Markusevangeliet 3:1–35

3  Vid ett annat tillfälle när han gick till en synagoga var det en man där som hade en förtvinad* hand.+  Och eftersom det var sabbat iakttog fariséerna Jesus noga för att se om han skulle bota mannen, så att de fick något att anklaga honom för.+  Jesus sa till mannen med den förtvinade* handen: ”Kom och ställ dig här i mitten.”  Sedan frågade han dem: ”Får man göra något gott eller något ont på sabbaten, får man rädda ett liv eller ta ett liv?”+ Men de svarade inte.  Han såg sig upprört omkring eftersom han var djupt bedrövad över att de var så känslokalla,+ och han sa till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd.  Då gick fariséerna ut och började genast diskutera med anhängarna av Herodes parti+ om hur man skulle kunna döda Jesus.  Men Jesus tog med sig lärjungarna och gick till sjön, och många människor från Galileen och Judeen följde efter.+  Många från Jerusalem, Idumeen, andra sidan Jordan och trakterna kring Tyros och Sidon kom också till honom när de hörde talas om allt han gjorde.  Och han bad sina lärjungar att alltid ha en båt redo ifall folkskaran skulle tränga sig på. 10  Eftersom han botade så många försökte alla som hade svåra sjukdomar komma fram och röra vid honom.+ 11  Till och med de orena andarna+ kastade sig ner för honom när de fick se honom och ropade: ”Du är Guds son!”+ 12  Men gång på gång sa han strängt till dem att inte berätta vem han var.+ 13  Han gick upp på ett berg och kallade till sig dem han hade utvalt,+ och de kom till honom.+ 14  Och han bildade* en grupp på 12, som han kallade apostlar. De skulle vara tillsammans med honom, och han skulle sända ut dem för att predika+ 15  och ge dem myndighet att driva ut demoner.+ 16  De 12+ som han valde ut var Simon, som han också gav namnet Petrus,+ 17  Jakob, som var Sebedẹus son, Johannes, som var Jakobs bror (dessa gav han också namnet Boanẹrges, som betyder ”åskans söner”),+ 18  Andreas, Filippus, Bartolomẹus,+ Matteus, Tomas, Jakob, som var son till Alfeus, Taddeus, Simon den nitiske 19  och Judas Iskariot, som längre fram förrådde honom. Sedan gick han in i ett hus, 20  och återigen samlades det mycket folk, så många att de inte ens fick möjlighet att äta lite mat.+ 21  När hans familj fick höra om allt som hände gick de dit för att hämta honom. De sa: ”Han har förlorat förståndet.”+ 22  Och de skriftlärda som kom ner från Jerusalem sa: ”Han är besatt av Beelsebub, och han driver ut demonerna med hjälp av demonernas härskare.”+ 23  Då kallade han till sig dem och talade till dem med hjälp av liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? 24  Om ett rike blir splittrat kan det inte bestå,+ 25  och om en familj blir splittrad kan den inte bestå. 26  Så om Satan har vänt sig mot sig själv och motarbetar sig själv kan han inte bestå, utan går under. 27  Ingen som bryter sig in hos en stark man kan stjäla det han äger om han inte binder honom först. Sedan kan han tömma hans hus. 28  Jag försäkrar er att människor ska få förlåtelse för allt, vilka synder de än begår och vilka hädelser de än gör sig skyldiga till. 29  Men den som hädar den heliga anden kan aldrig någonsin bli förlåten+ utan har begått en evig synd.”+ 30  Detta sa han för att de hade sagt: ”Han är besatt av en oren ande.”+ 31  Nu kom hans mor och hans bröder+ dit. De stannade utanför och skickade in någon för att be honom komma ut.+ 32  Det satt mycket folk omkring honom, och de sa till honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och frågar efter dig.”+ 33  Men han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?”+ 34  Sedan tittade han på dem som satt i en cirkel omkring honom och sa: ”Här är min mor och mina bröder!+ 35  Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”+

Fotnoter

Eller ”förlamad”.
Eller ”förlamade”.
Eller ”utsåg”.

