här ska man inte lämna sten på sten: Jesus profetia fick en anmärkningsvärd uppfyllelse år 70 v.t. när romarna ödelade Jerusalem och templet. Bortsett från några delar av muren jämnades staden med marken.

här ska man inte lämna sten på sten: Se studienot till Mt 24:2.

med templet inom synhåll: Eller ”mitt emot templet”. Markus påpekar att man kunde se templet från Olivberget, något som inte hade varit nödvändigt att förklara för en judisk läsekrets. (Se ”Introduktion till Markus”.)

slutet: Eller ”det definitiva slutet”. Det grekiska ord som används här (tẹlos) skiljer sig från det grekiska ord som återges med ”fullbordas” (syntelẹō) i Mk 13:4. (Se studienoter till Mt 24:3; Mk 13:4 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

slutet: Eller ”det fullbordade (definitiva) slutet”. (Se studienot till Mk 13:7.)

snart kommer att fullbordas: Eller ”snart kommer att få sitt slut”. Detta är en återgivning av det grekiska verbet syntelẹō. Det är besläktat med det grekiska substantivet syntẹleia, som betyder ”slutskede”, ”gemensamt (kombinerat) slut” och förekommer i parallellskildringen i Mt 24:3. (Det grekiska ordet syntẹleia förekommer också i Mt 13:39, 40, 49; 28:20; Heb 9:26.) Det här avser en tidsperiod då en serie händelser leder fram till det definitiva ”slutet” som nämns i Mk 13:7, 13, där ett annat grekiskt ord används, nämligen tẹlos. (Se studienoter till Mk 13:7, 13 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

Jag är Messias: Eller ”Jag är han”, dvs. Messias, den Smorde. (Jämför parallellskildringen i Mt 24:5.)

avslutningen: En återgivning av det grekiska ordet syntẹleia, som betyder ”slutskede”, ”gemensamt (kombinerat) slut”. (Mt 13:39, 40, 49; 28:20; Heb 9:26) Det här avser en tidsperiod då en serie händelser leder fram till det definitiva ”slutet” som nämns i Mt 24:6, 14, där ett annat grekiskt ord används, nämligen tẹlos. (Se studienoter till Mt 24:6, 14 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

snart kommer att fullbordas: Eller ”snart kommer att få sitt slut”. Detta är en återgivning av det grekiska verbet syntelẹō. Det är besläktat med det grekiska substantivet syntẹleia, som betyder ”slutskede”, ”gemensamt (kombinerat) slut” och förekommer i parallellskildringen i Mt 24:3. (Det grekiska ordet syntẹleia förekommer också i Mt 13:39, 40, 49; 28:20; Heb 9:26.) Det här avser en tidsperiod då en serie händelser leder fram till det definitiva ”slutet” som nämns i Mk 13:7, 13, där ett annat grekiskt ord används, nämligen tẹlos. (Se studienoter till Mk 13:7, 13 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

slutet: Eller ”det definitiva slutet”. Det grekiska ord som används här (tẹlos) skiljer sig från det grekiska ord som återges med ”fullbordas” (syntelẹō) i Mk 13:4. (Se studienoter till Mt 24:3; Mk 13:4 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

alla nationerna: Det här uttrycket betonar predikoarbetets omfattning, och på det sättet förstod lärjungarna att arbetet skulle omfatta mer än att bara predika för judar. Det grekiska ordet för ”nation” (ẹthnos) syftar generellt på en grupp människor som är mer eller mindre besläktade med varandra och som har ett gemensamt språk. En sådan grupp bor också vanligtvis i ett geografiskt avgränsat område.

vända sig: Eller ”resa sig”, ”uppväckas”. Det grekiska ordet förmedlar här tanken på att ”gå emot i fientlighet” och kan också återges med ”rusta sig till strid”, ”gå ut i krig”.

nation: Det grekiska ordet ẹthnos har en bred innebörd och kan syfta på människor som bor inom ett visst politiskt eller geografiskt område, t.ex. ett land, men det kan också syfta på en etnisk grupp. (Se studienot till Mk 13:10.)

vända sig: Se studienot till Mt 24:7.

mycket lidande: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”förlossningsvärkar” och syftar på den intensiva smärtan vid en förlossning. Här syftar ordet på lidande, smärta och vånda i allmänhet, men det skulle också kunna betyda att problemen och lidandet, i likhet med förlossningsvärkar, kommer att tillta i omfattning, intensitet och varaktighet under tiden före den stora prövningen som nämns i Mk 13:19.

Högsta domstolen: Sanhedrin, dvs. den domstol i Jerusalem som bestod av översteprästen och 70 äldste och skriftlärda. Judarna ansåg att Sanhedrins utslag var slutgiltiga. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin”.)

