Herre, lär oss att be: Det är bara Lukas som nämner lärjungens önskan. Detta samtal inträffar ungefär 18 månader efter Jesus bergspredikan, när han lärde sina lärjungar mönsterbönen. (Mt 6:9–13) Det är möjligt att just den här lärjungen inte var med vid det förra tillfället, och därför upprepar Jesus vänligt huvudtankarna i mönsterbönen. Bön var ett stående inslag i en judes liv och tillbedjan, och både Psalmerna och andra böcker i de hebreiska skrifterna innehåller flera böner. Det verkar därför troligt att den här lärjungen redan visste en del om bön och brukade be. Dessutom kände han utan tvekan till de formbundna böner som de judiska religiösa ledarna bad. Men han hade troligtvis lagt märke till hur Jesus bad och förstått att det var stor skillnad på rabbiernas skenheliga böner och Jesus böner. (Mt 6:5–8)

namn: Guds egennamn, skrivet med de fyra hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH), återges vanligtvis med ”Jehova” på svenska. I Nya världens översättning förekommer namnet 6 979 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (För information om användningen av Guds namn i de kristna grekiska skrifterna, se Tillägg A5 och Tillägg C.) I Bibeln står begreppet ”namn” också för personen själv, hans rykte och allt som han uppenbarar om sig själv. (Jämför 2Mo 34:5, 6; Upp 3:4, fotnot.)

bli upphöjt: Eller ”hållas heligt”. Det här är en bön om att alla tänkande varelser, både människor och änglar, ska upphöja Guds namn och hålla det heligt. Det är också en bön om att Gud ska ingripa för att upphöja sig själv och rentvå sitt namn från all den vanära som har hopats över det sedan det första människoparet gjorde uppror i Eden.

Vi ber att ditt rike ska komma: Guds rike är ett sätt för Jehova att utöva sin suveränitet över jorden. I den här bönen vädjar man till Gud om att han ska gå till handling genom att göra sitt rike, med den messianske kungen och hans medregenter, till det enda styret över jorden. Jesus liknelse i Lu 19:11–27 visar att Guds rike ska ”komma” i den betydelsen att det ska avkunna dom, tillintetgöra alla sina fiender och belöna alla som hoppas på det. (Se Mt 24:42, 44.) Det kommer att ta bort den nuvarande onda världsordningen, som innefattar alla regeringar här på jorden, och skapa en rättfärdig ny värld. (Dan 2:44; 2Pe 3:13; Upp 16:14–16; 19:11–21)

När ni ber ska ni säga: Den bön som följer i vers 2b–4 liknar mönsterbönen som Jesus lärde ut ca 18 månader tidigare i bergspredikan. (Mt 6:9b–13) Det är värt att lägga märke till att han inte upprepade bönen ordagrant, något som visar att han inte hade formulerat en liturgisk bön som skulle upprepas mekaniskt. Jesus och hans lärjungar kände sig inte bundna till ordningen eller formuleringarna i mönsterbönen när de bad vid senare tillfällen.

namn: Se studienot till Mt 6:9.

bli upphöjt: Eller ”hållas heligt”. (Se studienot till Mt 6:9.)

Vi ber att ditt rike ska komma: Se studienot till Mt 6:10.

den mat vi behöver varje dag: Det grekiska ord som här har återgetts med ”mat” betyder ordagrant ”bröd”. Både det hebreiska och grekiska ordet för ”bröd” betyder i många sammanhang ”mat”. (1Mo 3:19; fotnot) Jesus visar att de som tjänar Gud med tillit kan be honom om mat för dagen, inte ett överflöd av mat. Jesus uttalande kan ha påmint lärjungarna om Guds befallning till israeliterna. Han gav dem manna genom ett underverk, och de skulle samla så mycket manna som de behövde ”dag för dag”. (2Mo 16:4) Ordalydelsen här i Lukas liknar, men är inte identisk med, det Jesus hade lärt sina efterföljare att be om omkring 18 månader tidigare i bergspredikan. (Mt 6:9b–13) Det visar att Jesus inte tänkte att den här bönen skulle upprepas ord för ord. (Mt 6:7) När Jesus upprepade viktiga läror – som här när han talade om bön – gjorde han det på ett sätt som skulle vara till nytta för dem som inte hade varit närvarande andra gånger. Och de som hade hört honom tidigare blev påminda om de viktiga tankarna.

