb 3:13; 10:25) Paulus framhåller här att det inte bara är de kristna i Rom som kommer att få nytta av hans planerade besök, utan att både han och församlingen kommer att uppmuntras av varandras tro.

Bröder: I vissa sammanhang kallas en troende kristen man för ”broder” och en kvinna för ”syster”. (1Kor 7:14, 15) Men här och i andra sammanhang i Bibeln syftar det grekiska ordet för ”bröder” på både män och kvinnor. Det var vanligt att man använde ordet ”bröder” när man riktade sig till en grupp som bestod av både män och kvinnor. (Apg 1:15; 1Th 1:4) Det är så uttrycket används i de flesta breven i de kristna grekiska skrifterna. I sitt brev till romarna använder Paulus ordet ”bröder” flera gånger när han riktar sig till medkristna i allmänhet. (Rom 7:1, 4; 8:12; 10:1; 11:25; 12:1; 15:14, 30; 16:17)

att mitt arbete ska bära frukt bland er också: Dvs. ”att mitt predikande ska ge goda resultat bland er också”. Paulus använder en grekisk jordbruksterm (karpọs) som betyder ”frukt”. Det ordet förekommer ofta i Bibeln, och när det används bildligt syftar det på andlig växt och framgång. (Mt 3:8; 13:8; Joh 15:8, 16; Flp 1:11) Paulus kan ha hoppats på att hans medtroende skulle bli ännu bättre på att visa ”andens frukt”, men tydligtvis hade han något mer i tankarna. (Gal 5:22, 23; Rom 1:11, 12) Uttalandet precis som bland de andra nationerna tyder på att Paulus hoppades på att fler skulle bli Jesus Kristus efterföljare i Rom och kanske även på andra platser längre bort. (Rom 15:23, 24)

ska ni också: Eller ”är ni också skyldiga att”. Det grekiska verb som används här används ofta i ekonomiska sammanhang med innebörden ”vara skyldig någon”, ”stå i skuld till någon”. (Mt 18:28, 30, 34; Lu 16:5, 7) Här och i andra sammanhang används det i en bredare betydelse, nämligen att vara tvungen att göra något. (1Jo 3:16; 4:11; 3Jo 8)

Jag står i skuld till: Eller ”Jag har skyldigheter mot”. I Bibeln syftar det grekiska ordet för ”skuld” och andra besläktade ord inte bara på ekonomiska skulder, utan också på förpliktelser och skyldigheter i allmänhet. I Joh 13:14 (se studienot) är ordet ”ska” en återgivning av ett grekiskt verb som betyder ”vara skyldig”, ”stå i skuld”. Paulus visar här att han stod i skuld till alla han träffade, en skuld som han bara kunde betala tillbaka genom att predika de goda nyheterna för den personen. (Rom 1:15) Paulus var så tacksam för den barmhärtighet han hade visats att han kände sig tvungen att hjälpa andra att också dra nytta av Guds generösa omtanke. (1Ti 1:12–16) Han sa i själva verket: ”Det Gud har gjort för mänskligheten och för mig personligen tvingar mig att villigt predika de goda nyheterna för alla.”

greker: I det här sammanhanget ställs ordet ”greker” i kontrast till ordet ”utlänningar” och behöver inte nödvändigtvis syfta på någon som är från Grekland eller som har grekisk härkomst. Det kan också syfta på någon som är av en annan nationalitet men som talar grekiska och som har påverkats av grekisk kultur. Paulus använder tydligtvis uttrycket ”både greker och utlänningar” för att inkludera alla människor. (Se studienot till utlänningar i den här versen.)