Sanhedrin: Dvs. judarnas högsta domstol. Det grekiska ordet som återgetts med ”Sanhedrin” (synẹdrion) betyder ordagrant ”sitta ner tillsammans”. Det var ett uttryck som generellt betecknade en samling eller ett möte, men i Israel kunde det också syfta på en religiös juridisk församling eller domstol. (Se studienot till Mt 5:22 och Ordförklaringar; se också Tillägg B12, som visar var Sanhedrins sal kan ha legat.)

lokala domstolar: Det grekiska ordet synẹdrion, som här står i plural och översätts med ”lokala domstolar”, syftar i de kristna grekiska skrifterna oftast på judarnas högsta domstol i Jerusalem, Sanhedrin. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin” och studienoter till Mt 5:22; 26:59.) Men detta ord var också en allmän beteckning på en församling eller ett möte, och här syftar det på lokala domstolar som var knutna till synagogor. Dessa domstolar hade myndighet att utdöma sådana straff som prygling och uteslutning. (Mt 10:17; 23:34; Lu 21:12; Joh 9:22; 12:42; 16:2.)

de goda nyheterna: Det grekiska ordet euaggẹlion är bildat av orden eu, som betyder ”god”, ”bra”, och ạggelos, som betyder ”en som kommer med nyheter”, ”en som förkunnar (kungör)”. (Se Ordförklaringar under ”Goda nyheter”.) Det återges med ”evangelium” i vissa svenska biblar. Det besläktade uttrycket som återges med ”evangelieförkunnare” (grekiska: euaggelistẹ̄s) betyder ”en förkunnare av goda nyheter”. (Apg 21:8; Ef 4:11, fotnot; 2Ti 4:5, fotnot)

de goda nyheterna: Se studienot till Mt 24:14.

alla nationerna: Det här uttrycket betonar predikoarbetets omfattning, och på det sättet förstod lärjungarna att arbetet skulle omfatta mer än att bara predika för judar. Det grekiska ordet för ”nation” (ẹthnos) syftar generellt på en grupp människor som är mer eller mindre besläktade med varandra och som har ett gemensamt språk. En sådan grupp bor också vanligtvis i ett geografiskt avgränsat område.

griper er: Här används det grekiska verbet ạgō (ordagrant ”föra bort”) som ett juridiskt uttryck i betydelsen ”gripa”, ”sätta i häkte”. Ordet kan innefatta att man använder våld.

slutet: Eller ”det definitiva slutet”. Det grekiska ord som används här (tẹlos) skiljer sig från det grekiska ord som återges med ”fullbordas” (syntelẹō) i Mk 13:4. (Se studienoter till Mt 24:3; Mk 13:4 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

håller ut: Eller ”har hållit ut”. Det grekiska verb som har återgetts med ”hålla ut” (hypomẹnō) betyder ordagrant ”förbli under”. Det används ofta i bemärkelsen ”stanna i stället för att fly”, ”stå fast”, ”hålla stånd”, ”vara ståndaktig”. (Mt 10:22; Rom 12:12; Jak 5:11) I det här sammanhanget syftar det på att fortsätta leva som en efterföljare till Kristus trots motstånd och prövningar. (Mk 13:11–13)

slutet: Eller ”det fullbordade (definitiva) slutet”. (Se studienot till Mk 13:7.)

Judeen: Dvs. den romerska provinsen Judeen.

till bergen: Enligt historikern Eusebios, som levde på 300-talet, flydde kristna i Judeen och Jerusalem över Jordan till Pella, en stad i bergstrakten i Dekapolis.

Judeen: Se studienot till Mt 24:16.

till bergen: Se studienot till Mt 24:16.

på taket: Hustaken var platta och kunde användas till många olika saker. Där kunde man bland annat förvara saker (Jos 2:6), vila (2Sa 11:2), sova (1Sa 9:26) och fira högtider (Neh 8:16–18). Det var därför man var tvungen att bygga en mur runt taket. (5Mo 22:8) Som regel fanns det en utvändig trappa eller stege som ledde upp till taket. Så man behövde inte gå in i huset för att komma ner från taket. Jesus betonade alltså hur brådskande det var att fly.

på taket: Se studienot till Mt 24:17.

Om inte Jehova hade förkortat den tiden: Jesus förklarar för sina lärjungar vad hans Far ska göra under den stora prövningen. Sättet Jesus uttrycker sig på här påminner om profetior i de hebreiska skrifterna där Guds namn används. (Jes 1:9; 65:8; Jer 46:28 [26:28, Septuaginta]; Am 9:8) Även om de flesta grekiska handskrifter använder ordet ”Herre” (grekiska: Kỵrios) här, finns det goda skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C1 och C3 introduktion; Mk 13:20.)