synder: Ordagrant ”skulder”. Den som syndar mot någon står i skuld till den personen, eller har skyldigheter mot honom, och behöver därför hans förlåtelse. Vi kan få Guds förlåtelse när vi har förlåtit dem som har syndat mot oss. (Mt 6:14, 15; 18:35; Lu 11:4)

Hjälp oss att inte ge efter för frestelser: Ordagrant ”För oss inte in i frestelser”. Bibeln säger ibland att Gud orsakar något när han i själva verket tillåter att det sker. (Rut 1:20, 21) Jesus menar alltså inte att Gud frestar människor att synda. (Jak 1:13) Han uppmanar oss i stället att be om Guds hjälp att undvika frestelser och stå emot dem. (1Kor 10:13)

som syndar mot oss: Eller ”som står i skuld till oss”. Den som syndar mot någon står bildligt talat i skuld till den personen, eller har skyldigheter mot honom, och behöver därför få hans förlåtelse. I mönsterbönen som Jesus lärde ut i bergspredikan använde han enligt den grekiska texten uttrycket ”skulder” i stället för synder. (Se studienot till Mt 6:12.) Det grekiska ordet för ”förlåta” som används här betyder ordagrant ”släppa”, dvs. släppa en skuld genom att inte kräva återbetalning.

hjälp oss att inte ge efter för frestelser: Ordagrant ”för oss inte in i frestelser”. (Se studienot till Mt 6:13.)

Snälla, får jag låna tre bröd av dig?: Gästfrihet är en viktig del av kulturen i Mellanöstern, vilket framgår av denna liknelse. Även om man fick oväntat besök av en gäst mitt i natten, en detalj som kanske visar den tidens osäkra reseförhållanden, kände sig värden förpliktad att ge honom något att äta. Den plikten var så stark att han till och med störde grannen den här tiden på dygnet för att få låna mat.

Stör mig inte: Grannen i liknelsen ville inte hjälpa till, men inte för att han var känslokall, utan för att han redan hade gått och lagt sig. En del hus på den tiden, särskilt de fattigas, hade bara ett enda stort rum. Om han gick upp skulle han antagligen störa hela familjen, däribland de sovande barnen.

han inte ger sig: Det grekiska ord som används här kan ordagrant återges med ”brist på anständighet” eller ”skamlöshet”. Men i det här sammanhanget betecknar det att vara ihärdig eller att insistera. Mannen i Jesus liknelse skäms inte för att be flera gånger om det han behöver, och Jesus säger till sina lärjungar att de ska vara lika ihärdiga i sina böner. (Lu 11:9, 10)

Fortsätt be, ... söka, ... bulta på: Uppmaningen ”fortsätt” som används här är ett sätt att uttrycka den grekiska verbformen för pågående handling och visar hur viktigt det är att hålla ut i bön. Att Jesus använder tre olika verb uttrycker intensitet. Jesus lyfter fram samma poäng som i liknelsen i Lu 11:5–8.

Fortsätt be, ... söka, ... bulta på: Se studienot till Mt 7:7.

trots att ni är syndare: Eller ”trots att ni är onda”. På grund av arvsynden är alla människor ofullkomliga och därför onda i relativ bemärkelse.

hur mycket mer: Jesus använde ofta det här sättet att resonera. Först lägger han fram ett fastslaget faktum eller en välkänd sanning, och med det som grund drar han sedan en slutsats som är ännu svårare att motsäga. På detta sätt visar han att det som gäller i smått också gäller i stort. (Mt 12:12; Lu 11:13; 12:28)

trots att ni är syndare: Se studienot till Mt 7:11.

hur mycket mer: Se studienot till Mt 7:11.