utlänningar: Eller ”icke-greker”. En del äldre bibelöversättningar återger det grekiska ordet bạrbaros med ”barbarer”. Upprepningen ”bar bar” förmedlade tanken på stamning, babbel eller obegripligt tal och var ursprungligen grekernas beteckning för utlänningar som talade ett annat språk. På den tiden betecknade inte ordet en obildad, rå, ociviliserad människa, och det uttryckte inte någon känsla av förakt. Ordet bạrbaros betecknade helt enkelt icke-greker till skillnad från greker. En del judiska skribenter, däribland Josefus, räknade sig själva bland dem som omfattades av begreppet. Romarna kallade sig själva barbarer tills de anammade den grekiska kulturen. Paulus använder alltså bạrbaros som ett neutralt ord i ett uttryck som inkluderar alla människor: ”Både greker och utlänningar.”

grekerna: Under det första århundradet v.t. behövde det grekiska ordet Hẹllēn (som betyder ”grek”) inte bara syfta på sådana som var födda i Grekland eller som hade grekisk härkomst. När Paulus här talar om alla som har tro och nämner ”grekerna” tillsammans med ”judarna” använder han tydligtvis ordet ”greker” i en bredare betydelse om alla icke-judiska folk. (Rom 2:9, 10; 3:9; 10:12; 1Kor 10:32; 12:13) Detta berodde utan tvekan på att det grekiska språket och den grekiska kulturen hade så stort inflytande i hela romarriket.

precis som det står skrivet: Paulus använde ofta den här frasen (grekiska: kathọ̄s gẹgraptai, en form av grạfō, ”skriva”) för att introducera ett citat från de inspirerade hebreiska skrifterna. (Rom 2:24; 3:10; 4:17; 8:36; 9:13, 33; 10:15; 11:26; 15:3, 9, 21; 1Kor 1:31; 2:9; 2Kor 8:15) I sitt brev till romarna citerade Paulus från de hebreiska skrifterna mer än 50 gånger och anspelade på och hänvisade till dem många andra gånger.

Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro: Några har kallat Rom 1:16, 17 för Romarbrevets tematext, eftersom de verserna uttrycker den tanke som hela boken kretsar kring: Gud är opartisk och ger ”alla som har tro” möjligheten att bli räddade. (Rom 1:16) I hela sitt brev till romarna betonar Paulus vikten av tro och använder grekiska ord som är besläktade med ”tro” omkring 60 gånger. (Några exempel finns i Rom 3:30; 4:5, 11, 16; 5:1; 9:30; 10:17; 11:20; 12:3; 16:26.) Här i Rom 1:17 citerar Paulus från Hab 2:4. Han citerar även från Hab 2:4 i två av sina andra brev i sammanhang där han uppmanar kristna att visa tro. (Gal 3:11; Heb 10:38; se studienot till på grund av sin tro i den här versen.)

på grund av sin tro: Här citerar Paulus från Hab 2:4, där det sägs: ”ska leva på grund av sin trohet”. På många språk är tanken på att vara trogen och tanken på att ha tro nära besläktade. Det hebreiska ord som har återgetts med ”trohet” (ʼemunạh) är besläktat med det hebreiska ordet ’amạn (vara trogen; vara tillförlitlig), som också kan förmedla tanken på att ha tro. (1Mo 15:6; Jes 28:16) Därför skulle Hab 2:4 (se fotnot) också kunna återges ”ska leva på grund av sin tro”. Paulus kan ha citerat Hab 2:4 från Septuaginta, som använder det grekiska ordet pịstis. Detta grekiska ord förmedlar framför allt tanken på tillit, tilltro och stark övertygelse. Det återges oftast med ”tro” (Mt 8:10; 17:20; Rom 1:8; 4:5), men beroende på sammanhanget kan det också betyda ”trohet” eller ”trofasthet” (Mt 23:23, fotnot; Rom 3:3, fotnot). I Heb 11:1 ger Paulus en inspirerad förklaring av ordet ”tro” (grekiska: pịstis). (Se studienot till Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro i den här versen.)