Studienoter

rädda ett liv eller ta ett liv: Eller ”rädda eller döda en själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

upprört omkring eftersom han var djupt bedrövad: Det är bara Markus som berättar hur Jesus reagerade när han såg hur känslokalla de religiösa ledarna var vid det här tillfället. (Mt 12:13; Lu 6:10) Det kan ha varit Petrus, som själv var en man med starka känslor, som hade berättat om hur Jesus kände. (Se ”Introduktion till Markus”.)

började genast diskutera: Det här är det första av två tillfällen då Bibeln uttryckligen nämner att fariséerna och anhängarna av Herodes parti, två rivaliserande grupper, tillsammans planerar att döda Jesus. Det andra tillfället inträffade nästan två år senare, bara tre dagar innan Jesus dödades. Detta tyder på att dessa grupper samarbetade och gjorde upp planer mot Jesus under en längre tid. (Mt 22:15–22)

anhängarna av Herodes parti: Se Ordförklaringar under ”Herodes parti, anhängare av”.

Galileiska sjön: En insjö i norra Israel. Den kallas också Kinneretsjön (4Mo 34:11), Gennesaretsjön (Lu 5:1) och Tiberiassjön (Joh 6:1). Sjön ligger ungefär 210 m under havsytan, och den är 21 km lång från norr till söder och 12 km bred. Dess största djup är 48 m. (Se Tillägg A7, Karta 3B, ”Händelser vid Galileiska sjön”.)

sjön: Dvs. Galileiska sjön. (Se studienot till Mt 4:18.)

Idumeen: Under den tid Jesus utförde sin tjänst var Idumeen den sydligaste regionen i den romerska provinsen Judeen. (Se Tillägg B10.) På grekiska betyder namnet ”edoméernas [land]”. Edoméerna bodde ursprungligen i ett område söder om Döda havet. (Se Tillägg B3 och B4.) På 500-talet f.v.t. blev de besegrade av Babylons kung, Nabonid, och på 300-talet f.v.t. hade de arabiska nabatéerna bosatt sig i edoméernas land. Edoméerna flyttade därför norrut och bosatte sig i Negev, ända uppe i trakterna kring Hebron, och det här området blev känt som Idumeen. De besegrades av hasmonéerna (mackabéerna) och tvingades omskära sig och leva enligt judisk lag, och om de vägrade blev de förvisade. Förfäderna till Herodes släkt var bland dem som underkastade sig den judiska lagen och judiska seder.

andra sidan Jordan: Syftar tydligtvis på området öster om Jordan, också känt som Pereen (från det grekiska ordet pẹran, som betyder ”den andra sidan”, ”bortom”).

Var tyst: Eller ”Ta på dig munkorg”. Den orena anden visste att Jesus var Messias och tilltalade honom som ”Guds helige” (vers 24), men Jesus tillät inte att demonerna vittnade om honom. (Mk 1:34; 3:11, 12)

inte berätta vem han var: De orena andarna visste att Jesus var ”Guds son”, och de tilltalade honom på det sättet (vers 11), men Jesus tillät inte att demonerna vittnade om honom. De är utstötta och upproriska, de hatar det som är heligt och är Guds fiender. (Se studienot till Mk 1:25.) Något liknande hände den gång en ”spådomsdemon” påverkade en tjänsteflicka att identifiera Paulus och Silas som ”slavar åt den högste Guden” och förkunnare av ”vägen till räddning”. Paulus fick nog och drev ut anden ur henne. (Apg 16:16–18)

apostlarna: Eller ”utsända”. Det grekiska ordet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”.

apostlar: Eller ”utsända”. Det grekiska ordet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som används i slutet av versen och är översatt ”sända ut”. (Se studienot till Mt 10:2.)

Simon, som kallas Petrus: Petrus omnämns på följande fem sätt i Bibeln: 1) ”Simeon”, ett hebreiskt namn skrivet med grekiska bokstäver, 2) ”Simon”, ett grekiskt namn (både Simeon och Simon kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”), 3) ”Petrus” (ett grekiskt namn som betyder ”ett klippstycke” och som ingen annan har i Bibeln), 4) ”Kefas”, den semitiska motsvarigheten till Petrus (möjligen besläktat med det hebreiska kefịm [klippor], som förekommer i Job 30:6; Jer 4:29), och 5) det sammansatta namnet ”Simon Petrus”. (Apg 15:14; Joh 1:42; Mt 16:16)

som han också gav namnet Petrus: Det namn Jesus gav Simon betyder ”ett klippstycke”. (Joh 1:42) Jesus, som kunde se att Natanael var en man ”som inte ... [hade] något falskt i sig” (Joh 1:47), kunde även se vad Petrus gick för. Petrus hade klippliknande egenskaper, något som blev särskilt tydligt efter Jesus död och uppståndelse. (Se studienot till Mt 10:2.)

