Första Korinthierbrevet 13:1–13

13  Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, då är jag som en ekande gonggong eller en skrällande cymbal.  Och om jag har gåvan att profetera och förstår alla heliga hemligheter och har all kunskap,+ och om jag har så stark tro att jag kan förflytta berg,+ men saknar kärlek, då är jag ingenting.*+  Och om jag säljer allt jag äger för att andra ska få mat,+ och om jag är villig att offra mitt liv för att ha något att skryta över, men saknar kärlek,+ då har jag ingen som helst nytta av det.  Kärleken+ är tålmodig+ och vänlig.+ Kärleken är inte avundsjuk.+ Den skryter inte, blir inte stolt,+  uppför sig inte respektlöst,+ är inte självisk,+ låter sig inte provoceras.+ Den är inte långsint.+  Den gläder sig inte över det som är orätt,+ utan gläder sig över det som är rätt och riktigt.*  Den tål allt,+ tror allt,+ hoppas allt,+ uthärdar allt.+  Kärleken är evig. Men gåvan att profetera ska tas bort, gåvan att tala andra språk ska upphöra, och kunskapen ska tas bort.  För vår kunskap är ofullständig+ och vi profeterar ofullständigt, 10  men när det fullständiga kommer ska det ofullständiga tas bort. 11  När jag var barn brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn. Men nu när jag har blivit vuxen har jag lagt det barnsliga bakom mig. 12  För nu ser vi bara diffusa konturer som i en metallspegel, men då kommer vi att se klart. Nu är min kunskap ofullständig, men då kommer min kunskap att vara fullständig, precis som Guds kunskap om mig är fullständig. 13  Men de här tre kommer att bestå: tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är kärleken.+

Fotnoter

Eller ”duger jag inte till något”.
Eller ”gläder sig med sanningen”.

Studienoter

en ekande gonggong eller en skrällande cymbal: En ekande gonggong och en skrällande cymbal ger ifrån sig ett högt och obehagligt ljud. Paulus använder den här illustrationen för att visa att någon som har fått en andegåva, till exempel gåvan att tala andra språk, skulle kunna dra mycket uppmärksamhet till sig själv. Men om han inte har kärlek till andra skulle han kunna bli som ett sådant metallföremål som låter högt när man slår på det och ger ifrån sig ett skarpt, skärande och disharmoniskt ljud som är frånstötande i stället för tilldragande.

förflytta berg: Paulus använder tydligtvis ett gammalt bildspråk som betyder ”göra det omöjliga”. (Jämför Mk 11:23, där ett liknande uttryck används i samband med tro.)

för att ha något att skryta över: I det här sammanhanget förmedlar det grekiska verbet kauchạomai (”berömma sig”, ”skryta”) tanken på självisk stolthet. Paulus säger att om han, rent hypotetiskt, skulle ge allt han ägde för att andra skulle få mat och till och med skulle offra sitt liv för sanningen, så skulle det inte ha varit till någon som helst nytta om motivet var stolthet och inte kärlek. (Ord 25:27b) En del handskrifter innehåller ett grekiskt verb som betyder ”bränna” i stället för ”skryta”, och den lydelsen finns i en del bibelöversättningar. Men de mest tillförlitliga handskrifterna använder ett ord som betyder ”skryta”.

älskade: Det här är första förekomsten av det grekiska verbet agapạō (”att älska”) i Johannes evangelium. Johannes använder detta verb och det besläktade substantivet agạpē (”kärlek”) 44 gånger i sitt evangelium – de förekommer fler gånger än i de andra tre evangelierna tillsammans. I Bibeln syftar agapạō och agạpē ofta på osjälvisk kärlek som bygger på eller vägleds av principer. Det framgår av hur verbet används i den här versen, där det sägs att Gud älskade världen, dvs. människovärlden som behövde friköpas från synd. (Joh 1:29) Substantivet används i 1Jo 4:8 när Johannes säger att ”Gud är kärlek”. Kärlek (agạpē) är den första egenskap som nämns i uppräkningen av ”andens frukt” (Gal 5:22), och den beskrivs utförligt i 1Kor 13:4–7. Med tanke på hur ordet används i Bibeln kan man förstå att kärlek ofta är något mer än en känslomässig reaktion på vad någon säger eller gör. I många fall är det här slaget av kärlek mer omfattande, och det kommer ofta till uttryck på ett hänsynsfullt och genomtänkt sätt. (Mt 5:44; Ef 5:25) Den kärlek som de kristna uppodlar bör därför innefatta en moralisk känsla som tar hänsyn till principer, plikt och anständighet. Men ofta inbegriper den även varma känslor och tillgivenhet. (1Pe 1:22) Man kan se det av hur Johannes använder ordet i sitt evangelium. När han skrev att ”Fadern älskar Sonen” (Joh 3:35) använde han en form av ordet agapạō, men när han skrev ner vad Jesus sa om samma relation (Joh 5:20) använde han en form av det grekiska verbet filẹō (”ha tillgivenhet för”, ”tycka om”).

