Matteusevangeliet 22:1–46

22  Ännu en gång berättade Jesus liknelser för dem. Han sa:  ”Himmelriket är som när en kung ordnade ett bröllop+ för sin son.  Han sände ut sina tjänare för att be de inbjudna komma till bröllopsfesten, men de ville inte komma.+  Då sände han ut andra tjänare och sa till dem: ’Säg till de inbjudna: ”Jag har lagat bröllopsmiddagen. Tjurarna och gödboskapen har slaktats, och allt är färdigt. Kom till bröllopet!”’  Men de inbjudna brydde sig inte om det, utan någon gick till sin åker och någon annan till sin affärsverksamhet.+  Och resten av dem överföll hans tjänare och misshandlade och dödade dem.  Kungen blev rasande, och han sände sin armé och dödade mördarna och brände upp deras stad.+  Sedan sa han till sina tjänare: ’Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.+  Gå därför ut på de stora vägarna,* och bjud in alla ni möter till bröllopet.’+ 10  Alltså gick tjänarna ut på vägarna och tog med sig alla som de träffade på, både onda och goda. Och bröllopssalen fylldes av gäster.* 11  När kungen kom in och betraktade sina gäster fick han syn på en man som inte var klädd för bröllop. 12  Så kungen sa till honom: ’Min vän, hur har du lyckats komma in här utan bröllopskläder?’ Men mannen kunde inte svara. 13  Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret utanför. Där ska han gråta och gnissla tänder.’ 14  Många är nämligen bjudna, men få är utvalda.” 15  Då gick fariséerna i väg och konspirerade för att försöka sätta dit honom för något han sa.+ 16  Och de skickade sina lärjungar och även anhängare av Herodes parti+ till honom, och de sa: ”Lärare, vi vet att du alltid talar sanning och lär ut Guds väg på rätt sätt. Du försöker inte ställa dig in hos andra, och du gör inte skillnad på människor.* 17  Så vad säger du? Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?” 18  Jesus förstod att de hade onda motiv och sa: ”Hycklare, varför sätter ni mig på prov? 19  Visa mig skattemyntet.” De gav honom en denar. 20  Han sa till dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” 21  ”Kejsarens”, svarade de. Då sa han till dem: ”Ge därför kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.”+ 22  När de hörde detta blev de förvånade, och de lämnade honom och gick därifrån. 23  Samma dag kom det några sadducéer, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse,+ och frågade honom:+ 24  ”Lärare, Mose har sagt: ’Om en man dör utan att ha fått barn ska hans bror gifta sig med änkan för att skaffa barn åt sin bror.’+ 25  Nu var det så att vi hade sju bröder bland oss. Den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade några barn lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26  Samma sak hände med den andre och den tredje, och till slut med alla sju. 27  Sist av alla dog kvinnan. 28  Vilken av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? De har ju varit gifta med henne allihop.” 29  Jesus svarade: ”Ni tänker fel, för ni förstår varken Skrifterna eller hur Guds kraft verkar.+ 30  I uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.+ 31  Och när det gäller de dödas uppståndelse, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: 32  ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.’+ Han är inte de dödas Gud utan de levandes.”+ 33  När folket hörde detta blev de imponerade av hans undervisning.+ 34  När fariséerna fick höra att Jesus hade gjort sadducéerna svarslösa, gick de till honom i samlad trupp. 35  Och en av dem, som var expert på lagen, ville sätta honom på prov och frågade: 36  ”Lärare, vilket är det viktigaste budet i lagen?”+ 37  Han sa till honom: ”’Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med hela ditt sinne.’+ 38  Detta är det största och viktigaste budet. 39  Det andra, som liknar det, är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’+ 40  Det är de här två buden som hela lagen och profeterna bygger på.”+ 41  Medan fariséerna var samlade frågade Jesus:+ 42  ”Vad säger ni om Messias? Vems son är han?” ”Davids”,+ svarade de. 43  Han frågade dem: ”Men hur kommer det sig då att David under inspiration+ kallar honom ’herre’, när han säger: 44  ’Jehova sa till min herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter”’?+ 45  Om David kallar honom ’herre’, hur kan han samtidigt vara hans son?”+ 46  Men ingen hade något att säga, och efter den dagen vågade ingen fråga ut honom mer.

Fotnoter

Eller ”på vägarna som leder ut ur staden”.
Eller ”dem som låg till bords”.
Eller ”du påverkas inte av människors yttre”.

