Markusevangeliet 6:1–56

6  Jesus gav sig av därifrån och kom till sin hemtrakt,+ och lärjungarna följde med honom. 2  När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och de flesta som lyssnade blev mycket förvånade och sa: ”Var har den mannen lärt sig allt det här?+ Hur kommer det sig att han har sådan vishet och kan utföra sådana underverk?+ 3  Det är ju snickaren,+ Marias son.+ Hans bröder är Jakob,+ Josef, Judas och Simon.+ Och visst bor hans systrar här bland oss?” Detta gjorde att de inte ville tro på honom.* 4  Men Jesus sa till dem: ”En profet blir ärad överallt utom i sin hemstad och bland sina släktingar och i sin egen familj.”+ 5  Därför kunde han inte göra några underverk där, förutom att lägga händerna på några få sjuka och bota dem. 6  Ja, han slogs av att de hade så lite tro. Och han gick från by till by i trakten och undervisade.+ 7  Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två,+ och han gav dem myndighet över de orena andarna.+ 8  Och han sa att de inte skulle ta med sig något annat på vägen än en stav – inget bröd, ingen matpåse och inga pengar* i bältet.+ 9  De skulle ha sandaler på sig, men de skulle inte ta med sig några extra kläder.* 10  Han sa också: ”När ni blir välkomnade i ett hus ska ni stanna där tills ni går vidare.+ 11  Och när människor på en plats inte vill ta emot er eller lyssna på er ska ni lämna den platsen och skaka av dammet från era fötter, för att visa att de har blivit varnade.”+ 12  Sedan gav de sig i väg och predikade att människor skulle ändra sinne,+ 13  och de drev ut många demoner+ och smorde in många sjuka med olja och botade dem. 14  Kung Herodes+ fick höra talas om detta, för namnet Jesus hade blivit välkänt, och man sa: ”Johannes döparen har blivit uppväckt från de döda, och det är därför den här mannen kan göra underverk.”+ 15  Men andra sa: ”Det är Elia.” Och några sa: ”Det är en profet, som en av de forntida profeterna.”+ 16  Men när Herodes hörde det sa han: ”Johannes, som jag halshögg, har uppstått.” 17  Herodes hade nämligen gripit Johannes och bundit och fängslat honom för att göra sin hustru Herọdias till lags. Hon var egentligen hans bror Filippus hustru,+ 18  och Johannes hade sagt till Herodes flera gånger: ”Det är inte tillåtet för dig att leva tillsammans med din brors hustru.”+ 19  Därför hatade Herọdias Johannes och ville döda honom, men hon kunde inte det 20  eftersom han hade Herodes beskydd. Han var nämligen rädd för Johannes, för han visste att han var en rättfärdig och helig man.+ När han hade lyssnat på Johannes visste han inte vad han skulle göra, men han fortsatte gärna lyssna på honom. 21  Men det dök upp ett lämpligt tillfälle när Herodes firade sin födelsedag+ och ordnade en fest för sina höga ämbetsmän, sina militärbefälhavare och de främsta männen i Galileen.+ 22  Då kom Herọdias dotter in och dansade för dem, och Herodes och hans gäster* blev mycket förtjusta. Kungen sa till den unga kvinnan: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det.” 23  Ja, han svor på det: ”Allt vad du ber om ska du få, om det så är halva kungariket!” 24  Hon gick och frågade sin mor: ”Vad ska jag be om?” Hon svarade: ”Johannes döparens huvud.” 25  Hon skyndade sig in till kungen och framförde sin begäran: ”Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat.”