Första Korinthierbrevet 10:1–33

10  Bröder, jag vill att ni ska veta detta: Våra förfäder var alla under molnet+ och gick alla genom havet,+  och när de följde Mose blev de döpta med hjälp av molnet och havet.  Alla åt samma andliga mat,+  och alla drack samma andliga dryck.+ För de drack av den andliga klippa som följde dem, och den klippan var en bild av Kristus.+  Men de flesta av dem blev inte godkända av Gud, utan dödades i vildmarken.+  Allt detta fungerar som exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till något skadligt, som de hade.+  Bli inte heller avgudadyrkare, som några av dem blev. Det står ju skrivet: ”Folket satte sig ner för att äta och dricka, och sedan började de festa och roa sig.”+  Vi ska inte heller ägna oss åt sexuell omoral, som några av dem gjorde, vilket ledde till att 23 000 föll på en enda dag.+  Vi ska inte heller sätta Jehova på prov,+ som några av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.+ 10  Klaga inte heller,+ som några av dem gjorde,+ vilket ledde till att de dödades av förgöraren.+ 11  Det som hände dem fungerar som exempel, och det skrevs ner till varning för oss+ som lever i slutet för världsordningarna.+ 12  Den som menar att han står ska alltså se till att han inte faller.+ 13  Ni blir utsatta för samma frestelser* som alla andra.+ Men Gud är trofast, och han låter er inte bli frestade* utöver er förmåga,+ för när frestelsen* kommer skapar han en utväg så att ni kan stå emot.*+ 14  Därför, mina älskade, fly från avgudadyrkan.+ 15  Jag talar som till kloka människor, så bedöm själva om det jag säger är sant. 16  Välsignelsens bägare som vi välsignar, betyder inte den att vi har del i Kristus blod?+ Brödet som vi bryter, betyder inte det att vi har del i Kristus kropp?+ 17  Eftersom det är ett enda bröd är vi också en enda kropp,+ även om vi är många, för vi får alla del av detta enda bröd. 18  Se på dem som är bokstavliga israeliter. Har inte de som äter slaktoffren gemenskap med altaret?+ 19  Vad vill jag säga med det här? Menar jag att det som offras åt en avgud skulle vara någonting eller att själva avguden skulle vara någonting?+ 20  Nej, jag menar att det som nationerna offrar, det offrar de åt demoner och inte åt Gud,+ och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med demonerna.+ 21  Ni kan inte dricka av både Jehovas bägare och demonernas bägare, inte äta vid både ”Jehovas bord”+ och demonernas bord. 22  Eller ska vi ”väcka Jehovas svartsjuka”?+ Vi är väl inte starkare än han? 23  Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt.+ Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.+ 24  Sök inte ert eget bästa, utan tänk på vad som är bäst för andra.+ 25  Ni kan äta allt kött som säljs på torget utan att först ställa frågor för ert samvetes skull, 26  för ”Jehova äger jorden och allt som finns på den”.+ 27  Om någon som inte är troende bjuder in er och ni tackar ja, då kan ni äta allt som sätts fram utan att först ställa frågor för ert samvetes skull. 28  Men om någon skulle säga till er: ”Det här köttet har varit offrat”, då ska ni inte äta det av hänsyn till den som berättade det och av hänsyn till samvetet.+ 29  Och då menar jag inte ditt eget samvete, utan den andres. För varför skulle jag utnyttja min frihet på ett sätt som får den andres samvete att döma mig?+ 30  Om jag äter och tackar Gud för maten, varför ska jag då kritiseras för det jag tackar för?+ 31  Så vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära.+ 32  Se till att ni inte blir orsak till att andra snavar och faller, oavsett om det är judar eller greker eller någon i Guds församling.+ 33  Själv vill jag alltid göra det som är till fördel för alla människor. Jag söker inte mitt eget bästa,+ utan det som blir till mångas bästa, så att de kan bli räddade.+

Fotnoter

Eller ”prövningar”.
Eller ”prövade”.
Eller ”prövningen”.
Eller ”uthärda”.