Studienoter

liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

liknelser: Eller ”bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)

klädd för bröllop: Eftersom det här var ett kungligt bröllop kan den kungliga värden ha ordnat speciella kläder till sina gäster. I så fall hade det varit väldigt respektlöst att inte bära de kläderna.

gnissla tänder: Eller ”skära tänder”. Uttrycket kan inbegripa tanken på ångest, förtvivlan och ilska, möjligen i kombination med hårda ord och våldsamma handlingar.

gnissla tänder: Se studienot till Mt 8:12.

sätta dit honom: Ordagrant ”snärja honom”, som en fågel i ett nät. (Jämför Pre 9:12, där Septuaginta använder denna grekiska jaktterm för att återge ett hebreiskt ord som betyder ”fånga i en fälla”, ”snärja”.) Fariséerna använde smicker och försåtliga frågor (Mt 22:16, 17) för att locka fram ett svar från Jesus som de kunde använda mot honom.

anhängare av Herodes parti: Se Ordförklaringar.

skatt: Eller ”huvudskatt”. En årlig skatt som troligen motsvarade en denar, eller en dagslön, och som romarna krävde av alla som hade registrerats i en folkräkning. (Lu 2:1–3)

kejsaren: Det var Tiberius som var kejsare när Jesus utförde sin tjänst här på jorden, men uttrycket används inte bara om den regerande kejsaren. Det kunde också stå för den offentliga myndigheten eller staten och dess representanter, som Paulus kallade ”myndigheterna” och Petrus kallade ”kungen” och ”ståthållarna”. (Rom 13:1–7; 1Pe 2:13–17; Tit 3:1; se Ordförklaringar.)

hycklarna: Det grekiska ordet hypokritẹ̄s avsåg ursprungligen grekiska (och senare romerska) skådespelare som bar stora masker som var konstruerade för att förstärka rösten. Ordet användes senare i överförd bemärkelse om någon som döljer sin sanna natur och sina verkliga avsikter genom att förställa sig och lura andra. De ”hycklare” som Jesus talar om här är de judiska religiösa ledarna. (Mt 6:5, 16)

Hycklare: Se studienot till Mt 6:2.

denar: Det här romerska silvermyntet, som hade en bild av kejsaren, var det skattemynt som romarna krävde av judarna. (Mt 22:17) På Jesus tid fick jordbruksarbetare vanligtvis en denar för en arbetsdag på tolv timmar, och i de kristna grekiska skrifterna anges belopp ofta i denarer. (Mt 20:2; Mk 6:37; 14:5; Upp 6:6) Flera olika koppar- och silvermynt användes i Israel. Ett slags silvermynt präglades i Tyros och användes till tempelskatten. Men för att betala skatten till romarna använde man tydligtvis silverdenaren, som hade en bild av kejsaren. (Se Ordförklaringar och Tillägg B14.)

bild och inskrift: På framsidan av en vanlig denar fanns det en bild av den romerske kejsaren Tiberius (som regerade från 14 till 37 v.t.) med en lagerkrans på huvudet och en inskription på latin som löd: ”Kejsar Tiberius Augustus, son till den gudomlige Augustus.” (Se också Tillägg B14.)

Ge därför: Ordagrant ”Ge därför tillbaka”. Eftersom det var kejsaren som hade präglat mynten hade han rätt att kräva tillbaka en del av dem. Men han hade inte rätt att kräva att någon överlämnade eller vigde sitt liv åt honom. Det är Gud som har gett människor ”liv och andedräkt och allt”. (Apg 17:25) Man kan alltså bara ”ge tillbaka” sitt liv och sin hängivenhet till Gud, den ende som har rätt att kräva fullständig hängivenhet.

kejsaren det som tillhör kejsaren: Det här är det enda tillfälle (beskrivs här och i parallellskildringarna i Mk 12:17 och Lu 20:25) då det nämns att Jesus talar om den romerske kejsaren. I ”det som tillhör kejsaren” ingår betalning för tjänster som myndigheterna tillhandahåller. Det inbegriper också att man visar myndigheterna ära och underordnar sig dem i relativ bemärkelse. (Rom 13:1–7)

Gud det som tillhör honom: Detta inbegriper att man tillber och älskar Jehova av hela sitt hjärta och att man är fullständigt lydig och lojal mot honom. (Mt 4:10; 22:37, 38; Apg 5:29; Rom 14:8)

uppståndelse: Det grekiska ordet anạstasis betyder ordagrant ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp”. Ordet används omkring 40 gånger i de kristna grekiska skrifterna om en uppståndelse från döden. (Mt 22:31; Apg 4:2; 24:15; 1Kor 15:12, 13) I Septuaginta i Jes 26:19 används en verbform av anạstasis för att återge det hebreiska verbet ”leva” i frasen ”Dina döda ska få liv”. (Se Ordförklaringar.)

