Galaterbrevet 3:1–29

3  Oförståndiga galater! Vem har haft så dåligt inflytande på er?+ Ni fick ju innebörden av Jesus Kristus död på pålen så tydligt förklarad för er.+  En enda sak vill jag att ni svarar på: Fick ni anden till följd av laggärningar eller till följd av tro på det ni hörde?+  Är ni så oförståndiga? Ni slog ju in på en andlig väg, ska ni då avsluta på en köttslig?+  Utstod ni så mycket lidande helt i onödan? Om det nu var i onödan.  Han som ger er anden och utför underverk+ bland er, gör han det till följd av era laggärningar eller till följd av er tro på det ni hörde?  Det är alldeles som med Abraham, som ”trodde på Jehova, och därför betraktades han som rättfärdig”.+  Ni vet ju att det är de som håller sig till tron som är Abrahams barn.+  Skriften förutsåg att Gud skulle förklara folk från nationerna rättfärdiga till följd av tro,+ och därför fick Abraham i förväg höra dessa goda nyheter: ”Genom dig ska alla nationer bli välsignade.”+  De som håller sig till tron blir alltså välsignade tillsammans med Abraham, som trodde.+ 10  Alla som förlitar sig på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bokrulle och följer det.”+ 11  För övrigt är det uppenbart att ingen kan förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen,+ eftersom ”den rättfärdige ska leva på grund av sin tro”.+ 12  Men lagen bygger inte på tro. Den säger bara att ”den som följer buden ska leva genom dem”.+ 13  Kristus köpte oss+ fria+ från lagens förbannelse genom att ta på sig förbannelsen i vårt ställe.+ Det står ju skrivet: ”Förbannad är den som är upphängd på en påle.”+ 14  På det sättet skulle nationerna få del av Abrahams välsignelse genom Jesus Kristus,+ så att vi alla kan få del av den utlovade anden+ till följd av vår tro. 15  Bröder, jag kan ta ett exempel: Sedan ett förbund har gjorts giltigt, även om det bara är genom en människa, kan ingen upphäva det eller göra tillägg till det. 16  Nu gavs ju löftena till Abraham och till hans avkomma.+ Det sägs inte ”och åt dina avkomlingar”, som om de var många, utan ”och åt din avkomma”, i betydelsen en enda, alltså Kristus.+ 17  Dessutom säger jag: Förbundet som Gud hade ingått ogiltigförklarades inte av lagen, som kom till 430 år senare,+ så att löftet upphävdes.+ 18  För om arvet grundar sig på lag grundar det sig inte längre på ett löfte. Men nu har Gud i sin godhet gett arvet åt Abraham genom ett löfte.+ 19  Vad är då syftet med lagen? Den lades till för att göra lagbrotten uppenbara+ och skulle gälla tills avkomman som hade fått löftet framträdde.+ Och den överlämnades av änglar+ med hjälp av en medlare.+ 20  Det finns ingen medlare när bara en part är inbegripen, och Gud är bara en. 21  Är då lagen i strid med Guds löften? Verkligen inte! För om det fanns en lag som kunde ge liv, då skulle vi faktiskt ha kunnat bli rättfärdiga genom att hålla den lagen. 22  Men Skriften har spärrat in alla i syndens förvar. Det är genom tro på Jesus Kristus som man kan få de utlovade välsignelserna.* 23  Men innan denna tro kom bevakades vi av lagen, och vi var inspärrade i väntan på att tron skulle uppenbaras.+ 24  Lagen blev alltså vår övervakare och ledde oss till Kristus,+ så att vi kan förklaras rättfärdiga till följd av tro.+ 25  Men nu när tron har kommit+ har vi inte längre en övervakare.+ 26  Ni är alla Guds barn+ genom er tro på Kristus Jesus.+ 27  För alla ni som blev döpta till Kristus har blivit som Kristus.+ 28  Det har ingen betydelse om man är jude eller grek,+ slav eller fri,+ man eller kvinna.+ För ni är alla ett i gemenskap med Kristus Jesus.+ 29  Och när ni tillhör Kristus är ni samtidigt Abrahams avkomma,+ arvingar+ enligt löftet.+

Fotnoter

Eller ”få löftet som ges till alla som utövar tro”.

Studienoter

har Kristus faktiskt dött förgäves: Paulus betonar att om man hade kunnat bli förklarad rättfärdig med hjälp av lagen, dvs. genom att göra de gärningar som Moses lag krävde, skulle Kristus inte ha behövt dö. Med orden i den här versen visar Paulus också att om man försöker göra sig förtjänt av rätten att leva, så avvisar man faktiskt Guds generösa och oförtjänta omtanke. (Rom 11:5, 6; Gal 5:4)

Till församlingarna i Galatien: När Paulus reste genom Galatien (se studienot till Galatien i den här versen) under sin första missionsresa omkring år 47–48 v.t., besökte han och Barnabas till exempel städerna Antiokia i Pisidien, Ikonion, Lystra och Derbe, som alla låg i den södra delen av området. (Apg 13:14, 51; 14:1, 5, 6) I dessa städer träffade de många som gärna tog emot de goda nyheterna, så de bildade kristna församlingar där. (Apg 14:19–23) Det verkar som att det kristna budskapet hade stor framgång i Galatien. Bland annat kom Timoteus från det här området. (Apg 16:1) Församlingarna i Galatien bestod av både judar och icke-judar. I gruppen icke-judar ingick både oomskurna icke-judar och omskurna proselyter. (Apg 13:14, 43; 16:1; Gal 5:2) Några hade utan tvivel keltisk bakgrund. Församlingarna i det här området nämns även i andra brev i de kristna grekiska skrifterna. När Paulus till exempel skrev till de kristna i Korinth omkring år 55 nämnde han de anvisningar han hade gett ”till församlingarna i Galatien” om att lägga undan pengar till insamlingen till de fattiga. (1Kor 16:1, 2; Gal 2:10) Några år senare (ca 62–64) riktade Petrus sitt första brev bland annat till ”de tillfälligt bosatta som är kringspridda i ... Galatien”. (1Pe 1:1; se studienot till Gal 3:1.)

