Kampen för att vinna seger
Kapitel 8
Kampen för att vinna seger
SMYRNA
1. a) Vilken församling får därpå ett budskap från den förhärligade Jesus? b) Vad påminde Jesus de kristna i den församlingen om genom att kalla sig ”den förste och den siste”?
VÅRA dagar ligger det forntida Efesus i ruiner. Men den plats som Jesu andra budskap i ordningen riktades till är alltjämt en stad som sjuder av liv. Omkring 55 kilometer norr om Efesus’ ruiner ligger den turkiska staden Izmir, där man i vår tid kan finna fyra nitiska församlingar av Jehovas vittnen. Här låg Smyrna under det första århundradet. Lägg nu märke till följande ord av Jesus: ”Och skriv till Smyrnaförsamlingens ängel: Detta säger ’den förste och den siste’, som blev död och fick liv igen.” (Uppenbarelseboken 2:8) Genom att säga så till de kristna i Smyrna påminner Jesus dem om att han var den första ostraffliga person som Jehova utan mellanhand uppväckte till odödligt andligt liv och samtidigt den siste som uppväcktes på det sättet. Jesus skulle själv uppväcka alla övriga smorda kristna. Han är således väl kvalificerad att ge råd åt sina bröder, de som hoppas få del av odödligt himmelskt liv tillsammans med honom.
2. Varför blir alla kristna tröstade av orden från den som ”blev död och fick liv igen”?
2 Jesus gick före i att uthärda förföljelse för rättfärdighetens skull, och han fick sin välförtjänta lön. Hans trofasthet intill döden och efterföljande uppståndelse är grundvalen för hopp för alla kristna. (Apostlagärningarna 17:31) Det faktum att Jesus ”blev död och fick liv igen” visar att vad som än måste uthärdas för sanningens skull inte är förgäves. Jesu uppståndelse är en djup källa till uppmuntran för alla kristna, i synnerhet när de blir tvungna att lida för sin tro. Stämmer det in på dig? I så fall kan du hämta styrka även ur Jesu därpå följande ord till församlingen i Smyrna:
3. a) Vilken uppmuntran gav Jesus de kristna i Smyrna? b) Varför sade Jesus att de kristna i Smyrna var ”rika”, fastän de var fattiga?
3 ”Jag känner din vedermöda och fattigdom – men du är rik – och hädelsen från dem som säger att de själva är judar, och ändå är de det inte utan är en Satans synagoga.” (Uppenbarelseboken 2:9) Jesus har ingen kritik att ge sina bröder i Smyrna, bara innerligt beröm. De har lidit mycket vedermöda på grund av sin tro. Materiellt sett är de fattiga, antagligen på grund av sin trofasthet. (Hebréerna 10:34) Deras huvudsakliga intressen har dock med andliga ting att göra, och de har samlat skatter i himmelen, alldeles som Jesus gav råd om. (Matteus 6:19, 20) Följaktligen betraktar Överherden dem som ”rika”. – Jämför Jakob 2:5.
4. Från vilkas sida fick de kristna i Smyrna utstå mycket motstånd, och hur betraktade Jesus motståndarna?
4 Jesus framhåller i synnerhet att de kristna i Smyrna har stått ut med mycket motstånd från de köttsliga judarnas sida. Längre tillbaka var det många av den religionen som målmedvetet motstod spridandet av kristendomen. (Apostlagärningarna 13:44, 45; 14:19) Nu, bara några årtionden efter Jerusalems fall, visar sig judarna i Smyrna ha samma sataniska ande. Inte undra på att Jesus betraktar dem som ”en Satans synagoga”! *
5. Vilka provsättningar låg framför de kristna i Smyrna?
5 De kristna i Smyrna, som utsätts för detta hat, blir tröstade av Jesus: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av ER i fängelse, för att NI må bli fullständigt provsatta och för att NI må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Uppenbarelseboken 2:10) Här använder Jesus tre gånger pluralformen av det grekiska ordet för ”ni”, i det han visar att hans ord omfattar församlingen som helhet. Jesus kan inte lova att prövningarna för de kristna i Smyrna snart kommer att upphöra. Några av dem kommer även i fortsättningen att bli förföljda och kastade i fängelse. De kommer att ha vedermöda i ”tio dagar”. Tio är ett tal som symboliserar jordisk fullständighet eller helhet. Även dessa andligt rika kristna som är ostraffliga kommer att få undergå grundlig provsättning medan de befinner sig i köttet.
6. a) Varför behövde de kristna i Smyrna inte vara rädda? b) Hur avslutade Jesus sitt budskap till församlingen i Smyrna?