Älska era fiender: Jesus råd harmonierar med andan i de hebreiska skrifterna. (2Mo 23:4, 5; Job 31:29; Ord 24:17, 18; 25:21)

Du ska älska: Det grekiska ord som här återgetts med ”älska” är agapạō. Det här verbet och det besläktade substantivet agạpē (kärlek) förekommer mer än 250 gånger i de kristna grekiska skrifterna. I 1Jo 4:8 används substantivet agạpē i frasen ”Gud är kärlek”, och Bibeln framhåller Gud som det främsta exemplet på att visa osjälvisk kärlek som styrs av principer. Hans kärlek kommer till uttryck på ett aktivt och omtänksamt sätt. Den är lojal och inbegriper handlingar, inte bara känslor. Människor som visar sådan kärlek gör det på grund av ett medvetet val och efterliknar då Gud. (Ef 5:1) Det är därför som en människa kan uppmanas att visa kärlek, som i de två största buden, som det hänvisas till i det här sammanhanget. Jesus citerar här från 5Mo 6:5. De hebreiska ord som först och främst används om kärlek är verbet ’ahẹv eller ’ahạv (älska) och substantivet ’ahavạh (kärlek). De har ungefär samma betydelseinnehåll som de grekiska ord som nämns ovan. När det handlar om att älska Jehova uttrycker dessa ord en persons önskan att vara fullständigt hängiven Gud och tjäna endast honom. Jesus visade det här slaget av kärlek på ett fullkomligt sätt. Han visade att kärleken till Gud inbegriper mer än att bara ha varma känslor för Jehova. Den styr en människas hela liv – allt hon tänker, säger och gör. (Se studienot till Joh 3:16.)

tålamod: Det grekiska ordet för ”tålamod” kan ordagrant översättas med ”det att vara lång till humöret (anden)”. (Kingdom Interlinear) Det betyder att man lugnt håller ut, har fördrag med andra och är sen till vrede. Jehova är det främsta exemplet på att visa tålamod. (Rom 2:4; 9:22; 1Ti 1:16; 1Pe 3:20; 2Pe 3:9, 15) Paulus nämner att tålamod är en viktig del av kristen kärlek. (1Kor 13:4)

Jag vakar nämligen över er lika svartsjukt som Gud: De grekiska ord som kan återges med ”vara svartsjuk” och ”svartsjuka” förmedlar tanken på en stark känsla som kan vara antingen positiv eller negativ. I den här versen är svartsjukan positiv. Det handlar om ett starkt intresse och en djup personlig omsorg, en känsla av uppriktigt engagemang. Paulus visade sådan omsorg om sina smorda medtroende. Han liknade dem vid en ren jungfru som hade lovats bort i äktenskap med en enda man, Jesus Kristus. Paulus kände starkt för att beskydda alla i församlingen mot andlig skada, så att de kunde överlämnas åt Kristus i ett rent tillstånd. Begreppet ”svartsjukt som Gud” (eller ”ivrigt som Gud”, ordagrant ”Guds nitälskan”) visar att Jehova har ett uppriktigt intresse för dem han älskar och en stark önskan att skydda dem mot skada. (Läs om en negativ betydelse av det grekiska verbet i studienoten till 1Kor 13:4.)

Kärleken: I den här kända beskrivningen av kärlek använder Paulus samma grekiska ord (agạpē) som förekommer i 1Jo 4:8–10, där Johannes beskriver ”Guds kärlek”. I vers 8 sägs det till och med att ”Gud är kärlek”, vilket betyder att Jehova är kärleken personifierad. (Se studienot till Joh 3:16.) Kristen kärlek kan bäst beskrivas genom hur den kommer till uttryck. Den kristna kärleken är synonym med osjälviskhet och styrs av principer. Kärlek som styrs av principer inbegriper inte nödvändigtvis varma känslor. Den som visar sådan kärlek gör det ibland för att det är rätt. Här kommer ett exempel: någon skulle kunna känna sig djupt sårad men ändå visa kristen kärlek genom att inte vara långsint. (1Kor 13:5) Men ofta inbegriper kristen kärlek varma känslor. Så den gudaktiga kärlek som Paulus beskriver kan omfatta både varma känslor och en beslutsamhet att leva efter Guds rättfärdiga normer. (Se studienoter till Mt 5:44; 22:37.)