Beelsebub: Möjligen en ombildning av Baal-Sebub, som betyder ”flugornas ägare (herre)”, den baalsgud som filistéerna i Ekron dyrkade. (2Ku 1:3) I en del grekiska handskrifter förekommer formerna Beelseboul eller Beeseboul, vilka möjligen betyder ”den upphöjda boningens ägare (herre)”. Dessa ordformer skulle också kunna vara en lek med ord som syftar på det icke-bibliska hebreiska ordet zẹvel (dynga, gödsel). I så fall betyder de ”dyngans ägare (herre)”. Som det framgår av Lu 11:18 används ”Beelsebub” som en benämning på Satan – demonernas furste, eller härskare.

familj: Ordagrant ”hus”, dvs. hushåll. Uttrycket ”hus” kan på grekiska avse en familj, ett hushåll eller ett hov. (Apg 7:10; Flp 4:22) Uttrycket användes om hela dynastier, både herodianska och kejserliga, där det var vanligt med interna stridigheter.

familj: Se studienot till Mk 3:25.

Guds ande: Ordagrant ”Guds finger”. Av Matteus skildring av ett tidigare, liknande samtal framkommer det att detta syftar på Guds heliga ande. (Mt 12:28)

rent: En del handskrifter har lydelsen ”obebott och rent”, men tidiga, ansedda handskrifter stöder lydelsen i huvudtexten. Det grekiska ordet för ”obebott” förekommer i Mt 12:44, där Jesus säger något liknande. Därför menar vissa forskare att avskrivare kan ha lagt till detta ord i Lukas skildring för att göra den mer lik Matteus skildring.

Jonas tecken: Vid ett tidigare tillfälle hade Jesus använt uttrycket ”Jonas tecken” och förklarat att det syftade på hans död och uppståndelse. (Mt 12:39, 40) När Jona blev befriad ur fiskens mage efter närmare tre dagar jämförde han det med att uppstå från graven. (Jon 1:17–2:2) Jesus uppståndelse från den bokstavliga graven skulle vara lika verklig som händelsen med Jona, då han blev befriad ur fiskens mage. Men inte ens när Jesus blev uppväckt efter att ha varit död under delar av tre dygn blev hans inbitna kritiker troende. Jona var också ett tecken genom sitt modiga predikande, som fick nineviterna att ändra sig. (Mt 12:41; Lu 11:32)

söderns drottning: Dvs. drottningen av Saba. Hennes kungadöme låg troligen i sydvästra Arabien. (1Ku 10:1)

söderns drottning: Se studienot till Mt 12:42.

en oljelampa: En vanlig lampa i hemmen utgjordes av ett litet lerkärl som fylldes med olivolja.

en korg: Användes för att mäta upp torra varor, t.ex. säd. Den typ av korg (grekiska: mọdios) som avses här rymde ca 9 l.

oljelampa: Se studienot till Mt 5:15.

en korg: Eller ”ett sädesmått”. (Se studienot till Mt 5:15.)

Ögat är kroppens lampa: Ett bokstavligt, fungerande öga fyller samma funktion för kroppen som en lampa gör för ett mörkt rum. Det gör att en människa kan se och uppfatta sin omvärld. Här används ”öga” i bildlig bemärkelse. (Ef 1:18, fotnot)

ser klart: Eller ”är fokuserat”, ”är friskt”. Grundbetydelsen av det grekiska ordet haplous är ”enkel”. Det kan förmedla tanken på målmedvetenhet eller hängivenhet för en viss sak. Ett bokstavligt öga måste kunna fokusera på något för att fungera som det ska. Någon som fokuserar på det som är rätt (Mt 6:33) med sina bildliga ögon kommer att uppleva hur hela personligheten förändras till det bättre.

dras till det onda: Eller ”är avundsamt”. Ordagrant ”är ont”, ”är dåligt”. Ett bokstavligt öga som är sjukt eller dåligt ser inte klart. Och ett bildligt öga som är avundsamt kan inte fokusera på det som är verkligt viktigt. (Mt 6:33) Ett sådant öga är missnöjt och girigt, distraherat och flackande. Den som har sådana ögon kommer att göra missbedömningar och själviska val i livet. (Se studienot till Mt 6:22.)

