Lukasevangeliet 19:1–48

19  Han kom sedan in i Jeriko och gick igenom staden.  Det fanns en man där som hette Sackẹus. Han var förman för skatteindrivarna, och han var rik.  Han ville se vem Jesus var, men eftersom han var så kort kunde han inte få syn på honom bland alla människor.  Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd* för att kunna se Jesus när han kom längs vägen.  När Jesus gick förbi tittade han upp på Sackẹus och sa: ”Sackẹus, skynda dig ner, för jag tänker komma hem till dig i dag.”  Då fick han bråttom ner och tog med glädje emot honom i sitt hem.  De som såg det började muttra och sa: ”Han har gått hem till en syndare.”+  Men Sackẹus ställde sig upp och sa: ”Herre, hälften av allt jag äger ger jag till de fattiga, och de som jag har pressat på pengar ska få fyrdubbelt tillbaka.”+  Då sa Jesus: ”I dag har räddning kommit till detta hus, för även han är en son till Abraham. 10  Människosonen har kommit för att leta efter dem som gått vilse och rädda dem.”+ 11  Han berättade också en liknelse för dem som var där och lyssnade, för han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle komma mycket snart.+ 12  Han sa: ”En man av ädel börd skulle resa till ett avlägset land+ för att ta emot kungamakt och sedan komma tillbaka. 13  Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio minor och sa till dem: ’Gör affärer med de här tills jag kommer tillbaka.’+ 14  Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de budbärare efter honom som sa: ’Vi vill inte att den där mannen ska bli kung över oss.’ 15  Till slut kom han tillbaka efter att ha tagit emot kungamakten. Han kallade på tjänarna som han hade anförtrott pengarna för att få reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.+ 16  Den förste kom fram och sa: ’Herre, din mina har gett tio minor i vinst.’+ 17  Han sa till honom: ’Bra gjort, du är en god tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket liten sak ska du få makt över tio städer.’+ 18  Den andre kom och sa: ’Herre, din mina har blivit fem minor.’+ 19  Han sa till honom: ’Du ska bli satt över fem städer.’ 20  Men en annan kom och sa: ’Herre, här är din mina. Jag har haft den gömd i en duk, 21  för jag var rädd för dig. Du är ju en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’+ 22  Han sa till honom: ’Jag dömer dig efter dina egna ord, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått.+ 23  Så varför satte du inte in mina pengar på banken? Då hade jag åtminstone fått ränta på dem när jag kom tillbaka.’ 24  Sedan sa han till dem som stod bredvid: ’Ta ifrån honom minan och ge den åt honom som har de tio minorna.’+ 25  Men de sa till honom: ’Herre, han har ju redan tio minor!’ 26  Han svarade: ’Jag säger er: Den som har, han ska få mer, men den som inte har något, han ska bli fråntagen det lilla han har.+ 27  Och för hit mina fiender som inte ville ha mig som kung och avrätta dem inför mig.’” 28  Efter att Jesus hade sagt detta fortsatte han upp mot Jerusalem. 29  Och när han närmade sig Betfạge och Betạnia på* det berg som kallas Olivberget+ skickade han i väg två av lärjungarna+ 30  och sa: ”Gå in i byn som ni ser där borta. När ni kommer dit kommer ni att se en fastbunden ungåsna som ingen har suttit på. Ta den och för den till mig. 31  Och om någon frågar varför ni tar den ska ni svara: ’Herren behöver den.’” 32  De båda lärjungarna gav sig av och hittade åsnan, precis som han hade sagt.+ 33  Men när de skulle ta med sig den frågade ägarna: ”Varför tar ni åsnan?” 34  De sa: ”Herren behöver den.” 35  Och de förde den till Jesus, och de kastade sina mantlar på den och lät Jesus sitta upp.+ 36  När han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.+ 37  Så fort han närmade sig vägen ner från Olivberget började alla lärjungar ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla underverk de hade fått se. 38  De sa: ”Välsignad är han som kommer som kung i Jehovas namn! Frid i himlen och ära åt Gud i höjderna där ovan!”*+ 39  Men några fariséer i folkmassan sa till honom: ”Lärare, tillrättavisa dina lärjungar.”+ 40  Men han svarade: ”Jag säger er: Om de var tysta skulle stenarna ropa.” 41  När han kom närmare såg han ut över staden och grät över den+ 42  och sa: ”Om du bara hade förstått* vad det är som leder till fred!+ Men nu är det dolt för dig.+ 43  Det ska nämligen komma en tid när dina fiender ska bygga en palissad av spetspålar omkring dig, och de ska omringa dig och belägra* dig på alla sidor.+ 44  De ska slå dig och dina barn till marken,+ och de ska inte lämna sten på sten i dig,+ eftersom du inte förstod när du blev inspekterad.” 45  Sedan gick han in i templet och började köra ut alla försäljare,+ 46  och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus’,+ men ni har gjort det till ett tjuvnäste.”+ 47  Varje dag undervisade han i templet. De främsta prästerna och de skriftlärda och folkets ledare ville hitta ett sätt att döda honom.+ 48  Men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, för han hade alltid folk omkring sig som ville lyssna på honom.+

