Gör lärjungar och döp dem
Gör lärjungar och döp dem
”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (MATTEUS 28:19, 20)
1. Vilket beslut fattade Israels nation vid foten av berget Sinai?
FÖR omkring 3 500 år sedan gav en hel nation ett löfte åt Gud. Israeliterna var församlade vid foten av berget Sinai och förklarade offentligt: ”Allt vad Jehova har sagt vill vi göra.” Från och med då var Israel ett folk som var överlämnat åt Gud, hans ”särskilda egendom”. (2 Moseboken 19:5, 8; 24:3) Israeliterna såg fram emot att få hans beskydd och att i generation efter generation bo i ett land som ”flödar av mjölk och honung”. (3 Moseboken 20:24)
2. Vilket förhållande till Gud kan människor i våra dagar få?
2 Men som psalmisten Asaf erkände ”höll [israeliterna] inte Guds förbund”, utan ”vägrade att vandra efter hans lag”. (Psalm 78:10) De höll inte det löfte som deras förfäder hade gett Jehova. Till sist förlorade nationen sitt unika förhållande till Gud. (Predikaren 5:4; Matteus 23:37, 38) Gud vände därför ”sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apostlagärningarna 15:14) Och i dessa sista dagar församlar han ”en stor skara, som ingen ... [kan] räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk”, och de ropar glädjefullt: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10)
3. Vilka steg måste man ta för att få ett personligt förhållande till Gud?
3 För att få vara bland dem som kan glädja sig åt detta dyrbara förhållande till Gud måste man överlämna sig åt honom och genom dop i vatten visa att man har gjort det. Detta sker i enlighet med Jesu uttryckliga befallning till sina lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Israeliterna lyssnade när ”förbundsboken” lästes upp för dem. (2 Moseboken 24:3, 7, 8) De förstod därför vilka förpliktelser de hade mot Jehova. Det är på motsvarande sätt i våra dagar. Det är viktigt att man har exakt kunskap i Guds ord, Bibeln, angående Guds vilja innan man låter döpa sig.
4. Vad måste man göra för att bli kvalificerad för dop? (Ta med ovanstående ruta.)
4 Det är tydligt att Jesus menade att hans lärjungar måste ha en fast grund för sin tro innan de kunde bli döpta. Han gav inte bara sina efterföljare anvisningar om att göra lärjungar, utan han sade också att de skulle lära dem att ”hålla allt” som han hade befallt dem. (Matteus 7:24, 25; Efesierna 3:17–19) De som är kvalificerade för att bli döpta har därför i allmänhet studerat Bibeln i flera månader, kanske till och med i ett eller ett par år, för att deras beslut varken skall vara förhastat eller dåligt underbyggt. Vid själva dopet svarar dopkandidaterna ja på två viktiga frågor. Eftersom Jesus betonade att vårt ja skall betyda ja och vårt nej, nej, är det till nytta för oss alla att vi noga tänker igenom innebörden i dessa båda dopfrågor. (Matteus 5:37)
Sinnesändring och överlämnande
5. Vilka två grundläggande steg lyfts fram i den första dopfrågan?
5 Den första dopfrågan gäller om dopkandidaten har ångrat det han tidigare gjort och överlämnat sitt liv åt Jehova för att göra hans vilja. Frågan lyfter fram två viktiga steg som måste tas före dopet, nämligen sinnesändring och överlämnande.
6, 7. a) Varför måste alla dopkandidater ha ändrat sinne? b) Vilka förändringar måste göras efter sinnesändringen?
6 Varför måste man ändra sinne innan man framställer sig för dop? Som aposteln Paulus förklarar ”uppförde vi oss alla en gång enligt begären hos vårt kött”. (Efesierna 2:3) Innan vi fick exakt kunskap om Guds vilja levde vi enligt den här världens värderingar och normer. Vårt liv var under påverkan av denna tingens ordnings gud, Satan. (2 Korinthierna 4:4) Men när vi lärde känna Guds vilja bestämde vi oss för att ”inte mer ... leva för människors lustar utan för Guds vilja”. (1 Petrus 4:2)
7 Denna nya levnadsbana medför många välsignelser. Först och främst öppnar den vägen till ett dyrbart förhållande till Jehova, något som David liknade vid en inbjudan att komma in i Guds ”tält” och upp på hans ”heliga berg” – sannerligen en storslagen förmån. (Psalm 15:1) Det är logiskt att Jehova inte inbjuder vem som helst, utan bara dem som ”vandrar oklanderligt och utövar rättfärdighet och talar sanning i sitt hjärta”. (Psalm 15:2) Beroende på våra omständigheter innan vi lärde känna sanningen kan vi behöva göra vissa förändringar för att fylla dessa krav – både i vårt uppförande och i vår personlighet. (1 Korinthierna 6:9–11; Kolosserna 3:5–10) Det som motiverar oss att göra sådana förändringar är sinnesändring – att vi djupt ångrar vårt tidigare levnadssätt och är fast beslutna att behaga Jehova. Detta leder fram till att vi gör en helomvändning – vi överger en självisk och världslig levnadsbana och slår in på en bana som behagar Gud. (Apostlagärningarna 3:19)
