Första Korinthierbrevet 9:1–27

9  Är jag inte fri? Är jag inte en apostel?+ Har jag inte sett Jesus, vår Herre?+ Är ni inte ett resultat av min tjänst för Herren?  Även om jag inte är en apostel för andra, så är jag det i alla fall för er! Ni är ju det sigill som bekräftar att jag är en apostel för Herren.+  Mitt försvar mot dem som kritiserar mig är följande:  Har vi inte rätt att äta och dricka?  Har vi inte rätt att ta med oss en troende hustru,+ som de andra apostlarna och Herrens bröder+ och Kefas+ har gjort?  Är det bara Bạrnabas+ och jag som måste arbeta för att försörja oss?  Vem tjänar som soldat och står för sina egna omkostnader? Vem anlägger en vingård utan att äta av frukten?+ Eller vem vallar en hjord utan att få något av mjölken?  Har jag ett mänskligt perspektiv när jag säger detta? Säger inte lagen samma sak?  I Moses lag står det ju: ”Bind inte ihop munnen på en oxe* som tröskar.”+ Är det oxar Gud bryr sig om? 10  Eller är det egentligen för vår skull han säger det? Ja, det skrevs faktiskt för vår skull, så att den som plöjer och den som tröskar ska kunna göra det i hopp om att få sin del. 11  Om vi har sått ut något andligt bland er, är det då för mycket begärt att vi får skörda materiell hjälp från er?+ 12  Om andra har rätt att kräva något av er, då har väl vi det i ännu högre grad? Ändå har vi inte utnyttjat den rätten+ utan finner oss i allt, så att vi inte på något sätt lägger hinder i vägen för de goda nyheterna om Kristus.+ 13  Vet ni inte att de som utför heliga uppgifter får mat från templet och att de som tjänstgör vid altaret får del av det som offras på altaret?+ 14  På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar de goda nyheterna ska få sitt uppehälle av de goda nyheterna.+ 15  Men jag har inte utnyttjat en enda av dessa förmåner.+ Och jag skriver inte detta för att kräva det nu heller. Jag skulle hellre dö än ... Ingen ska få ta ifrån mig det som jag är så stolt över!+ 16  Men att jag förkunnar de goda nyheterna ger mig inget skäl att vara stolt, för det är min skyldighet.+ Ja, jag är illa ute om jag inte förkunnar de goda nyheterna!+ 17  Om jag gör det frivilligt får jag en lön. Men om jag skulle göra det mot min vilja utför jag ändå ett uppdrag* som jag har blivit anförtrodd.+ 18  Vad är då min lön? Att jag kan förkunna de goda nyheterna utan att ligga någon till last,* så att jag inte missbrukar den rätt* de goda nyheterna ger mig. 19  Trots att jag är fri och inte lyder under någon har jag gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många som möjligt. 20  För judarna har jag blivit som en jude för att kunna vinna judar.+ För dem som står under lag har jag, som inte står under lag, blivit som en under lag för att kunna vinna dem som står under lag.+ 21  För dem utan lag har jag blivit som en utan lag,+ för att kunna vinna dem som är utan lag, även om jag står under lag inför Gud och inför Kristus.+ 22  För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga.+ Jag har blivit allt för alla slags människor, jag vill ju göra allt för att åtminstone kunna rädda några. 23  Men allt gör jag för de goda nyheterna, för att kunna dela med mig av dem till andra.+ 24  Vet ni inte att av alla löpare som deltar i ett lopp är det bara en som får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.+ 25  Alla som deltar i en tävling visar självbehärskning i allt. De gör det för en segerkrans som vissnar,+ men vi gör det för en som aldrig vissnar.+ 26  Därför löper jag inte utan mål.+ Jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften.+ 27  Ja, jag är hårdhänt mot min kropp+ och leder den som en slav, så att jag inte predikar för andra och sedan själv blir underkänd* av en eller annan orsak.

Fotnoter

Ordagrant ”tjur”.
Eller ”förvaltaruppdrag”.
Eller ”utan kostnad”.
Eller ”myndighet”.
Eller ”diskvalificerad”.