Oförståndiga galater!: Att Paulus använder det grekiska ordet för ”oförståndiga” (anọētos) innebär inte att de kristna i Galatien saknade intelligens. I det här sammanhanget syftar det på att de hade en ”ovilja att använda sina mentala förmågor till att förstå”, som ett lexikon beskriver det. (J.P. Louw och E.A. Nida [red.], 1989: Greek-English Lexicon of the New Testament Based on Semantic Domains) Paulus hade precis påmint dem om att de hade blivit förklarade rättfärdiga på grund av sin tro på Jesus och inte på grund av att de hållit Moses lag. (Gal 2:15–21) Jesus hade befriat dem från lagens fördömelse. (Se studienot till Gal 2:21.) Men en del i Galatien var oförståndiga och kastade bort den här värdefulla friheten och återvände till en föråldrad lag som inte kunde leda till något annat än fördömelse. (Gal 1:6) Så genom att kalla dem ”oförståndiga galater” tillrättavisade Paulus dem för att de hade gått bakåt.

galater: Paulus riktar sig tydligtvis till de kristna i församlingarna i södra Galatien som han hade predikat för. (Se studienot till Gal 1:2.)

har haft så dåligt inflytande: Uttrycket är en översättning av det grekiska verbet baskai, och det här är enda gången det används i de kristna grekiska skrifterna. Ordet användes ibland om att ”förhäxa”, och så har många svenska bibelöversättningar återgett det. Men på forntida grekiska kunde verbet också användas i bildlig bemärkelse, så det behövde inte avse att en magisk trollformel användes. Paulus använder ordet i den bildliga betydelsen om att vilseleda eller ha dåligt inflytande över någon. Han beskriver på ett livfullt sätt det dåliga inflytandet från dem som försökte vilseleda galaterna.

slog ju in på en andlig väg: Ordagrant ”började i anden”. De kristna i Galatien hade börjat gå framåt mot andlig mogenhet. I början handlade de i harmoni med Guds heliga ande och följde dess vägledning.

avsluta på en köttslig: Ordagrant ”bli fullbordade i köttet”. De kristna i Galatien hade till en början slagit in ”på en andlig väg”, men nu påverkades de av personer som inte vägleddes av Guds ande, särskilt dem som förespråkade omskärelse och att man noggrant skulle följa Moses lag. (Gal 3:1; 5:2–6) Ett sådant köttsligt tänkesätt kunde hindra dem från att bli andligt mogna och gjorde att de riskerade att gå miste om det eviga livet. (Gal 6:8)

Jehova: Det här citatet är hämtat från 1Mo 15:6, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.) I tillgängliga grekiska handskrifter förekommer här ordet Theọs (Gud), kanske för att det ordet står i 1Mo 15:6 i avskrifter av Septuaginta. Det kan förklara varför de flesta översättningar använder ordet ”Gud” här. Men i den hebreiska grundtext som detta citat är hämtat från förekommer tetragrammet, och därför används Guds namn i huvudtexten. Citatet från 1Mo 15:6 förekommer också i Rom 4:3 och Jak 2:23.

är ni samtidigt Abrahams avkomma: Den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma är Kristus. (1Mo 22:17; se studienot till Gal 3:16.) Men här visar Paulus att även de som ”tillhör Kristus” har lagts till som en andrahandsdel av ”Abrahams avkomma”. (Mk 9:41; 1Kor 15:23) Denna andrahandsdel kommer att utgöras av 144 000 smorda kristna. (Upp 5:9, 10; 14:1, 4) En del av dessa kristna är bokstavliga judar, men de flesta kommer från icke-judiska nationer. (Apg 3:25, 26; Gal 3:8, 9, 28)

Abrahams barn: Omskärelseförbundet ingicks ursprungligen med Abraham. Det verkar som att ”falska bröder” hävdade att de kristna bara kunde bli ”Abrahams barn” om de höll Moses lag. (Gal 2:4; 3:1, 2; 1Mo 17:10; se Ordförklaringar under ”Omskärelse”.) Men Paulus förklarar att det är de som håller sig till tron som är Abrahams sanna barn, med andra ord de som har en sådan tro som Abraham hade. (Gal 3:9; se studienot till Gal 3:29.)

en troende: Eller ”en trogen”. Det grekiska ordet pistọs kan beskriva någon som visar tillit till eller tror på någon eller något, dvs. en troende person. Men samma ord kan också användas om någon som andra betraktar som pålitlig och trogen. Några gånger, som i den här versen, är båda betydelserna möjliga.

som trodde: I den här versen beskriver det grekiska ordet pistọs, som här återgetts med ”som trodde”, en person som litar på eller tror på någon eller något. Det kan också betyda ”trogen”. (Se studienot till 2Kor 6:15.)

ta på sig förbannelsen i vårt ställe: I Moses lag sades det att den som var underställd lagen och bröt mot den skulle vara förbannad. (Se studienot till Gal 3:10.) I den här versen citerar Paulus från 5Mo 21:22, 23, där det står att den som var ”förbannad av Gud” fick sin döda kropp upphängd på en påle. Så Jesus behövde bli upphängd på en påle som en brottsling som var förbannad för att judarna skulle få nytta av hans offerdöd. Han tog på sig hela den förbannelse som lagen hade lagt på dem. Hans död gjorde på så sätt att de judar som valde att sätta tro till honom som Messias kunde bli befriade från den förbannelsen. Det Paulus säger här påminner om det Jesus sa när han pratade med farisén Nikodemos. (Se studienot till Joh 3:14.)

Det står ju skrivet: ”Förbannad är den som”: Här citerar Paulus från 5Mo 27:26, där det kommer fram att om judarna bröt mot lagen, som de hade gått med på att hålla (2Mo 24:3), skulle de komma under de förbannelser som stod skrivna i lagen. Ordet ”förbannad” (grekiska: epikatạratos) avser att vara fördömd av Gud. (Se Ordförklaringar under ”Förbannelse”.) Paulus visar att alla judar behövde bli befriade, inte bara från Adams synd, utan också från lagens förbannelse. (Rom 5:12; Gal 3:10–13; se studienot till Gal 3:13.)

Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro: Några har kallat Rom 1:16, 17 för Romarbrevets tematext, eftersom de verserna uttrycker den tanke som hela boken kretsar kring: Gud är opartisk och ger ”alla som har tro” möjligheten att bli räddade. (Rom 1:16) I hela sitt brev till romarna betonar Paulus vikten av tro och använder grekiska ord som är besläktade med ”tro” omkring 60 gånger. (Några exempel finns i Rom 3:30; 4:5, 11, 16; 5:1; 9:30; 10:17; 11:20; 12:3; 16:26.) Här i Rom 1:17 citerar Paulus från Hab 2:4. Han citerar även från Hab 2:4 i två av sina andra brev i sammanhang där han uppmanar kristna att visa tro. (Gal 3:11; Heb 10:38; se studienot till på grund av sin tro i den här versen.)

på grund av sin tro: Här citerar Paulus från Hab 2:4, där det sägs: ”ska leva på grund av sin trohet”. På många språk är tanken på att vara trogen och tanken på att ha tro nära besläktade. Det hebreiska ord som har återgetts med ”trohet” (ʼemunạh) är besläktat med det hebreiska ordet ’amạn (vara trogen; vara tillförlitlig), som också kan förmedla tanken på att ha tro. (1Mo 15:6; Jes 28:16) Därför skulle Hab 2:4 (se fotnot) också kunna återges ”ska leva på grund av sin tro”. Paulus kan ha citerat Hab 2:4 från Septuaginta, som använder det grekiska ordet pịstis. Detta grekiska ord förmedlar framför allt tanken på tillit, tilltro och stark övertygelse. Det återges oftast med ”tro” (Mt 8:10; 17:20; Rom 1:8; 4:5), men beroende på sammanhanget kan det också betyda ”trohet” eller ”trofasthet” (Mt 23:23, fotnot; Rom 3:3, fotnot). I Heb 11:1 ger Paulus en inspirerad förklaring av ordet ”tro” (grekiska: pịstis). (Se studienot till Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro i den här versen.)

den rättfärdige ska leva på grund av sin tro: Paulus citerar här från Hab 2:4 och betonar att det är tro på Kristus Jesus, inte laggärningar, som gör det möjligt för de kristna att bli förklarade rättfärdiga. (Rom 10:3, 4; se studienoter till Rom 1:17.)