gifte sig den andre med änkan: Bland de forntida israeliterna fanns en anordning som skulle förhindra att släktlinjerna dog ut. Om en man dog utan att ha fått en son, skulle hans bror gifta sig med änkan. (1Mo 38:8) Detta arrangemang, som längre fram blev en del av Moses lag, kallades svågeräktenskap (levirat). (5Mo 25:5, 6) Svågeräktenskap praktiserades på Jesus tid, och därför kunde sadducéerna hänvisa till det, som vi ser i versen. Enligt lagen fick man inte förvägra en släkting svågeräktenskap. En man som inte ville ”föra sin brors släkt vidare” drog vanära över sig själv. (5Mo 25:7–10; Rut 4:7, 8)

lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror: Se studienot till Mk 12:21.

Skrifterna: Syftar ofta på de inspirerade hebreiska skrifterna som helhet.

uppståndelse: Det grekiska ordet anạstasis betyder ordagrant ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp”. Ordet används omkring 40 gånger i de kristna grekiska skrifterna om en uppståndelse från döden. (Mt 22:31; Apg 4:2; 24:15; 1Kor 15:12, 13) I Septuaginta i Jes 26:19 används en verbform av anạstasis för att återge det hebreiska verbet ”leva” i frasen ”Dina döda ska få liv”. (Se Ordförklaringar.)

uppståndelse: Se studienot till Mt 22:23.

vad Gud har sagt: Jesus hänvisar här till ett samtal mellan Mose och Jehova som utspelade sig omkring år 1514 f.v.t. (2Mo 3:2, 6) Vid den tiden hade Abraham varit död i 329 år, Isak i 224 år och Jakob i 197 år. Men Jehova sa ändå inte att han var deras Gud, utan att han är deras Gud. (Mt 22:32)

utan de levandes: Enligt parallellskildringen i Lu 20:38 konstaterade Jesus i samma uttalande: ”För i hans ögon [eller ”ur hans synvinkel”] lever de alla.” Bibeln visar att människor som visserligen lever men som håller sig långt borta från Gud är döda ur hans synvinkel. (Ef 2:1; 1Ti 5:6) Men alla hans tjänare som har dött lever fortfarande, enligt hans sätt att se på det, eftersom hans löfte att uppväcka dem från döden är så fullständigt säkert. (Rom 4:16, 17)

Han är inte de dödas Gud: De tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna stöder den här lydelsen. Men en del handskrifter upprepar ordet ”Gud” och kan återges med: ”Gud är inte de dödas Gud.” En del översättningar har en liknande lydelse. En översättning av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J18 i Tillägg C) använder tetragrammet här och kan återges med: ”Jehova är inte de dödas Gud.” (Jämför 2Mo 3:6, 15.)

utan de levandes: Se studienot till Mk 12:27.

gjort ... svarslösa: Det grekiska verbet kan också återges med ”göra stum” (ordagrant ”sätta munkorg på”). Jesus gjorde helt rätt med tanke på att sadducéerna hade ställt en skenhelig fråga. Hans svar var så effektivt att de blev tysta. (1Pe 2:15)

älskade: Det här är första förekomsten av det grekiska verbet agapạō (”att älska”) i Johannes evangelium. Johannes använder detta verb och det besläktade substantivet agạpē (”kärlek”) 44 gånger i sitt evangelium – de förekommer fler gånger än i de andra tre evangelierna tillsammans. I Bibeln syftar agapạō och agạpē ofta på osjälvisk kärlek som bygger på eller vägleds av principer. Det framgår av hur verbet används i den här versen, där det sägs att Gud älskade världen, dvs. människovärlden som behövde friköpas från synd. (Joh 1:29) Substantivet används i 1Jo 4:8 när Johannes säger att ”Gud är kärlek”. Kärlek (agạpē) är den första egenskap som nämns i uppräkningen av ”andens frukt” (Gal 5:22), och den beskrivs utförligt i 1Kor 13:4–7. Med tanke på hur ordet används i Bibeln kan man förstå att kärlek ofta är något mer än en känslomässig reaktion på vad någon säger eller gör. I många fall är det här slaget av kärlek mer omfattande, och det kommer ofta till uttryck på ett hänsynsfullt och genomtänkt sätt. (Mt 5:44; Ef 5:25) Den kärlek som de kristna uppodlar bör därför innefatta en moralisk känsla som tar hänsyn till principer, plikt och anständighet. Men ofta inbegriper den även varma känslor och tillgivenhet. (1Pe 1:22) Man kan se det av hur Johannes använder ordet i sitt evangelium. När han skrev att ”Fadern älskar Sonen” (Joh 3:35) använde han en form av ordet agapạō, men när han skrev ner vad Jesus sa om samma relation (Joh 5:20) använde han en form av det grekiska verbet filẹō (”ha tillgivenhet för”, ”tycka om”).

