Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas hand har inte blivit för kort

Jehovas hand har inte blivit för kort

Kapitel tjugo

Jehovas hand har inte blivit för kort

Jesaja 59:1–21

1. Hurdan är situationen i Juda, och vad undrar många?

JUDAS nation gör anspråk på att stå i ett förbundsförhållande till Jehova. Men det är problem och svårigheter överallt. Rättvisan åsidosätts, brottsligheten och förtrycket breder ut sig, och förhoppningarna om att det skall bli bättre uppfylls inte. Det är något som är allvarligt fel. Många undrar om Jehova någonsin skall rätta till förhållandena. Sådan är situationen på Jesajas tid. Men Jesajas berättelse om den här tiden är inte bara forntida historia. Hans ord innehåller profetiska varningar till alla som påstår sig tillbe Gud men som ignorerar hans lagar. Den inspirerade profetian i kapitel 59 i Jesajas bok är också till stor uppmuntran för alla som strävar efter att tjäna Jehova, trots att de lever i svåra och farliga tider.

Isolerade från den sanne Guden

2, 3. Varför beskyddar inte Jehova Juda?

2 Tänk bara — Jehovas förbundsfolk har blivit avfälligt! De har vänt sin Skapare ryggen och har därigenom dragit sig undan hans beskyddande hand. På grund av det får de utstå svårt betryck. Ger de kanske Jehova skulden för sina svårigheter? Jesaja säger till dem: ”Se! Jehovas hand har inte blivit för kort för att rädda, och hans öra har inte blivit för dövt för att höra. Nej, utan det är era missgärningar som har skapat en skiljemur mellan er och er Gud, och det är era synder som gör att hans ansikte döljs för er, så att han inte hör.” — Jesaja 59:1, 2.

3 De här orden är rättframma, men sanna. Jehova är fortfarande räddningens Gud. Som den ”som hör bön” lyssnar han till sina trogna tjänares böner. (Psalm 65:2) Men han välsignar inte syndare. Folket bär hela ansvaret för att de fjärmats från Jehova. Deras egen ondska har gjort att han döljer sitt ansikte för dem.

4. Vad anklagas invånarna i Juda för?

4 Invånarna i Juda har verkligen handlat mycket illa. Jesajas profetia nämner något av det de anklagas för: ”Era handflator är befläckade med blod och era fingrar med missgärning. Era läppar har talat lögn. Er tunga har fortsatt att mumla orättfärdighet.” (Jesaja 59:3) Folket ljuger och talar det som är orättfärdigt. Omnämnandet av ”handflator ... befläckade med blod” visar att somliga till och med har begått mord. Vilken vanära för Gud som i sin lag inte bara förbjuder mord, utan också säger att de inte skall ”hata” sin broder i sitt ”hjärta”! (3 Moseboken 19:17) Judas invånares ohämmade syndfullhet och det oundvikliga resultatet bör påminna var och en av oss i vår tid om att vi måste behärska syndiga tankar och känslor. Om vi inte gör det, kan det sluta med att vi begår onda gärningar som skiljer oss från Gud. — Romarna 12:9; Galaterna 5:15; Jakob 1:14, 15.

5. Hur långt har Juda gått i sitt fördärv?

5 Synden har spridit sig till hela nationen. Profetian säger: ”Det finns ingen som ropar ut i rättfärdighet, och det finns ingen som går till doms i trofasthet. Man har förtröstat på något overkligt och talat osanning. Man har blivit havande med ofärd och fött det som är skadligt.” (Jesaja 59:4) Ingen talar det som är rättfärdigt. Till och med i domstolarna är det svårt att finna någon som är pålitlig och trofast. Juda har vänt Jehova ryggen och satt sin förtröstan till allianser med nationerna, ja, till och med till livlösa avgudar. Allt detta är ”något overkligt”. Det har inget som helst värde. (Jesaja 40:17, 23; 41:29) Följden har blivit att det talas mycket, men allt som sägs är värdelöst. Man gör upp planer, men de resulterar i ofärd och olycka.

6. Vilka likheter finns det mellan kristenheten och Juda?

6 Orättfärdigheten och våldet i Juda har en slående motsvarighet i kristenheten. (Se ”Det avfälliga Jerusalem — en motsvarighet till kristenheten”, sidan 294.) Två fruktansvärda världskrig har utkämpats mellan så kallade kristna nationer. Fram till dags dato har kristenhetens kyrkosamfund visat sig maktlösa när det gällt att sätta stopp för etniska rensningar och stamkrig bland de egna medlemmarna. (2 Timoteus 3:5) Jesus lärde sina efterföljare att sätta sin förtröstan till Guds kungarike, men kristenhetens nationer fortsätter att förlita sig på vapenarsenaler och politiska allianser för att få trygghet. (Matteus 6:10) De flesta av världens största vapenproducenter finns i kristenhetens nationer! Men när kristenheten sätter sin förtröstan till mänskliga ansträngningar och institutioner för att få en trygg framtid, förtröstar också den på ”något overkligt”.

