Galaterbrevet 5:1–26

5  Det är till denna frihet som Kristus har gjort oss fria. Stå därför fasta,+ och låt ingen tvinga in er under slavoket igen.+  Lyssna på vad jag, Paulus, säger: Om ni blir omskurna är inte Kristus till någon nytta för er.+  Jag intygar återigen att alla som låter omskära sig blir förpliktade att hålla hela lagen.+  Ni som försöker bli förklarade rättfärdiga genom lagen+ är skilda från Kristus. Ni omfattas inte längre av hans generösa omtanke.  Vi för vår del väntar ivrigt på att bli rättfärdiga* genom anden och som en följd av tro.  För när man är förenad med Kristus Jesus har det ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren.+ Det som betyder något är att man har tro som kommer till uttryck i kärlek.  Ni började loppet så bra.+ Vem har hindrat er från att fortsätta lyda sanningen?  Vem har övertalat er? Inte han som kallade er!  Lite surdeg får hela degen att jäsa.+ 10  Jag är säker på att ni som är förenade med Herren+ inte kommer att ändra åsikt. Men den som skapar problem för er,+ vem det än är, ska få den dom han förtjänar. 11  Så bröder, om jag fortfarande hade predikat omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Om jag hade gjort det skulle tortyrpålen inte ha varit någon stötesten.+ 12  Jag önskar att de som skapar problem för er skulle kastrera sig. 13  Ni blev kallade till frihet, bröder, men utnyttja inte den friheten som en ursäkt för att tillfredsställa syndiga begär,+ utan tjäna varandra i kärlek.+ 14  För hela lagen sammanfattas i ett enda bud, nämligen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”+ 15  Men om ni fortsätter att såra och angripa varandra+ riskerar ni att förinta varandra.*+ 16  Det jag vill säga är: Fortsätt att följa andens ledning,+ så kommer ni inte att ge efter för några köttsliga begär.+ 17  För på grund av sitt begär är köttet emot anden och anden emot köttet. De står emot varandra, och därför gör ni inte det ni vill göra.+ 18  Dessutom, om ni leds av anden står ni inte under lag. 19  Men köttets gärningar är tydliga, och de är sexuell omoral,+ orenhet, skamlöst uppförande,+ 20  avgudadyrkan, ockultism,+ fientlighet, konflikter,+ svartsjuka,+ vredesutbrott, stridigheter, splittringar, sekterism,+ 21  avund, supande,+ vilda fester och annat av liknande slag.+ Jag varnar er, precis som jag har gjort förut: De som lever så ska inte ärva Guds rike.+ 22  Andens frukt+ däremot är kärlek, glädje,+ frid,+ tålamod, omtänksamhet, godhet,+ tro, 23  mildhet och självbehärskning.+ Inget av detta strider mot någon lag. 24  Dessutom har de som tillhör Kristus Jesus hängt köttet med dess lustar och begär på pålen.+ 25  Om vi lever i enlighet med anden, låt oss då fortsätta följa andens ledning.+ 26  Låt oss inte bli självupptagna,+ så att vi börjar tävla med varandra+ och avundas varandra.

Fotnoter

Ordagrant ”rättfärdighetens hopp”.
Eller ”se då till att ni inte blir förintade av varandra”.

Studienoter

Det är till denna frihet som Kristus har gjort oss fria: Paulus använder de grekiska orden för ”frihet” och ”fri” flera gånger i det här brevet. På så sätt riktar han uppmärksamheten på ”den frihet vi har som lärjungar till Kristus Jesus”. (Gal 2:4) Han ställer den här friheten i kontrast till det slaveri han beskriver i kapitel 4. Inledningen av versen kan också översättas ”Med hennes frihet har Kristus gjort oss fria”. Det lyfter fram att man bara kan få den här friheten om man är barn till ”Jerusalem där ovan”, den fria kvinnan. (Gal 4:26)

slavoket: Lagen som Jehova hade gett till nationen Israel var rättfärdig och helig. (Rom 7:12) Därför kunde ofullkomliga människor inte följa lagen fullt ut. Om någon återigen började följa lagen efter att han hade blivit kristen hamnade han ”under slavoket igen”, eftersom lagen då skulle döma honom som syndare och syndens slav. Kristus lösenoffer befriade människor från det slavoket. (Apg 15:10; Gal 5:1–6; se Ordförklaringar under ”Ok”.)

löpare som deltar i ett lopp: Eftersom idrottstävlingar var ett viktigt inslag i den grekiska kulturen använde Paulus ibland illustrationer om just idrott. (1Kor 9:24–27; Flp 3:14; 2Ti 2:5; 4:7, 8; Heb 12:1, 2) De kristna i Korinth var bekanta med tävlingarna i de isthmiska spelen, som hölls i närheten av Korinth. De här spelen hölls vartannat år. Paulus måste ha varit i Korinth när spelen hölls år 51 v.t. Det här var det viktigaste idrottsevenemanget efter de olympiska spelen, som hölls i Olympia i Grekland. Löpare vid sådana tävlingar deltog i lopp med varierande längd. Genom att använda illustrationer om löpare och boxare betonade Paulus hur viktigt det var med självbehärskning, målmedvetenhet och uthållighet. (1Kor 9:26)

Ni började loppet så bra: Paulus använder här metaforen att delta i ett lopp när han berömde de kristna i Galatien för att de hade gjort det bra när det gällde att leva som kristna. Han använder liknande bildspråk flera gånger i sina brev. (Jämför Gal 2:2, fotnot; se studienot till 1Kor 9:24.) I Bibeln används ofta begreppen ”vandra” och ”löpa” om att leva på ett visst sätt. (1Mo 5:22; 6:9; Ef 4:17; 5:2)

surdeg: Eller ”jäst”. Ett jäsmedel i form av en bit syrad eller jäst deg som sparades från det ena baket till det andra. (2Mo 12:20) I Bibeln används surdeg ofta som symbol för synd och moraliskt förfall. (Se studienot till Mt 16:6.)

surdeg: Eller ”jäst”. (Se Ordförklaringar och studienot till 1Kor 5:6.)

får hela degen att jäsa: Eller ”sprider sig genom hela degen”, ”påverkar hela degen”. Det grekiska verb som används här, zymọō (”jäsa”), är besläktat med substantivet för ”surdeg”, zỵmē, som också förekommer i den här versen. Paulus använder samma uttryck i 1Kor 5:6, ”lite surdeg får hela degen att jäsa”. Det här var tydligtvis ett talesätt. Det Paulus vill få sagt är att precis som en liten surdeg får hela degen att jäsa, så kan falska lärare (i det här fallet förespråkare av omskärelsen) och deras läror påverka en hel församling negativt.

