Markusevangeliet 10:1–52

10  Han gav sig av därifrån och gick över Jordan och kom till gränstrakterna* mot Judeen. Återigen samlades mycket folk kring honom, och han började undervisa dem precis som han brukade.+  Några fariséer kom fram till honom för att pröva honom, så de frågade om det är tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru.+  Han svarade: ”Vad står det i Moses lag?”  De sa: ”Mose tillät att man skriver ett skilsmässointyg och skiljer sig från henne.”+  Men Jesus sa: ”Det var på grund av era hårda hjärtan+ som han gav er den föreskriften.+  Men från skapelsens början ’gjorde han dem till man och kvinna.+  Därför ska en man lämna sin far och sin mor,+  och de två ska bli ett.’+ De är inte längre två, utan ett.  Det Gud har fogat samman får alltså ingen människa skilja åt.”+ 10  När de var tillbaka i huset frågade lärjungarna honom om detta. 11  Han sa: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott+ mot henne, 12  och om en kvinna skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan begår hon äktenskapsbrott.”+ 13  Folk tog med sig små barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem, men lärjungarna tillrättavisade dem.+ 14  När Jesus såg detta blev han upprörd och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, försök inte hindra dem, för Guds rike tillhör sådana som de.+ 15  Jag försäkrar er: Den som inte tar emot Guds rike som ett litet barn kommer aldrig in i det.”+ 16  Sedan tog han barnen i sin famn, lade händerna på dem och välsignade dem.+ 17  När han fortsatte på sin väg sprang en man fram och föll på knä framför honom och frågade: ”Gode lärare, vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?”+ 18  Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Det finns bara en som är god, och det är Gud.+ 19  Du känner till buden: ’mörda inte,+ begå inte äktenskapsbrott,*+ stjäl inte,+ vittna inte falskt,+ handla inte svekfullt+ och respektera* din far och din mor’.”+ 20  Mannen sa till honom: ”Lärare, ända sedan jag var ung har jag hållit de buden.” 21  Jesus såg på honom och kände starkt för honom, så han sa: ”Det är en sak till du behöver göra: Gå i väg och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och bli min efterföljare.”+ 22  När mannen hörde det blev han illa till mods och gick bedrövad bort, för han ägde mycket. 23  Jesus såg sig omkring, och sedan sa han till sina lärjungar: ”Det kommer verkligen att bli svårt för dem som har pengar att komma in i Guds rike!”+ 24  När han sa det blev lärjungarna förvånade. Därför sa Jesus igen: ”Mina barn, det är verkligen inte lätt att komma in i Guds rike! 25  Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.”+ 26  Då blev de ännu mer fundersamma och sa till honom: ”Vem kan då bli räddad?”+ 27  Jesus såg dem rakt i ögonen och sa: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”+ 28  Petrus sa till honom: ”Men vi har ju lämnat allt och följt dig.”+ 29  Jesus sa: ”Jag försäkrar er: Det finns ingen som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull+ 30  som inte ska få 100 gånger mer nu i den här tiden – hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, tillsammans med förföljelse+ – och i den kommande tiden evigt liv. 31  Men många av de första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.”+ 32  Nu var de på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. Lärjungarna kände sig osäkra, men de andra som följde efter började bli rädda. Han tog de tolv åt sidan igen och började berätta om det som skulle hända med honom:+ 33  ”Nu är vi på väg till Jerusalem, och där kommer Människosonen att bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda. De kommer att döma honom till döden och överlämna honom åt människor från andra nationer, 34  människor som kommer att håna honom och spotta på honom+ och prygla* honom och döda honom. Men tre dagar senare ska han bli uppväckt.”+ 35  Jakob och Johannes, Sebedẹus söner,+ kom fram till Jesus och sa: ”Lärare, det är något vi vill be dig om.”+ 36  Han sa till dem: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” 37  De svarade: ”Låt oss få sitta bredvid dig när du har blivit upphöjd,* en på din högra sida och en på din vänstra.”+ 38  Men Jesus sa: ”Ni förstår inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?”+ 39  ”Ja, det kan vi”, svarade de. Då sa Jesus: ”Den bägare jag dricker ska ni få dricka, och det dop jag döps med ska ni döpas med.+ 40  Men det är inte min sak att avgöra vem som ska få sitta på min högra eller vänstra sida, utan de platserna tillhör dem som de är bestämda för.” 41  När de tio andra fick höra om detta blev de arga på Jakob och Johannes.+ 42  Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som folkens styresmän har makt över människorna och att ledarna* härskar över dem.+ 43  Men så ska det inte vara bland er. Den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare,+ 44  och den som vill vara främst bland er, han ska vara allas slav. 45  Inte ens Människosonen har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna+ och ge sitt liv till en lösen i utbyte mot många.”*+ 46  Sedan kom de till Jeriko. Och när Jesus och hans lärjungar och en stor folkskara var på väg ut från Jeriko satt Bartimẹus (Timẹus son), en blind tiggare, där vid vägen.+ 47  När han hörde att det var Jesus från Nasaret som gick förbi började han ropa högt: ”Jesus, Davids son,+ hjälp mig!”+ 48  Många sa bryskt till honom att vara tyst, men han fortsatte bara ropa: ”Davids son, hjälp mig!” 49  Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit.” Så de kallade på den blinde mannen och sa till honom: ”Var inte rädd! Stig upp, han kallar på dig.” 50  Då kastade han av sig manteln, reste sig snabbt och gick fram till Jesus. 51  Jesus frågade honom: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Den blinde mannen sa: ”Lärare,+ låt mig få synen tillbaka.” 52  Jesus sa till honom: ”Gå, din tro har gjort dig frisk.”*+ Omedelbart fick han synen tillbaka,+ och han började följa honom på vägen.