Kärleken är tålmodig: Eller ”Kärleken är uthållig”. Det grekiska ordet för ”vara tålmodig” kan ordagrant återges med ”vara lång till anden (humöret)”. (Kingdom Interlinear) Både verbformen och substantivformen betecknar det att kunna vara lugn och uthållig och att kunna behärska sig. Tålamod är en del av Guds andes frukt (Gal 5:22), som är ett kännetecken på en person som tjänar Gud. (2Kor 6:4–6; Kol 3:12; 1Th 5:14; se Tillägg A2.) Jehova och Jesus visar hela tiden tålamod mot människor. (Rom 2:4; 9:22; 1Ti 1:16; 1Pe 3:20; 2Pe 3:9, 15; se studienot till Gal 5:22.) Kristna som vill efterlikna Jesus och Jehova måste vara tålmodiga mot andra. (1Kor 11:1; Ef 5:1)

Kärleken är ... vänlig: Det grekiska ord som har översatts med ”är ... vänlig” (chrēsteuomai) är besläktat med substantivet chrēstọtēs (”omtanke”, ”omtänksamhet”, ”vänlighet”), som är en del av ”andens frukt”. (Gal 5:22) Att vara vänlig och omtänksam innebär att man är intresserad av att andra har det bra och att man hjälper andra. Det innebär att man tänker på andra och försöker täcka deras behov på ett fint och omtänksamt sätt. (Kol 3:12; Tit 3:4)

Kärleken är inte avundsjuk: Det grekiska verbet zēlọō förmedlar tanken på en stark känsla som kan vara antingen positiv eller negativ. I den här versen har det återgetts med uttrycket ”vara avundsjuk” eftersom det syftar på en negativ känsla mot en förmodad konkurrent eller någon som verkar ha vissa fördelar. Det besläktade substantivet zẹ̄los, som ofta återges med ”svartsjuka” eller ”avundsjuka”, nämns bland ”köttets gärningar” i Gal 5:19–21. Sådan svartsjuka är självisk och är en grogrund för hat, inte kärlek. Den som visar sann kärlek är inte avundsjuk, utan är tillitsfull och hoppfull och vill alltid andras bästa. (1Kor 13:4–7; läs om en positiv betydelse av det grekiska verbet i studienoten till 2Kor 11:2.)

uppför sig inte respektlöst: Eller ”uppför sig inte anstötligt (”oförskämt”, ”opassande”)”. Det grekiska ord som har översatts med ”uppför sig ... respektlöst” kan inrymma tanken på att uppföra sig skamligt i moraliskt avseende eller på att sakna hyfs och vara oförskämd mot andra.

Den är inte långsint: Eller ”Den lägger inte orättvisor på minnet”. Det grekiska verbet logịzomai, som här återgetts med ”är ... långsint”, användes förr i tiden om att göra beräkningar, till exempel vid bokföring. Det användes också i betydelsen ”tänka på”, ”begrunda”. (Se Flp 4:8, där det här grekiska verbet återges med ”fortsätt att tänka på”.) En kärleksfull person för inte räkenskap över orättvisor eller oförrätter, till exempel sårande ord eller handlingar, som om han skrev ner dem i en bok för att inte glömma dem. Samma grekiska verb används i 2Kor 5:19, där det sägs att Jehova inte ”ställde ... människor till svars för deras synder”.

Den tål allt: En ordagrann återgivning är: ”Den täcker över allting.” (Kingdom Interlinear) Enligt vissa forskare är verbet besläktat med ett grekiskt ord för ”tak”. En kärleksfull person täcker bildligt talat över andras ofullkomligheter och felsteg genom att inte vara snabb med att avslöja dem. I stället håller han dem för sig själv, om det inte är fråga om ett allvarligt felsteg. Det grekiska verbet förmedlar också tanken på att ”uthärda”, ”hålla ut”, som i 1Kor 9:12, där samma verb ingår i frasen ”finner oss i allt”.