Messias: Grekiska: ho Christọs. Titeln ”Messias” (från det hebreiska ordet mashịach) motsvarar titeln ”Kristus”, och båda dessa titlar betyder ”den smorde”. Av den judiske historikern Josefus skrifter framgår det att sådana som påstod sig vara profeter eller befriare framträdde under det första århundradet och lovade befrielse från romarnas förtryck. Deras anhängare kan ha sett dem som politiska messiasgestalter.

Jag är Messias: Eller ”Jag är han”, dvs. Messias, den Smorde. (Jämför parallellskildringen i Mt 24:5.)

falska messiasgestalter: Eller ”falska krister”. Det grekiska ordet pseudọchristos förekommer bara här och i parallellskildringen i Mt 24:24. Det syftar på någon som med orätt tar på sig rollen som Messias, eller Kristus (ordagrant ”den smorde”). (Se studienoter till Mt 24:5; Mk 13:6.)

se: Det grekiska verb som har återgetts med ”se” kan också användas bildligt i betydelsen ”uppfatta”, ”förstå”. (Ef 1:18, fotnot)

Människosonen: Detta uttryck förekommer omkring 80 gånger i evangelierna. Jesus använde det om sig själv, tydligen för att betona att han verkligen var en människa, född av en kvinna, samt att han motsvarade Adam och hade kraft att återköpa mänskligheten från synd och död. (Rom 5:12, 14, 15) Uttrycket identifierade också Jesus som Messias, eller Kristus. (Dan 7:13, 14; se Ordförklaringar.)

se: Se studienot till Mt 24:30.

Människosonen: Se studienot till Mt 8:20.

molnen: Moln brukar skymma sikten, inte göra det lättare att se. Men även om något inte är synligt kan man uppfatta det med förståndet. (Apg 1:9)

de fyra väderstrecken: Ordagrant ”de fyra vindarna”, ett idiom som används om de fyra väderstrecken, norr, söder, öster och väster. Det står alltså för ”alla riktningar”, ”överallt”. (Jer 49:36; Hes 37:9; Dan 8:8)

de fyra väderstrecken: Se studienot till Mt 24:31.

liknelsen: Eller ”bildspråket”. (Se studienot till Mt 13:3.)

liknelsen: Se studienot till Mt 24:32.

han: Dvs. Människosonen.

Himmel och jord ska försvinna: Andra bibelställen visar att himlen och jorden ska bestå för evigt. (1Mo 9:16; Ps 104:5; Pre 1:4) Så Jesus ord här kan vara en hyperbol som betyder: Även om det omöjliga skulle inträffa och himlen och jorden faktiskt försvann, så skulle Jesus ord ändå uppfyllas. (Jämför Mt 5:18.) Men himlen och jorden kan också syfta på den symboliska himlen och jorden som kallas ”den tidigare himlen och den tidigare jorden” i Upp 21:1.

mina ord ska absolut inte försvinna: I den grekiska texten används två negationer tillsammans med verbet, något som kraftfullt understryker att en tanke förkastas. Här framhävs alltså på ett levande sätt hur bestående Jesus ord är. Vissa grekiska handskrifter använder bara en av de två negationerna, men den förstärkande formuleringen i huvudtexten har starkt stöd i handskrifterna.

dörrvakten: Förr i tiden fanns det en dörrvakt, eller portvakt, som tjänstgjorde vid stadsportar, tempelportar eller ingången till privata hem. De skulle hålla vakt och se till att porten var stängd nattetid. (2Sa 18:24, 26; 2Ku 7:10, 11; Est 2:21–23; 6:2; Joh 18:17) Jesus liknade en kristen vid en dörrvakt och betonade på det sättet hur viktigt det är för en kristen att vara vaksam och beredd på att Jesus ska komma för att verkställa Jehovas dom. (Mk 13:26)

Var ... vaksamma: Det grekiska uttrycket har grundbetydelsen ”hålla sig vaken”, men i många sammanhang betyder det ”vara vaksam”, ”vara på sin vakt”. Matteus använder det här uttrycket i Mt 24:43; 25:13; 26:38, 40, 41. I Mt 24:44 kopplar han det till att vara ”beredda”. (Se studienot till Mt 26:38.)