Kristus tortyrpåle: Här används begreppet ”tortyrpåle” (grekiska: staurọs) för att beteckna Jesus död på pålen. Jesus dog på det sättet för att människor inte längre skulle vara förslavade under synden, utan kunna få ett gott förhållande till Gud.

Det är till denna frihet som Kristus har gjort oss fria: Paulus använder de grekiska orden för ”frihet” och ”fri” flera gånger i det här brevet. På så sätt riktar han uppmärksamheten på ”den frihet vi har som lärjungar till Kristus Jesus”. (Gal 2:4) Han ställer den här friheten i kontrast till det slaveri han beskriver i kapitel 4. Inledningen av versen kan också översättas ”Med hennes frihet har Kristus gjort oss fria”. Det lyfter fram att man bara kan få den här friheten om man är barn till ”Jerusalem där ovan”, den fria kvinnan. (Gal 4:26)

en stötesten för judarna: Lagen sa att den som hängdes upp på en påle var ”förbannad av Gud”. (5Mo 21:22, 23; Gal 3:13) Så judarna tyckte att Jesus dog på ett vanärande sätt som inte var passande för Messias. Det blev därför en ”stötesten” för dem.

de inte ville tro på honom: Eller ”de snavade på grund av honom”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet skandalịzō på att snubbla i bildligt avseende, i betydelsen ”ta anstöt”. I andra sammanhang innefattar det grekiska ordet tanken på att synda eller få någon annan att synda. (Se studienot till Mt 5:29.)

ett hinder för tron: Ordagrant ”stenar att snava på”. Man antar att det grekiska ordet skạndalon till en början avsåg en fälla. En del menar att det syftar på den del av fällan där betet satt. Ordet fick en utvidgad betydelse och kom att avse vilket som helst hinder som skulle kunna få någon att snubbla och falla. I bildlig bemärkelse avsåg det en handling eller situation som leder till att någon följer en orätt kurs, snubblar och faller moraliskt sett eller begår en synd. Det besläktade verbet skandalịzō, som i Mt 18:8, 9 återges med ”bli ett hinder för”, kan också återges med ”få ... att snava (synda)”.

tortyrpålen: Eller ”avrättningspålen”. (Se studienot till 1Kor 1:17.)

tortyrpålen ... stötesten: Jesus död på tortyrpålen gjorde att lagen kunde upphöra att gälla. Paulus och andra kristna predikade att tron på Kristus lösenoffer var den enda vägen till räddning. (Kol 2:13, 14; se studienot till Gal 5:1.) Det blev en stötesten, eller en orsak till anstöt, för judar som påstod att man var tvungen att omskära sig och följa Moses lag för att bli godkänd av Gud. (Se studienot till 1Kor 1:23.)

stötesten: Eller ”orsak till anstöt”. (Se studienoter till Mt 13:57; 18:7.)

kastrera sig: Eller ”bli eunucker”, ”göra sig själva till eunucker”. Ordagrant ”avskära sig själva”. Man ska inte ta Paulus skarpa och sarkastiska ord bokstavligt. Paulus använder en hyperbol när han säger att han önskar att alla som förespråkar omskärelse ska göra sig själva till eunucker. (Se Ordförklaringar under ”Eunuck”.) Om de gjorde det skulle de diskvalificera sig från att hålla den lag de själva förespråkade. (5Mo 23:1) Några forskare menar att Paulus anspelar på kastreringsritualer som en del avgudadyrkare höll på med. I så fall placerade han dem som höll fast vid omskärelsen i samma fack som avgudadyrkare.

Det är till denna frihet som Kristus har gjort oss fria: Paulus använder de grekiska orden för ”frihet” och ”fri” flera gånger i det här brevet. På så sätt riktar han uppmärksamheten på ”den frihet vi har som lärjungar till Kristus Jesus”. (Gal 2:4) Han ställer den här friheten i kontrast till det slaveri han beskriver i kapitel 4. Inledningen av versen kan också översättas ”Med hennes frihet har Kristus gjort oss fria”. Det lyfter fram att man bara kan få den här friheten om man är barn till ”Jerusalem där ovan”, den fria kvinnan. (Gal 4:26)

sammanfattas: Eller ”har uppfyllts”. Det grekiska uttrycket kan uppfattas på två sätt: Man kan uppfatta det som att den mosaiska lagen sammanfattas, eller kommer till uttryck helt och fullt, i det här budet. Men man kan också uppfatta det som att lagen uppfylls i det här enda budet. Oavsett hur man uppfattar det så uppfyller en person hela lagen genom att visa kärlek, eftersom kärlek är grunden till lagen. Paulus citerar det bud som står i 3Mo 19:18. Han citerar samma vers i Rom 13:9, och där säger han att alla bud ”sammanfattas” i budet att älska sin medmänniska som sig själv.

köttets gärningar: I de föregående verserna beskriver Paulus den ständiga konflikt som finns mellan ”köttet” och ”anden”. (Gal 5:13, 17) I den uppräkning som följer (vers 19–21) nämner Paulus 15 gärningar som har att göra med ”köttet”, dvs. människans syndfulla natur. (Se studienoter till Mt 26:41; Gal 5:13, 17.) Om en person skulle låta sitt ofullkomliga kött styra vad han tänker på och gör, leder det till sådana ”gärningar” som Paulus räknar upp. (Rom 1:24, 28; 7:21–25) I slutet av uppräkningen säger Paulus ”och annat av liknande slag” för att visa att det här inte är en fullständig lista över alla tänkbara köttsliga gärningar. (Se studienot till Gal 5:21.)

