Matteusevangeliet 21:1–46

21  När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfạge på Olivberget+ skickade Jesus i väg två lärjungar+  och sa till dem: ”Gå in i byn som ni ser där borta. Så fort ni kommer dit ser ni ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig. Ta med dem till mig.  Om någon säger något till er ska ni svara: ’Herren behöver dem.’ Då kommer han genast att låta er ta med dem.”  Det här hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:  ”Säg till Sion: ’Se! Din kung kommer till dig,+ ödmjuk+ och ridande på en åsna, ja på en ungåsna, en packåsnas föl.’”+  Så lärjungarna gav sig i väg och gjorde precis som Jesus hade sagt.+  De hämtade åsnestoet och ungåsnan och lade sina mantlar på dem, och Jesus satt upp.+  De flesta i folkskaran bredde ut sina mantlar på vägen,+ och andra skar av grenar från träden och lade dem på vägen.  Och alla som gick framför honom och de som följde efter ropade: ”Bevara Davids son, ber vi!+ Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!+ Bevara honom, ber vi dig, du som är i höjderna där ovan!”*+ 10  När han kom in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man sa: ”Vem är det här?” 11  Folket som hade följt honom sa: ”Det här är profeten Jesus+ från Nasaret i Galileen.” 12  Jesus gick in i templet och körde ut alla som sålde och köpte där, och han välte omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor.+ 13  Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus’,+ men ni gör det till ett tjuvnäste.”+ 14  Och medan han var i templet kom blinda och halta fram till honom, och han botade dem. 15  När de främsta prästerna och de skriftlärda såg underverken han gjorde och hörde pojkarna i templet ropa: ”Bevara Davids son, ber vi!”+ blev de upprörda+ 16  och sa till honom: ”Hör du inte vad barnen säger?” Jesus sa: ”Jo, men har ni aldrig läst detta: ’Från barn och spädbarn får du lovprisning’?”+ 17  Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betạnia och stannade där över natten.+ 18  När Jesus gick tillbaka till staden tidigt på morgonen kände han sig hungrig.+ 19  Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men det fanns bara löv på trädet,+ så han sa: ”Du ska aldrig någonsin ge någon frukt igen.”+ Genast torkade fikonträdet. 20  När lärjungarna såg det blev de förvånade och sa: ”Hur kunde fikonträdet torka så snabbt?”+ 21  Jesus svarade: ”Jag försäkrar er: Om ni tror och inte tvivlar ska ni inte bara kunna göra som jag gjorde med fikonträdet. Ni ska också kunna säga till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, och det kommer att bli så.+ 22  Allt vad ni ber om i era böner ska ni få, om ni har tro.”+ 23  När han hade gått in i templet och höll på att undervisa, kom de främsta prästerna och de äldste fram till honom och sa: ”Vad har du för rätt att göra det här? Vem har gett dig tillåtelse?”+ 24  Jesus svarade dem: ”Jag tänker också ställa en fråga. Om ni svarar på den ska jag berätta vem som har gett mig tillåtelse att göra allt detta. 25  Varifrån kom Johannes myndighet att döpa? Från Gud* eller från människor?” De började diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’+ 26  Men om vi säger ’från människor’ får vi folket emot oss. De anser ju att Johannes var en profet.”+ 27  Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Och Jesus sa till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta. 28  Hur ser ni på det här? En man hade två söner. Han gick till den ene och sa: ’Min son, gå och arbeta i vingården i dag.’ 29  Sonen svarade: ’Nej, jag vill inte’, men sedan ångrade han sig och gick dit ändå. 30  Mannen gick också till sin andre son och sa likadant. Sonen svarade: ’Ja, det ska jag’, men han gick aldrig dit. 31  Vilken av sönerna gjorde sin fars vilja?” De sa: ”Den förste.” Jesus sa till dem: ”Jag säger er att skatteindrivarna och de prostituerade ska komma in i Guds rike före er.+ 32  Johannes kom nämligen till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde honom inte. Skatteindrivarna och de prostituerade trodde på honom,+ men trots att ni såg det ville ni inte ändra er och tro på honom. 33  Här är en annan liknelse: Det var en jordägare som planterade en vingård.+ Han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar i den och byggde ett torn.+ Sedan arrenderade han ut den åt vinodlare och reste utomlands.+ 34  När det var dags för skörd skickade han sina tjänare till vinodlarna för att han skulle få sin del av skörden. 35  Men vinodlarna grep hans tjänare, och de slog en av dem, dödade en annan och stenade en tredje.+ 36  Då skickade han i väg andra tjänare, fler än första gången, men de gjorde samma sak med dem.+ 37  Till sist skickade han sin son, för han tänkte: ’Min egen son kommer de att respektera.’ 38  Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: ’Det här är arvingen.+ Vi dödar honom och tar hans arv!’ 39  Så de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.+ 40  Vad ska vingårdens ägare göra med vinodlarna när han kommer?” 41  De svarade: ”Eftersom de är onda ska han döda dem. Och vingården ska han arrendera ut åt andra vinodlare som ger honom hans andel när det är dags för det.” 42  Jesus sa till dem: ”Har ni inte läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen.+ Den har kommit från Jehova, och den är underbar i våra ögon.’+ 43  Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt en nation som gör hans vilja.* 44  Den som faller på denna sten ska bli sönderslagen.+ Och den som stenen faller på ska bli krossad.”+ 45  När de främsta prästerna och fariséerna hörde Jesus liknelser förstod de att han talade om dem.+ 46  De ville egentligen gripa honom, men de var rädda för folket, eftersom folket ansåg att han var en profet.+