En skörd av bitter frukt

7. Varför resulterar Judas planer bara i det som är skadligt?

7 Avgudadyrkan och oärlighet kan inte frambringa ett sunt samhälle. Eftersom de trolösa judarna tar till sådant, skördar de nu de problem och svårigheter som de själva har sått. Vi läser: ”Giftormsägg har de kläckt ut, och spindelnät väver de. Den som äter av deras ägg dör, och ur det ägg som krossas kläcks en huggorm ut.” (Jesaja 59:5) Från början till slut frambringar Judas planer ingenting av värde. Judarnas felaktiga tänkesätt resulterar bara i det som är skadligt, precis som giftormsägg bara frambringar giftormar. Och nationen lider.

8. Vad visar att judarnas tänkesätt är fördärvat?

8 Somliga av invånarna i Juda tillgriper kanske våld i ett försök att skydda sig, men förgäves. Fysisk styrka kan inte ersätta förtröstan på Jehova och rättfärdiga gärningar när det gäller att ge skydd, lika lite som spindelnät kan ersätta riktigt tyg när det gäller att ge skydd mot väder och vind. Jesaja förklarar: ”Deras spindelnät kan inte tjäna som klädnad, och de kan inte skyla sig med sina gärningar. Deras gärningar är skadliga gärningar, och våldshandlingar är i deras nävar. Deras fötter löper till det som är ont, och de har bråttom att utgjuta oskyldigt blod. Deras tankar är skadliga tankar; skövling och sammanbrott är på deras landsvägar.” (Jesaja 59:6, 7) Judarnas tänkesätt är fördärvat. Genom att tillgripa våld för att försöka lösa problemen visar de en ogudaktig inställning. De bryr sig inte om att många av deras offer är oskyldiga och att somliga är sanna Guds tjänare.

9. Varför är sann frid utom räckhåll för kristenhetens ledare?

9 De här inspirerade orden påminner oss om kristenhetens blodiga historia. Jehova kommer med visshet att ställa kristenheten till svars för att den har gett en så felaktig bild av kristendomen! Precis som judarna på Jesajas tid har kristenheten följt en moraliskt fördärvlig kurs, därför att dess ledare menar att det är det enda praktiska. De talar om frid, men handlar orättvist. Vilken dubbelmoral! Eftersom kristenhetens ledare fortsätter att använda den här taktiken, är sann frid utom räckhåll för dem. Det är som profetian vidare säger: ”Fridens väg har de ignorerat, och det finns ingen rättvisa i deras spår. Sina stigar har de gjort krokiga för sig. Ingen som beträder dem vet vad frid är.” — Jesaja 59:8.

De famlar omkring i andligt mörker

10. Vilken bekännelse gör Jesaja för Judas räkning?

10 Jehova kan inte välsigna Judas bedrägliga och fördärvliga vägar. (Psalm 11:5) Jesaja talar för hela nationens räkning och bekänner Judas skuld: ”Rättvisan [är] långt borta från oss, och rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus, men se, mörker; på klart sken, men i ständigt dunkel vandrar vi. Vi famlar efter väggen som blinda, ja, som de som saknar ögon famlar vi. Vi snavar mitt på dagen som i kvällsmörkret; bland de välnärda är vi som döda. Vi brummar alla som björnar; och vi kuttrar sorgmodigt som duvor.” (Jesaja 59:911a) Judarna har inte låtit Guds ord vara en lampa för sina fötter och ett ljus på sin stig. (Psalm 119:105) Följden har blivit att allt ser mörkt ut. Mitt på dagen famlar de omkring som om det var natt. Det är som om de var döda. I sin längtan efter lättnad stönar de högt, ja, de brummar som hungriga eller sårade björnar. Somliga kuttrar klagande som ensamma duvor.

