Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

En dag fylld av hopp och förväntan

En dag fylld av hopp och förväntan

 Gileadavslutning för den 130:e klassen

En dag fylld av hopp och förväntan

LÖRDAGEN den 12 mars 2011 hade mer än 8 500 samlats för att vara med vid avslutningen för den 130:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Stämningen var glad och förväntansfull. Många släktingar och vänner till eleverna hade kommit för att vara med. Alla hade sett fram emot den här dagen och var spända på vad framtiden skulle bära med sig för de här väl kvalificerade missionärerna. Snart skulle de skickas ut till världens alla hörn för att undervisa om Bibelns sanningar.

”Lyckliga är alla som tåligt väntar på” Jehova

Talet med det här positiva temat från Jesaja 30:18 hölls av Geoffrey Jackson, medlem av Jehovas vittnens styrande krets och ordförande för programmet. Med värme och humor gratulerade han eleverna till att ha överlevt strapatserna under skolan och försäkrade att de förmodligen skulle överleva den här dagen också. Men vad är realistiskt av eleverna att förvänta? Han utvecklade tre värdefulla tankar från Jesaja 30:18–21.

Broder Jackson började med att säga: ”Ni kan förvänta att Jehova ska lyssna till era böner.” Han betonade löftet i vers 19: ”Han [Gud] skall helt visst visa dig ynnest vid ljudet av ditt höga rop.” Broder Jackson framhöll att löftet riktar sig till en enskild individ, inte till en grupp, vilket visar att Jehova lyssnar till varje enskild persons böner. ”Jehova är som en far, och han frågar aldrig: ’Varför är du inte som den eller den?’ I stället lyssnar han uppmärksamt till oss som individer. Och han svarar.”

Den andra tanken han framhöll var att eleverna kan förvänta problem. ”Jehova har aldrig lovat att livet ska vara lätt, men han har lovat att hjälpa oss.” Som vers 20 visar förutsade Jehova att när Israel belägrades skulle trångmål och förtryck bli lika vanligt som bröd och vatten. Men Jehova skulle alltid vara redo att komma till deras undsättning. Gileadeleverna kommer också att få möta problem och utmaningar, men kanske inte just dem som de hade tänkt sig. Broder Jackson tillade: ”Men ni kan förvänta att Jehova ska finnas där för er och hjälpa er att hantera problemen.”

För det tredje påminde han eleverna om tanken i vers 20 och 21. Han sade: ”Ni kan förvänta er vägledning, så håll utkik!” Broder Jackson sade att alla kristna måste lyssna noga när Jehova talar till oss genom Bibeln och biblisk litteratur. Han vädjade innerligt till eleverna att fortsätta vara noga med att läsa Bibeln varje dag, eftersom det betyder liv.

”Må skräck för Jehova vara över er”

Anthony Morris i den styrande kretsen förklarade vad som menas med Bibelns uttryck ”skräck för Jehova”. (2 Krönikeboken 19:7) Det handlar inte om någon sjuklig fasa, utan i stället om en intensiv önskan att göra det som är rätt, en respekt som är så intensiv och uppriktig att man nästan darrar av nervositet. ”Bär med er en sådan skräck till era missionärsdistrikt”, uppmanade broder Morris eleverna. Hur kan man visa en sådan vördnad för Jehova? Broder Morris lyfte fram två sätt.

 Först av allt uppmanade han eleverna att tillämpa rådet i Jakob 1:19: ”Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala.” Eleverna har fått lära sig en hel del under de fem månaderna i skolan, men nu fick de påminnelsen att inte åka till sina nya distrikt och glänsa med alla sina kunskaper. ”Ni måste börja med att lyssna. Lyssna på bröderna och systrarna i församlingen och de som har ansvaret i det land ni kommer till. Lyssna på vad de har att säga om landet och kulturen. Dra er inte för att erkänna: ’Jag vet inte.’ Undervisningen har förhoppningsvis lärt er att ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man vet.”

Sedan läste broder Morris Ordspråksboken 27:21: ”Silver prövas i luttringsdegeln och guld i smältugnen, och en man prövas genom den lovprisning han får.” Han förklarade att på samma sätt som guld och silver behöver luttras, eller renas, så kan vi luttras när vi får ”lovprisning”, eller beröm. Hur då? Det kan sätta vår personlighet på prov. Det kan göra oss stolta och försvaga vår andlighet, eller så kan det få oss att erkänna vår tacksamhetsskuld till Jehova och göra oss mer beslutna att alltid hålla fast vid hans normer. Därför uppmanade broder Morris eleverna att ta beröm på rätt sätt – som en möjlighet att visa sund ”skräck för Jehova”.