Studienoter

apostel: Det grekiska substantivet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”. Paulus var kallad till att vara apostel för nationerna, eller icke-judarna, och utvald direkt av den uppståndne Jesus. (Apg 9:1–22; 22:6–21; 26:12–23) Paulus bekräftade att han var en apostel genom att hänvisa till att han hade sett den uppståndne Herren Jesus Kristus (1Kor 9:1, 2) och att han hade utfört underverk (2Kor 12:12). Paulus hade också förmedlat helig ande till döpta troende, vilket var ytterligare ett bevis för att han verkligen var en apostel. (Apg 19:5, 6) Även om han ofta talar om sig själv som apostel räknar han sig aldrig som en av ”de tolv”. (1Kor 15:5, 8–10; Rom 11:13; Gal 2:6–9; 2Ti 1:1, 11)

en apostel: Se studienot till Rom 1:1.

Simon, som kallas Petrus: Petrus omnämns på följande fem sätt i Bibeln: 1) ”Simeon”, ett hebreiskt namn skrivet med grekiska bokstäver, 2) ”Simon”, ett grekiskt namn (både Simeon och Simon kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”), 3) ”Petrus” (ett grekiskt namn som betyder ”ett klippstycke” och som ingen annan har i Bibeln), 4) ”Kefas”, den semitiska motsvarigheten till Petrus (möjligen besläktat med det hebreiska kefịm [klippor], som förekommer i Job 30:6; Jer 4:29), och 5) det sammansatta namnet ”Simon Petrus”. (Apg 15:14; Joh 1:42; Mt 16:16)

Kefas: Ett av aposteln Simon Petrus namn. När Jesus träffade Simon första gången gav han honom det semitiska namnet Kefas (grekiska: Kēfạs). Namnet kan vara besläktat med det hebreiska substantivet kefịm (klippor), som används i Job 30:6 och Jer 4:29. I Joh 1:42 förklarar Johannes att namnet ”översätts ’Petrus’” (Pẹtros, ett grekiskt namn med liknande betydelse, ”ett klippstycke”). Namnet Kefas förekommer bara i Joh 1:42 och i två av Paulus brev, nämligen 1 Korinthierna och Galaterna. (1Kor 1:12; 3:22; 9:5; 15:5; Gal 1:18; 2:9, 11, 14; se studienoter till Mt 10:2; Joh 1:42.)

Simons svärmor: Dvs. Petrus (Kefas) svärmor. (Joh 1:42) Att han hade en svärmor stämmer med det Paulus skriver i 1Kor 9:5, där det framkommer att Petrus (Kefas) var gift. Hans svärmor bodde tydligtvis i samma hus som han, ett hus som han delade med sin bror Andreas. (Mk 1:29–31; se studienot till Mt 10:2 för information om Petrus olika namn.)

en troende hustru: Eller ”en syster som hustru”, dvs. en hustru som är kristen. Kvinnor i den kristna församlingen ses som systrar i andligt avseende. (Rom 16:1; 1Kor 7:15; Jak 2:15)

Kefas: Ett av namnen på aposteln Petrus. (Se studienoter till Mt 10:2; 1Kor 1:12.) Han omtalas här som en gift man. Av evangelierna framgår det att hans svärmor bodde i hans hus, som han delade med sin bror Andreas. (Mt 8:14; Mk 1:29–31; se studienot till Lu 4:38.) Den här versen visar att Kefas hustru ibland följde med honom när han utförde sin tjänst. Andra apostlar och Jesus halvbröder hade också med sig sina hustrur.

ert underhåll: Eller ”er lön”, ”er sold”. Här används en militär term som syftar på en soldats lön, ranson eller ersättning. Ursprungligen kan mat och andra förnödenheter ha ingått i en soldats lön. De judiska soldater som kom till Johannes utförde möjligen ett slags polisarbete, som i synnerhet hade att göra med tullavgifter och andra former av skatt. Skälet till att Johannes gav detta råd kan ha varit att en soldats underhåll var lågt och att det fanns en tendens bland soldater att missbruka sin ställning för att dryga ut sin inkomst. Denna term ingår även i uttrycket ”står för sina egna omkostnader” i 1Kor 9:7, där Paulus syftar på den lön som en kristen ”soldat” har rätt till.

står för sina egna omkostnader: Paulus använder här ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”lön”, som avser det underhåll som gavs till soldater och som kan ha innefattat mat och andra förnödenheter. (Se studienot till Lu 3:14.) I det här sammanhanget används det bildligt för att framhålla att en hårt arbetande kristen ”soldat” förtjänar blygsam materiell hjälp.