Det står ju skrivet: ”Förbannad är den som”: Här citerar Paulus från 5Mo 27:26, där det kommer fram att om judarna bröt mot lagen, som de hade gått med på att hålla (2Mo 24:3), skulle de komma under de förbannelser som stod skrivna i lagen. Ordet ”förbannad” (grekiska: epikatạratos) avser att vara fördömd av Gud. (Se Ordförklaringar under ”Förbannelse”.) Paulus visar att alla judar behövde bli befriade, inte bara från Adams synd, utan också från lagens förbannelse. (Rom 5:12; Gal 3:10–13; se studienot till Gal 3:13.)

så måste Människosonen höjas upp: Jesus skulle bli avrättad på en påle, och han jämför det med att ormen av koppar hängdes upp på en stång i vildmarken. För att överleva var de israeliter som blev bitna av giftiga ormar tvungna att se på kopparormen som Mose hängde upp. På liknande sätt måste syndiga människor som vill få evigt liv hålla blicken fäst på Jesus genom att visa tro på honom. (4Mo 21:4–9; Heb 12:2) När Jesus avrättades på en påle började många betrakta honom som en förbrytare och syndare, för enligt Moses lag betraktades en person som hängdes upp på en påle som förbannad. (5Mo 21:22, 23) Paulus citerade från det här avsnittet i lagen när han förklarade att det var nödvändigt att Jesus hängdes upp på en påle. Jesus köpte judarna ”fria från lagens förbannelse genom att ta på sig förbannelsen” i deras ställe. (Gal 3:13; 1Pe 2:24)

en påle: Eller ”ett träd”, ”en stock”. Det grekiska ordet xỵlon (ordagrant ”trä”) används här synonymt med det grekiska ordet staurọs (återges med ”tortyrpåle”) och beskriver det avrättningsredskap som Jesus spikades fast vid. I de kristna grekiska skrifterna använder Lukas, Paulus och Petrus ordet xỵlon i den här betydelsen sammanlagt fem gånger. (Apg 5:30; 10:39; 13:29; Gal 3:13; 1Pe 2:24) Ordet xỵlon används i Septuaginta i 5Mo 21:22, 23 som en återgivning av det motsvarande ordet ‛ets (som betyder ”trä”, ”träd”, ”träbit”) i frasen ”och hängs upp på en påle”. När Paulus citerar från 5Mo 21:22, 23 i Gal 3:13 används xỵlon i meningen: ”Förbannad är den som är upphängd på en påle.” Detta grekiska ord används också i Septuaginta i Esr 6:11 (1 Esraboken 6:31, LXX) som en översättning av det arameiska ordet ’aʽ, som motsvarar det hebreiska ordet ‛ets. Där beskrivs vad som hände om någon överträdde den persiske kungens befallning: ”Om någon bryter mot detta ska man riva loss en bjälke ur hans hus och hänga upp honom på den.” Att bibelskribenterna använde xỵlon synonymt med staurọs bekräftar uppfattningen att Jesus avrättades på en upprättstående träpåle utan tvärstycke, för det är vad xỵlon betyder i det här sammanhanget.

ta på sig förbannelsen i vårt ställe: I Moses lag sades det att den som var underställd lagen och bröt mot den skulle vara förbannad. (Se studienot till Gal 3:10.) I den här versen citerar Paulus från 5Mo 21:22, 23, där det står att den som var ”förbannad av Gud” fick sin döda kropp upphängd på en påle. Så Jesus behövde bli upphängd på en påle som en brottsling som var förbannad för att judarna skulle få nytta av hans offerdöd. Han tog på sig hela den förbannelse som lagen hade lagt på dem. Hans död gjorde på så sätt att de judar som valde att sätta tro till honom som Messias kunde bli befriade från den förbannelsen. Det Paulus säger här påminner om det Jesus sa när han pratade med farisén Nikodemos. (Se studienot till Joh 3:14.)

en påle: Se studienot till Apg 5:30.

Förbundet: Eller ”Avtalet”. (Se studienot till Gal 3:15 och Ordförklaringar.) De kristna under det första århundradet var bekanta med det grekiska ordet för ”förbund”, eftersom det användes i Septuaginta som en återgivning av det hebreiska ordet berịth. Det ordet förekommer mer än 250 gånger i de hebreiska skrifterna i betydelsen ”förbund” eller ”avtal”. (2Mo 24:7, 8; Ps 25:10; 83:5, fotnot; se studienot till 2Kor 3:14.)

ett förbund: Det grekiska ordet diathẹ̄kē används 33 gånger i de kristna grekiska skrifterna och alltid i betydelsen ”förbund”, eller ”avtal”. (Mt 26:28; Lu 22:20; 1Kor 11:25; Gal 3:17; 4:24; Heb 8:6, 8; 10:16, 29; 12:24) Många bibelöversättningar återger det grekiska ordet diathẹ̄kē med ”testamente” i den här versen. Men med tanke på att det i det här sammanhanget också talas om Guds förbund med Abraham (Gal 3:16–18) så är det logiskt att använda ordet ”förbund” i den här versen. (Se studienot till Gal 3:17.)

är ni samtidigt Abrahams avkomma: Den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma är Kristus. (1Mo 22:17; se studienot till Gal 3:16.) Men här visar Paulus att även de som ”tillhör Kristus” har lagts till som en andrahandsdel av ”Abrahams avkomma”. (Mk 9:41; 1Kor 15:23) Denna andrahandsdel kommer att utgöras av 144 000 smorda kristna. (Upp 5:9, 10; 14:1, 4) En del av dessa kristna är bokstavliga judar, men de flesta kommer från icke-judiska nationer. (Apg 3:25, 26; Gal 3:8, 9, 28)

gavs ju löftena till Abraham och till hans avkomma: Under inspiration förklarar Paulus att Jesus Kristus var den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma. (Det grekiska ordet spẹrma, som i sin bokstavliga betydelse används om säd och frö, kan i överförd betydelse användas om ”avkomma”, som ofta är fallet i samband med Jehovas löften om Messias.) Efter upproret i Eden lovade Jehova att en kvinna skulle få en avkomma som skulle krossa huvudet på ormen, Satan. (1Mo 3:15) I sitt förbund med Abraham sa Jehova att Abrahams avkomma skulle bli till välsignelse för mänskligheten. (1Mo 12:1–3, 7, fotnot; 13:14, 15, fotnot; 17:7, fotnot; 22:15–18; 24:7, fotnot; Gal 3:8) Gud uppenbarade också att avkomman skulle vara av Judas stam och vara en avkomling till kung David, vilket stämde in på Jesus. (1Mo 49:10; Ps 89:3, 4; Lu 1:30–33; se studienot till dina avkomlingar ... din avkomma i den här versen.) I Gal 3:26–29 visar Paulus att det i den andliga uppfyllelsen av löftet till Abraham även skulle finnas en andrahandsdel av Abrahams avkomma. (Se studienot till Gal 3:29.)