son: På hebreiska, arameiska och grekiska kan uttrycket ”son” användas för att framhäva en framträdande egenskap eller ett kännetecknande drag hos en person eller för att beskriva en grupp människor. I till exempel 5Mo 3:18 kan uttrycket ”modiga män” ordagrant återges med ”tapperhetens söner”. I Job 1:3 betyder uttrycket ”alla som bodde i Österlandet” ordagrant ”Österns söner”. Uttrycket ”en usel människa” i 1Sa 25:17 kan ordagrant återges med ”en belialsson”, dvs. ”en värdelöshetens son”. I de kristna grekiska skrifterna blir sådana som slagit in på en viss kurs eller visar vissa egenskaper omtalade som ”den Högstes söner” och ”ljusets söner och dagens söner”. (Lu 6:35, fotnot; 1Th 5:5)

Boanerges: Ett semitiskt uttryck som bara förekommer i Markus skildring. Jesus gav Jakob och Johannes detta namn, förmodligen på grund av deras brinnande iver och entusiasm. (Lu 9:54)

som betyder: Markus förklarar eller översätter uttryck som judiska läsare kände till, något som tyder på att hans målgrupp inte var judar.

åskans söner: På hebreiska, arameiska och grekiska kan uttrycket ”son” användas för att framhäva en framträdande egenskap eller ett kännetecknande drag hos en person eller för att beskriva en grupp människor. (Se studienot till Boanerges i den här versen och studienot till Apg 4:36.)

Bartolomeus: Betyder ”son till Tolmai”. Man menar att han är den ”Natanael” som Johannes nämner. (Joh 1:45, 46) En jämförelse av evangelierna visar att Matteus och Lukas kopplar samman Bartolomeus med Filippus på samma sätt som Johannes kopplar samman Natanael med Filippus. (Mt 10:3; Lu 6:14)

Jakob, som var son till Alfeus: Tydligtvis identisk med den lärjunge som kallas ”Jakob den lille” i Mk 15:40. Man menar att Alfeus är samme person som Klopas. (Joh 19:25) Om det stämmer var han gift med ”den andra Maria”. (Mt 27:56; 28:1; Mk 15:40; 16:1; Lu 24:10) Den Alfeus som nämns här är tydligtvis inte samma person som den Alfeus som nämns i Mk 2:14 och som var Levis far.

Taddeus: I listan över apostlar i Lu 6:16 och Apg 1:13 finns inte namnet Taddeus med. I stället nämns ”Judas, som var son till Jakob”. Man har därför dragit slutsatsen att Taddeus är ett annat namn på den apostel som Johannes kallar ”Judas (inte Judas Iskariot)”. (Joh 14:22) Det är möjligt att namnet Taddeus ibland används för att undvika att han förväxlas med förrädaren Judas Iskariot.

den nitiske: Eller ”Kananaios”. Ett tillnamn som användes för att skilja aposteln Simon från aposteln Simon Petrus. (Mt 10:4) Man menar att detta tillnamn har hebreiskt eller arameiskt ursprung och betyder ”selot”, ”den ivrige”. Även Lukas omtalar denne Simon som ”den nitiske” (Lu 6:15; Apg 1:13), men använder då det grekiska ordet zēlōtẹ̄s, som också betyder ”selot”, ”den ivrige”. Det är möjligt att Simon tidigare hade tillhört seloterna, ett judiskt parti som var emot det romerska styret, men det kan också vara så att han fick detta tillnamn för att han var så ivrig och entusiastisk.

Iskariot: Betyder möjligen ”man från Kerijot”. Judas far, Simon, kallas också för Iskariot. (Joh 6:71) De flesta menar att detta betyder att Simon och Judas var från den judeiska byn Kerijot-Hesron. (Jos 15:25) I så fall var Judas den ende av de 12 apostlarna som var från Judeen, alla de övriga var från Galileen.

Iskariot: Se studienot till Mt 10:4.

