Andra Korinthierbrevet 8:1–24

8  Bröder, vi vill gärna berätta för er om den generösa omtanke som Gud har visat församlingarna i Makedonien.+  De har drabbats av stora prövningar och svårigheter. Men tack vare sin överflödande glädje har de visat stor generositet, trots sin djupa fattigdom.  De gav vad de kunde,+ ja, jag kan försäkra er att de faktiskt gav mer än så.+  De kom självmant och tiggde och bad om att få förmånen att lämna ett bidrag och vara med och ge nödhjälp till de heliga.+  Men de gjorde inte bara det vi hade hoppats på, nej, genom Guds vilja gav de först och främst ut av sig själva åt Herren och åt oss.  Så vi har uppmuntrat Titus att slutföra arbetet som han satte i gång hos er,+ att samla in det ni så villigt har bidragit med.  Ni har ju rikligt av allt: av tro och tal, av kunskap och uppriktighet och av den kärlek vi visar er, och vi hoppas att detta ska motivera er att också bidra rikligt till denna omtänksamma gåva.+  Ta inte det jag säger som en befallning. Jag vill bara att ni ska vara medvetna om hur givmilda andra har varit, och jag vill pröva uppriktigheten i er kärlek.  Ni vet ju hur stor vår Herre Jesus Kristus generösa omtanke är. Trots att han var rik blev han fattig för er skull,+ så att ni kunde bli rika genom hans fattigdom. 10  Och här är min syn på saken:+ Detta är ju till ert eget bästa, eftersom ni redan för ett år sedan inte bara satte i gång arbetet, utan också visade att ni ville genomföra det.+ 11  Slutför därför detta arbete lika villigt som ni påbörjade det, beroende på vad ni har möjlighet att ge. 12  För om villigheten finns där så uppskattas den efter vad man har,+ inte efter vad man inte har. 13  Jag vill ju inte underlätta för andra och göra det svårt för er. 14  Jag vill att det ska bli en utjämning, så att ert nuvarande överflöd kan fylla deras behov och att deras överflöd kan fylla ert behov en annan gång. Då får alla det de behöver.* 15  Det står ju: ”Den som hade mycket hade inte för mycket, och den som hade lite hade inte för lite.”+ 16  Vi tackar Gud för att han har gett Titus lika varma känslor för er som vi har.+ 17  Han tog verkligen till sig av vår uppmuntran, och ivrig som han är reser han till er på eget initiativ. 18  Och tillsammans med honom sänder vi nu en annan broder, en broder som får beröm av alla församlingar för sitt arbete med de goda nyheterna. 19  Inte bara det, församlingarna har också förordnat honom att följa med oss på resan* när vi ska överlämna denna omtänksamma gåva, som blir till ära för Herren och visar att vi är villiga att hjälpa till. 20  På så vis kommer ingen att kunna kritisera oss för vårt sätt att handskas med detta generösa bidrag.+ 21  För vi ”är noga med att göra allt på ett ärligt sätt, både inför Jehova och inför människor”.+ 22  Tillsammans med dem sänder vi ytterligare en broder, en som alltid har ansträngt sig för att utföra de uppgifter vi gett honom. Men nu kommer han att anstränga sig ännu mer på grund av det stora förtroende han har för er. 23  Om det skulle uppstå tvivel angående Titus, så är han min medhjälpare och en medarbetare som ger ut av sig själv för er skull. Och om det uppstår tvivel angående de andra bröderna, så är de församlingarnas sändebud* och en ära för Kristus. 24  Visa därför att ni älskar dem,+ och låt församlingarna få se varför vi är så stolta över er.

Fotnoter

Eller ”Då kan det ske en utjämning”.
Eller ”att vara vår reskamrat”.
Ordagrant ”apostlar”.