Ni blev kallade till frihet: Paulus säger här att om man som kristen ger efter för syndiga begär så skulle man missbruka den frihet man fått tack vare Kristus. (Gal 2:4; 4:24–31) De som uppskattar den här friheten använder den till att ödmjukt tjäna varandra i kärlek. (Se studienoter till Gal 5:1, 14.)

en ursäkt för att tillfredsställa syndiga begär: Ordagrant ”en möjlighet för köttet”. Det grekiska ordet för ”kött” (sarx) förekommer flera gånger i de efterföljande verserna. (Gal 5:16–19) Här avser det människans syndfulla natur. (Se studienot till Gal 5:19.)

tjäna varandra i kärlek: Paulus uppmanar de kristna att inte använda sina liv till att sträva efter själviska mål, utan till att tjäna sina medtroende i kärlek. Det grekiska verbet för ”tjäna” kan lite mer ordagrant översättas med ”var slavar åt”, ”gör slavtjänst åt”, vilket kan förmedla tanken på att man ödmjukt ska visa varandra ära och respekt, precis som en slav gör mot sin ägare. Frasen ”tjäna varandra” kan därför också översättas med ”betjäna ödmjukt varandra”.

sammanfattas: Eller ”har uppfyllts”. Det grekiska uttrycket kan uppfattas på två sätt: Man kan uppfatta det som att den mosaiska lagen sammanfattas, eller kommer till uttryck helt och fullt, i det här budet. Men man kan också uppfatta det som att lagen uppfylls i det här enda budet. Oavsett hur man uppfattar det så uppfyller en person hela lagen genom att visa kärlek, eftersom kärlek är grunden till lagen. Paulus citerar det bud som står i 3Mo 19:18. Han citerar samma vers i Rom 13:9, och där säger han att alla bud ”sammanfattas” i budet att älska sin medmänniska som sig själv.

följa andens ledning: Ordagrant ”vandra genom ande”, vilket i det här sammanhanget betyder att man söker Guds andes vägledning och låter den påverka ens tankar och handlingar. Så om orätta begär skulle dyka upp slår man omedelbart bort dem och vägrar ge näring åt dem. Därigenom undviker man att utöva synd. (Rom 8:4–6; Jak 1:14, 15) Paulus ställer ett sådant levnadssätt i kontrast till att styras av orätta, köttsliga begär.

köttet ... anden: I det här kapitlet visar Paulus flera gånger att ”köttet” och ”anden” står i konflikt med varandra. Här syftar ”köttet” på människans syndfulla natur, och ”anden” syftar på Guds heliga ande men kan också innefatta drivkraften hos en person som vägleds av helig ande. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Guds ande hjälper hans tjänare att göra det som är rätt, men den syndfulla naturen kämpar hela tiden emot andens inflytande. I Gal 5:19–23 ställs det syndfulla köttets gärningar i kontrast till Guds heliga andes frukt. (Jämför Rom 7:18–20.)

kroppen: Ordagrant ”köttet”. I Bibeln används ofta ”kött” som en symbol för människans syndiga, ofullkomliga tillstånd.

en ursäkt för att tillfredsställa syndiga begär: Ordagrant ”en möjlighet för köttet”. Det grekiska ordet för ”kött” (sarx) förekommer flera gånger i de efterföljande verserna. (Gal 5:16–19) Här avser det människans syndfulla natur. (Se studienot till Gal 5:19.)

köttet ... anden: I det här kapitlet visar Paulus flera gånger att ”köttet” och ”anden” står i konflikt med varandra. Här syftar ”köttet” på människans syndfulla natur, och ”anden” syftar på Guds heliga ande men kan också innefatta drivkraften hos en person som vägleds av helig ande. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Guds ande hjälper hans tjänare att göra det som är rätt, men den syndfulla naturen kämpar hela tiden emot andens inflytande. I Gal 5:19–23 ställs det syndfulla köttets gärningar i kontrast till Guds heliga andes frukt. (Jämför Rom 7:18–20.)

och annat av liknande slag: Denna fras visar att Paulus inte gjorde en fullständig lista över varje tänkbar handling som hör ihop med köttet, dvs. människans syndfulla natur. (Se studienot till Gal 5:19.) Paulus använder ett liknande uttryckssätt i slutet av 1Ti 1:10. De kristna i Galatien behövde använda sin ”tankeförmåga” för att identifiera vilka syndfulla handlingar som var ”av liknande slag”. (Heb 5:14) Till exempel nämns inte elakt förtal uttryckligen bland köttets gärningar, men det hör ofta ihop med ”fientlighet, konflikter, svartsjuka, vredesutbrott, stridigheter”, som nämns i Gal 5:20. De som utan att ångra sig ägnar sig åt det som nämns bland ”köttets gärningar” eller åt handlingar ”av liknande slag” kommer inte att få del av Guds rikes välsignelser.

köttets gärningar: I de föregående verserna beskriver Paulus den ständiga konflikt som finns mellan ”köttet” och ”anden”. (Gal 5:13, 17) I den uppräkning som följer (vers 19–21) nämner Paulus 15 gärningar som har att göra med ”köttet”, dvs. människans syndfulla natur. (Se studienoter till Mt 26:41; Gal 5:13, 17.) Om en person skulle låta sitt ofullkomliga kött styra vad han tänker på och gör, leder det till sådana ”gärningar” som Paulus räknar upp. (Rom 1:24, 28; 7:21–25) I slutet av uppräkningen säger Paulus ”och annat av liknande slag” för att visa att det här inte är en fullständig lista över alla tänkbara köttsliga gärningar. (Se studienot till Gal 5:21.)

