Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehova återupplivar de ödmjukas ande

Jehova återupplivar de ödmjukas ande

Kapitel arton

Jehova återupplivar de ödmjukas ande

Jesaja 57:1–21

1. Vad försäkrade Jehova, och vilka frågor ger hans ord upphov till?

”DETTA är vad den Höge och Upphöjde, han som har sin boning till evig tid och vars namn är heligt, har sagt: ’I höjden och på den heliga platsen har jag min boning, men också hos den som är förkrossad och ödmjuk i anden, för att återuppliva de ödmjukas ande och för att återuppliva de förkrossades hjärta.’” (Jesaja 57:15) Så skrev profeten Jesaja på 700-talet f.v.t. Vad var det som hände i Juda som gjorde det här budskapet så uppmuntrande? Hur hjälper de här inspirerade orden de kristna i vår tid? En genomgång av kapitel 57 i Jesajas bok kommer att ge oss svar på de frågorna.

”Träd fram hit”

2. a) När tycks orden i Jesaja, kapitel 57, vara tillämpliga? b) Hurdan är situationen för de rättfärdiga på Jesajas tid?

2 Den här delen av Jesajas profetia tycks vara tillämplig på Jesajas egen tid. Lägg märke till hur djupt rotad ondskan nu har blivit: ”Den rättfärdige förgås, men ingen lägger det på hjärtat. Och män som visar kärleksfull omtanke samlas till de döda, utan att någon urskiljer att det är på grund av olyckan som den rättfärdige har samlats till de döda. Han går in i friden; de vilar på sina sängar, var och en som vandrar sin väg rätt fram.” (Jesaja 57:1, 2) Om en rättfärdig man faller, bryr sig ingen om det. Hans för tidiga död går obemärkt förbi. Att han somnar in i döden ger honom frid. Det befriar honom från det lidande som de ogudaktiga vållar och räddar honom undan olycka. Guds utvalda nation har sjunkit ner i ett eländigt tillstånd. Men de som förblir trogna måste verkligen bli uppmuntrade av att få veta att Jehova inte bara ser vad som pågår, utan också kommer att uppehålla dem!

3. Hur tilltalar Jehova den ondskefulla generationen i Juda, och varför det?

3 Jehova uppmanar den ondskefulla generationen i Juda: ”Men ni, träd fram hit, ni söner till en teckentyderska, avkomma av en äktenskapsbrytare och av en kvinna som utövar prostitution.” (Jesaja 57:3) De har gjort sig förtjänta av sådana vanärande benämningar som söner till en teckentyderska och avkomma av en äktenskapsbrytare och av en prostituerad. Den falska tillbedjan som de har vänt sig till omfattar avskyvärda avgudiska sedvänjor, spiritism och omoraliska sexuella handlingar. Jehova frågar därför dessa syndare: ”Över vem gör ni er lustiga? Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan? Är ni inte överträdelsens barn, lögnens avkomma, sådana som eggar upp sina lidelsefulla begär bland stora träd, under varje frodigt träd, som slaktar barnen i strömdalarna nedanför de branta klippornas klyftor?” — Jesaja 57:4, 5.

4. Vad gör sig de ondskefulla i Juda skyldiga till?

4 De ondskefulla i Juda utövar sin chockerande hedniska gudsdyrkan öppet och gör sig ”lustiga”. De driver hånfullt gäck med Guds profeter som har sänts för att tillrättavisa dem. Respektlöst räcker de ut tungan och känner ingen skam. Trots att de är Abrahams barn, gör deras upproriska handlingar dem till överträdelsens barn och lögnens avkomma. (Jesaja 1:4; 30:9; Johannes 8:39, 44) Ute bland de stora träden på landsbygden uppväcker de religiös glöd i sin avgudadyrkan. Och vilken grym gudsdyrkan! De slaktar till och med sina egna barn, precis som de nationer gjorde vars avskyvärda handlingar ledde till att Jehova drev ut dem ur landet! — 1 Kungaboken 14:23; 2 Kungaboken 16:3, 4; Jesaja 1:29.

Ett dryckesoffer utgjuts åt stenar

5, 6. a) Vad har invånarna i Juda valt att göra i stället för att tillbe Jehova? b) Hur uppenbar och utbredd är Judas avgudadyrkan?