Det sägs inte: Eller möjligen ”Han säger inte”. Den grekiska texten kan förstås som att Paulus hänvisar antingen till vad skriftstället han citerar säger eller till vad Gud säger. Det underförstådda subjektet är ”det”, alltså det skriftställe Paulus citerar. Men en annan möjlig tolkning är att det underförstådda subjektet ska vara ”han”, det vill säga Gud.

dina avkomlingar ... din avkomma: Paulus talar om Guds löften till Abraham och hans ”avkomma”. (1Mo 12:7, fotnot; 13:14, 15, fotnot; 17:7, fotnot; 22:17, 18; 24:7, fotnot) I löftena om Abrahams avkomma står ordet ”avkomma” i singular både på hebreiska och på grekiska. Men även om orden står i singular används de ofta i kollektiv betydelse, dvs. om en grupp. I den här versen ställer Paulus det grekiska ordet spẹrma i plural (”avkomlingar”) i kontrast till samma ord i singular (”avkomma”). Han lyfter fram denna skillnad för att visa att när Gud talar om de välsignelser som skulle komma genom Abrahams ”avkomma” så syftar han i huvudsak på en person, Kristus. Löftet om att alla jordens familjer skulle bli välsignade genom Abrahams ”avkomma” kan inte ha syftat på alla Abrahams avkomlingar, eftersom hans son Ismaels avkomlingar och avkomlingarna genom Ketura inte användes för att välsigna mänskligheten. Den utlovade avkomman skulle komma genom Isak. (1Mo 21:12; Heb 11:18) Sedan specificerades det att avkomman skulle komma genom Isaks son Jakob (1Mo 28:13, 14), i Judas stam (1Mo 49:10) och genom David (2Sa 7:12–16). Jesus var en avkomling till Abraham och uppfyllde även de andra kriterierna. (Mt 1:1–16; Lu 3:23–34) Judarna under det första århundradet v.t. väntade sig därför att en person skulle komma som Messias, eller Kristus, och befria dem. (Lu 3:15; Joh 1:25; 7:41, 42) De trodde också att de, Abrahams bokstavliga avkomlingar, var Guds barn och skulle bli särskilt gynnade. (Joh 8:39–41)

ett förbund: Det grekiska ordet diathẹ̄kē används 33 gånger i de kristna grekiska skrifterna och alltid i betydelsen ”förbund”, eller ”avtal”. (Mt 26:28; Lu 22:20; 1Kor 11:25; Gal 3:17; 4:24; Heb 8:6, 8; 10:16, 29; 12:24) Många bibelöversättningar återger det grekiska ordet diathẹ̄kē med ”testamente” i den här versen. Men med tanke på att det i det här sammanhanget också talas om Guds förbund med Abraham (Gal 3:16–18) så är det logiskt att använda ordet ”förbund” i den här versen. (Se studienot till Gal 3:17.)

när man läser det gamla förbundet: Paulus talar om lagförbundet, som finns nedtecknat i Andra till Femte Moseboken. De bibelböckerna utgör bara en del av de hebreiska skrifterna. Han kallar lagförbundet för ”det gamla förbundet” eftersom det ersattes av ”ett nytt förbund” och upphävdes på grundval av Jesus död på tortyrpålen. (Jer 31:31–34; Heb 8:13; Kol 2:14; se studienoter till Apg 13:15; 15:21.)

vår övervakare och ledde oss till Kristus: Det grekiska ordet för ”övervakare” (paidagōgọs) som Paulus använder i den här illustrationen betyder ordagrant ”pedagog”, ”barnledsagare”, och kan också återges med ”uppfostrare”. Ordet används bara i Gal 3:24, 25 och 1Kor 4:15, där Paulus jämför kristna män som hade fått ansvar i församlingen med sådana uppfostrare. (Se studienot till 1Kor 4:15.) Med ett målande bildspråk liknar Paulus här Moses lag vid en sådan övervakare, eller uppfostrare, som varje dag brukade följa med en pojke till skolan. En sådan här uppfostrare var inte en lärare. Han hade i stället ansvaret att skydda pojken, hjälpa honom att rätta sig efter familjens normer och tillrättavisa honom. På liknande sätt upprätthöll Moses lag Guds normer och hjälpte israeliterna att inse att de var syndare och inte kunde följa lagen på ett fullkomligt sätt. Ödmjuka människor som tog emot den här övervakarens vägledning förstod att de behövde Messias, eller Kristus – den som Gud använder för att ge räddning. (Apg 4:12)

Förbundet: Eller ”Avtalet”. (Se studienot till Gal 3:15 och Ordförklaringar.) De kristna under det första århundradet var bekanta med det grekiska ordet för ”förbund”, eftersom det användes i Septuaginta som en återgivning av det hebreiska ordet berịth. Det ordet förekommer mer än 250 gånger i de hebreiska skrifterna i betydelsen ”förbund” eller ”avtal”. (2Mo 24:7, 8; Ps 25:10; 83:5, fotnot; se studienot till 2Kor 3:14.)

Förbundet som Gud hade ingått: Här avses det förbund som Gud hade ingått med Abraham. Det förbundet trädde uppenbarligen i kraft 1943 f.v.t., när Abraham gick över floden Eufrat. (1Mo 12:1–7) Detta förbund ogiltigförklarades inte, eller slutade inte gälla, när lagförbundet kom till 430 år senare, 1513. Lagförbundet var i stället ett tillägg till förbundet med Abraham och ledde folket till Abrahams avkomma, Jesus Kristus. (Gal 3:15, 16; se studienot till Gal 3:24.)

430 år: Här syftar Paulus på perioden som började när förbundet med Abraham trädde i kraft och som slutade när lagförbundet kom till. Det verkar som att förbundet mellan Jehova och Abraham trädde i kraft 1943 f.v.t., när Abraham och hans familj gick över floden Eufrat på väg mot Kanaan, det land som Jehova hade lovat att ge till Abrahams avkomlingar. (1Mo 12:4, 5, 7) Det inträffade tydligtvis den 14:e dagen i den månad som senare kom att kallas nisan. Den slutsatsen kan man dra av 2Mo 12:41, där det står att Jehova befriade sitt folk från slaveriet i Egypten ”just på den dagen” 430 år senare, år 1513.