sexuell omoral: I Bibeln används det grekiska ordet porneia som ett övergripande begrepp som omfattar alla sexuella handlingar som är otillåtna enligt Guds normer. Ett lexikon definierar porneia som ”otukt”, ”prostitution”, och tillägger att ordet används om ”varje slag av otillåtet sexuellt umgänge”. (Walter Bauer, 1988: Griechisch-deutsches Wörterbuch zu den Schriften des Neuen Testaments und der frühchristlichen Literatur) Det som omfattas är inte bara prostitution, äktenskapsbrott och sex mellan ogifta personer utan också homosexuella handlingar och sex med djur, som allt fördöms i Bibeln. (3Mo 18:6, 22, 23; 20:15, 16; 1Kor 6:9; se Ordförklaringar.) Jesus visade att sexuell omoral är orätt genom att nämna det tillsammans med mord, stöld och hädelse. (Mt 15:19, 20; Mk 7:21–23)

orenhet: Eller ”smuts”, ”moraliskt fördärv”, ”oanständighet”. Av de tre första sakerna som räknas upp bland ”köttets gärningar” är ”orenhet” (grekiska: akatharsịa) det mest vittomfattande begreppet. Det här ordet förekommer tio gånger i de kristna grekiska skrifterna. I bokstavlig bemärkelse avser det något som är fysiskt orent, eller smutsigt. (Mt 23:27) I bildlig bemärkelse omfattar det alla typer av orenhet och kan till exempel gälla det sexuella, tal, handlingar och andliga relationer, som tillbedjan av falska gudar. (Rom 1:24; 6:19; 2Kor 6:17; 12:21; Ef 4:19; 5:3; Kol 3:5; 1Th 2:3; 4:7) ”Orenhet” kan därför avse olika typer av felaktiga handlingssätt och kan variera i allvarlighetsgrad. (Se studienot till Ef 4:19.) Det grekiska ordet betonar att det felaktiga handlingssättet eller tillståndet är moraliskt motbjudande. (Se Ordförklaringar under ”Oren”.)

skamlöst uppförande: Eller ”tygellöshet”, ”liderlighet”, ”lösaktighet”. I Bibeln avser det grekiska ordet asẹlgeia handlingar som är allvarliga överträdelser av Guds lagar och som återspeglar en fräck, respektlös och föraktfull inställning. Det här ordet förekommer tio gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mk 7:22; Rom 13:13; 2Kor 12:21; Gal 5:19; Ef 4:19; 1Pe 4:3; 2Pe 2:2, 7, 18; Jud 4) Ett lexikon definierar ordet som ”utsvävande uppförande, lösaktighet, liderlighet, dvs. att vara hämningslös i inställning och uppförande på moralens område”. (James Swanson, 1997: A Dictionary of Biblical Languages: Greek) Den judiske historikern Josefus använde det här grekiska ordet när han berättade att den hedniska drottning Isebel uppförde en helgedom åt Baal i Jerusalem. Detta var en chockerande och skandalös handling som på ett skamlöst sätt gick emot folks uppfattning om vad som var passande. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], bok 8, kap. 13, par. 1 (Loeb 8.318); se Ordförklaringar.)

Kärleken är inte avundsjuk: Det grekiska verbet zēlọō förmedlar tanken på en stark känsla som kan vara antingen positiv eller negativ. I den här versen har det återgetts med uttrycket ”vara avundsjuk” eftersom det syftar på en negativ känsla mot en förmodad konkurrent eller någon som verkar ha vissa fördelar. Det besläktade substantivet zẹ̄los, som ofta återges med ”svartsjuka” eller ”avundsjuka”, nämns bland ”köttets gärningar” i Gal 5:19–21. Sådan svartsjuka är självisk och är en grogrund för hat, inte kärlek. Den som visar sann kärlek är inte avundsjuk, utan är tillitsfull och hoppfull och vill alltid andras bästa. (1Kor 13:4–7; läs om en positiv betydelse av det grekiska verbet i studienoten till 2Kor 11:2.)

sekt: Det grekiska ord som har återgetts med ”sekt” (hairesis, som det svenska ordet ”heresi” kommer av) har tydligtvis grundbetydelsen ”val”. Det är så ordet används i 3Mo 22:18 i Septuaginta, där det sägs att israeliterna frambar offergåvor ”enligt hela sitt val”. I de kristna grekiska skrifterna avser detta ord en grupp människor som följer sina egna trosuppfattningar. Ordet används om två framträdande grenar av judendomen: fariséerna och sadducéerna. (Apg 5:17; 15:5; 26:5) De som inte var kristna kallade kristendomen för ”sekt”, ”nasaréernas sekt”, möjligen för att de betraktade de kristna som en grupp som hade brutit sig ur judendomen. (Apg 24:5, 14; 28:22) Det grekiska ordet hairesis användes också om grupperingar som uppstod inom den kristna församlingen. Jesus betonade vikten av enhet och bad om att hans efterföljare skulle vara eniga (Joh 17:21), och apostlarna var mycket intresserade av att bevara enheten i den kristna församlingen (1Kor 1:10; Jud 17–19). Om det skulle bli grupperingar i församlingen skulle det störa enheten. Det grekiska ordet hairesis kom därför med tiden att användas i negativ betydelse för att beskriva sådana utbrytargrupper eller avvikande grupper. Oenighet i trosfrågor kunde leda till stridigheter, splittring och fiendskap. (Jämför Apg 23:7–10.) Sektbildning skulle alltså undvikas och betraktades som något som hörde till ”köttets gärningar”. (Gal 5:19–21; 1Kor 11:19; 2Pe 2:1)

ockultism: Eller ”spiritism”, ”svartkonst”, ”användning av narkotika”. Det grekiska substantiv som här återgetts med ”ockultism” är farmakịa, vilket har grundbetydelsen ”bruk av läkemedel (eller narkotika)”. Det här grekiska ordet kan ha blivit förknippat med ockultism, spiritism och magi på grund av att man använde olika preparat när man åkallade demoners kraft för att utöva trolldom. I den grekiska Septuaginta användes det grekiska ordet farmakịa för att återge hebreiska ord för ”magi”, ”mystiska konster”, ”svartkonst”. (2Mo 7:11, 22; 8:7, 18; Jes 47:9, 12) Paulus syftar på ockulta handlingar, vilket antyds av att han nämner farmakịa direkt efter avgudadyrkan. (Se Ordförklaringar under ”Avgud, avgudadyrkan”.) Det besläktade substantivet farmakọs återges i Upp 21:8 med ”de som håller på med ockultism”. (Upp 22:15; se Ordförklaringar.)

