Skrivet ”till vår undervisning”

”DET är ingen ände på de många böcker som framställs.” (Predikaren 12:12) Det överflöd av tryckt information som finns i dag gör de här orden lika sanna nu som när de skrevs. Hur kan då en omdömesgill läsare avgöra vad som är värt att läsa?

Många vill veta något om författaren till den bok som de funderar på att läsa. Utgivarna kan lägga till ett litet stycke som upplyser om namnet på författarens hemstad och hans akademiska meriter och en lista på hans utgivna verk. Att det är viktigt att veta vem författaren är förstår vi av att det under tidigare århundraden var vanligt att kvinnliga författare skrev under manlig pseudonym, så att eventuella läsare inte skulle tycka att boken var sämre bara därför att den var skriven av en kvinna.

Som vi såg i förra artikeln är det tyvärr somliga som inte bryr sig om att läsa de hebreiska skrifterna därför att de tror att den Gud som beskrivs där är en grym Gud som skoningslöst förgjorde sina fiender. * Vi skall nu se vad de hebreiska skrifterna och de kristna grekiska skrifterna berättar för oss om Bibelns författare.

Författaren

Enligt de hebreiska skrifterna sade Gud till nationen Israel: ”Jag är Jehova; jag har inte förändrats.” (Malaki 3:6) Omkring 500 år senare skrev bibelskribenten Jakob om Gud: ”Hos honom finns ingen förändring som i skuggans växlingar.” (Jakob 1:17) Varför tycker då somliga att den Gud som beskrivs i de hebreiska skrifterna skiljer sig från de kristna grekiska skrifternas Gud?

Svaret är att olika sidor av Guds personlighet uppenbaras i olika delar av Bibeln. Enbart i Första Moseboken beskrivs Gud på flera sätt. Det visas där att han kan känna sig ”sårad i sitt hjärta”, att han har ”frambringat himmel och jord” och att han är ”hela jordens domare”. (1 Moseboken 6:6; 14:22; 18:25) Är det här beskrivningar av samme Gud? Ja, det är det.

Vi kan belysa det så här: En domare uppfattas kanske av dem som har stått inför honom  i rätten som en som är omutlig och upprätthåller respekten för lagen. Hans barn däremot kanske ser honom som den kärleksfulle och generöse pappa han är. Hans nära vänner kanske tycker att han är en trevlig man med sinne för humor. Domaren, pappan och vännen är en och samme person. Det är bara det att olika sidor av hans personlighet blir framträdande under olika omständigheter.

På liknande sätt sägs det i de hebreiska skrifterna att Jehova är ”en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning”. Men vi får också veta att han ”på inga villkor fritar från straff”. (2 Moseboken 34:6, 7) De här två dragen återspeglar innebörden i Guds namn. ”Jehova” betyder ordagrant ”han förorsakar att någon (något) blir”. Gud blir alltså vad som än behövs för att uppfylla sina löften. (2 Moseboken 3:13–15) Men han förblir samme Gud. Jesus sade: ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” (Markus 12:29)

Har de hebreiska skrifterna blivit ersatta?

Det är inte ovanligt i dag att läroböcker byts ut när ny forskning blir tillgänglig eller när den allmänna uppfattningen ändras. Ersatte de kristna grekiska skrifterna de hebreiska skrifterna på det sättet? Nej.

Om Jesus hade tänkt att redogörelsen för hans tjänst och det som hans lärjungar skrev skulle ersätta de hebreiska skrifterna, skulle han säkert ha låtit oss förstå det. Men i Lukas berättelse sägs det om Jesus strax före hans himmelsfärd: ”Med början från Mose och alla profeterna [i de hebreiska skrifterna] uttydde han för dem [för två av sina lärjungar] vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” Senare visade sig Jesus för sina trogna apostlar och andra. Berättelsen fortsätter: ”Han sade nu till dem: ’Dessa är mina ord, som jag talade till er medan jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag och hos profeterna och i Psalmerna måste uppfyllas.’”  (Lukas 24:27, 44) Om de hebreiska skrifterna var föråldrade, varför fortsatte då Jesus att använda dem vid slutet av sin jordiska tjänst?

Sedan den kristna församlingen hade bildats fortsatte Jesu efterföljare att använda de hebreiska skrifterna för att framhålla profetior som skulle uppfyllas, belysa principer i den mosaiska lagen som gav värdefulla lärdomar och rikta uppmärksamheten på berättelser om forntida Guds tjänare vars fina exempel uppmuntrade de kristna att förbli trogna. (Apostlagärningarna 2:16–21; 1 Korinthierna 9:9, 10; Hebréerna 11:1–12:1) ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”, skrev aposteln Paulus. * (2 Timoteus 3:16) Hur är de hebreiska skrifterna till nytta i vår tid?

Råd för det dagliga livet

Tänk på vår tids problem med rasfördomar. En 21-årig etiopier i en östeuropeisk stad säger: ”Om vi vill gå någonstans måste vi vara i grupp. Kanske ger de sig inte på oss om vi är flera.” Han fortsätter: ”Vi kan inte gå ut efter klockan 6 på kvällen, särskilt inte åka tunnelbana. När folk tittar på oss ser de bara vår hudfärg.” Tar de hebreiska skrifterna upp det här komplicerade problemet?