överträdelse: Det grekiska ordet parạbasis har grundbetydelsen ”det att överskrida”, dvs. att överskrida vissa gränser, särskilt i betydelsen att överskrida en lag.

synden får sin kraft från lagen: Ordagrant ”syndens kraft är lagen”. Paulus syftar här på Moses lag. Den beskrev tydligt vad som var synd och visade att många handlingar och till och med tänkesätt var syndfulla. (Rom 3:19, 20; Gal 3:19) I den bemärkelsen gav lagen kraft åt synden. Lagen skulle göra israeliterna medvetna om sin syndfullhet, sitt ansvar inför Gud och sitt behov av Messias. (Rom 6:23)

gavs ju löftena till Abraham och till hans avkomma: Under inspiration förklarar Paulus att Jesus Kristus var den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma. (Det grekiska ordet spẹrma, som i sin bokstavliga betydelse används om säd och frö, kan i överförd betydelse användas om ”avkomma”, som ofta är fallet i samband med Jehovas löften om Messias.) Efter upproret i Eden lovade Jehova att en kvinna skulle få en avkomma som skulle krossa huvudet på ormen, Satan. (1Mo 3:15) I sitt förbund med Abraham sa Jehova att Abrahams avkomma skulle bli till välsignelse för mänskligheten. (1Mo 12:1–3, 7, fotnot; 13:14, 15, fotnot; 17:7, fotnot; 22:15–18; 24:7, fotnot; Gal 3:8) Gud uppenbarade också att avkomman skulle vara av Judas stam och vara en avkomling till kung David, vilket stämde in på Jesus. (1Mo 49:10; Ps 89:3, 4; Lu 1:30–33; se studienot till dina avkomlingar ... din avkomma i den här versen.) I Gal 3:26–29 visar Paulus att det i den andliga uppfyllelsen av löftet till Abraham även skulle finnas en andrahandsdel av Abrahams avkomma. (Se studienot till Gal 3:29.)

dina avkomlingar ... din avkomma: Paulus talar om Guds löften till Abraham och hans ”avkomma”. (1Mo 12:7, fotnot; 13:14, 15, fotnot; 17:7, fotnot; 22:17, 18; 24:7, fotnot) I löftena om Abrahams avkomma står ordet ”avkomma” i singular både på hebreiska och på grekiska. Men även om orden står i singular används de ofta i kollektiv betydelse, dvs. om en grupp. I den här versen ställer Paulus det grekiska ordet spẹrma i plural (”avkomlingar”) i kontrast till samma ord i singular (”avkomma”). Han lyfter fram denna skillnad för att visa att när Gud talar om de välsignelser som skulle komma genom Abrahams ”avkomma” så syftar han i huvudsak på en person, Kristus. Löftet om att alla jordens familjer skulle bli välsignade genom Abrahams ”avkomma” kan inte ha syftat på alla Abrahams avkomlingar, eftersom hans son Ismaels avkomlingar och avkomlingarna genom Ketura inte användes för att välsigna mänskligheten. Den utlovade avkomman skulle komma genom Isak. (1Mo 21:12; Heb 11:18) Sedan specificerades det att avkomman skulle komma genom Isaks son Jakob (1Mo 28:13, 14), i Judas stam (1Mo 49:10) och genom David (2Sa 7:12–16). Jesus var en avkomling till Abraham och uppfyllde även de andra kriterierna. (Mt 1:1–16; Lu 3:23–34) Judarna under det första århundradet v.t. väntade sig därför att en person skulle komma som Messias, eller Kristus, och befria dem. (Lu 3:15; Joh 1:25; 7:41, 42) De trodde också att de, Abrahams bokstavliga avkomlingar, var Guds barn och skulle bli särskilt gynnade. (Joh 8:39–41)

genom änglar: Stefanus tal inför Sanhedrin innehåller flera upplysningar om judarnas historia som inte finns i de hebreiska skrifterna. Ett exempel är det han säger om den roll änglar spelade när den mosaiska lagen överlämnades. (Gal 3:19; Heb 2:1, 2) Andra detaljer som Stefanus nämner och som inte finns i de hebreiska skrifterna kan man läsa om i studienoter till Apg 7:22, 23, 30.

lades till: Paulus använder tydligtvis det grekiska ordet för ”lades till” för att betona att Moses lag var något tillfälligt, i synnerhet i jämförelse med det mer varaktiga förbundet med Abraham och uppfyllelsen som det får i samband med den utlovade avkomman. (1Mo 3:15; 22:18; Gal 3:29)

för att göra lagbrotten uppenbara: Paulus visar att en av de viktiga funktioner som Moses lag hade var att göra ”lagbrotten [eller ”överträdelserna”] uppenbara”, alltså att avslöja att Israel och resten av mänskligheten var ofullkomliga syndare i Guds ögon. (Läs mer om det grekiska ordet för ”lagbrott” och ”överträdelse” i studienoten till Rom 4:15.) Lagen beskrev klart och tydligt vad begreppet synd omfattade. Många handlingar och till och med tänkesätt var syndfulla, och därför kunde Paulus säga att lagen gjorde överträdelsen och synden ”större”. (Rom 5:20; 7:7–11; se studienot till 1Kor 15:56; jämför Ps 40:12.) Alla som försökte följa lagen blev medvetna om att de var dömda av den eftersom deras synder blev så uppenbara. De offer som frambars påminde dem hela tiden om deras syndiga tillstånd. (Heb 10:1–4, 11) Alla människor behövde ett fullkomligt offer som kunde ge dem fullständig försoning för deras synder. (Rom 10:4; se studienot till avkomman i den här versen.)

tills: Att Paulus använder ordet ”tills” visar att lagen inte skulle gälla för evigt. När syftet med lagförbundet var fullgjort upphörde det att gälla. (Rom 7:6; Gal 3:24, 25)

avkomman: I det här sammanhanget syftar ”avkomman” på Jesus Kristus. (Se studienoter till Gal 3:16.)

överlämnades av änglar: Det står inte i de hebreiska skrifterna att det var änglar som överlämnade lagen. Men Paulus inspirerade uttalande här, samt det som står i Apg 7:53 (se studienot) och Heb 2:2, 3, visar att det var så det gick till. Jehova använde tydligen änglar som sina representanter när han talade med Mose och sedan gav honom de två stentavlorna med budorden. (2Mo 19:9, 11, 18–20; 24:12; 31:18) Men det var ändå Jehova som gav israeliterna lagen, och det var Mose som var medlare för förbundet mellan Jehova och Israel.

en medlare: Det var Mose som var medlare, även om han inte nämns vid namn här. Han var mellanhand mellan Jehova och nationen Israel när de ingick ett förbund, eller ett bindande avtal. (Se Ordförklaringar under ”Medlare”.) Det grekiska ordet mesịtēs, som översatts ”medlare”, förekommer sex gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Gal 3:19, 20; 1Ti 2:5; Heb 8:6; 9:15; 12:24) Det är en juridisk term. Enligt ett lexikon betyder det ”en som ingriper mellan två personer, antingen för att skapa eller återställa frid och vänskap eller för att upprätta ett avtal eller stadfästa ett förbund”. (J.H. Thayer, Jay P. Green [red.], 1981: The New Thayer’s Greek-English Lexicon of the New Testament) Som medlare hjälpte Mose nationen Israel att hålla lagförbundet och att få nytta av det. Han ledde till exempel ceremonin när förbundet ingicks. (2Mo 24:3–8; Heb 9:18–22) Han installerade prästerna och såg till att deras verksamhet kom i gång. (3Mo 8:1–36; Heb 7:11) Han förmedlade också de mer än 600 lagarna till israeliterna, och han vädjade till Jehova att han skulle skona dem från straff. (4Mo 16:20–22; 21:7; 5Mo 9:18–20, 25–29)