Fotnoter

Eller ”gränserna”, ”området”.
Eller ”var inte otrogen mot din äktenskapspartner”.
Eller ”ära”.
Eller ”gissla”. Se Ordförklaringar.
Eller ”i din härlighet”.
Ordagrant ”stormännen”.
Eller ”ge sitt liv för att friköpa många människor”.
Eller ”har räddat dig”.

Studienoter

gick över Jordan och kom till gränstrakterna mot Judeen: Avser tydligtvis Pereen, ett område öster om Jordan, särskilt den del av Pereen som gränsade mot Judeen. Jesus lämnade alltså Galileen och återvände inte förrän efter sin uppståndelse. (Se Tillägg A7, Karta 5.)

Jordan och ... gränstrakterna mot Judeen: Avser tydligtvis Pereen, ett område öster om Jordan, särskilt den del av Pereen som gränsade mot Judeen. (Se studienot till Mt 19:1 och Tillägg A7, Karta 5.)

skilsmässointyg: En man som ville skilja sig behövde utarbeta ett juridiskt dokument och troligen rådgöra med de äldste. Lagen gav honom alltså tid att överväga ett sådant allvarligt beslut. Syftet med lagen var tydligtvis att förhindra ogenomtänkta skilsmässor och ge kvinnor ett visst lagligt skydd. (5Mo 24:1) Men på Jesus tid hade de religiösa ledarna gjort det lätt att ta ut skilsmässa. Historikern Josefus, som levde under det första århundradet och själv var en frånskild farisé, skrev att en man kunde ”bli skild från sin hustru för någon orsak, vilken den än må vara” och att ”många sådana orsaker förekommer”. (Se studienot till Mt 5:31.)

skilsmässointyg: Se studienot till Mt 19:7.

skapelsens början: Syftar tydligtvis på den tidpunkt då människan blev skapad. Jesus beskriver här hur Skaparen instiftade äktenskapet mellan en man och en kvinna, det som skulle utgöra grunden för det mänskliga samhället.

han: I vissa äldre handskrifter står det ”Gud”.

ett: Ordagrant ”ett kött”. Det uttryck som används på grekiska är en ordagrann återgivning av det hebreiska uttryck som används i 1Mo 2:24, och det kan också översättas med ”en kropp” eller ”en person”. Det beskriver det närmaste förhållande som kan finnas mellan två människor. Det syftar inte bara på det sexuella, utan på hela förhållandet. De två parterna ska vara oskiljaktiga och lojala mot varandra. Ett sådant förhållande kan inte upplösas utan att det skadar båda parter.

sexuell omoral: Det grekiska ordet porneia är ett övergripande begrepp som omfattar allt sexuellt umgänge som är otillåtet enligt Bibeln. Det innefattar otrohet, prostitution, sex mellan ogifta personer, homosexuella handlingar och sex med djur. (Se Ordförklaringar.)