Fotnoter

Eller ”i de högsta regionerna”.
Ordagrant ”himlen”.
Eller ”som frambringar dess frukt”.

Studienoter

Betfage: Den här byn låg på Olivberget, och namnet kommer från hebreiskan och betyder troligen ”de tidiga fikonens hus”. En vanlig uppfattning är att byn låg mellan Jerusalem och Betania på Olivbergets sydöstra sluttning, nära toppen, ca 1 km från Jerusalem. (Mk 11:1; Lu 19:29; se Tillägg A7, Karta 6.)

på en åsna, ja på en ungåsna: Visserligen nämns två djur i Mt 21:2, 7, men enligt profetian i Sak 9:9 rider inte kungen på två djur, utan på ett. (Se studienot till Mt 21:2.)

ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig: Det är bara i Matteus skildring som både åsnestoet och ungåsnan nämns. (Mk 11:2–7; Lu 19:30–35; Joh 12:14, 15) Markus, Lukas och Johannes nämner endast ungåsnan, tydligtvis eftersom det var den som Jesus red på. (Se studienot till Mt 21:5.)

för att det som Jehova hade sagt genom sin profet skulle uppfyllas: Detta och liknande uttryck förekommer många gånger i Matteus evangelium. Med en judisk målgrupp i åtanke vill Matteus tydligtvis betona Jesus roll som den utlovade Messias. (Mt 2:15, 23; 4:14; 8:17; 12:17; 13:35; 21:4; 26:56; 27:9)

för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: Den första delen av citatet i Mt 21:5 är tydligtvis hämtad från Jes 62:11 och den andra delen från Sak 9:9. (Se studienot till Mt 1:22.)

ödmjuka: Eller ”milda”. Mildhet är en inre egenskap som kännetecknar dem som villigt underordnar sig Guds vilja och vägledning och som inte försöker kontrollera eller styra andra. Det grekiska ordet har inget att göra med feghet eller svaghet. I Septuaginta används ordet som en motsvarighet till ett hebreiskt ord som kan översättas med ”ödmjuk”. Det används om Mose (4Mo 12:3), dem som är läraktiga (Ps 25:9), dem som ska ärva jorden (Ps 37:11) och Messias (Sak 9:9; Mt 21:5). Jesus beskrev sig själv som ”mild”, eller ödmjuk. (Mt 11:29)

ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig: Det är bara i Matteus skildring som både åsnestoet och ungåsnan nämns. (Mk 11:2–7; Lu 19:30–35; Joh 12:14, 15) Markus, Lukas och Johannes nämner endast ungåsnan, tydligtvis eftersom det var den som Jesus red på. (Se studienot till Mt 21:5.)

Sion: Eller ”dottern Sion”, ”Sions dotter”. I Bibeln personifieras ofta städer som kvinnor eller beskrivs med ord i femininum. Uttrycket ”dotter” kan här antingen syfta på staden Jerusalem eller på stadens invånare. Namnet Sion var nära förknippat med staden Jerusalem.

ödmjuk: Eller ”mild”. (Se studienot till Mt 5:5.)

på en åsna, ja på en ungåsna: Visserligen nämns två djur i Mt 21:2, 7, men enligt profetian i Sak 9:9 rider inte kungen på två djur, utan på ett. (Se studienot till Mt 21:2.)

ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig: Det är bara i Matteus skildring som både åsnestoet och ungåsnan nämns. (Mk 11:2–7; Lu 19:30–35; Joh 12:14, 15) Markus, Lukas och Johannes nämner endast ungåsnan, tydligtvis eftersom det var den som Jesus red på. (Se studienot till Mt 21:5.)

på en åsna, ja på en ungåsna: Visserligen nämns två djur i Mt 21:2, 7, men enligt profetian i Sak 9:9 rider inte kungen på två djur, utan på ett. (Se studienot till Mt 21:2.)

åsnestoet och ungåsnan: Se studienoter till Mt 21:2, 5.

satt upp: Ordagrant ”satte sig på dem”, dvs. på mantlarna.

Davids son: Detta framhåller att Jesus är arvingen till förbundet om ett kungarike som slöts med David och som skulle uppfyllas genom någon i Davids släktlinje. (2Sa 7:11–16; Ps 89:3, 4)

David, kungen: Trots att flera kungar omnämns i det här släktregistret är det bara David som omnämns med titeln ”kung”. Uttrycket ”Davids hus” användes om Israels kungliga dynasti. (1Ku 12:19, 20) När Matteus kallar Jesus ”Davids son” i vers 1 betonar han alltså det bibliska temat om ett kungarike och identifierar Jesus som arvingen till kungamakten som utlovades genom förbundet med David. (2Sa 7:11–16)

föll på knä inför honom: Eller ”visade honom vördnad”. Kvinnan kallade Jesus ”Davids son” (Mt 15:22), vilket visar att hon tydligtvis förstod att han var den utlovade Messias. Hon föll på knä inför honom, inte för att han var en gud, utan för att han var Guds representant. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 18:26.)

Davids son: De två blinda männen kallar Jesus ”Davids son”, vilket visar att de erkänner att han är Messias. (Se studienoter till Mt 1:1, 6; 15:25.)

Bevara ... ber vi: Ordagrant ”Hosianna”. Det grekiska ordet (Hōsannạ) kommer från ett hebreiskt uttryck som betyder ”rädda (befria), ber vi”. Här används det som en vädjan till Gud om räddning eller seger och kan också återges med ”vi ber, ge räddning åt”. Med tiden kom detta uttryck att användas i både bön och lovprisning. Det hebreiska uttrycket återfinns i Ps 118:25. Denna vers ingår i Hallelpsalmerna, som brukade sjungas i samband med påsken. Det var därför inte konstigt att detta uttryck dök upp i tankarna. Gud besvarade folkets vädjan om att bevara Davids son bland annat genom att uppväcka Jesus från döden. I Mt 21:42 citerar Jesus själv från Ps 118:22, 23 och tillämpar det på Messias.

Davids son: Ett uttryck som visar att folkskaran godtog Jesus härstamning och erkände hans roll som den utlovade Messias. (Se studienoter till Mt 1:1, 6; 15:25; 20:30.)

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:25, 26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

blev det stor uppståndelse i hela staden: Eller ”sattes hela staden i rörelse”, ”började hela staden skaka”. Det grekiska verb som används för att sätta ord på invånarnas oro användes i bokstavlig bemärkelse om verkningarna av en jordbävning eller en storm. (Mt 27:51; Upp 6:13) Det besläktade grekiska substantivet seismọs översätts med ”storm” eller ”jordbävning”. (Mt 8:24; 24:7; 27:54; 28:2)

köra ut alla försäljare: Den 10 nisan år 33 v.t. renade Jesus templet för andra gången. Det här tillfället beskrivs i Matteus (21:12–17), Markus (11:15–18) och Lukas. Han renade templet första gången i samband med påsken år 30 v.t., vilket beskrivs i Joh 2:13–17.

templet: Syftar förmodligen på den del av tempelområdet som kallades hedningarnas förgård. (Se Tillägg B11.)

körde ut alla som sålde: Se studienot till Lu 19:45.

dem som växlade pengar: Mynt i olika valörer var i omlopp, men när man betalade den årliga tempelskatten eller köpte offerdjur var det bara ett särskilt mynt som kunde användas. Judar som reste till Jerusalem behövde därför växla till sig pengar som accepterades vid templet. Jesus tyckte tydligtvis att penningväxlarna tog ut orimligt höga avgifter och att de i grund och botten bedrev utpressning.