Fotnoter

Eller ”mullbärsfikonträd”.
Eller ”vid”.
Eller ”i de högsta regionerna”.
Eller ”förstått under denna dag”.
Eller ”ansätta”.

Studienoter

Sackeus: Från ett hebreiskt namn som möjligtvis kommer från en ordrot som betyder ”ren”. Det sägs att han var förman för skatteindrivarna, och det kan betyda att han var satt över skatteindrivarna i och omkring Jeriko. Området kring Jeriko var bördigt och produktivt och gav avsevärda skatteintäkter. Sackeus var rik, och det han själv säger (Lu 19:8) tyder på att det åtminstone delvis berodde på att han använt sig av tvivelaktiga affärsmetoder.

komma med falska anklagelser: I Lu 19:8 har detta grekiska ord (sykofantẹō) översatts med ”pressat på pengar”, eller ”pressat på pengar genom falska anklagelser”. (Se studienot till Lu 19:8.) Man har förklarat den bokstavliga innebörden i detta verb som ”ta genom att (på)visa fikon”. Det finns flera olika förklaringar till ordets ursprung. En förklaring tar fasta på att det i det forntida Aten var förbjudet att exportera fikon från provinsen. Någon som anklagade andra för att försöka exportera fikon kallades därför för en ”fikonpåvisare (fikonangivare)”. Med tiden kom ordet att beteckna någon som riktar falska anklagelser mot andra för att själv vinna på det eller för att pressa andra på pengar.

pressat på pengar: Eller ”pressat på pengar genom falska anklagelser”. (Se studienot till Lu 3:14.)

fyrdubbelt: Sackeus kunde troligen räkna ut exakt hur mycket han hade fått från olika judar genom att titta i sina skatteförteckningar, och han lovade att ge fyrdubbelt tillbaka. Det var faktiskt mer än Guds lag krävde. När någon hade gjort sig skyldig till utpressning skulle han enligt lagen betala tillbaka summan ”och dessutom lägga till en femtedel”, dvs. betala tillbaka totalt 120 procent. Men Sackeus lovade alltså att betala tillbaka fyra gånger så mycket som han hade utpressat. Han visade att han hade ändrat sig genom att inte bara visa omtanke om de fattiga, utan också skipa rättvisa för dem som han hade pressat på pengar. (3Mo 6:2–5; 4Mo 5:7)

liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)

himmelriket: Eller ”himlarnas rike”. Första förekomsten av det grekiska ordet basileia, som översätts med ”rike” eller ”kungarike”. Ordet kan syfta på ett styre där en kung har den högsta makten, men även på det område och de människor som en kung härskar över. Detta ord förekommer 162 gånger i de kristna grekiska skrifterna. I Matteus skildring används ordet 55 gånger och syftar oftast på Guds himmelska styre. Matteus använder detta ord så ofta att hans evangelium skulle kunna kallas ”evangeliet om riket”. (Se Ordförklaringar under ”Guds rike”.) Uttrycket ”himmelriket” förekommer ca 30 gånger och bara i Matteus evangelium. Markus och Lukas använder det synonyma uttrycket ”Guds rike” i sina evangelier. Detta visar att Guds rike har sitt säte i den andliga himlen och styr därifrån. (Dan 2:44; Mt 21:43; Mk 1:15; Lu 4:43; 2Ti 4:18)

rike: I Bibeln används ordet för ”rike” på många olika sätt, bland annat i betydelsen ”område eller land som styrs av en kung”, ”kungamakt”, ”kungadöme” och ”bli styrd av en kung”. Här används det tydligtvis om att ta emot de fördelar eller välsignelser som är kopplade till att bli styrd av Guds rike och att njuta av livet i det område som detta rike styr över.

