1–3. a) Vilka frågor ska vi gå igenom? b) Vilka fyra kriterier måste uppfyllas för att vår tillbedjan ska vara ren? (Se den inledande bilden.)

ABEL tittar noga på fåren i sin hjord. Han har tagit hand om dem ända sedan de var små. Nu väljer han ut några av dem, slaktar dem och offrar dem som en gåva åt Jehova. Kommer den här handlingen av tillbedjan, som utförs av en ofullkomlig människa, att bli godkänd av Jehova?

² Under inspiration skrev aposteln Paulus så här om Abel: ”Gud godkände hans offergåvor.” Men han godkände inte Kains gåva. (Läs Hebréerna 11:4.) Det här väcker några frågor: Varför godkände Gud Abels tillbedjan men inte Kains? Vad kan vi lära oss av Kain och Abel och andra som nämns i Hebréernas 11:e kapitel? Svaren kommer att ge oss en tydligare bild av vad som ingår i ren tillbedjan.

³ Vi ska nu helt kort se på några händelser som utspelade sig från Abels tid fram till Hesekiels tid. Lägg märke till vilka fyra kriterier som måste uppfyllas för att Gud ska godkänna vår tillbedjan: mottagaren måste vara Jehova, kvaliteten  måste vara den allra bästa, sättet måste vara godkänt av honom och motivet måste vara rent.

4, 5. Varför drog Kain slutsatsen att mottagaren av hans gåva skulle vara Jehova?

⁴ Läs 1 Moseboken 4:2–5. Kain visste att mottagaren skulle vara Jehova, och han hade gott om tid och möjlighet att lära känna honom. När Kain och hans bror Abel frambar sina offergåvor kan de ha varit närmare 100 år. * Under sin uppväxt hade de fått höra om Edens trädgård och kanske till och med sett den på avstånd. Och de hade säkert sett keruberna som vaktade ingången till den här grönskande parken. (1 Mos. 3:24) Deras föräldrar hade säkert också berättat för dem att Jehova hade skapat allt och att hans tanke med människan var något helt annat än det liv de levde nu – ett långsamt förfall som skulle sluta med döden. (1 Mos. 1:24–28) Vetskapen om det här kan ha fått Kain att dra slutsatsen att han borde frambära ett offer åt Jehova.

⁵ Vad mer kan ha fått Kain att vilja frambära sitt offer? Jehova hade förutsagt att det skulle framträda en ”avkomma”, någon som skulle krossa huvudet på den orm som hade fått Eva att ta sitt katastrofala beslut. (1 Mos. 3:4–6, 14, 15) Eftersom Kain var förstfödd kan han ha trott att det här handlade om honom. (1 Mos. 4:1) Dessutom hade Jehova inte helt slutat kommunicera med de ofullkomliga människorna. Han talade med Adam även efter syndafallet, troligtvis genom en ängel. (1 Mos. 3:8–10) Och han talade med Kain efter att han hade offrat. (1 Mos. 4:6) Kain visste utan tvekan att Jehova är värd att bli tillbedd.

6, 7. Var det något fel på kvaliteten på Kains offergåva eller på sättet han offrade? Utveckla tanken.

⁶ Så vad var det som gjorde att Jehova inte tyckte om Kains gåva? Var den av dålig kvalitet? Bibeln säger inte det. Den säger bara att han offrade ”en del av markens skörd”. Längre fram visade Jehova i den lag han gav till Mose att den sortens gåvor var godkända. (4 Mos. 15:8, 9) Tänk också på att det här hände under en tid i historien då människan bara åt vegetarisk mat. (1 Mos. 1:29) Och eftersom Gud hade förbannat marken utanför Eden hade Kain lagt ner mycket möda på sin gåva. (1 Mos. 3:17–19) Han offrade den livsviktiga mat som han hade slitit så hårt för! Men trots det blev hans offergåva inte godkänd av Jehova.

⁷ Var det kanske något fel på det sätt han offrade sin gåva på? Troligen inte. Hur kan vi säga det? När Jehova avvisade Kains gåva anmärkte han inte på hur den hade offrats.  Det nämns faktiskt ingenting om hur vare sig Kain eller Abel frambar sin gåva. Så vad var då problemet?

8, 9. a) Varför godkände Gud varken Kain eller hans offergåva? b) Vad är anmärkningsvärt när det gäller vad Bibeln berättar om Kain och Abel?