+ 26  Då blev kungen djupt bedrövad, men på grund av sitt löfte och alla gästerna* ville han inte neka henne det. 27  Så han skickade genast i väg en av sina livvakter och befallde honom att hämta Johannes huvud. Då gick han till fängelset och halshögg honom, 28  och han kom med huvudet på ett fat och gav det till Herọdias dotter, som gav det till sin mor. 29  När Johannes lärjungar fick höra vad som hade hänt gick de och hämtade hans kropp och lade den i en grav. 30  Apostlarna samlades runt Jesus och berättade om allt de hade gjort och undervisat om.+ 31  Han sa till dem: ”Följ med mig till en avskild plats där vi kan få vara i fred och ni kan få vila lite.”+ Det var så många som kom och gick att de inte ens hann äta.+ 32  Därför tog de båten och gav sig av till en avskild plats för att få vara för sig själva.+ 33  Men man såg dem ge sig av, och många fick reda på det, så folk skyndade sig dit till fots från alla städerna och hann före dem. 34  Så när han steg ur båten såg han att det hade samlats många människor, och han kände starkt för dem,+ eftersom de var som får utan herde.+ Och han började lära dem många sanningar.+ 35  När kvällen närmade sig kom lärjungarna och sa till Jesus: ”Det här är en ödslig trakt, och det är redan sent.+ 36  Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna i närheten och köpa sig något att äta.”+ 37  Men han svarade: ”Nej, ni kan väl ge dem något att äta.” Då sa de: ”Menar du att vi ska gå och köpa bröd för 200 denarer och ge åt dem?”+ 38  Han sa till dem: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter!” De tog reda på det och sa: ”Fem bröd och två fiskar.”+ 39  Sedan sa han till folket att de skulle dela upp sig i grupper och slå sig ner i det gröna gräset.+ 40  Då slog de sig ner, och de var 100 eller 50 i varje grupp. 41  Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och bad en bön.*+ Han bröt bröden i bitar, och så gav han brödet till lärjungarna, som fick dela ut det till folket. Sedan delade han upp de två fiskarna. 42  Alla åt och blev mätta, 43  och när de samlade ihop resterna fyllde de 12 korgar med bröd, förutom all fisk som var över.+ 44  Det var 5 000 män som hade ätit. 45  Strax därefter sa han till lärjungarna att ta båten och åka i förväg till andra sidan, mot Betsaida, medan han själv skickade i väg folket.+ 46  När han hade gjort det gick han upp på ett berg för att be.+ 47  När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.+ 48  Han såg att de fick kämpa hårt för att ro, eftersom det var motvind. Så ungefär vid nattens fjärde vaktpass kom han gående mot dem på sjön, men det verkade som om han tänkte gå förbi dem. 49  När lärjungarna såg honom på sjön trodde de att det var något övernaturligt.*+ Och de skrek högt, 50  för när de såg honom blev de rädda. Men han sa genast till dem: ”Var lugna, det är jag. Var inte rädda.”+ 51  Sedan steg han i båten, och vinden lade sig.+ Då blev de helt mållösa, 52  för de hade inte förstått innebörden av underverket med bröden. Deras hjärtan var fortfarande inte mottagliga. 53  De kom över till andra sidan sjön och kastade ankar vid Gennesaret.+ 54  Men så fort de steg ur båten kände folk igen honom. 55  Och de skyndade sig runt i hela trakten och hämtade sjuka och svaga och bar dem på bårar till platsen där de hörde att han var. 56  Och vart han än gick, till byar eller städer eller gårdar, lade man de sjuka på torgen. Folk bönföll honom om att bara få röra vid fransen på hans mantel,+ och alla som gjorde det blev friska.