”Älska ert uppdrag”

Guy Pierce i den styrande kretsen höll programmets huvudtal. När han utvecklade sitt tema förklarade han att ordet ”missionär” betyder ”en som är utsänd på ett uppdrag”. Han konstaterade att missionärer kan ha olika uppdrag. Många har som mission att förbättra människors fysiska hälsa eller söka politiska lösningar på världens problem. ”Ni är annorlunda”, sade han. På vilket sätt?

Under sina bibelstudier hade eleverna undersökt skildringar om människor som blev fysiskt återställda. När Jesus uppväckte en liten flicka blev hennes föräldrar ”utom sig av stor glädje”. (Markus 5:42) Och när Jesus botade blinda genom underverk kände de också stor glädje. En anledning till att Jesus utförde sådana underverk var att visa oss vad han ska göra i den kommande nya världen. Då kommer den ”stora skara” av rättfärdiga människor som överlever slutet för den här onda världsordningen att bli botade och slippa alla fysiska besvär. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Och deras nära och kära som de får välkomna tillbaka i uppståndelsen kommer också att vara friska. Tänk dig vilken glädje!

Broder Pierce förklarade att fysiskt botande aldrig kommer att vara det viktigaste slaget av botande. De sjuka som Jesus botade drabbades av sjukdomar igen. De döda som han uppväckte blev ändå gamla och dog till sist. Till och med de blinda som han botade förlorade synen igen – åtminstone i döden. Ännu viktigare än det fysiska botandet var att Jesus gav andlig läkedom. Det här gäller även de nya missionärerna. Deras uppgift är också att ge andlig läkedom. De hjälper människor att få ett gott förhållande till vår himmelske far och få liv i andlig bemärkelse. Bara de som blir andligt läkta kommer att nå målet evigt liv. Broder Pierce sade: ”Det är det andliga botandet som ger ära åt Jehova. Det gör er framgångsrika i er tjänst.”

Ytterligare tre höjdpunkter

”Kommer det här att vara en bra dag?” Det undrade Robert Rains, som är medlem av avdelningskontorets kommitté i USA. Han uppmanade eleverna att göra varje ny dag på sitt distrikt till en bra dag. Hur då? Genom att utnyttja tiden väl, använda Bibeln för att stilla sin oro och be till Jehova för att få styrka.

”Kommer ni att göra det gamla nytt?” Mark Noumair, som är lärare vid Gilead, ställde den frågan i sitt tal. Han utvecklade  1 Johannes 2:7, 8, där aposteln Johannes nämner ”ett gammalt bud” som samtidigt var ”ett nytt bud”. De här båda uttrycken syftade på en och samma befallning – att Kristi efterföljare skulle älska varandra osjälviskt och vara självuppoffrande. (Johannes 13:34, 35) Det var ett gammalt bud, eftersom Jesu efterföljare hade fått det flera årtionden tidigare. Samtidigt var det ett nytt bud, eftersom de kristna mötte nya svårigheter och behövde visa kärlek på nya sätt och i fler situationer. Missionärer ställs också inför helt nya omständigheter och behöver lära sig att visa kärlek på nya sätt. Hur ska de klara det?

”Bli inte det du hatar”, sade broder Noumair. Han förklarade att när vi tycker illa om någons uppförande och svarar med samma mynt, så har vi blivit det vi hatar. Det blir en negativ spiral. Men om vi å andra sidan försöker bemöta dåligt uppförande med nya sätt att visa kärlek, så låter vi ”det sanna ljuset” lysa och skingrar andligt mörker.

”Bär bördan.” Michael Burnett, en annan av lärarna vid skolan, talade över det temat och använde en intressant illustration. I Afrika är det vanligt att man bär tunga bördor på huvudet. Till hjälp har man en kata, en liten ring av hoprullat tyg, som ger stöd och balans och bidrar till en vacker hållning. Gileadmissionärer får mycket ansvar att bära i sina förordnanden, men till hjälp har de fått något som kan liknas vid en kata: en fin utbildning med Bibeln som grund. När de tillämpar det de lärt sig får de stöd och balans och kan bära ”bördan”.