språk: Eller ”tungomål”. Ordagrant ”tungor”. I Bibeln kan det grekiska ordet glọ̄ssa syfta på tungan. (Mk 7:33; Lu 1:64; 16:24) Men det kan också användas bildligt och syfta på ett språk eller ett folk som talar ett visst språk. (Upp 5:9; 7:9; 13:7) Det här grekiska ordet förekommer i Apg 2:3, där det står att lärjungarna såg något som liknade ”eldslågor” (”tungor av eld”, fotnot). Dessa synliga ”tungor av eld” samt lärjungarnas förmåga att tala andra språk, eller tungomål, var två tydliga bevis på att den heliga anden hade utgjutits över dem.

förmåga att tala främmande språk: Förmågan att tala främmande språk gav en kristen möjligheten att sprida de goda nyheterna om Guds rike till människor som talade språk som förkunnaren egentligen inte kunde. Tack vare den här gudagivna gåvan kunde de kristna år 33 v.t. ”berätta om Guds storslagna gärningar” för många utländska besökare som hade kommit till Jerusalem för att fira pingsten. (Apg 2:1–12) Paulus påminde senare korinthierna om att använda den här förmågan på ett ordningsamt sätt genom att se till att någon tolkade det som sades och att de som talade andra språk gjorde det ”en i taget”. (1Kor 14:4, 5, 9, 27)

förmåga att tala med kunskap: Ordagrant ”ett kunskapsord”. Här avser Paulus inte den kunskap om Gud som alla kristna behöver skaffa sig för att bli lärjungar. (Joh 17:3; Rom 10:14) Denna kunskap var i stället mirakulös, något utöver den kunskap som var tillgänglig för alla kristna. Det kan ha varit så att aposteln Petrus använde denna ”förmåga att tala med kunskap” när han hanterade situationen med Ananias. Den heliga anden uppenbarade sådant som Petrus annars inte hade kunnat veta, nämligen att Ananias ljög för församlingen när det gällde en ekonomisk angelägenhet. (Apg 5:1–5)

Kärleken är evig: Eller ”Kärleken upphör (”avtar”, ”tryter”) aldrig”. Kärleken kommer aldrig att ta slut eller upphöra att existera, för ”Gud är kärlek”, och han är ”evighetens Kung”. (1Jo 4:16; 1Ti 1:17) Människor som är lydiga mot Jehova kommer att visa sådan kärlek evigheten igenom. Kärleken är aldrig otillräcklig. Kärleken kan bemästra varje situation, varje utmaning, och den leder alltid till något gott. (1Kor 13:13)

gåvan att tala andra språk: Ordagrant ”tungor”. (Se studienoter till Apg 2:4; 1Kor 12:10.)

kunskapen: Dvs. den särskilda kunskap som några av de första kristna fick tack vare helig ande. Man vet inte exakt vilken slags kunskap det rörde sig om. Men på den här tiden var Guds ord inte lika lättillgängligt som det är i dag, så det kan hända att någon som hade denna mirakulösa kunskap kunde komma ihåg en text han hade läst tidigare och förstå hur den skulle tillämpas, även om den skriftrullen inte fanns tillgänglig i församlingen. Särskild kunskap var, precis som de andra mirakulösa andegåvorna, en tillfällig anordning som bidrog till att bygga upp den kristna församlingen under den första tiden. (Se studienot till 1Kor 12:8.)

ska tas bort: Ordagrant ”ska göras overksam”. Gud gav apostlarna mirakulösa förmågor genom sin heliga ande. Apostlarna kunde i sin tur ge dessa särskilda förmågor vidare till andra. Bland dessa förmågor fanns gåvan att profetera, gåvan att mirakulöst kunna tala andra språk och gåvan att ha särskild kunskap. Men dessa mirakulösa gåvor skulle försvinna när den kristna församlingen växte till och mognade. (1Kor 13:9–11) Då skulle de ha spelat ut sin roll och visat att den kristna församlingen hade Guds godkännande och stöd.

när det fullständiga kommer: Det grekiska ordet tẹleios (som här återges med ”det fullständiga”) kan i olika sammanhang förmedla tanken på att vara fullvuxen, fullkomlig eller fullständig. Även om några kristna under det första århundradet hade de mirakulösa gåvorna att kunna profetera och ha särskild kunskap, hade de inte en fullständig förståelse av Guds avsikt. (1Kor 13:9) Här syftar ”det fullständiga” på den fullständiga förståelsen av Guds avsikt som uppenbaras i Bibeln. De kristna kommer att få fullständig förståelse när alla profetior i Bibeln har uppfyllts fullständigt och Gud har genomfört sin avsikt.

