Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Föräldrar – fostra era barn med kärlek

Föräldrar – fostra era barn med kärlek

Föräldrar – fostra era barn med kärlek

”Låt allting hos er ske i kärlek.” (1 KORINTHIERNA 16:14)

1. Hur känner föräldrar det när ett barn föds?

DE FLESTA håller nog med om att ett barns födelse kan vara en av de mest glädjerika händelserna i livet. En mamma som heter Aleah säger: ”När jag första gången tittade på min nyfödda dotter kände jag mig mycket lycklig. Det var en underbar känsla. Jag tyckte att hon var det vackraste barn jag någonsin sett.” Men en sådan glad händelse kan också skapa oro hos föräldrarna. Aleahs man säger: ”Det jag oroade mig för var hur jag skulle kunna förbereda min dotter för livets bekymmer och problem.” Många föräldrar känner det på samma sätt och förstår att barnen behöver fostras med kärlek. Men kristna föräldrar som vill ge sina barn en kärleksfull fostran ställs inför många utmaningar. Vilka är några av utmaningarna?

2. Vilka utmaningar ställs föräldrar inför?

2 Vi lever nu långt fram i de sista dagarna för den här världsordningen. Som det är förutsagt är människorna i världen mycket kärlekslösa. Också familjemedlemmar emellan saknas ”naturlig tillgivenhet”. Många är ”otacksamma” och ”illojala”. De saknar ”självbehärskning” och är ”vildsinta”. (2 Timoteus 3:1–5) Daglig kontakt med människor som visar sådana egenskaper kan påverka de kristnas sätt att behandla varandra inom familjen. Dessutom får föräldrar kämpa med sin egen nedärvda benägenhet att förlora självbehärskningen, att oavsiktligt säga sådant som kan vara sårande eller att på andra sätt visa dåligt omdöme. (Romarna 3:23; Jakob 3:2, 8, 9)

3. Hur kan föräldrar uppfostra sina barn så att de blir lyckliga?

3 Trots dessa utmaningar kan föräldrar uppfostra sina barn så att de blir lyckliga och andligt starka. Hur kan de göra det? Genom att följa Bibelns råd: ”Låt allting hos er ske i kärlek.” (1 Korinthierna 16:14) Ja, kärleken är ”ett fullkomligt föreningsband”. (Kolosserna 3:14) Vi skall se på tre sidor av kärleken som aposteln Paulus nämnde i sitt första brev till korinthierna och granska hur föräldrar kan visa den här egenskapen när de fostrar sina barn. (1 Korinthierna 13:4–8)

Föräldrar måste vara tålmodiga

4. Varför måste föräldrar vara tålmodiga?

4 Paulus skrev: ”Kärleken är tålmodig.” (1 Korinthierna 13:4) Det grekiska uttryck som har återgetts med ”tålmodig” förmedlar tanken på att vara tålig, fördragsam och sen till vrede. Varför måste föräldrar vara tålmodiga? De flesta föräldrar kan säkert komma på många skäl. Vi kan ta några exempel. Om barn vill ha något frågar de sällan bara en gång. Även om en förälder svarar bestämt nej, kan barnet fråga om och om igen i hopp om att få ett annat svar. Tonåringar kan lägga fram det ena skälet efter det andra till att de bör få lov att göra något som föräldern vet skulle vara oförståndigt. (Ordspråksboken 22:15) Och barn är, precis som alla andra, benägna att upprepa sina misstag. (Psalm 130:3)