Erfarenheter och intervjuer

I utbildningen vid Gilead ingår också att ta del i tjänsten med församlingarna i trakten. William Samuelson, vid avdelningen Teokratiska skolor, gjorde en återblick på vad eleverna hade varit med om i tjänsten under temat ”Låt inte din hand vila”. (Predikaren 11:6) Eleverna iscensatte några av sina upplevelser. Under kursen tog de vara på möjligheter att vittna på flygplan, i restauranger och på bensinstationer. De vittnade från dörr till dörr och för människor de råkade träffa i andra sammanhang. De skrev också brev. De lät verkligen inte sina händer vila, och det gav resultat.

Därefter intervjuade Kenneth Stovall, som arbetar vid Gileadskolan, tre bröder med stor erfarenhet från missionärstjänsten – Barry Hill har tjänat i Ecuador och Dominikanska republiken, Eddie Mobley i Elfenbenskusten och Tab Honsberger i Senegal, Benin och Haiti. Tillsammans utvecklade de temat ”Pröva Jehova och bli välsignade”. (Malaki 3:10) Broder Hill berättade hur han och hans fru klarade av att anpassa sig till det varma klimatet i Ecuador som varierar från torrt och dammigt till fuktigt och lerigt. Under två och ett halvt års tid fick de ösa vatten med hinkar när de skulle bada. Men de funderade aldrig på att åka hem. De tyckte att deras missionärsdistrikt var en välsignelse från Jehova. ”Det var vårt liv”, sade han.

I slutet av programmet läste en av eleverna ett hjärtligt brev från hela klassen som visade hur glada och tacksamma de var för sin utbildning. De skrev: ”Vår tro har nått nya höjder, och ändå är det här bara början.” Hela klassen fick sina diplom, och åhörarna fick veta vilka länder eleverna skulle komma till. Broder Jackson avslutade med att försäkra eleverna om att de skulle få uppleva hur Jehova hjälper dem i deras tjänst framöver, särskilt när de får problem. Alla som hade varit med vid avslutningen gick därifrån ännu gladare och mer förväntansfulla. Vi kan lita på att Jehova kommer att hjälpa de nya missionärerna att göra mycket gott.

 [Tabell/Karta på sidan 31]

KLASSTATISTIK

9 länder representerade

34,0 år gamla *

18,6 år som döpta *

13,1 år i heltidstjänsten *

[Fotnoter]

^ § 29 I genomsnitt.

^ § 30 I genomsnitt.

^ § 31 I genomsnitt.

[Karta]

(För formaterad text, se publikationen)

Eleverna skickades till följande länder:

TILLDELADE DISTRIKT

ARGENTINA

ARMENIEN

BURKINA FASO

BURUNDI

KONGO-KINSHASA

TJECKIEN

HAITI

HONGKONG

INDONESIEN

KENYA

LITAUEN

MALAYSIA

MOÇAMBIQUE

NEPAL

PAPUA NYA GUINEA

RUMÄNIEN

SENEGAL

TANZANIA

UGANDA

ZIMBABWE

[Bild på sidan 31]

Den 130:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Raderna är numrerade framifrån, och namnen är angivna från vänster till höger.

1) Z. Molina; S. Bassolino; C. Alatsis; A. Arroyo; L. Niño; S. Merkling; M. Clark.

2) C. Little; S. Tibaudo; S. Jakobsson; J. Moreno; A. Rodriguez; K. Lee; H. Cárdenas; L. Aguilar.

3) A. Clairbush; A. Polley; S. Caldwell; J. Adame; S. Hildebrandt; I. Shoemaker; N. Grohman; G. Galvez.

4) J. Clark; A. Bassolino; K. Packham; J. Adame; M. Knaus; M. Niño; R. Moreno; J. Galvez.

5) D. Rodriguez; M. Geynes; J. Molina; A. Aguilar; I. Alatsis; A. Manno; R. Grohman; J. Packham.

6) S. Geynes; M. Cárdenas; C. Arroyo; C. Manno; J. Merkling; H. Lee; X. Clairbush; P. Jakobsson.

7) J. Little; B. Hildebrandt; M. Shoemaker; K. Knaus; J. Caldwell; F. Tibaudo; C. Polley.