Fotnoter

^ Eller ”de snavade på grund av honom”.
^ Ordagrant ”ingen koppar”.
^ Ordagrant ”inte ha på sig två klädnader”.
^ Eller ”de som låg till bords med honom”.
^ Eller ”alla som låg till bords med honom”.
^ Eller ”uttalade en välsignelse”.
^ Eller ”en synvilla”.

Studienoter

sin hemtrakt: Se studienot till Mt 13:54.

snickaren: Jesus var känd både som ”snickaren” och ”snickarens son”, och det ger oss en viss inblick i Jesus liv från det att han besökte templet när han var 12 år till dess att han började sin tjänst. (Se studienot till Mt 13:55.) Skildringarna i Matteus och Markus kompletterar varandra.

Marias son: Detta är enda gången Jesus blir omtalad på detta sätt. Eftersom Josef inte nämns var han kanske redan död vid det här tillfället. Något annat som stöder den tanken är att Jesus bad Johannes ta hand om hans mor, Maria, efter hans död. (Joh 19:26, 27)

bröder: I Bibeln kan det grekiska ordet adelfọs användas om andligt släktskap, men här används det om Jesus yngre halvbröder, Josef och Marias söner. En del som tror att Maria förblev jungfru efter Jesus födelse menar att adelfọs här avser kusiner. Men de kristna grekiska skrifterna använder ett annat ord för ”kusin” (grekiska: anepsiọs i Kol 4:10). Ytterligare ett annat uttryck används om ”Paulus systerson”. (Apg 23:16) Och i Lu 21:16 används pluralformerna av de grekiska orden adelfọs och syggenẹ̄s (återges med ”bröder och släktingar”). Dessa exempel visar att ord som betecknar släktförhållanden inte används godtyckligt i de kristna grekiska skrifterna.

Jakob: Se studienot till Mt 13:55.

Judas: Se studienot till Mt 13:55.

kunde han inte göra några underverk där: Anledningen till att Jesus inte gjorde så många underverk där var inte att han saknade kraft, utan det berodde på omständigheterna. Eftersom människorna i Nasaret saknade tro, utförde han inte så många underverk där. (Mt 13:58) Guds kraft skulle inte slösas på människor som tvivlade och var oemottagliga. (Jämför Mt 10:14; Lu 16:29–31.)

slogs av att de hade så lite tro: Markus är den ende evangelieskribenten som nämner hur starkt Jesus reagerade på hur han blev mottagen i ”sin hemstad”. (Mt 13:57, 58; se också ”Introduktion till Markus”.) Det grekiska verb som har återgetts med ”slogs av” används ofta för att beskriva den förundran och förvåning människor kände för Jesus underverk och undervisning. (Mk 5:20; 15:5) Men vid två tillfällen används verbet för att beskriva Jesus egen reaktion. Det används i samband med att han blev ”imponerad” av en officers starka tro (Mt 8:10; Lu 7:9) samt vid tillfället som nämns i denna vers, då uttrycket även innefattar en viss bestörtning över människornas brist på tro.

gick från by till by i trakten: Eller ”gick omkring till byarna på en rundfärd”. Det här markerar starten på Jesus tredje predikofärd i Galileen. (Mt 9:35; Lu 9:1) Uttrycket ”på en rundfärd” kan tyda på att han arbetade sig igenom området grundligt och sedan, enligt vissa, kom tillbaka till utgångspunkten. Något som kännetecknade Jesus tjänst var att han undervisade. (Se studienot till Mt 4:23.)

stanna där tills ni går vidare: Jesus gav instruktioner till lärjungarna om hur de skulle göra när de kom till en stad: de skulle stanna där de togs emot gästfritt och inte hela tiden flytta ”från hus till hus”. (Lu 10:1–7) De skulle alltså inte leta efter det hem där de kunde få flest bekvämligheter och materiella förmåner. De skulle visa att sådana saker var mindre viktiga jämfört med uppdraget att förkunna.

skaka av dammet från era fötter: Lärjungarna gjorde så för att visa att de inte tog ansvar för att de som hade blivit varnade drabbades av Guds dom. Ett liknande uttryck förekommer i Mt 10:14 och Lu 9:5. Markus och Lukas lägger till för att visa att de har blivit varnade. Paulus och Barnabas följde den här anvisningen när de var i Antiokia i Pisidien (Apg 13:51), och Paulus gjorde något liknande i Korinth när han skakade sina kläder. Han förklarade: ”Ni gör er skyldiga till er egen död. Men jag är utan skuld.” (Apg 18:6) Detta var kanske inte helt främmande för lärjungarna. En del judar menade att till och med dammet i icke-judiska områden var orent, och när de hade rest i ett sådant område brukade de därför skaka av sig dammet innan de kom in på judiskt område igen. Men Jesus hade tydligen en annan innebörd i tankarna när han gav lärjungarna den här anvisningen.

smorde in många sjuka med olja: Det här var en symbolisk handling. Även om man menade att olja hade läkande egenskaper (jämför Lu 10:34) var det inte själva oljan som gjorde att människorna blev botade. De blev friska på grund av ett underverk som utfördes med hjälp av Guds heliga ande. (Lu 9:1, 6)