5. Vad kan hjälpa föräldrar att vara tålmodiga?

5 Vad kan hjälpa föräldrar att vara tålmodiga mot sina barn? Kung Salomo skrev: ”En människas insikt bromsar hennes vrede.” (Ordspråksboken 19:11) Insikt kan hjälpa föräldrar att förstå varför deras barn uppför sig på ett visst sätt. De kan påminna sig att de också en gång ”talade ... som ett barn, tänkte ... som ett barn, resonerade ... som ett barn”. (1 Korinthierna 13:11) Föräldrar, kan ni minnas hur ni tjatade på er mamma och pappa för att de skulle ge med sig och låta er få något som ni gärna ville ha? Tyckte ni att era föräldrar inte alls förstod era känslor och problem när ni var i tonåren? I så fall förstår ni säkert varför era barn uppför sig som de gör och varför ni måste vara tålmodiga när ni ständigt får påminna dem om vad ni har bestämt. (Kolosserna 4:6) Det är värt att lägga märke till att Jehova uppmanade israelitiska föräldrar att ”inskärpa” hans lagar hos sina barn. (5 Moseboken 6:6, 7) Det hebreiska ordet för ”inskärpa” betyder ”repetera”, ”säga om och om igen”, ”inprägla”. Det visar att föräldrar kan få säga samma sak många gånger för att ett barn skall lära sig tillämpa Guds lagar. Det är ofta nödvändigt med repetition också när man skall lära barn andra saker i livet.

6. Varför är en tålmodig förälder inte en släpphänt förälder?

6 En tålmodig förälder är inte en släpphänt förälder. Guds ord säger varnande: ”En pojke som tillåts löpa fritt drar skam över sin mor.” För att förhindra detta sägs det i samma ordspråk: ”Käpp och tillrättavisning ger vishet.” (Ordspråksboken 29:15) Ibland händer det att barn ifrågasätter att föräldrarna har rätt att tillrättavisa dem. Men kristna familjer bör inte styras som demokratier, som om föräldrarnas rätt att införa regler på något sätt skulle vara beroende av att barnen ger sitt godkännande. Nej, Jehova, som ytterst är familjens huvud, ger föräldrarna myndighet att kärleksfullt fostra och tillrättavisa sina barn. (1 Korinthierna 11:3; Efesierna 3:15; 6:1–4) Tillrättavisning har nära samband med nästa sida av kärleken som Paulus nämnde.

Hur man ger tillrättavisning i kärlek

7. Varför tillrättavisar omtänksamma föräldrar sina barn, och vad ingår i sådan tillrättavisning?

7 Paulus skrev att ”kärleken är ... omtänksam”. (1 Korinthierna 13:4) Föräldrar som är omtänksamma tillrättavisar sina barn på ett konsekvent sätt. Genom att göra det efterliknar de Jehova. ”Den som Jehova älskar, den tuktar han”, skrev Paulus. Lägg märke till att den typ av tuktan som Bibeln talar om inte helt enkelt avser bestraffning. Den innehåller tanken på övning och undervisning. Vad är syftet med sådan ”tuktan”? Paulus sade: ”Åt dem som har blivit övade genom den [frambringar den] en frukt som leder till frid, nämligen rättfärdighet.” (Hebréerna 12:6, 11) När föräldrar omtänksamt undervisar sina barn enligt Guds vilja, hjälper de barnen att bli fridsamma, rättrådiga vuxna. Om barnen tar emot ”Jehovas tuktan” får de vishet, kunskap och urskillning – tillgångar som är värdefullare än silver och guld. (Ordspråksboken 3:11–18)

8. Vad blir ofta följden när föräldrar inte tillrättavisar sina barn?

8 Föräldrar är däremot inte omtänksamma om de låter bli att tillrättavisa sina barn. Jehova inspirerade Salomo att skriva: ”Den som håller tillbaka sin käpp hatar sin son, men den som älskar honom ser efter honom med tuktan.” (Ordspråksboken 13:24) Barn som växer upp utan att få konsekvent tillrättavisning blir lätt egoistiska och olyckliga. Det har å andra sidan visat sig att barn till föräldrar som är resonliga men som sätter upp bestämda gränser lyckas bättre i skolan, har större social kompetens och i allmänhet är lyckliga. Det är helt klart att föräldrar som tillrättavisar sina barn visar omtanke om dem.

