Du kan glädja Gud

KAN vi verkligen påverka Guds känslor? Har Gud förmåga att känna glädje? I en uppslagsbok definieras ordet ”Gud” som ”den högsta och yttersta verkligheten”. Anta att den här storslagna verkligheten helt enkelt är en opersonlig kraft. Är det rimligt att förvänta att en sådan opersonlig kraft skulle kunna glädja sig? Knappast. Lägg märke till vad som sägs om Gud i Bibeln.

”Gud är en Ande”, sade Jesus Kristus. (Johannes 4:24) En ande är en livsform som skiljer sig från människan. Den är visserligen osynlig för människoögon, men den har en kropp – en ”andlig” sådan. (1 Korinthierna 15:44; Johannes 1:18) I symboliska ordalag talar Bibeln till och med om att Gud har ögon, öron, händer och så vidare. * Gud har också ett namn – Jehova. (Psalm 83:18) Bibelns Gud är en andevarelse. (Hebréerna 9:24) ”Han är den levande Guden och Kungen till oöverskådlig tid.” (Jeremia 10:10)

Som en verklig, levande person kan Jehova också tänka och handla. Han har egenskaper och känslor, sympatier och antipatier. I Bibeln finns det åtskilliga uttalanden som visar vad som behagar och vad som misshagar honom. Medan människogjorda gudar bara återspeglar de karaktärsdrag eller egenskaper som deras mänskliga uppfinnare har, är den allsmäktige Guden, Jehova, själva upphovet till de känslor som han nedlagt i människan. (1 Moseboken 1:27; Jesaja 44:7–11)

Jehova är utan tvivel ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11) Han gläder sig inte bara över sitt skaparverk, utan finner också behag i att genomföra sina avsikter. Genom profeten Jesaja förklarar han: ”Allt som behagar mig kommer jag att göra. ... Jag har sagt det; jag låter det också inträffa. Jag har utformat det; jag genomför det också.” (Jesaja 46:9–11) Psalmisten sjöng: ”Jehova gläder sig över sina verk.” (Psalm 104:31) Men det finns också en annan källa till glädje för Gud. Han säger: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta.” (Ordspråksboken 27:11) Tänk dig in i vad det här innebär – vi kan glädja Gud!

Hur vi kan glädja Guds hjärta

Lägg märke till hur familjeöverhuvudet Noa gladde Jehovas hjärta. Han ”fann ynnest för Jehovas ögon” därför att ”han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida”. I skarp kontrast till de onda på den tiden behagade Noa genom sin tro och lydnad Gud så  mycket att det kunde sägas att ”Noa vandrade med den sanne Guden”. (1 Moseboken 6:6, 8, 9, 22) ”I tro visade Noa gudsfruktan ... och byggde en ark till räddning för sitt hushåll.” (Hebréerna 11:7) Jehova fann behag i Noa och välsignade honom och hans familj genom att rädda dem igenom den här oroliga perioden i människans historia.

Även patriarken Abraham var starkt medveten om Jehovas känslor. Hur väl införstådd han var med Guds sätt att tänka kom tydligt till uttryck när Jehova berättade att städerna Sodom och Gomorra skulle utplånas på grund av deras ondska. Abraham kände Jehova så väl att han visste att det skulle vara otänkbart för Gud att döda den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle. (1 Moseboken 18:17–33) Det var i lydnad för Guds befallning som Abraham flera år senare ”så gott som offrade Isak”, eftersom ”han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda”. (Hebréerna 11:17–19; 1 Moseboken 22:1–18) Abraham var så lyhörd för Guds känslor och visade en sådan stark tro och lydnad att ”han kallades ’Jehovas vän’”. (Jakob 2:23)

En annan man som ville glädja Guds hjärta var kung David i det forntida Israel. Så här sade Jehova om honom: ”Jag har funnit David, Isais son, en man i överensstämmelse med mitt hjärta, som skall utföra alla mina önskningar.” (Apostlagärningarna 13:22) David litade fullständigt på Jehova. Innan han ställdes öga mot öga med jätten Goljat sade han till den israelitiske kungen Saul: ”Jehova, som befriade mig ur lejonets våld och ur björnens våld, han är den som kommer att befria mig ur den här filisténs våld.” Davids förtröstan på Gud blev välsignad, och med Jehovas hjälp kunde han slå ner Goljat. (1 Samuelsboken 17:37, 45–54) David ville inte bara att det han gjorde, utan också att det han sade och i sitt hjärta mediterade över, skulle ”vara välbehagligt för ... Jehova”. (Psalm 19:14)