Ögat är kroppens lampa: Se studienot till Mt 6:22.

ser klart: Eller ”är fokuserat på en sak”, ”är riktat åt ett håll”. Ordagrant ”är enkelt”. (Se studienot till Mt 6:22.)

dras till det onda: Eller ”är ont”, ”är avundsamt”. (Se studienot till Mt 6:23.)

tvättar de sig: Många äldre handskrifter använder här det grekiska ordet baptịzō (doppa, sänka ner), ett ord som oftast används för att beskriva det kristna dopet. Men i Lu 11:38 syftar det på alla de ritualer som fanns kring rening och som hade sin grund i judisk tradition. Andra äldre handskrifter använder här det grekiska ordet rhantịzō, som betyder ”stänka”, ”rena genom stänkning”. (Heb 9:13, 19, 21, 22) Oavsett vilken lydelse man väljer är den grundläggande betydelsen densamma: Gudfruktiga judar åt inte utan att på ett eller annat sätt först ha renat sig ceremoniellt. Arkeologiska fynd i Jerusalem visar att judarna använde badinrättningar för rituell rening vid den här tiden, något som i detta sammanhang kan ge stöd åt lydelsen baptịzō, ”doppar de sig”.

tvättade sig: Dvs. renade sig ceremoniellt. Det grekiska ordet baptịzō (doppa, sänka ner), används oftast för att beskriva det kristna dopet. Men här syftar det på alla de ritualer som fanns kring rening och som hade sin grund i judisk tradition. (Se studienot till Mk 7:4.)

gåvor till de fattiga: Eller ”barmhärtighetsgåvor”. Det grekiska ordet eleēmosỵnē, som traditionellt återges med ”allmosa”, är besläktat med de grekiska orden för ”barmhärtighet” och ”visa barmhärtighet”. Det syftar på pengar eller mat som man ger till hjälp för fattiga.

gåvor till de fattiga: Eller ”barmhärtighetsgåvor”. (Se studienot till Mt 6:2.)

ska det komma inifrån: Med tanke på att Jesus i nästa vers framhåller hur viktigt det är med rättvisa och kärlek (Lu 11:42) kan han här ha syftat på inre egenskaper. För att en god gärning ska vara äkta måste den komma inifrån och vara motiverad av kärlek och villighet.

tionde av mynta och vinruta och alla andra slags köksväxter: Under Moses lag skulle israeliterna betala tionde, eller en tiondel, av det de skördade. (3Mo 27:30; 5Mo 14:22) Lagen nämnde inte uttryckligen att de skulle ge tionde av sådana örter som mynta och vinruta, men Jesus antydde inte att det var fel att göra det. Det han tillrättavisade de skriftlärda och fariséerna för var att de fokuserade på fel saker. De var ytterst noggranna med att följa alla små detaljer i lagen medan de misslyckades med att följa principerna som lagen byggde på, t.ex. rättvisan och kärleken till Gud. Jesus säger något liknande vid ett senare tillfälle, som finns nedskrivet i Mt 23:23, och då nämner han mynta, dill och spiskummin.

de främsta sittplatserna: Eller ”de bästa sittplatserna”. Det verkar som att synagogföreståndaren och viktiga besökare satt nära bokrullarna, så att alla som var där kunde se dem. De här hedersplatserna var tydligtvis reserverade för sådana framstående personer.

torgen: Eller ”samlingsplatserna”. Det grekiska ordet agorạ används här om en öppen yta som fungerade både som centrum för handel och som offentlig samlingsplats i städer och byar i Främre Orienten och i den grekiska och romerska världen.

de främsta sittplatserna: Eller ”de bästa sittplatserna”. (Se studienot till Mt 23:6.)

torgen: Se studienot till Mt 23:7.

vitkalkade gravar: I Israel brukade man vitkalka gravar så att förbipasserande tydligt kunde se dem och undgå risken att komma i kontakt med dem och på så sätt bli ceremoniellt orena. (4Mo 19:16) Den judiska Mishna (Shekalim 1:1) säger att man vitkalkade gravarna varje år en månad innan påsken. Jesus använder det här uttrycket som en metafor för hyckleri.

