Andra Thessalonikerbrevet 1:1–12

1  Från Paulus, Silvạnus och Timoteus.+ Till församlingen i Thessalonịke som är förenad med Gud, vår Far, och med Herren Jesus Kristus:  Må Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.  Vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er, bröder. Det är inte mer än rätt, eftersom er tro ständigt växer sig starkare och er kärlek till varandra fördjupas.+  Därför talar vi med stolthet om er+ i Guds församlingar, om den uthållighet och tro som ni visar under alla förföljelser och svårigheter som ni går igenom.+  Allt detta bevisar att Gud dömer rättvist och att ni kommer att räknas värdiga Guds rike, som ni lider för.+  Med tanke på att Gud är rättvis ska han straffa dem som förföljer er.*+  Men ni som lider ska få lindring tillsammans med oss vid Herren Jesus uppenbarelse+ från himlen med sina mäktiga änglar+  i flammande eld, när han tar hämnd på dem som inte känner Gud+ och på dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus.+  Dessa ska dömas och straffas med evig tillintetgörelse,+ avskurna från Herren och hans upphöjda makt, 10  den dag han kommer för att förhärligas tillsammans med sina heliga och bli ärad och hyllad av alla som tror. Och ni visade verkligen tro på det vi vittnade om.+ 11  Så därför ber vi alltid för er. Vi ber att vår Gud ska räkna er värdiga den kallelse han har gett er+ och att han ska använda sin kraft och förverkliga allt det goda han vill göra för er och ge framgång åt allt som ni utför i tro. 12  Då kan vår Herre Jesus namn bli ärat genom er, och ni kan bli ärade i gemenskap med honom, tack vare vår Guds och Herren Jesus Kristus generösa omtanke.

Fotnoter

Eller ”låta en prövning drabba dem som låter prövningar drabba er”.

Studienoter

Första Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. En papyruskodex som är känd som P46 visar att avskrivare använde titlar på bibelböcker. Denna kodex innehåller nio av Paulus brev och dateras ofta till omkring 200 v.t., vilket gör den till den tidigaste tillgängliga samlingen av hans brev. I inledningen till Paulus första inspirerade brev till korinthierna i den här kodexen står titeln Pros Korịnthious A (”Till korinthierna 1”). (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., innehåller samma titel. I de handskrifterna förekommer titeln både i början och i slutet av brevet.

Andra Thessalonikerbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. (Se studienot till 1Kor Titel.)

Silvanus: Paulus nämner den här medarbetaren även i 1Th 1:1 och 2Th 1:1, och Petrus nämner honom i 1Pe 5:12. I Apostlagärningarna kallas han Silas. Av den skildringen förstår man att han var en framträdande medlem av den kristna församlingen i Jerusalem under det första århundradet. Han var en profet och en av Paulus reskamrater under hans andra missionsresa. Silvanus var tydligtvis romersk medborgare, vilket kan förklara varför hans romerska namn används här. (Apg 15:22, 27, 40; 16:19, 37; 17:14; 18:5)

Silvanus: Se studienot till 2Kor 1:19.

Till församlingen i Thessalonike: Precis som Paulus första brev till de kristna i Thessalonike är det här brevet riktat till ”församlingen” i allmänhet. Det skiljer sig från hans brev till Timoteus och Titus, som var riktade till enskilda tillsyningsmän, och från brevet till filipperna, som särskilt nämner tillsyningsmännen och församlingstjänarna i församlingen. (Flp 1:1)

bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

ständigt växer sig starkare: I början av sitt första brev till de kristna i Thessalonike nämner Paulus deras trogna arbete och kärlek. (1Th 1:3) Och här berömmer Paulus dem för att deras tro och kärlek har blivit starkare. Ordet han använder (hyperauxạnō) är besläktat med ett ord som ofta användes för att beskriva hur plantor växer. (Mt 6:28; Lu 13:19) Paulus lägger till det grekiska prefixet hypẹr (som betyder ”bortom”, ”över”) för att förstärka. (Jämför Ef 3:20, ”oändligt mycket mer”.) Så här skulle ordet ordagrant kunna återges med ”växer kraftigt”. (Kingdom Interlinear)

prövningar: Eller ”svårigheter”, ”problem”. Det grekiska ordet har grundbetydelsen ”tryck” eller ”press” och används i Bibeln i överförd bemärkelse om betryck, nöd eller lidande som beror på pressande förhållanden. Det används ofta om lidande i samband med förföljelse. (Mt 24:9; Apg 11:19; 20:23; 2Kor 1:8; Heb 10:33; Upp 1:9) Det kan till exempel syfta på att man blir fängslad eller dödad för att man är lojal mot Jehova. (Upp 2:10) Men andra omständigheter, till exempel svält (Apg 7:11), fattigdom och situationer som föräldralösa eller änkor ofta hamnar i (Jak 1:27) samt äktenskap och familjeliv (1Kor 7:28), kan också innebära olika grader av svårigheter och prövningar.