Studienoter

var alla under molnet och gick alla genom havet: Paulus syftar här på det stora underverk som inträffade på Moses tid när israeliterna lämnade Egypten. Jehova fick Röda havets vatten att stå som en vägg på var sida om israeliterna så att de kunde gå genom havet på torr mark. (2Mo 14:21, 22, 29) Molnpelaren, som visade att Jehova skyddade och tog hand om israeliterna, var ovanför och bakom dem. (2Mo 14:19, 24) På så sätt var israeliterna ”under molnet” medan de ”gick ... genom havet”.

när de följde Mose blev de döpta: Eller ”de blev döpta till Mose”. Paulus talar här om ett symboliskt dop av Israels folk. Det grekiska ordet baptịzō (döpa) betecknar i det här fallet att Gud överlämnade judarnas förfäder i Moses vård och att han skulle vara deras ledare. Jehova döpte dem med hjälp av sin ängel. När israeliterna gick österut på Röda havets botten var de helt omgivna av vatten, och molnet dolde dem för faraos armé. Gud lyfte sedan på ett bildligt sätt upp dem ur vattnet när han förde dem upp på östra stranden som ett fritt folk. (2Mo 14:19, 22, 24, 25) För att bli döpta på det här sättet behövde israeliterna förena sig med Mose och följa honom genom havet. Detta symboliska dop var alltså ett dop ”till Mose” i den bemärkelsen att folket behövde följa hans ledning.

Du är Petrus, och på denna klippa: Det grekiska ordet pẹtros är maskulinum och betyder ”ett klippstycke”, ”en del av en klippa”. Här används det som ett egennamn (Petrus), den grekiska formen av det namn som Jesus hade gett Simon. (Joh 1:42) Ordet pẹtra är femininum och återges med ”klippa”, och det kan syfta på en klippa eller klippgrund. Detta grekiska ord förekommer även i Mt 7:24, 25; 27:60; Lu 6:48; 8:6; Rom 9:33; 1Kor 10:4; 1Pe 2:8. Det är tydligt att Petrus inte trodde att han var den klippa som Jesus skulle bygga församlingen på, för i 1Pe 2:4–8 skrev han att Jesus var den ”grundhörnsten” som hade förutsagts och utvalts av Gud. I överensstämmelse med det använde Paulus uttrycken ”grund” och ”andlig klippa” om Jesus. (1Kor 3:11; 10:4) Så Jesus använde sig tydligtvis av en ordlek och sa egentligen: ”Du, den som jag har kallat Petrus, ett klippstycke, har förstått vem som egentligen är Kristus, ’denna klippa’, den som ska utgöra grunden för den kristna församlingen.”

representerar: Det grekiska ordet estịn (ordagrant ”är”) har här innebörden ”symboliserar”, ”betyder”, ”står för”. Den här innebörden var självklar för apostlarna, för när de här orden uttalades hade de både Jesus fullkomliga kropp och brödet de skulle äta fullt synliga framför sig. Brödet kunde alltså inte ha varit hans bokstavliga kropp. Det är värt att lägga märke till att samma grekiska ord används i Mt 12:7, och där använder många översättningar ordet ”betyder”.

klippa: Det grekiska ordet pẹtra är femininum och återges här med ”klippa”, och det kan syfta på en klippa eller klippgrund. Detta grekiska ord förekommer även i Mt 7:24, 25; 16:18; 27:60; Lu 6:48; 8:6; Rom 9:33; 1Pe 2:8. (Se studienot till Mt 16:18.) Vid åtminstone två olika tillfällen och på två olika platser fick israeliterna vatten från en klippa genom ett underverk. (2Mo 17:5–7; 4Mo 20:1–11) Därför var klippan en källa till vatten som så att säga följde dem. Klippan var en bild av Kristus, som sa till judarna: ”Om någon är törstig, så kom till mig och drick.” (Joh 7:37)

var en bild av: Eller ”var”. Här används det grekiska verbet för ”vara” i betydelsen ”vara en bild av”, ”betyda”. (Jämför studienot till Mt 26:26.)