omärkta gravar: Eller ”gravar som man inte ser”. Det verkar som att judiska gravar i allmänhet inte var rikt utsmyckade eller pråliga. Som den här versen visar var en del gravar så oansenliga att folk kunde trampa på dem och bli ceremoniellt orena utan att veta om det. Enligt Moses lag blev man oren om man rörde något som hade med en död person att göra. Den som trampade på en omärkt grav blev alltså ceremoniellt oren under sju dagar. (4Mo 19:16) Man brukade därför vitkalka gravarna varje år, så att förbipasserande tydligt kunde se dem och undvika dem. I det här sammanhanget menade Jesus tydligtvis att många trodde att fariséerna var goda människor och gärna umgicks med dem, men att de egentligen omedvetet blev påverkade av fariséernas nedbrytande inflytande och orena tankar. (Se studienot till Mt 23:27.)

har Gud i sin vishet sagt: Ordagrant ”har också Guds vishet sagt”. Orden som följer är alltså ett uttalande av Gud, men vid ett annat tillfälle säger Jesus något liknande. (Mt 23:34)

världens grundläggning: Det grekiska ordet för ”grundläggning” återges med att ”bli gravid” i Heb 11:11. När det används i samband med ”världen”, som det gör här, syftar det tydligtvis på den tidpunkt då Adam och Evas barn avlades och kom till världen. Jesus förknippade detta uttryck med Abel, som tydligtvis var den första människa från ”världens grundläggning” som kunde återlösas och som har fått sitt namn inskrivet i livets bokrulle. (Lu 11:50, 51; Upp 17:8)

världens grundläggning: Det grekiska ordet för ”grundläggning” återges med att ”bli gravid” i Heb 11:11. När det används i samband med ”världen”, som det gör här, syftar det tydligtvis på den tidpunkt då Adam och Evas barn kom till världen. Jesus förknippade detta uttryck med Abel, som av allt att döma var den första människa från ”världens grundläggning” som kunde återlösas och som har fått sitt namn inskrivet i livets bokrulle. (Lu 11:51; Upp 17:8; se studienot till Mt 25:34.)

från den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarja: Jesus ord omfattade alla mördade vittnen till Jehova som nämns i de hebreiska skrifterna: från Abel, som nämns i den första boken (1Mo 4:8), till Sakarja, som nämns i Krönikeböckerna (2Kr 24:20), som står sist i den traditionella judiska kanon. Så när Jesus sa från ”Abels blod till blodet från Sakarja” sa han i själva verket ”från det första fallet till det sista”.

från Abels blod till blodet av Sakarja: Se studienot till Mt 23:35.

mellan altaret och templet: Ordagrant ”mellan altaret och huset”. ”Templet”, eller huset, syftar på den byggnad där det heliga och det allra heligaste fanns. Enligt 2Kr 24:21 mördades Sakarja ”på förgården till Jehovas hus”. Brännoffersaltaret stod på den inre förgården, mitt emot ingången till templet. (Se Tillägg B8.) Detta stämmer bra med den plats för mordet som Jesus anger.

kunskapens nyckel: De som fick ansvar för nycklar på Bibelns tid, antingen bokstavliga eller symboliska nycklar, fick en viss myndighet. (1Kr 9:26, 27; Jes 22:20–22) Uttrycket ”nyckel” kom därför att symbolisera myndighet eller ansvar. I det här sammanhanget verkar det som att ”kunskapen” syftar på kunskap från Gud, eftersom Jesus talar till de religiösa ledarna, som var lagkunniga. De skulle ha använt sin makt och myndighet till att ge folket ingående kunskap om Gud genom att förklara Guds ord för dem. I Mt 23:13 fördömer Jesus de religiösa ledarna för att de ”stänger himmelriket för människorna”. Uttrycket gått in syftar alltså tydligtvis på att komma in i det riket. Eftersom de religiösa ledarna inte gav folket sann kunskap om Gud hade de tagit bort möjligheten för många att förstå Guds ord och komma in i Guds rike.

pressa honom hårt: Det här uttrycket kan syfta på att trängas i bokstavlig bemärkelse, men här verkar det beskriva de religiösa ledarnas fientliga inställning. De pressade Jesus i ett försök att skrämma honom. Det grekiska verb som används här återges med ”hatade” i Mk 6:19, för där beskriver ordet Herodias hat mot Johannes döparen.