svartsjuka: Det grekiska ordet zẹ̄los förmedlar tanken på en stark känsla som kan vara antingen positiv eller negativ. Eftersom Paulus räknar upp det bland ”köttets gärningar” förmedlar det i det här sammanhanget tanken på en negativ känsla mot en förmodad konkurrent eller någon som verkar ha vissa fördelar. De kristna under det första århundradet fick tydliga råd om att undvika den här typen av svartsjuka. (1Kor 3:3; 2Kor 12:20; Jak 3:14, 16; se studienot till 1Kor 13:4.)

vredesutbrott: Paulus använder här pluralformen av det grekiska ordet för ”vrede”. Det avser inte bara utbrott av okontrollerad vrede utan även vrede som ligger och gror i någons hjärta och kommer till uttryck längre fram. Vrede ingår i ”köttets gärningar” och räknas upp bland sådana avskyvärda handlingar som sexuell omoral, skamlöst uppförande, avgudadyrkan, ockultism och supande.

sekterism: Se studienot till Apg 24:5.

vilda fester: Det grekiska ordet kọ̄mos förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna och har varje gång en negativ innebörd. (Gal 5:21; 1Pe 4:3) Det har definierats som ”dryckeslag med ohämmat intag av alkoholhaltiga drycker och tillhörande omoraliskt uppförande”. I forntida grekiska skrifter användes ordet i samband med tumultartade processioner med sång till långt in på nätterna till ära för hedniska gudar, till exempel Dionysos (Bacchus), vinets gud. Sådana processioner med lössläppt uppförande var vanliga i grekiska städer på apostlarnas tid, även i städer i Mindre Asien. (1Pe 1:1) Petrus riktade sitt brev till sådana som hade levt liv som ”präglades av ... ohämmade begär, drickande, vilda fester, fylleslag och avskyvärd avgudadyrkan” innan de blev kristna. (1Pe 4:3, 4) Och Paulus nämnde ”vilda fester” bland ”köttets gärningar” och tillade att de som håller på med sådant ”inte [ska] ärva Guds rike”. (Gal 5:19–21) I verser där uttrycket ”vilda fester” förekommer räknar Paulus och Petrus även upp sådant som supande, omoraliskt sex, orenhet, sexuell omoral, skamlöst uppförande och ohämmade begär.

köttets gärningar: I de föregående verserna beskriver Paulus den ständiga konflikt som finns mellan ”köttet” och ”anden”. (Gal 5:13, 17) I den uppräkning som följer (vers 19–21) nämner Paulus 15 gärningar som har att göra med ”köttet”, dvs. människans syndfulla natur. (Se studienoter till Mt 26:41; Gal 5:13, 17.) Om en person skulle låta sitt ofullkomliga kött styra vad han tänker på och gör, leder det till sådana ”gärningar” som Paulus räknar upp. (Rom 1:24, 28; 7:21–25) I slutet av uppräkningen säger Paulus ”och annat av liknande slag” för att visa att det här inte är en fullständig lista över alla tänkbara köttsliga gärningar. (Se studienot till Gal 5:21.)

vilda fester: Se studienot till Rom 13:13.

och annat av liknande slag: Denna fras visar att Paulus inte gjorde en fullständig lista över varje tänkbar handling som hör ihop med köttet, dvs. människans syndfulla natur. (Se studienot till Gal 5:19.) Paulus använder ett liknande uttryckssätt i slutet av 1Ti 1:10. De kristna i Galatien behövde använda sin ”tankeförmåga” för att identifiera vilka syndfulla handlingar som var ”av liknande slag”. (Heb 5:14) Till exempel nämns inte elakt förtal uttryckligen bland köttets gärningar, men det hör ofta ihop med ”fientlighet, konflikter, svartsjuka, vredesutbrott, stridigheter”, som nämns i Gal 5:20. De som utan att ångra sig ägnar sig åt det som nämns bland ”köttets gärningar” eller åt handlingar ”av liknande slag” kommer inte att få del av Guds rikes välsignelser.

Inget av detta strider mot någon lag: Det finns ingen lag som kan begränsa hur mycket kristna kan utveckla de egenskaper som är ett resultat av Guds ande. Alla dessa egenskaper är helt i harmoni med buden om att visa kärlek i Moses lag (3Mo 19:18; 5Mo 6:5) och i ”Kristus lag” (Gal 6:2; Joh 13:34). Det grekiska uttrycket för ”inget av detta” kan också översättas med ”inget sådant”. Det visar att Guds andes frukt inte är begränsad till de nio egenskaper som precis nämnts. Den kristna personligheten utgörs av dessa och andra egenskaper, som alla utvecklas med hjälp av den heliga anden. (Ef 4:24, 32; 5:9; Kol 3:12–15; Jak 3:17, 18)

Kärleken: I den här kända beskrivningen av kärlek använder Paulus samma grekiska ord (agạpē) som förekommer i 1Jo 4:8–10, där Johannes beskriver ”Guds kärlek”. I vers 8 sägs det till och med att ”Gud är kärlek”, vilket betyder att Jehova är kärleken personifierad. (Se studienot till Joh 3:16.) Kristen kärlek kan bäst beskrivas genom hur den kommer till uttryck. Den kristna kärleken är synonym med osjälviskhet och styrs av principer. Kärlek som styrs av principer inbegriper inte nödvändigtvis varma känslor. Den som visar sådan kärlek gör det ibland för att det är rätt. Här kommer ett exempel: någon skulle kunna känna sig djupt sårad men ändå visa kristen kärlek genom att inte vara långsint. (1Kor 13:5) Men ofta inbegriper kristen kärlek varma känslor. Så den gudaktiga kärlek som Paulus beskriver kan omfatta både varma känslor och en beslutsamhet att leva efter Guds rättfärdiga normer. (Se studienoter till Mt 5:44; 22:37.)