sinne: Dvs. förståndet, intellektet. En människa måste använda sina mentala förmågor för att lära känna Gud och få en starkare kärlek till honom. (Joh 17:3; Rom 12:1) I det här citatet från 5Mo 6:5 används de tre orden ”hjärta”, ”själ” och ”styrka” i den hebreiska grundtexten. Men i Markus skildring, som skrevs på grekiska, används fyra olika ord: hjärta, själ, sinne och styrka. Det kan finnas flera anledningar till detta. Ordet ”sinne” kan ha lagts till för att få med alla nyanser av de tre hebreiska orden, som överlappar varandra i betydelse. Ytterligare en anledning är att det inte finns något specifikt ord för ”sinne” på gammalhebreiska. Detta begrepp rymdes i stället i det hebreiska ordet för ”hjärta”. ”Hjärta” användes bildligt om hela den inre människan, däribland en persons tankar, känslor, inställning och drivkraft. (5Mo 29:4; Ps 26:2; 64:6; se studienot till hjärta i den här versen.) I Septuaginta översätts därför ofta det hebreiska ordet för ”hjärta” med det grekiska ordet för ”sinne”. (1Mo 8:21; 17:17; Ord 2:10; Jes 14:13) En annan anledning till att Markus använder sinne kan vara att det hebreiska ordet för ”styrka” och det grekiska ordet för ”sinne” överlappar varandra i betydelse. (Jämför Mt 22:37, där ”sinne” används, inte ”styrka”.) Denna överlappande betydelse kan också förklara varför ordet ”förstånd” används i den skriftlärdes svar till Jesus. (Mk 12:33) Detta kan även förklara varför evangelieskribenterna inte använder exakt de ord som förekommer i 5Mo 6:5 när de citerar denna vers. (Se studienot till styrka i den här versen och studienoter till Mt 22:37; Lu 10:27.)

hjärta ... själ ... styrka ... sinne: En man som var expert på lagen citerar 5Mo 6:5, där den hebreiska grundtexten använder tre ord: hjärta, själ och styrka. Men i Lukas skildring, som är skriven på grekiska, använder mannen fyra ord: hjärta, själ, styrka och sinne. Det mannen säger visar att man på Jesus tid brukade använda fyra grekiska ord för att återge de tre hebreiska orden. (För en mer ingående förklaring, se studienot till Mk 12:30.)

Du ska älska: Det grekiska ord som här återgetts med ”älska” är agapạō. Det här verbet och det besläktade substantivet agạpē (kärlek) förekommer mer än 250 gånger i de kristna grekiska skrifterna. I 1Jo 4:8 används substantivet agạpē i frasen ”Gud är kärlek”, och Bibeln framhåller Gud som det främsta exemplet på att visa osjälvisk kärlek som styrs av principer. Hans kärlek kommer till uttryck på ett aktivt och omtänksamt sätt. Den är lojal och inbegriper handlingar, inte bara känslor. Människor som visar sådan kärlek gör det på grund av ett medvetet val och efterliknar då Gud. (Ef 5:1) Det är därför som en människa kan uppmanas att visa kärlek, som i de två största buden, som det hänvisas till i det här sammanhanget. Jesus citerar här från 5Mo 6:5. De hebreiska ord som först och främst används om kärlek är verbet ’ahẹv eller ’ahạv (älska) och substantivet ’ahavạh (kärlek). De har ungefär samma betydelseinnehåll som de grekiska ord som nämns ovan. När det handlar om att älska Jehova uttrycker dessa ord en persons önskan att vara fullständigt hängiven Gud och tjäna endast honom. Jesus visade det här slaget av kärlek på ett fullkomligt sätt. Han visade att kärleken till Gud inbegriper mer än att bara ha varma känslor för Jehova. Den styr en människas hela liv – allt hon tänker, säger och gör. (Se studienot till Joh 3:16.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:5, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

hjärta: När det här ordet används i bildlig bemärkelse syftar det i allmänhet på hela den inre människan. Men när det nämns tillsammans med ”själ” och ”sinne” får det tydligtvis en mer specifik innebörd. Det syftar då i huvudsak på en människas önskningar och känslor. De tre orden som används här (hjärta, själ och sinne) syftar inte på helt skilda saker, utan överlappar varandra och framhåller på starkast möjliga sätt att vi måste älska Jehova helt och fullt.