Hur är det då med oss? Hur kan vi behaga Jehova? Ju mer lyhörda vi är för Guds känslor, desto mer medvetna blir vi om vad vi kan göra för att glädja hans hjärta. När vi läser Bibeln är det viktigt att vi verkligen försöker förstå Guds känslor, för att vi skall ”uppfyllas av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig fattningsförmåga, så att ... [vi] kan vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”. (Kolosserna 1:9, 10) Kunskapen i sin tur hjälper oss att bygga upp tron. Sådan tro är absolut nödvändig, för ”utan tro är det omöjligt att behaga [Gud]”. (Hebréerna 11:6) Ja, om vi anstränger oss för att bygga upp en stark tro och försöker leva i harmoni med Jehovas vilja, kan vi glädja hans hjärta. Samtidigt måste vi se till att vi inte får Jehova att känna sig sårad i hjärtat.

Såra inte Guds känslor

Ett exempel på hur Jehovas känslor kan såras finner vi i berättelsen om Noas tid. Vid den tiden ”uppfylldes [jorden] av våld. Så Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom allt kött hade fördärvat sin väg på jorden.” Hur kände Gud det när han såg det moraliska fördärvet och våldet? ”Jehova ångrade att han hade gjort människorna på jorden”, sägs det i Bibeln, ”och han kände sig sårad i sitt hjärta.” (1 Moseboken 6:5, 6, 11, 12) Gud ångrade sig i den bemärkelsen att han ändrade inställning till den onda generationen före den stora översvämningen på grund av människornas uppförande. Han tolererade inte deras ondska, och från  att ha varit deras Skapare blev han därför deras tillintetgörare.

Jehova blev också bedrövad när hans eget folk, den forntida nationen Israel, ständigt ignorerade hans känslor och kärleksfulla vägledning. Psalmisten klagade: ”Hur ofta gjorde de inte uppror mot honom i vildmarken, fick honom att känna sig sårad i öknen! Gång på gång satte de Gud på prov, ja, de vållade Israels Helige smärta.” Ändå ”var [han] barmhärtig, han övertäckte missgärningen och vållade inte fördärv. Många gånger lät han sin vrede vända tillbaka.” (Psalm 78:38–41) Till och med när de upproriska israeliterna med rätta fick lida konsekvenserna av sin egen syndfullhet, berättas det i Bibeln att ”i allt deras kval led ... [Gud] kval”. (Jesaja 63:9)

Trots att israeliterna hade fått många bevis på Guds ömma känslor för dem, gjorde de ”narr av den sanne Gudens budbärare och föraktade hans ord och gycklade med hans profeter, tills Jehovas raseri växte mot hans folk, så att det inte fanns någon läkedom”. (2 Krönikeboken 36:16) Slutligen ledde deras envisa upproriskhet till att de ”sårade hans heliga ande” till den grad att de förlorade hans ynnest. (Jesaja 63:10) Vad blev följden? Gud drog med rätta tillbaka sitt beskydd, och de drabbades av olycka i samband med att babylonierna erövrade Juda och ödelade Jerusalem. (2 Krönikeboken 36:17–21) Tänk vad sorgligt det är när människor väljer att leva ett syndigt liv som är kränkande och smärtsamt för deras Skapare!

Av Bibeln framgår det klart och tydligt att ett orätt uppförande smärtar Gud djupt. (Psalm 78:41) Bland de ting som är kränkande – ja, till och med avskyvärda – för Gud är stolthet, lögn, mord, magi, spådomskonst, förfädersdyrkan, dålig moral, homosexuella handlingar, äktenskapsbrott, incest och förtryck av fattiga. (3 Moseboken 18:9–29; 19:29; 5 Moseboken 18:9–12; Ordspråksboken 6:16–19; Jeremia 7:5–7; Malaki 2:14–16)

Hur ser Gud på avgudadyrkan? I Andra Moseboken 20:4, 5 sägs det: ”Du skall inte göra dig en skulpterad bild eller något som helst som är format likt något uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ner för dem eller låta dig förledas till att tjäna dem.” Varför inte det? Därför att en avgud ”är något som är avskyvärt för Jehova”. (5 Moseboken 7:25, 26) Aposteln Johannes sade varnande: ”Små barn, var på er vakt mot avgudarna.” (1 Johannes 5:21) Och aposteln Paulus skrev: ”Mina älskade, fly från avgudadyrkan.” (1 Korinthierna 10:14)