Är det oxar Gud bryr sig om?: Paulus använder den här retoriska frågan för att få fram sin poäng. Han har precis citerat från Moses lag, där det står: ”Bind inte ihop munnen på en oxe som tröskar.” (5Mo 25:4) Precis som en tröskande oxe har rätt att äta av säden, så förtjänar en kristen som ger andra andliga gåvor att få materiell hjälp. I 1Kor 9:10 säger Paulus att lagen i 5Mo 25:4 ”faktiskt [skrevs] för vår skull”. Han menar inte att de kristna kan bortse från den bibliska principen om att behandla djur väl. Han menar snarare att om principen gäller djur som arbetar, gäller den i ännu högre grad människor som arbetar, särskilt dem som arbetar för Gud.

min skyldighet: Eller ”ett tvång”. Ordagrant ”en nödvändighet”. Paulus hade fått uppdraget att predika, och han kände sig tvingad att utföra det arbetet. (Apg 9:15–17; Gal 1:15, 16) Det grekiska ordet för ”skyldighet” ingår även i frasen ”är det nödvändigt”. (Rom 13:5) Paulus fortsätter med att säga: jag är illa ute om jag inte förkunnar de goda nyheterna. När han säger ”jag är illa ute”, som också kan återges med ”ve mig”, använder han ett grekiskt ord som visar hur förtvivlad han skulle känna sig om han inte fullgjorde sin skyldighet att predika. Hans framtida liv var beroende av att han var lojal. (Jämför Hes 33:7–9, 18; Apg 20:26.) Paulus kan ha tänkt på avsnitt i Jeremia och Amos. (Jer 20:9; Am 3:8) Men hans motiv till att predika var inte i första hand pliktkänsla, utan kärlek. (2Kor 5:14, 20; Flp 1:16)

För judarna har jag blivit som en jude: Paulus judiska bakgrund och hans villighet att göra ”allt ... för de goda nyheterna” gjorde att han kunde hjälpa ödmjuka judar att erkänna att Jesus var Messias. (1Kor 9:23) ”Av hänsyn till judarna” såg han till exempel till att ”Timoteus blev omskuren”. Paulus och Timoteus var villiga att göra detta trots att omskärelse inte var ett krav för kristna. (Apg 16:1–3)

För dem utan lag har jag blivit som en utan lag: Uttrycket ”dem utan lag” syftar på hedningar, eller icke-judar, som inte var underställda Moses lag. När Paulus vittnade för en grekisk åhörarskara i Aten tog han hänsyn till deras tänkesätt och pratade om en Gud som var ”okänd” för dem. Han citerade även deras egna diktare. (Apg 17:22–34)

För de svaga har jag blivit svag: Även om Paulus talade på ett kraftfullt sätt tog han hänsyn till att en del av församlingens judar och icke-judar hade ett känsligt samvete. Han blev därigenom ”svag” för de svaga. (Rom 14:1, 13, 19; 15:1)

allt gör jag för de goda nyheterna: Här sammanfattar Paulus hur han anpassade sig för att kunna lägga fram budskapet på ett så effektivt sätt som möjligt för många olika slags människor. (1Kor 9:19–23) Men han var inte villig att ta till vad som helst för att göra lärjungar. Han sa: ”Vi tar inte till några knep och förfalskar inte Guds ord.” (2Kor 4:2)

löpare som deltar i ett lopp: Eftersom idrottstävlingar var ett viktigt inslag i den grekiska kulturen använde Paulus ibland illustrationer om just idrott. (1Kor 9:24–27; Flp 3:14; 2Ti 2:5; 4:7, 8; Heb 12:1, 2) De kristna i Korinth var bekanta med tävlingarna i de isthmiska spelen, som hölls i närheten av Korinth. De här spelen hölls vartannat år. Paulus måste ha varit i Korinth när spelen hölls år 51 v.t. Det här var det viktigaste idrottsevenemanget efter de olympiska spelen, som hölls i Olympia i Grekland. Löpare vid sådana tävlingar deltog i lopp med varierande längd. Genom att använda illustrationer om löpare och boxare betonade Paulus hur viktigt det var med självbehärskning, målmedvetenhet och uthållighet. (1Kor 9:26)

