”Var herdar för Guds hjord som är i er vård”

”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte av tvång utan villigt.” (1 PETR. 5:2)

1. Varför ville Petrus stärka sina medtroende?

APOSTELN PETRUS skrev sitt första brev någon tid innan Nero började förfölja de kristna i Rom. Petrus ville stärka sina medtroende. Djävulen var på jakt och ville sluka de kristna. För att kunna stå emot honom behövde de ”bevara ... [sin] besinning” och ”ödmjuka ... [sig] under Guds mäktiga hand”. (1 Petr. 5:6, 8) De behövde också vara enade. De kunde inte tillåta sig att ”bita och förtära varandra”, för det skulle kunna leda till att de blev ”förintade av varandra”. (Gal. 5:15)

2, 3. Vem är vår motståndare, och vad ska vi gå igenom i de här två artiklarna?

² Vi står inför en liknande situation i dag. Djävulen gör allt för att försöka sluka oss. (Upp. 12:12) Och framför oss har vi ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början”. (Matt. 24:21) Vi måste också, precis som de första kristna, akta oss för att börja käbbla med varandra. Det kan betyda att vi ibland behöver få hjälp av de äldste.

³ Vi ska nu gå igenom hur de äldste kan öka sin uppskattning för uppgiften att vara ”herdar för Guds hjord som är i ... [deras] vård”. (1 Petr. 5:2) Sedan ska vi gå igenom hur herdearbetet ska utföras. I nästa artikel kommer vi att se hur församlingen kan visa sin respekt för ”dem som arbetar hårt ... och presiderar” över hjorden. (1 Thess. 5:12) Den här genomgången kommer att hjälpa oss att stå fasta mot vår store motståndare, för det är ju mot honom som vi har en kamp. (Ef. 6:12)

Var herdar för Guds hjord

4, 5. Hur bör de äldste betrakta hjorden? Belys.

⁴ Petrus uppmuntrade de äldste under det första århundradet att ha rätt syn på den hjord som anförtrotts dem. (Läs 1 Petrus 5:1, 2.) Petrus betraktades som en pelare i församlingen, men han var inte nedlåtande mot de äldste. Han förmanade dem i stället som medbröder. (Gal. 2:9) Den styrande kretsen i vår tid har samma anda som Petrus när de uppmuntrar de äldste att försöka sköta den ansvarstyngda uppgiften att vara herdar för Guds hjord.

⁵ Aposteln skrev att de äldste skulle vara ”herdar för Guds hjord”. Det var mycket viktigt att de insåg att hjorden tillhör Jehova och Jesus Kristus. De äldste skulle hållas ansvariga för hur de vakade över Guds får. Tänk dig att en nära vän till dig ber dig att se efter hans barn medan han är bortrest. Skulle du inte göra ditt bästa för att ta hand om dem? Om någon av dem blev sjuk, skulle du då inte se till att han eller hon fick läkarvård? På motsvarande sätt ska de äldste ”vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son”. (Apg. 20:28) De tänker på att varje enskilt får har blivit köpt med Jesu Kristi dyrbara blod. De känner sitt ansvar och tar hand om hjorden och skyddar den.

6. Vilka uppgifter hade forntida herdar?

 ⁶ Tänk på vilka uppgifter bokstavliga herdar hade på Bibelns tid. De var tvungna att uthärda dagens hetta och nattens köld för att kunna ta hand om hjorden. (1 Mos. 31:40) De riskerade till och med livet för fåren. Som ung herde räddade David sin hjord från vilda djur, däribland ett lejon och en björn. David berättade att han i båda fallen grep ”vilddjuret ... i skägget och slog ner det och dödade det”. (1 Sam. 17:34, 35) Tänk vilket mod som krävdes för att komma så nära gapet på ett vilddjur! Men han gjorde allt för att rädda fåret.

7. Hur kan de äldste bildligt talat rycka ett får ur Satans gap?

⁷ I vår tid behöver de äldste skydda hjorden mot Djävulens lejonlika angrepp. Det kan innebära att de modigt behöver rycka ett får ur Djävulens gap, bildligt talat. De kanske behöver resonera med aningslösa bröder och systrar som är på väg att falla i någon av Satans fällor. (Läs Judas, vers 22, 23.) De äldste klarar naturligtvis inte detta utan Jehovas hjälp. De tar hand om ett skadat får kärleksfullt, förbinder det och behandlar det med Guds ords lindrande balsam.