svårigheter: Eller ”prövningar”. (Se studienot till 2Kor 1:4.)

uppenbarelse: Eller ”avtäckande”, ”avslöjande”. Det grekiska ordet apokạlypsis används här i uttrycket ”Herren Jesus uppenbarelse”. Han kommer att uppenbaras som kung och domare och ha myndighet att belöna och straffa. Vid hans uppenbarelse kommer han att belöna sina trogna efterföljare, som har fått lida, och ta hämnd på dem som inte känner Gud.

lär känna dig: Eller ”skaffar sig kunskap om dig”, ”fortsätter att inhämta kunskap om dig”. Det grekiska verbet ginọ̄skō betyder i grund och botten ”känna”. Här används detta verb i presens, något som anger en pågående process. Det kan användas om att ”inhämta kunskap om någon”, ”lära känna någon”, ”lära känna någon bättre”. Det kan också innefatta tanken på att man går in för att lära sig mer om någon som man redan känner. I det här sammanhanget syftar det på att man stärker sitt personliga förhållande till Gud genom att man lär sig mer om Gud och Kristus och får större tillit till dem. Självklart innebär detta mer än att bara känna till en person eller veta vad han heter. Det inbegriper även att man vet vad den personen gillar och ogillar och vilka normer och värderingar han står för. (1Jo 2:3; 4:8)

i flammande eld: I Bibeln används ”eld” ofta i bildlig bemärkelse, som i den här versen. På Bibelns tid var eld det mest effektiva sättet att förstöra något. (5Mo 13:16; Jos 6:24) Ibland använde Jesus ordet ”eld” för att illustrera hur fullständigt de onda kommer att bli tillintetgjorda. (Mt 13:40–42, 49, 50; jämför Jes 66:15, 24; Mt 25:41.)

hämnd: Dvs. Guds hämnd och dom. Paulus säger att det är för att ”Gud är rättvis” som han ska ”straffa dem som förföljer” de kristna. (2Th 1:6) Det grekiska ord som har återgetts med ”hämnd” (ekdịkēsis) betyder ordagrant ”skaffa rätt”, vilket förmedlar tanken på att rättvisa skipas. Det har också återgetts med ”rättvisa ska skipas” eller kort och gott ”rättvisa”. (Lu 18:7, 8; 21:22 och studienot) Bibeln visar att det i slutändan är Gud som har ansvaret att utkräva hämnd som kommer att leda till sann rättvisa. (5Mo 32:35, 43; Ps 94:1; Rom 12:19; Heb 10:30) När det gäller den hämnd som Paulus skriver om här, har Gud valt ut Herren Jesus Kristus till att verkställa hans domar.

dem som inte känner Gud: Paulus syftar på dem som medvetet väljer att inte bli vänner med Jehova. De som å andra sidan ”känner Gud” gör mer än att bara erkänna att han finns till. De har inte bara ytlig kunskap om honom, utan de försöker bli nära vänner med honom, och de vet vad han tycker om och inte tycker om. De älskar honom och vill leva enligt hans normer. (1Jo 2:3, 4; 4:8) Den som verkligen känner Gud har privilegiet att vara ”känd av honom” (1Kor 8:3), vilket betyder att Gud godkänner honom. (Se studienoter till Joh 17:3; Gal 4:9.)

de goda nyheterna om vår Herre Jesus: Detta uttryck syftar på allt som Jesus lärde ut och som finns nedskrivet i Bibeln. Alla människor kommer att bli dömda utifrån hur de reagerar på de goda nyheterna. De som tar emot och lyder de goda nyheterna kommer att bli räddade. De som ”inte lyder de goda nyheterna” kommer att tillintetgöras.

dagar då rättvisa ska skipas: Eller ”dagar av hämnd”, dvs. Guds hämnd och dom. Vid ett tidigare tillfälle, i synagogan i Nasaret, citerade Jesus delar av Jesajas profetia (Jes 61:1, 2) och tillämpade det på sig själv, men det sägs inte att han citerade den del som gällde ”en hämndens dag från vår Gud”. (Lu 4:16–21) Men nu talar Jesus om ”en hämndens dag” när han förutsäger att Jerusalem ska omringas av arméer. Guds hämnd ingår i det som står skrivet i de hebreiska skrifterna. Det grekiska ord som här har återgetts med ”rättvisa ska skipas” förekommer också i Septuaginta i 5Mo 32:35; Jer 46:10 (26:10, LXX); och Hos 9:7. I de verserna har det motsvarande hebreiska uttrycket återgetts med ”hämnd” eller ”räkenskap”.

ni känner Gud: Många av de kristna i Galatien hade lärt känna Gud tack vare att Paulus hade predikat för dem. Det verb som återgetts med ”känner” på två ställen i den här versen kan visa att personen i fråga har ett gott förhållande till den han känner. (1Kor 8:3; 2Ti 2:19) Att känna Gud innebär alltså mer än att bara ha grundläggande kunskap om honom; det innebär att man har ett personligt förhållande till honom. (Se studienot till Joh 17:3.)