ogudaktighet: Eller ”vanvördnad”, ”respektlöshet”. I Bibeln används det grekiska ordet asẹbeia och andra besläktade ord för att beskriva en avsaknad av vördnad för Gud och rentav ett trots mot honom. (Jud 14, 15) Det är ett motsatsord till eusẹbeia, som brukar återges med ”gudhängivenhet”. En människa kan visa gudhängivenhet genom att vara upptagen av att tjäna och tillbe Gud. (Apg 3:12; 1Ti 2:2; 4:7, 8; 2Ti 3:12)

världen: I de flesta fall i Bibeln, men även ibland i grekisk icke-religiös litteratur, är det grekiska ordet kọsmos nära förknippat med mänskligheten. (Se studienot till Joh 1:10.) Men i icke-religiösa skrifter användes ordet ibland även om universum och skapelsen i allmänhet. Paulus kan ha använt ordet på det sättet vid det här tillfället, eftersom han riktade sig till greker och ville skapa en gemensam grund.

världens skapelse: I de kristna grekiska skrifterna syftar det grekiska ordet kọsmos (”värld”) vanligtvis på människovärlden eller en del av den. I det här sammanhanget syftar Paulus tydligtvis på människans skapelse, eftersom det var först när människan blev till som Guds osynliga egenskaper kunde uppfattas genom att ett sinne på jorden observerade det synliga skaparverket. Detta grekiska ord användes i icke-religiösa skrifter om universum och skapelsen i allmänhet. Paulus kan ha använt ordet på det sättet i Apg 17:24 när han riktade sig till greker. (Se studienot till Apg 17:24.)

gudomlighet: Eller ”gudomliga natur”. Det grekiska ordet theiọtēs är besläktat med det grekiska ordet Theọs (Gud). Som sammanhanget visar talar Paulus om sådant som är synligt i det fysiska skaparverket och som bevisar att Gud existerar. Man behöver Bibeln för att få reda på Guds avsikt, hans namn och många sidor av hans personlighet, men skapelsen ger oss bevis på hans osynliga egenskaper (ordagrant ”hans osynliga ting”), bland annat hans eviga kraft, som han har använt för att skapa och uppehålla universum. Det fysiska skaparverket ger bevis om hans ”gudomlighet”, dvs. att skaparen verkligen är Gud och är värdig att få vår tillbedjan. (Upp 4:11)

utan ursäkt: Ordagrant ”försvarslös”. Det grekiska ordet anapolọgētos var en juridisk term som användes när någon inte kunde presentera övertygande bevis till sitt försvar. Här används ordet för att beskriva människor som inte erkänner Guds myndighet. Det ständiga vittnesbördet ”ända sedan världens skapelse” bevisar att Gud existerar. Eftersom man tydligt kunnat se hans egenskaper kan de som förnekar sanningen om Gud inte presentera ett giltigt försvar för sin ståndpunkt. Paulus fortsätter med att säga att Guds egenskaper kan uppfattas genom det som är skapat. Det grekiska ord som har återgetts med ”uppfattas” är besläktat med ordet för ”sinne” (grekiska: nous). Så ordet syftar på att uppfatta något med sinnet. I en översättning står det att Guds egenskaper kan ”uppfattas med förståndets öga”. (David Hedegårds översättning) Genom att iaktta Guds skaparverk och begrunda det kan man urskilja många av skaparens egenskaper. Om man gör det, och även skaffar sig ingående kunskap om skaparens tänkesätt och avsikt genom att studera Bibeln, kan man bygga upp en stark tro.

Gud ... utlämnade dem åt orenhet: Paulus kan ha syftat på de avfälliga israeliterna, som i flera hundra år hade underlåtit att följa det de kände till om Gud och hans rättfärdiga normer. De hade bytt ut ”sanningen om Gud mot lögnen”. (Rom 1:16, 21, 25, 28, 32) Gud hade uttryckligen varnat israeliterna för avgudadyrkan och sexuell omoral (3Mo 18:5–23; 19:29; 5Mo 4:15–19; 5:8, 9; 31:16–18), men gång på gång vände de sig till hedniska gudar och gudinnor som var avbilder av djur och människor (4Mo 25:1–3; 1Ku 11:5, 33; 12:26–28; 2Ku 10:28, 29; jämför Upp 2:14). Det var på grund av det som Gud ”utlämnade dem åt orenhet”, dvs. lät dem hålla på med sina orena handlingar. Paulus ord visar också att även människor från nationerna borde ha förstått att det var dåraktigt att tillbe djur och människor och att det skulle väcka Guds vrede. (Rom 1:22)