vår kunskap är ofullständig och vi profeterar ofullständigt: De mirakulösa gåvorna att ha särskild kunskap och kunna profetera var enligt Paulus ofullständiga. De som hade gåvan att profetera hade tydligtvis inte fullständig kunskap om vad de förutsade och kunde inte berätta allt om framtida händelser. Det var först ”när det fullständiga kommer” som profetiorna skulle kunna förstås mera helt och fullt. (1Kor 13:10; se studienot.) Men de första kristna hade tillräckligt med kunskap för att kunna fylla sina andliga behov på den tiden. (Kol 1:9, 10)

när det fullständiga kommer: Det grekiska ordet tẹleios (som här återges med ”det fullständiga”) kan i olika sammanhang förmedla tanken på att vara fullvuxen, fullkomlig eller fullständig. Även om några kristna under det första århundradet hade de mirakulösa gåvorna att kunna profetera och ha särskild kunskap, hade de inte en fullständig förståelse av Guds avsikt. (1Kor 13:9) Här syftar ”det fullständiga” på den fullständiga förståelsen av Guds avsikt som uppenbaras i Bibeln. De kristna kommer att få fullständig förståelse när alla profetior i Bibeln har uppfyllts fullständigt och Gud har genomfört sin avsikt.

barn ... vuxen: Paulus använder här en liknelse med ett barn som växer för att illustrera den kristna församlingens utveckling. Ett barn behöver mycket hjälp, men det gör inte en vuxen. På liknande sätt fick den unga kristna församlingen på den tiden mycket hjälp i form av mirakulösa gåvor, till exempel gåvorna att profetera, tala andra språk och ha särskild kunskap. Dessa gåvor var nödvändiga under en tid för att tydligt visa att Gud nu använde den kristna församlingen i stället för den judiska nationen. (Heb 2:3, 4) Men Paulus visar att församlingen med tiden skulle gå framåt och mogna och inte längre behöva dessa mirakulösa gåvor.

diffusa konturer: Eller ”otydligt”. Det grekiska ordet syftar ofta på en gåta, men i vidare bemärkelse kan det användas om något som är oklart och otydligt och saknar detaljer.

en metallspegel: På Bibelns tid var speglar ofta gjorda av blankpolerad metall – vanligtvis brons, men ibland tenn, koppar, silver eller guld. Sådana speglar var användbara, men det var stor skillnad på att se något i en spegel och att se något direkt. Paulus använde jämförelsen med en spegel för att illustrera att den förståelse de första kristna hade av vissa andliga ämnen, speciellt profetior som ännu inte uppfyllts, var begränsad. Det var ännu inte Guds tid att uppenbara vissa saker, så de såg bara diffusa konturer av Guds avsikt, som om de såg en otydlig spegelbild av dem. Paulus framhöll vilken kontrast det är mellan att se i en metallspegel och att se klart (ordagrant ”ansikte mot ansikte”). De kristna kommer att ”se klart” när alla profetior i Bibeln har uppfyllts och de förstår Guds avsikt helt och fullt.

precis som Guds kunskap om mig är fullständig: Paulus förstod att Gud kände honom mycket bättre än han kände Gud. Men efter att Paulus hade fått sin himmelska belöning skulle hans kunskap [om Jehova] ... vara fullständig, dvs. han skulle få ett så nära förhållande till honom som det går att få.

störst av dem är kärleken: Gud är från evighet till evighet, och hans mest framträdande egenskap är kärlek. (Ps 90:2; 1Jo 4:8) Så kärleken kommer alltid att bestå, och den kärlek som visas av Guds tjänare, som ska efterlikna honom, kommer att fortsätta att växa och bli mer och mer fullständig i all evighet. (Ef 5:1) I den bemärkelsen är kärleken överlägsen tro och hopp. När Guds löften och profetior har uppfyllts kommer hans tjänare inte längre att behöva ha tro på dem, och inte heller kommer de att behöva hoppas på sådant som redan har hänt. Därför är kärleken störst av dessa tre.

Media

Metallspegel
Metallspegel

Fotot (till vänster) visar en bronsspegel som har daterats till tredje eller andra århundradet f.v.t. Illustrationen (till höger) visar hur en sådan spegel kan ha sett ut under det första århundradet v.t. Hantverkare i Korinth tillverkade föremål i brons, bland annat speglar som var kända för sin fina kvalitet. Men de metallspeglar man hade förr i tiden reflekterade inte lika bra som de glasspeglar vi har i dag. I sitt första brev till korinthierna framhöll Paulus kontrasten mellan att se i en metallspegel och att ”se klart” (ordagrant ”ansikte mot ansikte”). (1Kor 13:12)