6 Trots detta bör de kristna i Smyrna inte bli rädda eller kompromissa. Om de förblir trogna till slutet, finns ”livets krona” förvarad åt dem som belöning – i deras fall odödligt liv i himlarna. (1 Korintierna 9:25; 2 Timoteus 4:6–8) Aposteln Paulus betraktade detta dyrbara pris som värt att offra allt annat för, till och med sitt jordiska liv. (Filipperna 3:8) Tydligtvis hade de trogna i Smyrna samma inställning. Jesus avslutar sitt budskap med att säga: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna: Den som segrar skall alls inte skadas av den andra döden.” (Uppenbarelseboken 2:11) De som segrar blir garanterade odödligt himmelskt liv, utom räckhåll för döden. – 1 Korintierna 15:53, 54.
”Vedermöda i tio dagar”
7, 8. Hur blev den kristna församlingen, i likhet med församlingen i Smyrna, ”fullständigt provsatt” år 1918?
7 I likhet med de kristna i Smyrna har Johannesklassen och deras följeslagare blivit och fortsätter att bli ”fullständigt provsatta” i vår tid. Deras trofasthet under prövning visar att de är Guds eget folk. (Markus 13:9, 10) Kort efter det att Herrens dag började förde Jesu ord till de kristna i Smyrna med sig verklig tröst för den lilla internationella gruppen av Jehovas folk. (Uppenbarelseboken 1:10) Ända sedan år 1879 hade de grävt fram andliga rikedomar ur Guds ord som de fritt delade med sig av åt andra. Men under första världskriget stötte de på intensivt hat och motstånd, delvis på grund av att de inte rycktes med i krigshysterin och delvis på grund av att de oförskräckt avslöjade kristenhetens villfarelser. Den förföljelse som de blev föremål för på anstiftan av en del av kristenhetens ledare kulminerade år 1918 och kan jämföras med det som de kristna i Smyrna fick utstå från det judiska samfundet där.
8 En våg av förföljelse i Amerikas förenta stater nådde sin höjdpunkt då Sällskapet Vakttornets nye president, Joseph F. Rutherford, och sju medförbundna sattes i fängelse den 22 juni 1918, de flesta med domar på 20 år. De blev frigivna mot borgen nio månader senare. Den 14 maj 1919 upphävde appellationsdomstolen de felaktiga domarna mot dem. Det visade sig finnas 130 felaktigheter i målet. Den katolske domaren Manton, riddare av S:t Gregoriusorden, som år 1918 hade vägrat dessa kristna borgen, blev senare, år 1939, ådömd två års fängelse och 10.000 dollar i böter för att i samband med sex domstolsutslag ha utkrävt och tagit emot mutor.
9. Hur behandlades Jehovas vittnen i Nazisttyskland av Hitler, och med vilken reaktion från prästerskapets sida?
9 Under naziststyret i Tyskland förbjöd Hitler fullständigt Jehovas vittnens predikoarbete. Under många år blev tusentals vittnen obarmhärtigt inspärrade i koncentrationsläger och fängelser, där många dog, medan cirka 200 unga män som vägrade att kämpa i Hitlers armé avrättades. Prästerskapets understödjande av allt detta bestyrks av en katolsk prästs uttalande, som publicerades i tidningen The German Way för 29 maj 1938. Han sade bland annat: ”Det finns nu åtminstone ett land på jorden, där de så kallade ... Bibelforskarna [Jehovas vittnen] är förbjudna. Det är Tyskland! ... När Adolf Hitler kom till makten och de tyska katolska biskoparna upprepade sin begäran, sade Hitler: ’Dessa så kallade Bibelforskare [Jehovas vittnen] är orosstiftare. ... Jag betraktar dem som charlataner, och jag tänker inte finna mig i att de tyska katolikerna skall smutskastas på ett sådant sätt av denne amerikanske domare Rutherford. Jag upplöser [sammanslutningen Jehovas vittnen] i Tyskland.’” Därefter tillade prästen: ”Bravo!”
10. a) Vilken förföljelse har Jehovas vittnen fått utstå under hela tiden som Herrens dag pågått? b) Vad har ofta resultatet blivit, när kristna kämpat för religionsfrihet i domstolarna?
10 Under hela tiden som Herrens dag har pågått har ormen och dess säd aldrig upphört att strida mot de smorda kristna och deras följeslagare. Många av dessa har blivit fängslade och brutalt behandlade. (Uppenbarelseboken 12:17) Fienderna har fortsatt att öva ”våld i lagens namn”, men Jehovas folk vidhåller orubbligt: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Psalm 94:20; Apostlagärningarna 5:29) År 1954 kunde man läsa i tidskriften Vakttornet: ”Mer än sjuttio länder har vid en eller annan tidpunkt under de senaste fyrtio åren utfärdat restriktioner och förbud mot Jehovas vittnen och förföljt dem.” Där det har varit möjligt att kämpa för religionsfrihet vid domstolarna har dessa kristna gjort så, och de har uppnått beaktansvärda segrar i ett antal länder. Enbart i USA:s högsta domstol har Jehovas vittnen kämpat sig till 50 segrar.