för att ta emot kungamakt: Eller ”för att tillförsäkra sig ett rike”. Det grekiska ordet basileia, som ofta återges med ”rike” eller ”kungarike”, har en bred betydelse och syftar oftast på ett styre där en kung har den högsta makten och på det område eller de människor som en kung härskar över. (Se studienoter till Mt 3:2; 25:34.) Det kan också beteckna kungaämbetet, eller ställningen som kung, med den värdighet, makt och myndighet som hör till det. I romarriket var det inte ovanligt att framstående män reste till Rom för att försöka få kungamakt. Jesus liknelse kan mycket väl ha fått åhörarna att tänka på Arkelaus, son till Herodes den store. Innan Herodes den store dog utsåg han Arkelaus till att ta över makten över Judeen och andra områden. Men för att befästa makten behövde Arkelaus åka hela vägen till Rom och bli godkänd av kejsar Augustus.

minor: En grekisk mina var inte ett mynt utan en viktenhet som motsvarade 340 g. Enligt forntida grekiska skribenter var en mina värd 100 drakmer. En drakma var värd nästan lika mycket som en denar. En mina var därför ett betydande belopp. (Se Ordförklaringar under ”Denar”.) Den grekiska minan skilde sig från den hebreiska minan. (Se Ordförklaringar under ”Mina” och Tillägg B14.)

för att ta emot kungamakt: Eller ”för att tillförsäkra sig ett rike”. Det grekiska ordet basileia, som ofta återges med ”rike” eller ”kungarike”, har en bred betydelse och syftar oftast på ett styre där en kung har den högsta makten och på det område eller de människor som en kung härskar över. (Se studienoter till Mt 3:2; 25:34.) Det kan också beteckna kungaämbetet, eller ställningen som kung, med den värdighet, makt och myndighet som hör till det. I romarriket var det inte ovanligt att framstående män reste till Rom för att försöka få kungamakt. Jesus liknelse kan mycket väl ha fått åhörarna att tänka på Arkelaus, son till Herodes den store. Innan Herodes den store dog utsåg han Arkelaus till att ta över makten över Judeen och andra områden. Men för att befästa makten behövde Arkelaus åka hela vägen till Rom och bli godkänd av kejsar Augustus.

pengar: Ordagrant ”silver”, dvs. silver som användes som pengar.

kungamakten: Eller ”riket”. (Se studienot till Lu 19:12.)

pengarna: Ordagrant ”silvret”. (Se studienot till Mt 25:18.)

pengar: Ordagrant ”silver”, dvs. silver som användes som pengar.

mina pengar: Ordagrant ”mitt silver”. (Se studienot till Mt 25:18.)

på banken: Både i liknelsen om minorna i Lukasevangeliet och i liknelsen om talenterna i Matteusevangeliet nämner Jesus en bank och att man kunde få ränta på pengar som man hade satt in. (Mt 25:14–30; Lu 19:12–27) Det grekiska ordet trạpeza, som här återges med ”bank”, betyder ordagrant ”bord”. (Mt 15:27) När ordet förekommer i samband med ekonomisk verksamhet, till exempel den verksamhet som penningväxlarna bedrev, syftar det på ett bord eller en disk som mynten låg på. (Mt 21:12; Mk 11:15; Joh 2:15) Under det första århundradet hade långivare, eller bankirer, framträdande ställningar i Israel och kringliggande länder.

ränta: Lagen förbjöd israeliterna att kräva ränta när de lånade ut till behövande judiska landsmän. (2Mo 22:25) Men den nämnde uttryckligen att det var tillåtet att ta ränta av utlänningar, troligen som en slags affärsverksamhet. (5Mo 23:20) På Jesus tid var det tydligtvis vanligt att man fick ränta på pengar som man hade satt in hos bankirer.