själ: Dvs. hela ens väsen. (Se Ordförklaringar.)

sinne: Dvs. förståndet, intellektet. En människa måste använda sina mentala förmågor för att lära känna Gud och få en starkare kärlek till honom. (Joh 17:3; Rom 12:1) I det här citatet från 5Mo 6:5 används de tre orden ”hjärta”, ”själ” och ”styrka” i den hebreiska grundtexten. Men på grekiska, i Matteus skildring, används ordet ”sinne” i stället för ”styrka”. Det kan finnas flera anledningar till detta. En anledning är att det inte finns något specifikt ord för ”sinne” på gammalhebreiska. Det begreppet rymdes i stället i det hebreiska ordet för ”hjärta”. ”Hjärta” användes bildligt om hela den inre människan, däribland en persons tankar, känslor, inställning och drivkraft. (5Mo 29:4; Ps 26:2; 64:6; se studienot till hjärta i den här versen.) I Septuaginta översätts därför ofta det hebreiska ordet för ”hjärta” med det grekiska ordet för ”sinne”. (1Mo 8:21; 17:17; Ord 2:10; Jes 14:13) En annan anledning till varför Matteus kanske använde det grekiska ordet för ”sinne” i stället för ”styrka” när han citerade 5Mo 6:5 är att det hebreiska ordet som återges med ”styrka [eller ”handlingskraft”, fotnot]” kan innefatta både fysisk styrka och mentala och intellektuella förmågor. De hebreiska och grekiska orden överlappar alltså varandra i innebörd, vilket kan förklara Matteus ordval när han citerade från 5Mo. (Se studienoter till Mk 12:30; Lu 10:27.)

Du ska älska din medmänniska: Den mosaiska lagen uppmanade israeliterna att älska sina medmänniskor. (3Mo 19:18) Även om uttrycket ”medmänniska” eller ”nästa” kunde avse vilken människa som helst, så begränsade en del judar uttrycket till att bara omfatta andra judar, i synnerhet dem som följde de muntliga traditionerna. De menade att alla andra än judar skulle betraktas som fiender.

Det andra: Det som står i Mt 22:37 är Jesus direkta svar på fariséns fråga, men nu utvidgar han svaret och citerar ett bud till. (3Mo 19:18) På det sättet visar han att de två buden är oupplösligt förbundna med varandra och att hela lagen och profeterna bygger på dem. (Mt 22:40)

medmänniska: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”den [som är] nära”, men det syftar inte bara på någon som bor i närheten. Det kan syfta på vem som helst som man har att göra med. (Lu 10:29–37; Rom 13:8–10; se studienot till Mt 5:43.)

lagen och profeterna: ”Lagen” syftar på de fem Moseböckerna. ”Profeterna” syftar på de profetiska böckerna i de hebreiska skrifterna. Men när de här uttrycken används tillsammans kan det beteckna alla böcker i de hebreiska skrifterna. (Mt 7:12; 22:40; Lu 16:16)

hela lagen och profeterna: Se studienot till Mt 5:17.

bygger på: Det grekiska verbet betyder ordagrant ”hänga på”, men här används det bildligt i betydelsen ”vara beroende av”, ”bygga på”. Jesus visade därigenom att allt som står i de hebreiska skrifterna – inte bara lagen med de tio budorden – bygger på kärlek. (Rom 13:9)

Kristus: Denna titel härleds från det grekiska ordet Christọs och motsvarar titeln ”Messias” (från det hebreiska mashịach), och båda dessa titlar betyder ”den smorde”. Styresmän på Bibelns tid förordnades genom att bli smorda med olja.

Messias: Ordagrant ”Kristus”. I den grekiska texten föregås Christọs av bestämd artikel, vilket tydligtvis var ett sätt att betona Jesus roll som Messias.

Messias: Eller ”den Smorde”, ”Kristus”. (Se studienoter till Mt 1:1; 2:4.)

under inspiration: Ordagrant ”i ande”. Dvs. under påverkan av Guds ande. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 110:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

under dina fötter: Dvs. underlagda hans myndighet.

Media

Kejsar Tiberius
Kejsar Tiberius

Tiberius föddes år 42 f.v.t., och han blev romarrikets andre kejsare år 14 v.t. Tiberius dog i mars år 37 v.t. Det var alltså han som var romersk kejsare när Jesus utförde sin tjänst, så det var honom tankarna gick till när Jesus tog ett mynt och sa: ”Ge ... kejsaren det som tillhör kejsaren.” (Mk 12:14–17; Mt 22:17–21; Lu 20:22–25)