11. Vilken profetia av Jesus angående tecknet på hans närvaro har uppfyllts på Jehovas vittnen under Herrens dag?
11 Ingen annan grupp har varit så samvetsgrann i att lyda Jesu befallning att betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens. (Lukas 20:25; Romarna 13:1, 7) Ändå finns det ingen annan grupp som haft sina medlemmar fängslade i så många länder under så många olika slag av regeringar, och detta fortsätter ända in i nuvarande tid i Nord- och Sydamerika, i Europa, i Afrika och i Asien. Jesu stora profetia angående tecknet på hans närvaro innefattade orden: ”Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” (Matteus 24:3, 9) Det här har sannerligen uppfyllts på Jehovas kristna vittnen under Herrens dag.
12. Hur har Johannesklassen stärkt Guds folk inför förföljelse?
12 För att stärka Guds folk inför vedermöda har Johannesklassen ständigt påmint dem om andemeningen i Jesu ord till de kristna i Smyrna. När till exempel nazisternas förföljelse sattes i gång, hade The Watchtower år 1933 och 1934 sådana artiklar som ”Frukten icke för dem!”, där Matteus 10:26–33 behandlades; ”Eldprovet”, grundad på Daniel 3:17, 18; och ”Lejonens gap”, med Daniel 6:22 som nyckeltext. På 1980-talet, det årtionde då den här boken först gavs ut, fick Jehovas vittnen utstå illvillig förföljelse i mer än 40 länder, och Vakttornet styrkte då Guds folk med artiklar som ”Lyckliga trots förföljelse!” och ”De kristna härdar ut i förföljelse”. *
13. Varför har Jehovas kristna vittnen, likt de kristna i Smyrna, inte varit rädda för förföljelse?
13 Jehovas kristna vittnen får sannerligen utstå fysisk förföljelse och andra provsättningar i symboliskt sett tio dagar. Likt de kristna i det forntida Smyrna har de inte varit rädda, och inte heller behöver någon av oss vara rädd nu medan problemen förvärras här på jorden. Vi är beredda att härda ut under provsättning och med glädje finna oss i att man till och med rövar bort våra tillhörigheter. (Hebréerna 10:32–34) Genom att studera Guds ord och göra det till vårt eget kommer vi att bli rustade att stå fasta i tron. Vi kan vara förvissade om att Jehova kan och vill bevara oss i vår ostrafflighet. Kasta ”allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er”. – 1 Petrus 5:6–11.
[Fotnoter]
^ § 4 Omkring 60 år efter Johannes’ död blev den 86-årige Polykarpos bränd till döds i Smyrna på grund av att han inte ville avsvära sig sin tro på Jesus. I The Martyrdom of Polycarp (Polykarpos’ martyrskap), ett verk som man tror kom till vid tiden för den här händelsen, sägs det att när man samlade ved för bålet var ”judarna ytterst nitiska, såsom deras sed är, i att hjälpa till” – trots att avrättningen ägde rum på ”en stor sabbatsdag”.
^ § 12 Se Vakttornet för 1 januari samt 1 och 15 december 1934; 1 och 15 februari 1935; 1 september 1983.
[Frågor]
[Ruta/Bild på sidan 39]
I många år har historiker framlagt vittnesbörd angående Jehovas vittnens ostrafflighet i Tyskland under nazistregimen. Boken Mothers in the Fatherland (Mödrar i fäderneslandet) av historikern Claudia Koonz, som utgavs år 1986, har följande att säga: ”Det överväldigande flertalet av alla tyskar med icke-nazistisk bakgrund hittade på olika sätt att anpassa sitt liv under en regim de föraktade. ... I andra änden av det statistiska och ideologiska spektrumet fanns de 20.000 Jehovas vittnen som, praktiskt taget varenda en av dem, entydigt vägrade att i någon form lyda den nazistiska staten. ... Den mest eniga gruppen av motståndare uppehölls av religion. Från första början vägrade Jehovas vittnen att samarbeta med någon sektor av den nazistiska staten. Till och med efter det att Gestapo hade förstört deras nationella huvudkvarter år 1933 och förbjudit sekten år 1935, vägrade de att så mycket som säga ’Heil Hitler’. Omkring hälften (till största delen män) av alla Jehovas vittnen sändes till koncentrationsläger, ett tusen av dem blev avrättade, och ytterligare ett tusen dog mellan 1933 och 1945. ... Katoliker och protestanter hörde sina präster uppmana dem att samarbeta med Hitler. Ifall de vägrade, gjorde de detta tvärtemot både kyrkans och statens förhållningsorder.”