skiljer sig från sin hustru: Eller ”sänder bort sin hustru”. Jesus ord i Markus skildring måste förstås i ljuset av det mer utförliga uttalandet i Mt 19:9, som inbegriper orden ”av något annat skäl än sexuell omoral”. (Se studienot till Mt 5:32.) Det Markus skrev när han citerade Jesus är bara tillämpligt om grunden för skilsmässan är någon annan än att äktenskapspartnern har gjort sig skyldig till ”sexuell omoral” (grekiska: porneia).

begår äktenskapsbrott mot henne: Jesus tar här avstånd från den utbredda rabbinska läran att en man fick ”skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst”. (Mt 19:3, 9) Att en man kunde begå äktenskapsbrott mot sin hustru var en helt främmande tanke för de flesta judar. Deras rabbier lärde att en man aldrig kunde begå äktenskapsbrott mot sin hustru. Det var bara en kvinna som kunde vara otrogen. Jesus gav mannen och kvinnan samma moraliska förpliktelser, och på så sätt gav han också kvinnan värdighet och höjde hennes status.

om en kvinna skiljer sig från sin man: Med dessa ord erkänner Jesus kvinnans rätt till skilsmässa om hennes man är otrogen, något som tydligtvis inte var accepterat bland judarna på den tiden. Men Jesus menar att samma normer ska gälla både mannen och kvinnan i den kristna församlingen.

små barn: Barnen kan ha varit i olika åldrar, eftersom det grekiska ord som här har återgetts med ”små barn” inte bara används om nyfödda och småbarn (Mt 2:8; Lu 1:59), utan också om Jairos 12-åriga dotter (Mk 5:39–42). Men i parallellskildringen i Lu 18:15, som beskriver hur Jesus bemöter dessa barn, använder Lukas ett annat grekiskt ord, som bara kan avse mycket små barn, eller spädbarn. (Lu 1:41; 2:12)

som ett litet barn: Syftar på att ha lika goda egenskaper som små barn har. Det innefattar att vara ödmjuk, läraktig, tillitsfull och mottaglig. (Mt 18:5)

tog han barnen i sin famn: Det är bara Markus som nämner den här detaljen. Det grekiska ordet för ”ta i sin famn” förekommer bara här samt i Mk 9:36, och det kan också återges med ”omfamna”. Föräldrarna kom med sina barn för att Jesus ”skulle lägga händerna på dem”, så när han tog barnen i sin famn överträffade det föräldrarnas förväntningar. (Mk 10:13) Som det äldsta av åtminstone sju syskon förstod han vad små barn behöver. (Mt 13:55, 56) Det sägs till och med att Jesus välsignade dem. Det grekiska ord som används här är en starkare form av ordet för ”välsigna”, vilket kan antyda att Jesus välsignade barnen på ett varmt och omtänksamt sätt.

Gode lärare: Mannen använde tydligtvis orden ”Gode lärare” som en smickrande och formell titel, eftersom de religiösa ledarna vanligtvis krävde att bli ärade på det sättet. Jesus invände inte mot att man tilltalade honom som ”lärare” och ”herre” (Joh 13:13), men han gav all ära till sin Far.

Det finns bara en som är god, och det är Gud: Jesus erkänner här Jehova som den främsta normen för godhet, den ende som har rätten att avgöra vad som är gott och vad som är ont. När Adam och Eva gjorde uppror och åt av kunskapens träd, kunskapen om gott och ont, försökte de i själva verket ta sig den rätten. (1Mo 2:17; 3:4–6) Till skillnad från dem är Jesus ödmjuk och låter sin Far fastställa normerna för gott och ont. I sitt ord, Bibeln, har Gud visat och förklarat vad som är rätt. (Mk 10:19)

kände starkt för honom: Det är bara Markus som beskriver hur Jesus kände för den här unge styresmannen. (Mt 19:16–26; Lu 18:18–30) Det kan ha varit Petrus, som var en man med starka känslor, som hade berättat om hur Jesus kände vid det här tillfället. (Se ”Introduktion till Markus”.)

lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga: Jesus använder en hyperbol för att få fram en poäng. En man som fortsätter att sätta sin rikedom före sitt förhållande till Jehova skulle ha lika svårt att komma in i Guds rike som det skulle vara för en bokstavlig kamel att komma igenom ett nålsöga. Jesus menade inte att det är helt omöjligt för någon som är rik att ärva Guds rike, för han fortsatte: ”För Gud är allting möjligt.” (Mk 10:27)

till honom: En del handskrifter lyder: ”till varandra”.

i den kommande tiden: Eller ”i den kommande tidsåldern (eran)”. Det grekiska ordet aiọ̄n, som har grundbetydelsen ”tidsålder”, kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsålder, epok eller era. Jesus syftar här på den kommande tiden när Guds rike styr, då det har utlovats evigt liv. (Lu 18:29, 30; se Ordförklaringar under ”Världsordning”.)

Jordan och ... gränstrakterna mot Judeen: Avser tydligtvis Pereen, ett område öster om Jordan, särskilt den del av Pereen som gränsade mot Judeen. (Se studienot till Mt 19:1 och Tillägg A7, Karta 5.)

på väg upp till Jerusalem: Jerusalem låg ca 750 m över havet, så det står ofta i Bibeln att folk gick ”upp” till Jerusalem. (Lu 2:22; Joh 2:13; Apg 11:2) Vid detta tillfälle hade Jesus och hans lärjungar varit i Jordandalen (se studienot till Mk 10:1), som har sin lägsta punkt ca 400 m under havsytan, och var på väg upp till Jerusalem, en vandring med en höjdskillnad på omkring 1 000 m.

spotta på honom: Att spotta på någon, kanske i ansiktet, var ett uttryck för djupt förakt, fientlighet eller vrede och var en förödmjukelse för den som blev drabbad. (4Mo 12:14; 5Mo 25:9) Jesus säger här att han skulle utsättas för detta, något som skulle uppfylla en profetia om Messias: ”Jag dolde inte mitt ansikte för spott och spe.” (Jes 50:6) Man spottade på Jesus när han stod inför Sanhedrin (Mk 14:65), och romerska soldater spottade på honom när han förhörts av Pilatus (Mk 15:19).

Jakob och hans bror Johannes: Jakob nämns alltid samtidigt som sin bror Johannes, och i de flesta fall nämns han först. Det kan tyda på att han var äldst. (Mt 4:21; 10:2; 17:1; Mk 1:29; 3:17; 5:37; 9:2; 10:35, 41; 13:3; 14:33; Lu 5:10; 6:14; 8:51; 9:28, 54; Apg 1:13)

Sebedeus: Möjligen Jesus ingifta morbror. Han kan ha varit gift med Salome, som antagligen var syster till Jesus mamma Maria. I så fall var Johannes och Jakob kusiner till Jesus. (Se studienot till Mk 15:40.)

Sebedeus söners mor: Dvs. apostlarna Jakob och Johannes mor. Enligt Markus skildring var det Jakob och Johannes som kom med en begäran till Jesus. (Mk 10:35) Det var tydligtvis de som låg bakom denna begäran, men de fick sin mor, Salome, som kan ha varit Jesus moster, att lägga fram den. (Mt 27:55, 56; Mk 15:40, 41; Joh 19:25)

söner: I vissa handskrifter står det ”två söner”, men den kortare lydelsen har starkare stöd i handskrifterna.

Jakob och Johannes, Sebedeus söner, kom fram till Jesus: Enligt Matteus skildring var det Jakob och Johannes mamma som kom med en begäran till Jesus, men det var tydligtvis de två sönerna som låg bakom denna begäran. Detta bekräftas av det som står i Matteus skildring. Där sägs det att de tio andra lärjungarna blev ”arga på de två bröderna”, inte på deras mamma. (Mt 20:20–24; se studienoter till Mt 4:21; 20:20.)

på sin högra sida ... på sin vänstra: I en del sammanhang är både den högra och den vänstra sidan förknippade med ära och myndighet (Mt 20:21, 23), men den mest ärofulla platsen var alltid den högra (Ps 110:1; Apg 7:55, 56; Rom 8:34). Men både här och i Mt 25:34, 41 görs det en tydlig skillnad mellan den godkända ställningen på kungens högra sida och den förkastade ställningen på hans vänstra. (Jämför Pre 10:2, fotnoter.)