lögnen: Syftar på avgudadyrkan. Eftersom avgudar inte är några riktiga gudar är de en lögn. (Jer 10:14) Guds skaparverk vittnar om att han existerar, men några som ”kände till Gud” förträngde sanningen om honom. (Rom 1:18, 21, 25) De tjänade inte Gud i enlighet med sanningen om hans eviga kraft och gudomlighet, utan de tillverkade avgudar och tillbad dem. Deras avgudadyrkan ledde till alla slags förnedrande handlingar. (Rom 1:18–31)

Amen: Eller ”Må det bli så”. Det grekiska ordet amẹ̄n är en translitterering av ett hebreiskt ord som kommer från ordroten ’amạn, som betyder ”vara trofast (pålitlig)”. (Se Ordförklaringar.) Man använde ordet ”amen” för att bekräfta en ed eller instämma i en bön eller ett uttalande. De kristna bibelskribenterna använder det ofta för att instämma i någon form av lovprisning till Gud, precis som Paulus gör här. (Rom 16:27; Ef 3:21; 1Pe 4:11) I andra sammanhang använder skribenten det för att ge eftertryck åt sin önskan att mottagaren av brevet ska få Guds välsignelse. (Rom 15:33; Heb 13:20, 21) Det används också för att visa att skribenten verkligen håller med om det som sagts. (Upp 1:7; 22:20)

det naturliga sexuella umgänget: Det grekiska ord som har återgetts med ”naturliga” (fysikọs) syftar på det som stämmer med den grundläggande och fastställda ordningen i naturen. Den här och den föregående versen visar att homosexuella handlingar inte stämmer överens med Guds avsikt med människan. (1Mo 1:27; se studienot till Rom 1:26.) Guds syn på homosexuella handlingar är tydlig i de hebreiska skrifterna och uttrycks i 3Mo 18:22. Det här förbudet var en av många morallagar som gavs till Israel. Bland folken runt omkring Israel var det vanligt med homosexuella handlingar, incest, tidelag och annat som var förbjudet i den mosaiska lagen. (3Mo 18:23–25) Att Gud återigen fördömer homosexuella handlingar i de kristna grekiska skrifterna visar att hans syn inte har förändrats och att det inte spelar någon roll om det är judar eller icke-judar som utför dem. (1Kor 6:9, 10)

förnedrande sexuella lustar: Det grekiska ordet pạthos syftar på starka begär eller okontrollerade lustar. Sammanhanget visar att det handlar om sexuella begär. Här beskrivs begären som ”förnedrande” (grekiska: atimịa, ”vanära”, ”skam”), eftersom de förnedrar, eller vanärar, en person.

det naturliga sexuella umgänget: Det grekiska ord som har återgetts med ”naturliga” (fysikọs) syftar på det som stämmer med den grundläggande och fastställda ordningen i naturen. Som stöd för sitt resonemang här i Rom 1:26, 27 kan Paulus ha anspelat på orden i skapelseberättelsen i 1Mo 1:27. De grekiska ord som har återgetts med ”männen” och ”kvinnorna” är inte de vanliga orden för ”man” och ”kvinna”, utan mer specifika grekiska ord. Dessa mer specifika ord används också i Septuaginta-översättningen av 1Mo 1:27 och i citat från den versen i Mt 19:4 och Mk 10:6. I skildringen i 1 Moseboken sägs det att Gud välsignade det första paret och sa att de skulle skaffa barn och ”befolka hela jorden”. (1Mo 1:28) Homosexuella handlingar är emot naturen, eftersom sådana handlingar inte var en del av skaparens anordning för människor och inte kan leda till att barn föds. Bibeln jämför homosexuella handlingar med de sexuella förbindelser som de upproriska änglarna, som blev kända som demoner, hade med kvinnor före den stora översvämningen på Noas tid. (1Mo 6:4; 19:4, 5; Jud 6, 7) Gud anser att sådana handlingar är onaturliga. (Se studienot till Rom 1:27.)