⁸ Av Paulus ord till hebréerna förstår vi att Kain inte hade rätt motiv. Han saknade tro. (Hebr. 11:4; 1 Joh. 3:11, 12) Det var därför Gud inte godkände Kain. Det handlade alltså mer om honom själv än om hans offergåva. (1 Mos. 4:5–8) Eftersom Jehova är en kärleksfull Far försökte han leda in sin son på rätt spår igen. Men Kain vägrade ta emot hans hjälp, och därför fick ”köttets gärningar”, som ”fientlighet, konflikter, svartsjuka”, fritt spelrum i hans hjärta. (Gal. 5:19, 20) Kains onda hjärta gjorde att hans tillbedjan blev värdelös, även om han gjorde vissa saker på rätt sätt. Hans exempel lär oss att ren tillbedjan innefattar mer än bara det som syns utåt.

⁹ Bibeln berättar en hel del om Kain. Vi får till exempel höra Jehovas egna ord till honom, vi får läsa Kains svar och vi får dessutom reda på vad hans barn hette och lite om vad de gjorde. (1 Mos. 4:17–24) Däremot vet vi inte om Abel hade barn eller inte, och inget av det han sa finns med i Bibeln. Men trots det talar hans handlingar sitt tydliga språk än i dag. På vilket sätt?

10. Vilket mönster för ren tillbedjan gav Abel?

¹⁰ Abel frambar sitt offer åt Jehova eftersom han visste att han var den ende värdige mottagaren. Offergåvan var av allra bästa kvalitet – han valde ut ”några av de förstfödda lammen i sin hjord”. Bibeln berättar inte om han offrade dem på ett altare eller inte, men det är uppenbart att han gjorde det på ett godkänt sätt. Men det finaste med Abel och hans gåva, som vi fortfarande kan lära oss mycket av 6 000 år senare, är hans motiv. Han trodde på Jehova och älskade hans normer, och det motiverade honom att frambära sitt offer. Hur kan vi veta det?

11. Varför kunde Jesus säga att Abel var rättfärdig?

¹¹ För det första kan vi tänka på det Jesus sa om Abel. Jesus befann sig i himlen när Abel levde på jorden. Han brydde sig verkligen om den här sonen till Adam och kände honom mycket väl. (Ords. 8:22, 30, 31; Joh. 8:58; Kol. 1:15, 16) Så när han sa att Abel var rättfärdig beskrev han något som han hade sett med egna ögon. (Matt. 23:35) En rättfärdig person är någon som erkänner Jehovas rätt att sätta normen för rätt och fel, men han gör mer än så. Han visar också i ord och handling att han tycker om Jehovas normer. (Jämför  Lukas 1:5, 6.) Det tar tid för en person att få rykte om sig att vara rättfärdig. Så redan innan Abel offrade åt Jehova måste han ha varit känd som en som höll sig till hans normer. Det kan inte ha varit det lättaste. Hans storebror hade ju ett ont hjärta, så av honom fick han knappast något stöd. (1 Joh. 3:12) Hans mamma hade trotsat en direkt befallning från Jehova, och hans pappa hade gått emot Jehova genom att själv vilja bestämma vad som var rätt och fel. (1 Mos. 2:16, 17; 3:6) Tänk vad modig Abel var som valde en helt annan inriktning i livet än sin familj!

12. Vad var största skillnaden mellan Kain och Abel?

¹² För det andra kan vi tänka på det Paulus sa om sambandet mellan tro och rättfärdighet. Han skrev: ”I tro frambar Abel ett offer åt Gud som var mer värt än Kains. Och han fick en bekräftelse på att hans tro hade gjort honom rättfärdig.” (Hebr. 11:4) Till skillnad från Kain hade alltså Abel stark tro, och han visade under hela sitt liv att han litade på Jehovas sätt att hantera saker.

13. Vad lär vi oss av Abel?

¹³ Abels exempel lär oss att vi måste ha rätt motiv för att vår tillbedjan ska vara ren. Vi måste ha stark tro på Jehova och vilja leva efter hans rättfärdiga normer. Dessutom lär vi oss att ren tillbedjan innefattar mer än en enda handling av tro – det har med hela vårt liv att göra.