8. Hur görs överlämnandet, och vilket samband har det med dopet?
8 I den andra delen av den första dopfrågan får dopkandidaterna frågan om de har överlämnat sig åt Jehova för att göra hans vilja. Överlämnandet är ett viktigt steg som måste tas före dopet. Det görs genom att vi i bön uttrycker vår önskan att ge vårt liv åt Jehova genom Kristus. (Romarna 14:7, 8; 2 Korinthierna 5:15) Jehova blir då vår Herre och ägare, och precis som Jesus finner vi behag i att göra hans vilja. (Psalm 40:8; Efesierna 6:6) Detta högtidliga löfte till Jehova avges bara en gång. Vårt överlämnande är något mellan oss och Jehova, men en offentlig bekännelse på dopdagen får alla att förstå att vi har gjort detta högtidliga överlämnande åt vår himmelske Fader. (Romarna 10:10)
9, 10. a) Vad innefattas i att göra Guds vilja? b) Hur insåg till och med vissa nazistledare innebörden i vårt överlämnande?
9 Vad innefattas i att följa Jesu exempel i att göra Guds vilja? Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Här nämnde han tre saker som vi måste göra. För det första måste vi ”förneka” oss själva. Vi säger med andra ord nej till våra själviska, ofullkomliga böjelser och ja till Guds råd och vägledning. För det andra lyfter vi upp vår ”tortyrpåle”. På Jesu tid var en tortyrpåle en symbol för skam och lidande. Som kristna inser vi att vi ibland får lida för de goda nyheternas skull. (2 Timoteus 1:8) Även om världen skulle förlöjliga oss eller kritisera oss, gör vi som Kristus: Vi bryr oss inte om skammen, i lycklig vetskap om att vi behagar Gud. (Hebréerna 12:2) Slutligen följer vi Jesus ”ständigt”. (Psalm 73:26; 119:44; 145:2)
10 Intressant nog har också somliga av våra motståndare insett innebörden i att Jehovas vittnen överlämnat sig åt Gud för att utan förbehåll tjäna honom. I koncentrationslägret Buchenwald under nazitiden uppmanades till exempel vittnen som vägrade att avsäga sig sin tro att underteckna ett dokument där det stod: ”Jag är fortfarande en övertygad bibelforskare och kommer aldrig att bryta den ed jag svurit Jehova.” Det här uttrycker mycket väl den inställning som alla överlämnade, trogna tjänare åt Gud har! (Apostlagärningarna 5:32)
Betraktas som ett Jehovas vittne
11. Vilken förmån får den som blir döpt?
11 Den andra frågan som ställs till dopkandidaten gäller först och främst om han förstår att hans dop gör att han betraktas som ett Jehovas vittne. Efter sitt dop blir han en ordinerad Ordets förkunnare som bär Jehovas namn. Detta är både en förmån och ett stort ansvar. Det gör också att den som blivit döpt har utsikten att få evig räddning, förutsatt att han förblir trogen mot Jehova. (Matteus 24:13)
12. Vilken förpliktelse är förbunden med äran att få bära Jehovas namn?
12 Det är verkligen en stor ära att få bära den allsmäktige Gudens namn, Jehova. Profeten Mika sade: ”Alla andra folk vandrar vart och ett i sin guds namn, men vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.” (Mika 4:5) Men det finns en förpliktelse som är förbunden med denna ära. Vi måste sträva efter att leva vårt liv så att det blir till ära för det namn vi bär. Paulus påminde de kristna i Rom om att Guds namn blir ”hädat”, kommer i vanrykte, om man inte lever som man lär. (Romarna 2:21–24)
13. Varför har överlämnade tjänare åt Jehova ansvaret att vittna om sin Gud?
13 När någon blir ett Jehovas vittne tar han också på sig ansvaret att vittna om sin Gud. Jehova uppmanade sin överlämnade nation, Israel, att vara hans vittnen och vittna om hans eviga gudomlighet. (Jesaja 43:10–12, 21) Men nationen levde inte upp till detta och förlorade till sist fullständigt Jehovas ynnest. I våra dagar är de sanna kristna stolta över förmånen att få vittna om Jehova. Vi gör detta därför att vi älskar honom och vill att hans namn skall helgas. Hur skulle vi kunna vara tysta när vi känner till sanningen om vår himmelske Fader och hans avsikter? Vi känner det på samma sätt som aposteln Paulus, som sade: ”Det är mig ... pålagt som ett tvång. Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Korinthierna 9:16)
14, 15. a) Vilken funktion fyller Jehovas organisation när det gäller vår andliga tillväxt? b) Vilka anordningar hjälper oss i andligt avseende?
