Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vi underordnar oss lojalt Guds myndighet

Vi underordnar oss lojalt Guds myndighet

Vi underordnar oss lojalt Guds myndighet

”Jehova är vår Domare, Jehova är vår Stadgegivare, Jehova är vår Kung.” (JESAJA 33:22)

1. Vilka faktorer gjorde det forntida Israel unikt bland nationerna?

ÅR 1513 f.v.t. bildades nationen Israel. Vid den tiden hade den ingen huvudstad, inget hemland och ingen synlig kung. Dess undersåtar hade varit slavar. Men denna nya nation var unik på ytterligare ett sätt. Jehova Gud var dess osynlige Domare, Stadgegivare och Kung. (2 Moseboken 19:5, 6; Jesaja 33:22) Ingen annan nation kunde säga något sådant.

2. Vilken fråga uppstår beträffande det sätt på vilket Israel var organiserat, och varför är svaret av betydelse för oss?

2 Eftersom Jehova är en ordningens Gud likaväl som en fridens Gud, bör vi förvänta att en nation som han styrde över skulle vara väl organiserad. (1 Korinthierna 14:33) Så förhöll det sig verkligen med Israel. Men hur kunde en jordisk, synlig organisation ledas av en osynlig Gud? Vi gör väl i att tänka på hur Jehova styrde denna forntida nation och särskilt lägga märke till hur hans handlingssätt med Israel belyser vikten av att lojalt underordna sig Guds myndighet.

Hur det forntida Israel styrdes

3. Vilka praktiska anordningar gjorde Jehova till vägledning för sitt folk?

3 Jehova var Israels osynlige Kung, men han förordnade trogna män till att vara hans synliga representanter. Dessa var hövdingar, huvudmän för fädernehus och äldste som skulle betjäna folket som rådgivare och domare. (2 Moseboken 18:25, 26; 5 Moseboken 1:15) Men vi får inte dra slutsatsen att dessa ansvariga män på något sätt kunde döma i olika angelägenheter med felfri urskillning och förståelse, ifall de inte hade vägledning från Gud. De var inte fullkomliga, och de kunde inte läsa sina medtillbedjares hjärtan. Men gudfruktiga domare kunde ändå ge sina medtillbedjare nyttiga råd därför att dessa var grundade på Jehovas lag. (5 Moseboken 19:15; Psalm 119:97–100)

4. Vilka benägenheter var Israels trogna domare angelägna om att undvika, och varför?

4 För att vara domare krävdes det emellertid mer än att ha kunskap i Lagen. De äldste var ofullkomliga och behövde därför vara vakna för att lägga band på varje benägenhet att komma på avvägar – sådant som själviskhet, partiskhet och girighet – vilket skulle kunna fördärva deras omdöme. Mose sade till dem: ”Ni skall inte vara partiska i domen. Ni skall höra den lille såväl som den store. Ni skall inte bli förskräckta på grund av en man, ty domen hör Gud till.” Ja, Israels domare dömde på Guds vägnar. Vilket vördnadsbjudande privilegium detta var! (5 Moseboken 1:16, 17)

5. Vilka andra anordningar, förutom att tillsätta domare, gjorde Jehova för att ta vård om sitt folk?

5 Jehova gjorde också andra anordningar för att sörja för sitt folks andliga behov. Redan innan de kom fram till det utlovade landet gav han dem befallningen att bygga tältboningen, deras centrum för sann tillbedjan. Han förordnade också ett prästerskap till att undervisa om Lagen, frambära djuroffer och bränna rökelse morgon och kväll. Gud installerade Moses äldre bror, Aron, som Israels förste överstepräst och förordnade Arons söner till att bistå sin far i hans plikter. (2 Moseboken 28:1; 4 Moseboken 3:10; 2 Krönikeboken 13:10, 11)

6, 7. a) Vilken relation rådde mellan prästerna och de icke-prästerliga leviterna? b) Vilken lärdom kan vi hämta av att leviterna utförde en mängd olika uppgifter? (Kolosserna 3:23)

