Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Visste du?

Visste du?

 Visste du?

Vad menade Jesus när han sade till Saul: ”Att hålla i med att spjärna mot pikstaven gör det svårt för dig?” (Apostlagärningarna 26:14)

På Bibelns tid användes pikstavar för att leda dragdjuren i rätt riktning när man plöjde. Pikstaven var ungefär 2,5 meter lång och hade en vass metallspets i ena änden. När ett djur stretade emot pikstaven skadade det sig. I den andra änden av staven fanns det ofta ett mejselformat blad som man använde när man skrapade bort jord, lera eller växtdelar från plogbillen.

Ibland användes pikstavar som vapen. Den israelitiske domaren och krigaren Samgar dödade 600 filistéer med ”en pikstav för kreatur”. (Domarboken 3:31)

I Bibeln omnämns det här redskapet på ett bildligt sätt. Kung Salomo skrev att de visas ord kan vara ”som oxpikar”, eftersom de kan motivera någon att fatta rätt beslut. (Predikaren 12:11)

Sedan Jesus hade uppstått till liv i himlen använde han ett liknande bildspråk när han talade till Saul, som motarbetade de kristna. Jesus gav honom rådet att sluta ”spjärna mot pikstaven”. De orden kan ge oss en bild av ett envist djur som spjärnar emot när ägaren manar på. Men Saul var vis och lyssnade på Jesu råd. Han förändrade sitt liv och blev aposteln Paulus.

Hur mätte judarna tiden när det var mörkt?

▪ Under soliga dagar kunde judarna i det första århundradet använda ett sol­ur för att hålla reda på tiden. Men om det var molnigt eller om solen hade gått ner använde de en klepsydra, ett vattenur. På den tiden var det inte bara judar, utan också egyptier, perser, greker och romare som använde vattenur.

Enligt The Jewish Encyclopedia nämner både Mishna och Talmud klepsydror, men ”under olika namn, kanske för att skilja mellan olika utseenden och konstruktioner. Men alla namn har det gemensamt att de handlar om vatten som sakta försvinner. På grekiska är inne­börden i ordet ’klepsydra’ ordagrant vatten som ’stjäls’, droppe för droppe.”

Hur fun­gera­de en klepsydra? Vatten rann ur en behållare genom ett litet hål i botten och ner i en annan behållare. Man kunde läsa av tiden genom att ­titta på vattennivån i antingen den övre eller nedre behållaren, och i båda behållarna kunde det finnas markeringar som angav tiden.

I romerska militärläger använde man sådana klockor för att hålla reda på nattväkterna. När ett nytt vaktpass började blåste man i trumpet. Alla som var inom hörhåll fick reda på när de fyra nattväkterna började och slutade. (Markus 13:35)