Han svarade: Dessa ord finns inte i den grekiska texten, men de har satts in för att visa att det inte är samma person som talar i vers 25 och vers 26. I vers 26 är det tjänarnas herre som talar.

Betfage: Den här byn låg på Olivberget, och namnet kommer från hebreiskan och betyder troligen ”de tidiga fikonens hus”. En vanlig uppfattning är att byn låg mellan Jerusalem och Betania på Olivbergets sydöstra sluttning, nära toppen, ca 1 km från Jerusalem. (Mk 11:1; Lu 19:29; se Tillägg A7, Karta 6.)

Betania: En by på Olivbergets östsydöstra sluttning, ca 3 km från Jerusalem. (Joh 11:18, not) Det var här som Marta, Maria och Lasarus bodde, och deras hem verkar ha varit Jesus bas i Judeen. (Joh 11:1) I dag ligger det en liten by där med ett arabiskt namn som betyder ”Lasarusplatsen”.

ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig: Det är bara i Matteus skildring som både åsnestoet och ungåsnan nämns. (Mk 11:2–7; Lu 19:30–35; Joh 12:14, 15) Markus, Lukas och Johannes nämner endast ungåsnan, tydligtvis eftersom det var den som Jesus red på. (Se studienot till Mt 21:5.)

ungåsna: I Markus, Lukas (19:35) och Johannes (12:14, 15) nämns bara ett djur, en ungåsna, när denna händelse beskrivs. I Matteus skildring (21:2–7) nämns även ett åsnesto. (Se studienoter till Mt 21:2, 5.)

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

skulle stenarna ropa: Som sammanhanget visar syftade Jesus på det som lärjungarna ropade ut och som fariséerna opponerade sig emot. (Lu 19:37–39) Lärjungarna hämtade sina ord från Ps 118:26. Den profetian måste gå i uppfyllelse, för Jehovas ord kommer inte tillbaka till honom ”utan resultat”. (Jes 55:11) Om lärjungarna hade varit tysta vid det här tillfället hade de bokstavliga stenarna ropat, allt för att profetian skulle uppfyllas.

grät: Det grekiska ordet för ”grät” avser ofta att gråta högt.

palissad av spetspålar: Det här är enda gången som det grekiska ordet chạrax förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det har definierats som ”en spetsig stock eller stolpe som användes till att inhägna ett område”, ”en påle” och som ”ett belägringsverk med pålar”, ”en palissad”. Jesus ord uppfylldes år 70 v.t. när romarna under Titus ledning uppförde en palissad runt Jerusalem. Titus hade tre mål: förhindra judarna att fly, få dem att kapitulera och svälta dem till underkastelse. Romarna kalhögg området kring Jerusalem och använde stockarna till palissaden.

här ska man inte lämna sten på sten: Jesus profetia fick en anmärkningsvärd uppfyllelse år 70 v.t. när romarna ödelade Jerusalem och templet. Bortsett från några delar av muren jämnades staden med marken.

ska inte lämna sten på sten: Se studienot till Mt 24:2.

när du blev inspekterad: Eller ”den bestämda tiden för din inspektion”. Det grekiska ordet episkopẹ̄ (inspektion; granskning) är besläktat med orden epịskopos (tillsyningsman) och episkopẹō (vaka över; se till) och kan användas i både positiva och negativa sammanhang. För illojala judar, som inte förstod att de blev inspekterade under Jesus tjänst på jorden, skulle den här inspektionen leda till en fällande dom från Gud. Men de som förstod att de blev inspekterade och tog vara på det genom att ångra sig och tro på Gud skulle få hans godkännande. Samma grekiska ord används i Septuaginta i Jes 10:3 och Jer 10:15 för att återge ett hebreiskt uttryck för ”räkenskapens [straffets] dag”.

templet: Syftar förmodligen på den del av tempelområdet som kallades hedningarnas förgård. (Se Tillägg B11.)

templet: Se studienot till Mt 21:12.