14. Varför godkände Jehova Noas, Abrahams och Jakobs offer?

¹⁴ Abel var den första ofullkomliga människa som tillbad Jehova på ett rent sätt, men han var långt ifrån den sista. Paulus nämner andra som också gjorde det, till exempel Noa, Abraham och Jakob. (Läs Hebréerna 11:7, 8, 17–21.) Var och en av dem frambar offer åt Jehova, och han godkände deras gåvor. Varför gjorde han det? Därför att de inte bara utförde formella religiösa handlingar. Nej, de uppfyllde alla huvudkriterier på sann tillbedjan. Vi ska se på deras exempel.

15, 16. Hur uppfyllde Noa de fyra huvudkriterierna på ren tillbedjan?

¹⁵ När Noa föddes hade det bara gått 126 år sedan Adam dog, men ändå hade världen omkring honom redan sjunkit lågt när det gällde tillbedjan. * (1 Mos. 6:11) Av alla som levde på jorden före översvämningen var det bara Noa och hans familj som tjänade Jehova på rätt sätt. (2 Petr. 2:5) Efter att ha överlevt översvämningen ville Noa frambära ett offer åt Jehova, så han byggde ett altare, det första som uttryckligen nämns i Bibeln. Den här handlingen förmedlade ett tydligt budskap till hans familj och till resten av mänskligheten som  skulle härstamma från honom: Jehova är den ende värdige mottagaren av tillbedjan. Av alla de djur som fanns valde Noa att offra ”några av de rena djuren och av de rena flygande varelserna”. (1 Mos. 8:20) Det här var offer av bästa kvalitet eftersom Jehova själv hade sagt att de var rena. (1 Mos. 7:2)

¹⁶ Noa frambar de här brännoffren på altaret som han hade byggt. Godkände Jehova Noas sätt att tillbe honom? Ja. I skildringen står det att doften av hans offer var ”behaglig för Jehova” och att Jehova sedan välsignade Noa och hans söner. (1 Mos. 8:21; 9:1) Men i första hand var det Noas motiv som gjorde att Jehova tog emot hans offer. Noa litade verkligen på Jehova och hans sätt att sköta saker. Eftersom Noa var så noga med att lyda Jehova och följa hans normer säger Bibeln att han ”vandrade med den sanne Guden”. Det gjorde att han blev känd som en rättfärdig man. (1 Mos. 6:9; Hes. 14:14; Hebr. 11:7)

17, 18. Hur uppfyllde Abraham de fyra huvudkriterierna på ren tillbedjan?

¹⁷ Abraham var omgiven av falsk tillbedjan. Han bodde i Ur, där stadsbilden dominerades av ett stort tempel som var tillägnat månguden Nanna. * Och Abrahams egen far tillbad falska gudar en gång i tiden. (Jos. 24:2) Men själv valde Abraham att tillbe den sanne Guden, Jehova. Han lärde sig säkert mycket om honom av sin släkting Sem, en av Noas söner. De levde samtidigt i 150 år.

¹⁸ Abraham frambar många offer under sitt långa liv och riktade alltid sin tillbedjan till den ende värdige mottagaren, Jehova. (1 Mos. 12:8; 13:18; 15:8–10) Var Abraham beredd att ge honom offer av högsta kvalitet? Absolut. Det blev helt uppenbart när han var villig att offra sin älskade son Isak. Vid det tillfället beskrev Jehova exakt på vilket sätt Abraham skulle frambära offret. (1 Mos. 22:1, 2) Och Abraham var villig att följa anvisningarna in i minsta detalj. Det var Jehova som hindrade honom från att faktiskt döda sin son. (1 Mos. 22:9–12) Jehova godkände Abrahams tillbedjan därför att han hade rätt motiv. ”Abraham trodde på Jehova, och därför betraktades han som rättfärdig”, skrev Paulus. (Rom. 4:3)

19, 20. Hur uppfyllde Jakob de fyra huvudkriterierna på ren tillbedjan?

