rädda ett liv eller ta ett liv: Eller ”rädda eller döda en själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

upprört omkring eftersom han var djupt bedrövad: Det är bara Markus som berättar hur Jesus reagerade när han såg hur känslokalla de religiösa ledarna var vid det här tillfället. (Mt 12:13; Lu 6:10) Det kan ha varit Petrus, som själv var en man med starka känslor, som hade berättat om hur Jesus kände. (Se ”Introduktion till Markus”.)

började genast diskutera: Det här är det första av två tillfällen då Bibeln uttryckligen nämner att fariséerna och anhängarna av Herodes parti, två rivaliserande grupper, tillsammans planerar att döda Jesus. Det andra tillfället inträffade nästan två år senare, bara tre dagar innan Jesus dödades. Detta tyder på att dessa grupper samarbetade och gjorde upp planer mot Jesus under en längre tid. (Mt 22:15–22)

anhängarna av Herodes parti: Se Ordförklaringar under ”Herodes parti, anhängare av”.

Galileiska sjön: En insjö i norra Israel. Den kallas också Kinneretsjön (4Mo 34:11), Gennesaretsjön (Lu 5:1) och Tiberiassjön (Joh 6:1). Sjön ligger ungefär 210 m under havsytan, och den är 21 km lång från norr till söder och 12 km bred. Dess största djup är 48 m. (Se Tillägg A7, Karta 3B, ”Händelser vid Galileiska sjön”.)

sjön: Dvs. Galileiska sjön. (Se studienot till Mt 4:18.)

Idumeen: Under den tid Jesus utförde sin tjänst var Idumeen den sydligaste regionen i den romerska provinsen Judeen. (Se Tillägg B10.) På grekiska betyder namnet ”edoméernas [land]”. Edoméerna bodde ursprungligen i ett område söder om Döda havet. (Se Tillägg B3 och B4.) På 500-talet f.v.t. blev de besegrade av Babylons kung, Nabonid, och på 300-talet f.v.t. hade de arabiska nabatéerna bosatt sig i edoméernas land. Edoméerna flyttade därför norrut och bosatte sig i Negev, ända uppe i trakterna kring Hebron, och det här området blev känt som Idumeen. De besegrades av hasmonéerna (mackabéerna) och tvingades omskära sig och leva enligt judisk lag, och om de vägrade blev de förvisade. Förfäderna till Herodes släkt var bland dem som underkastade sig den judiska lagen och judiska seder.

andra sidan Jordan: Syftar tydligtvis på området öster om Jordan, också känt som Pereen (från det grekiska ordet pẹran, som betyder ”den andra sidan”, ”bortom”).

Var tyst: Eller ”Ta på dig munkorg”. Den orena anden visste att Jesus var Messias och tilltalade honom som ”Guds helige” (vers 24), men Jesus tillät inte att demonerna vittnade om honom. (Mk 1:34; 3:11, 12)

inte berätta vem han var: De orena andarna visste att Jesus var ”Guds son”, och de tilltalade honom på det sättet (vers 11), men Jesus tillät inte att demonerna vittnade om honom. De är utstötta och upproriska, de hatar det som är heligt och är Guds fiender. (Se studienot till Mk 1:25.) Något liknande hände den gång en ”spådomsdemon” påverkade en tjänsteflicka att identifiera Paulus och Silas som ”slavar åt den högste Guden” och förkunnare av ”vägen till räddning”. Paulus fick nog och drev ut anden ur henne. (Apg 16:16–18)

apostlarna: Eller ”utsända”. Det grekiska ordet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”.

apostlar: Eller ”utsända”. Det grekiska ordet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som används i slutet av versen och är översatt ”sända ut”. (Se studienot till Mt 10:2.)