8. Vart leder de äldste hjorden, och hur gör de det?

⁸ En bokstavlig herde förde också hjorden till fina betesmarker där det fanns vatten. På motsvarande sätt leder de äldste hjorden till församlingen. De uppmuntrar hjorden att regelbundet vara med vid mötena så att den kan vara andligt välnärd och få sin ”mat i rätt tid”. (Matt. 24:45) De kan behöva lägga ner lite extra tid på att hjälpa dem som är andligt sjuka att ta emot näringen från Guds ord. Ett får som gått vilse kanske försöker återvända till hjorden. I en sådan situation skrämmer de äldste inte sin medbroder till lydnad, utan förklarar bibliska principer för honom på ett hänsynsfullt sätt och visar hur han kan tillämpa dem i sitt liv.

9, 10. Hur bör de äldste ta hand om dem som blivit andligt sjuka?

 ⁹ Vilken typ av läkare går du helst till om du skulle bli sjuk? En som knappt hör på vad du säger och snabbt skriver ut ett recept så att han kan ta emot nästa patient? Eller går du hellre till någon som verkligen lyssnar, förklarar vad problemet skulle kunna vara och ger dig förslag på behandlingsmetoder?

¹⁰ På motsvarande sätt kan de äldste lyssna på någon som är andligt sjuk och hjälpa till så att såret kan läkas. De kan på så sätt bildligt talat ”smörja in honom med olja i Jehovas namn”. (Läs Jakob 5:14, 15.) Precis som balsam från Gilead kan Bibeln ge lindring åt den som är sjuk. (Jer. 8:22; Hes. 34:16) Bibelns principer kan hjälpa den som tappat fotfästet att återfå sin andliga balans. Ja, de äldste kan göra mycket gott när de lyssnar till den som är andligt sjuk och ber tillsammans med honom.

Inte av tvång, utan villigt

11. Vad driver de äldste att villigt betjäna Guds hjord?

¹¹ Petrus påminner nu de äldste om hur herdearbetet ska utföras och hur det inte ska utföras. De äldste ska vara herdar för Guds hjord ”inte av tvång utan villigt”. Vad får äldstebröderna att villigt betjäna sina bröder? Vad var det som fick Petrus att vara en herde för Jesu får och föra dem på bete? En stark drivkraft var hans kärlek och tillgivenhet för sin Herre. (Joh. 21:15–17) ”Kristi kärlek” får de äldste att ”inte längre ... leva för sig själva, utan för honom som dog för dem”. (2 Kor. 5:14, 15) Den kärleken, tillsammans med deras kärlek till Gud och till sina bröder, driver dem att betjäna hjorden och att ge av sin tid, sina krafter och sina tillgångar i det arbetet. (Matt. 22:37–39) De ger av sig själva, inte av tvång, utan villigt.

12. I vilken utsträckning gav Paulus ut av sig själv?

¹² I vilken utsträckning behöver de äldste ge av sig själva? De efterliknar Paulus när de tar hand om fåren, och han i sin tur efterliknade Jesus. (1 Kor. 11:1) Paulus och hans följeslagare kände varmt för vännerna i Thessalonike, och de var därför villiga att ge dem ”inte bara Guds goda nyheter”, utan också sina ”egna själar”. De uppträdde ”varsamt ..., som när en ammande mor ömt vårdar sina barn”. (1 Thess. 2:7, 8) Paulus visste hur en ammande mor kände för sina barn. Hon skulle göra vad som helst för dem, som att gå upp mitt i natten för att amma.

13. Mellan vilka uppgifter behöver de äldste ha balans?

¹³ De äldste behöver tänka på att ha balans mellan uppgiften som herde och ansvaret att ta hand om sin egen familj. (1 Tim. 5:8) Den tid som de äldste lägger ner på församlingsarbete är dyrbar tid som tas från familjen. Ett sätt att kombinera dessa uppgifter är att då och då bjuda in andra att vara med på den andliga familjekvällen. Masanao, en äldste i Japan, har under årens lopp bjudit in andligt sett faderlösa familjer och ogifta till familjestudiet. Med tiden har några av dessa själva blivit äldste och följt Masanaos fina exempel.

Ta avstånd från ”ohederlig vinning”, tjäna ”med iver”

14, 15. Vilken tendens behöver de äldste se upp för, och hur var Paulus ett föredöme?

¹⁴ Petrus uppmuntrade också de äldste att vara herdar för hjorden, ”inte ... av kärlek till ohederlig vinning utan med iver”. De äldste lägger ner åtskilliga timmar på församlingsarbetet, men de väntar sig inte någon ekonomisk ersättning. Petrus insåg att hans medäldste behövde påminnas om att inte drivas av ”kärlek till ohederlig vinning”.  Man kan se risken för detta i det lyxliv som religiösa ledare i det stora Babylon lever, samtidigt som många människor tvingas leva i fattigdom. (Upp. 18:2, 3) De äldste i dag har goda skäl att vara vakna för alla tendenser i den vägen.