en på din högra sida och en på din vänstra: Här är både den högra och den vänstra sidan förknippade med ära och myndighet, men den mest ärofulla platsen var alltid den högra. (Ps 110:1; Apg 7:55, 56; Rom 8:34; se studienot till Mt 25:33.)

dricka den bägare: I Bibeln används ofta ”bägare” bildligt om det som är Guds vilja för en person, det som han så att säga har tilldelat någon. (Ps 16:5; 23:5) Att ”dricka bägaren” betyder här att underordna sig Guds vilja. ”Bägaren” stod här inte bara för att Jesus skulle behöva lida och dö falskt anklagad för hädelse, utan också för att han skulle bli uppväckt till odödligt liv i himlen.

dricka den bägare: I Bibeln används ofta ”bägare” bildligt om det som är Guds vilja för en person, det som han så att säga har tilldelat någon. (Ps 16:5; 23:5) Att ”dricka bägaren” betyder här att underordna sig Guds vilja. ”Bägaren” stod här inte bara för att Jesus skulle behöva lida och dö falskt anklagad för hädelse, utan också för att han skulle bli uppväckt till odödligt liv i himlen.

dricka den bägare: Se studienot till Mt 20:22.

döpas med det dop som jag döps med: Eller ”bli nedsänkt med den nedsänkning som jag nu genomgår”. Jesus använder uttrycken ”dop” och ”bägare” synonymt. (Se studienot till Mt 20:22.) Detta dop pågick redan under hans tjänst. Men han blev fullständigt döpt till döden, nedsänkt i döden, när han avrättades på tortyrpålen den 14 nisan år 33 v.t. När han uppväcktes, eller restes upp, från döden fullbordades detta dop. (Rom 6:3, 4) Jesus dop till döden är något helt annat än hans vattendop. Hans vattendop ägde rum i början av hans tjänst, men då hade hans dop till döden bara börjat.

har makt över människorna: Eller ”härskar över människorna”, ”är herrar över människorna”. Det här grekiska uttrycket förekommer bara fyra gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mt 20:25; Mk 10:42; 1Pe 5:3 samt Apg 19:16, där det översatts med ”övermannade”) Jesus ord fick åhörarna att tänka på det betungande romerska styret och den förtryckande herodianska dynastin. (Mt 2:16; Joh 11:48) Petrus förstod tydligtvis poängen, för senare skrev han att kristna äldste inte ska härska över andra, utan ta ledningen genom att vara goda föredömen. (1Pe 5:3) Ett besläktat verb används i Lukas parallellskildring (Lu 22:25) och i 2Kor 1:24, där Paulus säger att kristna inte ska vara ”herrar över” sina medkristnas tro.

liv: Det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”, avser här livet. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

Jeriko: Den första kanaaneiska stad väster om Jordan som intogs av israeliterna. (4Mo 22:1; Jos 6:1, 24, 25) På Jesus tid hade en ny stad byggts ca 2 km söder om den gamla staden. Det kan förklara varför Lukas skriver att ”Jesus närmade sig Jeriko” när han beskriver samma händelse. (Lu 18:35) Jesus kanske utförde underverket när han lämnade den gamla judiska staden och närmade sig den nya romerska staden, eller tvärtom. (Se Tillägg B4 och B10.)

Jeriko: Se studienot till Mt 20:29.

en blind tiggare: I Mt 20:30 nämns två män vid detta tillfälle. I Markus och i Lu 18:35 nämns bara en blind man, tydligtvis för att rikta uppmärksamheten på Bartimeus, som bara namnges i Markus skildring.

Nasaret: Betyder troligen ”skottstaden”, ”telningsstaden”. Nasaret var en stad i nedre Galileen där Jesus bodde större delen av sitt liv på jorden.

hade sagts genom profeterna uppfylldes: ”Han ska kallas nasaré”: ”Nasaré” kommer förmodligen från hebreiskans ord för ”(rot)skott”, ”kvist”, ”telning”, i överförd bemärkelse ”avkomling”. ”Profeterna” syftar tydligtvis på Jesajas bok (Jes 11:1), där den utlovade Messias omnämns som ”ett skott” (hebreiska: nẹtser) som växer ut från Isais stubbe. Eftersom Matteus talar om ”profeterna” i plural kan han förutom Jesaja också ha menat Jeremia, som skrev om ”ett rättfärdigt skott” som spirar upp ur Davids stam (Jer 23:5; 33:15), och även Sakarja, som beskriver en kung och präst ”vars namn är Telningen [”Skottet”, fotnot]” (Sak 3:8; 6:12, 13). Benämningen ”nasaré” användes om Jesus och senare även om hans efterföljare.