5 Se hur djupt invånarna i Juda har sjunkit i sin avgudadyrkan: ”Bland strömdalens glatta stenar var din andel. De — de var din lott. Ja, åt dem utgöt du ett dryckesoffer, offrade du en gåva. Skall jag finna mig i detta?” (Jesaja 57:6) Judarna är Guds förbundsfolk, men i stället för att tillbe honom plockar de upp stenar från flodbädden och gör gudar av dem. David tillkännagav att Jehova var hans andel, men de här syndarna har valt livlösa stengudar som sin lott och utgjuter dryckesoffer åt dem. (Psalm 16:5; Habackuk 2:19) Skall Jehova finna sig i att det folk som bär hans namn utövar en sådan förvrängd tillbedjan?

6 Överallt — under stora träd, i strömdalar, på kullar, i städerna — bedriver Juda avgudadyrkan. Men Jehova ser allt detta, och genom Jesaja uppenbarar han dess moraliska förfall: ”På ett högt och upphöjt berg ställde du din säng. Och dit gick du upp för att offra slaktoffer. Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.” (Jesaja 57:7, 8a) Invånarna i Juda gör i ordning sin andliga orenhets säng på höjderna, och där offrar de slaktoffer åt utländska gudar. * Till och med i privata hus finns det avgudar bakom dörrarna och dörrposterna.

7. Med vilken inställning ägnar sig Juda åt omoralisk tillbedjan?

7 Somliga kanske undrar varför Juda har blivit så djupt engagerat i oren tillbedjan. Har någon starkare kraft tvingat folket att överge Jehova? Svaret är nej. Juda gör det villigt och ivrigt. Jehova säger: ”Borta från mig blottade du dig och steg sedan upp; du gjorde din säng rymlig. Och du slöt ett förbund med dem. Du älskade att gå i säng med dem. Manslemmen betraktade du.” (Jesaja 57:8b) Juda har slutit ett förbund med sina falska gudar och älskar sitt otillåtna förhållande till dem. Det älskar i synnerhet de omoraliska sexuella sedvänjor som kännetecknar tillbedjan av dessa gudar och som förmodligen omfattar bruket av fallossymboler.

8. I synnerhet under vilken kung florerade avgudadyrkan i Juda?

8 Beskrivningen av grov omoraliskhet och grym avgudadyrkan passar mycket bra in på det som vi känner till om flera av de ondskefulla kungarna i Juda. Manasse byggde till exempel upp offerhöjderna, uppförde altaren åt Baal och satte altaren för falsk tillbedjan på två förgårdar till templet. Han lät sina söner gå genom eld, utövade magi, använde spådom och främjade spiritistiska sedvänjor. I Jehovas tempel satte kung Manasse också upp den heliga pålens skulpterade bild som han hade gjort. * Han förledde Juda till att göra ”det som var ont, mer än de nationer som Jehova hade förintat”. (2 Kungaboken 21:2–9) Manasses namn nämns visserligen inte i Jesaja 1:1, men några menar att han lät döda Jesaja.

”Du fortsatte att skicka dina sändebud”

9. Varför skickar Juda sändebud ”långt bort”?

9 Judas överträdelse består inte bara i att folket tjänar falska gudar. Jehova använder Jesaja som sitt språkrör och säger: ”Du drog ner till Melek med olja och lät dina salvor bli mycket talrika. Och du fortsatte att skicka dina sändebud långt bort, så att du förnedrade dig till Sheol.” (Jesaja 57:9) Det trolösa Judas rike drar ner till ”Melek”, som betyder ”kungen” på hebreiska — förmodligen en främmande makts kung — och erbjuder honom dyrbara och attraktiva gåvor, framställda i bild genom olja och välluktande salvor. Juda skickar representanter till avlägsna platser. Varför det? För att förmå hedniska nationer att ingå politiska allianser med Judas rike. Juda har förkastat Jehova och sätter sin förtröstan till utländska kungar.

10. a) Hur söker kung Ahas en allians med Assyriens kung? b) På vilket sätt ”förnedrar” sig Juda ”till Sheol”?

10 Ett exempel på detta är det som händer i kung Ahas dagar. Denne trolöse kung i Juda känner sig hotad av en allians mellan Israel och Aram (Syrien) och skickar budbärare till Tiglat-Pileser III av Assyrien och säger: ”Jag är din tjänare och din son. Kom upp och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, som reser sig mot mig.” Ahas sänder silver och guld som mutor till Assyriens kung, och denne tillmötesgår Juda och riktar ett förödande angrepp mot Aram. (2 Kungaboken 16:7–9) Genom sina förbindelser med de hedniska nationerna sänker sig Juda ”till Sheols djup”. (An American Translation) På grund av dessa förbindelser skall Juda dö, upphöra att finnas till som en oberoende nation med en kung.