¹⁵ Paulus var ett fint exempel för kristna äldste. Han var apostel och kunde ha blivit ”en kostsam börda” för de kristna i Thessalonike, men han åt inte ”mat hos någon gratis”. Han arbetade tvärtom dag och natt ”under slit och släp”. (2 Thess. 3:8) Många äldste i vår tid, däribland de som är i resetjänsten, är fina föredömen när det gäller detta. Även om de tackar ja när vännerna är gästfria blir de inte ”en kostsam börda för någon”. (1 Thess. 2:9)

16. Vad betyder det att betjäna hjorden ”med iver”?

¹⁶ De äldste tar hand om hjorden ”med iver”. Den egenskapen märks i deras självuppoffrande anda. Men det betyder inte att de tvingar hjorden att tjäna Jehova, och de uppmuntrar inte heller andra att motiveras av tävlingsanda i tjänsten för Gud. (Gal. 5:26) De inser att varje enskild kristen är unik. De försöker hjälpa sina bröder och systrar att tjäna Jehova med glädje.

Spela inte herrar, utan ”bli exempel för hjorden”

17, 18. a) Varför hade apostlarna ibland svårt att förstå det Jesus lärde om ödmjukhet? b) Vilken liknande situation kan vi befinna oss i?

¹⁷ Som vi har sett är det viktigt att de äldste tänker på att det är Guds hjord som de är herdar för, inte deras egen. De är noga med att inte vara sådana som ”spelar herrar över dem som är Guds arv”. (Läs 1 Petrus 5:3.) Jesu apostlar drevs ibland av fel motiv. Precis som de som styrde nationerna ville de ha framträdande ställningar. (Läs Markus 10:42–45.)

¹⁸ Det är bra om en broder som ”eftersträvar en tjänst som tillsyningsman” tänker över sina motiv. (1 Tim. 3:1) De som redan är äldste skulle kunna fråga sig själva om de har en längtan efter makt och position, precis som några av apostlarna hade. Om apostlarna hade svårt med detta är det inte konstigt om de äldste också behöver arbeta hårt för att undvika alla världsliga tendenser att njuta av att ha makt över andra.

19. Vad behöver de äldste tänka på när de skyddar hjorden?

¹⁹ Naturligtvis finns det tillfällen då de äldste behöver vara resoluta, till exempel när de skyddar hjorden från ”förtryckande vargar”. (Apg. 20:28–30) Paulus uppmanade Titus att fortsätta att ”förmana och att tillrättavisa med full myndighet”. (Tit. 2:15) Men även när de äldste behöver vidta sådana åtgärder försöker de behandla de inblandade med respekt. De inser att hård kritik inte är rätt metod när man vill nå hjärtan och när man vill hjälpa någon att följa rätt väg, utan att det är mycket bättre att vara vädjande.

20. Hur kan de äldste efterlikna Jesus?

²⁰ Kristi exempel motiverar de äldste att älska hjorden. (Joh. 13:12–15) Vi blir varma i hjärtat när vi läser om hur han utbildade sina lärjungar i arbetet med att predika och göra nya lärjungar. Hans egen ödmjukhet gjorde så djupt intryck på dem att de själva  ville bli sådana som ”med ödmjukt sinne” satte ”andra högre än ... [sig] själva”. (Fil. 2:3) Äldstebröder i vår tid drivs också att följa Jesu exempel, och de vill i sin tur vara ”exempel för hjorden”.

21. Vilken belöning kan de äldste se fram emot?

²¹ Petrus avslutade sina råd till de äldste med att rikta uppmärksamheten på ett framtidslöfte. (Läs 1 Petrus 5:4.) De smorda tillsyningsmännen ska ”få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar” och få vara tillsammans med Kristus i himlen. De herdar som tillhör de ”andra fåren” kommer att ha förmånen att få vara herdar för Guds hjord på jorden under överherdens styre. (Joh. 10:16) I nästa artikel ska vi gå igenom hur församlingsmedlemmarna kan understödja dem som förordnats att ha ledningen.

Repetitionsfrågor

• Varför behövde Petrus uppmana sina medäldste att ta hand om Guds hjord?

• Hur bör de äldste hjälpa dem som är andligt sjuka?

• Vad motiverar de äldste att vara herdar för Guds hjord?

[Frågor]

[Bild på sidan 21]

Precis som herdarna i forna tider måste de äldste skydda de ”får” som är i deras vård.