det naturliga sexuella umgänget: Det grekiska ord som har återgetts med ”naturliga” (fysikọs) syftar på det som stämmer med den grundläggande och fastställda ordningen i naturen. Som stöd för sitt resonemang här i Rom 1:26, 27 kan Paulus ha anspelat på orden i skapelseberättelsen i 1Mo 1:27. De grekiska ord som har återgetts med ”männen” och ”kvinnorna” är inte de vanliga orden för ”man” och ”kvinna”, utan mer specifika grekiska ord. Dessa mer specifika ord används också i Septuaginta-översättningen av 1Mo 1:27 och i citat från den versen i Mt 19:4 och Mk 10:6. I skildringen i 1 Moseboken sägs det att Gud välsignade det första paret och sa att de skulle skaffa barn och ”befolka hela jorden”. (1Mo 1:28) Homosexuella handlingar är emot naturen, eftersom sådana handlingar inte var en del av skaparens anordning för människor och inte kan leda till att barn föds. Bibeln jämför homosexuella handlingar med de sexuella förbindelser som de upproriska änglarna, som blev kända som demoner, hade med kvinnor före den stora översvämningen på Noas tid. (1Mo 6:4; 19:4, 5; Jud 6, 7) Gud anser att sådana handlingar är onaturliga. (Se studienot till Rom 1:27.)

det naturliga sexuella umgänget: Det grekiska ord som har återgetts med ”naturliga” (fysikọs) syftar på det som stämmer med den grundläggande och fastställda ordningen i naturen. Den här och den föregående versen visar att homosexuella handlingar inte stämmer överens med Guds avsikt med människan. (1Mo 1:27; se studienot till Rom 1:26.) Guds syn på homosexuella handlingar är tydlig i de hebreiska skrifterna och uttrycks i 3Mo 18:22. Det här förbudet var en av många morallagar som gavs till Israel. Bland folken runt omkring Israel var det vanligt med homosexuella handlingar, incest, tidelag och annat som var förbjudet i den mosaiska lagen. (3Mo 18:23–25) Att Gud återigen fördömer homosexuella handlingar i de kristna grekiska skrifterna visar att hans syn inte har förändrats och att det inte spelar någon roll om det är judar eller icke-judar som utför dem. (1Kor 6:9, 10)

som var frånstötande: Eller ”som var oanständigt (otillbörligt)”. Det grekiska ordet betecknar ett skamligt uppförande.

fullt ut ta konsekvenserna av: Eller ”fullt ut ta straffet för”, ”fullt ut ta lidandet av”. Det grekiska ordet syftar på en lön som motsvarar det man förtjänar. Här används det i negativ betydelse om ett rättmätigt straff eller en oönskad konsekvens. Men det kan också användas i positiv betydelse. (2Kor 6:13, fotnot)

skvaller: Eller ”viskande”, ”tissel och tassel”. Det grekiska ordet förmedlar tanken på hemlighetsfullt skvaller, att sprida negativ information eller negativa rykten på ett hemlighetsfullt sätt. Det här är enda gången som detta grekiska ord förekommer i de kristna grekiska skrifterna, men ett besläktat substantiv ingår i uppräkningen av dåliga vanor och egenskaper i Rom 1:29 och har översatts med ”skvallrar” (se studienot). Det motsvarande grekiska verbet för ”skvallra”, eller ”viska”, används på ett negativt sätt i Septuaginta i 2Sa 12:19 och Ps 41:7 (40:8, LXX).

giriga: Det grekiska ordet pleonexịa betyder ordagrant ”det att (vilja) ha mer” och betecknar ett omättligt begär. Det här grekiska ordet används också i Ef 4:19; 5:3. Efter att Paulus har nämnt ”girighet” i Kol 3:5 lägger han till ”som är avgudadyrkan”.