11. Vilken falsk känsla av säkerhet visar Juda?

11 Jehova fortsätter att rikta sig till Juda: ”På dina många vägar mödade du dig. Du sade inte: ’Det är lönlöst!’ Du fann att din kraft blev återupplivad. Därför blev du inte sjuk.” (Jesaja 57:10) Ja, nationen har arbetat hårt på sina avfälliga vägar, och den inser inte hur hopplösa dess strävanden är. Tvärtom lurar den sig att tro att den har framgång i egen kraft. Den känner sig stärkt och frisk. Så dåraktigt!

12. Vilka förhållanden i kristenheten utgör en parallell till förhållandena i Juda?

12 I vår tid finns det ett religiöst system, vars handlingar påminner om Judas handlingar på Jesajas tid. Kristenheten använder Jesu namn men ingår allianser med nationerna och har fyllt sina platser för tillbedjan med avgudabilder. Dess anhängare har till och med avgudabilder i sina privata hem. Kristenheten har offrat sina ungdomar i nationernas krig. Så stötande allt detta måste vara för den sanne Guden, som befaller de kristna: ”Fly från avgudadyrkan”! (1 Korinthierna 10:14) Genom att engagera sig i politik har kristenheten ”begått otukt” med ”jordens kungar”. (Uppenbarelseboken 17:1, 2) Kristenheten är en viktig understödjare av Förenta nationerna. Vad väntar denna religiösa sköka? Ja, vad säger Jehova till dess förebild, det trolösa Juda, i synnerhet representerad av sin huvudstad, Jerusalem?

”De ting du har samlat” skall inte ”befria dig”

13. Hur har Juda tagit sig för att ”ljuga”, och hur reagerar det på Jehovas tålamod?

13 ”För vem blev du förskräckt och började du frukta, så att du tog dig för att ljuga?” frågar Jehova. En mycket lämplig fråga! Juda visar sannerligen ingen hälsosam fruktan för Jehova. Hade nationen gjort det, skulle den inte ha blivit en nation av lögnare, tillbedjare av falska gudar. Jehova säger vidare: ”Mig kom du inte ihåg. Du lade ingenting på hjärtat. Förhöll jag mig inte tyst och dolde saken? För mig kände du alltså ingen fruktan.” (Jesaja 57:11) Jehova har förhållit sig tyst och har inte omedelbart straffat Juda. Uppskattar Juda detta? Nej. Det betraktar Guds fördragsamhet som likgiltighet och har förlorat all fruktan för honom.

14, 15. Vad säger Jehova om Judas gärningar och ”de ting” det ”har samlat”?

14 Men Guds tålamod kommer att ta slut. Jehova ser framåt i tiden och förklarar: ”Jag skall själv förkunna om din rättfärdighet och dina gärningar, att de inte är till nytta för dig. När du ropar på hjälp skall de ting du har samlat inte befria dig, utan en vind skall bära dem bort, ja allesammans. En vindfläkt skall ta dem bort.” (Jesaja 57:12, 13a) Jehova skall avslöja Judas låtsade rättfärdighet. Dess skrymtaktiga gärningar kommer inte att vara till någon nytta. ”De ting” Juda ”har samlat”, alla dess avgudar, kommer inte att kunna befria det. När olyckan kommer, skall de gudar som Juda förtröstar på blåsas bort av en vindfläkt.

15 Jehovas ord uppfylls år 607 f.v.t. Det är då Nebukadnessar, Babylons kung, ödelägger Jerusalem, bränner templet och tar flertalet av invånarna som fångar. ”Således gick Juda i landsflykt, bort från sin jord.” — 2 Kungaboken 25:1–21.

16. Vad väntar kristenheten och resten av ”det stora Babylon”?

16 På liknande sätt kommer inte heller kristenhetens många avgudar att kunna befria den på Jehovas vredes dag. (Jesaja 2:19–22; 2 Thessalonikerna 1:6–10) Kristenheten kommer att utplånas tillsammans med resten av ”det stora Babylon” — den falska religionens världsvälde. Det symboliska scharlakansröda vilddjuret och dess tio horn skall ”göra henne [det stora Babylon] öde och naken, och de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld”. (Uppenbarelseboken 17:3, 16, 17) Vi kan verkligen vara glada att vi har lytt befallningen: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser”! (Uppenbarelseboken 18:4, 5) Må vi aldrig vända tillbaka till det stora Babylon eller dess vägar.