¹⁹ Jakob bodde under en stor del av sitt liv i Kanaan, det land som Jehova hade lovat Abraham och hans avkomlingar. (1 Mos. 17:1, 8) Den tillbedjan som invånarna höll på med där var så motbjudande och avskyvärd att Jehova sa att landet skulle ”spy ut dem”. (3 Mos. 18:24, 25, noten) När Jakob var 77 år lämnade han Kanaan. Han gifte sig och återvände  längre fram med en stor familj. (1 Mos. 28:1, 2; 33:18) Några i familjen hade dessvärre påverkats av falsk tillbedjan. Men när Jehova uppmanade Jakob att ge sig av till Betel och bygga ett altare där, tog Jakob tag i situationen. Han sa först till sin familj: ”Gör er av med de utländska gudarna som ni har hos er, och tvätta er.” Sedan följde han troget de anvisningar han hade fått. (1 Mos. 35:1–7)

²⁰ Jakob byggde flera altaren i det utlovade landet, och mottagaren av hans tillbedjan var alltid Jehova. (1 Mos. 35:14; 46:1) Kvaliteten på hans offer, sättet han tillbad på och motivet till hans tillbedjan gjorde att han beskrevs som ”klanderfri”, ett uttryck som används i Bibeln om dem som är godkända av Gud. (1 Mos. 25:27, noten) Jakob var trogen mot Jehova livet igenom, och han blev därför ett fantastiskt exempel för nationen Israel, som skulle härstamma från honom. (1 Mos. 35:9–12)

21. Vad kan vi lära oss om ren tillbedjan av patriarkerna?

²¹ Vad kan vi lära oss om ren tillbedjan av patriarkerna? I likhet med dem är vi omgivna av människor, kanske även familjemedlemmar, som skulle kunna göra det svårt för oss att vara helhjärtade i vår tillbedjan av Jehova. För att kunna stå emot det inflytandet måste vi stärka vår tro på Jehova och inse värdet av att följa hans rättfärdiga normer. Vi visar vår tro genom att lyda Jehova och använda vår tid, vår energi och våra tillgångar till att tjäna honom. (Matt. 22:37–40; 1 Kor. 10:31) Det är verkligen underbart att veta att när vi tillber honom efter allra bästa förmåga, på det sätt som han vill och med rätt motiv, så ser han oss som rättfärdiga! (Läs Jakob 2:18–24.)

22–24. Nämn tre saker som betonades i lagen.

²² Jehova gav Jakobs avkomlingar en lagsamling som tydligt visade vad han förväntade av dem. Om de var lydiga mot honom skulle de bli hans ”särskilda folk” och ”en helig nation”. (2 Mos. 19:5, 6) Hur betonade lagen de fyra huvudkriterierna på ren tillbedjan?

²³ Jehova var tydlig med vem som skulle vara mottagaren av deras tillbedjan: ”Du ska inte ha några andra gudar än mig.” (2 Mos. 20:3–5) Offren de frambar åt honom skulle vara av högsta kvalitet. Till exempel fick djuren inte ha några defekter. (3 Mos. 1:3; 5 Mos. 15:21; jämför Malaki 1:6–8.) Leviterna fick del av offergåvorna till Jehova, men sedan skulle de också frambära personliga offer. Och då skulle de  ta ”det allra bästa av de gåvor” de själva hade fått. (4 Mos. 18:29) Israeliterna fick specifika anvisningar om på vilket sätt de skulle tillbe. De fick veta vad, var och hur de skulle offra till Jehova. Sammanlagt hade de över 600 lagar att rätta sig efter, och de fick uppmaningen: ”Ni ska vara noga med att göra precis som Jehova, er Gud, har befallt er och inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster.” (5 Mos. 5:32)

²⁴ Spelade det någon roll var någonstans israeliterna frambar sina offer? Ja. Jehova uppmanade sitt folk att bygga en tälthelgedom, och den blev centrum för sann tillbedjan på den tiden. (2 Mos. 40:1–3, 29, 34) Om Gud skulle godkänna deras offergåvor var de tvungna att ta med sig dem dit. * (5 Mos. 12:17, 18)

25. Vad var viktigast när det gällde offren? Förklara.

²⁵ Men det allra viktigaste var motivet. Det var kärleken till Jehova och hans normer som skulle motivera israeliterna att frambära sina offer. (Läs 5 Moseboken 6:4–6.) När deras tillbedjan bara blev rutin förkastade Jehova deras offer. (Jes. 1:10–13) Han låter sig aldrig luras av spelad hängivenhet. Det  förstår vi av det han senare sa om sitt folk genom profeten Jesaja: ”Med läpparna ärar de mig, men deras hjärtan är långt ifrån mig.” (Jes. 29:13)