ett lopp: Det grekiska ord som återgetts med ”lopp” är stạdion. Det grekiska ordet kan syfta på en anläggning där löpartävlingar eller andra evenemang hålls, på ett längdmått eller på själva löpartävlingen. I det här sammanhanget använder Paulus det om en löpartävling. Längden på ett grekiskt stadion varierade från plats till plats. I Korinth var det omkring 165 m. Ett romerskt stadion var omkring 185 m. (Se Tillägg B14.)

bara en som får priset: I forntida grekiska idrottstävlingar fick vinnaren en segerkrans, oftast gjord av löv. Segerkransen var ett tecken på stor ära, och den visades tydligtvis upp på stadion så att de som tävlade kunde se priset. Paulus uppmanade de smorda att försöka få något som var mycket mer värt än en segerkrans som vissnade – en oförgänglig segerkrans som innebar odödligt liv. För att vinna måste en kristen hålla blicken fäst på priset. (1Kor 9:25; 15:53; 1Pe 1:3, 4; 5:4)

Kämpa hårt: Eller ”Fortsätt att anstränga er kraftigt”. Jesus uppmaning betonar att det är viktigt att göra helhjärtade ansträngningar för att komma in genom den trånga dörren. I det här sammanhanget har flera referensverk föreslagit sådana återgivningar som ”Gör ert yttersta”, ”Gör allt ni kan”. Det grekiska verbet agōnịzomai är besläktat med det grekiska substantivet agọ̄n, som ofta syftar på idrottstävlingar. I Heb 12:1 används detta substantiv bildligt om loppet för liv. Det används också i en bredare bemärkelse om en ”kamp”. (Flp 1:30; 1Ti 6:12; 2Ti 4:7) Olika former av det grekiska verb som används i Lu 13:24 återges med ”deltar i en tävling” (1Kor 9:25), ”anstränger mig” (Kol 1:29), ”ger ut av oss själva” (1Ti 4:10) och ”kämpa” (1Ti 6:12). Eftersom detta uttryck har sin bakgrund i idrottstävlingar, menar en del att ansträngningarna som Jesus talade om kan jämföras med hur en idrottsman ger allt och använder sina sista krafter för att vinna priset.

Alla som deltar i en tävling: Eller ”Alla idrottsmän”. Det grekiska verb som används här är besläktat med ett substantiv som ofta användes om idrottstävlingar. Det substantivet används bildligt i Heb 12:1 om de kristnas ”lopp” för liv. Samma substantiv används också i en bredare betydelse om en ”kamp”. (Flp 1:30; 1Ti 6:12; 2Ti 4:7) Olika former av det grekiska verb som förekommer här i 1Kor 9:25 återges med ”kämpa hårt” (Lu 13:24), ”anstränger mig” (Kol 1:29), ”ger ut av oss själva” (1Ti 4:10) och ”kämpa” (1Ti 6:12). (Se studienot till Lu 13:24.)

visar självbehärskning: När idrottsmän förberedde sig för en tävling behövde de visa självbehärskning. Många var noga med vad de åt, och vissa avstod från vin. Historikern Pausanias skrev att man tränade i tio månader inför de olympiska spelen, och man kan anta att man tränade under ungefär lika lång tid inför andra stora tävlingar.