Kung Herodes: Dvs. Herodes Antipas, Herodes den stores son. (Se Ordförklaringar under ”Herodes”.) Matteus och Lukas använde Antipas officiella romerska titel, ”tetrark”, eller ”landsdelshärskare”. (Se studienoter till Mt 14:1; Lu 3:1.) Han var tetrark över Galileen och Pereen. I dagligt tal omtalades han som ”kung”. Matteus använder den titeln en gång (Mt 14:9), och det är den enda titel som Markus använder om Herodes (Mk 6:22, 25, 26, 27).

man sa: Ordagrant ”de sa”. En del handskrifter har lydelsen ”han sa”.

döparen: Se studienot till Mk 1:4.

gripit Johannes ... och fängslat honom: Se studienot till Mt 14:3.

Herodias ... var egentligen hans bror Filippus hustru: Se studienot till Mt 14:3.

visste att han var en rättfärdig och helig man: Herodes Antipas lyssnade på Johannes och skyddade honom eftersom han förstod att han var rättfärdig och helig. Herodes var rädd för Johannes, men han saknade tro och var rädd att förlora sina gästers respekt. Det ledde till att han lät sig styras och gick med på att döda Johannes. Den judiske historikern Josefus talade om Johannes döparen som en god man.

sin födelsedag: Detta utspelade sig troligen i Herodes Antipas residens i Tiberias, en stad vid Galileiska sjöns västra strand. En anledning till att man kan dra den slutsatsen är att Markus berättar att de främsta männen i Galileen var närvarande vid födelsedagsfesten. (Se studienoter till Mt 14:3, 6.) Bibeln nämner bara två födelsedagsfester – den här, när Johannes blev halshuggen, och faraos födelsedag, när chefen för bagarna avrättades. (1Mo 40:18–22) Dessa två skildringar har vissa saker gemensamt: en stor fest hölls, en önskan uppfylldes och någon blev avrättad.

militärbefälhavare: Det grekiska ordet chilịarchos (kiliark) betyder ordagrant ”ledare för tusen”, dvs. tusen soldater. Det syftar på en romersk krigstribun. Det fanns sex krigstribuner i varje legion. Men en legion var inte uppdelad i sex olika avdelningar, utan krigstribunerna turades om att ha befäl över hela legionen. En sådan militärbefälhavare hade stor myndighet och utvalde och förordnade centurioner. Det grekiska ordet kan också syfta på en hög officer i allmänhet. Eftersom så framstående män var närvarande kände sig Herodes tvingad att hålla sitt löfte, och han beordrade därför att Johannes döparen skulle halshuggas.

Herodias dotter: En dotter till Herodes Filippus och Herodias. Hon var Herodias enda barn. Hennes namn, Salome, nämns inte i Bibeln, men Josefus nämner det i sina skrifter. Herodias lämnade med tiden sin man och inledde ett omoraliskt förhållande med hans halvbror Herodes Antipas.

döparens: Se studienot till Mk 1:4.

sitt löfte: Eller ”sina löften”. I grundtexten står ordet i plural, och det kan tyda på att Herodes underströk eller bekräftade sitt löfte till Herodias dotter (Mk 6:23) med fler eder. (Se studienot till Mt 14:9.)

livvakter: Det grekiska ord som används här är spekoulạtōr, ett lånord från latin (speculator), som kan avse en livvakt, en kurir och ibland även en bödel. I de kristna grekiska skrifterna, framför allt i Matteus och Markus, finns det i den grekiska texten ca 30 latinska lånord. Det är ord som har anknytning till det romerska militär- och rättsväsendet och som används som beteckningar för mynt och bruksföremål. Markus använder latinismer mer än någon annan bibelskribent. Detta stöder uppfattningen att han skrev sitt evangelium i Rom och att hans målgrupp främst var icke-judar, i synnerhet romare. (Se studienot till Joh 19:20.)

grav: Eller ”minnesgrav”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)

kände starkt för: Eller ”kände medlidande med”. (Se studienot till Mt 9:36.)

ni kan väl ge dem något att äta: Det här är det enda av Jesus underverk som nämns i alla fyra evangelier. (Mt 14:15–21; Mk 6:35–44; Lu 9:10–17; Joh 6:1–13)

denarer: Se Ordförklaringar och Tillägg B14.

bröt bröden i bitar: Bröden var oftast platta och spröda, och det var därför vanligt att man bröt brödet i bitar innan man åt det. (Mt 14:19; 15:36; 26:26; Mk 8:6; Lu 9:16)

korgar: Det här kan ha varit små videkorgar med ett handtag av snöre. Man tror att de rymde ca 7,5 l. (Se studienoter till Mk 8:19, 20.)