eller rättare sagt, nu när Gud känner er: Med de här orden visar Paulus att man måste vara känd, eller godkänd, av Gud för att själv kunna säga att man ”känner Gud”. Ett lexikon säger att det grekiska ordet för ”känna” innebär att ”ha ett personligt förhållande där man erkänner den andres identitet och värde”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) För att man ska få ett sådant erkännande av Gud måste man uppföra sig på ett sätt som stämmer överens med hans personlighet, normer och handlingssätt.

evig tillintetgörelse: Bibeln visar att vissa människor kommer att straffas med evig tillintetgörelse. Jesus sa till exempel att de som hädar den heliga anden ”har begått en evig synd” och inte kommer att bli förlåtna, ”varken i den här världsordningen eller i den som ska komma”. (Mk 3:28, 29; Mt 12:32) Detta gäller tydligtvis Judas, som Jesus kallade ”den som ska tillintetgöras”. (Joh 17:12 och studienot) När Judas medvetet förrådde Guds son drog han evig tillintetgörelse över sig själv. Paulus säger här att de som ”inte känner Gud” – för att de inte vill lära känna honom – och ”inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus” kommer att ”straffas med evig tillintetgörelse”. (2Th 1:8)

från Herren: Ordagrant ”från Herrens ansikte”. Även om de här orden i 2Th 1:9 kan anspela på det som står i Jes 2:10, 19, 21, är det inget direkt citat från de hebreiska skrifterna. Ordet ”Herren” kan syfta antingen på Jehova eller på Jesus. I sådana fall har översättningskommittén som står bakom Nya världens översättning valt att behålla återgivningen ”Herre” för att hålla sig inom ramen för översättning och inte börja tolka texten. (Se Tillägg C1; jämför studienot till Rom 10:12.)

Herre: Sammanhanget visar inte vem ordet ”Herre” (Kỵrios) syftar på i den här versen, och forskare är inte heller eniga om huruvida Paulus menade Herren Jesus Kristus eller Herren Jehova. I Rom 10:9 är det helt klart Jesus Kristus som omtalas som Herre, och citatet i Rom 10:11 från Jes 28:16 syftar också på honom. Så om den ”Herre” som nämns i Rom 10:12 ska kopplas samman med ”honom” i Rom 10:11 syftar ordet ”Herre” på Jesus Kristus. Å andra sidan talar Paulus i Rom 10:9 om att i sitt hjärta ha tro på att ”Gud uppväckte honom från de döda”. Dessutom sägs det i citatet i Rom 10:13 från Joel 2:32 att ”alla som anropar Jehovas namn ska bli räddade”. Så om den ”Herre” som nämns i Rom 10:12 är densamme som den i Rom 10:13, syftar ordet ”Herre” på Jehova Gud. Tanken skulle i så fall vara samma som i Rom 3:29, att Jehova är Gud för både judar och icke-judar. Det här är ett exempel på hur översättningskommittén som står bakom Nya världens översättning har undersökt i vilket sammanhang varje förekomst av ordet Kỵrios (Herre) står för att avgöra var man ska sätta in Guds namn. Om ett uttryck inte har någon tydlig koppling till de hebreiska skrifterna och om sammanhanget inte ger stöd för att återinföra Guds namn, har kommittén valt att behålla återgivningen ”Herre” för att hålla sig inom ramen för översättning och inte börja tolka texten. (Se Tillägg C1.)

den som ska tillintetgöras: Eller ”tillintetgörelsens son”. I det här sammanhanget syftar detta uttryck på Judas Iskariot. När han medvetet förrådde Guds son gjorde han sig förtjänt av tillintetgörelse och gjorde sig ovärdig en uppståndelse. Samma grekiska uttryck används i 2Th 2:3 om ”laglöshetens människa”. På Bibelns grundspråk användes uttrycken ”son” eller ”söner” ibland i bildlig bemärkelse om någon som hade slagit in på en viss kurs eller visar vissa egenskaper. Några exempel på detta är ”den Högstes barn”, ”ljusets söner och dagens söner”, ”himmelrikets söner”, ”den ondes söner” och ”djävulens son”. (Lu 6:35; 1Th 5:5; Mt 13:38; Apg 13:10) Ordet ”son” kan också användas om den dom eller det resultat som ett visst handlingssätt eller vissa egenskaper leder till. Det uttryck som i 2Sa 12:5 har återgetts med ”förtjänar att dö” betyder ordagrant ”är en dödens son”. I Mt 23:15 har ett uttryck som ordagrant betyder ”en Gehennas son” översatts med ”förtjänt av Gehenna”. Det var tydligen det Jesus menade när han kallade Judas Iskariot för ”tillintetgörelsens son”. (Se studienot till Mt 23:15 och Ordförklaringar under ”Gehenna”.)

Media

Introduktionsvideo till 2 Thessalonikerna
Introduktionsvideo till 2 Thessalonikerna