exempel: Det grekiska ordet tỵpos står här i plural och skulle i det här sammanhanget också kunna återges med ”varnande exempel” eller ”lärdomar”. I den här versen och dem som följer nämner Paulus flera händelser i Guds folks historia som kan fungera som kraftfulla varnande exempel för de kristna.

inte ska ha begär till något skadligt: Israeliterna började få begär till ”något skadligt”, eller ”det onda”, som vissa översättningar återger detta uttryck, delvis därför att de inte uppskattade det goda Jehova gav dem. De visade till exempel vid ett flertal tillfällen att de föraktade mannat, som Jehova mirakulöst gav dem. (4Mo 11:4–6; 21:5) De visade sin otacksamma inställning när de girigt försåg sig med de vaktlar som Jehova gav dem i överflöd. Vaktlarna i sig var inte ”något skadligt”, precis som det inte var något fel på purjolöken, rödlöken och gurkorna som israeliterna längtade efter. (4Mo 11:19, 20, 31–34) Det var israeliternas själviska och giriga inställning som gjorde detta till något skadligt eller ont, som Paulus uttryckte det.

Bli inte heller avgudadyrkare, som några av dem blev: Paulus syftar här på det tillfälle då israeliterna tillbad en guldkalv nedanför berget Sinai. (2Mo 32:1–6) Det gick rakt emot Jehovas befallning om att inte tillbe avgudar, en lag som de hade lovat att följa bara några veckor tidigare. (2Mo 20:4–6; 24:3) De tänkte uppenbarligen inte överge Jehova som sin Gud, och Aron kallade till och med den här avgudiska högtiden för ”en högtid åt Jehova”. Men israeliterna gick i fällan att blanda tillbedjan av Jehova med avgudadyrkan.

sexuell omoral ... omoral: Det grekiska ordet porneia, som förekommer två gånger i den här versen, är ett övergripande begrepp som omfattar alla sexuella handlingar som är otillåtna enligt Bibeln. Det innefattar otrohet, prostitution, sex mellan ogifta personer, homosexuella handlingar och sex med djur. (Se Ordförklaringar.)

omoraliska människor: Det här uttrycket är en återgivning av det grekiska substantivet pọrnos, som är besläktat med substantivet porneia (sexuell omoral, 1Kor 5:1) och verbet porneuō (ägna sig åt sexuell omoral, 1Kor 6:18). (Se Ordförklaringar under ”Sexuell omoral”.) Korinth var sedan gammalt känt som en stad där man hade låg moral och tillbad gudinnan Afrodite. Den formen av tillbedjan vädjade till människans fysiska begär och främjade omoral. (Jämför studienot till 1Kor 7:2.) Paulus säger att en del av de kristna i Korinth tidigare hade levt ett omoraliskt liv, men att de nu hade ändrat livsstil och var goda kristna. (1Kor 6:11)

ägna oss åt sexuell omoral, som några av dem gjorde: Precis innan israeliterna skulle gå in i det utlovade landet lockade moabitiska kvinnor tusentals israeliter att begå sexuell omoral och delta i den orena tillbedjan av Baal-Peor i Sittim på Moabs ökenslätter. (4Mo 25:1–3, 9; se studienot till 1Kor 5:1.)

23 000 föll på en enda dag: Paulus syftar tydligtvis på händelsen som beskrivs i 4Mo 25:9 och använder den för att ge en kraftig varning för att bli indragen i sexuell omoral. (Se studienot till 1Kor 5:9.) Eftersom 4Mo 25:9 säger att ”det var 24 000 som dog på grund av hemsökelsen”, hävdar vissa att det Paulus säger här motsäger uppgifterna i den skildringen. Men Paulus säger uttryckligen att det antal han nämner var de som dog på ”en enda dag”. Det innebär förmodligen att det var 23 000 som dog direkt av hemsökelsen, medan ”ledarna för dessa män” avrättades av domarna efter själva hemsökelsen. (4Mo 25:4, 5) Det kan alltså vara så att antalet som nämns i Fjärde Moseboken avser alla som dog, inklusive de ledare som Jehova höll ansvariga för folkets synd.