9. Vad lär kristna föräldrar sina barn, och hur bör det betraktas?

9 Vad innefattas i att tillrättavisa barn på ett omtänksamt och kärleksfullt sätt? Föräldrar måste klart och tydligt tala om för sina barn vad som förväntas av dem. Barn till kristna föräldrar får till exempel redan tidigt lära sig vikten av att följa grundläggande bibliska principer och att ta del i den sanna tillbedjan, som inbegriper möten och tjänst. (2 Moseboken 20:12–17; Matteus 22:37–40; 28:19; Hebréerna 10:24, 25) Barnen måste få veta att det här inte är valfritt.

10, 11. Varför kan föräldrar välja att ta hänsyn till sina barns önskemål när de ställer upp regler i familjen?

10 Men ibland kanske föräldrar vill låta barnen vara med och resonera om vilka regler som skall gälla i familjen. Då kanske barnen har lättare att följa reglerna. Om föräldrarna till exempel vill att barnen skall vara hemma före ett visst klockslag på kvällen, skulle de kunna välja att helt enkelt bestämma en tid. Men de skulle också kunna låta barnen föreslå en tid och förklara varför de tycker den tiden är bra. Föräldrarna kan sedan säga vilken tid de föredrar och förklara varför de tycker den är rimlig. Om åsikterna går isär, vilket de förmodligen kommer att göra, vad gör man då? I vissa fall kanske föräldrarna tycker att de kan låta barnen få som de önskar när det inte strider mot Bibelns principer. Innebär det att föräldrarna avsäger sig eller ger upp sin myndighet?

11 För att få svar på den frågan kan vi tänka på hur Jehova kärleksfullt utövade sin myndighet när han handlade med Lot och hans familj. Sedan änglarna hade fört Lot, hans hustru och döttrar ut ur Sodom sade de till Lot: ”Sätt dig i säkerhet i bergstrakten så att du inte rycks bort!” Men Lot sade: ”O nej, Jehova!” Lot föreslog sedan ett alternativ: ”Jag ber dig, den här staden är nära att fly till, och den är liten. Låt mig, det ber jag, sätta mig i säkerhet där.” Vad svarade Jehova? Han sade: ”Se, också i denna sak visar jag dig hänsyn.” (1 Moseboken 19:17–22) Avsade sig Jehova sin myndighet? Sannerligen inte! Men han tog hänsyn till Lots begäran och valde att visa honom extra omtanke i den här saken. Om du är förälder, finns det då tillfällen då du kan ta hänsyn till dina barns önskemål när du ställer upp regler i familjen?

12. Vad hjälper barnen att känna sig trygga?

12 Det räcker naturligtvis inte med att barnen vet vilka regler som gäller. De måste också få veta vad följden blir om de överträder reglerna. När man väl har pratat om det och barnen förstår vad som gäller, måste reglerna följas. Föräldrarna är inte kärleksfulla om de ständigt säger åt barnen att de förtjänar en tillrättavisning, men sedan aldrig ger någon. ”Eftersom domen över en ond gärning inte genast verkställs, därför är människosönernas hjärta helt inriktat på att göra det som är ont”, sägs det i Bibeln. (Predikaren 8:11) Föräldrar kan visserligen låta bli att tillrättavisa ett barn offentligt eller när barnets kamrater är med för att barnet inte skall behöva känna sig förläget, men barn känner sig tryggare och får större respekt för sina föräldrar och kärlek till dem om de vet att föräldrarnas ”ja” betyder ja och deras ”nej” nej – även om det inbegriper en tillrättavisning. (Matteus 5:37)

13, 14. Hur kan föräldrar efterlikna Jehova när de fostrar sina barn?

13 Om tillrättavisningen skall vara kärleksfull, måste den anpassas efter barnet. ”Våra två barn behövde få olika slags tillrättavisning”, säger Pam. ”Det som fungerade på det ena barnet fungerade inte på det andra.” Hennes man, Larry, förklarar: ”Vår äldre dotter hade en stark vilja, så hon behövde strängare tillrättavisning. Men när det gällde vår yngre dotter räckte det med några bestämda ord eller till och med en ogillande blick.” Ja, kärleksfulla föräldrar försöker urskilja vilket slag av tillrättavisning som passar bäst för vart och ett av deras barn.