tjuvnäste: Eller ”rövarnäste”. Jesus anspelar här på Jer 7:11. Han kallade köpmännen och penningväxlarna för ”tjuvar”, förmodligen därför att de tog alltför mycket betalt för offerdjuren och tog orimligt höga avgifter för att växla pengar. Något annat som gjorde Jesus upprörd var att Jehovas hus – ett bönens hus, en plats för tillbedjan – med orätt hade blivit en plats för handel.

templet: Syftar förmodligen på den del av tempelområdet som kallades hedningarnas förgård. (Se Tillägg B11.)

templet: Syftar förmodligen på hedningarnas förgård. (Jämför studienot till Mt 21:12.) Det är bara i Matteus skildring som det nämns att blinda och halta kom fram till honom i templet och att han botade dem, precis som han hade gjort vid ett tidigare tillfälle. (Mt 15:30) En del menar att de blinda och halta enligt judisk tradition inte hade tillträde till vissa delar av templet, även om de hebreiska skrifterna inte uttryckligen nämner något sådant förbud. Matteus skildring kan i vilket fall som helst tyda på att Jesus hängivenhet under de sista dagarna av hans jordiska tjänst inte bara kom till uttryck genom att han renade templet, utan också genom att han botade de blinda och halta som kom till honom där. (Se Tillägg A7.)

Bevara ... ber vi: Ordagrant ”Hosianna”. Det grekiska ordet (Hōsannạ) kommer från ett hebreiskt uttryck som betyder ”rädda (befria), ber vi”. Här används det som en vädjan till Gud om räddning eller seger och kan också återges med ”vi ber, ge räddning åt”. Med tiden kom detta uttryck att användas i både bön och lovprisning. Det hebreiska uttrycket återfinns i Ps 118:25. Denna vers ingår i Hallelpsalmerna, som brukade sjungas i samband med påsken. Det var därför inte konstigt att detta uttryck dök upp i tankarna. Gud besvarade folkets vädjan om att bevara Davids son bland annat genom att uppväcka Jesus från döden. I Mt 21:42 citerar Jesus själv från Ps 118:22, 23 och tillämpar det på Messias.

Davids son: Ett uttryck som visar att folkskaran godtog Jesus härstamning och erkände hans roll som den utlovade Messias. (Se studienoter till Mt 1:1, 6; 15:25; 20:30.)

Bevara Davids son, ber vi: Se studienot till Mt 21:9.

Betania: En by på Olivbergets östsydöstra sluttning, ca 3 km från Jerusalem. (Joh 11:18) Det var här som Marta, Maria och Lasarus bodde, och deras hem verkar ha varit Jesus bas i Judeen. (Joh 11:1) I dag ligger det en liten by där med ett arabiskt namn som betyder ”Lasarusplatsen”.

det fanns bara löv på trädet: Vid den här tiden på året var det ovanligt att det fanns frukt på fikonträd. Men trädet hade löv, och då brukade det finnas tidiga fikon. På det här trädet fanns det inga fikon, utan bara löv, och därför visste Jesus att det inte skulle få någon frukt. Trädet hade alltså ett bedrägligt utseende. Jesus uttalade därför en förbannelse över det och fick det att vissna.

säger er: Eller ”försäkrar er”, ”säger er i sanning”. ”I sanning” är en återgivning av det grekiska ordet amẹ̄n, en translitterering av det hebreiska ordet ’amẹn, som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. Jesus använde ofta detta uttryck för att introducera ett uttalande, ett löfte eller en profetia, och på så sätt betonade han att det han sa var fullständigt sant. Jesus bruk av ”i sanning”, eller amen, sägs vara unikt i den religiösa litteraturen. I Johannesevangeliet upprepas alltid det grekiska ordet (amẹ̄n amẹ̄n). (Se studienot till Joh 1:51.)

försäkrar er: Se studienot till Mt 5:18.

främsta prästerna: Det grekiska uttrycket återges med ”överstepräst” när det står i singular och syftar på den som i första hand representerade folket inför Gud. Men här står det i plural och syftar på de främsta medlemmarna av prästerskapet, däribland tidigare överstepräster och möjligen även överhuvudena för prästernas 24 avdelningar.

äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mt 21:23; 26:3, 47, 57; 27:1, 41; 28:12; se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)

främsta prästerna: Se studienot till Mt 2:4.

äldste: Se studienot till Mt 16:21.