Vi ska inte heller sätta Jehova på prov: Paulus tänkte tydligtvis på flera tillfällen då israeliterna satte Jehova på prov i vildmarken, till exempel händelserna som nämns i 2Mo 16:2, 3; 17:2, 3, 7 och 4Mo 14:22. Men i andra delen av versen hänvisar Paulus till en specifik händelse när han säger: som några av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar. Den händelsen finns nedtecknad i 4Mo 21:5, 6, där det står att folket ”klagade på Gud och Mose” och att Jehova lät ”giftiga ormar komma in bland folket”. Paulus kan också ha tänkt på Ps 78:18, där psalmisten säger att israeliterna ”utmanade [ordagrant ”prövade”] Gud i sitt hjärta”. (Se Tillägg C3 introduktion; 1Kor 10:9.)

Klaga inte heller, som några av dem gjorde: Israeliterna klagade på Jehova vid flera tillfällen. De riktade exempelvis skarp kritik mot Mose och Aron när 10 av de 12 män som utforskade Kanaan kom tillbaka med en negativ rapport. De ville till och med utse en ny ledare i stället för Mose och trodde att det skulle vara bättre att återvända till Egypten. (4Mo 14:1–4) Senare ”började hela folket klaga” för att Kora, Datan och Abiram och deras anhängare hade dödats. De som klagade tyckte tydligen att det var orättvist att dessa personer dog, och deras klagande inställning påverkade många. Jehova sände därför en hemsökelse som gjorde att 14 700 israeliter dog. (4Mo 16:41, 49) När folket klagade på Jehovas representanter såg han det som att de klagade på honom själv. (4Mo 17:5)

exempel: Det grekiska ordet tỵpos står här i plural och skulle i det här sammanhanget också kunna återges med ”varnande exempel” eller ”lärdomar”. I den här versen och dem som följer nämner Paulus flera händelser i Guds folks historia som kan fungera som kraftfulla varnande exempel för de kristna.

exempel: Eller ”varnande exempel”. (Se studienot till 1Kor 10:6.)

som lever i slutet för världsordningarna: Eller ”som lever i slutet för tidsåldrarna (erorna)”. Aposteln Paulus berättade om flera händelser i Israels historia (1Kor 10:1–10) som ledde fram till slutet för världsordningarna på hans tid, dvs. slutet för den judiska epoken. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) De judiska världsordningarna hade ett nära samband med lagförbundet och inbegrep bland annat följande: ett prästerskap, en anordning med offer och kostföreskrifter, en tälthelgedom och senare ett tempel för tillbedjan med högtider och sabbater samt ett nationellt styrelsesystem, som med tiden kom att innefatta jordiska kungar. Många av de särskilda drag som kännetecknade den israelitiska eller judiska epoken upphörde inte helt förrän år 70 v.t. Då förstördes Jerusalem och templet, vilket innebar slutet för det judiska prästerskapet, offren och tillbedjan i templet enligt lagens föreskrifter. Det judiska folket, som en gång hade varit Guds utvalda folk, blev dessutom skingrat bland andra nationer. Det uppfyllde Jesus profetia i Lu 21:24 och Paulus ord här om ”slutet för [de judiska] världsordningarna”.

det som nationerna offrar, det offrar de åt demoner: I den föregående versen säger Paulus att en avgud inte är någonting. Den verkliga faran med avgudadyrkan är i stället den andemakt som ligger bakom den. Tydligtvis citerar Paulus från eller anspelar på 5Mo 32:17. En liknande tanke finns i Ps 106:36, 37. Jesus sa att den andemakt som ligger bakom all avgudadyrkan är Satan, ”demonernas härskare”. (Mt 12:24–26) Så när folk från nationerna offrade åt avgudar eller falska gudar tillbad de i själva verket demoner. Som en del i ceremonin brukade många dessutom äta en del av det offrade köttet. Så i själva verket åt de tillsammans med sina gudar och hade därigenom gemenskap med demonerna.