6 Det var en enorm uppgift att sörja för de andliga behoven hos flera miljoner människor, och prästerna var relativt få till antalet. Därför gjordes en anordning för att de skulle få bistånd av andra medlemmar av Levis stam. Jehova sade till Mose: ”Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De är sådana som är givna, givna åt honom av Israels söner.” (4 Moseboken 3:9, 39)

7 Leviterna var väl organiserade. De var uppdelade i enlighet med de tre familjerna – gersoniterna, kehatiterna och merariterna – som var och en hade ett tilldelat arbete att utföra. (4 Moseboken 3:14–17, 23–37) Somliga uppgifter kan ha förefallit vara viktigare än andra, men alla var nödvändiga. De kehatitiska leviternas arbete gjorde att de var mycket nära den heliga förbundsarken och utrustningen i tältboningen. Men varje levit hade underbara privilegier, oavsett om han var kehatit eller inte. (4 Moseboken 1:51, 53) Sorgligt nog var det somliga som inte uppskattade sina privilegier. I stället för att lojalt underordna sig Guds myndighet blev de missnöjda och gav efter för stolthet, ärelystnad och avundsjuka. En levit vid namn Kora var en av dem.

”Måste ni då också försöka uppnå prästadömet?”

8. a) Vem var Kora? b) Vad kan ha fått Kora att börja betrakta prästerna från rent mänsklig ståndpunkt?

8 Kora var inte överhuvud för Levis fädernehus, och han var inte heller överhuvud för kehatiternas familjer. (4 Moseboken 3:30, 32) Men han var i alla fall en aktad hövding i Israel. Koras plikter kan ha fört honom i nära gemenskap med Aron och hans söner. (4 Moseboken 4:18, 19) Eftersom Kora kunde se dessa mäns ofullkomligheter på nära håll, kunde han ha resonerat: ”De här prästerna är avgjort ofullkomliga, men ändå förväntas det att jag skall underordna mig dem! För inte så länge sedan gjorde Aron en guldkalv. Tillbedjan av den där kalven gjorde att vårt folk avföll till avgudadyrkan. Nu tjänar Aron, Moses bror, som överstepräst! Vilken partiskhet! Och hur är det med Arons söner, Nadab och Abihu? De visade faktiskt sådan ytterlig ringaktning för sina tjänsteprivilegier att Jehova måste döda dem!” * (2 Moseboken 32:1–5; 3 Moseboken 10:1, 2) Vad än Koras resonemang kan ha gått ut på, är det tydligt att han började betrakta prästerskapet från mänsklig ståndpunkt. Detta ledde till att han gjorde uppror mot Mose och Aron och till sist mot Jehova. (1 Samuelsboken 15:23; Jakob 1:14, 15)

9, 10. Vilken anklagelse framförde Kora och de övriga upproriska mot Mose, och varför borde de ha vetat bättre?

9 Eftersom Kora var en man med inflytande, var det inte svårt för honom att samla kring sig andra som hade samma inställning. Tillsammans med Datan och Abiram fann han 250 sympatisörer – alla hövdingar i menigheten. Tillsammans gick de fram till Mose och Aron och sade: ”Hela menigheten är helig, allesammans är det, och Jehova är mitt ibland dem. Varför skulle ni då upphöja er över Jehovas församling?” (4 Moseboken 16:1–3)

10 De upproriska borde ha vetat bättre än att utmana Moses myndighet. Kort dessförinnan hade Aron och Mirjam gjort just detta. Ja, de hade till och med använt ett resonemang som liknade Koras! Enligt 4 Moseboken 12:1, 2 frågade de: ”Är det bara genom Mose ensam som Jehova har talat? Är det inte också genom oss som han har talat?” Jehova lyssnade. Han befallde Mose, Aron och Mirjam att församlas vid ingången till mötestältet, så att han kunde visa vilken ledare han valt. Därpå sade Jehova på ett sätt som inte kunde missförstås: ”Om det visade sig vara en profet för Jehova bland er, skulle det vara i en syn som jag gjorde mig känd för honom. I en dröm skulle jag tala till honom. Inte så med min tjänare Mose! Han är betrodd med hela mitt hus.” Sedan slog Jehova tillfälligt Mirjam med spetälska. (4 Moseboken 12:4–7, 10)