26. Vilken viktig funktion hade Salomos tempel till en början?

²⁶ Flera hundra år efter att israeliterna hade kommit till det utlovade landet byggde kung Salomo ett centrum för ren tillbedjan som var mycket mer storslaget än tälthelgedomen. (1 Kung. 7:51; 2 Krön. 3:1, 6, 7) Till en början var Jehova den ende mottagaren av offren i detta tempel. Salomo och hans undersåtar frambar stora mängder offer av hög kvalitet på just det sätt som Guds lag föreskrev. (1 Kung. 8:63) Men hur påkostat templet än var och hur många offer som än frambars där, så var det inte det som gjorde att Jehova godkände deras tillbedjan. Nej, det var deras motiv. Salomo betonade det i samband med invigningen av templet. Han sa: ”Låt ert hjärta vara fullständigt hängivet Jehova, vår Gud, genom att ni följer hans bud och stadgar, som ni gör i dag.” (1 Kung. 8:57–61)

27. Vad gjorde Israels kungar och deras undersåtar, och vad gjorde Jehova?

²⁷ Sorgligt nog fortsatte inte israeliterna att följa kungens visa råd och levde inte upp till de fyra huvudkriterierna för ren tillbedjan. Israels kungar och deras undersåtar lät sin moral sjunka, de förlorade sitt goda förhållande till Jehova och de slutade följa hans rättfärdiga normer. Om och om igen sände Jehova profeter till dem för att tillrättavisa dem och varna dem för konsekvenserna av deras handlingar. (Jer. 7:13–15, 23–26) En av dessa profeter var Hesekiel. Han framförde troget Jehovas budskap under en mycket kritisk period i den rena tillbedjans historia.

28, 29. Vad vet vi om Hesekiel? (Se rutan ”Hesekiels liv”.)

²⁸ Hesekiel var väl insatt i hur tillbedjan vid Salomos tempel gick till. Hans pappa var präst och tjänade därför regelbundet i templet. (Hes. 1:3) Vi kan tänka oss att Hesekiel hade en bra uppväxt, och hans pappa undervisade honom säkert om Jehova och om lagen. Faktum är att Hesekiel föddes ungefär samtidigt som lagboken hittades i templet. * Josia, den gode kung som hade makten då, blev väldigt berörd av det som stod i den. Han hade börjat återställa ren tillbedjan, men nu gick han in för det ännu mer. (2 Kung. 22:8–13)

²⁹ I likhet med trogna män före honom uppfyllde Hesekiel de fyra kriterierna på ren tillbedjan. När man läser hans bibelbok ser man att han enbart tjänade Jehova och hela  tiden gav honom sitt bästa. Han gjorde troget det Jehova bad honom göra och på just det sätt som Jehova hade sagt. Det var Hesekiels starka tro som fick honom att göra allt det här. Det kan man verkligen inte säga om de flesta av hans samtida. Som ung hade Hesekiel hört Jeremias profetior. Jeremia började profetera år 647 f.v.t. och varnade ihärdigt för Jehovas kommande dom.

30. a) Vad visar Hesekiels profetior? b) Vad är en profetia, och hur ska Hesekiels profetior förstås? (Se rutan ”Hjälp att förstå Hesekiels profetior”.)

³⁰ Hesekiels inspirerade ord visar hur långt bort från den rena tillbedjan Guds folk hade kommit. (Läs Hesekiel 8:6.) När Jehova började gå till rätta med sitt folk var Hesekiel med bland dem som fördes i fångenskap till Babylon. (2 Kung. 24:11–17) Men att Hesekiel blev tillfångatagen betyder inte att han blev straffad. Jehova hade ett uppdrag åt honom som han skulle utföra bland det landsförvisade folket. De fantastiska syner och profetior som Hesekiel fick skriva ner visar hur ren tillbedjan skulle återställas i Jerusalem. Men inte bara det. De ger också en inblick i hur alla som älskar Jehova till slut ska få se den rena tillbedjan helt återställd.

31. Vad kommer den här boken att hjälpa oss med?

³¹ I den här boken ska vi få en glimt av den himmelska sfär där Jehova bor. Vi ska också se hur ren tillbedjan förorenades, hur Jehova har återställt den och beskyddat sitt folk och hur det ska bli i framtiden, när alla människor kommer att tillbe Jehova. I nästa kapitel ska vi se närmare på Hesekiels första syn. Den sätter fart på fantasin och målar upp en bild av Jehovas storhet och den himmelska delen av hans organisation och visar varför det bara är Jehova som förtjänar vår tillbedjan.