Jehovas bägare: Fem verser tidigare talar Paulus om den bägare med vin som symboliserar Kristus blod vid Herrens kvällsmåltid. (1Kor 10:16) Han kallar den bägaren för ”välsignelsens bägare som vi välsignar”. När Jesus instiftade minneshögtiden uttalade han en välsignelse, eller frambar en bön, innan han skickade bägaren till sina lärjungar. (Mt 26:27, 28; Lu 22:19, 20) Detta mönster följs genom att en välsignelse, eller bön, uttalas innan bägaren skickas runt. Men det var Jehova som hade tillhandahållit alla andliga gåvor till de kristna, däribland Jesus lösenoffer. Det var till Jehova som Jesus frambar värdet av sitt offer. Det var Jehova som bestämde hur offret skulle användas. Och det var Jehova som förutsade och instiftade det nya förbundet. (Jer 31:31–34) Det är därför passande att tala om bägaren som ”Jehovas bägare”. (Se Tillägg C3 introduktion; 1Kor 10:21a.)

demonernas bägare ... demonernas bord: Herrens kvällsmåltid är en gemenskapsmåltid och har vissa likheter med anordningen med gemenskapsoffer i det forntida Israel. (3Mo 3:1–16; 7:28–36; 1Kor 10:16) En kristen som åt en offermåltid med avgudadyrkare deltog i en slags gemenskapsmåltid med demoner. En kristen kunde inte delta i både Herrens kvällsmåltid och måltiderna som de som tillbad falska gudar höll.

Jehovas bord: Detta uttryck verkar vara ett citat från eller en anspelning på Mal 1:7, 12, där altaret i Jehovas tempel kallas ”Jehovas bord”. Det omtalas som ett ”bord” eftersom offren som frambars på det liknas vid ”mat [ordagrant ”bröd”]”. (Mal 1:7; fotnot; Hes 41:22) När israeliterna åt av gemenskapsoffret som offrades till Gud var det som att de åt en måltid tillsammans med honom, eftersom han representerades av altaret. (Se studienot till Jehovas bägare i den här versen och Tillägg C3 introduktion; 1Kor 10:21b.)

Eller ska vi ”väcka Jehovas svartsjuka”?: Paulus varnar de kristna för att provocera Jehova och väcka hans svartsjuka vrede genom att ta del i någon form av avgudadyrkan. Paulus anspelar på 5Mo 32:21 utan att göra något direkt citat därifrån. Sammanhanget, 5Mo 32:19–21, visar att det är Jehova som säger: ”De har väckt mitt raseri [eller ”min svartsjuka”, fotnot] med gudar som inte är gudar.” (Läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; 1Kor 10:22.)

tillåtet: Paulus menade naturligtvis inte att det är tillåtet att göra sådant som Gud fördömer. (Apg 15:28, 29) Men eftersom de kristna inte är underställda de många buden i Moses lag så förstod Paulus att de kristna skulle hamna i många situationer där Skrifterna inte ger något direkt svar på hur man bör handla. I sådana lägen skulle de inte bara behöva ta hänsyn till sitt eget samvete, utan också till andras. Som exempel nämnde han att äta viss mat. (1Kor 6:13) En del kristna hade så känsliga samveten att de inte ville äta viss mat. (1Kor 10:23, 25–33) Så även om det var tillåtet för de kristna att äta sådan mat, ville Paulus inte göra det om det fick andra att snava eller om det oroade deras samveten. (1Kor 8:12, 13)

tillåtet: Se studienot till 1Kor 6:12.