11. Hur hanterade Mose situationen som inbegrep Kora?

11 Kora och de som ställde sig på hans sida måste ha varit medvetna om denna händelse. Upproret var oursäktligt. Ändå försökte Mose tålmodigt resonera med dem. Han uppmanade dem att hysa större uppskattning av sina privilegier genom att säga: ”Är det en så ringa sak för er att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet för att ställa fram er åt sig?” Nej, det var inte en ”ringa sak”! Leviterna hade redan så mycket. Vad mer kunde de begära? Det Mose ytterligare sade avslöjade deras hjärtas resonemang: ”Måste ni då också försöka uppnå prästadömet?” * (4 Moseboken 12:3; 16:9, 10) Men hur reagerade Jehova på detta uppror mot hans myndighet?

Israels Domare ingriper

12. På vad berodde Israels fortsatta goda förhållande till Gud?

12 När Jehova gav Lagen till Israel, sade han till folket att om de var lydiga skulle de bli ”en helig nation” och att den nationen skulle förbli helig så länge som de godtog Jehovas anordning. (2 Moseboken 19:5, 6) Nu, med ett öppet uppror i full gång, var det tid för Israels Domare och Stadgegivare att ingripa! Mose sade till Kora: ”Du och hela din menighet, var närvarande inför Jehova, du och de och Aron, i morgon. Och ta ni var och en sitt fyrfat, och ni skall lägga rökelse på dem och bära fram var och en sitt fyrfat inför Jehova, två hundra femtio fyrfat, och du och Aron var sitt fyrfat.” (4 Moseboken 16:16, 17)

13. a) Varför var det förmätet av de upproriska att offra rökelse inför Jehova? b) Hur tog Jehova itu med de upproriska?

13 Enligt Guds lag fick bara prästerna offra rökelse. Blotta tanken att en icke-prästerlig levit skulle offra rökelse inför Jehova borde ha fått dessa upproriska att ta sitt förnuft till fånga! (2 Moseboken 30:7; 4 Moseboken 4:16) Men inte Kora och hans anhängare! Nästa dag hade han ”församlat hela menigheten mot dem [Mose och Aron] vid mötestältets ingång”. Skildringen omtalar för oss: ”Jehova talade nu till Mose och Aron, i det han sade: ’Avskilj er från denna menighets mitt, så att jag kan utrota dem i ett ögonblick.’” Men Mose och Aron vädjade att folkets liv skulle skonas. Jehova lyssnade till deras vädjanden. När det gäller Kora och hans skara, gick ”en eld ... ut från Jehova och började förtära de två hundra femtio männen som offrade rökelsen”. (4 Moseboken 16:19–22, 35) *

14. Varför vidtog Jehova bestämda åtgärder mot Israels menighet?

14 Egendomligt nog lärde sig de israeliter som såg hur Jehova tog itu med de upproriska ändå inte sin läxa. ”Dagen därpå började Israels söners hela menighet knota mot Mose och Aron, i det de sade: ’Ni, ni har dödat Jehovas folk.’” Israeliterna tog ställning på konspiratörernas sida! Till sist var Jehovas tålamod uttömt. Ingen – inte ens Mose eller Aron – kunde nu lägga sig ut för folket. Jehova lät en hemsökelse drabba de olydiga, och ”de som hade dött på grund av hemsökelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, förutom dem som hade dött för Koras skull”. (4 Moseboken 16:41–49)

15. a) Av vilka skäl borde israeliterna utan någon tvekan ha godtagit Moses och Arons ledarskap? b) Vad har den här skildringen lärt dig om Jehova?