en medlare: Det var Mose som var medlare, även om han inte nämns vid namn här. Han var mellanhand mellan Jehova och nationen Israel när de ingick ett förbund, eller ett bindande avtal. (Se Ordförklaringar under ”Medlare”.) Det grekiska ordet mesịtēs, som översatts ”medlare”, förekommer sex gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Gal 3:19, 20; 1Ti 2:5; Heb 8:6; 9:15; 12:24) Det är en juridisk term. Enligt ett lexikon betyder det ”en som ingriper mellan två personer, antingen för att skapa eller återställa frid och vänskap eller för att upprätta ett avtal eller stadfästa ett förbund”. (J.H. Thayer, Jay P. Green [red.], 1981: The New Thayer’s Greek-English Lexicon of the New Testament) Som medlare hjälpte Mose nationen Israel att hålla lagförbundet och att få nytta av det. Han ledde till exempel ceremonin när förbundet ingicks. (2Mo 24:3–8; Heb 9:18–22) Han installerade prästerna och såg till att deras verksamhet kom i gång. (3Mo 8:1–36; Heb 7:11) Han förmedlade också de mer än 600 lagarna till israeliterna, och han vädjade till Jehova att han skulle skona dem från straff. (4Mo 16:20–22; 21:7; 5Mo 9:18–20, 25–29)

Hör, Israel: Det här citatet från 5Mo 6:4, 5 är längre än i parallellskildringarna i Matteus och Lukas. Här finns även inledningen till Shema, som kan kallas den judiska trosbekännelsen och som förekommer i 5Mo 6:4–9; 11:13–21. Shema kommer från det första ordet i versen på hebreiska, shemạ‛, som betyder ”Lyssna!”, ”Hör!”

Jehova, vår Gud, är en enda Jehova: Eller ”Jehova är vår Gud, Jehova är en”, ”Jehova är vår Gud, det finns en Jehova”. I den hebreiska texten till 5Mo 6:4, som citeras här, kan ordet ”en” betyda att någon är unik, ensam i sitt slag. Jehova är den ende sanne Guden, och inga falska gudar kan jämföras med honom. (2Sa 7:22; Ps 96:5; Jes 2:18–20) I 5 Moseboken påminde Mose israeliterna om att de bara skulle tillbe Jehova. De skulle inte ta efter folken runt omkring, som dyrkade flera gudar och gudinnor. Många trodde att en del gudar styrde naturkrafter. Andra gudar betraktades som en och samma gudom fast i olika gestalter. Det hebreiska ordet för ”en” kan också avse enhet och samstämmighet när det gäller avsikt och handling. Jehova är aldrig inkonsekvent eller nyckfull. Han är alltid lojal, pålitlig och ärlig. Samtalet som finns nedskrivet i Mk 12:28–34 nämns i alla de tre synoptiska evangelierna, men det är bara Markus som tar med inledningen: ”Hör, Israel, Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” Budet om att älska Gud kommer efter det här uttalandet om att Jehova är en, vilket visar att Jehovas tjänare måste ha odelad kärlek till honom.

Det finns ingen medlare när bara en part är inbegripen: Det förbund Paulus hade i tankarna var förbundet Jehova slöt med Abraham. Det förbundet var i själva verket ett löfte, och det var Jehovas ansvar att uppfylla det. Han ställde inte upp några villkor som Abraham behövde uppfylla. (Gal 3:18) Lagförbundet å andra sidan inbegrep två aktiva parter. Det ingicks mellan Jehova och nationen Israel med Mose som medlare. (Se studienot till Gal 3:19.) Israeliterna gick med på villkoren i förbundet och lovade högtidligt att de skulle hålla lagen. (2Mo 24:3–8; Gal 3:17, 19; se Ordförklaringar under ”Förbund”.)

Gud är bara en: I grekiska handskrifter står det ”Gud” här, men i några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk används Guds namn. Paulus ord påminner om det som står i 5Mo 6:4: ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” Jesus citerar från 5Mo 6:4 i Mk 12:29. (Se studienoter.) Paulus anspelar på samma vers i Rom 3:30 och 1Kor 8:4.

för att göra lagbrotten uppenbara: Paulus visar att en av de viktiga funktioner som Moses lag hade var att göra ”lagbrotten [eller ”överträdelserna”] uppenbara”, alltså att avslöja att Israel och resten av mänskligheten var ofullkomliga syndare i Guds ögon. (Läs mer om det grekiska ordet för ”lagbrott” och ”överträdelse” i studienoten till Rom 4:15.) Lagen beskrev klart och tydligt vad begreppet synd omfattade. Många handlingar och till och med tänkesätt var syndfulla, och därför kunde Paulus säga att lagen gjorde överträdelsen och synden ”större”. (Rom 5:20; 7:7–11; se studienot till 1Kor 15:56; jämför Ps 40:12.) Alla som försökte följa lagen blev medvetna om att de var dömda av den eftersom deras synder blev så uppenbara. De offer som frambars påminde dem hela tiden om deras syndiga tillstånd. (Heb 10:1–4, 11) Alla människor behövde ett fullkomligt offer som kunde ge dem fullständig försoning för deras synder. (Rom 10:4; se studienot till avkomman i den här versen.)

syndens förvar: Det grekiska verb som återgetts med ”spärrat in ... i ... förvar” betyder ”stänga in tillsammans”, ”inhägna”, och förmedlar tanken på att utsikterna att komma ut är små eller obefintliga. Det användes i bokstavlig bemärkelse om att fånga in fisk i ett nät. (Lu 5:6) Ordet förmedlar på ett målande sätt bilden av att ofullkomliga människor är fångade i sitt syndfulla tillstånd. Paulus säger att ”Skriften har spärrat in alla”, det vill säga alla Adam och Evas avkomlingar, ”i syndens förvar”. Skriften, som innehöll lagen, visade tydligt hur syndiga alla människor är i Guds ögon. (Se studienot till Gal 3:19.) Det var bara Jesus som kunde ge människor ett hopp om att bli befriade ur den här fruktansvärda fångenskapen.

syndens förvar: Det grekiska verb som återgetts med ”spärrat in ... i ... förvar” betyder ”stänga in tillsammans”, ”inhägna”, och förmedlar tanken på att utsikterna att komma ut är små eller obefintliga. Det användes i bokstavlig bemärkelse om att fånga in fisk i ett nät. (Lu 5:6) Ordet förmedlar på ett målande sätt bilden av att ofullkomliga människor är fångade i sitt syndfulla tillstånd. Paulus säger att ”Skriften har spärrat in alla”, det vill säga alla Adam och Evas avkomlingar, ”i syndens förvar”. Skriften, som innehöll lagen, visade tydligt hur syndiga alla människor är i Guds ögon. (Se studienot till Gal 3:19.) Det var bara Jesus som kunde ge människor ett hopp om att bli befriade ur den här fruktansvärda fångenskapen.

innan denna tro kom: Dvs. tron på Jesus Kristus.

var inspärrade: Paulus har precis sagt att människor är i ”syndens förvar”. (Se studienot till Gal 3:22.) I den här versen använder han samma grekiska ord (återgett med ”var inspärrade”) för att få fram en annan tanke. Israeliterna bevakades av Moses lag, och den här lagen ledde dem till ”tron” på Kristus, den tro som ”skulle uppenbaras”.