5 000 män: Det här är det enda av Jesus underverk som nämns i alla fyra evangelier. (Mt 14:15–21; Mk 6:35–44; Lu 9:10–17; Joh 6:1–13) Men det är bara Matteus som nämner kvinnor och barn i samband med underverket. Det kan ha varit långt fler än 15 000 som åt sig mätta vid detta tillfälle.

fjärde vaktpass: Se studienot till Mt 14:25.

det verkade som om han tänkte: Eller ”han höll på att”. Från lärjungarnas perspektiv såg det tydligtvis ut som att Jesus höll på att gå förbi dem.

de hade inte förstått innebörden av underverket med bröden: Bara några timmar tidigare hade lärjungarna sett hur Jesus hade utfört ett underverk och mångdubblat bröd. Det visade hur stor kraft Jesus hade fått med hjälp av den heliga anden. Ändå hade lärjungarna svårt att förstå innebörden av det här underverket, och de blev mållösa när han gick på vattnet och stillade stormen. När de fick se honom komma gående på vattnet trodde de till en början att det var något övernaturligt eller en synvilla. (Mk 6:49)

Gennesaret: Se studienot till Mt 14:34.

Media

Stav och matpåse
Stav och matpåse

Forntida hebréer använde käppar och stavar på flera sätt: som stöd (2Mo 12:11; Sak 8:4; Heb 11:21), till försvar och skydd (2Sa 23:21), till tröskning (Jes 28:27) och för att skörda oliver (5Mo 24:20; Jes 24:13), bara för att nämna några exempel. Matpåsar tillverkades ofta av skinn och bars över axeln. De brukade användas av herdar, lantbrukare och andra och var praktiska när man reste. Där lade man inte bara mat, utan också kläder och annat. När Jesus skickade i väg sina apostlar på en predikotur gav han dem anvisningar som gällde bland annat stavar och matpåsar. Apostlarna skulle inte skaffa något extra, för Jehova skulle ge dem vad de behövde. På det sättet kunde de undvika att bli distraherade. (Se studienoter till Lu 9:3 och 10:4 om anvisningarna som Jesus gav om detta.)

Korgar
Korgar

I Bibeln används olika ord för att beskriva olika slags korgar. Efter att Jesus genom ett underverk hade gett mat åt 5 000 sägs det att man fyllde 12 korgar med bröd som blivit över. Det grekiska ord som används här visar att det rörde sig om relativt små videkorgar med handtag. Men vid det tillfälle Jesus gav mat åt omkring 4 000 så används ett annat grekiskt ord. (Mk 8:8, 9) Detta ord betecknar en stor korg, till exempel en proviantkorg, och samma ord används om den korg som Paulus satt i när man firade ner honom genom en öppning i Damaskus stadsmur. (Apg 9:25)

Torget
Torget

Vissa torg, som det på bilden, låg utmed en väg. Försäljarna ställde ofta ut så mycket varor på gatan att det blev svårt att ta sig fram. Förutom matvaror kunde man köpa bruksföremål, lerkrukor och dyrbara glasföremål. Eftersom det inte fanns något sätt att kyla ner varor, var man tvungen att gå till torget varje dag för att handla. Här fick man höra nyheter från försäljare eller andra som var på besök, barnen kunde leka och de som var utan arbete kunde se om de blev erbjudna något. Jesus botade sjuka på torget, och Paulus förkunnade. (Apg 17:17) De stolta fariséerna och de skriftlärda utnyttjade i stället torgens offentlighet till att synas och få folkets uppmärksamhet.

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV BIBELN (STUDIEBIBELN)
Markus 6
Svenska
Läs Bibeln online.
https://cms-imgp.jw-cdn.org/img/p/1001070103/univ/art/1001070103_univ_sqr_xl.jpg
nwtsty