Jakob: Jesus halvbror. Tydligtvis samme Jakob som nämns i Apg 12:17 (se studienot) och Gal 1:19 och som skrev bibelboken Jakob. (Jak 1:1)

Judas: Jesus halvbror. Tydligtvis den Judas (grekiska: Ioudas) som skrev Judas bibelbok. (Jud 1)

hans familj: Jesus halvbröder Jakob och Judas, som skrev var sin bibelbok, kan ha varit bland dem. Namnen på Jesus fyra halvbröder finns i Mt 13:55 och Mk 6:3. (Se studienot till Mt 13:55.)

Beelsebub: Möjligen en ombildning av Baal-Sebub, som betyder ”flugornas ägare (herre)”, den baalsgud som filistéerna i Ekron dyrkade. (2Ku 1:3) I en del grekiska handskrifter förekommer formerna Beelseboul eller Beeseboul, vilka möjligen betyder ”den upphöjda boningens ägare (herre)”. Dessa ordformer skulle också kunna vara en lek med ord som syftar på det icke-bibliska hebreiska ordet zẹvel (dynga, gödsel). I så fall betyder de ”dyngans ägare (herre)”. Som det framgår av Mt 12:24 används den här benämningen på Satan – demonernas furste eller härskare.

Beelsebub: En benämning på Satan. (Se studienot till Mt 10:25.)

liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

liknelser: Se studienot till Mt 13:3.

familj: Ordagrant ”hus”, dvs. hushåll. Uttrycket ”hus” kan på grekiska avse en familj, ett hushåll eller ett hov. (Apg 7:10; Flp 4:22) Uttrycket användes om hela dynastier, både herodianska och kejserliga, där det var vanligt med interna stridigheter.

kan den inte bestå: Eller ”kan den inte hålla ihop”. (Se studienot till familj i den här versen.)

hädelser: Avser kränkande, vanvördigt eller grovt tal riktat mot Gud eller mot heliga ting. Att medvetet förneka eller göra motstånd mot den heliga andens kraft innebär att häda Gud, eftersom den heliga anden kommer från Gud själv. Som det framkommer i Mt 12:24, 28 såg judiska ledare Guds ande i verksamhet när Jesus utförde underverk, och ändå tillskrev de Satan djävulen denna kraft.

hädar den heliga anden: Hädelse avser kränkande, vanvördigt eller grovt tal riktat mot Gud eller mot heliga ting. Att medvetet förneka eller göra motstånd mot den heliga andens kraft innebär att häda Gud, eftersom den heliga anden kommer från Gud själv. Som det framkommer i Mt 12:24, 28 och Mk 3:22 såg judiska ledare Guds ande i verksamhet när Jesus utförde underverk, och ändå tillskrev de Satan djävulen denna kraft.

begått en evig synd: Detta verkar avse medveten synd som får eviga konsekvenser, för det finns inget offer som kan täcka över en sådan synd. (Se studienot till hädar den heliga anden i den här versen och studienot till Mt 12:31, parallellskildringen.)

bröder: I Bibeln kan det grekiska ordet adelfọs användas om andligt släktskap, men här används det om Jesus yngre halvbröder, Josef och Marias söner. En del som tror att Maria förblev jungfru efter Jesus födelse menar att adelfọs här avser kusiner. Men de kristna grekiska skrifterna använder ett annat ord för ”kusin” (grekiska: anepsiọs i Kol 4:10). Ytterligare ett annat uttryck används om ”Paulus systerson”. (Apg 23:16) Och i Lu 21:16 används pluralformerna av de grekiska orden adelfọs och syggenẹ̄s (återges med ”bröder och släktingar”). Dessa exempel visar att ord som betecknar släktförhållanden inte används godtyckligt i de kristna grekiska skrifterna.

hans bröder: Dvs. Jesus halvbröder. Namnen på dessa finns i Mt 13:55 och Mk 6:3. (Se studienot till Mt 13:55 för betydelsen av uttrycket ”bröder”.)

Här är min mor och mina bröder!: Jesus skiljer här på sina biologiska bröder, varav några tydligen inte trodde på honom (Joh 7:5), och sina andliga bröder, hans lärjungar. Han visar att banden till dem som gör ”Guds vilja” rentav är starkare än familjebanden. (Mk 3:35)

Media