11. Varför hoppas Juda förgäves på rättvisa och räddning?

11 Jesaja är bara alltför medveten om att orsaken till Judas svåra situation är att nationen gjort uppror mot Gud. Han säger: ”Vi hoppas på rättvisa, men det finns ingen; på räddning, men den är långt borta från oss. Ty våra uppror mot dig är många; och alla våra synder vittnar emot oss. Ty våra uppror är hos oss; och våra missgärningar känner vi ju. Man har begått överträdelser och förnekat Jehova; och man har dragit sig tillbaka från vår Gud, talat förtryck och uppror, tänkt ut och mumlat lögnaktiga ord från hjärtat.” (Jesaja 59:11b13) Eftersom invånarna i Juda inte har ångrat sig, har deras synder inte förlåtits. Rättvisan har lämnat landet därför att folket har lämnat Jehova. De har visat sig alltigenom falska och till och med förtryckt sina bröder. Precis som de som tillhör kristenheten i vår tid! Många åsidosätter inte bara rättvisan, utan förföljer också aktivt Jehovas trogna vittnen, som söker göra Guds vilja.

Jehova verkställer dom

12. Vilken inställning har de som har ansvaret att skipa rättvisa i Juda?

12 Det tycks inte finnas någon rättvisa, rättfärdighet eller sanning i Juda. ”Rättvisan trängdes tillbaka, och rättfärdigheten blev stående långt borta. Ty sanningen har snavat på torget, och redbarheten förmår inte komma in.” (Jesaja 59:14) Innanför stadsportarna i Juda finns det torg, där de äldste möts för att avgöra rättsfall. (Rut 4:1, 2, 11) Dessa män skall döma i rättfärdighet och jaga efter rättvisa och får inte ta mutor. (5 Moseboken 16:18–20) Men nu dömer de enligt sina egna själviska uppfattningar. Och vad värre är, den som uppriktigt försöker göra det som är gott betraktas av dem som ett lätt byte. Vi läser: ”Sanningen saknas, och den som vänder sig bort från det onda blir skövlad.” — Jesaja 59:15a.

13. Vad skall Jehova göra, eftersom domarna i Juda försummar sin plikt?

13 De som inte opponerar sig mot det moraliska fördärvet glömmer att Gud inte är blind, ovetande eller maktlös. Jesaja skriver: ”Jehova såg det, och det var ont i hans ögon att det inte fanns någon rättvisa. Och när han såg att det inte fanns någon man, förundrade han sig över att ingen trädde medlande emellan. Och hans arm skaffade räddning åt honom, och hans rättfärdighet var hans stöd.” (Jesaja 59:15b, 16) Eftersom de förordnade domarna försummar sin plikt, skall Jehova ingripa. När han gör det, kommer han att handla i rättfärdighet och med kraft.

14. a) Vilken inställning har många i vår tid? b) Hur gör Jehova sig beredd att gå till handling?

14 En liknande situation råder i vår tid. Vi lever i en värld där många har ”förlorat all moralisk känsla”. (Efesierna 4:19) Det är få som tror att Jehova någonsin kommer att ingripa för att ta bort ondskan från jorden. Men Jesajas profetia visar att Jehova noga iakttar människans angelägenheter. Han avkunnar sina domar, och när hans tid är inne, handlar han enligt dem. Är hans domar rättvisa? Jesaja visar att de är det. I fallet med Judas nation skriver han: ”Då klädde han [Jehova] sig i rättfärdighet som i en pansarskjorta och satte räddningens hjälm på sitt huvud. Vidare klädde han sig i hämndens kläder som i en dräkt och svepte sig i nitälskan som i en ärmlös överklädnad.” (Jesaja 59:17) De här profetiska orden framställer Jehova som en krigare som rustar sig för strid. Han är helt inriktad på att hans ingripande skall leda till räddning. Han vet att hans rättfärdighet är absolut och obestridlig. Och han kommer att vara oförfärat nitisk när han verkställer sina domar. Det råder inget tvivel om att rättfärdigheten kommer att segra.

15. a) Hur kommer de sanna kristna att förhålla sig, när Jehova verkställer dom? b) Vad kan sägas om Jehovas domar?

15 I somliga länder i vår tid försöker sanningens fiender hindra Jehovas tjänares arbete genom att sprida lögnaktig och nedsättande propaganda. De sanna kristna tvekar inte att stå upp för sanningen, men de söker aldrig personlig hämnd. (Romarna 12:19) Inte ens när Jehova gör upp räkenskaperna med den avfälliga kristenheten kommer hans tillbedjare på jorden att ta del i utplånandet av den. De vet att Jehova har reserverat hämnden åt sig själv och att han kommer att vidta lämpliga åtgärder när tiden är inne. Profetian försäkrar oss: ”I överensstämmelse med gärningarna skall han ge vedergällning, raseri åt sina motståndare, åt sina fiender den behandling de förtjänar. Öarna skall han ge den behandling de förtjänar.” (Jesaja 59:18) Precis som på Jesajas tid kommer Guds domar inte bara att vara rättvisa, utan också fullständiga. De kommer till och med att nå ”öarna”, avlägset belägna platser. Ingen kommer att befinna sig så långt bort eller vara så isolerad att han är utom räckhåll för Jehova när han verkställer dom.

