Jeremia 7:1–34

7  Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova:  ”Ställ dig i porten till Jehovas hus och ropa ut detta budskap: ’Hör Jehovas ord, alla ni i Juda som går in genom dessa portar för att böja er ner för Jehova.  Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Förändra era liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats.+  Lita inte på lögner och säg inte: ’Detta* är Jehovas tempel, Jehovas tempel, Jehovas tempel!’+  För om ni verkligen förändrar era liv och era gärningar, om ni dömer rättvist mellan två parter i en rättssak,+  om ni inte förtrycker invandrare, faderlösa* och änkor,+ om ni inte får oskyldigt blod att flyta på denna plats och om ni inte skadar er själva genom att följa andra gudar,+  då ska jag låta er bo på denna plats, i det land som jag gav åt era förfäder för all framtid.”’”*  ”Men ni litar på lögner+ – helt i onödan.  Tror ni att ni kan stjäla,+ mörda, vara otrogna, svära falskt,+ offra* åt Baal+ och följa gudar som ni inte känner 10  och sedan träda fram inför mig i detta hus, som bär mitt namn, och säga: ’Vi kommer att bli räddade!’ samtidigt som ni fortsätter att göra allt detta vidriga? 11  Är detta hus som bär mitt namn ett tjuvnäste i era ögon?+ Det är det nämligen i mina ögon”,* säger Jehova. 12  ”’Men gå nu till min helgedom i Silo,+ till den plats där jag först valde att fästa mitt namn,+ och se vad jag gjorde med den på grund av mitt folk Israels ondska.+ 13  Men ni fortsatte att göra allt detta’, säger Jehova. ’Gång på gång talade jag* till er, men ni lyssnade inte.+ Jag ropade till er, men ni svarade inte.+ 14  Detta hus, som bär mitt namn+ och som ni förlitar er på,+ och denna plats, som jag gav åt er och åt era förfäder, ska jag därför behandla på samma sätt som jag behandlade Silo.+ 15  Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag kastade bort alla era bröder, alla Efraims ättlingar.’+ 16  Du ska inte be för detta folk. Du ska inte ropa, be eller vädja till mig för deras skull,+ för jag kommer inte att lyssna till dig.+ 17  Ser du inte vad de gör i Judas städer och på Jerusalems gator? 18  Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himlens drottning.*+ Dessutom bär de fram dryckesoffer åt andra gudar för att kränka mig.+ 19  ’Men är det mig de skadar?’* säger Jehova. ’Är det inte sig själva, till sin egen skam?’+ 20  Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Min vrede och mitt raseri ska tömmas ut över denna plats,+ över människor och djur, över markens träd och jordens frukt. Min vrede ska brinna och inte släckas.’+ 21  Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era andra offer och ät köttet.+ 22  För den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten sa jag inget om brännoffer och slaktoffer och gav dem ingen befallning om det.+ 23  Däremot gav jag dem denna befallning: ”Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud, och ni ska vara mitt folk.+ Vandra på den väg som jag befaller er att vandra, så ska det gå bra för er.”’+ 24  Men de lyssnade inte och ville inte höra på mig,*+ utan de handlade efter eget huvud.* Envist följde de sina onda hjärtan,+ och de gick bakåt, inte framåt. 25  Så har det varit från den dag då era förfäder lämnade Egypten ända till denna dag.+ Jag fortsatte att sända mina tjänare profeterna till er. Jag sände dem varje dag, om och om igen.*+ 26  Men folket ville inte höra på det örat,* utan de vägrade lyssna på mig.+ De var obstinata* och uppförde sig värre än sina förfäder! 27  Du ska säga allt det här till dem,+ men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28  Och du ska säga till dem: ’Detta är den nation som inte lyssnade till Jehova, sin Gud, och som vägrade ta emot tillrättavisning. Lojaliteten har gått förlorad, den nämns inte ens bland dem.’*+ 29  Klipp av dig* håret* och kasta bort det, och sjung en sorgesång på de kala kullarna, för Jehova har förkastat och ska överge den generation som väckt hans vrede. 30  ’För folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon’, säger Jehova. ’De har ställt upp sina avskyvärda avgudar i det hus som bär mitt namn och orenat det.+ 31  De har byggt offerhöjder i Tofet, som ligger i Hinnoms sons dal,*+ för att bränna upp sina söner och döttrar i eld.+ Något sådant hade jag inte befallt, nej, det var fullständigt otänkbart för mig.’+ 32  ’Därför kommer det dagar’, säger Jehova, ’när platsen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal,* utan Dråpdalen. Man ska begrava döda i Tofet tills det inte längre finns några gravplatser kvar.+ 33  Och liken efter detta folk ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur, och ingen kommer att skrämma bort dem.+ 34  I Judas städer och på Jerusalems gator ska jag tysta jubelropen och brudgummens och brudens glädje,+ för landet ska läggas öde.’”+

Fotnoter

Ordagrant ”De”. Syftar på templets alla byggnader.
Eller ”föräldralösa”.
Eller ”från evighet till evighet”.
Eller ”sända upp offerrök”.
Eller ”Jag ser vad som pågår”.
Ordagrant ”Jag steg upp tidigt och talade”.
Titeln på en gudinna som tillbads av avfälliga israeliter, möjligen en fruktbarhetsgudinna.
Eller ”kränker”, ”provocerar”.
Ordagrant ”böjde inte sitt öra”.
Eller ”följde sina egna planer (råd)”.
Ordagrant ”Varje dag steg jag upp tidigt och sände dem”.
Ordagrant ”gjorde sin nacke hård”.
Ordagrant ”böjde inte sitt öra”.
Ordagrant ”den är utrotad från deras mun”.
Riktas till Sion, dvs. Jerusalem.
Eller ”ditt oklippta (överlämnade) hår”.
Se Ordförklaringar under ”Gehenna”.
Se Ordförklaringar under ”Gehenna”.

Studienoter

Media