När det gäller mat som varit offrad åt avgudar: Under det första århundradet v.t. frambar grekerna och romarna djuroffer till avgudar. Delar av djuret lades på altaret. En del gick till prästerna och en del till dem som offrade, så att de kunde använda köttet till en måltid eller fest. Men det som blev över av köttet såldes ofta ”på torget”. (1Kor 10:25) De kristna i Korinth hade skrivit till Paulus och frågat honom om man kunde äta sådant kött eller inte. (1Kor 7:1a) Paulus, som var inspirerad av helig ande, hjälpte dem att förstå att ”en avgud inte är någonting” för en mogen kristen. (1Kor 8:4) Men han avrådde dem ändå från att gå till ett avgudatempel för att äta kött. Om de åt i ett hedniskt tempel skulle det kunna misstolkas. Om någon som var andligt svag såg det skulle han kunna dra slutsatsen att den som åt där tillbad avguden. Det skulle kunna bli en stötesten för kristna som var andligt svaga och till och med kunna påverka dem så mycket att de började äta kött vid religiösa ceremonier tillägnade avgudar. (1Kor 5:9, 10; 8:9, 10) Det skulle vara i direkt strid med anvisningarna från den styrande kretsen i Apg 15:28, 29. (Se studienoter till 1Kor 8:4; 10:25.)

När det gäller att äta mat som varit offrad åt avgudar: Det grekiska uttryck som i den här versen har återgetts med ”mat som varit offrad åt avgudar” förekommer också i Apg 15:29, där det har återgetts med ”kött som är offrat åt avgudar”. Men det grekiska uttrycket har bred betydelse och kan antingen syfta på offerkött som faktiskt användes i en religiös ceremoni eller på offerkött som blev över. Här syftar Paulus på kött som blivit över och som såldes till allmänheten på torget. (1Kor 10:25) Det Paulus sa i 1 Korinthierna 8 och 10 och Romarna 14 betyder inte att han godkände att de kristna deltog i avgudadyrkan eller i en högtid tillägnad en avgud. Paulus blev i stället inspirerad att skriva att det vid en vanlig måltid var tillåtet att äta kött som hade sålts till allmänheten. Sådant kött var inte orent eller besudlat bara för att det hade kommit från ett avgudatempel. (Se studienoter till 1Kor 8:1; 10:25.)

Ni kan äta allt kött som säljs på torget: På ”torget” (grekiska: mạkellon) såldes i första hand kött och fisk, men även andra matvaror. Kött som blev över från tempel såldes ibland till personer som i sin tur sålde det på torget. Det köttet hade inte längre någon religiös innebörd, utan var lika bra som vilket annat kött som helst. De kristna behövde alltså inte se kött som kommit från något tempel som dåligt eller besudlat. Så länge blodet hade fått rinna av på rätt sätt kunde de köpa köttet. (Se studienoter till 1Kor 8:1, 4.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 24:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 24:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.)

av hänsyn till samvetet: Vissa yngre grekiska handskrifter och vissa gamla översättningar har följande tillägg: ”För jorden är Herrens och det som fyller den.” Denna fras finns med i ett fåtal av dagens översättningar. Men många äldre och tillförlitliga handskrifter innehåller inte den frasen i vers 28. Den var uppenbarligen inte en del av den ursprungliga texten. En liknande fras finns däremot i 1Kor 10:26, och där råder det ingen oklarhet vad gäller den grekiska texten. (Se Tillägg A3 och studienot till 1Kor 10:26.)

någon i Guds församling: Ordagrant ”Guds församling”. Det grekiska ordet ekklēsịa, som oftast återges med ”församling”, används på flera olika sätt i de kristna grekiska skrifterna. (Se Ordförklaringar under ”Församling”.) Ibland används det om hela gruppen av smorda kristna. (Mt 16:18; Heb 2:12; 12:23) Men i det här sammanhanget använder Paulus det i en snävare betydelse. När han uppmanade de kristna att inte bli orsak till att ”Guds församling” snavade och föll, avsåg han andra kristna i Guds församling som levde vid den här tidpunkten och som kunde påverkas av korinthiernas handlingssätt.

Media