älskade: Det här är första förekomsten av det grekiska verbet agapạō (”att älska”) i Johannes evangelium. Johannes använder detta verb och det besläktade substantivet agạpē (”kärlek”) 44 gånger i sitt evangelium – de förekommer fler gånger än i de andra tre evangelierna tillsammans. I Bibeln syftar agapạō och agạpē ofta på osjälvisk kärlek som bygger på eller vägleds av principer. Det framgår av hur verbet används i den här versen, där det sägs att Gud älskade världen, dvs. människovärlden som behövde friköpas från synd. (Joh 1:29) Substantivet används i 1Jo 4:8 när Johannes säger att ”Gud är kärlek”. Kärlek (agạpē) är den första egenskap som nämns i uppräkningen av ”andens frukt” (Gal 5:22), och den beskrivs utförligt i 1Kor 13:4–7. Med tanke på hur ordet används i Bibeln kan man förstå att kärlek ofta är något mer än en känslomässig reaktion på vad någon säger eller gör. I många fall är det här slaget av kärlek mer omfattande, och det kommer ofta till uttryck på ett hänsynsfullt och genomtänkt sätt. (Mt 5:44; Ef 5:25) Den kärlek som de kristna uppodlar bör därför innefatta en moralisk känsla som tar hänsyn till principer, plikt och anständighet. Men ofta inbegriper den även varma känslor och tillgivenhet. (1Pe 1:22) Man kan se det av hur Johannes använder ordet i sitt evangelium. När han skrev att ”Fadern älskar Sonen” (Joh 3:35) använde han en form av ordet agapạō, men när han skrev ner vad Jesus sa om samma relation (Joh 5:20) använde han en form av det grekiska verbet filẹō (”ha tillgivenhet för”, ”tycka om”).

Du ska älska: Det grekiska ord som här återgetts med ”älska” är agapạō. Det här verbet och det besläktade substantivet agạpē (kärlek) förekommer mer än 250 gånger i de kristna grekiska skrifterna. I 1Jo 4:8 används substantivet agạpē i frasen ”Gud är kärlek”, och Bibeln framhåller Gud som det främsta exemplet på att visa osjälvisk kärlek som styrs av principer. Hans kärlek kommer till uttryck på ett aktivt och omtänksamt sätt. Den är lojal och inbegriper handlingar, inte bara känslor. Människor som visar sådan kärlek gör det på grund av ett medvetet val och efterliknar då Gud. (Ef 5:1) Det är därför som en människa kan uppmanas att visa kärlek, som i de två största buden, som det hänvisas till i det här sammanhanget. Jesus citerar här från 5Mo 6:5. De hebreiska ord som först och främst används om kärlek är verbet ’ahẹv eller ’ahạv (älska) och substantivet ’ahavạh (kärlek). De har ungefär samma betydelseinnehåll som de grekiska ord som nämns ovan. När det handlar om att älska Jehova uttrycker dessa ord en persons önskan att vara fullständigt hängiven Gud och tjäna endast honom. Jesus visade det här slaget av kärlek på ett fullkomligt sätt. Han visade att kärleken till Gud inbegriper mer än att bara ha varma känslor för Jehova. Den styr en människas hela liv – allt hon tänker, säger och gör. (Se studienot till Joh 3:16.)

Gud är inte oordningens Gud, utan fridens: Paulus ställer oordning i kontrast till frid. Han beskriver Jehova som ”fridens Gud” i Flp 4:9, 1Th 5:23 och Heb 13:20 och ”den Gud som ger frid” i Rom 15:33 och 16:20. Frid från Gud är grunden för ordning och enhet i den kristna församlingen. Paulus menade inte att god organisation i sig leder till frid. Men om korinthierna tillbad på ett ordningsamt sätt skulle de kunna njuta av en fridsam atmosfär på mötena, och det skulle göra mötena ”uppbyggande” och leda till att alla blev ”uppmuntrade”. (1Kor 14:26–32) Ordningsamma möten skulle återspegla egenskaperna och personligheten hos fridens Gud och vara till ära för honom.

Det finns bara en som är god, och det är Gud: Jesus erkänner här Jehova som den främsta normen för godhet, den ende som har rätten att avgöra vad som är gott och vad som är ont. När Adam och Eva gjorde uppror och åt av kunskapens träd, kunskapen om gott och ont, försökte de i själva verket ta sig den rätten. (1Mo 2:17; 3:4–6) Till skillnad från dem är Jesus ödmjuk och låter sin Far fastställa normerna för gott och ont. I sitt ord, Bibeln, har Gud visat och förklarat vad som är rätt. (Mk 10:19)

som tror på honom: Det grekiska verbet pisteuō (besläktat med substantivet pịstis, som oftast översätts med ”tro”) har grundbetydelsen ”att tro”, men det kan ha olika betydelsenyanser beroende på sammanhanget och den grammatiska konstruktionen. Ofta ligger det mer i ordet än att bara tro eller erkänna att någon existerar. (Jak 2:19) Det innefattar tanken på att lita på någon så mycket att det påverkar ens handlingar. I Joh 3:16 används verbet pisteuō tillsammans med prepositionen eis (”till”). En bibelkommentator säger så här om denna grekiska konstruktion: ”Tron uppfattas som en aktiv handling, som något människor gör, dvs. sätter tro till någon.” (An Introductory Grammar of New Testament Greek, Paul L. Kaufman, 1982, s. 46) Det är uppenbart att Jesus talar om ett liv som präglas av tro, inte bara en enstaka handling av tro. I Joh 3:36 ställs ett liknande uttryck, ”den som tror på Sonen”, i kontrast till ”den som inte lyder Sonen”. I det sammanhanget handlar det om en stark tro som visar sig i handlingar.