Sonen svarade: ’Nej, jag vill inte’: I den här liknelsen (Mt 21:28–31) introducerar en del grekiska handskrifter de båda sönerna och deras svar och handlingar i en annan ordningsföljd. (Se återgivningen i tidigare utgåvor av Nya världens översättning.) Huvudtanken är densamma, men den nuvarande återgivningen har starkare stöd i handskrifterna.

skatteindrivarna: Många judar drev in skatt åt de romerska myndigheterna. Dessa judar föraktades av sina landsmän, inte bara för att de samarbetade med en avskydd främmande makt, utan också för att de krävde mer skatt än vad lagen föreskrev. Judar i allmänhet undvek skatteindrivare och ansåg att de inte var bättre än syndare och prostituerade. (Mt 11:19; 21:32.)

skatteindrivarna: Se studienot till Mt 5:46.

liknelse: Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk, bildspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

torn: Från sådana torn vaktade man vingårdar och skyddade dem mot tjuvar och djur. (Jes 5:2)

arrenderade ... ut: Det här var vanligt i Israel under det första århundradet. I det här fallet gjorde ägaren mycket förberedande arbete, så han hade all anledning att förvänta sig att få del av avkastningen.

döda dem: Eller ”låta dem få en ond död”. I den grekiska texten används en ordlek där olika former av samma ordrot upprepas för att förstärka domsbudskapet: ”Eftersom de är onda ska han låta dem få en ond död.”

i Skrifterna: Syftar ofta på de inspirerade hebreiska skrifterna som helhet.

huvudhörnstenen: Eller ”den viktigaste stenen”. Det hebreiska uttrycket i Ps 118:22 samt det grekiska uttrycket som används här betyder ordagrant ”hörnets huvud”. Uttrycket har uppfattats på olika sätt, men det verkar som att det avser den sten som placerades överst där två väggar möttes, i syfte att hålla dem samman. Jesus citerade den här profetian och tillämpade orden om ”huvudhörnstenen” på sig själv. Precis som den översta stenen i en byggnad har en framträdande plats är Jesus Kristus den betydelsefulla, översta hörnstenen i den kristna församlingen av smorda, som liknas vid ett andligt tempel.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 118:22, 23, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

Media

Betfage, Olivberget och Jerusalem
Betfage, Olivberget och Jerusalem

I den här korta videon närmar vi oss Jerusalem från öster via den nutida byn at-Tur, som troligen motsvarar den bibliska staden Betfage, och videon avslutas vid en av de högsta punkterna på Olivberget. Betania ligger öster om Betfage på östra sidan av Olivberget. När Jesus och hans lärjungar var i Jerusalem brukade de övernatta i Betania, där byn al-Azarije (El Eizariya) nu ligger. Namnet är arabiskt och betyder ”Lasarusplatsen”. Jesus övernattade då förmodligen hemma hos Marta, Maria och Lasarus. (Mt 21:17; Mk 11:11; Lu 21:37; Joh 11:1) När Jesus gick från deras hem in till Jerusalem kan han ha tagit ungefär samma väg som den som visas i videon. Och när han red över Olivberget på en åsna den 9 nisan år 33 v.t. kan han mycket väl ha tagit vägen som ledde från Betfage till Jerusalem.

1. Väg från Betania till Betfage

2. Betfage

3. Olivberget

4. Kidrondalen

5. Tempelberget

Ungåsna
Ungåsna

Åsnor är hovdjur och tillhör familjen hästdjur. Åsnan är mindre än hästen, har kortare man, längre öron och en svans som slutar med en hårtofs. I talesätt brukar man säga att åsnan är dum och envis, men den anses faktiskt vara intelligentare än hästen. Vanligtvis är den dessutom tålmodig. Både män och kvinnor, även framträdande personer, red på åsnor. (Jos 15:18; Dom 5:10; 10:3, 4; 12:14; 1Sa 25:42) När Davids son Salomo skulle smörjas red han ut på sin fars mula, en hybrid mellan en åsnehingst och ett häststo. (1Ku 1:33–40) Det var därför mycket passande att Jesus, den större Salomo, uppfyllde profetian i Sak 9:9 genom att rida på ett åsneföl och inte på en häst.

Vinpress
Vinpress

I Israel skördade man druvor mellan augusti och september, beroende på druvtyp och klimat. Druvorna lades oftast i grunda kar som huggits ut i kalksten. Sedan krossade man druvorna, vanligen genom att trampa sönder dem med sina bara fötter. Man sjöng ofta under det här arbetet. (Jes 16:10; Jer 25:30; 48:33)

1. Nyplockade druvor

2. Vinpress

3. Ränna

4. Nedre uppsamlingskar

5. Vinkrukor