köra ut alla försäljare: Den 10 nisan år 33 v.t. renade Jesus templet för andra gången. Det här tillfället beskrivs i Matteus (21:12–17), Markus (11:15–18) och Lukas. Han renade templet första gången i samband med påsken år 30 v.t., vilket beskrivs i Joh 2:13–17.

tjuvnäste: Eller ”rövarnäste”. Jesus anspelar här på Jer 7:11. Han kallade köpmännen och penningväxlarna för ”tjuvar”, förmodligen därför att de tog alltför mycket betalt för offerdjuren och tog orimligt höga avgifter för att växla pengar. Något annat som gjorde Jesus upprörd var att Jehovas hus – ett bönens hus, en plats för tillbedjan – med orätt hade blivit en plats för handel.

tjuvnäste: Se studienot till Mt 21:13.

Media

Sykomorträd
Sykomorträd

Sykomorträdet, eller mullbärsfikonträdet, (Ficus sycomorus) nämns bara en gång i de kristna grekiska skrifterna, nämligen i samband med att Jesus besöker Jeriko på våren 33 v.t. (Lu 19:1–10) Det här trädet tillhör samma familj som fikonträdet och mullbärsträdet. Det har en frukt som påminner om fikonen på ett fikonträd. Det är ett kraftigt träd som blir 10 till 15 m högt och kan leva i flera hundra år. Sykomorträd växte i Jordandalen, och de hebreiska skrifterna visar att de också var vanliga i Shefela, området mellan den filisteiska kustslätten och Judeens bergsbygd. (1Ku 10:27; 2Kr 1:15; 9:27) Trädet är grönt året om och har ett tätt och stort lövverk som ger god skugga. Det planterades därför ofta längs vägar. Trädet har en kort, tjock stam, och de lägsta grenarna växer nära marken. Det var därför lätt för en kort man som Sackeus att klättra upp i ett sådant träd.

Betfage, Olivberget och Jerusalem
Betfage, Olivberget och Jerusalem

I den här korta filmen närmar vi oss Jerusalem från öster via den nutida byn at-Tur, som troligen motsvarar den bibliska staden Betfage, och filmen avslutas vid en av de högsta punkterna på Olivberget. Betania ligger öster om Betfage på östra sidan av Olivberget. När Jesus och hans lärjungar var i Jerusalem brukade de övernatta i Betania, där byn al-Azarije (El Eizariya) nu ligger. Namnet är arabiskt och betyder ”Lasarusplatsen”. Jesus övernattade då förmodligen hemma hos Marta, Maria och Lasarus. (Mt 21:17; Mk 11:11; Lu 21:37; Joh 11:1) När Jesus gick från deras hem in till Jerusalem kan han ha tagit ungefär samma väg som den som visas i filmen. Och när han red över Olivberget på en åsna den 9 nisan år 33 v.t. kan han mycket väl ha tagit vägen som ledde från Betfage till Jerusalem.

1. Väg från Betania till Betfage

2. Betfage

3. Olivberget

4. Kidrondalen

5. Tempelberget

Ungåsna
Ungåsna

Åsnor är hovdjur och tillhör familjen hästdjur. Åsnan är mindre än hästen, har kortare man, längre öron och en svans som slutar med en hårtofs. I talesätt brukar man säga att åsnan är dum och envis, men den anses faktiskt vara intelligentare än hästen. Vanligtvis är den dessutom tålmodig. Både män och kvinnor, även framträdande personer, red på åsnor. (Jos 15:18; Dom 5:10; 10:3, 4; 12:14; 1Sa 25:42) När Davids son Salomo skulle smörjas red han ut på sin fars mula, en hybrid mellan en åsnehingst och ett häststo. (1Ku 1:33–40) Det var därför mycket passande att Jesus, den större Salomo, uppfyllde profetian i Sak 9:9 genom att rida på ett åsneföl och inte på en häst.

Stenar från tempelberget
Stenar från tempelberget

Dessa stenar ligger vid den södra delen av Västmuren, och man tror att de är lämningar av byggnadsverk som fanns på tempelberget under första århundradet. De har lämnats här som en sorglig påminnelse om den ödeläggelse som Jerusalem och templet drabbades av när staden föll för romarna.