14 Den andra frågan påminner också dopkandidaten om hans ansvar att samarbeta med Jehovas organisation, som leds av hans ande. Vi kan inte isolera oss när vi tjänar Gud, utan vi behöver hjälp, stöd och uppmuntran av ”hela brödraskaran”. (1 Petrus 2:17; 1 Korinthierna 12:12, 13) Guds organisation fyller en viktig funktion när det gäller vår andliga tillväxt. Den förser oss med ett överflöd av biblisk litteratur som hjälper oss att växa till i exakt kunskap, att handla förståndigt när vi stöter på olika problem och att uppodla ett nära förhållande till Gud. Alldeles som en mor förvissar sig om att hennes barn får mat och omvårdnad, förser ”den trogne och omdömesgille slaven” oss med ett överflöd av andlig mat i rätt tid för att vi skall göra andliga framsteg. (Matteus 24:45–47; 1 Thessalonikerna 2:7, 8)
15 Vid de möten som Jehovas vittnen håller varje vecka får de den övning och uppmuntran de behöver för att kunna vara trogna vittnen för Jehova. (Hebréerna 10:24, 25) I skolan i teokratisk tjänst får vi lära oss att tala inför publik, och på tjänstemötena får vi övning i att frambära vårt budskap. Både vid våra möten och vid vårt personliga studium av biblisk litteratur ser vi hur Jehovas ande är verksam och leder hans organisation. Genom dessa regelbundna anordningar varnar Gud oss för de faror som finns, övar oss att bli skickliga förkunnare och hjälper oss att hålla oss andligen vakna. (Psalm 19:7, 8, 11; 1 Thessalonikerna 5:6, 11; 1 Timoteus 4:13)
Motivet bakom beslutet
16. Vad är motivet till att vi överlämnar oss åt Jehova?
16 De två dopfrågorna påminner dopkandidaterna om dopets betydelse och det ansvar som följer med det. Vad är det då som bör vara motivet till att de vill bli döpta? Vi blir döpta lärjungar därför att Jehova ”drar” oss, inte därför att någon tvingar oss att bli det. (Johannes 6:44) Eftersom ”Gud är kärlek”, styr han universum med kärlek, inte genom att använda maktmedel. (1 Johannes 4:8) Det är Jehovas tilltalande egenskaper och hans sätt att handla med oss som gör att vi dras till honom. Jehova gav sin enfödde Son för vår skull, och han erbjuder oss den bästa framtid vi kan tänka oss. (Johannes 3:16) Vi i vår tur drivs till att ge honom vårt liv – att överlämna oss åt honom. (Ordspråksboken 3:9; 2 Korinthierna 5:14, 15)
17. Åt vad har vi inte överlämnat oss?
17 Vi överlämnar oss inte åt en sak eller ett arbete, utan åt Jehova själv. Det uppdrag han ger sina tjänare kommer att ändras, men deras överlämnande åt honom förblir detsamma. Det han befallde Abraham att göra var till exempel något helt annat än det han befallde Jeremia att göra. (1 Moseboken 13:17, 18; Jeremia 1:6, 7) Men båda utförde den speciella uppgift som Jehova gav dem därför att de älskade honom och troget ville göra hans vilja. Under denna ändens tid strävar alla döpta efterföljare till Kristus efter att lyda hans befallning att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och göra lärjungar. (Matteus 24:14; 28:19, 20) När vi utför det här arbetet av hela vårt hjärta visar vi att vi älskar vår himmelske Fader och att vi verkligen har överlämnat oss åt honom. (1 Johannes 5:3)
18, 19. a) Vilket offentligt tillkännagivande gör vi genom vårt dop? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?
18 Dopet öppnar utan tvivel vägen till många välsignelser, men det är inte ett steg vi bör ta lätt på. (Lukas 14:26–33) Det är ett uttryck för ett beslut som är viktigare än allt annat i livet. (Lukas 9:62) När vi blir döpta gör vi i själva verket detta offentliga tillkännagivande: ”Denne Gud är vår Gud till oöverskådlig tid, ja för evigt. Han skall leda oss till dess vi dör.” (Psalm 48:14)
19 I nästa artikel skall vi se på några andra frågor som kan uppstå i samband med dopet. Kan någon ha giltiga skäl till att inte bli döpt? Har åldern någon betydelse? Hur kan alla bidra till att doptillfället blir värdigt?
Kan du förklara?
• Varför måste varje kristen ändra sinne före dopet?
• Vad inbegrips i överlämnandet åt Gud?
• Vilket ansvar följer med äran att få bära Jehovas namn?
• Vad bör motivera oss till att vilja bli döpta?
[Frågor]
[Ruta/Bild på sidan 22]
De två dopfrågorna
Har du på grundval av Jesu Kristi offer ångrat dina synder och överlämnat dig åt Jehova för att göra hans vilja?
Förstår du att du genom ditt överlämnande och dop betraktas som ett Jehovas vittne, förbundet med Guds organisation som leds av hans ande?
[Bild på sidan 23]
Överlämnandet är ett högtidligt löfte som avges till Jehova under bön
[Bild på sidan 25]
Vårt predikoarbete visar att vi har överlämnat oss åt Gud