15 Det var helt i onödan som alla dessa människor förlorade livet. Om de bara hade resonerat igenom saken! De kunde ha ställt sig själva sådana frågor som: ”Vilka framträdde inför Farao med risk för livet? Vilka krävde att israeliterna skulle bli fria? Vem var den ende som efter Israels befrielse inbjöds att stiga upp på berget Horeb för att tala ansikte mot ansikte med Guds ängel?” De imponerande omständigheterna kring Mose och Aron var helt visst bevis för deras lojalitet mot Jehova och deras kärlek till folket. (2 Moseboken 10:28; 19:24; 24:12–15) Jehova fann inte behag i att döda de upproriska. Men när det blev uppenbart att folket skulle framhärda i sitt uppror, vidtog han bestämda åtgärder. (Hesekiel 33:11) Allt detta är av stor betydelse för oss i dag. Varför det?

Hur vi identifierar kanalen i dag

16. a) Vilka bevis borde ha övertygat det första århundradets judar om att Jesus var Jehovas representant? b) Varför och med vad ersatte Jehova det levitiska prästerskapet?

16 I dag finns det en ny ”nation” som har Jehova som sin osynlige Domare, sin Stadgegivare och sin Kung. (Matteus 21:43) Denna ”nation” kom till under det första århundradet v.t. Vid den tiden hade tältboningen från Moses dagar ersatts av ett vackert tempel i Jerusalem, där leviterna fortfarande tjänstgjorde. (Lukas 1:5, 8, 9) Men år 29 v.t. kom ett annat tempel, ett andligt tempel, att bli till, och det har Jesus Kristus som överstepräst. (Hebréerna 9:9, 11) Frågan om Guds myndighet uppstod än en gång. Vem skulle Jehova använda för att leda denna nya ”nation”? Jesus visade sig vara villkorslöst lojal mot Gud. Han älskade folket. Han utförde också många underbara tecken. Men i likhet med sina styvnackade förfäder vägrade flertalet av leviterna att godta Jesus. (Matteus 26:63–68; Apostlagärningarna 4:5, 6, 18; 5:17) Till sist ersatte Jehova det levitiska prästerskapet med ett som var helt annorlunda – ett kungligt prästerskap. Detta kungliga prästerskap äger bestånd än i denna dag.

17. a) Vilken grupp utgör det kungliga prästerskapet i vår tid? b) Hur använder Jehova det kungliga prästerskapet?

17 Vilka utgör detta kungliga prästerskap i vår tid? Aposteln Petrus besvarar den frågan i sitt första inspirerade brev. Till smorda medlemmar av Kristi kropp skrev Petrus: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petrus 2:9) Av dessa ord framgår det tydligt att Jesu smorda efterföljare som grupp utgör detta ”kungliga prästerskap”, som Petrus också kallade ”en helig nation”. De utgör den kanal som Jehova använder för att ge sitt folk undervisning och andlig vägledning. (Matteus 24:45–47)

18. Vilket samband finns det mellan förordnade äldste och det kungliga prästerskapet?

18 Som representanter för det kungliga prästerskapet tjänar förordnade äldste, som verkar i ansvarsställningar i Jehovas folks församlingar runt om på jorden. Dessa män förtjänar vår respekt och vårt helhjärtade stöd, oavsett om de tillhör de smorda eller inte. Varför det? Därför att Jehova, genom sin heliga ande, har förordnat de äldste att inneha sina ställningar. (Hebréerna 13:7, 17) Hur är detta möjligt?