Studienoter

visat stor generositet: Paulus försöker motivera de kristna i Korinth att slutföra insamlingen till behövande kristna i Judeen. Så han berättar för dem om ”församlingarna i Makedonien”, där Filippi och Thessalonike låg, och församlingarna där var utomordentliga exempel på att vara generösa. (Rom 15:26; 2Kor 8:1–4; 9:1–7; Flp 4:14–16) Det är anmärkningsvärt att de var så frikostiga ”trots sin djupa fattigdom” och trots att de hade drabbats av stora prövningar och svårigheter. Man är inte helt säker på vad dessa prövningar innebar. De kan till exempel ha blivit anklagade för att göra sådant som var olagligt för romare, precis som Paulus själv blev när han var i Filippi. (Apg 16:20, 21) Men en del tror att dessa prövningar hade med deras fattigdom att göra. De svårigheter makedonierna fick uppleva kan förklara varför de kände så starkt för sina medkristna i Judeen, som gick igenom liknande saker. (Apg 17:5–9; 1Th 2:14) Det fick dem att hjälpa sina medtroende genom att med glädje ge ”vad de kunde”, eller rentav ”mer än så”. (2Kor 8:3)

vara med och ge nödhjälp: Paulus använder det grekiska substantivet diakonịa, som här översatts med ”nödhjälp”. Ordet används ofta i Bibeln för att beskriva ödmjuka tjänster som utförs av kärlek till andra. Det är intressant att det grekiska substantivet används om båda sidorna av den kristna tjänsten – predikoarbetet och nödhjälpsarbetet. (Se studienot till Apg 11:29.) I den här versen syftar Paulus på hjälpen till medkristna som drabbats av svårigheter. (2Kor 9:13; se studienot till Rom 15:31.) Församlingarna i Makedonien såg det som en förmån att få hjälpa till i nödhjälpsarbetet. Båda sidorna av den kristna tjänsten är en del av de kristnas ”tillbedjan [ordagrant ”heliga tjänst”]”. (Rom 12:1, 6–8)

nödhjälp: Eller ”understöd”. Det här är första gången Bibeln nämner att man sände nödhjälp till medkristna i en annan del av världen. Det grekiska ordet diakonịa, som brukar återges med ”tjänst”, används i betydelsen ”nödhjälp” även i Apg 12:25 och 2Kor 8:4. Med tanke på hur det grekiska ordet diakonịa används i de kristna grekiska skrifterna är det tydligt att den kristna tjänsten har två sidor. En sida är ”försoningens tjänst [form av ordet diakonịa]”, dvs. prediko- och undervisningsarbetet. (2Kor 5:18–20; 1Ti 2:3–6) Den andra sidan handlar om en tjänst som man utför till nytta för sina medtroende, och det är den tjänsten som omtalas i den här versen. Paulus sa: ”Det finns olika former av tjänst [pluralformen av diakonịa], men Herren är densamme.” (1Kor 12:4–6, 11) Han visade att båda sidorna av den kristna tjänsten var helig tjänst. (Rom 12:1, 6–8)

den hjälp jag kommer med till: Eller ”min tjänst för”. Det grekiska ordet diakonịa, som brukar återges med ”tjänst”, används här och i Apg 11:29; 12:25; 2Kor 8:4; 9:13 i betydelsen ”nödhjälp”. Församlingarna i Makedonien och Akaja hade samlat ihop pengar som Paulus skulle ge som nödhjälp till de behövande bröderna och systrarna i Judeen. (2Kor 8:1–4; 9:1, 2, 11–13) I några gamla handskrifter används här ordet dōroforịa (”frambärande av en gåva”) i stället för diakonịa. Vissa menar att det kan bero på att någon avskrivare har försökt förklara vad för slags tjänst Paulus syftade på. (Se studienot till Apg 11:29.)

Trots att han var rik blev han fattig för er skull: För att motivera de kristna i Korinth att hjälpa de behövande ville Paulus få dem att tänka på hur självuppoffrande och generös Jesus var. Innan Jesus kom till jorden var han rik i ett särskilt avseende – han fick del av Jehovas kärlek och välsignelse på ett alldeles speciellt sätt. (Joh 1:14; Ef 3:8) Men han var villig att lämna denna unika ställning. (Joh 1:18; Flp 2:5–8) Han lämnade sitt himmelska hem för att leva tillsammans med ofullkomliga människor, som dagligen fick uppleva fattigdom, sjukdom och död. Han föddes dessutom av en kvinna som var gift med en fattig snickare. (Se studienot till Lu 2:24.) När Jesus var på jorden levde han ett enkelt liv. (Mt 8:20) Men han återlöste en hel mänsklighet. Tack vare Jesus generositet hade de kristna i Korinth blivit rika andligt sett, bland annat genom att de fått hoppet att leva i himlen. Paulus uppmanar dem därför att efterlikna Jesus generösa inställning.