Simon, som kallas Petrus: Petrus omnämns på följande fem sätt i Bibeln: 1) ”Simeon”, ett hebreiskt namn skrivet med grekiska bokstäver, 2) ”Simon”, ett grekiskt namn (både Simeon och Simon kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”), 3) ”Petrus” (ett grekiskt namn som betyder ”ett klippstycke” och som ingen annan har i Bibeln), 4) ”Kefas”, den semitiska motsvarigheten till Petrus (möjligen besläktat med det hebreiska kefịm [klippor], som förekommer i Job 30:6; Jer 4:29), och 5) det sammansatta namnet ”Simon Petrus”. (Apg 15:14; Joh 1:42; Mt 16:16)

som han också gav namnet Petrus: Det namn Jesus gav Simon betyder ”ett klippstycke”. (Joh 1:42) Jesus, som kunde se att Natanael var en man ”som inte ... [hade] något falskt i sig” (Joh 1:47), kunde även se vad Petrus gick för. Petrus hade klippliknande egenskaper, något som blev särskilt tydligt efter Jesus död och uppståndelse. (Se studienot till Mt 10:2.)

son: På hebreiska, arameiska och grekiska kan uttrycket ”son” användas för att framhäva en framträdande egenskap eller ett kännetecknande drag hos en person eller för att beskriva en grupp människor. I till exempel 5Mo 3:18 kan uttrycket ”modiga män” ordagrant återges med ”tapperhetens söner”. I Job 1:3 betyder uttrycket ”alla som bodde i Österlandet” ordagrant ”Österns söner”. Uttrycket ”en usel människa” i 1Sa 25:17 kan ordagrant återges med ”en belialsson”, dvs. ”en värdelöshetens son”. I de kristna grekiska skrifterna blir sådana som slagit in på en viss kurs eller visar vissa egenskaper omtalade som ”den Högstes söner” och ”ljusets söner och dagens söner”. (Lu 6:35, fotnot; 1Th 5:5)

Boanerges: Ett semitiskt uttryck som bara förekommer i Markus skildring. Jesus gav Jakob och Johannes detta namn, förmodligen på grund av deras brinnande iver och entusiasm. (Lu 9:54)

som betyder: Markus förklarar eller översätter uttryck som judiska läsare kände till, något som tyder på att hans målgrupp inte var judar.

åskans söner: På hebreiska, arameiska och grekiska kan uttrycket ”son” användas för att framhäva en framträdande egenskap eller ett kännetecknande drag hos en person eller för att beskriva en grupp människor. (Se studienot till Boanerges i den här versen och studienot till Apg 4:36.)

Bartolomeus: Betyder ”son till Tolmai”. Man menar att han är den ”Natanael” som Johannes nämner. (Joh 1:45, 46) En jämförelse av evangelierna visar att Matteus och Lukas kopplar samman Bartolomeus med Filippus på samma sätt som Johannes kopplar samman Natanael med Filippus. (Mt 10:3; Lu 6:14)

Jakob, som var son till Alfeus: Tydligtvis identisk med den lärjunge som kallas ”Jakob den lille” i Mk 15:40. Man menar att Alfeus är samme person som Klopas. (Joh 19:25) Om det stämmer var han gift med ”den andra Maria”. (Mt 27:56; 28:1; Mk 15:40; 16:1; Lu 24:10) Den Alfeus som nämns här är tydligtvis inte samma person som den Alfeus som nämns i Mk 2:14 och som var Levis far.

Taddeus: I listan över apostlar i Lu 6:16 och Apg 1:13 finns inte namnet Taddeus med. I stället nämns ”Judas, som var son till Jakob”. Man har därför dragit slutsatsen att Taddeus är ett annat namn på den apostel som Johannes kallar ”Judas (inte Judas Iskariot)”. (Joh 14:22) Det är möjligt att namnet Taddeus ibland används för att undvika att han förväxlas med förrädaren Judas Iskariot.

den nitiske: Eller ”Kananaios”. Ett tillnamn som användes för att skilja aposteln Simon från aposteln Simon Petrus. (Mt 10:4) Man menar att detta tillnamn har hebreiskt eller arameiskt ursprung och betyder ”selot”, ”den ivrige”. Även Lukas omtalar denne Simon som ”den nitiske” (Lu 6:15; Apg 1:13), men använder då det grekiska ordet zēlōtẹ̄s, som också betyder ”selot”, ”den ivrige”. Det är möjligt att Simon tidigare hade tillhört seloterna, ett judiskt parti som var emot det romerska styret, men det kan också vara så att han fick detta tillnamn för att han var så ivrig och entusiastisk.

Iskariot: Betyder möjligen ”man från Kerijot”. Judas far, Simon, kallas också för Iskariot. (Joh 6:71) De flesta menar att detta betyder att Simon och Judas var från den judeiska byn Kerijot-Hesron. (Jos 15:25) I så fall var Judas den ende av de 12 apostlarna som var från Judeen, alla de övriga var från Galileen.