uppfostrare: Ordagrant ”pedagoger”, ”barnledsagare”. På Bibelns tid hade många rika grekiska och romerska hushåll en uppfostrare, eller pedagog. Det var en betrodd tjänare eller en anställd arbetare som hade den här uppgiften. Han hade ansvaret att följa ett barn till och från skolan och skydda barnet från sådant som skulle kunna skada det fysiskt eller moraliskt. Han kunde också ha visst ansvar för att ge barnet moralisk vägledning och även tillrättavisning. (Gal 3:24, 25) Här använder Paulus ordet i bildlig bemärkelse för att beskriva män som hade fått ansvaret att ge de kristna i Korinth andlig omvårdnad. (1Kor 3:6, 10)

vår övervakare och ledde oss till Kristus: Det grekiska ordet för ”övervakare” (paidagōgọs) som Paulus använder i den här illustrationen betyder ordagrant ”pedagog”, ”barnledsagare”, och kan också återges med ”uppfostrare”. Ordet används bara i Gal 3:24, 25 och 1Kor 4:15, där Paulus jämför kristna män som hade fått ansvar i församlingen med sådana uppfostrare. (Se studienot till 1Kor 4:15.) Med ett målande bildspråk liknar Paulus här Moses lag vid en sådan övervakare, eller uppfostrare, som varje dag brukade följa med en pojke till skolan. En sådan här uppfostrare var inte en lärare. Han hade i stället ansvaret att skydda pojken, hjälpa honom att rätta sig efter familjens normer och tillrättavisa honom. På liknande sätt upprätthöll Moses lag Guds normer och hjälpte israeliterna att inse att de var syndare och inte kunde följa lagen på ett fullkomligt sätt. Ödmjuka människor som tog emot den här övervakarens vägledning förstod att de behövde Messias, eller Kristus – den som Gud använder för att ge räddning. (Apg 4:12)

vår övervakare och ledde oss till Kristus: Det grekiska ordet för ”övervakare” (paidagōgọs) som Paulus använder i den här illustrationen betyder ordagrant ”pedagog”, ”barnledsagare”, och kan också återges med ”uppfostrare”. Ordet används bara i Gal 3:24, 25 och 1Kor 4:15, där Paulus jämför kristna män som hade fått ansvar i församlingen med sådana uppfostrare. (Se studienot till 1Kor 4:15.) Med ett målande bildspråk liknar Paulus här Moses lag vid en sådan övervakare, eller uppfostrare, som varje dag brukade följa med en pojke till skolan. En sådan här uppfostrare var inte en lärare. Han hade i stället ansvaret att skydda pojken, hjälpa honom att rätta sig efter familjens normer och tillrättavisa honom. På liknande sätt upprätthöll Moses lag Guds normer och hjälpte israeliterna att inse att de var syndare och inte kunde följa lagen på ett fullkomligt sätt. Ödmjuka människor som tog emot den här övervakarens vägledning förstod att de behövde Messias, eller Kristus – den som Gud använder för att ge räddning. (Apg 4:12)

nu när tron har kommit: Dvs. fullkomlig tro med Jesus som grund. Jesus var den ende som helt och fullt höll lagen. Genom att uppfylla lagen gav Jesus sina efterföljare möjligheten att få en godkänd ställning inför Jehova. På så sätt blev han ”fullkomnaren av vår tro”. (Heb 12:2) Han skulle vara med sina lärjungar ”alla dagar ända till slutet för världsordningen” (Mt 28:20), så det fanns ingen anledning att gå tillbaka till ”övervakaren” för att få hjälp. (Se studienot till Gal 3:24.) Med det här resonemanget visar Paulus att Moses lag blev föråldrad när tron blev fullständig i och med att tron på Jesus Kristus kom.

döptes till Kristus Jesus: När Jesus blev döpt i vatten smorde Gud honom med helig ande, vilket gjorde honom till Kristus, den Smorde. (Apg 10:38) Samtidigt som han blev smord blev han också pånyttfödd som son till Gud i andlig bemärkelse. (Se studienot till Mt 3:17.) Efter att Gud hade döpt Jesus med helig ande var vägen öppen för Jesus efterföljare att också bli döpta med helig ande. (Mt 3:11; Apg 1:5) De som likt Jesus blir pånyttfödda söner till Gud måste döpas till Kristus Jesus, dvs. den smorde Jesus. När Jehova smörjer efterföljare till Kristus med helig ande blir de förenade med Kristus och blir en del av församlingen, eller hans kropp, som han är huvud för. (1Kor 12:12, 13, 27; Kol 1:18) Dessa efterföljare till Kristus blir också döpta ”till hans död”. (Se studienot till döptes till hans död i den här versen.)

när de följde Mose blev de döpta: Eller ”de blev döpta till Mose”. Paulus talar här om ett symboliskt dop av Israels folk. Det grekiska ordet baptịzō (döpa) betecknar i det här fallet att Gud överlämnade judarnas förfäder i Moses vård och att han skulle vara deras ledare. Jehova döpte dem med hjälp av sin ängel. När israeliterna gick österut på Röda havets botten var de helt omgivna av vatten, och molnet dolde dem för faraos armé. Gud lyfte sedan på ett bildligt sätt upp dem ur vattnet när han förde dem upp på östra stranden som ett fritt folk. (2Mo 14:19, 22, 24, 25) För att bli döpta på det här sättet behövde israeliterna förena sig med Mose och följa honom genom havet. Detta symboliska dop var alltså ett dop ”till Mose” i den bemärkelsen att folket behövde följa hans ledning.

Klä er ... i Herren Jesus Kristus: Eller ”Efterlikna ... Herren Jesus Kristus egenskaper (sätt)”. Det grekiska ord som förekommer här kan användas om att ”klä sig i” något i bokstavlig bemärkelse. (Lu 15:22; Apg 12:21) I den här versen används det bildligt om att anta egenskaper som är kännetecknande för någon. Samma grekiska ord används i Kol 3:10, 12 och översätts då med ”klä på er” och ”klä er i”. Paulus uppmaning i Rom 13:14 innebär att de kristna ska följa Jesus noga och bildligt talat klä sig i hans exempel och inställning. De ska med andra ord anstränga sig för att vara Kristuslika.

döpta till Kristus: Det här uttrycket visar att smorda kristna får ett speciellt förhållande till Kristus, sin herre, när de blir smorda, eller döpta med helig ande. De blir en del av ”en enda kropp”, församlingen av smorda, där Jesus är huvudet. (1Kor 12:13; Mk 1:8; Apg 1:5; Upp 20:6; se studienot till Rom 6:3.) I 1Kor 10:2 använder Paulus ett liknande bildspråk och talar om att ett folk kan bli döpta till en ledare eller befriare. (Se studienot till 1Kor 10:2.)

har blivit som Kristus: Eller ”har iklätt er Kristus”. Det grekiska verb som används här förekommer också i Kol 3:10, 12. Ett lexikon säger att uttrycket betyder att ”bli så uppslukad av Kristus sinne att man i tankar, känslor och handlingar liknar honom och så att säga lever hans liv”. (J.H. Thayer, 1886: A Greek-English Lexicon of the New Testament) Paulus använder samma grekiska verb i ett liknande uttryck i brevet till romarna. (Se studienot till Rom 13:14.)

grekerna: Under det första århundradet v.t. behövde det grekiska ordet Hẹllēn (som betyder ”grek”) inte bara syfta på sådana som var födda i Grekland eller som hade grekisk härkomst. När Paulus här talar om alla som har tro och nämner ”grekerna” tillsammans med ”judarna” använder han tydligtvis ordet ”greker” i en bredare betydelse om alla icke-judiska folk. (Rom 2:9, 10; 3:9; 10:12; 1Kor 10:32; 12:13) Detta berodde utan tvekan på att det grekiska språket och den grekiska kulturen hade så stort inflytande i hela romarriket.