19. På vilket sätt är de äldste förordnade genom helig ande?

19 Dessa äldste fyller de krav som finns uttryckta i Guds ord, som är en produkt av Guds ande. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:5–9) Följaktligen kan deras förordnande sägas ha gjorts genom helig ande. (Apostlagärningarna 20:28) De äldste måste vara helt och fullt förtrogna med Guds ord. I likhet med den högste Domaren, som har förordnat dem, måste de äldste också hata allt som har minsta likhet med partiskhet i domen. (5 Moseboken 10:17, 18)

20. Vad uppskattar du i fråga om hårt arbetande äldste?

20 I stället för att ifrågasätta våra hårt arbetande äldstes auktoritet bör vi verkligen uppskatta dem! Deras meritlista av trogen tjänst, ofta under många årtionden, gör att vi känner förtroende. De är trogna i fråga om att förbereda och leda församlingsmöten, arbeta sida vid sida med oss i att predika de ”goda nyheterna om kungariket” och ge skriftenliga råd när vi behöver det. (Matteus 24:14; Hebréerna 10:23, 25; 1 Petrus 5:2) De besöker oss när vi är sjuka och tröstar oss när vi sörjer. De understöder lojalt och osjälviskt Rikets intressen. Jehovas ande är över dem; de har hans godkännande. (Galaterna 5:22, 23)

21. Vad måste de äldste vara medvetna om, och varför är det så?

21 De äldste är naturligtvis inte fullkomliga. De tänker på sina begränsningar och försöker inte spela herrar över hjorden, ”Guds arv”. I stället betraktar de sig som ”medarbetare” som är till ”glädje” för sina bröder. (1 Petrus 5:3; 2 Korinthierna 1:24) Ödmjuka, hårt arbetande äldste älskar Jehova, och de vet att ju närmare de kan efterlikna honom, desto mera gott kommer de att kunna göra i församlingen. Med detta i tankarna strävar de ständigt efter att uppodla sådana andliga egenskaper som kärlek, medkänsla och tålamod.

22. Hur har en genomgång av berättelsen om Kora styrkt din tro på Jehovas synliga organisation?

22 Vi är verkligen lyckliga över att ha Jehova som vår osynlige härskare, Jesus Kristus som vår överstepräst, medlemmar av det smorda kungliga prästerskapet som våra lärare och trogna kristna äldste som våra rådgivare! Även om ingen organisation som leds av människor kan vara fullkomlig, gläder vi oss över att kunna tjäna Gud tillsammans med trogna medtroende, som med glädje underordnar sig Guds myndighet!

[Fotnoter]

^ § 8 Arons två andra söner, Eleasar och Itamar, var föredömliga i sin tjänst för Jehova. (3 Moseboken 10:6)

^ § 11 Koras medkonspiratörer, Datan och Abiram, var rubeniter. Därför är det tydligt att de inte traktade efter prästadömet. De var för sin del förbittrade över Moses ledarskap och över att deras förväntan att nå det utlovade landet dittills inte hade uppfyllts. (4 Moseboken 16:12–14)

^ § 13 På den patriarkaliska tiden representerade varje familjeöverhuvud sin hustru och sina barn inför Gud och offrade till och med för deras skull. (1 Moseboken 8:20; 46:1; Job 1:5) Men när Lagen instiftades, utsåg Jehova manliga medlemmar av Arons familj till att vara präster genom vilka offren skulle frambäras. De 250 upproriska var av allt att döma inte villiga att samarbeta i denna förändring av tillvägagångssätt.

Vad har du lärt dig?

• Vilka kärleksfulla anordningar gjorde Jehova för att ta vård om israeliterna?

• Varför var Koras uppror mot Mose och Aron oursäktligt?

• Vad kan vi lära av det sätt på vilket Jehova tog itu med de upproriska?

• Hur kan vi visa att vi uppskattar Jehovas anordningar i vår tid?

[Frågor]

[Bild på sidan 9]

Betraktar du varje uppgift i Jehovas tjänst som ett privilegium?

[Bild på sidan 10]

”Varför skulle ni då upphöja er över Jehovas församling?”

[Bild på sidan 13]

Förordnade äldste representerar det kungliga prästerskapet