Iskariot: Se studienot till Mt 10:4.

Jakob: Jesus halvbror. Tydligtvis samme Jakob som nämns i Apg 12:17 (se studienot) och Gal 1:19 och som skrev bibelboken Jakob. (Jak 1:1)

Judas: Jesus halvbror. Tydligtvis den Judas (grekiska: Ioudas) som skrev Judas bibelbok. (Jud 1)

hans familj: Jesus halvbröder Jakob och Judas, som skrev var sin bibelbok, kan ha varit bland dem. Namnen på Jesus fyra halvbröder finns i Mt 13:55 och Mk 6:3. (Se studienot till Mt 13:55.)

Beelsebub: Möjligen en ombildning av Baal-Sebub, som betyder ”flugornas ägare (herre)”, den baalsgud som filistéerna i Ekron dyrkade. (2Ku 1:3) I en del grekiska handskrifter förekommer formerna Beelseboul eller Beeseboul, vilka möjligen betyder ”den upphöjda boningens ägare (herre)”. Dessa ordformer skulle också kunna vara en lek med ord som syftar på det icke-bibliska hebreiska ordet zẹvel (dynga, gödsel). I så fall betyder de ”dyngans ägare (herre)”. Som det framgår av Mt 12:24 används den här benämningen på Satan – demonernas furste eller härskare.

Beelsebub: En benämning på Satan. (Se studienot till Mt 10:25.)

liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

liknelser: Se studienot till Mt 13:3.

familj: Ordagrant ”hus”, dvs. hushåll. Uttrycket ”hus” kan på grekiska avse en familj, ett hushåll eller ett hov. (Apg 7:10; Flp 4:22) Uttrycket användes om hela dynastier, både herodianska och kejserliga, där det var vanligt med interna stridigheter.

kan den inte bestå: Eller ”kan den inte hålla ihop”. (Se studienot till familj i den här versen.)

hädelser: Avser kränkande, vanvördigt eller grovt tal riktat mot Gud eller mot heliga ting. Att medvetet förneka eller göra motstånd mot den heliga andens kraft innebär att häda Gud, eftersom den heliga anden kommer från Gud själv. Som det framkommer i Mt 12:24, 28 såg judiska ledare Guds ande i verksamhet när Jesus utförde underverk, och ändå tillskrev de Satan djävulen denna kraft.

hädar den heliga anden: Hädelse avser kränkande, vanvördigt eller grovt tal riktat mot Gud eller mot heliga ting. Att medvetet förneka eller göra motstånd mot den heliga andens kraft innebär att häda Gud, eftersom den heliga anden kommer från Gud själv. Som det framkommer i Mt 12:24, 28 och Mk 3:22 såg judiska ledare Guds ande i verksamhet när Jesus utförde underverk, och ändå tillskrev de Satan djävulen denna kraft.

begått en evig synd: Detta verkar avse medveten synd som får eviga konsekvenser, för det finns inget offer som kan täcka över en sådan synd. (Se studienot till hädar den heliga anden i den här versen och studienot till Mt 12:31, parallellskildringen.)

bröder: I Bibeln kan det grekiska ordet adelfọs användas om andligt släktskap, men här används det om Jesus yngre halvbröder, Josef och Marias söner. En del som tror att Maria förblev jungfru efter Jesus födelse menar att adelfọs här avser kusiner. Men de kristna grekiska skrifterna använder ett annat ord för ”kusin” (grekiska: anepsiọs i Kol 4:10). Ytterligare ett annat uttryck används om ”Paulus systerson”. (Apg 23:16) Och i Lu 21:16 används pluralformerna av de grekiska orden adelfọs och syggenẹ̄s (återges med ”bröder och släktingar”). Dessa exempel visar att ord som betecknar släktförhållanden inte används godtyckligt i de kristna grekiska skrifterna.

hans bröder: Dvs. Jesus halvbröder. Namnen på dessa finns i Mt 13:55 och Mk 6:3. (Se studienot till Mt 13:55 för betydelsen av uttrycket ”bröder”.)

Här är min mor och mina bröder!: Jesus skiljer här på sina biologiska bröder, varav några tydligen inte trodde på honom (Joh 7:5), och sina andliga bröder, hans lärjungar. Han visar att banden till dem som gör ”Guds vilja” rentav är starkare än familjebanden. (Mk 3:35)