Andens frukt: Eller ”Det anden frambringar”. Den grekiska jordbrukstermen karpọs, ”frukt”, förekommer på många ställen i de kristna grekiska skrifterna. Här används det i bildlig betydelse om de egenskaper som Guds heliga ande, eller verksamma kraft, kan frambringa hos människor. (Gal 5:16) Precis som ett fruktträd som sköts på rätt sätt bär frukt, så kommer en person som låter sitt tänkesätt och handlingssätt påverkas av Guds ande att utveckla ”andens frukt”. (Jämför Ps 1:1–3.) Dessa egenskaper återspeglar Jehovas egenskaper, han som är källan till helig ande. (Kol 3:9, 10) Den här uppräkningen av egenskaper ska inte ses som en fullständig lista över egenskaper som den heliga anden frambringar hos kristna. (Se studienot till Gal 5:23.) De här egenskaperna kännetecknar den nya personligheten. (Ef 4:24) Paulus använder här singularformen av det grekiska ordet karpọs, ”frukt”. Bibelkommentatorer har fört fram tanken att bruket av singularformen kan antyda att de fina egenskaper som nämns utgör en helhet. Det är alltså viktigt att utveckla alla dessa egenskaper, och de är beroende av varandra.

kärlek: Kristen kärlek (grekiska: agạpē) kan bäst beskrivas genom hur den kommer till uttryck, vilket Paulus gör i 1Kor 13:4–8. (Se studienot till 1Kor 13:4.) Johannes använder samma grekiska ord i 1Jo 4:8–10, där han beskriver ”Guds kärlek”. Han säger till och med att ”Gud är kärlek”, vilket betyder att Jehova är kärleken personifierad. (Se studienot till Joh 3:16.) Jesus sa att de två största buden var att älska Gud och att älska sina medmänniskor. (Mt 22:37–39; se studienot till Mt 22:37.)

glädje: Den härliga känsla som kommer av att man förväntar eller har uppnått något gott – ett tillstånd av sann lycka. Det grekiska ordet för ”glädje” beskriver en djup, inre känsla. Jehova, som är ”den lycklige Guden”, är källan till glädje, och han vill att hans tjänare ska vara glada. (1Ti 1:11) Med Guds andes hjälp kan en kristen fortsätta att vara glad även om han drabbas av svårigheter, sorg eller förföljelse. (Kol 1:11; Heb 12:2; Jak 1:2–4)

frid: Det grekiska ordet för ”frid” har en bred betydelse. I det här sammanhanget avser det ett inre lugn som kommer av att man har ett nära förhållande till Jehova, ”fridens Gud”. (Flp 4:9; 1Th 5:23; Heb 13:20; se studienot till 1Kor 14:33.) Guds heliga ande nämns ofta tillsammans med frid. (Apg 9:31; Rom 8:6; 15:13) Med Guds andes hjälp kan de som har ett fridsamt förhållande till Gud ha goda relationer till andra och bidra till enhet och harmoni. (Mt 5:9; 2Kor 13:11; Jak 3:18)

tålamod: Det grekiska ordet för ”tålamod” kan ordagrant översättas med ”det att vara lång till humöret (anden)”. (Kingdom Interlinear) Det betyder att man lugnt håller ut, har fördrag med andra och är sen till vrede. Jehova är det främsta exemplet på att visa tålamod. (Rom 2:4; 9:22; 1Ti 1:16; 1Pe 3:20; 2Pe 3:9, 15) Paulus nämner att tålamod är en viktig del av kristen kärlek. (1Kor 13:4)

omtänksamhet: Eller ”vänlighet”. En egenskap som innebär att man är intresserad av andras välfärd och låter det komma till uttryck genom vänliga och hjälpsamma handlingar. Jehova är omtänksam till och med mot de otacksamma och onda. (Lu 6:35; Rom 2:4; 11:22; Tit 3:4, 5) En form av det grekiska ord som här återgetts med ”omtänksamhet” återges med ”skonsamt” i samband med att Jesus beskriver det ok som hans lärjungar får bära; det är ”behagligt”, eller ”inte svårt att bära”. (Mt 11:30; fotnot) De som bär det oket uppmanas att vara omtänksamma. (Ef 4:32; Kol 3:12)

godhet: Det att vara god; moralisk förträfflighet; dygd. Ett lexikon definierar det grekiska ordet för ”godhet” som en ”positiv moralisk egenskap som i synnerhet kännetecknas av ett intresse för andras välfärd”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Som kristen ska man inte bara vara god, utan också göra gott. Trots att man är ofullkomlig kan man utveckla godhet genom att följa Jehovas bud och efterlikna hans godhet och generositet. (Apg 9:36, 39; 16:14, 15; Rom 7:18; Ef 5:1) Jehova är god i absolut bemärkelse. (Ps 25:8; Sak 9:17; Mk 10:18 och studienot) Han är verkligen en generös och omtänksam Gud. (Apg 14:17)

tro: Det grekiska ordet för tro, pịstis, förmedlar i första hand tanken på tillit, förtröstan och fast övertygelse. I Heb 11:1 ger Paulus en inspirerad definition av begreppet ”tro”. Precis som med kärlek, beskrivs tro bäst genom hur den kommer till uttryck. (Jak 2:18, 22; se studienot till Joh 3:16.) Bibeln visar att de kristnas tro ska växa sig allt starkare. Jesus lärjungar sa: ”Ge oss mer tro.” (Lu 17:5) Paulus berömde de kristna i Thessalonike genom att säga: ”Er tro ... växer sig [ständigt] starkare.” (2Th 1:3; se också 2Kor 10:15.) Tro nämns mer än 20 gånger i Galaterbrevet och avser då, som här i Gal 5:22, oftast tillit till Gud eller Kristus. (Gal 3:6, 11) I 2Th 3:2 säger Paulus: ”Tron är ... inte allas egendom.” För att få en stark tro behöver man Jehovas heliga ande.