16. Vilka kommer att överleva när Jehova verkställer dom, och vad kommer de att lära sig av detta?

16 De som anstränger sig att göra det som är rätt får en rättfärdig dom av Jehova. Jesaja förutsäger att sådana människor — från jordens ena ände till den andra — kommer att överleva. Att de får uppleva Jehovas beskydd kommer att i hög grad öka deras vördnad och respekt för honom. (Malaki 1:11) Vi läser: ”De från solnedgången skall börja frukta Jehovas namn och de från solens uppgång hans härlighet, ty han skall komma som en flod av trångmål — Jehovas ande har drivit den framåt.” (Jesaja 59:19) Som en kraftig stormvind, som driver en ödeläggande mur av vatten framför sig och sköljer bort allt i sin väg, kommer Jehovas ande att svepa bort allt som hindrar att hans vilja fullgörs. Hans ande är mäktigare än någon av de krafter som människan förfogar över. När han använder sin ande till att verkställa dom över människor och nationer, kommer han att ha säker och fullständig framgång.

Hopp och välsignelse för dem som ångrar sig

17. Vem är Sions Återköpare, och när återköper han Sion?

17 Under den mosaiska lagen kunde en israelit som sålde sig till slaveri köpas fri från slaveriet av en återköpare. Tidigare i Jesajas profetiska bok har Jehova omtalats som Återköparen, den som återköper dem som ångrar sig. (Jesaja 48:17) Nu omtalas han återigen som ångerfulla människors Återköpare. Jesaja skriver ner Jehovas löfte: ”’Till Sion skall Återköparen komma och till dem som vänder om från överträdelse i Jakob’, lyder Jehovas uttalande.” (Jesaja 59:20) Detta uppmuntrande löfte uppfylldes år 537 f.v.t., men det får ännu en uppfyllelse. Aposteln Paulus citerade de här orden enligt Septuaginta-översättningen och tillämpade dem på de kristna. Han skrev: ”På det sättet skall hela Israel bli räddat. Alldeles som det står skrivet: ’Befriaren skall komma från Sion och avvända ogudaktiga handlingar från Jakob. Och detta är från min sida förbundet med dem, när jag tar bort deras synder.’” (Romarna 11:26, 27) Ja, Jesajas profetia har en vidare tillämpning — en som sträcker sig ända till vår tid och framåt. Hur då?

18. När och hur blev ”Guds Israel” till?

18 I det första århundradet tog en liten kvarleva av Israels nation emot Jesus som Messias. (Romarna 9:27; 11:5) På pingstdagen år 33 v.t. utgöt Jehova sin heliga ande över omkring 120 av dessa troende och förde dem in i sitt nya förbund med Jesus Kristus som medlare. (Jeremia 31:31–33; Hebréerna 9:15) Den dagen blev ”Guds Israel” till, en ny nation, vars medlemmar kännetecknas av att de blivit pånyttfödda av Guds ande och inte av att de är köttsliga avkomlingar av Abraham. (Galaterna 6:16) Denna nya nation omfattade också oomskurna icke-judar, av vilka den förste var Cornelius. (Apostlagärningarna 10:24–48; Uppenbarelseboken 5:9, 10) Den nya nationens medlemmar blev adopterade av Jehova Gud och blev hans andliga barn, Jesu medarvingar. — Romarna 8:16, 17.

19. Vilket förbund sluter Jehova med Guds Israel?

19 Jehova sluter nu ett förbund med Guds Israel. Vi läser: ”’Vad mig beträffar, är detta mitt förbund med dem’, har Jehova sagt. ’Min ande, som är över dig, och mina ord, som jag har lagt i din mun — de skall inte tas bort från din mun eller från din avkommas mun eller från din avkommas avkommas mun’, har Jehova sagt, ’från nu och till oöverskådlig tid.’” (Jesaja 59:21) Även om dessa ord inte uppfylldes på Jesaja själv, så uppfylldes de verkligen på Jesus, som försäkrades om att han skulle ”få se avkomma”. (Jesaja 53:10) Jesus talade ord som han hade lärt sig av Jehova, och Jehovas ande vilade över honom. (Johannes 1:18; 7:16) Hans bröder och medarvingar, medlemmarna av Guds Israel, får också Jehovas heliga ande och förkunnar ett budskap som de har lärt sig av sin himmelske Fader. De är alla ”lärda av Jehova”. (Jesaja 54:13; Lukas 12:12; Apostlagärningarna 2:38) Jehova sluter nu ett förbund — antingen genom Jesaja eller genom Jesus, som Jesaja är en profetisk bild av — om att aldrig ersätta dem, utan att till oöverskådlig tid använda dem som sina vittnen. (Jesaja 43:10) Men vilka är deras ”avkomma” som också får nytta av detta förbund?