Sök Guds godkännande

”De rättrådiga har ... [Guds] förtroliga vänskap.” Och ”de som är klanderfria på sin väg är välbehagliga för honom”. (Ordspråksboken 3:32; 11:20) Däremot kommer de som envisas med att såra Gud genom att ständigt ignorera eller trotsa hans rättfärdiga känslor att inom kort dra hans misshag över sig. (2 Thessalonikerna 1:6–10) Ja, han skall snart göra slut på all den ondska som är så utbredd i dag. (Psalm 37:9–11; Sefanja 2:2, 3)

Men det visas mycket tydligt i Bibeln att Jehova ”inte vill att någon skall drabbas av förintelse utan att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Han vill mycket hellre visa sin kärlek till de rättfärdiga som älskar honom än låta sitt ogillande komma till uttryck mot dem som inte vill ändra sig. Jehova ”finner inte behag i den ondskefulles  död, utan i att den ondskefulle vänder om från sin väg och får leva”. (Hesekiel 33:11)

Ingen behöver därför drabbas av Jehovas vrede. ”Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jakob 5:11) Du kan lita på Jehovas känslor och lugnt ”kasta allt ... [ditt] bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om” dig. (1 Petrus 5:7) Du kan också vara övertygad om att de som gläder Guds hjärta kommer att bli godkända av honom och få hans vänskap. Nu är det därför mer brådskande än någonsin att ”fortsätta att skaffa ... [sig] visshet om vad som är välbehagligt för Herren”. (Efesierna 5:10)

Tänk så fantastiskt att Gud i sin oförtjänta omtanke har uppenbarat sina underbara egenskaper och känslor! Och du har möjlighet att glädja hans hjärta. Om du har en önskan att göra det, uppmuntrar vi dig att ta kontakt med Jehovas vittnen där du bor. De visar dig mer än gärna vad du rent praktiskt kan göra för att behaga Gud.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 7]

Varför beskrivs Gud i mänskliga termer i Bibeln?

Eftersom ”Gud är en Ande”, kan vi inte se honom med våra bokstavliga ögon. (Johannes 4:24) I Bibeln används därför bildliga uttryck, såsom liknelser, metaforer och antropomorfismer, för att hjälpa oss att förstå Guds makt, majestät och gärningar. Antropomorfism (grekiska: mänsklig form) innebär att tillskriva icke-mänskliga företeelser människoliknande drag. Så trots att vi inte vet hur Guds andliga kropp ser ut, sägs det i Bibeln att Gud har ögon, öron, händer, armar, fingrar, fötter och hjärta. (1 Moseboken 8:21; 2 Moseboken 3:20; 31:18; Job 40:9; Psalm 18:9; 34:15)

Ett sådant beskrivande uttryckssätt innebär inte att Guds andliga kropp är uppbyggd på samma sätt som mänskliga kroppar. Antropomorfismer skall inte tas bokstavligt. De hjälper helt enkelt människor att kunna bilda sig en uppfattning om Gud. Utan ett sådant bildspråk skulle det vara svårt, om inte rentav omöjligt, att förstå en beskrivning av Gud. Men det betyder inte att Jehova Guds personlighet är något som människor har hittat på. I Bibeln förklaras det klart och tydligt att människan skapades till Guds avbild – inte att Gud skapades till människans avbild. (1 Moseboken 1:27) Eftersom bibelskribenterna var ”inspirerade av Gud”, är deras beskrivning av hans personlighet i själva verket hans egen beskrivning av sina egenskaper – just de egenskaper som han i varierande grad har nedlagt i den mänskliga skapelsen. (2 Timoteus 3:16, 17) Det är inte egenskaper som människan har tillskrivit Gud, utan egenskaper som Gud har nedlagt i människan.

[Bild på sidan 4]

Noa fann ynnest för Guds ögon

[Bild på sidan 5]

Abraham var lyhörd för Guds känslor

[Bild på sidan 6]

David litade fullständigt på Jehova

[Bild på sidan 7]

I Bibeln får du reda på hur du kan glädja Gud

[Bildkälla på sidan 4]

Genom tillmötesgående från Anglo-Australian Observatory. Foto: David Malin