Davids son: Detta framhåller att Jesus är arvingen till förbundet om ett kungarike som slöts med David och som skulle uppfyllas genom någon i Davids släktlinje. (2Sa 7:11–16; Ps 89:3, 4)

David, kungen: Trots att flera kungar omnämns i det här släktregistret är det bara David som omnämns med titeln ”kung”. Uttrycket ”Davids hus” användes om Israels kungliga dynasti. (1Ku 12:19, 20) När Matteus kallar Jesus ”Davids son” i vers 1 betonar han alltså det bibliska temat om ett kungarike och identifierar Jesus som arvingen till kungamakten som utlovades genom förbundet med David. (2Sa 7:11–16)

föll på knä inför honom: Eller ”visade honom vördnad”. Kvinnan kallade Jesus ”Davids son” (Mt 15:22), vilket visar att hon tydligtvis förstod att han var den utlovade Messias. Hon föll på knä inför honom, inte för att han var en gud, utan för att han var Guds representant. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 18:26.)

från Nasaret: Eller ”nasarén”. Benämningen ”nasaré” användes om Jesus och senare även om hans efterföljare. (Apg 24:5) Många judar hette Jesus, och därför var det vanligt att man lade till något för att veta vem man syftade på. På Bibelns tid var det vanligt att man associerade människor med platsen de kom ifrån. (2Sa 3:2, 3; 17:27; 23:25–39; Nah 1:1; Apg 13:1; 21:29) Jesus växte upp i Nasaret i Galileen och bodde där större delen av sitt liv, så det var naturligt att man identifierade honom med hjälp av namnet på denna stad. Jesus blev kallad ”Jesus från Nasaret” av flera olika personer och i olika situationer. (Mk 1:23, 24; 10:46, 47; 14:66–69; 16:5, 6; Lu 24:13–19; Joh 18:1–7) Jesus godtog och använde själv detta namn. (Joh 18:5–8; Apg 22:6–8) På skylten som Pilatus lät sätta upp på tortyrpålen stod det på hebreiska, latin och grekiska: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.” (Joh 19:19, 20) Från och med pingsten år 33 v.t. blev Jesus ofta omnämnd som ”nasarén” eller ”Jesus från Nasaret” av apostlarna och andra. (Apg 2:22; 3:6; 4:10; 6:14; 10:38; 26:9; se också studienot till Mt 2:23.)

Davids son: Bartimeus kallar Jesus ”Davids son”, vilket visar att han erkänner att Jesus är Messias. (Se studienoter till Mt 1:1, 6; 15:25.)

Lärare: Ordagrant ”Rabbouni”, ett semitiskt ord som betyder ”min lärare”. Det är möjligt att ”rabbouni” ursprungligen var en tilltalsform som förmedlade större respekt eller värme än ”rabbi” (”lärare”). (Joh 1:38) Men när Johannes skrev sitt evangelium hade kanske ändelsen ”-i” (som står för possessivt pronomen i första person, ”min”) mist sin speciella betydelse i titeln, eftersom Johannes översatte ordet med enbart ”lärare”. (Joh 20:16)

Media

Öster om Jordan – Pereen
Öster om Jordan – Pereen

Bilden visar en del av det område som kallades Pereen. Det låg öster om Jordan och sträckte sig upp till Pella i norr och ner till östra sidan om Döda havet i söder. Namnet ”Pereen” förekommer inte i Bibeln. Men det kommer från ett grekiskt ord som betyder ”den andra sidan”, ”bortom”, och det grekiska ordet används flera gånger i Bibeln och syftar ibland på Pereenområdet. (Mt 4:25; Mk 3:8) Folk från Galileen färdades ibland genom Pereen när de skulle till Jerusalem. Mot slutet av sin tjänst var Jesus en tid i Pereen och undervisade. (Lu 13:22) Senare färdades Jesus återigen genom Pereen på väg till Jerusalem. (Mt 19:1; 20:17–19; Mk 10:1, 32, 46)

(1) Jordan

(2) Slätter öster om Jordan

(3) Gileads bergsbygd