20. Hur blev Jehovas löfte till Abraham uppfyllt i det första århundradet?

20 I forna tider lovade Jehova Abraham: ”Genom din säd skall alla nationer på jorden välsigna sig tack vare detta att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18) I enlighet med detta gick den lilla kvarlevan av köttsliga israeliter, som tog emot Messias, ut till många nationer och predikade de goda nyheterna om Kristus. Många oomskurna icke-judar ”välsignade sig” genom Jesus, Abrahams säd. Av dem var Cornelius den förste. De blev en del av Guds Israel och en andrahandsdel av Abrahams säd. De är en del av Jehovas ”heliga nation”, som har fått i uppdrag att ”vitt och brett ... förkunna hans dygder, han som har kallat ... [dem] ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”. — 1 Petrus 2:9; Galaterna 3:7–9, 14, 26–29.

21. a) Vilken ”avkomma” har Guds Israel frambringat i nyare tid? b) Hur blir ”avkomman” uppmuntrad genom det förbund, eller avtal, som Jehova har slutit med Guds Israel?

21 I vår tid tycks Guds Israel vara fulltaligt. Men nationerna fortsätter att välsignas — och det i stor skala. Hur då? Genom att Guds Israel har fått ”avkomma”, lärjungar till Jesus som har hoppet att få leva för evigt på en paradisisk jord. (Psalm 37:11, 29) De blir också lärda av Jehova och undervisade om hans vägar. (Jesaja 2:2–4) De är visserligen inte döpta med helig ande och är inte delaktiga i det nya förbundet, men de blir ändå styrkta av Jehovas heliga ande till att övervinna allt som Satan gör för att försöka hindra deras predikoarbete. (Jesaja 40:28–31) De uppgår nu till flera miljoner och fortsätter att öka i antal, allteftersom de frambringar egen ”avkomma”. Jehovas förbund, eller avtal, med de smorda ger denna ”avkomma” full tillförsikt om att Jehova kommer att fortsätta att använda också dem som sina talesmän till oöverskådlig tid. — Uppenbarelseboken 21:3, 4, 7.

22. Vad kan vi vara övertygade om när det gäller Jehova, och hur bör det påverka oss?

22 Må vi därför alla bevara vår tro på Jehova. Han både vill och kan ge räddning! Hans hand kommer aldrig att bli för kort. Han kommer alltid att befria sitt trogna folk. Alla som förtröstar på honom kommer att få fortsätta att bära hans goda ord i sin mun ”från nu och till oöverskådlig tid”.

[Frågor]

[Ruta på sidan 294]

Det avfälliga Jerusalem — en motsvarighet till kristenheten

Jerusalem, Guds utvalda nations huvudstad, är en bild av Guds himmelska organisation av andevarelser och skaran av smorda kristna som uppväcks till liv i himlen som Kristi brud. (Galaterna 4:25, 26; Uppenbarelseboken 21:2) Men Jerusalems invånare var ofta trolösa mot Jehova, och staden omtalades som en prostituerad och en äktenskapsbryterska. (Hesekiel 16:3, 15, 30–42) Som sådan var Jerusalem en passande bild av den avfälliga kristenheten.

Jesus omtalade Jerusalem som den ”som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till henne”. (Lukas 13:34; Matteus 16:21) Det trolösa Jerusalem gjorde anspråk på att tjäna den sanne Guden, och detsamma gör kristenheten, men den har vikit långt bort från hans rättfärdiga vägar. Vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att döma kristenheten efter samma rättfärdiga normer som han följde, när han dömde det avfälliga Jerusalem.

[Bild på sidan 296]

En domare skall döma i rättfärdighet, söka rättvisa och får inte ta mutor

[Bild på sidan 298]

Likt en flod som svämmar över kommer Jehovas domar att svepa bort allt som hindrar att hans vilja fullgörs

[Bild på sidan 302]

Jehova sluter ett förbund om att hans folk aldrig skall förlora privilegiet att vara hans vittnen