håll er vakna: Jesus hade betonat hur viktigt det var att lärjungarna höll sig andligt vakna, för de visste inte vilken dag eller timme han skulle komma. (Se studienoter till Mt 24:42; 25:13.) Här och i Mt 26:41 betonar han detta igen och gör en koppling mellan att hålla sig andligt vaken och att vara ihärdig i bönen. Liknande uppmaningar återfinns genom hela de kristna grekiska skrifterna, något som visar att det är viktigt för sanna kristna att hålla sig andligt vakna. (1Kor 16:13; Kol 4:2; 1Th 5:6; 1Pe 5:8; Upp 16:15)

håll er vakna: Jesus hade betonat hur viktigt det var att lärjungarna höll sig andligt vakna, för de visste inte vilken dag eller timme han skulle komma. (Se studienoter till Mt 24:42; 25:13; Mk 13:35.) Här och i Mk 14:38 betonar han detta igen, och i Mk 14:38 gör han dessutom en koppling mellan att hålla sig andligt vaken och att vara ihärdig i bönen. Liknande uppmaningar återfinns genom hela de kristna grekiska skrifterna, något som visar att det är viktigt för sanna kristna att hålla sig andligt vakna. (1Kor 16:13; Kol 4:2; 1Th 5:6; 1Pe 5:8; Upp 16:15)

fjärde vaktpass: Dvs. från ca kl. 3 till soluppgången, ca kl. 6. Det här följde grekernas och romarnas indelning av natten i fyra pass. Tidigare hade hebréerna delat in natten i tre pass på omkring fyra timmar vartdera (2Mo 14:24; Dom 7:19), men vid den här tiden hade de anammat den romerska indelningen.

innan en tupp gal: Alla fyra evangelier nämner detta, men det är bara Markus som preciserar att tuppen skulle gala två gånger. (Mt 26:74, 75; Mk 14:30, 72; Lu 22:34, 60, 61; Joh 13:38; 18:27) Det framgår av Mishna att man födde upp tuppar i Jerusalem på Jesus tid, vilket stöder Bibelns skildring. Tuppen gol troligtvis mycket tidigt på morgonen.

innan en tupp gal: Alla fyra evangelier nämner detta, men det är bara Markus som preciserar att tuppen skulle gala två gånger. (Mt 26:34, 74, 75; Mk 14:72; Lu 22:34, 60, 61; Joh 13:38; 18:27) Det framgår av Mishna att man födde upp tuppar i Jerusalem på Jesus tid, vilket stöder Bibelns skildring. Tuppen gol troligtvis mycket tidigt på morgonen. (Se studienot till Mk 13:35.)

en tupp gala: Alla fyra evangelier nämner detta, men det är bara Markus som preciserar att tuppen gol för andra gången. (Mt 26:34, 74, 75; Mk 14:30; Lu 22:34, 60, 61; Joh 13:38; 18:27) Det framgår av Mishna att man födde upp tuppar i Jerusalem på Jesus tid, vilket stöder Bibelns skildring. Tuppen gol troligtvis mycket tidigt på morgonen. (Se studienot till Mk 13:35.)

Var ... vaksamma: Det grekiska uttrycket har grundbetydelsen ”hålla sig vaken”, men i många sammanhang betyder det ”vara vaksam”, ”vara på sin vakt”. Markus använder också det här uttrycket i Mk 13:34, 37; 14:34, 37, 38. (Se studienoter till Mt 24:42; 26:38; Mk 14:34.)

sent på dagen: I den här versen nämns det fyra vaktpass. Natten sträckte sig från kl. 18 på kvällen till kl. 6 på morgonen, och man följde grekernas och romarnas indelning av natten i fyra pass på omkring tre timmar vartdera. (Se också resterande studienoter till den här versen.) Tidigare hade hebréerna delat in natten i tre pass på omkring fyra timmar vardera (2Mo 14:24; Dom 7:19), men på Jesus tid hade de anammat den romerska indelningen. Uttrycket ”sent på dagen” i den här versen avser det första vaktpasset, dvs. från solnedgången till omkring kl. 21. (Se studienot till Mt 14:25.)

vid midnatt: Detta avser det andra vaktpasset enligt grekernas och romarnas indelning av natten, dvs. från omkring kl. 21 fram till midnatt. (Se studienot till sent på dagen i den här versen.)

före gryningen: Ordagrant ”när tuppen gal”. Enligt grekernas och romarnas indelning av natten var detta namnet på det tredje vaktpasset. Det sträckte sig från midnatt fram till omkring kl. 3 på natten. (Se föregående studienoter till den här versen.) Det var troligen vid den här tiden som Petrus hörde ”en tupp gala”. (Mk 14:72) Tupparnas galande har länge varit och är fortfarande en tidsangivelse för människor i länderna öster om Medelhavet. (Se studienoter till Mt 26:34; Mk 14:30, 72.)

på morgonen: Detta avser det fjärde vaktpasset enligt grekernas och romarnas indelning av natten, dvs. från omkring kl. 3 på natten fram till soluppgången. (Se föregående studienoter till den här versen.)