Guds Israel: Det här uttrycket förekommer bara en gång i Bibeln och syftar på det andliga Israel, inte på de biologiska avkomlingarna till Jakob, som fick sitt namn ändrat till Israel. (1Mo 32:22–28) Den föregående versen (Gal 6:15) visar att de som utgör ”Guds Israel” inte behöver bli omskurna. Profeten Hosea förutsade att Gud skulle välja ut ett folk som även innefattade icke-judar. Gud sa: ”Jag ska säga till dem som inte är mitt folk: ’Ni är mitt folk.’” (Hos 2:23; Rom 9:22–25) Det var ”bara några få” av judarna och proselyterna i det bokstavliga Israel, den nation som Jehova förkastade, som blev en del av det andliga Israel. (Jes 10:21, 22; Apg 1:13–15; 2:41; 4:4; Rom 9:27) Paulus skrev längre fram till de kristna i Rom: ”Det är ... inte alla som härstammar från Israel som verkligen är ’Israel’.” (Rom 9:6; se också studienoter till Apg 15:14; Rom 2:29; 9:27; 11:26.)

Herrens frigivne ... fri: En slav som blivit fri kallades frigiven (grekiska: apeleutheros). Det här är enda gången i Bibeln detta grekiska ord används. Men i Korinth var detta ett välkänt begrepp, eftersom många frigivna hade bosatt sig i Korinth när romarna återuppbyggde staden. En del av dem blev kristna. Andra kristna hade aldrig varit slavar. Paulus omtalar den som tillhör den senare gruppen som ”fri” (grekiska: eleutheros), vilket betyder att han var född fri. Men kristna från båda grupperna hade ”blivit köpta”, och ”priset”, Jesus dyrbara blod, var betalt. Så oavsett om en kristen var frigiven eller fri från födelsen var han eller hon slav åt Gud och åt Jesus Kristus och förpliktad att hålla deras bud. I den kristna församlingen var det ingen skillnad mellan slavar, frigivna och fria. (1Kor 7:23; Gal 3:28; Heb 2:14, 15; 1Pe 1:18, 19; 2:16; se Ordförklaringar under ”Fri, frigiven”.)

jude eller grek: Uttrycket ”jude” avser dem som hade judisk härkomst, israeliterna. (Se Ordförklaringar under ”Jude”.) Uttrycket ”grek” används tydligtvis i bred betydelse om alla icke-judiska folk, hedningar. (Se studienot till Rom 1:16.) Paulus visar att det i Guds ögon inte längre är någons bokstavliga släktskap med Abraham som avgör om personen är ”Abrahams avkomma”. Det spelar ingen roll vilken nationalitet eller hudfärg någon har, för de som tillhör Guds folk ”är alla ett”. (Gal 3:26–29; Kol 3:11) Gud visade att han är opartisk genom att välja ut ett nytt folk, ”Guds Israel”, och där ingår både judar och icke-judar. (Ef 2:11–18; se studienot till Gal 6:16.) Det var passande att Paulus betonade det här för de kristna i provinsen Galatien, där det fanns judar, greker, romare och andra folkslag.

slav eller fri: En ”slav” var en person som ägdes av en annan människa. En ”fri” var någon som var fri från födseln och hade full medborgarrätt. (Se Ordförklaringar under ”Fri, frigiven”.) I Guds ögon var det ingen skillnad mellan någon som var slav och någon som var fri. Alla kristna har blivit köpta med Jesus dyrbara blod och är slavar åt Gud och Jesus. (1Kor 7:22 [se studienot], 23; 1Pe 1:18, 19; 2:16)

gavs ju löftena till Abraham och till hans avkomma: Under inspiration förklarar Paulus att Jesus Kristus var den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma. (Det grekiska ordet spẹrma, som i sin bokstavliga betydelse används om säd och frö, kan i överförd betydelse användas om ”avkomma”, som ofta är fallet i samband med Jehovas löften om Messias.) Efter upproret i Eden lovade Jehova att en kvinna skulle få en avkomma som skulle krossa huvudet på ormen, Satan. (1Mo 3:15) I sitt förbund med Abraham sa Jehova att Abrahams avkomma skulle bli till välsignelse för mänskligheten. (1Mo 12:1–3, 7, fotnot; 13:14, 15, fotnot; 17:7, fotnot; 22:15–18; 24:7, fotnot; Gal 3:8) Gud uppenbarade också att avkomman skulle vara av Judas stam och vara en avkomling till kung David, vilket stämde in på Jesus. (1Mo 49:10; Ps 89:3, 4; Lu 1:30–33; se studienot till dina avkomlingar ... din avkomma i den här versen.) I Gal 3:26–29 visar Paulus att det i den andliga uppfyllelsen av löftet till Abraham även skulle finnas en andrahandsdel av Abrahams avkomma. (Se studienot till Gal 3:29.)

är ni samtidigt Abrahams avkomma: Den huvudsakliga delen av Abrahams avkomma är Kristus. (1Mo 22:17; se studienot till Gal 3:16.) Men här visar Paulus att även de som ”tillhör Kristus” har lagts till som en andrahandsdel av ”Abrahams avkomma”. (Mk 9:41; 1Kor 15:23) Denna andrahandsdel kommer att utgöras av 144 000 smorda kristna. (Upp 5:9, 10; 14:1, 4) En del av dessa kristna är bokstavliga judar, men de flesta kommer från icke-judiska nationer. (Apg 3:25, 26; Gal 3:8, 9, 28)

Media

En övervakare
En övervakare

Det grekiska ordet paidagōgọs, som återgetts med ”övervakare” och ”uppfostrare”, används bildligt i Gal 3:24, 25. I den grekisk-romerska världen var det vanligt att välbärgade familjer lät en övervakare ta hand om deras söner. Övervakaren var ofta en slav, men han kunde även vara en anställd arbetare. Vissa familjer betalade stora summor för att köpa eller anställa en övervakare. Övervakaren tog vanligtvis hand om pojken från det att han var sex, sju år tills han blev vuxen. Övervakaren följde med pojken överallt utanför hemmet och skyddade honom från faror. Han höll också uppsikt över pojkens uppförande och gav honom moralisk vägledning och tillrättavisning. Det grekiska ordet för ”övervakare”, eller ”uppfostrare”, förekommer också i Paulus första inspirerade brev till korinthierna. (1Kor 4:15)