skvallrar: Det grekiska ord som används här syftar tydligtvis på någon som har för vana att sprida skadligt skvaller, kanske i form av elaka rykten. (Se studienot till 2Kor 12:20.)

håller inte sitt ord: Eller ”bryter avtal”, ”är emot varje överenskommelse”. Det grekiska ord som förekommer här kan användas om någon som bryter avtal eller om någon som är opålitlig och som inte håller sina löften. Enligt ett uppslagsverk kan det också syfta på ”någon som är ovillig att förhandla fram en lösning på ett problem som innefattar en andra part”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature)

kärlekslösa: Eller ”utan naturlig tillgivenhet”. Det här uttrycket, som i vissa översättningar återges med ”hjärtlösa”, är en återgivning av det grekiska ordet ạstorgos, som är sammansatt av prefixet a, som betyder ”utan”, och storgẹ̄, som betyder ”naturlig tillgivenhet”. Det här ordet används för att beskriva avsaknaden av naturlig tillgivenhet mellan familjemedlemmar, särskilt den tillgivenhet som föräldrar känner för sina barn och barn för sina föräldrar. Man kan inte förvänta att de som saknar naturlig tillgivenhet mot sina familjemedlemmar ska kunna ha goda relationer till andra människor. I linje med Paulus ord har historiker som levde i den grekisk-romerska världen dokumenterat fall där fäder övergav sina familjer, där barn försummade sina åldrande föräldrar och där föräldrar dödade oönskade barn, däribland svaga och missbildade. Paulus använde detta ord här i Rom 1:31 för att visa hur långt människor har kommit från sitt ursprungliga, fullkomliga tillstånd. I 2Ti 3:3 använde han detta ord för att beskriva hur människor skulle vara i de kritiska sista dagarna.

Media

Introduktionsvideo till Romarna
Introduktionsvideo till Romarna
Rom
Rom

Rom, som var huvudstad i romarriket, låg vid floden Tibern och var byggt i ett område med sju kullar. När romarriket växte, växte också staden. I mitten av det första århundradet kan det ha bott omkring en miljon människor i Rom, inbegripet en stor judisk befolkning. De första kristna i Rom var förmodligen judar och proselyter som hade varit i Jerusalem vid pingsten år 33 v.t. och som hade hört aposteln Petrus och de andra lärjungarna predika. De här nya lärjungarna kan ha tagit med sig de goda nyheterna till Rom när de återvände hem. (Apg 2:10) Omkring år 56 v.t. skrev aposteln Paulus i ett brev till de kristna i Rom att deras tro var ”omtalad i hela världen”. (Rom 1:7, 8) Filmen visar en modell av hur några kända platser i Rom kan ha sett ut på Paulus tid.

1. Via Appia

2. Circus Maximus

3. Palatinen och Caesars palats

4. Caesars tempel

5. Teatrar

6. Pantheon

7. Tibern

Synagoga i Ostia
Synagoga i Ostia

Här är ett foto på lämningarna av en synagoga i Ostia, Roms hamnstad. Under årens lopp har byggnaden renoverats och byggts om, men man tror att grundkonstruktionen ska ha utgjort en synagoga från senare delen av det första århundradet v.t. Att det fanns en synagoga där vittnar om att judar levde i Roms närområden under en lång tid. Kejsar Claudius förvisade judarna från Rom omkring år 49 eller 50 v.t., men det är möjligt att judiska kolonier blev kvar i området. (Apg 18:1, 2) Efter att Claudius hade dött år 54 v.t. återvände många judar till Rom. När Paulus omkring år 56 v.t. skrev sitt brev till de kristna i Rom fanns det både judar och icke-judar i församlingen. Det förklarar varför Paulus tog upp ämnen som berörde båda grupperna och som hjälpte dem att förstå hur de kunde hålla samman och vara enade. (Rom 1:15, 16)

1. Rom

2. Ostia