14 Jehova är ett fint föredöme för föräldrar. Han känner till vilka starka och vilka svaga sidor var och en av hans tjänare har. (Hebréerna 4:13) Och när Jehova ger tillrättavisning är han varken för sträng eller för eftergiven. Han tillrättavisar alltid sitt folk ”i tillbörlig grad”. (Jeremia 30:11) Föräldrar, känner ni till era barns starka och svaga sidor? Kan ni använda den kunskapen på ett positivt, omtänksamt sätt för att fostra dem? I så fall visar ni att ni älskar era barn.

Hjälp era barn att kommunicera öppet med er

15, 16. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att uppriktigt säga vad de tycker, och vilka metoder har kristna föräldrar funnit vara effektiva?

15 Paulus nämnde en annan sida av kärleken: ”Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen.” (1 Korinthierna 13:6) Hur kan föräldrar lära sina barn att älska det som är rätt och sant? Ett viktigt steg är att hjälpa barnen att uppriktigt säga vad de tycker, även om det barnen säger gör föräldrarna upprörda. Föräldrar blir naturligtvis glada när barnen ger uttryck åt tankar och känslor som är i överensstämmelse med rättfärdiga normer. Men ibland kan barnens uppriktiga kommentarer avslöja en tendens till orättfärdighet. (1 Moseboken 8:21) Hur bör föräldrarna reagera då? Rent spontant kanske de känner att de genast vill tillrättavisa barnen för att de har sådana tankar. Men om föräldrarna reagerar så, lär sig barnen snart att säga bara det de tror att föräldrarna vill höra. Naturligtvis bör man genast rätta barnen om de talar respektlöst, men det är skillnad mellan att lära barn hur de skall kommunicera på ett hövligt sätt och att diktera vad de skall säga.

16 Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att uppriktigt säga vad de tycker? Aleah, som nämndes tidigare, säger: ”Vi har skapat en atmosfär som gynnar ett öppet kommunicerande genom att försöka att inte överreagera när våra barn berättar något som gör oss upprörda.” En pappa som heter Tom säger: ”Vi uppmuntrade vår dotter att säga vad hon tyckte, även när det inte stämde med det vi tyckte. Vi kände att om vi alltid avbröt henne och tvingade på henne vår vilja, skulle hon bli frustrerad och lära sig att inte tala om för oss vad hon verkligen tyckte. Men genom att vi lyssnade på henne uppmuntrade vi henne att lyssna på oss.” Barn bör naturligtvis lyda sina föräldrar. (Ordspråksboken 6:20) Men ett öppet kommunicerande ger föräldrar möjlighet att hjälpa barnen att utveckla sin förmåga att resonera och dra slutledningar. Vincent, som har fyra barn, säger: ”Vi resonerade ofta igenom fördelarna och nackdelarna i olika situationer, så att våra barn själva insåg vad som var bäst. Det hjälpte dem att utveckla sin tankeförmåga.” (Ordspråksboken 1:1–4)

17. Vad kan föräldrar vara övertygade om?

17 Naturligtvis kommer ingen förälder att kunna tillämpa Bibelns råd om barnuppfostran på ett fullkomligt sätt. Men du kan ändå vara övertygad om att dina barn kommer att vara mycket tacksamma för att du försökte fostra och öva dem med tålamod, omtänksamhet och kärlek. Och du kan vara säker på att Jehova kommer att välsigna dina ansträngningar. (Ordspråksboken 3:33) Framför allt vill alla kristna föräldrar att deras barn skall lära sig att älska Jehova lika mycket som de själva gör. Hur kan föräldrar nå det utmärkta målet? Nästa artikel kommer att ta upp några konkreta metoder.

Minns du?

• Hur kan insikt hjälpa föräldrar att vara tålmodiga?

• Vilket samband finns det mellan omtänksamhet och tillrättavisning?

• Varför är det viktigt att föräldrar och barn kommunicerar öppet med varandra?

[Frågor]

[Bilder på sidan 23]

Föräldrar, kan ni komma ihåg hur det var att vara barn?

[Bild på sidan 24]

Hjälper du dina barn att kommunicera öppet med dig?