Jag riktar mina slag: Paulus jämför sig själv med en boxare som försöker vinna en boxningsmatch. En skicklig boxare ser till att hans slag ger utdelning, så att han inte slår i luften och slösar energi. På liknande sätt måste kristna använda sina krafter förståndigt och alltid sikta mot det slutliga målet, evigt liv. (Mt 7:24, 25; Jak 1:22) De kämpar hårt mot alla tänkbara hinder och svårigheter som skulle kunna få dem att misslyckas, inbegripet sådant som skulle kunna komma inifrån dem själva. (1Kor 9:27; 1Ti 6:12)

tjata på mig: Eller ”puckla på mig tills jag är helt slut”. Ordagrant ”slå mig under [dvs. under ögat] till slutet”. Det grekiska verb som används här, hypōpiạzō, betyder ”slå i ansiktet”, ”ge ett blått öga”. Här används det bildligt för att förmedla tanken på att ständigt irritera någon eller att trötta ut någon helt och hållet. En del forskare menar att ordet förmedlar tanken på att förstöra någons rykte. I det här sammanhanget beskriver det domarens känslor. Han ville till att börja med inte lyssna på änkans vädjan, men till slut gick han med på att hjälpa henne därför att hon inte gav sig. (Lu 18:1–4) Liknelsen betyder inte att Gud är som den ohederlige domaren. Tvärtom, Gud sätts i kontrast till domaren. Om till och med den här ohederlige domaren till slut gick med på att göra det rätta, hur mycket mer skulle då inte Gud göra det! I likhet med änkan måste Guds tjänare fortsätta att be Jehova om hans hjälp. Gud, som är rättfärdig, kommer att lyssna på deras böner och skipa rättvisa. (Lu 18:6, 7)

är hårdhänt mot: Eller ”straffar”, ”slår”. Det grekiska ord som används här betyder ordagrant ”slå under [ögat]”. En kristen behöver tillrättavisa sig själv och visa så mycket självbehärskning att det kan kännas lika smärtsamt som ett slag under ögat. En sådan självkontroll kan göra att en person inte ”blir underkänd” av Gud. (Jämför studienot till Lu 18:5.)

Media

En oxes munkorg
En oxes munkorg

På de här fotografierna från början av 1900-talet ser vi en lantbrukare som har bundit ihop munnen på djur som tröskar säd. För att börja skilja agnarna från vetet lät man oxar dra en trösksläde över den skurna säden. Munkorgen hindrade djuren från att äta medan de arbetade. Som ett uttryck för Jehovas omtanke om djuren var det förbjudet i Moses lag att binda ihop munnen på oxar. (5Mo 25:4) Det skulle vara tortyr för ett hungrigt djur att arbeta hårt utan att få äta den mat som fanns precis framför nosen. Aposteln Paulus byggde vidare på principen bakom den här lagen när han sa att hårt arbetande kristna tjänare förtjänade att få ära och materiellt understöd från andra. (1Kor 9:9–14; 1Ti 5:17, 18)

Paulus predikar på torget i Korinth
Paulus predikar på torget i Korinth

Den forntida staden Korinth låg på den smala landremsa som förbinder halvön Peloponnesos i söder med resten av Grekland. Många passerade det här näset i samband med resor på land eller till sjöss. Staden hade en stor befolkning som bestod av människor från många olika länder och kulturer. Paulus försökte skapa en gemensam grund när han pratade med alla slags människor för att kunna rädda så många som möjligt. (1Kor 9:22) I en syn fick han veta att det fanns många blivande lärjungar i Korinth, så därför stannade han där i ett och ett halvt år. (Apg 18:1, 9–11) När han några år senare befann sig i Efesos fick han veta att lärjungarna i Korinth hade allvarliga problem. Han såg dem som sina älskade barn, och därför förmanade han dem och uppmuntrade dem genom att skriva det inspirerade brev som nu är känt som 1 Korinthierna. (1Kor 4:14)

”En segerkrans som vissnar”
”En segerkrans som vissnar”

I sitt första brev till korinthierna skrev aposteln Paulus om de idrottsmän som ansträngde sig hårt för att få ”en segerkrans som vissnar”. Han kan ha tänkt på segerpriset som vinnarna i de isthmiska spelen fick. De här idrottsspelen hölls i närheten av Korinth. När Paulus skrev sitt brev var kransarna förmodligen gjorda av pinje, men ibland användes även vild selleri. Oavsett vilket vissnar en sådan krans snabbt. Med den här bakgrundsinformationen blir det lättare att förstå kontrasten mellan den flyktiga ära som idrottsmännen fick och den bestående ära som smorda kristna får som Kristus medregenter. (1Kor 9:25)