ett par turturduvor eller två unga duvor: Enligt lagen kunde en fattig kvinna offra fåglar i stället för ett får, som kostade mycket mer. (3Mo 12:6, 8) Josef och Maria var uppenbarligen fattiga vid den här tiden, vilket visar att astrologerna inte kan ha besökt familjen när Jesus var nyfödd. (Mt 2:9–11) Om Josef och Maria hade fått de här männens dyrbara gåvor när Jesus var nyfödd skulle de utan tvekan haft råd att offra ett får när de kom till templet.

en utjämning: I det här sammanhanget ger Paulus anvisningar om en insamling till ”de heliga” i Jerusalem och Judeen som hade det svårt. (2Kor 8:4; 9:1) Han säger att de kristna i Korinth, som hade det bättre ställt, kunde dela med sig av sitt överflöd och på så sätt hjälpa till att fylla det materiella behov som de kristna i Judeen hade. Det skulle leda till en ”utjämning”, eller en jämnare fördelning av resurserna. Ingen pressades att ge mer än han hade råd med. (2Kor 8:12, 13; 9:7; se studienot till 2Kor 8:15.)

Det står ju: Paulus citerar från 2Mo 16:18 för att visa att principen om en utjämning hade stöd i Skriften. Där talas det om hur Jehova kärleksfullt gav israeliterna manna under deras tid i vildmarken. (2Kor 8:14; se Ordförklaringar under ”Manna”.) Ett israelitiskt familjeöverhuvud samlade antingen själv in manna eller hade tillsynen över insamlingen av manna till sitt hushåll. Eftersom mannat smälte när solen låg på kan man tänka sig att han snabbt samlade ihop ungefär så mycket som hushållet skulle behöva och först efteråt mätte upp det. Han samlade in antingen mycket eller lite beroende på hur stort hushållet var, men i slutändan visade sig mängden alltid vara ett gomermått (2,2 liter) per person. (2Mo 16:16–18) Paulus hänvisar till detta när han uppmanar de kristna i Korinth att använda sitt materiella överflöd till att fylla det materiella behovet hos sina medkristna i Judeen. (Se studienot till 2Kor 8:14.)

en utjämning: I det här sammanhanget ger Paulus anvisningar om en insamling till ”de heliga” i Jerusalem och Judeen som hade det svårt. (2Kor 8:4; 9:1) Han säger att de kristna i Korinth, som hade det bättre ställt, kunde dela med sig av sitt överflöd och på så sätt hjälpa till att fylla det materiella behov som de kristna i Judeen hade. Det skulle leda till en ”utjämning”, eller en jämnare fördelning av resurserna. Ingen pressades att ge mer än han hade råd med. (2Kor 8:12, 13; 9:7; se studienot till 2Kor 8:15.)

Det står ju: Paulus citerar från 2Mo 16:18 för att visa att principen om en utjämning hade stöd i Skriften. Där talas det om hur Jehova kärleksfullt gav israeliterna manna under deras tid i vildmarken. (2Kor 8:14; se Ordförklaringar under ”Manna”.) Ett israelitiskt familjeöverhuvud samlade antingen själv in manna eller hade tillsynen över insamlingen av manna till sitt hushåll. Eftersom mannat smälte när solen låg på kan man tänka sig att han snabbt samlade ihop ungefär så mycket som hushållet skulle behöva och först efteråt mätte upp det. Han samlade in antingen mycket eller lite beroende på hur stort hushållet var, men i slutändan visade sig mängden alltid vara ett gomermått (2,2 liter) per person. (2Mo 16:16–18) Paulus hänvisar till detta när han uppmanar de kristna i Korinth att använda sitt materiella överflöd till att fylla det materiella behovet hos sina medkristna i Judeen. (Se studienot till 2Kor 8:14.)