Det sades till de forntida israeliterna: ”Om en bofast främling bor hos dig som främling i ert land, skall ni inte behandla honom illa. Den bofaste främlingen, som bor som främling hos er, skall för er vara som en infödd bland er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit bofasta främlingar i Egyptens land.” (3 Moseboken 19:33, 34) Ja, i det forntida Israel föreskrev lagen att man skulle visa hänsyn för invandrare, ”bofasta främlingar”, och den finns bevarad i de hebreiska skrifterna. Håller du inte med om att principerna i den lagen skulle kunna vara en grund för att få slut på vår tids rasfördomar?

I de hebreiska skrifterna ges det inga detaljerade råd i frågor som gäller ekonomi, men de innehåller praktisk vägledning som hjälper oss att handskas med pengar på ett förståndigt sätt. I Ordspråksboken 22:7 sägs det till exempel: ”Låntagaren blir långivarens  slav.” Många som ger råd i ekonomiska frågor håller med om att det kan leda till ekonomisk ruin om man utan att tänka sig för köper på kredit.

Strävan efter att bli rik till varje pris – som är så vanlig i dagens materialistiska värld – beskrevs också mycket träffande av en av de rikaste männen i historien, kung Salomo. Han skrev: ”Den som älskar silver blir inte mätt på silver, och den som älskar rikedom blir inte mätt på inkomster. Också detta är tomhet.” (Predikaren 5:10) Vilka visa ord!

Hopp för framtiden

Bibeln har ett enda genomgående tema: Gud skall hävda sin suveränitet och helga sitt namn genom sitt rike med Jesus Kristus som kung. (Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 11:15)

Genom de hebreiska skrifterna får vi veta en del om hur livet under Guds kungarike skall bli, och det ger oss tröst och drar oss närmare källan till denna tröst, Jehova Gud. Profeten Jesaja förutsade till exempel att det skall vara frid mellan människor och djur: ”Vargen skall bo en tid tillsammans med bagglammet, och leoparden skall lägga sig ner tillsammans med killingen, och kalven och det manprydda unga lejonet och det välgödda djuret, alla tillsammans; och en liten pojke skall leda dem.” (Jesaja 11:6–8) Vilken underbar framtidsvy!

Hur blir det då med dem som är offer för rasistiska eller etniska fördomar, som lider av allvarliga sjukdomar eller har ekonomiska problem som de inte kan komma till rätta med? De hebreiska skrifterna säger profetiskt om Kristus Jesus: ”Han skall befria den fattige som ropar på hjälp, också den nödställde och den som ingen hjälpare har. Han skall ha medlidande med den ringe och den fattige, och de fattigas själar skall han rädda.” (Psalm 72:12, 13) Sådana löften är praktiska, eftersom de hjälper dem som sätter tro till dem att ha hopp och tillförsikt inför framtiden. (Hebréerna 11:6)

Det är inte att undra på att aposteln Paulus blev inspirerad att skriva: ”Allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp.” (Romarna 15:4) Ja, de hebreiska skrifterna är fortfarande en viktig del av Guds inspirerade ord, Bibeln. De har verkligt värde för oss i dag. Vi hoppas att du vill ta reda på mer om vad hela Bibeln verkligen lär och därigenom dras närmare dess författare, Jehova Gud. (Psalm 119:111, 112)

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 6]

GAMLA TESTAMENTET ELLER DE HEBREISKA SKRIFTERNA?

Uttrycket ”gamla testamentet” finns i 2 Korinthierna 3:14 i den engelska King James Version och i en del tidiga svenska översättningar. Det grekiska ord som där har återgetts med ”testamente” är diathẹ̄kē. Men i många nyare översättningar, till exempel Bibel 2000, återges diathẹ̄kē med ”förbund” i stället för med ”testamente”. Varför det?

Lexikografen Edward Robinson säger: ”Eftersom det gamla förbundet finns med i Moseböckerna, står [diathẹ̄kē] för förbundets bok, de mosaiska skrifterna, dvs. lagen.” I 2 Korinthierna 3:14 syftade aposteln Paulus på den mosaiska lagen, som endast utgör en del av de förkristna skrifterna.

Vad är därför en lämpligare beteckning för de första 39 böckerna i Bibeln? Jesus Kristus och hans efterföljare antydde inte att den här delen av Bibeln var föråldrad eller gammal, utan kallade de här böckerna ”Skrifterna” och ”de heliga Skrifterna”. (Matteus 21:42; Romarna 1:2) I överensstämmelse med dessa inspirerade uttalanden använder Jehovas vittnen uttrycket de hebreiska skrifterna om Gamla testamentet, eftersom den delen av Bibeln ursprungligen till största delen skrevs på hebreiska. På motsvarande sätt använder de uttrycket de kristna grekiska skrifterna om det så kallade Nya testamentet, eftersom de män som blev inspirerade av Gud att skriva den delen av Bibeln använde det grekiska språket.

[Bilder på sidan 4]

En man kan vara känd som en omutlig domare, en kärleksfull pappa och en vän

[Bild på sidan 5]

Jesus använde de hebreiska skrifterna under hela sin tjänst

[Bilder på sidan 7]

Vilka bibliska principer kan hjälpa en person att fatta rätta beslut?