”Den som tar sin tillflykt till mig skall ärva landet”

17. Vilket löfte ges åt ”den som tar sin tillflykt till” Jehova, och när uppfylls det?

17 Hur är det då med de följande orden i Jesajas profetia? ”Den som tar sin tillflykt till mig skall ärva landet och ta mitt heliga berg i besittning.” (Jesaja 57:13b) Vilka talar Jehova till nu? Han ser bortom den kommande katastrofen och förutsäger att hans folk skall befrias från Babylon och den rena tillbedjan återställas på hans heliga berg, Jerusalem. (Jesaja 66:20; Daniel 9:16) Vilken källa till uppmuntran detta måste vara för de judar som förblir trogna! Jehova säger vidare: ”Man skall säga: ’Anlägg väg, anlägg väg! Röj vägen. Skaffa bort varje hinder från mitt folks väg.’” (Jesaja 57:14) När den tid kommer då Gud skall befria sitt folk, kommer vägen att vara röjd och alla hinder avlägsnade. — 2 Krönikeboken 36:22, 23.

18. Hur beskrivs Jehovas upphöjdhet, men hur visar han ändå kärleksfull omtanke?

18 Det är nu som profeten Jesaja yttrar de ord som citeras i inledningen: ”Detta är vad den Höge och Upphöjde, han som har sin boning till evig tid och vars namn är heligt, har sagt: ’I höjden och på den heliga platsen har jag min boning, men också hos den som är förkrossad och ödmjuk i anden, för att återuppliva de ödmjukas ande och för att återuppliva de förkrossades hjärta.’” (Jesaja 57:15) Jehovas tron är i de högsta himlarna. Det finns ingen högre eller mer upphöjd plats. Det är verkligen trösterikt att veta att han därifrån ser allt — inte bara de synder som de ondskefulla begår, utan också de rättfärdiga gärningar som de människor gör som strävar efter att tjäna honom! (Psalm 102:19; 103:6) Dessutom hör han de förtrycktas stönanden och återupplivar de förkrossades hjärtan. De här orden måste ha rört hjärtat hos ångerfulla judar i forna tider. De rör också hjärtat hos oss i vår tid.

19. När upphör Jehovas harm?

19 Det Jehova sedan säger är också trösterikt: ”Jag skall inte tvista till oöverskådlig tid, och jag skall inte känna harm för beständigt; ty annars skulle anden bli kraftlös på grund av mig, ja skapelserna som andas, vilka jag själv har gjort.” (Jesaja 57:16) Ingen av Guds skapelser skulle kunna överleva om Jehovas vrede varade för beständigt och aldrig upphörde. Lyckligtvis varar Jehovas harm bara en begränsad tid. När den har fullgjort sitt syfte, upphör den. Denna inspirerade insikt hjälper oss att uppodla djup uppskattning av den kärlek Jehova visar sina skapelser.

20. a) Hur handlar Jehova mot en syndare som inte ångrar sig? b) Hur tröstar Jehova den ångerfulle?

20 Vi får veta mer, när Jehova vidare säger: ”Över hans orätta vinnings missgärning harmades jag, och jag slog honom, varvid jag dolde mitt ansikte, medan jag harmades. Men han fortsatte att vandra som en avfälling på sitt hjärtas väg.” (Jesaja 57:17) De synder människor begår på grund av girighet väcker Guds vrede. Så länge någon förblir en avfälling i hjärtat, fortsätter Jehova att harmas. Men hur blir det om den avfällige reagerar rätt på tuktan? Jehova visar hur hans kärlek och medlidande då driver honom att handla: ”Jag har sett hans vägar; och jag skall läka honom och leda honom och ge gottgörelse med tröst åt honom och åt hans sörjande.” (Jesaja 57:18) Sedan Jehova har utdelat tuktan, läker han den ångerfulle och tröstar honom och dem som sörjer med honom. Det var därför judarna kunde återvända hem år 537 f.v.t. Juda blev visserligen aldrig mer ett självständigt rike under en kung i Davids släktlinje, men templet i Jerusalem återuppbyggdes, och den sanna tillbedjan återställdes.

21. a) Hur återupplivade Jehova de smorda kristnas ande 1919? b) Vilken egenskap bör vi personligen uppodla?

21 ”Den Höge och Upphöjde”, Jehova, visade också omtanke om den smorda kvarlevans välfärd 1919. Tack vare deras ångerfulla, ödmjuka inställning gav den store Guden, Jehova, i sin godhet akt på deras betryck och befriade dem ur den babyloniska fångenskapen. Han avlägsnade alla stötestenar och ledde dem till frihet, så att de kunde ägna honom ren tillbedjan. Jehovas ord genom Jesaja fick således en uppfyllelse då. Bakom dessa ord finns eviga principer som är tillämpliga på var och en av oss. Jehova godtar tillbedjan bara från dem som är ödmjuka. Och om någon av Guds tjänare skulle synda, bör han vara snabb att erkänna sin synd, ta emot tillrättavisning och ändra sina vägar. Må vi aldrig glömma att Jehova helar och tröstar de ödmjuka, men ”står emot de övermodiga”. — Jakob 4:6.