en annan broder: I följande vers omtalar Paulus denne broder, som inte nämns vid namn, med ett grekiskt ord som kan återges med ”reskamrat”. (2Kor 8:19, fotnot) Detta grekiska ord används bara på ett annat ställe i de kristna grekiska skrifterna, nämligen i Apg 19:29, där det står i plural. Där omtalas Aristarkus som en av Paulus reskamrater. Aristarkus blev en nära medarbetare till Paulus. En del forskare menar därför att den broder som omnämns här i 2Kor 8:18 kan vara just Aristarkus, men det skulle också kunna vara någon annan, till exempel Tykikos. (Apg 20:2–4; 27:2; Kol 4:7, 10)

vi ”är noga med att göra allt på ett ärligt sätt”: Paulus värderade sin tjänst högt och visade det genom att vara noga med att uppföra sig väl på alla områden i livet. (2Kor 6:3) Paulus visste att vissa i församlingen i Korinth ifrågasatte och förtalade honom för att undergräva hans myndighet som apostel. Han förstod att det skulle vara farligt för honom att hantera pengar när det fanns de som försökte hitta fel hos honom. Så han försäkrade församlingen om att han skulle sända Titus och två andra pålitliga bröder som skulle ta hand om bidragen. (2Kor 8:20, 22) Paulus ville göra allt på ett ärligt sätt både inför Jehova och inför människor. Han ville inte göra något som kunde väcka misstanke hos någon. Här anspelar han på orden i Ord 3:4 för att visa den skriftenliga grunden till att han ville att bidragen skulle hanteras på det här sättet. Han använder en ordalydelse som enligt tillgängliga avskrifter av Septuaginta lyder: ”Gör det som är ärligt i Herrens och människors ögon.” (Läs mer om varför Guds namn används här i Tillägg C3 introduktion; 2Kor 8:21.)

ytterligare en broder: För att se till att bidragen hanterades på ett sätt som inte orsakade någon misstanke utsågs två pålitliga bröder till att hjälpa Titus att slutföra insamlingen. (2Kor 8:20, 21; 9:5) Paulus specificerade inte vilka dessa två bröder var. (Se studienot till 2Kor 8:18.) Man kan alltså inte med säkerhet säga vem brodern som nämns här var, men vissa har föreslagit Trofimos eller Tykikos. (Apg 20:4)

en annan broder: I följande vers omtalar Paulus denne broder, som inte nämns vid namn, med ett grekiskt ord som kan återges med ”reskamrat”. (2Kor 8:19, fotnot) Detta grekiska ord används bara på ett annat ställe i de kristna grekiska skrifterna, nämligen i Apg 19:29, där det står i plural. Där omtalas Aristarkus som en av Paulus reskamrater. Aristarkus blev en nära medarbetare till Paulus. En del forskare menar därför att den broder som omnämns här i 2Kor 8:18 kan vara just Aristarkus, men det skulle också kunna vara någon annan, till exempel Tykikos. (Apg 20:2–4; 27:2; Kol 4:7, 10)

församlingarnas sändebud: Paulus använder det grekiska ordet för ”apostel” (apọstolos) i en allmän betydelse, och det kan därför återges med ”utsända”, eller ”sändebud”. (Se studienot till Joh 13:16.) Bröderna han nämner var utsända som representanter för sina respektive församlingar. Paulus använder det grekiska ordet apọstolos på samma sätt när han omtalar Epafroditos som ett ”sändebud”. (Flp 2:25) Dessa trogna män var inte apostlar i den bemärkelsen att de hade förordnats till att ingå bland de tolv apostlarna, som Mattias. De var inte heller apostlar i den bemärkelsen att de hade utvalts av Kristus till att vara apostlar för nationerna, som Paulus. (Se studienot till Apg 1:26; se också Apg 9:15; Rom 11:13.)

räknades ... som apostel tillsammans med: Dvs. betraktades som likställd med de 11 andra apostlarna. Så när pingstdagen kom fanns det 12 apostlar som utgjorde grunden till det andliga Israel. Mattias måste ha varit en av ”de tolv” som längre fram hjälpte till att avgöra problemet som rörde de grekisktalande lärjungarna. (Apg 6:1, 2)

den som är utsänd: Eller ”en budbärare (ett sändebud)”, ”en apostel”. Det grekiska ordet apọstolos (kommer från verbet apostẹllō, som betyder ”sända ut”) översätts med ”apostel (apostlar)” 77 av de 80 gånger det förekommer i de kristna grekiska skrifterna. (I Flp 2:25 återges detta grekiska ord med ”sändebud”.) Det här är enda gången detta grekiska ord förekommer i Johannesevangeliet. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32; se studienoter till Mt 10:2; Mk 3:14 och Ordförklaringar under ”Apostel”.)

Media