ödmjuka: Eller ”milda”. Mildhet är en inre egenskap som kännetecknar dem som villigt underordnar sig Guds vilja och vägledning och som inte försöker kontrollera eller styra andra. Det grekiska ordet har inget att göra med feghet eller svaghet. I Septuaginta används ordet som en motsvarighet till ett hebreiskt ord som kan översättas med ”ödmjuk”. Det används om Mose (4Mo 12:3), dem som är läraktiga (Ps 25:9), dem som ska ärva jorden (Ps 37:11) och Messias (Sak 9:9; Mt 21:5). Jesus beskrev sig själv som ”mild”, eller ödmjuk. (Mt 11:29)

visar självbehärskning: När idrottsmän förberedde sig för en tävling behövde de visa självbehärskning. Många var noga med vad de åt, och vissa avstod från vin. Historikern Pausanias skrev att man tränade i tio månader inför de olympiska spelen, och man kan anta att man tränade under ungefär lika lång tid inför andra stora tävlingar.

mildhet: Inre lugn och frid som de kristna visar i sitt förhållande till Gud och i sitt uppförande mot sina medmänniskor. (Gal 6:1; Ef 4:1–3; Kol 3:12) Eftersom mildhet är en del av Guds andes frukt är det inte något man utvecklar genom ren viljestyrka, utan genom att närma sig Gud, be om hans ande och arbeta i linje med den. En mild person är inte feg eller vek. Det grekiska ordet för ”mildhet” (praỵtēs) kombinerar vänlighet med kraft och står för en kontrollerad styrka. Ett besläktat grekiskt ord (praỵs) kan översättas ”ödmjuk” och ”mild”. (Mt 21:5; 1Pe 3:4) Jesus beskrev sig själv som ”mild” (Mt 11:29), men det innebar inte att han på något sätt var svag. (Se Mt 5:5 och studienot.)

självbehärskning: Det grekiska ord som här återgetts med ”självbehärskning” förekommer fyra gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Apg 24:25; 2Pe 1:6) Den här egenskapen har definierats som ”det att kontrollera sina känslor, impulser och begär”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Ett besläktat grekiskt verb används i 1Kor 9:25 (se studienot), där Paulus säger så här om idrottsmän: ”Alla som deltar i en tävling visar självbehärskning i allt.” Det här verbet används också i den grekiska Septuaginta i 1Mo 43:31 för att beskriva att Josef samlade sig och behärskade sina känslor. Det hebreiska verb som används i 1Mo 43:31 används också i Jes 42:14, där Jehova säger: ”Jag har ... behärskat mig.” I stället för att omedelbart ingripa mot syndare har Jehova låtit det gå tid så att de fått möjlighet att vända om och få hans godkännande. (Jer 18:7–10; 2Pe 3:9)

Inget av detta strider mot någon lag: Det finns ingen lag som kan begränsa hur mycket kristna kan utveckla de egenskaper som är ett resultat av Guds ande. Alla dessa egenskaper är helt i harmoni med buden om att visa kärlek i Moses lag (3Mo 19:18; 5Mo 6:5) och i ”Kristus lag” (Gal 6:2; Joh 13:34). Det grekiska uttrycket för ”inget av detta” kan också översättas med ”inget sådant”. Det visar att Guds andes frukt inte är begränsad till de nio egenskaper som precis nämnts. Den kristna personligheten utgörs av dessa och andra egenskaper, som alla utvecklas med hjälp av den heliga anden. (Ef 4:24, 32; 5:9; Kol 3:12–15; Jak 3:17, 18)

hängdes på pålen tillsammans med honom: I evangelierna används verbet synstaurọō om dem som bokstavligen avrättades bredvid Jesus. (Mt 27:44; Mk 15:32; Joh 19:32) Paulus nämner flera gånger i sina brev att Jesus avrättades på en påle (1Kor 1:13, 23; 2:2; 2Kor 13:4), men här använder han begreppet bildligt. Han visar att kristna har dödat sin gamla personlighet genom att visa tro på den avrättade Kristus. Paulus använde det här grekiska ordet på ett liknande sätt i sitt brev till galaterna: ”Jag har hängts på pålen tillsammans med Kristus.” (Gal 2:20)

hängt ... på pålen: I evangelierna används det grekiska verbet staurọō om avrättningen av Jesus. Här använder Paulus detta uttryck på ett bildligt sätt. (Jämför studienot till Rom 6:6.) Det beskriver vilka kraftfulla och bestämda åtgärder Jesus efterföljare behöver vidta för att döda köttet, dvs. människans syndfulla natur. När man som kristen övervinner och tar kontroll över det syndfulla köttets ”lustar och begär” är det som att dessa begär är döda och inte längre har någon makt över en. (Gal 5:16) Det Paulus säger här hör ihop med det han har sagt i de föregående verserna. Han visar alltså att de som ”tillhör Kristus” helt måste ta avstånd från ”köttets gärningar”, som nämns i Gal 5:19–21.

Låt oss inte bli självupptagna: Paulus uppmaning i den här versen kommer efter att han ställt ”köttets gärningar” i kontrast till ”andens frukt”. (Gal 5:19–23) Det grekiska ord som återgetts med ”självupptagna” (kenọdoxos) förmedlar ordagrant tanken på ”tom ära”, ”fåfänglig ära”. Det här är enda stället i de kristna grekiska skrifterna där detta ord förekommer. Ett lexikon definierar det som ”det att ha en överdriven självbild, vara självgod, skrytsam”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Detta innebär att ha en stark önskan att bli upphöjd av andra av obetydliga anledningar. Ett besläktat grekiskt ord, som också återgetts med ”självupptagna”, förekommer i Flp 2:3.

börjar tävla med varandra: Eller ”tvingar varandra till en kraftmätning”. Enligt ett lexikon betyder det grekiska ord som används här ordagrant ”ropa till någon att han ska träda fram, ofta på ett fientligt sätt för att provocera, utmana”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Ett annat lexikon definierar det som att ”utmana någon till kamp eller tävlan”. (J.H. Thayer, 1981: The New Thayer’s Greek-English Lexicon of the New Testament)

Media