Frid för dem som är långt borta och för dem som är nära

22. Vilken framtid förutsäger Jehova för a) de ångerfulla? b) de ondskefulla?

22 Jehova ställer nu de ångerfullas framtid i kontrast till den framtid de har som framhärdar i sin ondska. Han förklarar: ”Jag skapar läpparnas frukt. Ständig frid skall det vara för den som är långt borta och för den som är nära, ... och jag skall läka honom. Men de ondskefulla är som det upprörda havet, när det inte förmår komma till ro, vars vattenmassor oupphörligt kastar upp tång och dy. Det finns ingen frid ... för de ondskefulla.” — Jesaja 57:1921.

23. Vad är läpparnas frukt, och hur ”skapar” Jehova denna frukt?

23 Läpparnas frukt är lovprisningens offer som frambärs till Gud — offentlig bekännelse av hans namn. (Hebréerna 13:15) Hur ”skapar” Jehova denna offentliga bekännelse? För att kunna frambära ett lovprisningens offer måste en person först lära känna Gud och sedan tro på honom. Tro — en frukt av Guds ande — driver personen i fråga att tala med andra om det han har hört. Han avger med andra ord offentlig bekännelse. (Romarna 10:13–15; Galaterna 5:22) Vi bör också komma ihåg att det ytterst är Jehova som bemyndigar sina tjänare att förkunna hans lov. Och det är Jehova som befriar sitt folk och gör det möjligt för dem att frambära sådana lovprisningens offer. (1 Petrus 2:9) Därför kan det med rätta sägas att Jehova skapar denna läpparnas frukt.

24. a) Vilka får uppleva Guds frid, och vad blir resultatet? b) Vilka får inte uppleva frid, och vad blir resultatet för dem?

24 Den läpparnas frukt som judarna frambär, när de återvänder till sitt hemland och sjunger lovsånger till Jehova, måste vara storslagen! Judarna måste vara glada över att få uppleva Guds frid, vare sig de är ”långt borta” — på långt avstånd från Juda och fortfarande väntar på att få återvända — eller ”nära” — redan tillbaka i sitt hemland. Situationen för de ondskefulla är verkligen annorlunda! Var och en som inte tar emot Jehovas tuktan — de ondskefulla, vilka de än är och var de än befinner sig — har ingen frid alls. Sjudande som det upprörda havet fortsätter de att frambringa, inte läpparnas frukt, utan ”tång och dy”, allt som är orent.

25. Hur får många, fjärran och nära, uppleva frid?

25 I vår tid förkunnar Jehovas tillbedjare överallt de goda nyheterna om Guds kungarike. Fjärran och nära — i mer än 230 länder — frambär de sina läppars frukt och lovprisar den ende sanne Guden. Deras lovsång hörs ”från jordens yttersta ända”. (Jesaja 42:10–12) De som hör den och reagerar positivt omfattar sanningen från Guds ord, Bibeln. De får uppleva den frid som kommer av att man tjänar ”den Gud som ger frid”. — Romarna 16:20.

26. a) Vad väntar de ondskefulla? b) Vilket storslaget löfte får de ödmjuka, och vad bör vara vårt fasta beslut?

26 De ondskefulla ger inte akt på budskapet om Guds kungarike, men snart kommer de inte längre att få störa friden för de rättfärdiga. ”Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer”, lovar Jehova. De som tar sin tillflykt till Jehova skall få ärva landet och njuta av underbara förhållanden. ”De ödmjuka skall besitta jorden, och de kommer att få njuta av stor frid.” (Psalm 37:10, 11, 29) Vilken ljuvlig plats jorden då kommer att vara! Må vi alla vara fast beslutna att få behålla Guds frid, så att vi kan sjunga Guds lov i all evighet.

[Fotnoter]

^ § 6 Uttrycket ”säng” avser förmodligen antingen altaret eller den plats där hednisk gudsdyrkan bedrivs. Benämningen säng påminner om att sådan gudsdyrkan är andlig prostitution.

^ § 8 De heliga pålarna kan ha varit en symbol för den kvinnliga principen, och de heliga stoderna kan ha varit fallossymboler. De trolösa invånarna i Juda använde bådadera. — 2 Kungaboken 18:4; 23:14.

[Frågor]

[Bild på sidan 263]

Juda utövar omoralisk tillbedjan under varje frodigt träd

[Bild på sidan 267]

Juda bygger altaren över hela landet

[Bild på sidan 275]

”Jag skapar läpparnas frukt”